3. BYGGMÄsranrRADITIoNEN LANDSBYGD OCH En vanlig liirestiillning tir au landsbygdens byggnader endast iir ett resultat TRADITIONS. av lokal tradition. Husens tillkomst och form skulle ha skett helt utifrån täxfaxon bygdens egen historia. Som om de vuxit upp ur jorden likt svampar vars mycel iir människorna i bygden och deras kulturhistoria. Ritningar har aldrig örekommit, ej heller stilar, moden, trender, arkitekter eller uwecklingsdiskussioner.landsbygdochbygdb traktassomskildfrånstaden och öwig samhällsutveckling. Men teori och praktik har alltid gått hand i hand. $drro ffion o4 fl)rilitrligs $$ctrrf Grl L?Ålnögo oclt $öum6genl,.ct, ll* örn Sgenom mdngo drd egns Eörföf ;$orfomo gtdenffo $,aildrtu$\s$ffien, Uri truflfen trlfdnno gffrud lef förndm" fto fom ar Scnbtrnon 6ör nefs o6 f.rrffd, tit nr irrbrögtig 8qnb.ltudtöUning, inrdtrocbf ' oö tdardanbc: Ecfgnnerligen en nog qdgnonb. $årcflörfcl, fom ci ol lenoft gllber ren od7 fin Ull, urcn albefcs 6eooior $drcn för fl-cbctr'gc fiufbumar, od $immor ben förbe r1'rueligo gdn,bödeni!ttt! lltdrt art. fcrolårtil tell erth![ttlt, Srotngi[Den cf canl GUSTAF BOTJE, Dö til Ergdcl tcoslre! Sirfens göstjfuige g.ånoer6 ' M,rrvurecrvn,-Cor.rrorn* 6tocf 0otm, &rdt los LO& LuDv. GBDFINQ, ryt!, Fipur 3:I. År 1755 diskweradc nun i ikdagen iordbntks sintation och,råiltph"t ttil farkovran. Äret efter ptblicerades flera sbifur och ritningar fai tåme joial* och ldugdrdsskösel. 15
LANTBRUK OCH LAGSTIFTNING Lantbrukets byggprocess är på mänga sått annorlunda än stadens, men fördenskull varken obefintlig e r ouwecklad. Bygglagstifminge n med planer och byggreglet är i huvudsak imiktad på tättbebyggda områden- Av tradition har lantb'ruk varit näst intill helt fristående. Det lr'dvs vanligwis inte bygglov för lantbrukets ekonomibyggnader' Man har alltså varit mycket fri att själv frnna sina vägar och forma sin byggtradition. Detta giiller i hisorisk och modem tid- HISTORISK FÖRKLARING Det iir i huvudsak tre fakorcr som bidragit till en sort byggrvnäsartadition och lantbn*ets egen byggprocess. Detta tillsamrnans med tidsfaktom har i sin tur bidragit till au lokala siirdrag fctr olika bygder bevarats. De tre viktigaste fakorema ör lantb'rukets unika bygg?nm ss:. Självbyggeri och lokala byggmästare.. P lans chverks traditionen, typritningar och sy s temlös ningar.. Frihet från bygglov för lantbrukets ekonomib yggn ader. Vad är det då som len fram till lantb'rukets byggprocess och landsbygdens unika byggnadskultur? Under l70gtalet bödade man diskutera jordbnrket ur effektivitetssynpunkt. L&de miin reste på kontinenten och inhämtade kunskaper om olika nymodigheter. Inom adeln diskuterades naturligtvis ny telnik och framåtskridande i olika former. Vid skolor och akademier förevisades ritningar till nya maskiner och byggnader. Vid 1800-talets plöjningstiivlingar och lantbnrksnriiten visades olika planscher. Precis som med djuren och redskapen så ingick rimingama i en tävlingsklass diir de bedömdes ah tilldelades Priser. Traditionen med mönsterförlagor fanns redan inom snickarskrået och det blev en naturlig uweckling att använda ftirlagor till hela hus och gårdar. Dessa mönsterförlagor anviindes och anviinds av snickare och byggmästare som förebilder. Till en tiirjan fr?imst ftir att visa olika former av utsmyckningar, detaljer, liswerk, trappräcken, bås- och boxsystem, mumingsmönster rned mera. Många sådana planscher kom unprungligen aån tyikland och användes flitig av snickare i Sverige redan under 17G talet (Rentzhog, 1967). På tekniksidan fanns också denna tradition. Eftersom mycket få saker kunde köpas fiirdiga blev det den lokale smeden och snickaren som fick sätta samman nymodigheterna- Handeln med maskiner och redskap blev betydande örst under slutet av l80gtalet (Moberg' 1989). Nåir gårdama flyttades vid I-aga skifte flyttades i allmänhet de gamla byggnaderna med. De återuppftirdes i ston sett som de sett ut från början. Hus av timmer, skiftesverk och konvirke gick relatiw enkelt att plocka ner och flytta Halm och spån som takmateriat kunde förnyas och korrpleneras på piatsen. Något tiotal år efter udlytmingen hade man på många håll dragit 16
