www.afghanistan.nu # 3 2009 15 kr Hela programmet Afghanistanveckan 5-10 okt Foto: Odd Uhrbom Afghanistan.nu 1
Foto: AP Brottet är fattigdom Kanske så många som 200 människor förbrändes i Kunduz när de försökte tappa bränsle ur en havererad tankbil. Massakern den 4 september har satt blixtbelysning på USA/Nato:s krig. Hur många människoliv får "kriget mot terrorn" kosta? Hur mycket terror får man använda för att bekämpa "terror"? Händelsen har utlöst stor debatt i Tyskland, där ledande politiker nu föreslår ett "återtåg". 2 Afghanistan.nu Vid ungefär klockan tio på kvällen torsdagen 3 september kapade en grupp talibaner två tankbilar som transporterade bränsle till Natos ockupationsstyrkorna cirka tio kilometer söder om staden Kunduz. Händelsen rapporterades av tyska styrkor till Nato Air Command. Kort senare försökte lastbilarna att passera en liten flod och ett av fordonen fastnade i leran i närheten av byn Haji Aman. Talibanerna försökte dra loss tankbilen men misslyckades. För att göra det lättare att flytta lastbilen, började de tappa av bränsle. Ryktet spred sig i grannbyarna att det gick att få gratis bränsle. När människor hunnit samlas vid tankbilen i skydd av mörkret slog United States Air Force till och klockan 02.30 släppte några F-15E Strike Eagles två 500-poundbomber (227 kilo) som styrdes till målet på elektronisk väg. Systemet förutsätter att det fanns en Nato/Isaf-styrka i närheten som kunde peka ut målet - och de kan inte ha varit okunniga om folksamlingen. Den förutsägbara ägde rum: en enorm explosion som förbrände ett stort antal personer, dödade och sårade många. Byborna sa att deras anhöriga förbrändes ögonblickligen i ett gigantiskt eldklot. Den oberoende afghanska nyhetsbyrån Pajhwok Afghan News rapporterade på lördag att 150 civila dödats i flygräden. Invånare i Chahar Dara-distriktet hade räknat till 150 civila döda och 20 ytterligare skadade. Invånarna i området berättade för Pajhwok att alla som omkommit i bombningarna var civila och att talibanerna redan lämnat platsen vid tidpunkten för attacken. En äldreman från trakten, Abdul Rahim, uppgav att 15 barn fanns bland de 50 personer från byn Yaqubi som dödats. Mannen, som förlorat två söner i händelsen, förklarade: "Fattigdom ledde oss till detta." En 50-årig kvinna grät bittert framför sitt förstörda hus. Hon berättade att hennes tre söner, make och ett barnbarn omkom i bombardemanget. Lokalbefolkningen visade 50 gravar med civila offer. I byn Maulavi Naim rapporterades 20 civila dödade. Haji Najmuddin, en stamäldste, hade förlorat två brorsöner. Han hävdade att bomberna som fällts över bybor-
na var av någon kemisk typ som fick kroppar att förkolna men inte förbrände kläderna. USA-professorn Marc W Herold, som följt USA/Nato:s krigföring i detalj sedan 2001, menar att det bara är tillfälligheter som gör att bombningarna i Kunduz slog igenom i massmedia. De ägde rum i ett område där blodbadet inte kunde döljas och det var alltför många offer vid ett enda tillfälle för att det skulle kunna tystas ned. När liknande massakrer inträffade i distriktet Panjwayi den 24 oktober 2006 och i Hyderabad i Helmand i juni 2007 lyckades ockupanterna mycket bättre dämpa mediauppmärksamheten. Allt blodigare Även enligt officiella uppgifter blir Afghanistankriget allt blodigare. Marc W Herold, som löpande uppdaterar sin databas på grundval av mediarapporter säger att antalet döda civila år 2005 var mellan 408 och 478 personer, år 2006 653-769, år 2007 1 010-1 297, år 2008 864-1 017 och under de första åtta månaderna i år 584-696. USA/ Nato:s krigsmaskin mal obönhörligt på år efter år. Alla anhängare av detta krig måste fråga sig när de civila offren blir för många för deras "ädla" syften. När ska det obevekliga massmordet kallas vid sitt rätta namn? The Times rapporterar att när Nato:s befälhavare McChrystal försökte kontakta sin militära befälhavare på fredagen "för att ta reda på vad som hänt, fann han till sitt raseri att många av dem var antingen alltför berusad eller alltför bakfulla för att svara." (8 september 2009). Den svenske utrikesministern Carl Bildts överslätande kommentarer till Nato:s nidingsdåd var enligt Sveriges Radios referat följande: Alla dödsoffer, oavsett orsak, är beklagliga men det är en pågående konflikt med omkomna varje dag, sade Bildt. Han tillade i en engelsk intervju: - Nyligen har de internationella säkerhetsstyrkorna lyckats minska antalet dödade civila... och åtta poliser dödas av talibanerna varje dag. Med andra ord tyckte Bildt att "talibanerna" fick vad de förtjänade. I samma anda kallade den tyske befälhavaren de döda för "tjuvar". Den franske utrikesministern Bernard Kouchner uttalade däremot att bombattacken var "ett stort misstag". I ett resonemang råkade hans säga vi kan "inte bomba afghanerna", men sen rättade han sig "...inte bara bomba afghanerna". Där går tydligen skiljelinjen i EU-toppen. Ska man bara bomba afghanerna, eller måste det ske samtidigt som man ger ökat civilt bistånd? Skicka likkistor, som Stig Dagerman formulerade sin tids ihåliga humanism. Tyskt återtåg 2011 Men i Tyskland, som formellt bär ansvar för dödsbombningarna, har Afghanistanfrågan verkligen skakat om mitt i en valrörelsen. 14 september framkom det att utrikesminister Frank-Walter Steinmeier utformat en "uttågsplan" som innebär att ett datum ska sättas för de tyska trupperna hemkallande. Konservativa CDU kritiserar planen, medan de konservativa i Sydtyskland, CSU, stöder den och anklagar Steinmeier för "idéstöld". Steinmeier vill att den tyska basen i Kunduz till 2011 ska omvandlas till en civil inrättning för bl.a. utbilding av 1 500 poliser. Veteranen bland amerikanska presidentrådgivare, Zbigniew Brzezinski, uttalade att ett tyskt tillbakadragande skulle innebär "slutet för alliansen (Nato)". I syfte att förekomma ett sådant nederlag måste, menade han, USA snarast ställa om till en civil strategi. Stefan Lindgren Bilderna ovan och t v: Nato/ Isaf låter hastigt gräva ned offren i en massgrav vilket omöjliggör en identifiering, vilket Europarådet verkar för i andra krigshärdar. Foto: Reuters. Afghanistan.nu 3
