Stockholm 2007-10-11 Miljödepartementet Registrator, Tegelbacken 2 103 33 Stockholm Till: registrator@environment.ministry.se Kopia till: conny.hagg@environment.ministry.se Ert dnr 183/2007 Vårt dnr Naturskyddsföreningens yttrande över Den svenska klimatstrategins utveckling - en sammanfattning av Energimyndighetens och Naturvårdsverkets underlag till kontrollstation 2008 Sammanfattning Naturskyddsföreningen anser att miljökvalitetsmålet bör ha följande formulering: Miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan innebär att den globala medeltemperaturen skall öka med högst 2 C över den förindustriella nivån. Sverige skall verka för detta mål inom EU och FN då allvarliga effekter kan inträffa redan vid lägre temperaturökningar. Målet förutsätter att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären på lång sikt stabiliseras på högst 400 ppmv koldioxidekvivalenter. Naturskyddsföreningens ståndpunkt att de svenska utsläppen av växthusgaser bör minska med 90 % till 2050 ligger i linje med vetenskapliga rådets förslag om 70-85% till 2050. Naturskyddsföreningen föreslår en jämn minskningstakt på 3,4 % per år i motsats till beredningens uppdrag och vetenskapliga rådets rekommendation som vill skjuta problemen till nästa generation. Naturskyddsföreningens mål är att minska utsläppen av växthusgaser med minst 40% till 2020 inklusive den utdelade/auktionerade mängden utsläppsrätter till den handlande sektorn men exklusive CDM, JI och kolsänkor. Naturskyddsföreningen föreslår två olika klimatmål dels för att tydligt visa att det primärt handlar om att göra sin egen hemläxa på minus 40 % och dels för att också satsa resurser så att utvecklingsländerna får hjälp att utvecklas via tekniksprång och utan att begå våra misstag och så att de inte blir beroende av fossila bränslen. Tekniköverföringar är av mycket stor vikt och därför föreslår föreningen ett ekonomiskt mål om att minst stödja utvecklingsländerna med ca 3 mrd kronor i t ex FN:s miljöfond (GEF) och klimatteknologifond. Det innebär stöd till tekniksamarbete motsvarande motsvarar att utsläpp av växthusgaser undviks om ca 20 miljoner ton. Detta bör finansieras utanför biståndsbudgeten.
2/8 Bakgrund Regeringen planerar att lägga fram en klimatproposition under 2008. Under hösten arbetar den parlamentariska klimatberedningen med sin rapport som ska presenteras i januari. Naturvårdsverkets och Energimyndigheternas kontrollstation 2008 och rapporten från vetenskapliga rådet för klimatfrågor är viktiga underlag till regeringen och klimatberedningen. Klimatberedningens uppdrag är att: främst utifrån det vetenskapliga rådets arbete men även utifrån myndigheternas kontrollstationsunderlag, föreslå eventuella förändringar av miljökvalitetsmålet begränsad klimatpåverkan och dess innebörd 2050. Det innebär förslag på lämplig målformulering, bl.a. reduktionsmål av växthusgaser, temperaturmål, per capitamål och mål för halten av växthusgaser i atmosfären. För kontrollstation 2008 har regeringen givit myndigheterna uppdraget att analysera ett mål om 25 % lägre utsläpp för Sverige till år 2020 jämfört med 1990. Uppdrag bestod också i att undersöka ett klimatmål där användande av flexibla mekanismer såsom CDM (Clean Development Mechanisms) och JI (Joint Implementation) ingår. Naturskyddsföreningen har tagit del av rapporten och har följande synpunkter. Angående uppdraget och de underliggande antagandena Naturskyddsföreningen noterar att myndigheternas analys utgått från ett mål om 25 % lägre utsläpp för Sverige till år 2020 emedan regeringen inom EU och olika riksdagspartier har diskuterat en minskning av växthusgaserna med 30-40 % till 2020. Föreningen tycker att det är positivt att klimatberedningen nu har bett myndigheterna att ge dem underlag för minskningar med upp till 40% både med och utan CDM och JI. Koncentrationsmål och Sveriges miljökvalitetsmål för klimat Naturskyddsföreningen stödjer Vetenskapliga rådets rekommendation att inrätta ett koncentrationsmål med följande ordalydelse: För att tvågradersmålet sannolikt ska klaras behöver koncentrationen av växthusgaser i atmosfären på lång sikt stabiliseras på ca 400 ppmv koldioxidekvivalenter (CO2e). Vid en stabilisering på 450 ppmv CO2e är det en betydande risk att vi inte klarar tvågradersmålet. Utsläppen i världen behöver stabiliseras inom 10-15 år för att därefter kraftigt minska för att klara 2- graderstaket. Naturskyddsföreningen föreslår en något förändrad formulering av miljökvalitetsmålet jämfört med myndigheternas förslag. Myndigheterna föreslår: Miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan innebär att den globala medeltemperaturen inte skall öka med mer än 2 C över den förindustriella nivån.
