Uppdrag att förebygga kvinnlig könsstympning i Sverige Återrapportering
Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Skrivelse. Det innebär att den innehåller nya eller ändrade ställningstaganden från Socialstyrelsen i form av ett meddelande eller en avrapportering. Den kan också innehålla förfrågningar eller begäran/ anhållan om yttranden eller synpunkter på t.ex. remissversioner. Skrivelser är riktade till en eller flera tydliga adressater, t.ex. regeringen, landsting, kommuner, vårdgivare m.fl. Artikelnr 2006-107-10 Publicering www.socialstyrelsen.se, juni 2006 2
Förord Den 18 december 2003 beslutade regeringen att ge Socialstyrelsen ett uppdrag att förebygga kvinnlig könsstympning i Sverige (S2003/10376/ST). Socialstyrelsen ska i enlighet med den nationella handlingsplanen mot kvinnlig könsstympning som antogs i juni 2003 ta tillvara och utveckla det förebyggande arbetet med utgångspunkt i befintlig kunskap. Uppdraget ska slutredovisas den 30 juni 2006. Enligt direktiven har samråd skett med Myndigheten för skolutveckling rörande informationsinsatserna riktade till skolan och samarbete med Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren när det gäller handledningen för polis och åklagare samt de regionala konferenserna. Denna rapport är en redovisning av de insatser Socialstyrelsen vidtagit inom ramen för uppdraget. Frågan hålls fortsatt aktuell på Socialstyrelsen genom andra uppdrag som syftar till att utveckla samverkan om och stöd till barn som far illa eller riskerar att fara illa. Rapporten har utarbetats av Eva Frisack, Beatrice Hopstadius och Linda Lindenau. Kjell Asplund Generaldirektör 3
4
Innehåll Förord 3 Uppdraget 8 Uppdragets genomförande 8 Kvinnlig könsstympning bakgrund 10 Bakgrund och tradition 10 Riskgrupper i Sverige 11 Informationsinsatser 12 Informationsfolder om Socialstyrelsens uppdrag 12 Handledning för polis och åklagare 12 Folder på arabiska 12 Ett komplement till utbildningsmaterialet 12 Information riktad till skolan 13 Regionala konferenser Marknadsföring av konferenserna 14 14 Konferensens innehåll 15 Resultat och reaktioner 16 Kunskapsbank 17 Innehåll i kunskapsbanken 17 Faktauppgifter 17 Goda exempel på förebyggande arbete 17 Information till frivilligorganisationer och föreningar 17 Lansering och marknadsföring 17 Besökare och användbarhet 18 Religiösa ledare 19 Seminarium om kvinnlig könsstympning 19 Seminariets innehåll: 19 Dokument som tar avstånd från könsstympning Uppmärksamhet i media 19 20 Internationellt arbete 21 Deltagande i konferenser 21 OK-projektet i Norge 21 Studieresa till Afrika 21 Trender och tendenser i det internationella arbetet 22 Diskussion 23 Information till barn och unga 23 Yrkesgruppernas önskemål om mer kunskap 23 Resultat 23 Vidare arbete 24 Bilagor 25 5
6
Sammanfattning Regeringsuppdraget Uppdrag att förebygga kvinnlig könsstympning i Sverige är en utveckling av uppdraget Uppdrag att vidareutveckla och sprida metoder samt initiera projekt i syfte att förebygga kvinnlig könsstympning m.m. som avrapporterades 2001. Socialstyrelsens uppgift har varit att ta till vara och utveckla det förebyggande arbetet mot kvinnlig könsstympning i Sverige med utgångspunkt i den kunskap som nu finns på området. För att genomföra uppdraget har Socialstyrelsen samverkat såväl med berörda myndigheter som med representanter för berörda yrkesgrupper, organisationer m.m. Tyngdpunkten i uppdraget har legat på informations- och utbildningsinsatser. Befintligt och nytryckt material har distribuerats, i stor utsträckning till skolor. Fyra regionala konferenser har arrangerats och intresset för dessa har varit mycket stort. Religiösa ledare från fyra kyrkor undertecknade dokument där deras kyrka tar avstånd från könsstympning och detta uppmärksammades i media. En kunskapsbank med generella fakta och