Mälardalens högskola. Lösningar. Handelsteori och internationell finansteori Vårterminen 2017

Mälardalens högskola Lösningar Handelsteori och internationell finansteori Vårterminen 2017

Innehåll 1 Övningar om nationalräkenskaper och växelkurser... 3 2 Övningar om makroekonomisk politik och växelkursregimer... 9 3 Övningar på den klassiska handelsmodellen...18 4 Övningar på Heckscher Ohlin och specifika faktors-modellerna...29 6 Övningar om handelspolitik...37

1 Övningar om nationalräkenskaper och växelkurser 1.1 S p + S o = I + CA S p + S o I = CA CA = S p + S o I = 30 + 10 50 = 10 Vi har ett underskott i bytesbalansen på -10 1.2 a) Bytesbalansen inflöde utflöde Netto Varor 260379-257507 2872 Tjänster 59516-53252 6264 Handel totalt 9136 Faktorinkomster 74277-69326 4951 Transfereringar 8810-15353 -6543 Bytesbalansen totalt 402983-395438 7544 Kapitalbalans totalt 984-1389 -405 Finansiell balans Utländska direktinvesteringar 58828-50140 8688 Portföljinvesteringar 98868-118444 -19576 Finansiell balans totalt 157696-168583 -10887 Restpost 3748 b) S = I + CA = 70 000 + 7 545 = 77 545 S = S p + S o S P = S S O = 77 545 5 000 = 72 545 1.3 a) BNP = C + I + G + EX IM = 240 + 130 + 110 + 55 40 = 495 b) BNI = BNP + NFI = 495 + 35 40 = 490 DNI = BNI + NTU = 490 + 5 4 = 491 c) CA + KA + FA = 0 => = CA KA KA = 1 1 = 0 CA = 55 40 + 35 40 + 5 4 = 11 FA = 11 0 = 11 d) S = I + CA = 130 + 11 = 141 or S = DNI (C + G) = 491 350 = 141 S P = DNI T C = 491 115 240 = 136 S O = T G = 115 110 = 5

1.4 a) Köpeskillingen omräknat i svenska kronor blir 9,2 20 = 184 miljoner. Totala kostander blir då 184 + 56 = 240 miljoner. För att få en vinst på 10 miljoner krävs ett pris på 240 + 10 = 250 miljoner. b) Köpeskillingen givet oförändrad spotkurs blir 9 20 = 180 miljoner. Total kostnad blir 180 + 56 = 236 miljoner. Vinsten blir 250 236 = 14 miljoner. c) Köpeskillingen vid apprecierad spotkurs blir 9,5 20 = 190 miljoner. Total kostnad blir 190 + 56 = 246 miljoner. Vinsten blir 250 246 = 4 miljoner. 1.5 Enligt den relativa PPP-hypotesen ska förändringen av växelkursen vara lika med skillnaden i inflationstakt. Valutan i det land som har lägst inflationstakt kommer att appreciera och den procentuella appreciering kommer att vara lika med skillnaden i inflationstakt. I det här fallet bör marknaden således förvänta sig att Pundet ska apprecieras mot kronan. Det innebär att det i framtiden går åt färre pund att köpa en krona. Forwardskursen noterad som pund per krona bör därmed vara lägre än spotkursen. Alternativ förklaring. När priserna stiger i Sverige minskar efterfrågan på våra exportvaror. Utlänningar behöver då inte växla till sig lika många svenska kronor så efterfrågan på svenska kronor sjunker. Därmed deprecierar växelkursen. Eftersom marknaden bör förvänta sig denna depreciering kommer forwardkursen att vara lägre än spotkursen. 1.6 När produktiviteten ökar i euroområdet kan de producera till lägre priser. Efterfrågan på Europeiska produkter ökar vilket ökar efterfrågan på Euro. För att köpa Euro måste svenska sälja SEK så vi får ett ökat utbud av SEK. Flytta utbudskurvan åt höger. Eftersom efterfrågan på svenska produkter minskar minskar efterfrågan på SEK. Skifta efterfrågekurvban åt vänster. Resultatet av detta blir att SEK deprecierar gentemot Euron. /SEK S S D D SEK