USA:s fre Foto: Wikimedia När hon förlorade en son i Irak 2004 blev hon en symbol för USA:s fredsrörelse och fick smeknamnet "USA:s fredsmamma". Först gjorde hon Bush till historiens mest impopuläre president i USA. Nu attackerar hon Obama för att han inte infriar sitt löfte om att dra bort trupperna från Irak och trappar upp krigen i Afghanistan och Pakistan. Först ägnade Cindy månader och år till att protestera mot president Bushs ockupation av Irak, där hon 2004 förlorade sin egen son Casey som dödades av irakiska rebeller den 4 april 2004 i Sadr City, Bagdad. När Bush förlorade valet 2008 vann fredsrörelsen en delseger. Men nu har den börjat en ny svår strid - att få president Obama att leva upp till sina vallöften. I augusti hamnade Cindy åter i strålkastarljuset, sedan hon och en grupp fredsaktivister slagit läger på turistorten Martha's Vineyard på USA:s östkust, där presidentparet firade semester. Strömmen av likkistor från Irak, Pakistan och Afghanistan tar inte semester, påpekade Cindy Sheehan. - Anledningen till att jag är här är att politiken i Washington DC inte har ändrats, även om fasaden har det. Cindy manar nu USA:s fredsrröelse att komma på föttter igen och protestera mot eskaleringen i Afghanistan och att trupperna, trots klara vallöften, är kvar i Irak. Med anledning av att senator Ted Kennedy just gått bort påminde hon om att denne kallat sin röst mot Irakkriget 2002 "sin stoltaste röst". Ställde frågor Cindy Lee Miller Sheehan hade arbetat många år med barn och socialarbete och var en rätt vanlig amerikanske familjemor när hennes son Casey (född 1979 som ett av fyra syskon) 2004 dödades i strid i Irak. I stället för att lyssna på alla som talade om att sonen dött hjältedöden i försvar för sitt fosterland började hon och andra föräldrar ställa frågor. -Vi har inte varit nöjda med hur kriget har skötts. Presidenten har ändrat sina skäl att vara där borta varje gång en anledning bevisats vara falsk eller ett mål har uppnåts. Hon förklarade att hennes sons död hade tvingat henne att uttala sig mot kriget. Sedan dess har mötena och fredsinitiativen som Cindy deltagit i varit otaliga och långa perioder har hon bott i en kappsäck. Sheehan väckte internationell uppmärksamhet i början av augusti 2005, när hon reste till president Bushs ranch i Texas och krävde ett möte med presidenten. Sheehan slog upp ett provisoriskt läger - "Camp Casey" - i ett dike vid sidan av vägen cirka 5 km från makarna Bushs ranch och lovade tälta där tills hon fick ett möte ansikte mot ansikte med presidenten. Hon tillbringade nästan fyra veckor i Crawford, en del dagar med så många som 1 500 supportrar omkring sig, däribland kongressledamöter, kända skådespelare som Susan Sarandon, sångare och rättighetsaktivister. Dog för olja Hon gav journalisterna en hårdkokt prosa: - Vad Casey dog för? Frihet och demokrati? Skitsnack! Han dog för olja. Han dog för att göra Bushs vänner rikare. Han dog för att expandera den amerikanska imperialismen i Mellanöstern. Den 16 augusti flyttade Sheehan sitt läger närmare Bush ranch. En ranchägare hade beskjutit demonstratnterna med hagelgevär och då erbjöd sig en tremänning till skytten att upplåta sin tomt närmare Bushs ranch. I september 2005 följde demonstranterna Bush tillbaka till Washington, där Sheehan och omkring 370 andra krigsmotståndare greps för att ha vistats olagligt på trottoaren utanför Vita huset. En rad turnéer över hela landet och en Europaresa följde. 31 januari var Cindy närvarande i kongressen när Bush skulle tala. Men hon greps för en anstötlig T-shirt med texten "2 245 dölda. Hur många till?" Polismannen som skulle ta hennes fingeravtryck såg på hennes T-shirt 4 Afghanistan.nu
dsmamma till Sverige och sa: "2245, va? Jag kom precis därifrån." - Jag berättade att min son dött där. Det var då min enorma förlust slog mig. Jag har förlorat min son. Jag har förlorat mina rättigheter enligt första författningstillägget (som bl.a. stadgar rätten att framför klagomål till regeringen. red). Jag hade förlorat det land som jag älskar. Vart tog Amerika vägen? Jag började gråta av smärta. Världens störste terrorist Det blev inte sista gången Cindy arretserades. Hon skärpte språket mot Bush. I en intervju 5 juli 2006 kallade hon honom "världens störste terrorist", "värre än Osama bin Ladin" och hon köpte två hektar mark utanför Bushs ranch för att anlägga en fredspark till minnet av Casey Sheehan. Efter Obamas valseger inträffade en nedgång i USA:s fredsrörelse. Cindy Sheehan försökte en tid att fortsätta kampen på politikernas villkor och kandiderade 2008 mot talmannen i representanthuset Nancy Pelosi, men blev slagen med 16 procent av rösterna. Att Cindy Sheehan nu kommit tillbaka i den roll där hon betytt mest, som ansikte för fredsrörelsen, som åter håller på att vakna till liv, är en god nyhet för hennes beundrare världen över. Myten att det är lugnt i Irak bortsett från vansinniga irakier som tar livet av varandra håller på att spricka. Det finns fortfarande kvar 130 000 amerikanska soldater i Irak plus ett mycket stort antal anställda i privata säkerhetsbolag. USA deltar med flygunderstöd mot motståndsnästen i Mosultrakten, genomför massarresteringar och överlämnar en del av dem till irakierna som torterar dem. Stanna 10 år i Irak Det blir allt tydligare att den regim USA installerat inte klarar sig på egen hand. Premiärminister Al- Maliki som försöker framställa sig själv som "nationalist" tycker att USA ska stanna 10 år. Glädjande nog är nu opinionen i USA emot både kriget i Irak och i Afghanistan. En majoritet av amerikanerna motsätter sig båda krigen: 63 procent är emot kriget i Irak och 53 procent är emot kriget i Afghanistan. Stödet för kriget är bara 26 procent bland Obamas egna väljare (afp 28/7). Träffa Cindy! Det finns gott om möjligheter att träffa Cindy och komma och ställa frågor. Torsdag 8/10 kl 18.30: i ABF-huset i Stockholm ordnar Irak-solidaritet i samarbete med Afghanistanveckan ett möte med Cindy Sheehan. Fredag 9/10 oktober kl 12 leder Gudrun Schyman en politisk lunch med gäster, bl a Cindy Sheehan, om Afghanistan. ABF-huset, Stockholm. Lördag 10/10 framträder Cindy som första talare på ett seminarium i ABFhuset kl 11-15. I Göteborg ordnar Studenter för fred ett möte Cindy Sheehan lördag 10/10 kl 13, Dragonen, Sprängkullsgatan 19. red Afghanistan.nu 5
