Livsmedelssäkerhet Förekomst av bakterier, virus, och toxiner är centrala frågor för näringen bl.a. med tanke på det producentansvar som finns.

OSTRONWORKSHOP 26:e Apri l 2007 tjärnö marinbiologiska laboratorium

Sammanfattning I april 2007 bjöd Ostronakademien och TIS - Tjärnö Innovationssystem in forskare, företag och myndigheter till Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Göteborgs universitet, för att utbyta kunskap och erfarenheter kring kvalitetssäkring av ostron. Mötet samlade totalt 30 personer med representation från Sverige, Danmark och Norge. Från näringen deltog sju svenska företag samt Producentorganisationen för svensk skaldjursodling Ek För. Centrala teman för mötet var konsumentkrav och kvalitetssäkring, livsmedelssäkerhet och skydd av de skandinaviska ostronbestånden. Mötet resulterade i ett par omedelbara och konkreta samarbeten mellan forskare och företag, samt en uttryckt önskan om uppföljande möten till hösten för att forstätta diskutera handlingsplaner för kvalitetssäkring av ostron. Konsumentkrav och kvalitetssäkring Att bedöma ett ostrons kvalitet är en subjektiv uppgift men branschen skulle kunna gynnas av ett gemensamt nordiskt index som ger konsumenten en kvalitetsgaranti. I Norge har man påbörjat arbetet med att ta fram en femgradig skala där ostron klassas efter visuell fyllnadsgrad. Det vore önskvärt om man i de tre skandinaviska länderna kunde enas kring gemensamma objektiva bedömningsgrunder för kvalitet. En annan aspekt att diskutera vidare är huruvida varumärket "nordiska ostron" skulle kunna saluföras som en Slow Food produkt. Livsmedelssäkerhet Förekomst av bakterier, virus, och toxiner är centrala frågor för näringen bl.a. med tanke på det producentansvar som finns. Escherichia coli (E.coli) är enligt EU-direktiv den bakterie som används som indikatorart för att påvisa förekomst av fekal smitta och som ligger till grund för klassificering av olika produktionsområden. Det är dock den mikroorganism som utgör minst fara för konsumenten. Naturligt förekommande marina Vibrio-arter kan däremot utgöra en potentiell hälsofara men förekomst och infektionsrisk behöver studeras mer ingående. Då ostron företrädesvis äts råa utgör viruskontamination den största hälsorisken för konsumenten. Calicivirus som orsakar vinterkräksjuka är ett aktuellt exempel. Det finns i dag inga standardiserade metoder för att mäta förekomsten av infektiösa virus och därför finns det heller ingen enhetlig kontroll av desamma. Diarrétoxiner, som återfinns i blåmusslor i höga halter under delar av året, förekommer i ostron i substantiellt lägre halter (10-50 ggr) och utgör troligtvis inget problem för näringen. Det finns dock andra toxiner (t.ex. paralytiska toxiner) som kan utgöra ett potentiellt hot mot ostronnäringen fr.a. om odling av ostron i vattenpelaren skall ske. Kartläggning av olika toxiner i ostron bör därför fortsätta. Utöver den kontroll som finns i dag för E. coli och algtoxiner skulle de nationella kontrollprogrammen kunna utökas med analyser av virus och vissa bakterier t.ex. Vibrio för att producenten skall kunna ge konsumenten säkrare garantier. Ett första steg är att göra en kartläggning av virusförekomst i svenska ostron för att uppskatta problemets storlek. Parallellt med detta bör också utvecklingen av analysmetodik för virus fortsätta. Frågan är om näringen i dagsläget är beredd att bekosta analyser av virus, som för tillfället är mycket kostsamma och inte helt färdigutvecklade. Denna kostnad måste vägas mot de eventuella marknadsmässiga förluster som kan inträffa vid utbrott av sjukdomar kopplade till ostronkonsumtion. Den säkraste strategien i dagsläget, som återförsäljaren kan ha, är att försäkra sig om att ostronen är fiskade i A-klassade vatten och att de inte har sumpats eller lagts ut i områden i närheten av kända utsläppskällor. 2

