Lovisa Stjernman Forsberg och Katarina Kyllmar Pilotprojektet Greppa Fosforn Årsredovisning för det agrohydrologiska året 9/1 Pilotområde N33 Pilotområde E23 Pilotområde U Teknisk rapport 12 Uppsala 1 Sveriges lantbruksuniversitet Institutionen för mark och miljö
Omslagsfoton: Katarina Kyllmar 2
Innehållsförteckning Sammanfattning 5 Inledning 5 Material och Metoder 6 Pilotområden 6 Inventering av odling och djurhållning Vattenföring och nederbörd 1 Vattenprovtagning 11 Vattenanalyser 12 Beräkningar 13 Källfördelning 13 Resultat och Diskussion 1 Odlade grödor 1 Djurhållning Gödsling 15 15 Nederbörd och avrinning 16 Vattenkvalitet i bäck 16 Transport i bäck 17 Synoptisk vattenprovtagning 29 Referenser 35 Appendix 37 3
Sammanfattning Behovet av att hitta effektiva åtgärder mot fosforförluster från åkermark har resulterat i pilotprojektet Greppa Fosforn. I projektet samarbetar lantbrukare, rådgivare, länsstyrelser, Jordbruksverket och SLU för att inom tre jordbruksdominerade avrinningsområden (så kallade pilotområden) testa metoder som kan reducera transporten av fosfor från jordbruksmark. I projektet ingår att lantbrukare lämnar uppgifter om odlingsåtgärder och att effekterna av insatta åtgärder följs upp genom mätningar i avrinnande vatten. I denna årsredovisning sammanställs lantbrukarnas odlingsuppgifter för år 9, samt data från mätningarna utförda i områdenas vattendrag under perioden juli-9 till juni-1. Vintern 9/1 var vit och snöig i hela Sverige. I pilotområdena E23 och U, som båda ligger i östra delen av mellersta Sverige, blev det ett nederbördsrikt år med mycket snö i februari. Detta medförde kraftiga vårfloder och stora transporter av både kväve och fosfor i framförallt mars månad. Den totala årstransporten av kväve blev dock mindre än långtidsmedel i både E23 och U, medan årstransporten av fosfor blev större än medel i båda områden. I sydvästra Sverige var 9/1 däremot ett torrare år än normalt. I pilotområde N33 i Halland var årstransporten av kväve något större än långtidsmedel, medan årstransporten av fosfor var något mindre än medel. I samtliga tre pilotområden visade den synoptiska vattenprovtagningen att variationer i kväve- och fosforhalter förekommer mellan olika delavrinningsområden. Särskilt vid högflöde tenderade halterna av både kväve och fosfor att öka nedströms huvudfåran. Inledning Pilotprojektet Greppa Fosforn har pågått sedan år 7. Projektets syfte är att inom tre avgränsade avrinningsområden, s.k. pilotområden, testa olika metoder som kan minska fosforförlusterna från åkermark. I projektet samarbetar lantbrukare, rådgivare, länsstyrelser, Jordbruksverket och SLU för att (1) identifiera de fält eller delar av fält där risken för fosforförluster är som störst, (2) undersöka vilka åtgärder mot fosforutlakning som är genomförbara i praktiken, samt (3) följa upp effekterna av insatta åtgärder genom mätningar i avrinnande vatten. De tre avrinningsområden som valts ut för projektet (N33 i Halland, E23 i Östergötland och U i Västmanland) har tidigare ingått i den regionala miljöövervakningen. I projektet ingår att lantbrukarna i områdena lämnar detaljerade uppgifter om grödval, gödsling och jordbearbetning, samt att manuell och flödesproportionell vattenprovtagning genomförs kontinuerligt varannan vecka vid utloppspunkterna för områdenas vattendrag. För att öka kännedomen om hur fosforförlusterna kan variera inom områdena genomförs även synoptisk vattenprovtagning några gånger per år. Prover tas då manuellt i ett flertal punkter uppströms ordinarie provpunkt (i huvudfåra, biflöden och från dräneringssystem) under olika flödessituationer. Samtliga vattenprover har analyserats med avseende på bl. a. kväve och fosfor. Parallellt har rådgivning genomförts i områdena. I denna årsredovisning sammanställs resultaten från odlingsinventeringen år 9, samt från mätningarna i vattendragen som genomförts under det agrohydrologiska året 9/1. 5
Material och metoder Pilotområden Pilotområde N33 ligger i Hallands slättlandskap i Laholmsbuktens tillrinningsområde. Området är 69 ha stort, varav 7 % är åkermark (Tabell 1a). Jordarterna i området varierar från grovt åsmaterial till mellanlera. Vattendraget är till största delen kulverterat. Djurbesättningarna utgörs av slaktsvin, köttdjur och mjölkkor. Pilotområde E23 i Östergötland karakteriseras av ett småbrutet och måttligt böljande jordbrukslandskap. Området är 7 ha stort, varav 53 % är åkermark och 37 % är skog (Tabell 1a). Mellan moränkullarna utgörs jordarterna på åkermarken mestadels av mellanlera. I områdets nedre hälft löper bäcken öppet, medan den är kulverterad i de övre delarna. I området förekommer nötkött-, mjölkoch kycklingproduktion. Pilotområde U i Västmanland är ett mycket flackt område som ligger intill Mälaren. Området är 57 ha stort, varav 57 % är åkermark och % är skog (Tabell 1a). Styv lera är den dominerande jordarten. Vattendraget utgörs av ett grävt, öppet dike längs hela huvudfåran. I området förekommer endast slaktsvinsproduktion. U Produktionsområden Götalands mellanbygder E23 Götalands norra slättbygder Götalands skogsbygder Götalands södra slättbygder Svealands skogsbygder Svealands slättbygder N33 5 1 Kilometer Figur 1. Pilotområden och produktionsområden (enligt SCBs indelning). Pilotområdenas exakta läge anges inte, istället anges inom vilket kartblad enligt Rikets Nät (5x5 km) de är lokaliserade. 6