3/8 Sverige skall verka internationellt för att det globala arbetet inriktas mot detta mål. Naturskyddsföreningen föreslår: Miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan innebär att den globala medeltemperaturen skall öka med högst 2 C över den förindustriella nivån. Sverige skall verka för detta mål inom EU och FN då allvarliga effekter kan inträffa redan vid lägre temperaturökningar. Målet förutsätter att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären på lång sikt stabiliseras på högst 400 ppmv koldioxidekvivalenter. Vi föreslår alltså att ordet högst förs in för att markera att det inte är ett mål att öka med 2-grader utan att det rör sig om ett högsta tak man ska hålla sig under. Utifrån rådande kunskap om klimatsystemet vet vi att konsekvenserna blir mycket allvarliga redan vid en höjning av temperaturen med 2 C. Vetenskapliga rådet påpekar att hundratals miljoner människor drabbas av vattenbrist framför allt i Afrika och Asien och att vid en 2 C-temperaturökning kan hela Grönlandsisen smälta vilket kan leda till en successiv höjning av havsytans nivå på upp till 7 meter över några tusen år. Vid en temperaturhöjning på ca 1,5-2,5 grader hotas 20-30% av världens växt- och djurarter. Konsekvenserna av klimatförändringarna talar för kraftfulla åtgärder nu Då klimatsystemet är mycket komplext ökar behovet av att skyndsamt vidta kraftfulla åtgärder för att minimera riskerna. FN:s forskarpanel IPCC och myndigheterna anser att de globala utsläppen bör nå sin högsta nivå inom 10-15 år för att sedan kraftigt minska. I budgetpropositionen för 2008 skriver regeringen: De ansträngningar som görs för att minska utsläppen under de närmaste två till tre decennierna avgör i stor utsträckning den långsiktiga globala temperaturökningen och därmed förväntade effekter. I september i år presenterades nya forskarrön som tyder på att bedömningarna från FN:s forskarpanel IPCC redan måste uppdateras. Arktis kan ha smält bort inom 5-10 år, så istället för en havsnivåhöjning på 20-60 cm under 2100 som IPCC diskuterat, kan havsnivån öka med 2 meter enligt Arctic Climate Impact Assessments ordförande Robert Corell. Dessa och andra ännu inte helt färdiganalyserade rön talar för att riskerna är svåra att bedöma och att försiktighetsprincipen bör tillämpas. Utsläppsminskningsstrategier för att nå målet till 2020 och 2050 I bilden nedan sammanfattar Naturskyddsföreningen olika strategier för utsläppsminskningar med utgångspunkt i vetenskapliga rådets förslag för utsläppsminskningar till 2050. I bilden visas hur en jämn minskningstakt ser utifall att en målsättning om 80% minskning till 2050 fastställs. Föreningen föreslår 90%, så detta är en bild som exemplifierar takten utifrån vetenskapliga rådets förslag och utifrån Föreningens förslag om en jämn minskningstakt.