Skydd av ostronbestånd Sjukdomsalstrande parasiter har slagit ut stora delar av det platta ostronet, Ostrea edulis, i Europa. Nordiska vatten räknas än så länge som parasitfria men för att Sverige skall klassas som parasitfritt måste ett omfattande provtagningsprogram genomföras. Då kan också import av ostron från parasitinfekterade delar av Europa stoppas. Transporter av ostron och andra blötdjur från icke parasitfria vatten utgör ett substantiellt hot mot de skandinaviska ostronpopulationerna. Om parasiterna introduceras även i Sverige (t.ex. via import av resistenta O. edulis från Frankrike alt. parasitinfekterade japanska ostron) riskeras bestånden av ostron längs västkusten att slås ut. En klassning av parasitfria vatten i Sverige medför också en exportfördel när svenska odlare vill komma ut på den Europeiska marknaden. Näringen behöver bestämma sig för vilken hållning man skall ha när det gäller frihandel inom Europa kontra skydd av inhemska populationer. Förslag om en gemensam hållning/kontroll av parasiter i de nordiska länderna framfördes. Ett möte med SVA 1 som har kontrollansvar för spridning av djursjukdomar i Sverige, planeras till hösten. Det finns även ett intresse att kartlägga den genetiska strukturen hos de nordiska ostronpopulationerna med syfte att få ett underlag för hur lokala bestånd skall förvaltas. Susanne Lindegarth och Eva Marie Rödström, Tjärnö, 20 maj 2007 Omslagsbild: Arne Duinker 2007 Detta möte delfinansierades av Europeiska Unionen genom den Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF). 1 Statens Veterinärmedicinska Anstalt 3

Inledning Ostronworkshopen på Tjärnö marinbiologiska laboratorium den 26:e april 2007 syftade till att samla kunskap och utbyta erfarenheter mellan Sverige, Danmark och Norge samt att påbörja en diskussion om samarbeten och handlingsplaner för en kvalitetssäkring kring ostron. Centrala teman för dagen var konsumentkrav och kvalitetssäkring, livsmedelssäkerhet samt skydd av de skandinaviska ostronbestånden. Konsumentkrav och kvalitetssäkring Inbjudna talare: Ingemar Fredriksson, Tanums Gestgifveri, Stein Mortensen, Havforskningsinstituttet, Norge, Arne Duinker, NIFES, Norge Ostron varierar i hög grad i smak och fyllnadsgrad beroende på var de växer och under vilken säsong de skördas. Ostronen har generellt högst kvalitet under vinterhalvåret vilken sedan försämras med att vattentemperaturen stiger och ostronen blir könsmogna. Storlek och färskhet spelar också in på produktens slutliga kvalitet. Både forskare och näringen pratar om ostrons kvalitet men ingen definierar var det är man talar om. I Norge har man sedan två år tillbaka arbetat med att ta fram olika objektiva parametrar som säger något om ostronets kvalitet. Det man kommit fram till som bästa indikator är ostronets visuella fyllnadsgrad. Fyllnadsgraden kan korreleras till smakupplevelsens två främsta komponenter söthet och mineralsmak oberoende av lokal och ålder. Odlingslokal har också betydelse för kvalitet. Beroende på den lokala födosammansättning och temperaturen som ostronen växer i utvecklar de olika smak och fyllnadsgrad. Den visuella fyllnadsgraden skulle förslagsvis kunna klassas efter en femgradig skala där 3-5 är goda ostron medan 1-2 ej bör säljas för direkt humankonsumtion. Med hjälp av denna klassificering skulle odlaren genom ett stickprov på sin skörd kunna bestämma kvaliteten på den batch som han/hon är på väg att avyttra. Tanken är att framställa en plansch eller annat informationsmaterial som kan distribueras till