nytta av den rationellarc odlingstekniken och man fick råd att bygga större och rymligare hus som var bättre anpassade till den nya formen av jordbruk. SJÅLVHUSHÅLL BLIR LANTBRUKS. FÖRETAG Anonhundratalets agrara revolution var en produktionsföråindring från självhushåll till produktion för avsalu' Detta var en stor föråindring som naturligt nog krävde nya typer av byggnader. Husdjursskötseln utvecklades och ladugårdama växte i storlek både på stora och små gårdar' Skördama ökade vilket medförde behov av större lagerbyggnader. I detta omvåilvande skede då lantbruket tog steget från självhushåll till produktion för avsalu publicerades lantbruksarkitekten Charles Emil lxifvenskiölds planschverk. De fyllde ett uppkommet kunskapsbehov om byggnader för en ny typ av jordbruk, byggt på företagsmässiga principer' Ritningsmaterialet blev flitigt anv:int och lijfvenskiölds formidder kom att prägla landsbygdens bebyggelse ffin minen av l8ogtalet och en bra bit in på 1900-talet. De var avsedda att användas av lokala byggare vilka tacksamt utnyttjade det informativa materialet. Allteftersom ritningama blev omodema ersattes de av nya planschverk och typritningar. Traditionen var egentligen en fortsättning av 1700-talets byggnadstradition som sedan uwecklades och bef?istes under 1800-talet. Anda fram till Lantbruksstyrelsens nedläggning 1991 har det från myndighets- och rådgivningshåll producerats typ- och standardritningar. Eftersom det inte krävts några bygglov har det räckt med mycket enkla handlingar. Om bygghenen och byggmästaren förstår varandra klarar man sig med en minimum av ritningar. En plan och en sektion räcker långt om min håller sig till befintlig tradition och känd teknik. Ofta gors inga fasadritningar. Byggnaden uppförs efter plan-, konstruktions- och sektionsriming. Detn innebiir inte a$ man lämnar fasaden åt slumpen. Istiillet följs gängse stilrradition. Det ges ut planschverk och systemlösningar genom Lantbruksuniversitetel, och även av industrin. Rådande produktionsform ger ramama och industrins material den sludiga formen' Denna tradition iir fast {tjrankrad och etl resultat av en mycket lång utveckling. l7
Figw 3 :2. År 1840 sanlades Clarles Enil lifiterskiötds alrtklar och byg gprojekt till planschverket Landlmannabygcnadcl. Ar. 1 868 gavs L,aniltmannaby7gnader hufvudsakligen för minilre iordbruk ut. År 1890 utgavs Cft postwnt verk ov Kungliga Skogs- och I'antbrul<sakademien. Iiufenskiölds planeringsprinciper kom att prdgla lawbrukets byggnadsplanering under ett sekcl. BYGGANDETS ORGANISATION Innan byama skiftades, nlir byalaget stytde arbetsorganisationen, hjåilptes man åt med stora projekt som exempelvis byggande. Om det skulle uppföras en ladugård i byn så hjälptes man åt. Ist?illet för direkt ersättning bjöds det på gillen vid olika skeden. Ofta var någon duktig med yxan, en annan var smed och så vidare. Alla var btinder men oftast även med andra specialiteter inom olika hanwerk och yrkesinriktningar (Werne, 1980). 18
Systemet med självbyggeri, tjänster och genijänster, grannar och siåiktingar emellan prakdseras iin idag. Niir en lantbrutare planerar att bygga,äser han runt och tittar På likaftade system som-det han sjiilv t?inkt rigi-fotutorn ynkesbrö'dernas gårdar studeras olika lösningar och ny-.ädigh"t.. viä mässor och utställningar. Istället för att utgå ifrån en ritnin! - en teori - vilket är brukligt i övrigt byggeri, utgår man ifrån verklilheten. Man lägger ihop och drar ifrån utifrån de hus och anläggningar-man studerat. I bästa fall gör man sedan upp en elkel ritning att bygla efter. Redan i den gamla byn utgick man från befintliga anläggningar som ftirebilder (Werne, 1980). Bylgandets organisation parat med planschverkstraditionen har givit jordbrulet sln "gen byggptoc"ss. Planschema togs fram Iiir att liira allmogen ett bättre och mer ekonomiskt byggande och brukande. De gavs ut genom Vetenskapsakademien, Lantbruksakademien' hushållningssiillskapen och i modern tld genom lantbruksstyrelsen (nu Jordbruksverket)' Lantbruksuniversiteteioch LRF samt naturligtvis av industrin' Syftet har hela tiden varit undervisande! RÅDGIVNING Ofta sker utvecklingen som en dialog mellan forskning och praktik' Inom lantbruket har det hittills varit kona vägar mellan forskare, rådgivare och praktiker. Få branscher har haft en så effektiv och genomarbetad rådgivningsorganisation som lantbruket. Denna tradition gntndlades tidigt och beflstes-av hushållningssällskapen under l80gtalet kompletterat med den framväxande kooperitionen. Under i900-talet utvecklades lantbruksstyrelsen och lantbruksnämndema. AIla dessa organisationer har bidragit tiil att ny teknik och nya former snabbt har nån ut till bönder i olika delar av landet. Fipur 3:3. Hushåtlninpssöllsknpen var viktiga förnvdlare av lantbruks-,a1pii"ins. Hör en ek"onomiby'ggnad, utarietad av ingenjör lars N Grämön fbr Stockhotms kjns H ushållningssöllskap' t9