Tabell 1a. Karakteristik för pilotområden Produktions -område 1 Area (ha) Pilotomr. Avrinningsområde Åkermark (%) Betesmark (%) Skog och övrig mark 2 (%) Jordart 3 Period N33 Genevadsån Gss 69 7-12 mellanlera 1991- E23 Söderköpingsån Gns 7 5 53 1 37 mellanlera 19-1995, 2- U Norrström Ss 57 5 57 2 styv lera 1993-1 Gss: Götalands södra slättbygder; Gns: Götalands norra slättbygder; Ss: Svealands södra slättbygder 2 Inklusive energiskog 3 Dominerande jordart på åkermark Avser start och slut för agrohydrologiska år (1 juli 3 juni) 5 Arealen omkarterad 1 Tabell 1b. Inventering av odling, djurhållning och avloppsanläggningar i pilotområden Pilotområde Odling Djur Enskilda avloppsanläggningar N33 1996, 6-9 9 ej inventerade E23 1992-199, 6-9 1992-199, 6, 9 1993, 9 U 1993-1997, 7-9 9 årtal okänt Tabell 2. Referensnormalvärden (196-91) av nederbörd och temperatur vid närliggande klimatstationer (SMHI, 1) Pilotområde Nederbördsstation Årsnederbörd (mm) Årsmedeltemperatur ( o C) N33 Genevad 773 7. E23 Söderköping 59 6.3 1 U Västerås 539 6. 1 Norrköping 7
N33 E23 U Figur 2. Pilotområden. Provtagningspunkt för ytvatten ( ). Inventering av odling och djurhållning Odlingen på fälten i respektive pilotområde inventerades genom intervjuer med lantbrukarna (Tabell 1b). I uppgifterna om odling ingick gröda, gödsling, tidpunkter för sådd, skörd och jordbearbetning för varje fält och år. Andelen inventerad areal var 35 % i N33, 97 % i E23 och 97 % i U för odlingsåret 9 (Figur 3). För areal som inte har inventerats antas att grödfördelning och odlingsåtgärder är lika som för den inventerade arealen i respektive typområde. För tidigare år redovisas inte data för de år då inventeringen täcker mindre än 5 % av åkerarealen. För år som inte har odlingsinventerats i E23, har grödfördelning beräknats genom uppgifter om odlade grödor från Jordbruksverkets stöddatabas (år 199-5). I databasen redovisas de grödor
lantbrukaren planerar att odla inom respektive jordbruksblock. Däremot är inte grödornas (skiftenas) lokalisering inom blocken redovisade. För block som endast delvis ligger inom typområdet har arealen för grödorna inom det blocket viktats för blockets andel inom området. Uppgifter från stöddatabas har inte hämtats för N33 och U. 1 Odlingsinventering Blockdata SJV Åkermark (%) 6 1991 1993 1995 1997 1999 1 3 5 7 9 1991 1993 1995 1997 1999 1 3 5 7 9 1991 1993 1995 1997 1999 1 3 5 7 9 N33 E23 U Figur 3. Andel (%) av åkerarealen för respektive pilotområde och år som har odlingsinventerats samt för E23 övriga år, andel (%) av åkerarealen för vilken det finns information om grödor i Jordbruksverkets databas för jordbruksblock. Tillfört kväve i handelsgödsel, oorganiskt kväve i stallgödsel och organiskt kväve i stallgödsel redovisas som arealsviktade medelvärden för gödslad åkermark. Tillförd fosfor i handelsgödsel och i stallgödsel redovisas som medelvärden för åkermark som har gödslats det aktuella året. Stallgödseltillförsel redovisas som andel åkermark som stallgödslats samt andel som stallgödslats på hösten. Tillförda mängder av kväve och fosfor från stallgödsel beräknades utifrån standardvärden av kväve- och fosforinnehåll i stallgödsel efter spridningsförluster och med hänsyn tagen till spridningsteknik (SCB, 6). Inventering av odling för åren 6, 7, och 9 utfördes i E23 av rådgivare verksamma inom området och av Anuschka Heeb på länsstyrelsens lantbruksenhet. I N33 utfördes inventeringen för år 6- av Katarina Vartia vid Vartia Vatten Å Natur och för år 9 av Helena Lans på Hushållningssällskapet. För U utfördes inventeringen (7, och 9) av Jonas Gustafsson vid HS Konsult AB. Inventeringen utfördes enligt samma frågeformulär som används för odlingsinventering inom ordinarie undersökningar i typområden. Insamlade uppgifter skrevs in i Excelmallar som sedan levererades till SLU, Mark och miljö för kvalitetskontroll och import till databas. Vid inventeringen år 9 fick lantbrukarna även svara på frågor om djurhållning. I uppgifter om djurhållning ingick djurslag och antalet djurplatser. Varje djurslag räknades om till djurenheter enligt Tabell 3. Vid beräkning av djurtätheten (antal djurenheter per hektar åkermark) viktades varje brukares djurenheter om för hur stor andel av brukarens totala åkerareal som ligger inom avrinningsområdet. 9
Tabell 3. Djurslagens motsvarigheter i djurenhet Djurslag Djurenhet Nötkreatur 1 Ungdjur, nöt.5 Hästar 1 Slaktsvin.1 Fjäderfä.1 Får.1 Vattenföring och nederbörd Mätstationer för vattenföringsmätning är anlagda i pilotområdenas bäckar. I N33 anlades stationen av länsstyrelsen som också sköter drift och underhåll. Mätsektionen utgörs av ett triangulärt överfall vid utloppet från en damm (Figur ). Stationen byggdes när området etablerades inom miljöövervakningen år 1991. I E23 anlades stationen för att ingå i SMHIs stationsnät för vattenföringsmätningar och den drivs därmed också av dem. Mätsektionen utgörs av ett triangulärt överfall i anslutning till en gjuten bassäng. Stationen anlades innan länsstyrelsen startade provtagningar i bäcken. I U anlades stationen 1993 av SMHI på uppdrag av länsstyrelsen. För drift och underhåll ansvarar länsstyrelsen. Liksom för de två andra stationerna utgörs den bestämmande sektionen av ett triangulärt överfall. Vattennivå registreras kontinuerligt i samtliga stationer, i N33 och U med flottör och mekanisk pegelskrivare och i E23 med flottör och datalogger. Mätningen sker i en s.k. pegelbrunn som via ett kommunikationsrör har kontakt med vattenmassan i bäcken. Vid pilotprojektets start installerades dessutom utrustning för styrning av flödesproportionell vattenprovtagning. Även med denna utrustning mäts vattennivån kontinuerligt och därmed också flödet. Dessa mätningar sker på samma plats som de ordinarie mätningarna. Vattenföringen (l/s som medelvärde per dygn) har beräknats utifrån timvärden av vattennivå och med matematiska formler för de triangulära överfallen. Vattenföring har beräknats av SMHI för samtliga stationer. Nederbördsdata har erhållits från SMHI för klimatstationer i närheten av respektive pilotområde (Tabell 2). 1