producenterna för en så likvärdig bedömning av ostronens kvalitet som möjligt. Det vore önskvärt om man i de tre skandinaviska länderna kunde enas kring gemensamma objektiva bedömningsgrunder. Åtgärder Införa krav på ursprungsmärkning. Utbilda ostronkonsumenter. Arbeta mer aktivt inom producentorganisationer. Saluföra ostron som Slow Food och förstärka varumärket nordiska ostron. Ta fram informationsmaterial om visuell bedömning av ostrons fyllnadsgrad enligt den norska modellen. Livsmedelssäkerhet Inbjudna talare: Tomas Bergström och Susanne Lindegarth, Göteborgs universitet, Ann-Sofie Rehnstam-Holm, Kristianstads Högskola, Magnus Simonsson, Livsmedelsverket, Thyra Bjergskov och Salima Benali, Fødevarestyrelsen, Danmark. Virus Det aktuella utbrottet av ostronrelaterad vinterkräksjuka i slutet av januari 2007 då 33 personer drabbades är ett av exemplen på incidenter då virus i ostron orsakat sjukdom hos 4

människor. Man har mha. genetiska analysmetoder kunnat konstatera med säkerhet att det var ostronen som innehållit calicivirus och som därmed orsakat vinterkräksjukan. Caliciviruset är ett mycket potent virus och har bevisats aktivt i upp till tre månader kanske så länge som sex. Viruset dör av kokning men ej av sprit. Blötdjur som kokas före förtäring riskerar därför inte att överföra viruset. Calici växer troligtvis inte till i ostron men överlever och koncentreras ofta i tarmen på ostronet. Ostronen som orsakade utbrottet var förvarade sumpade i Strömstads hamn innan förtäring. Sumpning av blötdjur i närheten av befolkningscentra, avloppsanläggningar etc. (avloppsrening avlägsnar inte viruspartiklar) är redan i dag förbjudet. Det är dock svårare att kontrollera latrintömning från fritidsbåtar. Dessa diffusa källor till kontaminering utgör ett stort hot mot virusfria ostron. Caliciviruset är inte det enda virus som kan orsaka sjukdom hos ostronätare. Det finns även andra virus som adenovirus och hepatit A. Vad gäller detektion av virus i blötdjur finns det problem. Utbrottet av vinterkräksjuka i januari kunde med hjälp av en genetisk analysmetod, PCR, 2 knytas till ostronen sumpade i Strömstads hamn. Det är dock problematiskt att använda denna teknik inom ett rutinmässigt kontrollprogram då tekniken identifierar både infektiösa så väl som harmlösa virus. Risken med denna metod är att man klassar ostron som otjänliga i allt för hög grad. Åtgärder Kunskapsspridning om hur man bäst sumpar/förvarar ostron. Kartlägga förekomsten av virus i ostron för att få en uppfattning om hur stort problemet är och utveckla analysmetoder för att säkert kunna detektera infektiösa virus. Samla in mer kunskap kring möjligheten att sumpa/rena ostron på större djup där påverkan från mänskliga aktiviteter är mindre. Bakterier I dagens kontrollprogram av musslor och ostron testas som tidigare nämnts för E. coli men ej för den naturligt förekommande vattenbakterien Vibrio. Vibrio kan orsaka bla. badsårsfeber och magsjuka men även livshotande tillstånd hos känsliga personer. Man har funnit Vibrio i vattnen runt hela Sveriges kust. Sommaren 2006 hittades mycket Vibrio i musslor insamlade i Skåne och Blekinge. Proven var samlade strandnära (1-1,5 meters djup). Undersökningar på musslor och ostron i Danmark har inte kunnat detektera Vibrio och i Norge har man hittat låga nivåer i blåmusslor. De undersökta organismerna var dock hämtade från större djup, och bakterierna odlades upp för detektion. Problemet med denna metod är att Vibrio ibland förekommer i tillstånd då de ej längre växer i odlingsmedier, dvs. odling ger falskt negativa svar. De svenska musslorna analyserades med avseende på förekomst av Vibrio DNA. Det finns tre arter av Vibrio som utgör ett problem för människor, V. cholerae, V. vulnificus och V. parahaemolyticus. Av dessa är V. cholerae den vanligaste formen. Det finns koleratoxinproducerande så väl som icke koleratoxinproducerande stammar av V. cholerae. V. vulnificus utgör det största problemet då vissa personer kan få mycket allvarliga infektioner efter förtäring av råa ostron. V. parahaemolyticus är oftast harmlös, men orsakar flest antal 2 Polymerase Chain Reaction 5