Strategier att nå -80 % till 2050 20 4/8 10 0 Utsläppsinskning rel 1990-10 -20-30 -40-50 -60 1990 2005-2050: - 3,4 %/år 2020 2050 2005-2020: - 1-1,4 %/år 2020-2050: - 4,3-4,5 %/år Trend 1990-2005 Vetenskapliga rådet Naturskyddsföreningen -70-80 -90 År Vetenskapliga rådet anser att de globala utsläppen vid slutet av detta sekel behöver ha reducerats till en nivå nära noll (för att nå 400 ppmv CO2e). För EU:s del anser det att utsläppen av växthusgaser bör minska med 75-90 % till år 2050 jämfört med 1990 års nivå för att EU ska ta sin del av det globala ansvaret för att nå 2- graderstaket. För Sveriges del anser rådet att utsläppen av växthusgaser bör minska med 70-85% till år 2050, jämfört med 1990 års nivå, för att Sverige ska ta sin del av det globala ansvaret för att inte överskrida tvågraderstaket. Till slutet av århundradet anser det att de svenska utsläppen bör upphöra helt. Vetenskapliga rådets slutsats ansluter väl till den internationella diskussionen och ligger ungefär i linje med Naturskyddsföreningens ståndpunkt att de svenska utsläppen av växthusgaser bör minska med 90 % till 2050. Rådet anser att EU:s utsläpp av växthusgaser jämfört med 1990 års nivå bör minska med 30-40 % till år 2020. För Sveriges del innebär vetenskapliga rådets förslag att en stor del av ansvaret skjuts över på kommande generationer, som inte bidragit till problemen. Dess förslag om en minskning på 20-25 % till 2020 medför att Sverige minskar utsläppen av växthusgaser med endast 1-1,4 % per år mellan 2005 och 2020. Därefter föreslår de att Sverige ökar ansträngningarna betydligt och minskar utsläppen med 4,3-4,5 % per år mellan 2020 och 2050. Det är tre till fyra gånger högre minskningstakt. Naturskyddsföreningen menar att det inte kan vara ekonomiskt fördelaktigt på lång sikt att skjuta upp utsläppsminskningarna. Det är billigare att minska utsläppen kontinuerligt och att börja nu än att vänta och vidta större minskningar på kortare tid senare.
5/8 Med detta som utgångspunkt anser Naturskyddsföreningen att det vore logiskt att överväga en annan strategi med en procentuellt jämnare takt i utsläppsminskningarna. För att klara 80 % reduktion mellan 1990 och 2050 innebär en jämn takt från nuläget en minskning på 3,4 % per år. Detta skulle ge en minskning till 2020 på 44 %. Mot denna bakgrund förespråkar Naturskyddsföreningen att växthusgasutsläppen ska minska med minst 40 % till 2020. Vi menar vidare att detta ska ske utan användande av flexibla mekanismerna CDM och JI samt kolsänkor. De bör användas därutöver. Inom ramen föreningens förslag om en minst 40 procentig minskning för Sverige anser vi att målet för handlande sektorn bör vara ett avräkningsmål, vilket innebär att bara de utdelade, eller än hellre auktionerade, utsläppsrätterna till den handlande sektorn räknas som svenska utsläpp. En lägre ambition är svår att försvara och kommer med stor sannolikhet att göra det mycket svårare att nå målen för 2050. Föreningen anser att växthusgaserna bör minska med 90 % till 2050. År 2005 hade utsläppen i Sverige minskat med cirka sju procent, jämfört med 1990. I underlaget från myndigheterna sägs att utsläppen kan minska med 30 % via olika föreslagna åtgärder och med en relativt liten påverkan på samhällsekonomin. Naturskyddsföreningen anser att det är möjligt att minska utsläppen med mer än vad myndigheterna föreslår till 2020. Vi återkommer med en rapport under hösten där vi visar mer konkreta siffror på hur vi anser att detta kan göras. Myndigheterna har inte gjort någon konsekvensanalys för ett 40 %-mål till 2020 men anser att det är möjligt att nå 30 % minskning med en relativt liten påverkan på samhällsekonomin. Mot bakgrund av bland annat Stern Review menar vi att det finns gott allmänt stöd för att det är samhällsekonomiskt lönsamt att kraftigt reducera utsläppen de kommande decennierna. Fredrik Reinfeldt sade i regeringsförklaringen september 2008 att Genom att ligga i framkant löser vi inte bara våra egna miljöproblem, utan bidrar till teknikutveckling