yrkesspecifik information om kvinnlig könsstympning har skapats. Goda exempel på förebyggande arbete i olika länder har samlats in och publicerats på kunskapsbanken. Intresset för frågan om kvinnlig könsstympning har varit mycket stort och sammantaget måste arbetet med uppdraget anses som framgångsrikt. Inom ramen för uppdraget har konkreta resultat uppnåtts (kunskapsbanken, deklarationerna från religiösa ledare). Intresset för och även kunskapen om kvinnlig könsstympning har ökat. Den angelägna frågan inför framtiden är hur den nyvunna kunskapen inom en sällanfråga ska kunna befästas. Ansvaret måste tas både av lokala, regionala och nationella aktörer som ser till barns liv och rättigheter. Utvecklingen av formerna för det ansvaret pågår på flera håll i landet. Inom Socialstyrelsen pågår två uppdrag som syftar till att utveckla samverkan kring barn som far illa eller riskerar att fara illa. Det ena är ett långsiktigt arbete för att utveckla samverkan mellan socialtjänst, skola, barnpsykiatri och polis. Det andra gäller försöksverksamhet med barnahus som byggs upp på flera håll i landet. Det genomförs tillsammans med Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Rättsmedicinalverket. Det är naturligt att denna fråga hanteras inom ramen för ovanstående uppdrag. 7
Uppdraget Socialstyrelsen fick 2003 ett regeringsuppdrag om kvinnlig könsstympning med utgångspunkt i den nationella handlingsplanen mot kvinnlig könsstympning (S2003/5513/ST) som antogs av regeringen i juni 2003. Syftet med handlingsplanen och uppdraget är att könsstympning av flickor bosatta i Sverige inte ska förekomma. Huvudsakligen innebär uppdraget att ta till vara och vidareutveckla det förebyggande arbetet mot kvinnlig könsstympning i Sverige (S2003/10376/ST). Regeringen betonar att uppdraget i första hand ska inriktas på informationsspridning, främst av redan befintligt material men även genom vidareutveckling av metoder och informations- och utbildningsmaterial. Uppdragets genomförande Socialstyrelsen har genomfört uppdraget i samråd med berörda myndigheter, frivilligorganisationer och personer som arbetar med frågan inom hälsooch sjukvården, socialtjänsten, rättsväsendet, forskning m.m. Vissa delar av uppdraget har inneburit ett närmare samarbete med vissa myndigheter. Handledningen för polis och åklagare samt de regionala konferenserna genomförde Socialstyrelsen i samarbete med Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten. I samarbete med Myndigheten för skolutveckling planerade Socialstyrelsen informationsinsatserna riktade till skolan. En viktig målgrupp är unga flickor och under hösten 2004 satte Socialstyrelsen samman en referensgrupp från skolan för att med hjälp av den hitta bra vägar för att nå ut med information om kvinnlig könsstympning till skolpersonal. I gruppen diskuterades bland annat hur kompetensen och beredskapen bland skolpersonal ser ut i dag, synpunkter på Socialstyrelsens utbildningsmaterial för skolan, olika sätt att nå ut med information till skolan o.s.v. Referensgruppen bestod av representanter från flera olika yrkesgrupper såsom lärare, skolkurator, skolsköterska, rektor, förskolechef, utvecklingsstrateg, folkhälsosamordnare m.fl. I samarbete med organisationen RISK 1 har arbetet med att nå religiösa ledare och andra betydelsefulla personer ur de berörda folkgrupperna bedrivits. I Sverige finns ett nätverk för samverkan och utbyte av information om kvinnlig könsstympning. De senaste åren har aktiviteten inom nätverket varit låg men i samband med handlingsplanen och uppdraget till Socialstyrelsen ökade nätverket sin verksamhet. Under uppdragstiden har Socialstyrelsen medverkat i nätverkets arbetsgrupp. 1 Riksförbundet Stoppa Kvinnlig Könsstympning är en ideell organisation som grundades 1994 med syfte att bekämpa könsstympningen i Sverige. Föreningen är svensk representant inom IAC (Inter-African Committee) och deltar i ett europeiskt nätverk inom EU mot kvinnlig könsstympning. 8