1.7 a) För att den relativa PPP hypotesen ska vara uppfylld måste förändringen av växelkursen vara lika med: E E = π π = 1.5 1.0 = 0.5 Den norska kronan måste appreciera med 0,5 % för att den relative PPP hypotesen ska vara uppfylld. I det här fallet apprecierar norska kronan med 2 procent. Den relativa PPP hypotesen är alltså inte uppfylld i det här fallet. b) Förändringen av Norges reala växelkurs noterad som inhemska priser dividerat med utländska priser: E R E R = E E + π π = 2 + 1 1.5 = 1.5 Den reala växelkursen ökar med 1,5 % vilket innebär en real appreciering med 1,5 procent. 1.8 Om den reala PPP hypotesen är uppfylld är den reala växelkursen oförändrad. Förändringen är alltså lika med 0. 1.9 Om Kina släppte sin fasta växelkurs skulle den förmodligen appreciera kraftigt. (eftersom Kina idag har ett kraftigt överskott i bytesbalansen) Det skulle innebära att de kinesiska arbetarna fick lägre priser på importerade produkter och kunde resa utomlands till lägre kostnad. Dvs de kinesiska reallönerna skulle stiga. Men det skulle också leda till att det kinesiska handelsöverskottet minskar, produkten kan minska på kort sikt och därmed kan arbetslösheten öka. Man kan säga att den fasta växelkursen är ett sätt att pressa ner lönenivån till en nivå där arbetslösheten är låg. De arbetare som inte riskerar att bli arbetslösa skulle tjäna på en apprecierad valuta. De arbetare som blir arbetslösa skulle förlora på det. 1.10 a) 3 % b) i F E E = 0,01 0,107 0,109 0,109 = 0,028 Avkastningen är drygt 2,8%. c) Ja sparande i Sverige ger högre avkastning d) Väldigt många placerare kommer att vilja sälja Euro och köpa svenska kronor. Det pressar upp värdet på Kronan. Kronan kommer att appreciera tills avkastningen på sparande i Tyskland är samma som avkastningen på sparande i Sverige. Inom några sekunder kommer räntepariteten att vara uppfylld. 1.11 a) exp(e t+ ) = E (1 + i i) exp(e t+ ) = 0,801 (1 + 0,04 0,03) = 0,801 1,01 = 0,809

b) (En förväntad ökning av växelkursen noterad som utländsk valuta genom inhemsk valuta innebär en förväntad appreciering.).8 9.8 Förväntad procentuell appreciering = =. 8 = 0.01.8.8 Växelkursen på svenska kronan förväntas att appreciera. (Det är anledningen till att några väljer att spara i Sverige trots att räntan är högre i Norge.) Apprecieringen förväntas att vara 1 % vilket motsvarar räntedifferensen mellan länderna. 1.12 Eftersom växelkursen är kronor per dollar är USA hemland. F = E (1 + i i) F = 7 (1 + 0,03 0,05) = 6,86 b) Räntesänkningen gör det mindre attraktivt att spara i dollar, efterfrågan på dollar minskar och dollarns växelkurs deprecierar. Den kommer att depreciera till en nivå där räntepariteten återigen är uppfylld. 1.13 1.188 1.14 0,792 1.15 a) Förändringen av den reala växelkursen noterad som inhemska priser delat med utländska priser är: E R E R = E E + π π = 1 + 3 4 = 0 Den reala växelkursen är oförändrad. b) Eftersom den reala växelkursen är oförändrad är den relative PPP-hypotesen uppfylld. 1.16 a) För att den relativa PPP hypotesen ska vara uppfylld måste valutan i det land som har den lägsta inflationstakten appreciera och apprecieringen ska vara lika stor som skillnaden i inflationstakt. I det här fallet skulle alltså den kanadensiska dollarn appreciera med 3 2 = 1 procent för att relativa PPP hypotesen ska vara uppfylld. Det gör den också så hypotesen är uppfylld. b) Förändringen av Kanadas reala växelkurs noterad som inhemska priser dividerat med utländska priser: E R E R = E E + π π = 1 + 2 3 = 0 Den reala växelkursen är oförändrad (Det är den alltid när den relativa PPP hypotesen är uppfylld)

1.17 Om räntan är lika hög kan det inte finnas några förväntningar om förändringar av växelkursen, därmed måste även forwardväxelkursen vara 0,9 Euro/dollar 1.18 0,891 1.19 CA = 7 3 5 = 1 a. Bytesbalansens saldo är -1 miljard b. Den finansiella balansens saldo är 1 miljard eftersom hela betalningsbalansen ska summera till noll. 1.20 Den reala växelkursen deprecierar med 1 procent, eftersom den ändras är den relativa PPP hypotesen ej uppfylld. 1.21 0,909 1.22 Den reala växelkursen deprecierar med 1 procent, eftersom den ändras är den relativa PPP hypotesen ej uppfylld. 1.23 CA = 4 1 4 = 1 1.24 0,693 1.25 Den reala växelkursen är oförändrad, därmed är den relativa PPP hypotesen uppfylld. 1.26 En svensk räntehöjning gör det mer attraktivt att spara i Sverige. Efterfrågan på SEK ökar och därmed apprecierar SEK. (Apprecieringen av SEK minskar förväntad framtida appreciering av SEK, därmed ökar även avkastningen på soarande utomlands så att räntepariteten hela tiden är uppfylld) 1.27 1,188 1.28 När polska företag får lägre produktionskostnader kommer de att kunna sätta lägre priser. Inflationen i Polen blir då lägre än i övriga Euroländer. Därmed apprecieras zlotyn. 1.29 1,188