och löser miljöproblem i vår omvärld samtidigt som vi skapar jobb här hemma. Vetenskapliga rådet anger ett antal argument som talar för att Sverige ska agera föregångsland, men i klimatmålet till 2020 frångår rådet detta. Rådets ställningstagande är att Sverige inte ska driva det nationella klimatarbetet fortare än vad vi tvingas till enligt internationella avtal. Att gå före anses vara ett resultat av politiska överväganden, skriver rådet. Men det är förstås i minst lika hög grad ett politiskt övervägande att välja att inte gå före. Det är till och med så att rådets politiska övervägande att inte gå före innebär ett avståndstagande från en svensk miljöpolitisk konsensuslinje sedan 60-talet. Naturskyddsföreningen anser precis som regeringen och de flesta politiska partier, att Sverige bäst bidrar till det globala arbetet genom att dels visa att en god välfärd kan kombineras med låga utsläpp på hemmaplan, dels ge ett aktivt stöd för tekniköverföring, effektiviseringar och anpassning i utvecklingsländerna. På hemmaplan ska vi målmedvetet minska utsläppen.
6/8 Per capita-mål en följd av klimatmålet till 2020 och 2050 I de internationella klimatförhandlingarna är det få industrialiserade länder som i praktiken driver tesen att alla människor ska ha samma rätt att leva på och förorena vår planet. Genom att tydligare driva principen om lika utsläpp per capita i internationella förhandlingar och inom EU ökar möjligheten att få stöd från de snabbast växande utvecklingsländerna för behovet av åtaganden på sikt, men framför allt tydliggörs den industrialiserade världens ansvar 1. Vetenskapliga rådets diskussion kring per capita-mål är relevant. Om den globala medeltemperaturen sannolikt inte ska stiga mer än 2 C jämfört med förindustriell nivå, krävs att de globala utsläppen av växthusgaser vid mitten av detta sekel begränsas till ungefär 16-18 Gton CO2e per år. Omräknat till utsläpp per capita motsvarar detta 2 ton CO2e per år med en förväntad världsbefolkning år 2050 på 9 miljarder. Mot slutet av detta sekel bör per capitautsläppen begränsas till under 1 ton CO2e per år. Det viktigaste målet som klimatberedningen och klimatpropositionen har att ta hänsyn till är målet till 2020, till 2050 och 2-graderstaket och som en följd av detta anser Naturskyddsföreningen att Sverige, med stöd från vetenskapliga rådets text ovan, bör fastställa ett svenskt långsiktigt per capita-mål på 2 respektive 1 ton växthusgaser per person och år vid år 2050 respektive 2100. Sverige bör vidare verka för att EU och FN fastställer ett långsiktigt per capita-mål. Sektorsmål underställs klimatmålet till 2020 och 2050 Myndigheterna har utrett sektorsmål och anger följande huvudskäl för att sätta sektorsmål; att kontrollera uppfyllelsen av det nationella målet, att stödja sektorernas egna klimatarbete och ge en vision av nödvändiga förändringar inom sektorerna. Naturskyddsföreningen anser att dessa skäl talar för att fastställa sektorsmål som underställs målet till 2020, till 2050 och 2-graderstaket. Övriga kommentarer kring vetenskapliga rådets förslag till 2020 Det är förvånande att när vetenskapliga rådet beräknat Sveriges mål till 2020 har det utgått från Sveriges Kyotomål (+4 % jämfört med 1990 som vi ser ut att klara) snarare än målet som fastslagits av riksdagen. Enligt vetenskapliga rådet skulle dess rekommendation för Sverige ha blivit en minskning på 25-30 % till 2020 om de inte ignorerat riksdagens mål om en minskning på 4 % till 2012. Genom detta sätt att räkna har rådet sänkt ambitionsnivån i förslaget. Tekniksamarbete med Syd Naturskyddsföreningen anser att samarbete med utvecklingsländer är avgörande för att komma till rätta med klimatförändringarna. Tekniksamarbete bör bestå av flera olika komponenter och därför föreslår föreningen ett ekonomiskt mål om att 1 Vetenskapliga rådet redovisar att genomsnittet i den industrialiserade världen uppgick till 16,1 ton CO2e per capita, medan genomsnittspersonen i utvecklingsländerna släppte ut 4,2 ton CO2e år 2004.