Socialstyrelsen har haft kontakt med flera nationella och internationella aktörer inom området kvinnlig könsstympning, till exempel SIDA. Dessa kontakter har varit viktiga för genomförandet av aktiviteter som de regionala konferenserna och för en kontinuerlig dialog under hela uppdragstiden. De olika insatser Socialstyrelsen genomfört presenteras nedan under respektive rubrik. 9
Kvinnlig könsstympning bakgrund Kvinnlig könsstympning är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett angrepp på såväl den kroppsliga integriteten som rätten till hälsa. Enligt WHO:s beräkningar är 100 140 miljoner flickor och kvinnor könsstympade och ytterligare 3 miljoner flickor riskerar att utsättas för ingreppet varje år. Kvinnlig könsstympning är enligt lag förbjuden i Sverige (1982:316). Den som bor i Sverige och medverkar till att könsstympning utförs utomlands kan dömas i Sverige, även om ingreppet är lagligt i det land där ingreppet utförts. Denna lagändring skedde den 1 juli 1999. Bakgrund och tradition Kvinnlig könsstympning är främst en afrikansk sed som har funnits i mer än 2 000 år, dvs. både före kristendomen och islam. Den är inte omnämnd eller påbjuden i någon religiös skrift, men förekommer ändå bland både kristna, muslimer och animister 1. Sannolikt har traditionen uppstått i Egypten och sedan spridit sig längs handelsvägar och med vandrande folkgrupper längs ett bälte söder om Sahara. Seden har troligen sitt ursprung i de patriarkala samhällssystem där kvinnan var underställd mannen och där könsstympning ansågs vara en metod för att kontrollera kvinnans sexualitet. Könsstympningen ses också som ett sätt att säkra sina döttrars framtid eftersom kvinnor som inte är könsstympade kan få det svårare att bli gifta. Undersökningar har visat att kvinnorna tycker att könsstympningen hör ihop med den kvinnliga könsidentiteten, att det är en del av kvinnligheten. Kvinnlig könsstympning praktiseras framför allt i 28 afrikanska länder, i ett bälte söder om Sahara, från väster till öster. Det kan dock förekomma stora variationer i utövandet mellan regioner och även inom ett och samma land. Det finns också spridda, odokumenterade uppgifter om att kvinnlig könsstympning förekommer bland vissa grupper i andra länder i Afrika samt i Asien. Enligt WHO:s definition förekommer det fyra olika typer av kvinnlig könsstympning: Typ 1: Förhuden på klitoris tas bort och ibland även hela eller delar av klitoris. Typ 2: Klitoris skärs bort och delar av eller hela de inre blygdläpparna. Typ 3: Alla yttre delar av könsorganen, dvs. klitoris samt inre och yttre blygdläppar, skärs bort. Därefter sys slidöppningen ihop så att slidöppningen täcks. Denna typ kallas infibulation eller faraonisk omskärelse. 1 Personer som följer de traditionella naturreligionerna. 10
Typ 4: Oklassificerade former. Till denna kategori hänförs övriga former av ingrepp, exempelvis prickning eller rispning av klitoris med ett vasst föremål. För typerna 1, 2 och 4 används ibland samlingsnamnet sunna. Indelningen i fyra typer ska betraktas som teoretisk i praktiken kan det vara svårt att skilja typerna åt. Merparten av flickorna blir könsstympade som barn. Åldern kan dock variera från region till region. Det finns exempel på grupper där könsstympning utförs då flickan är ett par dagar gammal, medan det i andra grupper görs först i samband med att den unga kvinnan ska gifta sig. Värt att tänka på är att åldersspannet för könsstympning kan bli större i samband med flykt och exil. Kvinnlig könsstympning kan innebära en rad konsekvenser för flickans fysiska och psykiska hälsa samt sexualliv. Riskgrupper i Sverige De största invandrargrupperna i Sverige, från de 28 