Ann Jones (USA): "Kvinnobefrielse bara i teorin" Efter två års frånvaro återvände författaren och fotografen Ann Jones i juli till Kabul. Hon fann den afghanska huvudstaden förstörd, än en gång. Den här gången var Kabul förstört. Inte av bomber utan av säkerhetsarrangemang: överallt täcks offentliga byggnader, byggs militära anläggningar och de är många, påpekar hon in i sandsäckar. Stadslivet, som Kabulborna en gång kände det, har förlorats till främlingars behov av säkerhet, skriver hon. Sådan "säkerhet" innebär en paradox: ju mer du har, desto mer behöver du: "Vad som kallas säkerhet skapar rädsla." Allt som händer i landet, skriver hon, baseras på lögner eller illusioner. För att förstå talibanerna behöver man komma ihåg Ronald Reagans dolda stöd via Pakistan till de islamistiska jihadister som besegrade Sovjets armé, hur Pakistan senare utnyttjade kontakter skapade med CIA-medel till att installera en vänligt sinnad regim talibanerna. Senare kom George W Bush att störta desamma och tillsatte Hamid Karzai samtidigt som många av de gamla "islamistiska jihadisterna" återinstallerades. Det nuvarande kriget bestäms av att USA stött båda sidor, summerar hon. Visionen bleknade För att vinna krigets militära slag lanserade George Bush den politiska kampanjen för återuppbyggnad och etablerandet av "en stabil, demokratisk afghansk centralregering." Den visionen bleknade snabbt. De flesta afghaner, anser Ann Jones, tror numera att det bara var fagert tal för att dölja de verkliga målen: permanenta baser och ockupation. Vad vi med säkerhet vet, framhåller hon, är att visionen om återuppbyggnaden bidragit till att enorma summor överförts från skattebetalarna till privata krigsprofitörer. "Biståndsskandalen, som hade varit en skandal, om den inte varit så lönande för så många, förklarar mycket bättre än de militära styrkornas storlek, varför vi ser hela det afghanska företaget gå i stöpet", skriver Jones. Detta misslyckande är större än de flesta förstår, menar hon. Hur mycket Barack Obama än talat om förändring, har han inte alls berört innehållet i den civila hjälpen, påpekar Ann Jones. Teoretisk befrielse Ett exempel på slöseriet och desperata, motsägelsefulla, "nya" strategier är beslutet i december att rekrytera och återbeväpna lokala miliser för att slåss mot talibanerna. Tidigare har hundratals miljoner dollar spenderats på att avväpna lokala miliser... Förslaget röstades under högljudd debatt ner i det afghanska parlamentet under hösten. Därefter dök det återigen upp i USA:s plan, godkänd av Karzai. Faktum är, skriver Ann Jones efter en genomgång av reformerna som kommit i ockupationens kölvatten, att "befrielsen" av den afghanska kvinnan mest är teoretisk. Nya lagar och internationella konventioner är inte värda papperet de är skrivna på - de upphävs i praktiken av fattigdomen, analfabetismen, kvinnohatet och pågående krig. För den breda majoriteten av landets kvinnor har därför livet knappast ändrats alls. Traditionerna är äldre än talibanerna och de är fortfarande efter år av ockupation starka. Inte heller önskan att stödja utbildning är något nytt, framhåller hon: "I hundra år har afghanska härskare från kungar till kommunister försökt ta slöjan av kvinnorna och främja utbildning." "Afghanska kvinnor i Kabuls elit har ännu inte hunnit dit där de befann sig för trettiofem år sedan." Anders Davidson Ann Jones kan läsas på bl a Tom Engelhardts blogg tomdispatch.com eller hittas via hennes egen sida annjonesonline.com. På www.afghanistan.nu (klicka arkiv) hittar du nr 3/2006 av tidningen där Ann Jones hade en längre artikel om biståndet. Kvinnor sörjer sina döda efter amerikanska bombningar. Foto: Xinhua. 6 Afghanistan.nu
Foto: Eva Wernlid Bomber har gått före uppbyggnad Aftonbladet har på sin ledarsida i en rad artiklar manat till en annan syn på Afghanistanproblematiken. Civil hjälp istället för bomber. Diplomati istället för krig. Så här skrev Helle Klein den 28 juli. Läget i Afghanistan blir alltmer bekymmersamt. Juli tycks bli den blodigaste månaden alltsedan den amerikanska invasionen 2001. Antalet attacker mot de svenska soldaterna i norra Afghanistan har ökat markant. Vi har en situation där striderna trappas upp, talibanerna vill förstöra valet. Vi vill skydda det, sa Carl Bildt vid EU:s utrikesministermöte i går. Det kommande valet är förstås en orsak till oroligheterna. Men Bildt nämner inte med ett ord att det just nu pågår en omfattande militär operation från amerikanskt håll i södra Afghanistan. Byar bombas och civila dödas. Afghanska presidenten Hamid Karzai har vädjat till USA att upphöra med flygattackerna. FN, Röda korset och Human Rights Watch har kritiserat bombningarna. Här hemma har ett upprop gjorts där alltifrån förre ärkebiskopen KG Hammar till Svenska freds- och skiljedomsföreningen kräver ett bombstopp. Sveriges roll i Afghanistan är kontroversiell. Vårt deltagande i den av FN visserligen sanktionerade, men av Nato ledda, Isaf-styrkan har från första början varit tveksam. Inte för att det är fel att bidra med fredsbevarande trupp utan för att mandatet är så otydligt. Sammanblandningen mellan de amerikanska styrkorna och Isaf har gett den senare klara trovärdighetsproblem. USA:s utgångspunkt för invasionen i Afghanistan var kriget mot terrorismen. Med den logiken har bomber fått gå före civil uppbyggnad. Det vidriga talibanstyret föll men i och med att grundläggande samhällsfunktioner ännu inte fungerar vädrar extremisterna återigen morgonluft. Än en gång ser vi hur den amerikanska krigslogiken snarare leder till mer av islamism än mindre. Amerikanisering av kriget Amerikaniseringen av FN-styrkan (Isaf) drabbar inte minst de svenska soldaterna och gör deras uppdrag betydligt farligare. Om det fredsbevarande uppdraget övergår till regelrätt krig på Natos/USA:s villkor finns ingen folklig förankring kvar, varken i Afghanistan eller bland svenska medborgare. Därmed sviks både det afghanska folket och de unga svenska killar och tjejer som gör sitt yttersta för att försöka åstadkomma ordning och säkerhet i Mazar-i-Sharif. Carl Bildt skriver i sin blogg att han tror att den Europeiska Unionen kan göra mer för att hjälpa Afghanistan. Han borde inte bara tro utan se till att så sker. Förra året uppgick Sveriges samlade insatser i Afghanistan till cirka 1,2 miljarder kronor. Tre av fyra av dessa kronor gick till det miltära äventyret. Bara en av fyra kronor till civila insatser. Talibanismen kan inte bombas bort. Dess grogrund är fattigdomen. Det är bara genom att säkra människors tillgång till mat, bostad, arbete, utbildning och hälsa som verklig fred kan skapas. Carl Bildt och den svenska regeringen har nu makten att skapa en europeisk Afghanistan-politik som innebär återuppbyggnad och utveckling av landet i stället för bombmattor och misär. Helle Klein Afghanistan.nu 7