N33 E23 U Figur. Mätstationer för vattenföring Mars 7 September 6 Juni 7 Vattenprovtagning Manuell vattenprovtagning i bäck Manuella vattenprover, s.k. diskreta prov, har tagits vid respektive pilotområdes ordinarie provpunkt för vattenprovtagning. I pilotområde E23 ligger provpunkten vid mätstationen för vattenföringsbestämning. För N33 tas vattenprover före en damm, som ligger ca 1 m uppströms mätöverfallet där vattennivån registreras. I U sker vattenprovtagningen ca m uppströms mätstationen för vattenföringsbestämning, vid utloppet från en vägtrumma. I E23 togs dessutom vattenprover vid utloppet från en kulvert uppe i området. Vattenprover har tagits manuellt varannan vecka förutom då flödet varit för litet för provtagning. Tätare provtagning har förekommit vid högflöde. I N33 togs 29 prover och i U togs 25 prover. I E23 togs 27 vattenprover vid mätstationen samt 27 prover vid utloppet från kulverten under det agrohydrologiska året 9/1. Provtagningen har utförts av lokala provtagare i E23 och U. I N33 har provtagningen utförts av provtagare från länsstyrelsen. Flödesproportionell vattenprovtagning i bäck Utrustning för flödesproportionell vattenprovtagning i bäck installerades i samtliga tre pilotområden under hösten 7. I E23 installerades utrustningen i befintligt hus för vattenföringsmätning. I N33 och U uppfördes provtagningshus i vilka utrustningen installerades. Flödesproportionell vattenprovtagning har utförts vid provpunkterna för manuell vattenprovtagning i N33 och E23. I U har de flödesproportionella vattenproverna tagits ca 75 m uppströms ordinarie provtagningspunkt. Markägaren gav inte tillstånd till uppförande av provtagningshus vid ordinarie provpunkt. Antalet vattenprover som togs under året var 1 (N33), 22 (E23) och 1 (U). Flödesmätning för styrning av vattenprovtagningen sker med lastcell, deplacementskropp och datalogger. I pegelbrunnen för vattennivåmätning hänger en deplacementkropp i en lastcell via en vajer. Deplacementskroppen (en plaststav som är ca 9 cm i diameter) är något längre än avståndet mellan vattennivåns max- och minnivå och ändrar vikt vid förändring i vattennivå vilket registreras av lastcellen. I dataloggern beräknas flödet kontinuerligt från lastcellssignalen. När en viss vattenvolym har passerat i bäcken ges signal till start av en vattenprovtagning. Från provtagningshuset går en sugslang ned till bäckens mitt, där den mynnar ca 2 cm under bäckens nollflödesnivå. I provtagningshuset går slangen ned i en 1 liters glasflaska som står i ett kylskåp. Provtagningen sker med en slangpump som först pumpar ut vatten som kan vara stående i slangen och därefter utförs provtagningen. Efter provtagningen töms slangen genom backpumpning. För att säkerställa vattenprovtagning vintertid är sugslangen försedd med värmekabel. Provvolymen vid varje s.k. delprov är ca ml. Vid högflöde sker provtagningen med tätare tidsintervall än vid lågflöde. Därmed 11
blir det mer vatten i glasflaskan när det rinner mycket vatten i bäcken. Varannan vecka tas ett vattenprov från glasflaskan och skickas för analys. Därefter töms glasflaskan helt. Synoptisk vattenprovtagning i bäck och dräneringssystem I pilotområdenas vattendrag har även provtagning skett uppströms ordinarie provpunkt, i bäck, diken och dräneringssystem. Proverna har främst tagits vid högflöde för att delavrinningsområden med förhöjda halter av fosfor i vattnet vid dessa tillfällen skall kunna identifieras. I N33 har sammanlagt sex provpunkter provtagits. I U provtogs nio provpunkter och i E23 provtogs 19 provpunkter. Under året 9/1 var det endast ett provtagningstillfälle i N33. I E23 togs prover totalt sex gånger och i U togs prover tre gånger under 9/1. Vattenanalyser Vattenprover från ordinarie manuell provtagning har analyserats vid de ackrediterade laboratorier som länsstyrelserna har avtal med sedan tidigare. För E23 analyserades vattenproverna vid SLU, Institutionen för mark och miljö, för N33 inom ALcontrol-koncernen, och för U av Eurofins. Samlingsprov från flödesproportionell vattenprovtagning har analyserats vid SLU, Institutionen för mark och miljö. För att undersöka om analyserna vid ALcontrol respektive Eurofins gav samma resultat som vid SLUs laboratorium, togs vid den manuella provtagningen även parallella vattenprover som skickades till SLU för analys. Analysmetoder och analyserade variabler (ph, konduktivitet, totalkväve, nitrat+nitritkväve, ammoniumkväve, totalfosfor, fosfatfosfor, partikulärt bunden fosfor, suspenderat material och totalt organiskt kol) analyseras enligt Handboken för miljöövervakning (Naturvårdsverket, 1). 12
N33 E23 U Provplats uppströms vattenföringsstation I SMHIs mätstion Provplats uppströms vattenföringsstation under byggnation Figur 5. Provplatser för flödesproportionell vattenprovtagning i bäck Beräkningar För analysresultat från manuellt tagna vattenprov beräknades transporter av kväve, fosfor, suspenderat material och totalt organiskt kol (TOC) genom att linjärt interpolera ämneskoncentrationerna till dygnskoncentrationer och sedan multiplicera dem med dygnsmedelvärden av vattenföring. För analysvärden som ligger under respektive analysmetods detektionsgräns har halva värdet för detektionsgränsen använts vid interpoleringen. De beräknade dygnstransporterna har summerats till månads- och årstransporter. Arealspecifik transport (kg/km 2 ) har beräknats genom att dela total transport med total areal i avrinningsområdet för respektive provtagningspunkt. Arealspecifik avrinning (mm) har beräknats på motsvarande sätt utifrån vattenföring. Årsmedelhalt för variabler som har transportberäknats har tagits fram genom att dela årstransport med årsvattenföring. De variabler som inte har transportberäknats (ph och konduktivitet), redovisas som aritmetiska medelhalter, d.v.s. medelvärden av de analyserade värdena. Långtidsmedelvärden av halter redovisas som aritmetiska medelvärden av de beräknade årsmedelhalterna. Årsvärden avser agrohydrologiska år (1 juli 3 juni). Från analysvärden för flödesproportionella samlingsprover beräknades dygnskoncentrationer på ett annat sätt än för manuellt tagna prover. Dygnskoncentrationer togs fram genom att analyserade värden extrapolerades bakåt till timmen efter föregående uttag av vattenprov. Ett analysvärde gäller då för hela perioden mellan två provtagningstillfällen. Dygnstransporter beräknades därefter på samma sätt som för manuellt tagna vattenprover. Källfördelning Åkermarkens bidrag till den totala växtnäringstransporten har beräknats genom differensen mellan den totala transporten i områdets utlopp (baserad på mätresultaten från den manuella vattenprovtagningen) och nettobidraget från punktkällor och annan mark än åkermark (skattning enligt Carlsson et al., ). Värdena avser belastningen från åkermark vid utloppet från området efter eventuell retention i vattendraget. 13