afrikanska länder där kvinnlig könsstympning förekommer, är från Somalia, Etiopien och Eritrea. Detta är också länder där majoriteten av kvinnorna könsstympas (Somalia 98 procent). Det finns även ett relativt stort antal personer i Sverige från andra länder där könsstympning praktiseras i varierande grad, exempelvis Gambia, Egypten, Ghana, Nigeria och Kenya. I Sverige finns ca 28 000 kvinnor födda i Somalia, Egypten, Etiopien, Eritrea eller Gambia eller med minst en förälder från dessa länder. Av dessa kvinnor är ca 12 000 under 18 år, varav ca 5 000 är under 7 år (SCB 2004). 11
Informationsinsatser Informationsfolder om Socialstyrelsens uppdrag Under 2005 tryckte Socialstyrelsen en mindre folder, Socialstyrelsens uppdrag att förebygga kvinnlig könsstympning i Sverige. Den innehöll en kort beskrivning av regeringsuppdraget och de aktiviteter som var inplanerade. I januari 2005 skickade Socialstyrelsen foldern till samtliga förvaltningar för individ- och familjeomsorg, socialnämnder, landsting, länsstyrelser och flyktingmottagningar. Handledning för polis och åklagare Tillsammans med Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten har Socialstyrelsen tagit fram en handledning om kvinnlig könsstympning. Handledningen innehåller grundläggande information om kvinnlig könsstympning, information om lagar och bestämmelser och ett avsnitt att tänka på vid polisanmälan, förhör och läkarundersökning. Handledningen till polis och åklagare har distribuerats till samtliga polisdistrikt samt till Åklagarmyndigheten. Folder på arabiska I samband med Socialstyrelsens tidigare regeringsuppdrag om kvinnlig könsstympning producerades ett kortfattat informationsmaterial. Förutom på svenska trycktes foldern Kvinnlig könsstympning på engelska, somaliska, amhariska och tigrinja, de språk som talas av de vanligast förekommande folkgrupperna i Sverige, som kommer från länder där kvinnlig könsstympning praktiseras. Foldern har nu även översatts till arabiska. I juni 2005 skickades ett informationsblad om den nytryckta foldern och vårt övriga material till samtliga kommuners nämnder för skola och socialtjänst samt förvaltningar för skola, barn och ungdom. Även muslimska friskolor och grundskolor i vissa kommuner fick informationsbladet. Ett komplement till utbildningsmaterialet Under arbetet med uppdraget framkom önskemål om att utbildningsmaterialet Kvinnlig könsstympning Ett utbildningsmaterial för skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård skulle kompletteras med ett utbildningspaket som skulle innehålla exempelvis OH-bilder och diskussionsfrågor. Under hösten 2005 har Socialstyrelsen därför producerat tre PowerPointpresentationer som utgår från utbildningsmaterialet. De består av ett 20-tal sidor och innehåller kortfattad information om ingreppet, förekomsten (bl.a. 12
lista över länder och en karta), ålder vid ingreppet, konsekvenser och lagstiftning m.m. De tre presentationerna är riktade till och anpassade för skolan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Presentationen till socialtjänsten innehåller information om utredningsförfarandet, mötet med klienten, riskbedömning, polisanmälan m.m. Presentationen till hälso- och sjukvården innehåller information om lokala riktlinjer, bemötande, anmälningsplikt, mödrahälsovård m.m. Presentationen till skolan innehåller information om varningssignaler och andra tecken, handlingsplaner och rutiner, anmälningsplikt, utbildning och information m.m. Information riktad till skolan Myndigheten för skolutveckling har på sin webbplats publicerat Socialstyrelsens material om kvinnlig könsstympning och information om hur man kan beställa eller ladda ner materialet. Under mars 2005 gjorde Socialstyrelsen ett e-postutskick med information om uppdraget och om foldrarna om kvinnlig könsstympning (inklusive foldern