sjukdomsfall. Förekomsten av Vibrio gynnas av algblomningar, förhöjda vattentemperaturer och ökad tillgång på näringsämnen. I starkt övergödda, kustnära områden kan man därför under sommartid förvänta sig högre förekomst av Vibrio. Åtgärder Kartläggning av Vibrio-förekomst i vatten och tvåskaliga blötdjur. Utveckla kvantitativa PCR metoder för detektion av Vibrio i tvåskaliga blötdjur samt inkludera detta i ett utökat nationellt kontrollprogram. Toxiner De främsta grupperna av algtoxiner är nervtoxiner (PSP) och diarré framkallande toxiner (DSP). I dag finns det i Sverige kontrollprogram för algtoxiner i musslor. Finns det musslor i ett område låter man proverna även gälla ostron då dessa generellt innehåller lägre halter av gifter än musslor. Då det inte finns några musselodlingar i området men däremot ostronodlingar tas prover på ostron. Man kan därmed säga att vi i dag i Sverige har ett fungerande system för att detektera toxiner i bägge arter, vilket även finns i Norge och Danmark. Som kontrollen fungerar i dag kan ett område vara stängt för musselskörd men öppet för ostron om gifthalterna för dessa underskrider gränsvärdet. Diarrétoxiner, som återfinns i blåmusslor i höga halter under delar av året, förekommer i ostron i substantiellt lägre halter (10-50 ggr) och utgör troligtvis inget problem för näringen (se Fig. 1 för skillnad i totala mängden toxin). Det finns dock andra toxiner (t.ex. paralytiska toxiner) som kan utgöra ett potentiellt hot mot ostronnäringen fr.a. om odling av ostron i vattenpelaren skall ske. Kartläggning av olika toxiner i ostron bör därför fortsätta. 1800 50 1600 esters parent compounds esters parent compounds 1400 40 Total toxin (!g/kg shellfish meat) 1200 1000 800 600 Mussels Total toxin (!g/kg shellfish meat) 30 20 Oysters 400 10 200 0 3-Sep 10-Sep 17-Sep 24-Sep 1-Oct 8-Oct 15-Oct 22-Oct 29-Oct 5-Nov 12-Nov Date 0 3-Sep 10-Sep 17-Sep 24-Sep 1-Oct 8-Oct 15-Oct 22-Oct 29-Oct 5-Nov 12-Nov Date Fig. 1 Totala mängden toxiner i musslor respektive ostron, uppmätta under ett experiment i Koljöfjorden 2005. Gränsvärdet för försäljning (160 µg/kg musselkött) är markerat med ett streck i den vänstra figuren som visar toxinförekomsten i musslor. Toxinhalten i ostron översteg aldrig gränsvärdet vid detta försök. (Bild: Susanne Lindegarth 2007) 6

Åtgärder Fortsätta att kartlägga förekomsten av olika typer av algtoxiner fr.a. hos ostron som odlas i vattenpelaren där risken för att ansamla toxiner bedöms som högre jämfört med bottenostron. Skydd av ostronbestånd Inbjudna talare: Stein Mortensen, Havforskningsinstituttet, Norge och Thyra Bjergskov, Fødevarestyrelsen, Danmark Under de senaste decennierna har bestånden av O. edulis i de mellersta och södra delarna av Europa ödelagts pga. att de dödliga parasiterna Bonamia ostreae och Marteilia refringens har introducerats. Man tror att svenska populationer undgått angrepp och att den lokala hydrografin utefter svenska västkusten, kännetecknad av låg temperatur och salinitet, kan vara ogynnsam för parasiterna. Parasiten B. ostreae är i dag dokumenterad längs delar av Medelhavskusten, spanska och franska atlantkusten, Engelska kanalen, södra och västra Irland samt utmed holländska och tyska kusten (se Fig. 2). Fig. 