Resultat och Diskussion Odlade grödor Fördelningen av grödor i de olika områdena år 9 redovisas i Tabell och 5. Tidsserier av grödfördelning visas i Figur 6. I pilotområde N33 var andelen höstsådd spannmål något högre än vid tidigare inventeringar (Tabell och 5, Figur 6). Grödfördelningen i N33 år 9 är dock osäker, på grund av det låga antalet deltagare i odlingsinventeringen (Figur 3). I pilotområde E23 var andelen våroljeväxter ovanligt lågt år 9 på grund av att lin inte odlades detta år (Tabell och 5, Figur 6). Istället odlades mer bönor (kategorin övrigt ). Andelen vårspannmål var högre än den varit på flera år. I pilotområde U dominerade odlingen av vårkorn. Andelen vårspannmål var den högsta sedan området började inventeras år 1993 (Tabell och 5, Figur 6). Tabell. Grödfördelning (%) i pilotområden under 9 Område Höstoljeväxter Höstspannmål Våroljeväxter Vårspannmål Sockerbetor Vall Träda Övrigt N33 3 35 23 E23 35 2 29 15 6 13 U 17 67 1 6 1% % 6% % % % N33 1991 1993 1995 1997 1999 1 3 5 7 9 1% vårspannmål höstspannmål % våroljeväxter 6% höstoljeväxter sockerbetor % övrigt % träda vall % E23 1991 1993 1995 1997 1999 1 3 5 7 9 vårspannmål höstspannmål våroljeväxter höstoljeväxter övrigt träda vall U 1% % 6% % % % vårspannmål höstspannmål våroljeväxter övrigt träda vall 1991 1993 1995 1997 1999 1 3 5 7 9 Figur 6. Grödfördelning (%) i pilotområden. 1
Tabell 5. Detaljerad grödfördelning (%) i pilotområden under 9 N33 E23 U Betesvall 6 11 Bönor 12 Havre 3 7 5 Höstoljeväxter Höstråg 3 Höstvete 26 36 1 Rågvete 6 Sockerbetor Träda 6 6 Vall 17 9 Vårkorn 2 22 62 Våroljeväxter 2 Vårvete 3 Djurhållning Djurtätheten var högst i E23 (Tabell 6), där produktionen är animalieinriktad och djurbesättningarna utgörs av mjölkkor, köttdjur, slaktsvin och kycklingar. Område N33 hade lägst djurtäthet (.1 DE/ha). I detta område förekommer mjölkkor, tjurar och slaktsvin. Det låga antalet deltagare i inventeringen gör dock uppgifterna från detta område osäkra, och fler djurgårdar kan finnas hos brukare som inte deltog i undersökningen. Djurtätheten i U var.2 DE/ha. I detta område förekommer enligt inventeringen endast en djurgård (slaktsvinsproduktion). Tabell 6. Pilotområdenas djurtäthet år 9 Pilotområde Djurtäthet (DE/ha) N33.1 * E23.6 U.2 *Osäkert värde p.g.a. lågt deltagande i inventeringen. Gödsling I pilotområde N33 tillfördes den gödslade åkermarken i medeltal 111 kg/ha oorganiskt kväve, varav kg/ha tillfördes i form av stallgödsel (Tabell 7). Kvävemängden tillförd via stallgödsel var därmed något högre än föregående år. Den totala medeltillförseln av fosfor var 12 kg/ha, varav 3 kg tillfördes via handelsgödsel och 9 kg/ha tillfördes via stallgödsel. Stallgödsel tillfördes till 6 % av den gödslade åkermarken. Av den totala gödslade arealen stallgödslades 21 % på hösten, vilket inte var någon nämnvärd förändring jämfört med föregående år. I pilotområde E23 tillfördes den gödslade åkermarken i medeltal 1 kg oorganiskt kväve/ha, varav nästan allt tillfördes i oorganisk form via handelsgödsel (Tabell 7). Kvävetillförseln via handelsgödsel var mindre än föregående år, medan mängden organiskt kväve som tillsattes i form av stallgödsel var betydligt större än året innan. Tillförseln av fosfor var 19 kg/ha, det mesta i form av stallgödsel. Detta var mer än en fördubbling jämfört med året innan. Eftersom ogödslade betesvallar och träda utgjorde en stor del av den inventerade åkermarken (ca 7 ha) var det bara ca 73 % av den inventerade åkermarken som hade gödslats. Stallgödsel tillfördes till 1 % av den gödslade åkermarken och av dessa 1 % var det 7 % som gödslades på hösten. 15
Pilotområde U hade en medeltillförsel av oorganiskt kväve på 9 kg/ha, varav 1 kg/ha kom från stallgödsel (Tabell 7). En något mindre mängd kväve tillfördes detta år jämfört med året innan, både i form av handelsgödsel och stallgödsel. Medeltillförseln av fosfor var 6 kg/ha, nästan uteslutande i form av stallgödsel, vilket också var en minskning jämfört med föregående år. Totalt stallgödslades ca 22 % av den gödslade åkermarken och liksom tidigare år förekom ingen stallgödsling på hösten. Tabell 7. Gödsling med kväve och fosfor (handelsgödsel och stallgödsel) för åkermark som har gödslats; andel av gödslad åkermark som stallgödslats och som stallgödslats på hösten; samt andel gödslad åkermark (av inventerad åkermark), för pilotområden 9 N (kg/ha) P (kg/ha) Stallgödslad areal (%) Gödslad åker Stallgödsel oorg. Stallgödsel övr. Handelsgödsel Handelsgödsel Stallgödsel Totalt Höst (%) N33 91 1 3 9 6 21 9 E23 17 1 22 1 1 1 7 73 U 1 5 1 5 22 9 Nederbörd och avrinning Pilotområde N33 I N33 var året 9/1 ett ovanligt torrt år, med en årsnederbörd (661 mm) mindre än långtidsmedel ( mm) (Tabell a). Januari 1 var kallare än normalt och blev också en ovanligt torr månad (Figur 9a). Även under september och oktober 9 föll mindre nederbörd än normalt. Årsavrinningen blev följaktligen mindre än medel (Tabell a). Under perioden juli-oktober 9 var flödet i bäcken i det närmaste obefintligt, medan månaderna november, december och mars stod för ca 75 % av årsavrinningen (Figur 9a). Pilotområde E23 Årsnederbörden för E23 var större än både normalnederbörd och långtidsmedel (Tabell 2 och 7a). Framförallt var juli 9, samt februari och maj 1 ovanligt nederbördsrika månader (Figur 9b). Årsavrinningen (222 mm) blev därmed större än medel (Tabell a). Särskilt i mars blev avrinningen stor, i samband med snösmältningen (Figur 9b). Pilotområde U Året 9/1 kan betraktas som ett blött år i U, där årsnederbörden på 715 mm var över 1 mm större än både långtidsmedelvärdet och normalnederbörden (Tabell 2 och 7a). Liksom i E23 föll mycket regn i juli 9 och i maj 1, och i februari 1 föll mycket nederbörd i form av snö (Figur 9c). Avrinningen var störst i mars och april i samband med snösmältningen. Årsavrinningen (32 mm) var något större än långtidsmedelvärdet för området (25 mm). 16