på arabiska) till kommuner och landsting. E-postutskicket var ställt till webbredaktörerna för intranät och extern webb. Foldern Du har rätt att säga nej, en broschyr som vänder sig till flickor som är könsstympade eller riskerar att bli det, har distribuerats via Utbudet, en förmedling av gratismaterial till grundskolorna. Det är lärarna själva som beställer det material de vill använda och Socialstyrelsens broschyr har varit så efterfrågad att den tryckts i en ny upplaga på 5 000 exemplar. Riktade insatser till skolor I juni 2005 gjorde Socialstyrelsen ett utskick som innehöll ett informationsblad om Socialstyrelsens material om kvinnlig könsstympning samt information om de kommande regionala konferenserna. Detta skickades till samtliga kommuners nämnder för skola och socialtjänst samt förvaltningar för skola, barn och ungdom. Materialet skickades även till muslimska friskolor och till grundskolor i vissa kommuner med hög andel invånare från folkgrupper där könsstympning praktiseras. Information till skolhälsovården Under hösten 2005 deltog Socialstyrelsens medarbetare som föreläsare vid en konferens arrangerad av Riksföreningen för skolsköterskor. Konferensen vände sig till skolsköterskor och skolläkare med ledningsansvar. Ca 200 ledare för skolhälsovården från hela landet deltog. 13
Regionala konferenser Socialstyrelsen har tillsammans med Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten arrangerat fyra regionala konferenser om förebyggande och stödjande arbete när det gäller kvinnlig könsstympning. De fyra konferenserna hölls under hösten 2005: den 18 oktober i Stockholm, den 24 oktober i Göteborg, den 31 oktober i Umeå och den 11 november i Malmö. Konferenserna riktade sig främst till personal inom skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård samt polis, åklagare och övriga som kommer i kontakt med berörda flickor och familjer. Konferenserna var mycket efterfrågade. Redan flera veckor före sista anmälningsdag var några av konferenserna fullbokade. På grund av det stora intresset bokades större lokaler i Malmö, Göteborg och Stockholm vilket gjorde det möjligt att ta emot sammanlagt ca 1 000 deltagare istället för ca 600. Marknadsföring av konferenserna Socialstyrelsen gjorde bedömningen att det skulle krävas omfattande marknadsföring av konferenserna, eftersom vi trodde att kvinnlig könsstympning är en fråga som många skulle kunna bedöma som marginell. Det visade sig att responsen blev mycket större än väntat. Affisch I juni skickades en affisch med information om konferensen till ca 6 300 mottagare: samtliga kommuner och landsting samtliga Migrationsverkets kontor och alla flyktingmottagningar muslimska friskolor och grundskolor i vissa invandrartäta kommuner samtliga landstings informationsavdelningar, barnavårdscentraler, mödravårdscentraler, familjecentraler samt gynekologiska mottagningar och kliniker, ungdomsmottagningar och förlossningsmottagningar och BB samtliga länspolismyndigheter, Rikspolisstyrelsen, Rikspolisstyrelsens informationsavdelning och samtliga åklagare. E-postutskick Senare i juni skickades ett e-brev om konferenserna om kvinnlig könsstympning till webbredaktörer på kommuner, stadsdelsförvaltningar och landsting, Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Myndigheten för skolutveckling. 14