1.30 När inflationen ökar i euroområdet minskar efterfrågan på deras produkter vilket minskar efterfrågan på Euro. När svenska inte vill köpa like många euro säljer de inte lika många sek utbudet minskar. Eftersom efterfrågan på svenska produkter ökar, ökar efterfrågan på SEK. Resultatet av detta blir att SEK apprecierar gentemot Euron. /SEK D D S S SEK 1.31 F = E (1 + i i) F = 0.5 (1 + 0,02 0,05) = 0.485

2 Övningar om makroekonomisk politik och växelkursregimer 2.1 Ökad offentlig konsumtion ger en efterfrågeökningen på marknaden för varor och tjänster som illustreras av att IS skiftar åt höger, vilket leder till en ökad BNP och en ökad nationalinkomst. Om riksbanken inte vidtar någon penningpolitiks åtgärd är räntan oförändrad. Om räntan är oförändrad är även växelkursen oförändrad. i IS 1 IS 2 MP BNP Hushållens konsumtion ökar till följd av ökade inkomster. Investeringarna är oförändrade eftersom räntan inte ändrats. Exporten är oförändrade eftersom växelkursen inte ändras. Importen ökar p.g.a. ökningen i nationalinkomsten. Eftersom importen ökar och exporten är oförändrad får vi en minskad nettoexport och därmed en minskad bytesbalans. π LAS AD 2 AS AD 1 inflationsmål BNP Den ökade efterfrågan ger en högre inflationstakt, vid en högre efterfrågan är det lättare för företagen att höja priserna. Den ökade efterfrågan ger också en ökad produktion. För att kunna producera mera måste företagen anställa flera, sysselsättningen ökar vilket ger en lägre arbetslöshet.

2.2 Expansiv penningpolitik innebär en lägre reporänta som illustreras av att MP kurvan skiftar åt nedåt. En lägre ränta gör det mindre attraktivt att spara inom landet vilket minskar efterfrågan på inhemsk valuta och deprecierar växelkursen. Detta visas i ränteparitetsdiagrammet. i i IRP IS MP 1 MP 2 GDP E Hushållens konsumtion ökar till följd av lägre ränta och högre nationalinkomst. Investeringarna ökar till följd av den lägre räntan. Exporten ökar p.g.a. deprecierad växelkurs. Deprecieringen av växelkursen ger en minskad import, ökningen av nationalinkomsten leder dock till en ökad import varför den totala effekten på importen är oklar. Vi kan därför inte helt säker säga vad som sker med nettoexport och bytesbalans eftersom inkomsteffekten och växelkurseffekten motverkar varandra. Förmodligen är bytesbalansen relativt oförändrad. π LAS AD 2 AS AD 1 inflationsmål BNP Den ökade efterfrågan ger en högre inflationstakt, vid en högre efterfrågan är det lättare för företagen att höja priserna. Den ökade efterfrågan ger också en ökad produktion. För att kunna producera mera måste företagen anställa flera, sysselsättningen ökar vilket ger en lägre arbetslöshet.

2.3 a) Ökade investeringar ger en efterfrågeökningen på marknaden för varor och tjänster som illustreras av att IS skiftar åt höger, vilket leder till en ökad BNP och en ökad nationalinkomst. Om riksbanken inte vidtar någon penningpolitiks åtgärd är räntan oförändrad. Om räntan är oförändrad är även växelkursen oförändrad. i IS 1 IS 2 MP BNP Hushållens konsumtion ökar till följd av ökade inkomster. Den offentliga konsumtionen är oförändrad om vi inte gör någon finanspolitisk åtgärd. Exporten är oförändrad eftersom växelkursen inte ändras. Importen ökar p.g.a. ökningen i nationalinkomsten. Eftersom importen ökar och exporten är oförändrad får vi en minskad nettoexport och därmed ett större underskott i bytesbalansen. π LAS AD 2 AS AD 1 inflationsmål BNP Den ökade efterfrågan ger en högre inflationstakt. Vid en högre efterfrågan är det lättare för företagen att höja priserna. Den ökade efterfrågan ger också en ökad produktion. För att kunna producera mera måste företagen anställa flera, sysselsättningen ökar vilket ger en lägre arbetslöshet. b) För att få ner inflationstakten krävs en åtstramande åtgärd. En åtstramande finanspolitik skulle kunna få bort underskottet i bytesbalansen igen. Men åtstramande penningpolitik är också möjlig.