7/8 minst stödja utvecklingsländerna med ca 3 mrd kronor i t ex FN:s miljöfond (GEF) och klimatteknologifond. Det innebär stöd till tekniksamarbete motsvarande motsvarar att utsläpp av växthusgaser undviks om ca 20 miljoner ton. Detta bör finansieras utanför biståndsbudgeten. Tekniköverföring är avgörande för att utvecklingsländer ska kunna göra tekniksprång så att de kan utvecklas på ett mer hållbart sätt och slippa upprepa västvärldens misstag som lett till dagens klimatförändringar. Naturskyddsföreningen arbetar med policyfrågor kring bl.a. tekniksamarbete inom ramen för vårt internationella program där vi stödjer miljöorganisationer i Syd. Naturskyddsföreningens analys av hur CDM fungerar i praktiken visar att den i mycket begränsad grad har bidragit till tekniköverföring och utveckling av hållbara energisystem i de minst utvecklade länderna. CDM har, trots att den har presenterats som en marknadsbaserad mekanism, inte heller varit särskilt framgångsrikt i att mobilisera kapital från den privata sektorn. Skall CDM-projekt innebära en reell klimatnytta måste kraven skärpas över det som idag kallas Golden standard och det finns andra metoder som sannolikt är effektivare för att utveckla klimatsmart teknik. I enlighet med intentionerna i PGU (politiken för global utveckling) bör därför regeringen initiera en översyn och analys av alla de olika kanaler genom vilka Sverige bidrar eller kan bidra till bl.a. energiinvesteringar, energianvändning och energiforskning i utvecklingsländerna. Stöd till anpassning i Syd Myndigheterna har inte tagit upp frågan om anpassning i sin rapport. Naturskyddsföreningen anser att det är av stor vikt att Sverige ger stort stöd till anpassning till klimatförändringar i Syd. Världsbanken uppskattar att det årliga behovet för anpassning i utvecklingsländer ligger i storleksordningen 10-40 miljarder dollar utöver det redan planerade biståndet. Föreningen utgår från att frågan om anpassning i Syd kommer att tas upp i andra klimatrapporter från myndigheter och regeringen i en nära framtid. Övriga frågor för att komma till rätta med klimatproblemen Myndigheterna konstaterar att konsumtionen har en stor påverkan på Sveriges klimatpåverkan, men konstaterar att det inte finns utrymme för att diskutera styrmedel för att komma till rätta med detta i rapporten. Naturskyddsföreningen uppmanar regeringen att göra en utredning om vilken klimatpåverkan den svenska konsumtionen har och vilka nationella och EU-/internationella styrmedel och initiativ som kan användas för att komma till rätta med det ohållbara konsumtionsmönstret. Naturskyddsföreningen anser att regeringen bör analysera konsekvenserna av klimatförändringarna inklusive de nya rönen om Arktis för säkerheten i vårt närområde som underlag till Sveriges klimat-, utrikes- och säkerhetspolitik.
8/8 Naturskyddsföreningen anser att det är beklagligt att myndigheterna inte utreder de näringspolitiska möjligheterna för Sverige och svenska företag när världen ställer om till att bli ett mer klimatsmart samhälle. En stark hemmamarknad är grunden för att utveckla en klimatsmart teknik och ger förutsättningar för framtida exportintäkter. En sådan analys skulle vända debatten från ett enögt fokus på kostnader till näringspolitiska möjligheter. Mikael Karlsson Ordförande Emma Lindberg Klimat- och energiexpert