Vattenkvalitet i bäck Flöde, kvävehalter, fosforhalter samt halter av suspenderat material för de olika områdena redovisas i figur a-c. Konduktivitet, ph och alkalinitet samt halter av TOC redovisas i Appendix, Figur 1:1-1:3. Pilotområde N33 I N33 var den flödesvägda årsmedelhalten av totalkväve.3 mg/l, vilket är högre än långtidsmedel för området (Tabell b). I de manuella proverna uppmättes lägst kvävehalter under sensommaren 9. Därefter ökade kvävehalterna i samband med höstflödet i november samt under vårflödet i mars (Figur a). Även den flödesvägda årsmedelhalten av totalfosfor (.21 mg/l) var högre än medel (Tabell 7b). I de manuella proverna uppmättes högst fosforhalter vid högflöden; i november, december, mars och juni, då också andelen partikulär fosfor var som störst. Halterna av suspenderat material skiljde sig mellan prover analyserade av ALcontrol och prover analyserade av SLU (Figur a). Detta beror troligen på att ALcontrol använt ett filter med större porstorlek. Pilotområde E23 I E23 var den flödesvägda totalkvävehalten som årsmedelvärde 3.5 mg/l, vilket är betydligt lägre än medel för området (Tabell b). Kvävehalterna har följt en nedåtgående trend sedan undersökningarna återupptogs år 2 (Figur 7a). I de manuellt tagna proverna varierade kvävehalterna mellan 2 och mg/l under största delen av året, men uppgick till ca 5-6 mg/l vid några tillfällen i oktober, november, mars och maj (Figur b). I de flödesproportionella proverna uppmättes en kvävetopp på 16 mg/l i samband med ett högflöde efter ett kraftigt regn i början på maj. Den flödesvägda årsmedelhalten av totalfosfor (.25 mg/l) var något högre än medel för området (Tabell b, Figur 7a). Högst fosforhalter uppmättes i juli, augusti och november (Figur b). Vid ett par tillfällen under högflöde (i november, i början av december och i slutet av mars) förekom fosforn främst som partikulärt bunden fosfor, medan fosfatfosfor var den dominerande fraktionen under resten av året. Trots kraftigt vårflöde var fosforhalterna inte lika höga i mars och april som under höstflödet. Vårens snösmältning hade troligen mindre intensiv påverkan på markpartiklar och utlakning än det kraftiga regnandet under hösten. Pilotområde U I U var den flödesvägda årsmedelhalten av totalkväve 3.1 mg/l, vilket är lägre än medel (Tabell b). Kvävehalterna var högst i samband med flödestopparna i juli, november och mars (Figur c). Årsmedelhalten av totalfosfor (.3 mg/l) var mycket nära långtidsmedel för området (Tabell b). Fosforhalten nådde upp till 2 mg/l i ett manuellt taget stickprov i oktober och i november uppmättes ca 1 mg/l i både stickprov och samlingsprov, främst i form av partikulär fosfor. Under resten av året låg dock fosforhalten under.5 mg/l (Figur c). Liksom i E23 var fosforhalterna inte lika höga på våren som på hösten. Halterna av suspenderat material skiljde sig mellan prover analyserade av ALcontrol och prover analyserade av SLU (Figur c). Detta beror på troligen på att Eurofin använt ett filter med större porstorlek. 17
Transport i bäck Pilotområde N33 Transporten av totalkväve var som årsmedelvärde 22 kg/ha för N33, vilket är något större än långtidsmedel för området (Tabell a). Årstransporten av fosfor var något lägre än långtidsmedel, troligen till följd av den måttliga årsavrinningen. Transporterna av både kväve och fosfor var störst i samband med stor avrinning; i november, december, mars och juni (Figur 9a). Månadstransporter av kväve och fosfor beräknade utifrån analysresultaten från samlingsproverna blev för de flesta månader ca % mindre än transporterna beräknade från de manuellt tagna proverna. Åkermarken beräknades stå för ca 96 % av den totala kvävetransporten från området, och ca 9 % av den totala fosfortransporten (Tabell 9). Pilotområde E23 Under år 9/1 transporterades totalt 7. kg kväve per hektar från pilotområde E23, varav ca hälften transporterades i mars månad, i samband med snösmältningen (Tabell a, Figur 9a). Årstransporten var mindre än medelvärdet, men något större än året innan. Årstransporten av fosfor (.55 kg/ha) var större än medelvärdet för området, och liksom för kväve transporterades det mesta under mars månad (Tabell a, Figur 9a). Månadstransporter av kväve och fosfor beräknade från samlingsprov blev för de flesta månader ca % större än de som beräknades från manuella prover. Åkermarken beräknades stå för ca 91 % av den totala kvävetransporten från området, och för ca 77 % av den totala fosfortransporten (Tabell 9). Pilotområde U I pilotområde U var den totala årstransporten av kväve (1 kg/ha) samma som medelvärdet för området (Tabell a). Kvävetransporten var störst i mars och april, då också avrinningen var störst (Figur 9c). Årstransporten av fosfor (.96 kg/ha) var mycket nära värdet för föregående års fosfortransport (.97 kg/ha), och större än långtidsmedelvärdet (.76 kg/ha) (Tabell a). Transporten av fosfor var störst i november, då fosforn till % transporterades som partikulärt bunden fosfor (Figur 9c). Liksom för kväve var fosfortransporten även stor i samband med snösmältningen i mars och april. Fosfortransporten i oktober månad beräknad utifrån manuella stickprover var betydligt större än den som beräknats utifrån samlingsproverna. Det berodde på fosfortoppen i slutet av oktober som fångades upp av den manuella provtagningen och som därmed fick stor inverkan på den beräknade transporten för den perioden (Figur c). Månadstransporterna av kväve beräknade från samlingsprov var i de flesta fall ca 3 % mindre än de som beräknades från manuella prover, medan månadstransporterna av fosfor i de flesta fall var 3 % större i samlingsproverna än i de manuella proverna. Åkermarken beräknades stå för ca 95 % av den totala kvävetransporten från området, och ca 97 % av fosfortransporten (Tabell 9). 1