BYGGMASTAR. TRADITIONEN Byggmästarc som bygger för jordb'ruket har av tradition varit relativt väl insatta i jordbruket som sådant Man lir från bygden, vänner och sliittingar åir btinder. Ofta er både byggmäståre och byggnadsarbetarc bosattå på mindre gårdar ah sjiilva deltidsjordbnrkare. Dc kiinner i allmlinhet mycket våil till den upplysning och inriktning som giiller ftir jordb'ruker Husens form blir rpsultatet av n dialog mellan byggare och bonde. Som utgångspunkt fiir diskussionema anvånds typrihingarna. De typrimingar som faller ortsbefolkningen i smaken används på flera håll. Detaljer av olika slag blir en sammanhållande faktor som bidrager till bygdens särart i fdrhållande till andra bygder. Den äldre lantbruksundewisningen liksom byggnadsundervisningen byggde på att elevema fick rita av redskap och rimingar. Det var inte fult att kopiera! En bra teknisk idd eller en bra lösning på ett byggnadspmblem har alltid kopierats och blivit var mans egendom. De första eleverna vid llltuna Lantbruksinstitut liirde sig ny teknik genom att rita av nya redskap, byggnader och driineringssystem. Rimingarna tog de med sig hem ftir att med hjiilp av smeden och snickaren framst?illa sina egna redskap. PRAKTISK ERFARENHET Ett av mina Fjnta uppdrag i tbrjan på 8&talet giillde en ladugård vid en av kyrkans gårdar. Byggnaderna uppfiirdes av en?ildre byggmästare med stort förtroende i trakten. Fasadritningarna avfiirdades som obehövliga. Han ville ha en b'ra plan och sektion. Fönster och dörrar kom diir de kom och det visste man ju hur en ladugård såg ut. Rimingar var en oniidig kostnad och några estetiska synpunkter behövdes inte för något så självklart som en ladugård. Detta betyder inte att uformningen iir berydelselös. Om man utgår från gemensamma fti,rebilder så behövs ingen ytterligare bestrivning. I det hiir fallet var det lantbruksstyrelsens typrimingar som båda parter dinkt på niir de resonerade om den yme udormningen. Viktiga funktionella faktorer som placering av dörrar och ponar framgick av planen liksom fönstrens placering. Befolkningsutvecklingen och nyodlingsaktiviteter av olika slag resulterade i flera nya gårdar i tidigare mer eller mindre obrukade omräden. Mot sekelskiftet kom egrahemsdebatten igång och man verkade rrd politiska medel fijr att hanwerkarc och deltidslantbrukare skulle kunna få ett eget hem- Alla dessa faktorer medfiirde en mycket stor byggnadsaktivitet på den svenska landsbygden under perioden 18,10-1920. Det åir detta byggnadsbestånd som vi nu har an förvalta. Strukturrationalisering och specialisering inom jordbruket har lett till att mellan 50 och 70 procent av de lantbruksfiiretag som fanns under kirjan av 1900-talet nu är överförda till annat. Gårdar och byggnader finns dock kvar i stor utsträckning, exempelvis som hästgårdar eller andra typ r av småförctag som inte iir lantbruk' eller som bostiider och fritidshus. 20
I c. -ovr4ä/,t/v a4 Fipur.3:4. Ladupård för te kor utgiven av statens egnalemsstyrelse 1938' Ritninge.nfims åven oiblicerad I Hanwerkcts Bok sattna år. Ugg nörkz till fun överbyggda.safrselstatkn. 'Mettanbigstid och protektionistisk jordbru!,spolirikfokuserde pd lutshduntng (N atul reswser' TYPRITN I 6SSATS INTEHÄLLER: to 108 FASAO LÄNGSIOA PLAN L0 103:1 TRELIoSRAM L0 1c8:2 TREIS0SRAM DETALJER L0 108:3 GAVELTAKSToL L010g:4 VIN0FöRBANo LO 108:5 IliFÄSTtIINGAR TILL MURKRöN 0-TA:106 YTTERTAK B-TA:101 LOtiTER INGSAXV ISNII{G SKULLEY6GNAD 1OB M@5 dec 84 Fiour 3 :5. lawbruksnrelsen övertog statens egruthemsstyrelses fiotkbncr på.1940'alet' i,-":å#{*m,wffi Man i:;ta;wm:'mwt^?#kffi g'' i#;rtå;;;:f udr;s rttf;b*i *r"iayggn"d.r. Man anonseradc dven htrser och sarnordningsknnferenser. Deras norrninpå laffiei'åliä urtrara prdg"et pd byggantut 'ää;' [rån ;;;;;th i'" ;'åh;i'ååd nyctret stad; Nontand och övriga slesbvstur' 2l 1950- tiu 1980'