Hela prog 5-10 ok Stockholm Konst mot kriget Måndag 18.30-20 Vernissage på en foto- och grafikutställning på temat "Afghanistan i mitt hjärta". ABFhuset, Sveavägen 41. Deltar gör bl a fotograferna Eva Wernlid, Odd Uhrbom, Ann Jones och bildkonstnärerna Stig Danielsson, Jan Frykholm, Eva Lindgren, Robert Nyberg, Kate Shakespear, Barbro Skoog-Stenström, Karin Sunvisson, Peter Thörn, Ulla Wennberg m fl. Maj Britt Theorin, tidigare nedrustningsambassadör invigningstalar. Filmpremiär/Myrdal Tisdag 18.30 Jan Myrdal talar om Afghanerna. Filmpremiär på "En annan syn på Afghanistan". Svensk version av Peter Greenwalds "Rethinking Afghanistan". En 50 minuter lång kritisk granskning av Afghanistankriget. ABF-huset, Sveavägen 41, T-bana Rådmansgatan. Unga samtalar Onsdag 18.30-21. Martin Schibbye (Folket i Bild/Kulturfronts redaktör) leder ett samtal med ungdomspolitiker om Afghanistan. Jytte Guteland (SSU), Maria Ferm (Grön ung- dom), Ida Gabrielsson (Ung vänster), Magnus Andersson (CUF) m fl. ABFhuset. USA:s fredsmamma Torsdag 18.30: Iraksolidaritet ordnar i samarbete med Afghanistanveckan ett möte med USA:s "fredsmamma" Cindy Sheehan. ABF-huset. Talar även på Universitet fredag (se lokal annonsering). Gudrun med gäster Fredag kl 12: Gudrun Schyman bjuder till politisk lunch med gäster - bl.a. Ann Jones (USA) och Cindy Sheehan (USA) - om Afghanistan. ABF-huset. Smörgås &o lättöl till försäljning. Lör 10/10: Talare från USA + Afghanistan + Sverige Lördag kl 11-15: Seminarium om Afghanistan i ABF-huset. Talare: Mahmooda, Kabul. Representant för den afghanska kvinnoorganisationen RAWA, Revolutionary Association of Afghanistan. Se www.rawa.org Cindy Sheehan, USA. En amerikansk antikrigsaktivist som uppmärksammades internationellt i augusti 2005 för sin demonstration utanför president George W. Bushs ranch i Texas. Hennes son Casey dödades i Irak. Läs mer på sid 4-5. Tom Hayden, USA. Känd som en av grundarna av "Students for a Democratic Society" på 60-talet som drev motståndet mot Vietnamkriget. Har suttit i Kaliforniens delstatsparlament (1982-1992) och delstatens senat (1992-8 Afghanistan.nu 2000). Han har skrivit ett antal böcker om sociala rörelser i USA och var aktiv i president Obamas valkampanj. Läs mer på sid 10-11. Ann Jones, USA. Författarinna, fotograf och livslång aktivist för medborgerliga rättigheter, kvinnors rättigheter och fred. Efter 9/11 reste hon till Afghanistan och arbetade som volontär i fyra år, erfarenheter hon samlade i boken Kabul in Winter (2006). Läs mer på sid 6-7. Eva Moberg Författare, välkänd debattör och kolumnist med favoritämnen som kärnkraften, krigets ursprung, människans natur, manligt och kvinnligt, djuriskt och barnsligt, civilkurage, mannens emancipation, EU med mera. En av initiativtagarna till uppropet i februari 2007 för att hemkalla de svenska trupperna från Afghanistan. Thage G Peterson F d riksdagens talman, minister i olika regeringar 1975-1998, bl.a. försvarsminister 1994-97. En av initiativtagarna till uppropet för att hemkalla de svenska trupperna från Afghanistan. Anders Ferm Svensk FN-ambassadör vid Förenta nationerna 1983-88. Liksom Thage G Peterson tidigare medarbetare till Olof Palme. Program för lördagen 11-11.25 Cindy Sheehan 11.25-11.50 Ann Jones 11.50-12.15 Mahmooda 12.45-13.10 Tom Hayden 13.10-30 Eva Moberg 13.30-50 Anders Ferm 13.50-14.10 Thage G Peterson 14.10-15 Paneldiskussion + frågor.
Göteborg Studenter för fred ordnar möte med fredskämpen Cindy Sheehan, USA, lördag 10/10 kl 13, Dragonen, Sprängkullsgatan 19. Lund Den amerikanska författarinan Ann Jones talar i Lund söndag 11/10 kl 15, Stora salen, IOGT-NTO, Bantorget 5. Skellefteå Filmvisning - "En annan syn på Afghanistan", Hörsalen, Nordanå, kl 19, tisdag 6/10. Uppsala Tom Hayden framträder i universitetshuset måndag 12 oktober kl 19.15. Samarr: Folket i Bild, Utrikespolitiska föreningen. Beställ material! Vill du ordna ett möte på din ort? Det är inte för sent. Programhäften och affischer (med plats för lokal text) finns att beställa. Filmen "En annan syn på Afghanistan" kan beställas från Afghanistanveckans högkvarter på tel 0736 151 999 eller epost afghanistansolidaritet@gmail.com. Besök också hemsidan www.afghanistan.se för uppdatering. Ett vågspel! Afghanistanveckan kostar fyra små organisationer - Afghanistansolidaritet, Folket i Bild/Kulturfront, Kvinnor för fred och Iraksolidaritet ungefär 100 000 kronor att genomföra. Genom att sätta in 200 kr på postgiro 33 13 24-4, FAS och skriva "veckan" på talongen försäkrar du dig om en plats i ABF-husets möteslokaler. Kom 10 minuter före. Kostnaderna för Cindy Sheehans besök i Sverige betalas av Iraksolidaritet, som har postgiro 40 96 92-1. rammet tober Konst, film och debatt på Roxy Örebro hela veckan Gun Kessles bilder Måndag 5/10 kl. 18.30 Bio Roxys kafelokal, Olaigatan 19: AFGHANISTAN I MITT HJÄRTA. Invigning av Gun Kessles (1926-2007) grafiska konstverk från Afghanistan. Konstnären och författaren Peter Ekström berättar om Gun Kessle och 70-talskonsten i Sverige. Utställningen är öppen kl 10.00-19.00 till den 11/10. Arrangör: Örebro Läns Grafikgrupp Thage G Peterson Tisdag 6/10 kl. 18.30 Bio Roxys kafelokal, Olaigatan 19: TA HEM TRUPPERNA! Thage G Peterson f.d riksdagens talman, berättar om varför han var en av initiativtagarna till uppropet i februari 2007 för att hemkalla de svenska trupperna från Afghanistan. Öppen diskussion. Arrangör: ABF i Örebro Vinter i Kabul Torsdag 8/10 kl. 18.30. Bio Roxys kafelokal: VINTER I KABUL. Ann Jones amerikansk fotograf, författare och aktivist för medborgerliga rättigheter, kvinnors rättigheter och fred. Hon har varit humanitär volontär i Afghanistan. Talar om sina erfarenheter som hon samlat i boken Kabul in Winter (2006). Efter talet följer diskussion. Observera att tal och diskussion är på engelska. Arrangör: Fotograficentrum Film + Jan Myrdal Söndag 11/10 kl. 14.00. Roxys biosalong. RETHINKING AFGHANISTAN I Bio Roxys biosalong premiärvisas svensktextade amerikanske dokumentärfilmen, "Rethinking Afghanistan" Efter fikapaus i Bio Roxys kafelokal avslutar Jan Myrdal avslutar Afghanistanveckan med att tala om sina resor med Gun Kessle, hennes bilder och deras syn på vårt stöd för Afghanistans befolkning. Arrangör: Föreningen Afghanistansolidaritet. Afghanistan.nu 9