Tabell a. Nederbörd, avrinning och transporter av kväve, fosfor, suspenderat material och TOC (beräknade från analysresultat av manuellt tagna vattenprover) samt långtidsmedelvärden (exkl. 9/1) för pilotområde N33, E23 och U Pilotområde Nederbörd 1 Avrinning Tot-N NO3-N NH-N Tot-P PO-P Part-P Susp mtrl TOC (mm) (kg/ha) N33 2/3 79 263 23.2 17..25.7.23.16 22 23 3/ 733 231 1.7 15..2.9.22.2 1 17 /5 17 22.9 19..22.92.3. 1 35 5/6 5 263 16. 1..17.6.17.22 6 22 6/7 91 17 3.3 29.5.9.66.25.3 7-7/ 79 399 17.2 1..12.56.23.3 31 - /9 76 29 13.7 12.1.5..13.31 33-9/1 661 262 21.7 19.3.21.5..29 6 - Medel 3.9 17.5.16.5.22.29 59 2 E23 2/3 9 125 9..6.13.23..11 67 2 3/ 52 16 12..6.1.25.12.9 76 23 /5 537 5 11.9 9.9.16.3.13. 196 37 5/6 9 156 9.6 7..16.3.1.16 99 2 6/7 661 273 15. 11.1.12.76.21.6 357 59 7/ 51 123 5.7.5..26.9.13 157 17 /9 57 156 6.1 5..17.35.17.1 16 25 9/1 655 222 7. 7..16.55.2.26 232 2 Medel 539 169 1.1 7.9.13.3.1.1 159 3 U 2/3 1 17 7.2 5.2.23.26..16 2 3/ 55 277 11. 9.5.3.6.51.6 129 29 /5 535 227 9. 6....25.33 119 22 5/6 67 322 11. 6.3.3.73.3.36 12 1 6/7 765 3 1. 5.3.36 1.5.3.9 55 61 7/ 596 11 6. 2.2.6.52.12.37 77 13 /9 59 292.3 2.2.32.97.15.77 162 9 9/1 715 32 1.1 6..23.96.19.7 259 5 Medel 599 25 1.2 5.2.3.76.27.5 169 3 1 N33; Halmstad (2/3 3/), Hov (/5 5/6 ), Laholm (7/ 9/1) E23; Norrköping (5/6 5/6), Söderköping (2/3 /5, 6/7 9/1) U; Kolbäck (2/3-7/), Västerås (/9 9/1) 19
Tabell b. Flödesvägda årsmedelhalter (mg/l), aritmetiska medelvärden samt långtidsmedelvärden (exkl. 9/1) för manuellt tagna vattenprover för pilotområde N33, E23 och U Pilotområde Tot-N NO3-N NH-N Tot-P PO-P Part-P Susp mtrl (mg/l) TOC ph Konduktivitet (ms/m) N33 2/3. 6..95.17.9.62 9 7.9 51 3/.1 6.7.12.212.95.16 5 7. 52 /5 5.5.6.5.221.2.115 25 7.7 6 5/6 6.3 5.6.6.176.63.5 17 9 7.9 53 6/7.2 7.1.23.159.6.2 17-7.9 9 7/.3 3.5.3.1.5.75-7.9 5 /9 5.5..19.193.52.12 13-7.9 9/1.3 7..79.6.77.112 2-7.9 51 Medel 6.7 5.6.55.13.71.93 19 7.9 9 E23 2/3 7. 6.9.15.11.66.6 53 19 7.9 52 3/.5 5.9.69.17..6 52 16 7.9 51 /5 5...77.9.65.97 96 1 7. 5/6 6.2..1.25.11.1 6 15 7.9 52 6/7 5.5.1.3.27.7.169 131 22 7.7 3 7/.6 3.7.3.212.71.15 12 1 7.9 51 /9 3.9 3.2.19.221.17. 15 16 7.7 6 9/1 3.5 3.2.73.27.1.115 15 11 7.9 Medel 6...77.217..12 9 17 7. 9 U 2/3.9 3.5.157.1.135.17 3 16.1 3/.3 3..12.39.12.21 7 11 7.9 /5. 2.6.193.211.111.15 52 1 7.5 5/6 3.5 2..15.227.119.112 32 13 7.6 6/7.2 1.2..3.7.9 12 1 7. 37 7/ 5.5 2..57.75.16.336 7 12 7.5 /9 2...19.332.53.265 56 17 7. 35 9/1 3.1 2..7.296.5.227 15 7. 2 Medel.2 2.2.11.29.111.199 59 13 7.6 3 Tabell 9. Skattade nettoförluster från åkermark (kg/ha åkermark) av kväve och fosfor samt skattad källfördelning i procent som långtidsmedelvärden (perioden 2/3 till 9/1) för pilotområde N33, E23 och U. Pilotområde Åker (kg/ha) Åker (%) Skog och övrig mark (%) Avlopp (%) N P N P N P N P N33 23.62 96 9 2 1 2 5 E23 17.56 91 77 9 5 21 U 17 1.3 95 97 2 1 1
N33 E23 1 (mm) 1 (mm) 1 1 6 6 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 16 N (mg/l) 16 N (mg/l) 12 12 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 N (kg/km 2 ) N (kg/km 2 ) 3 3 1 1 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1,6 P (mg/l),6 P (mg/l),5,5,,,3,3,2,2,1,1 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 P (kg/km 2 ) P (kg/km 2 ) 16 16 1 1 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 Figur 7a. Pilotområde N33 och E23. Nederbörd (hel stapel) och avrinning (streckad). Halt av totalkväve ( ) och nitratkväve ( ). Transport av totalkväve (hel stapel) och nitratkväve (streckad). Halt av totalfosfor ( ) och fosfatfosfor ( ). Transport av totalfosfor (hel stapel) och fosfatfosfor (streckad). 21
U 1 (mm) 1 6 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 16 N (mg/l) 12 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 N (kg/km 2 ) 3 1 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1,6 P (mg/l),5,,3,2,1 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 P (kg/km 2 ) 16 1 9/9 91/92 93/9 95/96 97/9 99/ 1/2 3/ 5/6 7/ 9/1 Figur 7b. Pilotområde U. Nederbörd (hel stapel) och avrinning (streckad). Halt av totalkväve ( ) och nitratkväve ( ). Transport av totalkväve (hel stapel) och nitratkväve (streckad). Halt av totalfosfor ( ) och fosfatfosfor ( ). Transport av totalfosfor (hel stapel) och fosfatfosfor (streckad). 22
N33 manuellt prov LST N33 samlingsprov N33 manuellt prov SLU 1 9 7 Q (l/s) 6 5 3 1 9 1 Tot N NO3 N NH N Tot N NO3 N NH N Tot N NO3 N NH N 16 16 16 N (mg/l) 12 N (mg/l) 12 N (mg/l) 12 9 1 jul 9 aug sep okt nov dec jan feb mar apr maj 1 9 1 1, Tot P PO P Part P 1, Tot P PO P Part P 1, Tot P PO P Part P,,, P (mg/l),6, P (mg/l),6, P (mg/l),6,,2,2,2, Jul Aug Sep Okt Nov Dec Jan Feb M ar Apr Maj Jun 1 9 1 jul aug sep okt nov dec jan feb mar apr maj,, 9 1 9 1 15 15 15 Susp (mg/l) 1 Susp (mg/l) 1 Susp (mg/l) 1 5 5 5 9 1 9 1 9 1 Figur a. Vattenföring (l/s som dygnsmedelvärden), halter (mg/l) av total- nitrat- och ammoniumkväve; total- fosfat- och partikulär fosfor samt; suspenderat material i pilotområde N33 under 9/1. 23
