SVERIGES VETERINÄRFÖRBUND BOX 12 709 TELEFON 08 / 545 558 20 Besöksadress: 112 94 STOCKHOLM TELEFAX 08 / 545 558 39 KUNGSHOLMS HAMNPLAN 7 Stockholm den 27 september 2013 Livsmedelsverket livsmedelsverket@slv.se YTTRANDE Kommissionens förslag till ny förordning om offentlig kontroll (9464/13; COM (2013 265 final) SLV dnr: 2120/2013 Allmänna synpunkter Under senare år har Sverige liksom Kommissionen (KOM) i sina regelverk som styr kontroll, gått mot en mindre detaljstyrning för att ersätta detta med en kontroll som visar om kontrollobjektet uppnår målen i den kontrollerade lagstiftningen. I den nya kontrollförordningen föreslås att KOM ska erhålla stora befogenheter genom delegerade akter, och KOM får därigenom möjlighet att besluta om en hög detaljering i kommande regelverk. Ändringar av regelverket genom delegerade akter ger KOM en möjlighet att agera snabbare, men samtidigt ges medlemsstaterna mindre möjlighet att påverka förändringarna då det inte sker ett vanligt remissförfarande. Sveriges Veterinärförbund anser att det är en negativ utveckling och ser hellre att bestämmelser av denna typ regleras genom förordningar vilka tidigare togs fram på sedvanligt sätt och som då också remissbehandlades. I arbetet med att implementera den kommande nya kontrollförordningen kommer det att krävas flera handledningar från de centrala behöriga myndigheterna. Det är då särskilt viktigt att dessa tas fram gemensamt av de centrala verken, för att erhålla enhetliga anvisningar för de regionala och lokala kontrollmyndigheterna. Specifika synpunkter Motivering I MOTIVERINGENS AVDELNING II, KAPITEL II: PROVTAGNING, ANALYS, TEST- NING Sida 1 (7) OCH DIAGNOS (sid 11) Det förslås att man skall undanta ackrediteringskravet för laboratorier som bara utför trikinanalyser (enligt trikinförordningen 2075/2005). Under 42 på sid 24 i förslaget står att ackreditering är en kostsam process som skulle innebära en orimlig börda för laboratoriet när metoden för laboratorieanalys, -testning eller diagnos är mycket lätt och inte kräver specialiserade förfaranden eller
specialiserad utrustning och under kapitel IV, Art 39 1.a.iii) förklarar man att det är den behöriga myndigheten eller referenslaboratoriet som skall bevaka kvaliteten hos dessa (små regionala) laboratorier. Veterinärförbundet menar att trikindigestion är ett specialiserat förfarande, vilket därmed inte kan betraktas som mycket lätt eller inte kräva specialiserad utrustning. Vidare menar förbundet att behöriga myndigheter och/eller referenslaboratorierna får en i det närmaste omöjlig kontolluppgift om inte finns standardiserade krav på förfarandet vid trikinundersökning. Trikinellos är en infektion med potentiellt dödlig utgång. De flesta medelsmsstater (MS) följer idag trikinförordningen strikt och använder godkända analysmetoder på ackrediterad laboratorier. I framtiden kommer det enligt förslaget inte finnas något krav på laboratorier - stora eller små - att söka eller genomföra ackreditering om dessa utför trikinundersökningar. Veterinärförbundet menar att det kommer att bli mycket svårt att tillse att sådana laboratorier håller en hög kvalitet i sin analysverksamhet. Förbundet menar vidare att det innebär uppenbara folkhälsorisker, främst i vissa MS är trikinprevalensen är hög och kvalitetsarbetet på laboratorierna redan i dag är haltande. Specifika synpunkter Förslaget AVDELNING I, ARTIKEL 2 Den nya definitionen: andra offentliga aktiviteter är bra då den omfattar mer än bara offentliga kontroller och kan bli värdefull för att kunna inrymma verksamheter som idag inte definieras som offentlig kontroll. Sådana verksamheter är vad vi i Sverige sedan en längre tid tillbaka har tolkat in i begreppet tillsyn, som bland annat kan innehålla upplysning om gällande regelverk, handledning och information om olika sätt att uppnå målen för de regler som kontrollen innefattar. Anmälningar om missförhållanden utgör en stor del av de kontroller som genomförs med stöd av kontrollförordningen i Sverige. Den typen av kontroller bör definieras i den nya förordningen då det egentligen inte kan inrymmas i definitionen 54 extra offentligkontroll då den snarare definierar uppföljande kontroller efter vid tidigare kontroller påvisade brister. AVDELNING II, KAPITEL I, ARTIKEL 7 Om artikel 7 ska tolkas utifrån nationell lagstiftning så är det av vikt att rätten att lyfta sekretess lämnas över till nationell sekretesslagstiftning. Dessutom finns det i den svenska sekretesslagstiftningen ytterligare grunder för sekretess än de som finns upptagna i artikel 7. Det är nödvändigt att de centrala behöriga myndigheterna nogsamt undersöker konsekvenserna av artikel 7 och ger kontrollmyndigheterna vägledning i hur sekretessfrågorna i samband med offentlig kontroll ska hanteras. Sida 2 (7)