Afghanistan ka Tom Hayden var en gång en av ledarna för en proteströrelse som bidrog till att stoppa Vietnamkriget. Nu varnar han Obama för en kommande "proteststorm" mot kriget i Afghanistan. I oktober kommer han till Sverige för att knyta band mellan fredsrörelsen i USA och den i Europa. I en färsk intervju i Der Spiegel säger Tom Hayden att Nato:s politik att eskalera kriget i Afghanistan är ohållbar, men att politikerns rädsla att förlora hindrar en klok reträttstrategi. Det enda som kan få dem att ta sitt förnuft till fånga är folkopinionen, över hälften i USA och 60-70 procent i Tyskland är mot att fortsätta kriget i Afghanistan. Alltfler amerikaner känner en djup besvikelse över Barack Obamas Afghanistanpolitik, berättar han, och pekar på att överraskande hela 70 procent av de demokratiska väljarna är missnöjda med kriget. - Tvivel kommer att förvandlas till oliktänkande, det kommer att visa sig i kongressvalet 2010. Demokraterna kommer att finna det svårt att ignorera sin bas. Minsta förlust av stöd från 2008 års antikrigsopinion kommer att hota demokraternas ställning. Än så länge rör sig fredsrörelsen långsamt: Några traditionella grupper kommer att marschera mot baserna för de obemannade Predator-planen eller mot Vita husets grindar. Men missnöjet är djupare, det handlar om en djup besvikelse efter så mycket eufori över Obamavalet för bara en kort tid sedan. Missnöjet kom till ytan i våras när en demokratisk ledamot av representanthuset, Jim McGovern, röstade emot Obamas förslag om 97 miljarder dollar i extra "nödanslag" till kriget i Irak och de 21 000 extra trupper han beslutat skicka till Afghanistan. 60 nej till nödanslag 386 röstade ja till förslaget och 60 röstade nej, varav 51 var demokrater. När McGovern motionerade om behovet av en strategi för att lämna Afghanistan ("exit strategy") var det 72 ledamöter som stödde honom. - Obama är fången mellan de sociala rörelserna som gjorde hans valseger möjlig, inklusive antikrigsrörelsen och de cyniska maktpolitikerna, som är vana att fatta beslut med liten eller ingen inblandning från väljarna. Samtidigt skärps hela tiden Afghanistankriget, till följd av en upptrappning som Obama redan börjat och hotar fortsätta. De amerikanska förlusterna är högre än någonsin på grund av striderna i södra Afghanistan, i Kandahar och Helmand. Augusti var den dödligaste månaden någonsin för amerikanska trupper i Afghanistan. - Generalerna kan helt enkelt inte Varje demonstrant i Washington i mars represent En petition till Obama Vi anser att de amerikanska militära ingripandena i Afghanistan, Pakistan och Irak är ett allt djupare träsk som hotar att bli ett långt krig utan slut. Med nuvarande takt i de amerikanska förlusterna i Afghanistan kommer över 1 000 USA-soldater ytterligare att dödas under de närmaste två årens "hårda strider" som Pentagon förutsäger ska bli nästa fas i en tio år lång ockupation. Ytterligare 130 miljarder dollar till krigen i Afghanistan 10 Afghanistan.nu och Irak håller på att klubbas igenom i en sovande kongress. Rykten talar allt oftare om ännu fler soldater till Afghanistan. Det är dags för en avvecklingsplan för att stoppa dessa krig. Den regering av krigsherrar, drogbaroner och stora markägare som vi stöttar i Kabul förlorar mer legitimitet för varje dag som går. En majoritet av amerikanerna - inklusive 70 procent från det största partiet - betraktar nu Afghanistan som ett misstag. Ledande experter på nationell säkerhet förneka till och med att det är ett nödvändigt krig. Om vi inte redan nu börjar avveckla kommer våra drömmar om inhemska reformer att gå om intet på grund av krigsbudgetarna. Våra drömmar om ren energi kommer att spåra ur i krig om olja och pipelines. Den globala välvilja vår president har mötts av kan äventyras. Vi förstår hur svårt det är att vända en felaktig kurs. Men det är sådant ledarskap vi behöver, inte ett som hela tiden eskalerar för att inte förlora. Det har vi upplevt förr. Vår regering måste anta en strategi för att dra bort trupperna från Afghanistan, på grundval av samtal med alla parter, regional diplomati, ovillkorligt humanitärt bistånd och en tidsplan för ett snart tillbakadragande av USA:s och Nato:s stridande trupper. - Flygbombningarna av afghanska och pakistanska byar måste upphöra. De är som att bränna ner höstackar för att hitta nålarna - terroristerna. - De militära utgifter måste avvecklas och medlen styras om i riktning mot mat, medicin, tak över huvudet, de fattigas sociala och ekonomiska
n bli Obamas Vietnam nationalism och sett allting i termer av kommunism då och terrorism nu. I båda fallen har man tillgripit eskalering som en utväg när de ursprungliga planerna slagit fel. I en artikelserie i "The Nation" granskar Tom Hayden den amerikanska militärens dogm om Afghanistan som ett med nödvändighet långt krig. Första gången formulerades uppfattningen av Centcoms befälhavare general Abizaid 2004. Sen har andra tänkare tagit vid och i en färsk analys säger John Nagl, expert på gerillabekämpning, att USA bara står i början av en period på femtio år av krig mot upprorsrörelser i Asien och Afrika. En nykonservativ tänkare, Robert Kaplan, förklarar att kriget i Irak och Afghanistan ska ses som en fortsättning på USA:s krig mot indianerna! Sådana teoretiska spekulationer blandas med bl a britternas erfarenheter från Malaysia, där det tog tio till tolv år att knäcka gerillarörelsen, vilket är exakt den tidsperiod som en av Pentagons toppgeneraler, Kilcullen, lagt fram i senaten - och som vi hört eka av här hemma i försvarsministerns och förre ÖB:n Håkan Syréns utläggningar om "långsiktigt" engagemang i Afghanistan. Men Hayden menar att dessa parallåta bli att kräva mer trupper. Det händer även om det nu är klart att vi kämpar för en slags Frankensteinklient i Kabul - Afghanistans president Hamid Karzai - som vi skapat själva. 50 års krig Idag växer motståndet mot kriget även i den amerikanska högern. T.ex. har Richard Haass, chef för Council on Foreign Relations, skrivit i New York Times att Afghanistan inte är ett "nödvändigt krig", vilket ifrågasätter grunden för demokraternas ställningstagande. Som en veteran från proteströrelsen mot Vietnamkriget ser Tom Hayden naturligtvis många paralleller: - I båda fallen har USA djupt underskattat kraften i det andra landets erafr en död i Irak och Afghanistan. leller inte håller. Afghanistan är inte Malaysia. Det är inte heller Irak. Ju längre USA stannar desto mer kommer sannolikt motståndet att hårdna. Då gör krigsstrategerna ett nytt fel - förutom att eskalera kriget håller de på att utvidga det till Pakistan. Pakistan destabiliseras Destabiliseras Pakistan med 170 miljoner invånare kan resultatet bli en antiamerikansk revolution på Pakistans gator, förutspår Hayden. Tom Hayden, idag 69 år, är en av de mest kända fredsaktivisterna i USA. Under 1960-talet var Hayden aktiv i medborgarrättsrörelsen, en av grundarna av Students for a Democratic Society, och en ledande arrangör av