E23 manuellt prov Q-stn E23 samlingsprov Q-stn E23 utlopp från kulvert 1 9 7 Q (l/s) 6 5 3 1 9 1 Tot N NO3 N NH N Tot N NO3 N NH N Tot N NO3 N NH N 16 16 16 N (mg/l) 12 N (mg/l) 12 N (mg/l) 12 9 1 9 1 9 1 1, Tot P PO P Part P 1, Tot P PO P Part P 1, Tot P PO P Part P,,, P (mg/l),6, P (mg/l),6, P (mg/l),6,,2,2,2,, 9 1 Jul Aug Sep Okt Nov Dec J an Feb Mar Apr Maj Jun, 9 1 9 1 5 5 5 Susp (mg/l) 3 Susp (mg/l) 3 Susp (mg/l) 3 1 1 1 9 1 j un 9 1 j un 9 1 Figur b. Vattenföring (l/s som dygnsmedelvärden), halter (mg/l) av total- nitrat- och ammoniumkväve; total- fosfat- och partikulär fosfor samt; suspenderat material i pilotområde E23 under 9/1. 2
U manuellt prov LST U samlingsprov U manuellt prov SLU 1 11 1 9 Q (l/s) 7 6 5 3 1 9 1 j un Tot N NO3 N NH N Tot N NO3 N NH N Tot N NO3 N NH N 16 16 16 N (mg/l) 12 N (mg/l) 12 N (mg/l) 12 9 1 9 1 9 1 2, Tot P PO P Part P 2, Tot P PO P Part P 2, Tot P PO P Part P 1,6 1,6 1,6 P (mg/l) 1,2, P (mg/l) 1,2, P (mg/l) 1,2,,,,, 9 1,, 9 1 9 1 16 16 16 Susp (mg/l) 1 Susp (mg/l) 1 Susp (mg/l) 1 9 9 1 9 1 Figur c. Vattenföring (l/s som dygnsmedelvärden), halter (mg/l) av total- nitrat- och ammoniumkväve; total- fosfat- och partikulär fosfor samt; suspenderat material i pilotområde U under 9/1. 25
N33 Nederbörd Normal 1961-199 Avrinning 16 9/1 16 (mm/mån) 1 (mm/mån) 1 jun jun 9 1 9 1 6 5 Kväve N-org NH-N NO3-N 6 5 Kväve samlingsprov N-org NH-N NO3-N (kg/km 2 ) 3 1 (kg/km 2 ) 3 1 jun jun 9 1 9 1 3 Fosfor P-övrigt 3 Fosfor samlingsprov P-övrigt Part-P Part-P PO-P PO-P (kg/km 2 ) (kg/km 2 ) 1 1 jun jun 9 1 9 1 Figur 9a. Pilotområde N33. Månadsvärden av nederbörd och avrinning (mm) samt månadstransporter av kväve och fosfor (kg/km 2 ) för 9/1. Transporter av fosfor redovisas både för analysresultat från manuell provtagning och från samlingsprov. 26
E23 Nederbörd Normal 1961-199 Avrinning 16 9/1 16 (mm/mån) 1 (mm/mån) 1 jun jun 9 1 9 1 6 5 Kväve N-org NH-N NO3-N 6 5 Kväve samlingsprov N-org NH-N NO3-N (kg/km 2 ) 3 (kg/km 2 ) 3 1 1 jun jun 9 1 9 1 Fosfor P-övrigt Fosfor samlingsprov P-övrigt 3 Part-P PO-P 3 Part-P PO-P (kg/km 2 ) (kg/km 2 ) 1 1 jun jun 9 1 9 1 Figur 9b. Pilotområde E23. Månadsvärden av nederbörd och avrinning (mm) samt månadstransporter av kväve och fosfor (kg/km 2 ) för 9/1. Transporter av fosfor redovisas både för analysresultat från manuell provtagning och från samlingsprov. 27
U Nederbörd Normal 1961-199 Avrinning 16 9/1 16 (mm/mån) 1 (mm/mån) 1 jun jun 9 1 9 1 6 5 Kväve N-org NH-N NO3-N 6 5 Kväve samlingsprov N-org NH-N NO3-N (kg/km 2 ) 3 (kg/km 2 ) 3 1 1 jun jun 9 1 9 1 Fosfor P-övrigt Fosfor samlingsprov P-övrigt 3 Part-P PO-P 3 Part-P PO-P (kg/km 2 ) (kg/km 2 ) 1 1 jun jun 9 1 9 1 Figur 9c. Pilotområde U. Månadsvärden av nederbörd och avrinning (mm) samt månadstransporter av kväve och fosfor (kg/km 2 ) för 9/1. Transporter av fosfor redovisas både för analysresultat från manuell provtagning och från samlingsprov. 2
Synoptisk vattenprovtagning Figur 1, 11 och 12 visar vattendrag, delavrinningsområden och synoptiska provpunkter i pilotområdena. Figur 13 visar flödessituationerna vid de olika provtagningarna, och figur 1, 15 och 16 visar halter av kväve, fosfor och suspenderat material i de olika provpunkterna. Provpunkter och delavrinningsområden I pilotområde N33 är större delen av vattendraget kulverterat, vilket har begränsat antalet provpunkter (Figur 1). Markanvändningen domineras av åkermark i samtliga delavrinningsområden. Under år 9/1 togs synoptiska prover vid ett enda tillfälle (vid vårfloden i mars 1), och då endast i sex av de totalt nio punkterna (Figur 13). I pilotområde E23 rinner huvudfåran från söder till norr. Vattendraget är öppet i den norra delen av området och kulverterat i söder (Figur 11). Åkermark dominerar över skog i de flesta delavrinningsområden, men den södra delen uppströms huvudfåran utgörs av mestadels skog. Synoptiska prover togs sex gånger under 9/1 (Figur 13). I pilotområde U är vattendraget öppet i hela området (Figur 12). Här dominerar åkermarken i de flesta delavrinningsområden, förutom i de två delavrinningsområdena längst upp i norr där skog och åkermark utgör ungefär hälften var. Synoptisk vattenprovtagning skedde vid tre tillfällen under 9/1 (Figur 13). G G2 G3 G G5 G6 G1b G1a G7 N33 Typ av vattendrag Biflöde, kulvert Huvudfåra, kulvert Huvudfåra, öppen Delavrinningsområde Figur 1. Synoptiska provpunkter i huvudfåra (fetstil text) och biflöden (kursiv text) samt delavrinningsområden i typområde N33. 29
HE63 HE69 HE6 HE67 HE6 HE55 HE56 HE5 HE HE3 HE22 HE12 HE1 E23 HE1 HE11 HE1 Typ av vattendrag Biflöde, kulvert Biflöde, öppen Huvudfåra, kulvert Huvudfåra, öppen Delavrinningsområde Figur 11. Synoptiska provpunkter i huvudfåra (fetstil text) och biflöden (kursiv text) samt delavrinningsområden i typområde E23. FI7 FI5 FI6 FI3 FI FI2 FI1 FI FI U Typ av vattendrag Huvudfåra, öppen Biflöde, öppen Biflöde, kulvert Delavrinningsområde Figur 12. Synoptiska provpunkter i huvudfåra (fetstil text) och biflöden (kursiv text) samt delavrinningsområden i typområde U. 3
Q (l/s) 1 11 1 9 7 6 5 3 1 N33 9 1 Q (l/s) 1 11 1 9 7 6 5 3 1 E23 9 1 Q (l/s) 1 11 1 9 7 6 5 3 1 U 9 1 Figur 13. Dygnsmedelflöde (l/s) vid mätstation för vattenföring i utloppspunkt och tidpunkter (röda kryss) för synoptisk vattenprovtagning i N33, E23 och U. Halter i vattendragen I pilotområde N33 var kvävehalten något högre i de punkter som avvattnar delavrinningsområdena i söder (G6 och G7, Figur 1) jämfört med övriga punkter. Halterna av fosfor och suspenderat material var däremot lägre i dessa punkter än i de övriga punkterna (Figur 1). N33 N tot (mg/l) 15 1 5 1 3 22 G6 G3 G1b G1a G7 G2 P tot (mg/l),3,2,1 1 3 22 (mg/l) Susp, 6 G6 G3 G1b G1a G7 G2 G6 G3 G1b G1a G7 G2 1 3 22 Figur 1. Halter av tot-n, tot-p och suspenderat material i synoptiska provpunkter i N33. Huvudfåran rinner från norr till söder och utgörs av punkt G6 - G1a (punkt G1b ligger vid mätstationen i områdets utlopp och G1a efter dammen söder om utloppet). Punkt 7 och punkt 2 är tagna i två biflöden enligt kartan i Figur 1. 31