2 Utbredningskarta över parasiten B. ostreae. Röda områden parasiten funnen. Gröna områden parasiten icke funnen. (Bild: Stein Mortensen 2007) Det främsta hotet mot de nordiska ostronpopulationerna i relation till parasiter men också andra sjukdomsalstrare och konkurrerande arter är import av ostron från icke-nordiska vatten. Ostronlarver kan överleva i upp till 21 veckor vilket gör att de kan transporteras långa sträckor både i avsiktligt och oavsiktligt syfte (ballastvatten eller larvspridning). Introduktion av parasiter kan få förödande konsekvenser för de nordiska ostronpopulationerna som riskerar att reduceras både till antal men också med avseende på genetisk diversitet. B. ostreae har 80% dödlighet bland tidigare icke exponerade djur medan en resistens så småningom byggs upp och sänker dödligheten till runt 40-50%. Man frågar sig om det finns risk för vilande B. ostreae i svenska vatten men detta anses inte vidare troligt. Resistenta ostron vill man undvika i nordiska vatten då de kan vara bärare av parasiterna. En jämförelse kan göras med flodkräfta/signalkräfta. Det är därför viktigt att uppmärksamma problemet. 7

För att skydda skandinaviska populationer från parasiter krävs en helhetssyn på blötdjurshantering då exempelvis M. refingens också återfinns i musslor. För denna parasit är ej spridningsvägen klarlagd och forskning under 30 år har ännu inte kunnat fastställa hur överföring av parasiten mellan individer sker. En helhetssyn krävs också vad gäller kontrollen av sjukdomar hos blötdjur. Den allt ökande användningen av genetiska analysmetoder som detekterar det man specifikt letar efter behöver kompletteras med mer generella (histologiska) analyser och kunskaper för att också finna det man inte letar efter. Åtgärder Sverige bör införa EU:s kontrollprogram för parasiter på motsvarande sätt som redan finns i Danmark och Norge. Näringen i Sverige behöver dock ge den ansvariga myndigheten SVA uppdraget och frågan kring finansiering av ett sådant kontrollprogram behöver lösas. Ett möte planeras till hösten. Kartläggning av områden intressanta för fiske och odling av ostron med syfte att definiera vilka områden som är aktuella för kontrollprogram för parasiter. Kartlägga de genetiska bestånden med syfte att få underlag för lokal förvaltning. Ta initiativ till en diskussion om gemensamt kontrollprogram för parasiter i de nordiska ostronvattnen. Bygga upp ett samarbete och en kunskapsbas i Norden när det gäller både parasiter och andra sjukdomar hos ostron. Sammanfattning Samarbete mellan Sverige, Norge och Danmark kring gemensamma kvalitetskrav och kontrollprogram skulle kunna vara en stor fördel för att framgångsrikt marknadsföra det nordiska ostronet. I kvantitet kan aldrig den nordiska marknaden ta andelar på den Europeiska marknaden men med avseende på kvalitet kan den det. Ett skandinaviskt samarbete vad gäller så väl harmonisering och utvidgning av kontrollprogram, en gemensam kvalitetsstandard, kunskapsuppbyggnad, analysverksamhet samt bevakning av konkurrerande arter (t.ex. Crassostrea gigas) kan få mycket positiva konsekvenser för ostronnäringen i sin helhet. Innan detta arbete tar vid är det dock mycket viktigt att: -näringen definierar vilka risker den är beredd att ta. -identifiera vilka åtgärder som krävs för att nå denna risknivå. -utröna vem som skall betala för åtgärderna? Vad händer nu? Nästa steg är att hålla ett möte i september med SVA för att diskutera vidare om ev. skandinaviskt samarbete vad gäller analyser av prover. Programmet med länkar till power point presentationer, övriga artiklar samt deltagarlista med e-mail adresser går att finna på: http://www.tmbl.gu.se/ostronworkshop/ 8