protester mot Vietnamkriget. Han väckte global uppmärksamhet när han och skådespelerskan Jane Fonda, som han sedan var gift med i många år, reste till norra Vietnam och Kambodja under pågående krig. Senare blev han aktiv i miljö- och djurrättsrörelsen och har suttit i Kaliforniens kongress och senat 18 år. Du som vill veta mer om Tom Hayden, kom och lyssna på honom under Afghanistanveckan, besök hans hemsida på www.tomhayden.com. Stefan Lindgren behov samt kvinnors och barns värdighet. - President Obama måste hålla sitt löfte att dra tillbaka alla trupper från Irak senast 2011, och förhindra amerikansk inblandning i det kommande irakiska valet. - Presidenten måste motsätta sig varje israelisk attack på Iran, som bara skulle förvärra den regionala och globala konflikten. Även om vi inspirerades av Barack Obamas valseger kan presidenten och kongressens majoritet inte ta vårt stöd för givet. De historiska segrarna 2006 och 2008 drevs av folklig entusiasm och ett valdeltagande utan motstycke som inte kan återuppväckas med epostkampanjer. Ett växande missnöje med krigets penningslukande träsk hotar grusa hoppet från 2008. Allting hänger samman nu: vi har inte råd med allmän sjukförsäkring och ren energi så länge vi spenderar miljarder i träsk på flera kontinenter. Vi är beredda att starta en proteststorm i kongressdistrikt och lägga ner valkampanjerna till senaten. Vi kommer att bilda allianser med alla dem vars hopp om hälsa, energi och ekonomiska reformer minskats av dessa krig. Vi kommer att försvara interna kritiker i krigsmakten och skydda våra barn från de militära rekryterarnas list. Vi kommer att gå ut för att stärka en global fredsrörelse, särskilt i NATO-länder. Terroristhot mot Förenta staterna kan komma från tyska städer eller afrikanska byar, inte bara från grottorna i Pakistan. Att maximera vår säkerhet mot terroristceller är inget som åstadkoms genom att eskalera det stigande hatet mot Amerika som orsakas av att så många muslimska länder invaderats av stridande trupper och förarlösa bombplan. ARIEL DORFMAN, Author, Duke University; TOM HAYDEN; RABBI STEVEN B. JACOBS, Progressive Faith Foundation; REV. GEORGE REGAS, pastor emeritus, All-Saints Episcopal Church; REV. ED BACON, Pastor, All-Saints Episcopal Church; REV. PETER LAARMAN, Progressive Christians United; DR. NAZIR KHAJA, President, Islamic Information Service; REV. JOHN B. COBB; MICHAEL RATNER, President, Center for Constitutional Rights; JODIE EVANS, co-founder, CODE PINK; CODE PINK; RUSTI EISENBERG, United for Peace and Justice; UNITED FOR PEACE AND JUSTICE [UFPJ]; KEVIN MARTIN, PEACE ACTION, Washington; MICHAEL ALBERT, Znet; RAY MCGOVERN, CIA [ret.];gael MURPHY, Code Pink, Washington; TIM CARPENTER, Progressive Democrats of America [PDA]; NORMAN BIRNBAUM; DAVID FENTON Afghanistan.nu 11
En bild av ett tortyroffer i Bagram, Afghanistan. Bilden stoppad av Obama men har läckt ut ändå. Sverige godkänner tortyr Det finns ett absolut förbud mot tortyr och därmed också ett förbud att överlämna personer till ett land där man riskerar tortyr. Och det är alldeles uppenbart att fångar riskerar tortyr om de överlämnas till de afghanska myndigheterna, sa Lise Bergh, svenska Amnestys generalsekreterare 27 augusti med anledning av att de svenska trupperna börjat överlämna fångar till afghanska myndigheter. I samband med strider i juli tog de svenska trupperna i Afghanistan en fånge som sedan dess har överlämnats till afghanska myndigheter. Det var en person som påstås ha skjutit mot svenskarna och som själv blev skottskadad och enligt chefen för den svenska insatsen i Afghanistan, Olof Granander, är han den första fången som svensk trupp tagit i Afghanistan. Samtidigt tog också den afghanska polisen ytterligare en fånge, berättar Olof Granander, väl medveten att den som råkar i klorna på krigsherrearméerna kan bli utsatt för tortyr och utomrättsliga avrättningar. Lise Berg framhåller att Sverige måste följa internationella regler som säger att inget land får överlämna en fånge om han eller hon riskerar att bli torterad eller misshandlad. Det gäller oavsett vem som fattar det formella beslutet. Varje stat bestämmer över sina egna handlingar så det är självklart att Sverige bestämmer över sina styrkor och vad de gör. Det är klart att de ska följa internationell rätt och därmed inte lämna över fångar. Uppgifterna är så pass entydiga att det förekommer tortyr och då får man inte lämna över personer dit. Det är dokumenterat att tortyr används i afghanska fängelser och de fängelser som USA håller sig med, bl a Bagram där USA håller över 600 fångar bortom all insyn. Ett antal fall har uppdagats. Bl a dömdes en civilanställd i CIA, David Passaro, i augusti 2006 för att ha torterat afghanen Abdul Wali så att denna avled. Passaro dömdes i en ovanlig dom till mer än åtta år i fängelse. Obamaadministrationen har stoppat publiceringen av fotografier som dokumenterar tortyren i Bagram, men några har läckt ut. Den bekände också färg fredag 10 juli när den meddelade att ingen utredning av massmorden på talibaner hösten 2001 skulle ske. Sten Tolgfors vill inte lova att de svenska förbanden aldrig i framtiden ska lämna ut fångar. Svenskarna står under Natos befäl och måste följa den internationella fredsstyrkans policy. red Säkerhetsbolag tar över allt mer Privata säkerhetsbolag tar över allt större del av ockupationsmaktens militära uppgifter i Afghanistan. Enligt en uppgift uppgår säkerhetsbolagens beväpnade personal till c:a 60 000 man (varav 15 000 till 20 000 afghaner), en siffra inte långt ifrån de snart 100 000 utländska soldaterna i Afghanistan. Mellan 4 000 och 6 000 man arbetar i bolag som Blackwater och DynaCorp med att bl a utbilda den afghanska polisen. Inom kort kommer 3 500 utlänningar att arbeta enbart med den uppgiften. DynCorp ser fram emot att öka vinsten i år. I juli fick man ett kontrakt värt 5,9 miljarder dollar på att ta hand om försörjningen av USA:s trupper i södra Afghanistan. DynCorp har utvecklats till en av de stora vinnarna i krigen i Irak och Afghanistan, som nu genererar 53 procent av intäkterna. Bland annat levererar DynaCorp 9 100 lingvister som översättare till amerikanska soldater i Irak. afghanconflictmonitor.org, Forbes. com 30/7 Ett annat afghanskt tortyroffer har fått sin mun hopsydd med ståltråd. Ännu en bild som stoppats av Obama. 12 Afghanistan.nu