AVDELNING II, KAPITEL II, ARTIKEL 8 Veterinärförbundet menar att skrivningen bör förtydligas genom att de centrala behöriga myndigheterna tar fram nationella kontrollhandledningar speciellt avseende prioritering och handläggning av anmälningsärenden. I artikel 8.4 ges en större möjlighet för kontrollmyndigheterna att avisera kontrollerna. Det är olyckligt eftersom tolkningen av om nödvändigt kan bli väldigt vid. Myndigheten kan ge sig själva möjlighet att avisera kontroller, det vill säga av myndigheten bedömda nödvändiga grunder. Sådana grunder kan snarare vara för myndigheten nödvändiga av effektivitetsskäl än av djurskydds/djurhälsoskäl. Redan idag är tolkningen av nuvarande skrivning vid och föranleder aviserade kontroller i högre utsträckning än vad som sannolikt avsetts med skrivningen. Mening torde vara att det är syftet med kontrollen som ska styra om den aviseras eller ej. Det kommer att krävas en tydlig vägledning från de centrala behöriga myndigheterna om vad detta innebär och att det framgår att icke aviserade kontroller är att föredra även om dessa är mer resurskrävande. Artikel 8.4 b synes innebära att kontrollobjekt kan beställa kontroller och därmed få en aviserad kontroll i stället för att kontrollmyndigheten gör inspektion en utan att den föranmäls. En sådan skrivning är enligt förbundet mycket olämplig. Det finns såklart tillfällen där ett kontrollobjekt har anledning att beställa kontroll men att denna då ska vara strikt aviserad såsom skrivningen är nu är olyckligt. Även vid förbeställda kontroller bör kontrollmyndigheten se till syftet med kontrollen och utifrån denna avgöra avisering eller ej. Det kan finnas enskilda undantag från denna regel, till exempel vid export av djur eller liknande. Artikel 8.5 bör ses över då en kontroll alltid innebär intrång både vad avser kontrollobjektet, den ansvariga djurhållaren och de djur som ska kontrolleras. För att en kontroll ska kunna göras krävs att den för kontrollobjektet ansvariga låter myndigheten få tillgång till de utrymmen och dokument som krävs för genomförandet liksom att myndigheten får möjlighet att undersöka djuren visuellt och fysiskt vid behov. AVDELNING II, KAPITEL II, ARTIKEL 15 Det är Veterinärförbundets absolut fasta mening att besiktning av levande djur före slakt på slakterier ska utföras av legitimerad veterinär. Bedömningen av levande djurs hälsa och välfärd efter transport och innan slakt, inkluderat lämpligheten att utgöra kommande livsmedel, kan inte utföras av någon som inte är både utbildad till detta och har erfarenhet av kliniska bedömningar. Man kan inte genom någon form av snabbutbildning bibringa annan personal sådan kompetens, och om det trots oklokheten i ett sådant beslut skulle genomföras så kommer det att riskera folkhälsan på sikt. Likaså kan inte den veterinära kompetensen på plats ersättas med någon form av veterinärt överinseende på distans. Sida 3 (7)
Vidare menar förbundet att det är olyckligt att KOM ges befogenhet genom delegerade akter att avgöra veterinär närvaro vid slakterier och vilthanteringsanläggningar. Här menar vi att det bör ges möjlighet till nationella regler i vilka Sverige kan besluta den veterinära närvaro som bedöms nödvändig beroende på de särskilda förhållenden som råder i landet. AVDELNING II, KAPITEL II, ARTIKEL 18 Punkt 3 vad avser kontrollåtagandet utvidgas så jordbruksverksamhet kompletteras med begreppet kommersiell djurhantering och att även uppfödning inbegrips i uppräkningen av riskområden. Således bör punkten 3 inledningsvis lyda som följer: Dessa delegerade akter ska utformas med hänsyn tagen till de risker för