Appendix I Regelverk livsmedelssäkerhet Som nämnts är det producentens ansvar att se till att den vara som säljs till konsumenten inte utgör en hälsofara. Dagens regelsystem som syftar till att försäkra detta är myndigheternas kontroll av algtoxiner och E. coli bakterier i tvåskaliga blötdjur, främst i musslor men också i ostron. För dessa två parametrar finns det i dagsläget en god kontroll i de tre länderna. Ett stort problem är dock att nuvarande kontrollprogram utelämnar detektion av virus, samt övriga bakterier så som Vibrio. Trots myndigheternas kontroll finns det därmed risker för både konsumenten och producenten. En viktig fråga i sammanhanget att ställa är, Hur stora risker branschen och i förlängningen konsumenten är beredd att ta?. Bakterier och virus Enligt ett nytt EU-direktiv som trädde i kraft den 1 jan 2006 skall områden med förekomst av odlingar av tvåskaliga blötdjur klassas i A, B och C-områden, grundat på historiska data över E. coli förekomst 3. Klassificering E. coli/100g Minst antal prov per Åtgärd blötdjur månad A 230 1 sälja ostron direkt för humankonsumtion B 4600 3 sterilisering, rening, återutläggning C 46000 3 sterilisering, rening, återutläggning under lång tid I Sverige och Danmark tolkar man den nya förordningen på olika sätt. I Sverige anser man att det skall finnas en nolltolerans för E. coli. Dvs. om man någon gång i ett A-område uppmätt halter av bakterien över 230/100g blötdjur skall det området permanent fråntas sin status som A-område. I Danmark som kommit längre med implementeringen av klassificeringen ger man åter ett område sin A-status så länge man i tre på varandra följande prov kan visa halter lägre än 230 och förutsatt att föroreningskällan är identifierad och avlägsnad. I Sverige tillämpar man än så länge endast EU:s klassificering för nya odlingsområden som tas i bruk. Vid ett eventuellt framtida samarbete vore det önskvärt om tolkningen av EU:s regelverk harmoniserades mellan de skandinaviska länderna. Den svenska tolkningen med nolltolerans kan komma att slå mycket hårt mot näringen beroende på hur ofta man avser att uppdatera klassificeringen. Problemet med klassificering med E. coli som indikator är att E. coli inte säger särskilt mycket om hur säkert det är att konsumera de blötdjur som testas. Halter av E. coli korrelerar dåligt med halter av virus. Varför använder man sig då av E. coli för att säga något? Det finns ännu inga gemensamma metoder för virusdetektion som kan antas inom gemenskapen. Så i väntan på att sådana utvecklas kommer klassificeringen att fortsätta bygga på E. coli. Vad kan man då göra? Den nya förordningen EG 2006/88 ger goda möjligheter att inom medlemsstaterna utveckla egna striktare kontrollprogram, en möjlighet som de skandinaviska odlarna i samarbete med myndigheterna bör ta. Ett nordiskt utökat kontrollprogram samt förbud mot import av ostron skulle gynna det nordiska ostronet. 3 Norge som icke EU medlem uppfyller som minimum de krav som ställs från EU för att kunna exportera sina produkter till den inre marknaden. 9

Algtoxiner Vad gäller algtoxiner i musslor sker fortfarande större delen av kontrollen inom EU med en biologisk test på möss men även kemiska metoder används. Problemet med de kemiska testerna är att de inte detekterar alla slags toxiner. Beslut om att öppna ett område bestäms på grundval av resultat från mustest medan kemiska analyser kan ligga till grund för stängning. Gränsvärden för algtoxiner enligt EU:s förordning (EU) nr. 853/2004. Toxin Kemisk/biologisk metod Gränsvärde PST Mustest/Kemtest 800 µg/kg DST (Okadasyra ekv.) LC-MS 160 µg/kg DST Mustest 2 döda möss av 3 inom 24 timmar AST (domorinsyra) LC-MS 20 mg/kg Yessotoxiner 1 