I pilotområde E23 ökade halterna av både kväve och fosfor nedströms huvudfåran, särskilt vid de provtagningar som skedde under högflöde i november och vid andra provtagningen i mars (Figur 15). Detta beror troligen på att det södra området uppströms huvudfåran utgörs av främst skog, och att vattnet fylls på med kväve och fosfor när det rinner genom områdets mellersta delar som främst utgörs av åkermark (Figur 11). Även halten suspenderat material ökade längs med huvudfåran, men endast under höstflödet i november. Högst fosforhalt uppmättes i punkten vid områdets utlopp, vid provtagningstillfället i november (Figur 13). Liksom vid de ordinarie provtagningarna var fosforhalterna generellt lägre i mars än i november, trots att vårflödet var betydligt större än höstflödet. Biflödet österifrån i norra delen av området (punkt 55 och 56, Figur 11) hade vid flera tillfällen högre fosforhalter än övriga biflöden, och också högre än den mest närliggande punkten i huvudfåran (punkt 6) (Figur 15). I juli 9 skedde provtagning före och efter ett kraftigt regn (Figur 13). Det var inga nämnvärda skillnader i halter mellan dessa provtagningstillfällen, förutom i punkt 5 (huvudfåran, mitt i området, Figur 11), där både kväve- och fosforhalten var högre efter regnfallet (Figur 15). Kväveoch fosforhalterna i denna punkt var betydligt högre än i övriga punkter vid båda provtagningarna i juli. E23 9 7 9 N tot (mg/l) 3 1 1 11 12 3 5 6 69 1 1 22 55 56 63 9 7 9 11 19 1 3 11 1 3 22 1 3 29 Susp (mg/l) P tot (mg/l) 3, 2, 1,, 1 6 1 11 12 3 5 6 69 1 1 22 55 56 63 1 11 12 3 5 6 69 1 1 22 55 56 63 9 7 9 9 7 9 11 19 1 3 11 1 3 22 1 3 29 9 7 9 9 7 9 11 19 1 3 11 1 3 22 1 3 29 Figur 15. Halter av tot-n, tot-p och suspenderat material i synoptiska provpunkter i E23. Huvudfåran rinner från söder till norr och utgörs av punkt 1-69 (punkt 69 ligger vid mätstationen i utloppet längst i norr). Övriga punkter är tagna i biflöden enligt kartan i Figur 11. 32
I pilotområde U var kvävehalterna låga vid de högsta flödena i november 9 och i april 1, men höga vid lågflödet i maj (Figur 16). Detta beror troligen på att utspädningen i bäcken var stor vid höstoch vårflödet, men inte vid provtagningstillfället i maj efter att flödet i bäcken varit lågt under flera veckor (Figur 13). Vid högflödet i november uppmättes däremot höga halter av fosfor, som då främst bestod av partikulärt bunden fosfor (Figur 16). Stor avrinning orsakar erosion och innebär därmed stor transport av partikulärt bunden fosfor från åkermarken. Liksom vid de ordinarie provtagningarna i U var fosforhalterna betydligt lägre i april än i november. Kvävehalterna varierade kraftigast mellan provpunkterna vid provtagningstillfället i slutet av maj (Figur 13, Figur 16). Högst halt uppmättes då vid mätstationen i områdets utlopp (Fi). Vid det tillfället uppmättes betydligt lägre kvävehalter i provpunkten Fi, nedströms områdets utlopp, samt vid provpunkten Fi6 i den norra delen av området, där det förekommer mer skog (Figur 12). I november uppmättes högst fosforhalt i ett litet biflöde i väster (punkt Fi3), som rinner ut i huvudfåran vid punkt Fi (Figur 12). I huvudfåran var då fosforhalten högst vid Fi2, mitt i området (Figur 16) och lägst i Fi, nedströms områdets utlopp. Vid punkten Fi7, som avvattnar ett litet skogsområde i norr, var både kväve- och fosforhalterna lägst vid samtliga provtagningstillfällen. N tot (mg/l) P tot (mg/l) 15 1 5 1,6 1,2,, U 9 11 1 1 5 1 5 26 Fi6 Fi5 Fi Fi2 Fi Fi Fi7 Fi3 Fi1 9 11 1 1 5 1 5 26 Susp (mg/l), 15 125 1 75 5 25 Fi6 Fi5 Fi Fi2 Fi Fi Fi7 Fi3 Fi1 Fi6 Fi5 Fi Fi2 Fi Fi Fi7 Fi3 Fi1 9 11 1 1 5 1 5 26 Figur 16. Halter av tot-n, tot-p och suspenderat material i synoptiska provpunkter i U. Huvudfåran rinner från norr till söder och utgörs av punkt Fi 6 Fi (punkt Fi ligger vid utloppet i söder, punkt Fi ligger nedströms själva avrinningsområdet). Övriga punkter är tagna i biflöden enligt kartan i Figur 12. 33
3
Referenser Carlsson, C., Kyllmar, K. & Johnsson, H.. Växtnäringsförluster i små jordbruksdominerade avrinningsområden 2/3. Årsrapport för miljöövervakningsprogrammet Naturvårdsverket, 1. Handbok för miljöövervakning. Programområde Jordbruksmark. Undersökningstyper för Typområden. www.naturvardsverket.se SCB. 6. Gödselmedel i jordbruket /5. Handelsgödsel och stallgödsel till olika grödor samt hantering och lagring av stallgödsel. MI 3 SM 63. SMHI. 1. Temperaturen och nederbörden i Sverige 1961-9. Referensnormaler utgåva 2. Meteorologi Nr 99. 35
36
Appendix Figur 1:1-1.3 Analysvärden av TOC, ph, alkalinitet och konduktivitet. 37
N33 manuellt prov LST N33 samlingsprov N33 manuellt prov SLU 12 12 TOC (mg/l) TOC (mg/l) 9 1 9 1 9 ph Alk 9 ph Alk 9 ph Alk 7 7 7 6 6 6 5 5 5 3 3 3 2 2 2 1 1 1 9 1 9 1 9 1 7 7 7 6 6 6 Kond (ms/m) 5 3 Kond (ms/m) 5 3 Kond (ms/m) 5 3 1 1 1 9 1 9 1 9 1 Figur 1:1. TOC (mg/l), ph, alkalinitet (mmol/l) och konduktivitet (ms/m) för pilotområde N33 under 9/1. 3
E23 manuellt prov Q-stn E23 samlingsprov Q-stn E23 utlopp från kulvert TOC (mg/l) 17,5 15 12,5 1 7,5 5 2,5 9 1 TOC (mg/l) 35 3 25 15 1 5 9 1 TOC (mg/l) 35 3 25 15 1 5 9 1 j un 9 ph Alk 9 ph Alk 9 ph Alk 7 7 7 6 6 6 5 5 5 3 3 3 2 2 2 1 1 1 9 1 9 1 9 1 7 7 7 6 6 6 Kond (ms/m) 5 3 Kond (ms/m) 5 3 Kond (ms/m) 5 3 1 1 1 9 1 9 1 9 1 Figur 1:2. TOC (mg/l), ph, alkalinitet (mmol/l) och konduktivitet (ms/m) för pilotområde E23 under 9/1. 39
U manuellt prov LST U samlingsprov U manuellt prov SLU 25 35 35 3 3 25 25 TOC (mg/l) 15 1 TOC (mg/l) 15 TOC (mg/l) 15 1 1 5 5 5 9 1 j un 9 1 j un 9 1 j un 9 ph Alk 9 ph Alk 9 ph Alk 7 7 7 6 6 6 5 5 5 3 3 3 2 2 2 1 1 1 9 1 j un 9 1 j un 9 1 j un 7 7 7 6 6 6 5 5 5 Kond (ms/m) 3 Kond (ms/m) 3 Kond (ms/m) 3 1 1 1 9 1 j un 9 1 j un 9 1 j un Figur 1:3. TOC (mg/l), ph, alkalinitet (mmol/l) och konduktivitet (ms/m) för pilotområde U under 9/1.
1
2