Inbjudan I augusti 2005 gjorde Socialstyrelsen ett utskick av ca 5 000 inbjudningar till konferenserna. Dessa skickades till rektorn på grundskolor i vissa invandrartäta kommuner, till gynekologiska kliniker och mottagningar samt vårdavdelningar, till nämnder och förvaltningar med ansvar för barn, skola och socialtjänst, till ungdomsmottagningar, flyktingförläggningar samt myndigheter och organisationer. Konferensens innehåll För att ge en lokal anknytning och underlätta det lokala förebyggande arbetet användes delvis föreläsare med lokal anknytning till de olika konferensorterna. Programpunkter och föreläsare: Bakgrund till och sociala och medicinska följder av kvinnlig könsstympning. Föreläsare Martina Frank, barnmorska, Anna Aronsson, barn- och ungdomsläkare och Inger Bjermo, barnmorska. Det internationella arbetet mot könsstympning och läget i Sverige. Föreläsare Fana Habteab och Abebech Tekleab, Riksföreningen Stoppa Kvinnlig Könsstympning (RISK). Möten med svensk vård som ung och omskuren. Föreläsare Fatima Nur, landstingspolitiker i Stockholm. Anmälningsplikt och riskbedömning professionernas roller och ansvar. Föreläsare Pernilla Leviner, jurist och forskare. Kultur, förhållningssätt och respekt. Föreläsare Gillis Herlitz, antropolog och Kenneth Ritzén, religionshistoriker Miniseminarier i fyra grupper: skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård samt rättsväsendet. Återkoppling och frågestund. Seminarierna på förmiddagen gav grundläggande information om kvinnlig könsstympning för att deltagarna på eftermiddagens miniseminarier skulle ha verktyg för att arbeta med målgruppsanpassade fallbeskrivningar. Fallbeskrivningarna var skrivna utifrån respektive yrkesgrupps villkor men byggde på en gemensam historia där det förekom både en flicka som könsstympats och en som riskerade att könsstympas. Fallbeskrivningarna syftade främst till att ge deltagarna underlag att diskutera kring vad de tänker och gör i mötet med flickan eller kvinnan, vilka fallgropar som finns o.s.v. Under den avslutande paneldiskussion presenterade miniseminarieledarna vad som hade kommit fram i grupperna, och olika frågeställningar diskuterades och besvarades. 15
Resultat och reaktioner Konferenserna var välbesökta. I Stockholm, Göteborg och Malmö anmälde sig fler personer än vi kunde bereda plats åt, trots byte till större lokaler. Utvärderingen visar att deltagarna upplevde att konferenserna var bra och gav värdefull information. Vår förhoppning är att konferenserna ska ha inspirerat till fortsatt arbete med frågan på hemmaplan. Av 1 023 deltagare på konferenserna har drygt hälften svarat på den utvärderingsenkät vi lämnade ut under konferenserna. Den absoluta majoriteten uppgav att konferensen gett dem mer kunskap om kvinnlig könsstympning än de haft tidigare. Ungefär hälften svarade att de hade knutit kontakter med konferensdeltagare från olika professioner, att de fått idéer och uppslag till hur man kan arbeta med frågan på den egna arbetsplatsen samt fått en inblick i hur andra myndigheter och organisationer arbetar med frågan. Deltagarna på konferenserna fördelade sig på följande områden: rättsväsendet 106 personer, skolan 259 personer, socialtjänsten 144 personer och hälso- och sjukvården 275 personer. Av de övriga deltagarna var anställda vid Migrationsverket en stor grupp. 16
Kunskapsbank Under år 2005 har Socialstyrelsen utvecklat en kunskapsbank på Internet om kvinnlig könsstympning. Kunskapsbanken har adressen www.socialstyrelsen.se/konsstympning och ligger på Socialstyrelsens webbplats. Syftet med kunskapsbanken är att ge lättillgänglig information om kvinnlig könsstympning, om internationellt arbete samt om verksamheter med specialkunskaper inom området. Innehåll i kunskapsbanken Faktauppgifter På kunskapsbanken finns grundläggande information om kvinnlig könsstympning: när ingreppet utförs, i vilka länder det praktiseras, en beskrivning av de olika typerna av ingrepp m.m. Där finns även anpassad information till vissa målgrupper såsom skolpersonal, socialtjänst, berörda flickor och kvinnor m.fl. Forskning, internationellt och nationellt arbete samt exempel på lokala handlingsplaner är annat material som finns i kunskapsbanken. Goda exempel på förebyggande arbete Under 2004 samlade Socialstyrelsen in goda exempel från skilda länder på förebyggande arbete