Försvara Tyskland vid Hindu Kush? I Tyskland där man går till val söndagen den 27 september har alla partier utom ett försökt hålla Afghanistan utanför valkampanjerna. Die Linke (Vänstern) har sen länge hårt drivit kravet "Raus aus Afghanistan". Trots att 60% av tyskarna vill ta hem soldaterna har de samregerande kristdemokraterna (CDU) och socialdemokraterna (SPD) envist försvarat truppinsatsen ( ca 4 000) i norra Afghanistan. Men efter bombmassakern nära Kunduz går det inte längre att hålla frågan utanför valet. De ansvariga har hamnat i blåsväder de möts nu av kraftiga vindar både inrikes och utrikes. Tysklands allierade, både de i ISAF och amerikanarna försöker ta avstånd från den tyska militärens massaker. Falskspel det var visserligen en tysk överste som begärde bombangreppet på de civila byborna när de försökte "tanka" från den strandade tankbilen. Men det var (som brukligt) amerikanska flygplan som utförde illdådet. Inrikes försöker de andra krigspartierna och media lägga skulden på försvarsministern Frans Josef Jung (CDU). Denne vidhöll i det längsta att bara talibaner hade mött sitt tydligen förtjänta öde, innan han efter flera dagar medgav att det kanske också var civila där. Han hävdar att det hur som helst var nödvändigt de tyska soldaterna i Kunduz var hotade. Gerhard Schröder som var socialdemokratisk kansler under upptrappningen av den tyska insatsen säger nu att det måste sättas en tidsgräns för den, förslagsvis 2015! SPD kan inte komma undan. Dess för svarsminister Struck blev ökänd för sitt yttrande: Tyskland måste försvaras vid Hindukush. Kritiska journalister tar upp detta också med Jung och envisas också med frågan: Befinner sig Tyskland i krig eller inte? Ännu mer befogat nu. Netzwerk Friedenskooperative, som är en paraplyorganisation för tyska fredsorganisationer (och andra) har tryckt ett flygblad om Afghanistan som distribueras till de som ordnar demonstrationer och möten i frågan Det börjar med Wir nennen es: KRIEG! ochslutar med uppmaningen att ta hem de tyska soldaterna och vädjan om att tänka efter att den röst man avger också kan ha den verkan. Sixten Andréasson En bild av kriget som den amerikanska krigsmakten censurerat. En USAsoldat poserar framför sitt "byte" - en dödad av allt att döma obeväpnad afghan. Bilden har publicerats på www. wikileaks.org. Ingen majoritet stöder kriget I de flesta länder som deltar i USA/ Nato:s krig i Afghanistan är en majoritet motståndare till kriget. I Sverige tycks det dock enligt en SIFO-mätning som Rapport presenterade 14 augusti vara något fler, 42 procent, som "stöder de svenska trupperna i Afghanistan" än som inte gör det, 39 procent. Men som man ropar i skogen får man svar, lyder ordspråket. När SIFO ställde frågan om vi ska skicka fler trupper (nov 2008) var det bara 17 procent som svarade ja. Då var det 53 procent som sa att de "stödde trupperna". I Storbritannien vill mer än hälften att trupperna omedelbart återkallas, enligt en mätning som återges av afp. 58 procent upplever offensiven mot talibanerna som "omöjlig att vinna", 52 procent vill att trupperna ska hemkallas medan 43 procent skulle vilja att de stannade där. 60 procent anser inte att fler trupper ska sändas till fronten. ap 23/7, afp 28/7 "Hellfire" allt vanligare I ett svar på en fråga i det brittiska parlamentet har försvarsminister John Hutton avslöjat att brittiska piloter fäller ett stigande antal "termobariska" bomber med förhöjd explosiv effekt i Afghanistan. Ursprungligen utvecklades vapnet mot stridsvagnar men har nu försetts med "blast fragmentation warheads", stridsspetsar med ett pulver av flourinerat aluminium som sprids och brinner snabbt. Den som inte brinner upp dör av tryckvågen, heter det. www.dailykos.com Afghanistan.nu 13
Hederlig afghan på tredje plats Han tog nära 12 procent av rösterna. En outsider som kört omkring i landet i en gammal Suzuki med 60 km/ tim i toppfart och ett stort rosthål i golvet. Och satt upp sitt enkla tält, "Nationens tält", där han tagit emot kreti och pleti för samtal om landets öde. Doktor i historia Bashardost, som doktorerat på Afghanistans historia i Frankrike, talar knackig engelska. Men får ändå fram till nyhetsbyråerna vad han vill. Ut med de utländska trupperna! Ut med det falska biståndet! -Svenska folket måste få veta vad deras skattemedel går till! Att göda afghanska krigsherrar, miliser, korrupta byråkrater. Och till skyhöga löner för utländska konsulter och så kallade experter. Det är ett stort bedrägeri, säger Ramazan Bashardost till TT. Fyra författarmöten i Lund I Lund ordnar Afghanistansolidaritet i höst i samverkan med andra en serie författarsamtal och möten kring tre viktiga böcker i Änglagården, Västerkyrkan, Lund 3/10, 14/11, 5/12 - Vems islam? Mohammad Fazlhashemi samtalar med Jan Hjärpe om sin bok med samma titel. 3 oktober kl. 15-17. Mohammad Fazlhashemi är professor vid Institutionen för idé- och samhällsstudier vid Umeå universitet. - "Winter in Kabul". Den amerikanska författarinan Ann Jones talar i Lund söndag 11/10 kl 15, Stora salen, IOGT-NTO, Bantorget 5. - Tortyrens återkomst. Mattias Gardell samtalar med Jan Hjärpe om sin bok med samma titel. 14 november kl. 15-17 Mattias Gardell är professor i religionshistoria vid Uppsala universitet. Han har tidigare gett ut bland annat Rasrisk (2003) och Bin Laden i våra hjärtan (2006). - Förändringens vind. Jan Hjärpe samtalar med Björn Kumm om sin bok med samma titel. 5 december kl. 15-17. Jan Hjärpe är professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet. Björn Kumm är författare och journalist, mångårig medarbetare i Sveriges Radio. Okorrumperad Under sin tid som planeringsminister 2005 väckte han uppmärksamhet genom att jämföra ministrars och FNpersonals löner med vanliga afghaners inkomster på ett par dollar om dagen. Han och hans departement ansågs vara okorrumperade, men kritiken väckte ont blod hos ockupanterna och Bashardost tvingades avgå. Till skillnad från de andra presidentkandidaterna hade Bashardost varken beväpnade vakter eller avlönade kampanjarbetare. Ändå fick han minst en halv miljon röster. Ramazan Bashardost är ogift, vilket är mycket ovanligt för en afghansk man. - Det finns ingen plats för kärlek, barn eller äktenskap i mitt liv. Jag tänker bara på Afghanistans framtid, säger Bashardost. - Men om - när - jag blir president, och börjar få bukt med det här landets problem, då ska jag gifta mig, säger han. Bashardost tillhör hazara-minoriteten och är shiamuslim. Men han har inte anspelat på religiösa eller etniska frågor i sin kampanj. En vit duva är hans symbol. red "Nationens tält" på Darulman Road i södra Kabul var högkvarter för dr. Bashardost som tog tredjeplatsen i valet. Foto: AP. Razzia på sjukhus Ett sjukhus som Svenska Afghanistankommittén driver inte långt från Kabul har genomsökts med bryska metoder av amerikanska soldater. Sjukhuset ligger i Shaniz i Wardak. Detta är inte acceptabelt. Det är ett brott mot internationella överenskommelser, och dessutom ett hot mot vårt verksamhet och personals säkerhet, säger Anders Fänge, chef vid Svenska Afghanistankommittén, till TT. Våra sjukhus tar hand om alla sårade och sjuka, oavsett vilken grupp de tillhör, säger Fänge. red 14 Afghanistan.nu