djurskyddet som är förbundna med jordbruksverksamhet, kommersiell djurhantering och transporter, uppfödning, slakt och avlivning av djur och ska fastställa bestämmelser om följande: AVDELNING II, KAPITEL III Här dras frågan ett steg längre och man talar om att delegera kontrolluppgifter till andra organ vilket öppnar för att livsmedelskontrollen kan lejas ut till privata aktörer. Allvarligt om myndighetskontroll av regelefterlevnad blir en fråga för privata aktörer och i så fall troligen utsatt för anbudsgivning för att få uppdraget. AVDELNING II, KAPITEL V, ARTIKEL 46 Det sker en omfattande export och import med koppling till djurförsök och EUdirektivet om djurförsök reglerar inspektion av djurförsöksverksamheten, men inte gränskontrollen. Veterinärförbundet anser därför att det inte ska göras undantag i förordningen för kontroll vid gränsstationer av djur och varor avsedda för vetenskapliga ändamål (djurförsök). Punkt f kan kompletteras så att sällskapsdjur som ingår i/omfattas av kommersiell verksamhet och som passerar gränskontrollstation också omfattas av offentlig kontroll där. Vidare menar förbundet att punkt h är något oklart formulerad. Texten bör förtydligas och kompletteras så att det framgår att vid övervägande av om en kontroll ska utföras eller ej, så skall både risken för andra (till exempel smittspridningsrisk) och den djurskyddsrisk som transporten utgör för djuret i fråga tas i beaktande innan beslut om undantag görs. Redaktionell synpunkt: Efter angivande av Kapitel V anges första delen kapitlet som Avsnitt I men då den andra delen av kapitlet anges så nämns det som Avdelning II. Nästa del anges åter som Avsnitt III. Sida 4 (7)
AVDELNING II, KAPITEL V, ARTIKEL 64 OCH 65 På flera ställen i förordningstexten, också i artikel 64 och 65, står det att djur [som ingår i den (karantän)]ska hysas och behandlas under lämpliga förhållanden. Förbundet menar att begreppet lämpliga förhållanden är öppet för tolkning så att det finnes snarare lämpligt för de som är ansvarig för djurhållningen än lämpligt för djuren. Texten kan bytas ut mot förslagsvis djur ska hysas under djurskyddsmässigt korrekta förhållanden som inte leder till lidande eller på annat sätt påverkar djurens välfärd och hälsa negativt. AVDELNING II, KAPITEL VI, ARTIKEL 76-84 Avdelning II kapitel VI styr finansieringen av den offentliga kontrollen. I huvudsak är regleringarna mycket detaljerade och lämnar lite utrymme till nationella hänsynstaganden. Vidare finns en undantagsregel för mikroföretag, de som i förslaget definieras som företag med färre än 10 personer och har en årsomsättning eller balans omslutning som inte överstiger 2 miljoner euro. Sådana företag som utgör en mycket stor andel av antalet företag som omfattas av offentlig kontroll med stöd av kontrollförordningen är därmed undantagna från kravet på att erlägga avgift för kontroll. Sammantaget gör det ovan beskrivna att Sverige riskerar att få en detaljerad och svår metod för att räkna ut avgifterna samtidigt som bara en liten del av kontrollobjekten kommer att vara förpliktigade att erlägga avgift för den offentliga kontrollen. Veterinärförbundet ser att förslaget kommer att medföra påtagliga svårigheter att finansiera den offentliga kontollen inom livsmedel, djuren hälsa och välfärd samt växtskydd vilket på sikt kan medför avsevärda risker. Med bristande resurser genom ett litet avgiftsunderlag är det roligt att kontrollmyndigheterna kommer att prioritera anmälningsärenden och därmed kommer den planerad kontroll att utföras i mindre utsträckning. På sikt leder kan det leda till en sämre regelefterlevnad och därmed kommer vi att kunna se en ökning av livsmedelsburna smittor, antalet vanvårdsfall i djurhållningen m.m. AVDELNING III, ARTIKEL 93 96 Denna avdelning avser bland annat inrättande av centrum för djurskydd vilket välkomnas av Veterinärförbundet. Enligt förslaget kommer KOM att styra myndighetens uppgifter med delegerade akter (artikel 93.2) för att uppnå maximal legalitet och förtroende för centret. Det är dock avgörande att ett sådant referenscentrums uppgifter tydliggörs och att centrat har goda vetenskapliga och tekniska sakkunskaper om djurskyddsaspekter även när det gäller djur som inte hålls i kommersiellt syfte. Förbundet menar därför att referenscentrums vetenskapliga och tekniska studier ska kunna omfatta all djurhållning, inte bara studier om djurskydd för djur som används för just kommersiella eller vetenskapliga ändamål. Sida 5 (7)