mot kvinnlig könsstympning. De exempel som inkommit och levt upp till ställda krav 1 har publicerats på kunskapsbanken. De flesta bidragen är skrivna på engelska och av dessa är ett tiotal översatta till svenska. Information till frivilligorganisationer och föreningar I uppdraget ingick att Socialstyrelsen skulle ta fram och sprida en folder till relevanta frivilligorganisationer och föreningar som innehåller information om behovet av utvecklingsarbete och var man kan söka stöd för sådant arbete. I kunskapsbanken på Internet finns redan de uppgifterna och därför har vi valt att inte dessutom trycka en skrift med samma information. Lansering och marknadsföring Kunskapsbanken lanserades den 18 oktober 2005 i samband med den första regionala konferensen om kvinnlig könsstympning. Inför lanseringen trycktes 10 000 bokmärken med Internetadressen till kunskapsbanken samt uppgift om vilken typ av information som finns där. Bokmärkena spreds fram- 1 Krav som Socialstyrelsen har ställt i samråd med bl.a. FORWARD och IAC vilka är internationella organisationer som arbetar mot kvinnlig könsstympning. 17
förallt i samband med de regionala konferenserna men har även delats ut till personer som arbetar med frågan, till kommuner och skolor, till Nationella Nätverket för kvinnlig könsstympning och andra som kan sprida budskapet om kunskapsbanken. Besökare och användbarhet Från lanseringen i oktober 2005 till mars 2006 har kunskapsbanken besökts av ca 10 000 unika besökare. Kunskapsbanken om kvinnlig könsstympning har diskuterats av den tidigare omnämnda referensgruppen för skolan samt av en intern grupp på Socialstyrelsen. Enligt gruppernas omdömen ger kunskapsbanken värdefull och lättillgänglig kunskap, både yrkesspecifik och om kvinnlig könsstympning generellt. Företrädare för Migrationsverket uppger att för dem är sidan med s.k. landfakta mycket användbar. Där kan deras handläggare få uppgifter om vilken utbredning ingreppet har i ett visst land, område eller folkgrupp. Denna information har särskilt kommit till användning sedan den 31 mars 2006 då risk för kvinnlig könsstympning kan vara skäl för asyl (proposition 2005/06:6, Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning). 18
Religiösa ledare Seminarium om kvinnlig könsstympning Under våren 2005 anordnade Socialstyrelsen tillsammans med RISK, Riksorganisationen mot kvinnlig könsstympning, en heldag om kvinnlig könsstympning. Inbjudan gick bl.a. ut till Sveriges kristna råd, Sveriges imamråd, Koptiska kyrkan, Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan, Svenska kyrkan, de afrikanska kyrkorna i Sverige och till flera andra frikyrkor 1. 12 religiösa ledare deltog på mötet. Syftet med dagen var främst att involvera de religiösa ledarna i arbetet mot kvinnlig könsstympning och tillsammans med dem utarbeta en plan över hur de kan arbeta vidare med frågan Seminariets innehåll: Den nationella handlingsplanen och det pågående arbetet mot kvinnlig könsstympning i Sverige. Elis Envall, Socialstyrelsen och Fana Habteab, RISK. Beskrivning av kvinnlig könsstympning. Elis Envall, Socialstyrelsen. Kvinnlig könsstympning och kristen tro. John van Dinther, pastor, EFK. Kvinnlig könsstympning och muslimsk tro. Ali Ibrahim, imam, Malmö. Nationella och internationella aktiviteter om kvinnlig könsstympning för religiösa ledare i Sverige. Fana Habteab, RISK. I den efterföljande diskussionen efter seminariet framkom bland annat önskemål om ett utbildningsmaterial om kvinnlig könsstympning för kristna ledare respektive imamer samt en regelbunden dialog inom kyrkan. Man diskuterade också möjligheten att göra ett gemensamt uttalande mot kvinnlig könsstympning. Dokument som tar avstånd från könsstympning I december 2005 undertecknade representanter för Sveriges imamråd, koptiska ortodoxa kyrkan, katolska kyrkan och Sveriges kristna råd uttalanden mot kvinnlig könsstympning (se bilaga 1). I dokumenten tas tydligt avstånd från alla former av kvinnlig könsstympning och man uttalar sitt stöd för den svenska nationella handlingsplanen mot kvinnlig könsstympning. 1 Seminariet riktade sig inte till de judiska församlingarna då de judiska grupper som finns i Sverige i dag inte har kvinnlig könsstympning som tradition. Kvinnlig lönsstympning praktiseras generellt sett av mycket få judiska grupper. 19