Afghanistan.nu ISSN 1652-3679, utges av Föreningen Afghanistansolidaritet,Fraktflygarg 5 128 30 Skarpnäck Ansv. utgivare: Stefan Lindgren I redaktionen även: Kristoffer Larsson, Anders Davidson Hemsida: www.afghanistan.nu Epost: afghanistansolidaritet@gmail. com. Tel: 0736 151 999 Presstopp: 1 november 2009. Prenumeration: ingår i medlemsavgiften 150 kr som inbetalas på plusgiro 33 13 24-4. Icke-medlemmar: betalar 100 kr. för minst fyra nummer/år. För betalning från utlandet använd IBAN: SE21 9500 0099 6042 0331 3244 och BIC: NDEASESS. Lägg till 80 kr för utlandsporto. Bankgironumret är 9960 420 33 13 24 4. Tryck: Nytorgstryckeriet, Thage G. turnerar i landet Efterfrågan på Thage G Peterson som föredragshållare är enorm. Under några korta veckor besöker han bl.a. Jönköping, Växjö, Karlskrona, Falun, Örebro och Borlänge. Thage G Peterson, fd riksdagens talman och fd socialdemokratisk försvarsminister kommer i höst att besöka en rad orter för att tala om Afghanistan. Jönköping Onsdag 30 september kl 18 talar han i Östering Kyrka, Jönköping, där en utställning om Olof Palme invigs. Huvudämnet är Olof Palme men Thage kommer även att ta upp Afghanistan. Växjö Torsdag 1 oktober kl 19 talar Thage om Afghanistan i Växjö där ABF ordnar möte på Stadsbiblioteket. Han framträder också på Växjö universitet. Örebro Tisdag 6 oktober 18.30 talar Thage i Bio Roxys kafelokal Örebro, där ABF arrangerar. Stockholm 10 oktober talar Thage G på det stora seminariet i ABF-huset kl 11.15, Sveavägen 41, T-Rådmansgatan. Efter seminariet håller Thage G. presskonferens. Kontaktpersoner: Karlskrona: Ulf Bjerén 0455-17595 ulf@bjeren.se Lund: Magnus Göransson 046-260 04 61 magnus.goransson@bredband.net Malmö: Love Flygren 070 305 6281 love_flygren@hotmail.com Visby: Klas Hallberg 0448-219702 kojhallberg@hotmail.com Göteborg: Gunnar Olofsson gunnar_ fam@hotmail.com Norrköping: Ulf Karlström ulf.karlstrom@wnet.se Gnesta: Sixten Thuresson 0158-20168 sixtenthuresson@telia.com Mariefred: Peter Hjukström 0159-230 41 peter.hjukstrom@bredband.net Södertälje: Jörgen Wide 08-550 199 21 cederbladwide@telia.com Stockholm: Hans Söderling 08-6493473 hans.soderling@comhem.se Haninge: Dan Kotka 08-50025417 dan.kotka@spray.se Uppsala: Kristoffer Larsson 0736-747974 krislarsson@gmail.com Arvika: Veino Wallin 0570-775988 Falun: P-O Tellander 023-21230 perolof.tellander@telia.com Umeå: Camilla Ingman-Fulton camingfult01@fastmail.fm Piteå: Bo Persson 0911-16433 boklar@spray.se Karlskrona Tisdag 20 oktober kommer Thage till Karlskrona där han talar på Stadsbiblioteket kl 18. Arr: ABF, FiB/K. Där talar också Andreas Kjellander från SSU-Malmö. Falun, Borlänge Lördag 24/10 är det FN-dag och Thage G framträder i Falun och Borlänge. Närmare info: perolof.tellander@telia. com k Afghanistan.nu 15
Malalai Joya: Låt inte lura er av valen! Liksom miljontals afghaner fäster jag inga förhoppningar vid utgången av presidentvalet. I ett land som styrs av krigsherrar, ockupationsstyrkor, talibanterrorister, knarkpengar och vapen, kan ingen förvänta sig en legitim eller rättvis omröstning. Även internationella observatörer har talat om omfattande bedrägerier och hot, och bland folket på gatan, hör man en återkommande refräng: Vita huset har redan valt den verklige vinnaren. President Hamid Karzai har slutit allianser med brutala krigsherrar och fundamentalister för att behålla sin position. Trots att vår författning förbjuder krigsförbrytare att kandidera har den sittande presidenten utnämnt två ökända milisledare som sina vice presidentkandidater - Karim Khalili och Mohammad Qasim Fahim, som båda anklagas för brutalitet mot vårt folk. Han har också gjort upp med oräkneliga fundamentalister. Den här veckan återkom den fruktade krigsherren Rashid Dostum från exilen. Och den pro-iranska extremistiska Mohammad Mohaqiq, som har anklagats för krigsförbrytelser, har lovats fem regeringsposter för sitt parti i utbyte mot att stödja Karzai. Istället för demokrati är det vi har i Afghanistan uppgörelser bakom kulisserna mellan misskrediterade krigsherrar som är svurna fiender till demokrati och rättvisa. Presidenten har också fortsatt att totalt förråda kvinnorna i Afghanistan. Även efter massiva protester har Karzais skrivit under den ökända våldtäktslagen, som är riktad mot shiitiska kvinnor, för att få stöd för fundamentalistiska element i valet. Och de två främsta utmanarna till Karzai står inte för någon förändring. Ashraf Ghani och Abdullah Abdullah är båda före detta ministrar i denna misskrediterade regim och saknar förankring bland folket. Det afghanska folket har fått nog av den galopperande korruptionen i Karzai knarkstat (hans egen bror, Wali Karzai, har kopplats till narkotikahandel i provinsen Kandahar) och Nato:s eskalerande krig. I maj i år dödade amerikanska flyganfall ungefär 150 civila i min hemprovins Farah. Mer än någonsin står afghaner inför mäktiga inre fiender - fundamentalistiska krigsherrar och deras trosfränder talibanerna - och de yttre fiender som ockuperar landet. Demokratin kommer aldrig komma till Afghanistan genom en gevärspipa, eller med de klusterbomber som fälls av de utländska styrkorna. Kampen kommer att bli lång och svår, men värden som demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter kan erövras av det afghanska folket självt. Så låt dig inte luras av denna fasad av demokrati. De brittiska och andra västliga regeringar som påstår sig införa demokrati i Afghanistan ignorerar opinionen i deras egna länder, där allt fler är emot kriget. Malalai Joya valdes 2005 som yngste delegat till det afghanska parlamentet, där hon företräder Farah-provinsen. Hon har nyss kommit med boken "Raising My Voice". Malalai Joya talar på en flickskola i Farah. Hon suspenderades på tre år från parlamentet 2007 för att ha kallat det "värre än ett stall". Ett stall är bättre, sa hon, för där kunde man ha åsnor sombar last och kor som gav mjölk. Foto: wikipedia 16 Afghanistan.nu