mg/kg AZA (azaspiacid ekv.) 160 µg/kg Regelverk för att skydda ostronbestånd När Sverige gick med i EU inkluderades bonamiose och marteiliose i de sjukdomar på djur som Sverige skulle ansöka om garantier gentemot. Ett undersökningsprogram initierades och utfördes 1995-96 av SVA. Beroende på svårigheter att få in undersökningsmaterial har senare undersökningar inte genomförts och svenska vatten är därav ej heller EU klassade. I avsaknad av uppdaterad information betraktas Sverige dock som fritt från parasiter, men utan EU garantier är det i princip fritt fram att köpa in material från vilken europeisk odling som helst. Fördelen med EU garantier är att vi då skulle ha kontroll på att eventuella importer kommer från länder/områden med samma hälso/kontroll status som vi själva har. Erhållna garantier bör också marknadsföringsmässigt kunna ses som en fördel vid lansering av svenska ostron utomlands. I Danmark och Norge har man upprättat kontrollprogram vilka konstaterat sjukdomsfrihet. 10

Appendix II DELTAGARLISTA - Workshop om kvalitetsaspekter hos ostron 26 april 2007. INBJUDAN FÖRELÄSARE Norge 1. Arne Duinker NIFES, Nasjonalt institutt for ernærings- og sjømatforskning arne.duinker@nifes.no 2. Stein Mortensen Havforskninsinstituttet stein.mortensen@imr.no Danmark 3. Thyra Bjergskov Fødevarestyrelsen tbj@fvst.dk 4. Salima Benali Fødevarestyrelsen sbe@fvst.dk Sverige 5. Ingemar Fredriksson Tanums Gestgifveri ingemar@tanumsgestgifveri.com, 6. Tomas Bergström Inst för biomedicin, Sahlgrenska akademien, Göteborg tomas.bergstrom@microbio.gu.se 7. Ann-Sofi Rehnstam-Holm Inst för matematik och naturvetenskap, Kristianstad Högskola ann-sofi.rehnstam-holm@mna.hkr.se 8. Magnus Simonsson Mikrobiologiska enheten, FoU-avdelningen, Livsmedelsverket magnus.simonsson@slv.se 9. Susanne Lindegarth Inst marin ekologi -Tjärnö, Göteborgs universitet Susanne.Lindegarth@marecol.gu.se ÖVRIGA DELTAGARE Företag och branchorganisationer 10. Karl-Johan Smedman Ostrea Sverige AB karljohan.smedman@ostrea.se 11. Kent Berntsson Ostrea Sverige AB kent.berntsson@ostrea.se 12. Britt Carlsson Swedish Oyster Company AB brittcarlsson@telia.com 13. Peter Klemming Bröderna Klemmings Dykhjälp AB peter.klemming@hotmail.com 14. Jan Kronlund Skalhuset AB saltskaers@hotmail.com 15. Kenth Berndtsson Karingo Ostronodling kent.berndtsson@telia.com 16. Åsa Jensen Rökeriet i Strömstad AB info@rokerietistromstad.se 17. Phil Davies Kostermusslan digi.con@kosteroarna.com 18. Björn Lindblad PO för svensk skaldjursodling Ek för. sppo@telia.com Myndigheter 19. Peter Johansson Miljö- och hälsoskyddsavdelningen, Strömstads kommun peter.johansson@stromstad.se 20. Ida Wendt Livsmedelsverkert Ida.Wendt@slv.se 21. Sven Gunnar Lunneryd Fiskeriverket Sven-Gunnar.Lunneryd@fiskeriverket.se Forskare & studenter 22. Lars-Ove Loo Inst marin ekologi/tjärnö, Göteborgs univeristet Lars.-Ove.Loo@marecol.gu.se 23. Bengt Lundve Kristinebergs marina forskningstation bengt.lundve@kmf.gu.se 24. Erik Norin Inst marin ekologi/tjärnö, Göteborgs univeristet Erik.Norin@marecol.gu.se 25. Erik Bergwall Inst marin ekologi/tjärnö, Göteborgs univeristet ericberg01@student.kau.se 26. Annalisa Wrange Inst marin ekologi/tjärnö, Göteborgs univeristet annalisa_wrange@yahoo.se 27. Katja Norén Inst marin ekologi/tjärnö, Göteborgs univeristet katja.noren@marecol.gu.se 28. Malin Karlsson Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Göteborgs universitet Malin.Karlsson@tmbl.gu.se 29. Eva Marie Rödström Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Göteborgs universitet Eva.Marie.Rodstrom@tmbl.gu.se Ostronakademien 30. Björn Ljungdahl bjorn@ljungdahl.cx 31. Mats Ulmestrand mats.ulmestrand@fiskeriverket.se