I vissa delar av den islamiska världen tar inte islamiska ledare avstånd från alla typer av könsstympning. Uttalandet från Sveriges imamråd är dock mycket tydligt. Sveriges imamråd fördömer alla former av stympning och avråder från användningen av ordet sunna för att beskriva mindre ingående ingrepp eftersom det associerar ingreppet till den islamiska religiösa sfären. Rådet understryker att de religiösa skrifter, hadith, med profeten Muhammeds ord, som åberopas som stöd för könsstympning är svaga och osäkra och man fördömer dessutom bruket att låta läkare utföra stympningen. Detta är första gången ett stort antal religiösa ledare i Sverige har samlats för att göra en markering mot könsstympning av kvinnor. Överhuvudtaget är denna typ av uttalande mot kvinnlig könsstympning ovanlig. Men under hösten 2005 undertecknade 6 imamer i Danmark ett gemensamt uttalande mot kvinnlig könsstympning. I detta uttalande eller Fatwa 1 slår de fast att kvinnlig könsstympning inte är en religiös sedvänja utan endast kulturellt betingad och kan och bör undvikas. De kristna ledarna i Danmark har dock ännu inte gått ut med något uttalande mot kvinnlig könsstympning. Uppmärksamhet i media Den 9 december publicerade Dagens Nyheter en stor artikel om dokumenten mot kvinnlig könsstympning. Där intervjuades de religiösa ledarna tillsammans med Socialstyrelsens ämnesexpert. 1 Religiöst påbud. 20
Internationellt arbete Deltagande i konferenser Socialstyrelsens medarbetare har under uppdraget deltagit i följande konferenser: Maj 2004, Bryssel European FGM Network Meeting September 2004, Stockholm Konferens anordnad av Daphne-projektet Training of Trainers in Sweden the development and production of a FGM teaching kit and the training of community/religious leaders, women and other communicators on its use Maj 2005, Ghent Expertmöte om kvinnlig könsstympning, anordnat av The International Centre for Reproductive Health Augusti 2005, Oslo Avslutningskonferensen för OK-projektet (se nedan) September 2005, Köpenhamn Fokos 1 årskonferens. OK-projektet i Norge OK 2 -projektet syftade huvudsakligen till att förhindra att flickor och kvinnor bosatta i Norge utsätts för kvinnlig könsstympning. Projektgruppen har genomfört en studieresa till Oslo för att ta del av OK-projektets arbete och vilka erfarenheter man dragit av arbetet där. OK-projektet var underställt Barn- och familjedepartementet och verksamheten bedrevs under åren 2001 2004. Projektet syftade huvudsakligen till att förhindra att flickor och kvinnor bosatta i Norge utsätts för kvinnlig könsstympning. Studieresa till Afrika Under hösten 2005 gjordes en studieresa till Eritrea, Etiopien och Kenya. Syftet med resan var dels att titta på trender och utveckling i det förebyggande arbetet mot kvinnlig könsstympning som bedrivs i hemländerna, dels att fortsätta insamlingen av goda exempel till kunskapsbanken. Avsikten inledningsvis var att besöka Eritrea, Etiopien och Somalia eftersom dessa länder både praktiserar könsstympning och har stora folkgrupper i Sverige. Det visade sig dock vara svårt att besöka Somalia på grund av det politiska läget och istället besöktes somaliska organisationer som verkar i Kenya. 1 FOKO är ett nätverk av forskare i de nordiska länderna som forskar på området kvinnlig könsstympning, både i Afrika och i exil. 2 Omsorg och Kunskap 21