Förbundet menar att artikel 95, punkt 3, ska ha följande lydelser: Europeiska unionens referenscentrum för djurskydd ska a) ha goda vetenskapliga och tekniska sakkunskaper om förhållandet mellan människor och djur, djurs beteende, fysiologi, hälsa och nutrition när det gäller djurskydd, samt om djurskyddsaspekter vid användning av djur. samt att artikel 96 har följande: d) genomföra vetenskapliga och tekniska studier om djurskydd, vidare menar förbundet att artikel 96 kompletteras med följande extra punkt: g) efter myndigheters förfrågan eller på eget initiativ utvärdera djurskyddsmässiga risker med existerande rutiner eller metoder inom djurhållning, baserat på vetenskaplig grund. AVDELNING IV, KAPITEL IV, ARTIKEL 130 133 I kapitel Avdelning IV, Kapitel IV, införs nya krav på att kontrollmyndigheten gör särskilda utredningar vid misstanke om bristande efterlevnad m.m. Vidare stadgas att straffavgifter eller böter ska stå i proportion till bristen etc. och att kraven på sanktionernas effektivitet är tydligare nu. Sammantaget anser Veterinärförbundet att de föreslagna åtgärderna är bra ur rättssäkerhetssynpunkt samt att de ger möjlighet till att kontrollen snabbare leder till förbättringsåtgärder. Det tydliggörs att djurhållaren inte får ha något som helst ekonomisk incitament att inte åtgärda de påtalade bristerna samt att myndigheternas underlag skall hålla en hög kvalitet. Redan idag ställs krav på förbättringar med hjälp av viten och de nya bestämmelserna kan leda till att detta instrument blir mer effektivt. Förbundet ser det även som positivt om systemet Imsoc kommer att underlätta informationsutbytet mellan medlemsländer och kommissionen på det sätt som beskrivs i förslaget, till exempel vid kontroll av djur som exporteras. AVDELNING VII, KAPITEL I, ARTIKEL 135 Kontroll av uppfödning (och inte endast transporter, slakt och avlivning) av djur bör också omfattas av förordningen. Därför bör denna artikel kompletteras med åtgärder kopplade till uppfödning. BILAGA II Punkt 6: De olika leden i produktions-, identitet och kvalitet. De under bilaga II, punkt 6, listade kompetenskraven för kontrollpersonal har nu kompletterats med ett krav på kompetens inom djurskydd ( djurs hälsa och välbefinnande ) vilket är tillfredställande då det tidigare enbart krävdes kunskap om djurs hälsa. Sida 6 (7)
Punkt 11: Rättsliga åtgärder och rättsverkningar till följd av offentlig kontroll. Punkt 11 är en punkt som står oförändrad från nu gällande kontrollförordning. Det har dock vid återkommande tillfällen varit diskuterat om de i den offentliga kontrollen verksamma inspektörerna har tillräcklig juridisk kompetens. Inte minst önskar näringen en bättre kunskaper hos kontrollpersonalen som innebär en djupare kännedom av förvaltningslagen i de delar det berör offentlighet, service, kommunikation m.m. Det är inte tillräckligt, som det beskrivs i den förslagna förordningen, att reducera de ovan angivna kraven på juridisk kompetens till krav på kunskap över rättsliga åtgärder och verkningar. Här kan det vara lämpligt att kräva att kontrollpersonal i medlemsstaterna ska ha en god kunskap i den egna medlemsstatens förvaltningslagstiftning, eller motsvarande, t ex krav på effektivitet kontra rättssäkerhet, jäv, sekretess, kommunikation m.m. Dessutom kan det här vara av värde att även framhålla vikten av kompetens i relationer till kontrollobjektens ansvariga och på objektet övrig personal, exempelvis konflikthantering. Detta yttrande har sammanställts efter synpunkter lämnade från Sveriges Veterinärmedicinska Sällskaps sektioner samt djurskyddskommitté. Kontaktperson för Veterinärförbundets styrelse har varit förbundsstyrelseledamoten Lars-Erik Staberg och för det Veterinärmedicinska sällskapets kollegium har det varit sektionsordföranden i försöksdjurssektionen Veronica Rondahl. Sammanställande har varit förbundsordföranden Torsten Jakobsson. Torsten Jakobsson Sida 7 (7)