2.5 Om arbetslösheten är högre än jämvikt måste produktionen vara lägre. AS skär AD till vänster om LAS. Vid fast växelkurs är penningpolitiken uppbunden för att försvara växelkursen, expansiv finanspolitik är därmed enda möjligheten för att öka sysselsättningen. Vi kan alltså antingen öka offentlig konsumtion eller sänka skatter. Antag att vi ökar offentlig konsumtion. Ökad offentlig konsumtion ger en efterfrågeökning på marknaden för varor och tjänster som illustreras av att IS skiftar åt höger, vilket leder till en ökad BNP och en ökad nationalinkomst. Eftersom vi har en fast växelkurs måste riksbanken hålla räntan på samma nivå som räntan utomlands. i IS 1 IS 2 MP BNP Hushållens konsumtion ökar till följd av ökade inkomster. Investeringarna är oförändrade eftersom räntan inte ändrats. Exporten är oförändrade eftersom växelkursen inte ändras. Importen ökar p.g.a. ökningen i nationalinkomsten. Eftersom importen ökar och exporten är oförändrad får vi en minskad nettoexport och därmed minskar även bytesbalansens saldo. LAS Inflation AD 2 AS AD 1 Inflation utomlands π 2 π 1 1 2 Y Efterfrågan ökar så AD kurvan skiftar åt höger och BNP ökar. Eftersom produktionen ökar, ökar sysselsättningen. En ökad efterfrågan pressar upp inflationstakten eftersom det blir lättare för företagen att höja sina priser. Därmed får vi upp inflationen till inflationsmålet och arbetslösheten sjunker ner mot jämvikt. Om vi hade valt skattesänkning istället för att öka offentlig konsumtion, skulle hushållens disponibla inkomster öka mer och hushållens konsumtion skulle öka ännu mera. Däremot skulle ju den offentliga konsumtionen vara oförändrad. Övriga variabler skulle utvecklas på samma sätt som ovan.

2.6 a) Om arbetslösheten är högre än jämvikt måste produktionen vara lägre. AD skär AS till vänster om LAS. Inflation LAS AS AD Inflationsmål π 1 1 2 Y b) Vi behöver en expansiv åtgärd. Om vi dessutom vill åtgärda underskottet i bytesbalansen bör vi välja något som deprecierar växelkursen. Därmed är expansiv penningpolitik att föredra. Expansiv penningpolitik innebär en lägre reporänta som illustreras av att MP kurvan skiftar åt nedåt. En lägre ränta gör det mindre attraktivt att spara inom landet vilket minskar efterfrågan på inhemsk valuta och deprecierar växelkursen. Detta visas i ränteparitetsdiagrammet. i i IRP IS MP 1 MP 2 GDP E Hushållens konsumtion ökar till följd av lägre ränta och högre nationalinkomst. Investeringarna ökar till följd av den lägre räntan. Exporten ökar p.g.a. deprecierad växelkurs. Deprecieringen av växelkursen ger en minskad import, ökningen av nationalinkomsten leder dock till en ökad import varför den totala effekten på importen är oklar. Vi kan därför inte helt säker säga vad som sker med nettoexport och bytesbalans eftersom inkomsteffekten och växelkurseffekten motverkar varandra. Förmodligen är bytesbalansen relativt oförändrad. (Om vi hade valt en expansiv finanspolitik hade vi dock förvärrat underskottet i bytesbalansen.)

Efterfrågan ökar så AD kurvan skiftar åt höger och BNP ökar. Eftersom produktionen ökar, ökar sysselsättningen en ökad efterfrågan pressar upp inflationstakten. Därmed får vi upp inflationen till inflationsmålet och arbetslösheten sjunker. Inflation LAS AD 2 AS AD 1 Inflationsmål π 2 π 1 1 2 Y 2.7 a) Om arbetslösheten är lägre än jämvikt måste produktionen vara högre. AD skär AS till höger om LAS. LAS Inflation AD AS π 1 Inflationsmål 1 Y

b) Vi behöver en åtstramande åtgärd. Om vi dessutom vill åtgärda underskottet i bytesbalansen bör vi undvika en appreciering av växelkursen vilket skulle bli följden av en åtstramande penningpolitik. Åtstramande finanspolitik är en lämplig åtgärd. Minskad offentlig konsumtion ger en minskad efterfrågan på marknaden för varor och tjänster som illustreras av att IS skiftar åt vänster, vilket leder till en lägre BNP och en minskad nationalinkomst. Om riksbanken inte vidtar någon penningpolitiks åtgärd är räntan oförändrad. Om räntan är oförändrad är även växelkursen oförändrad. i IS 2 IS 1 MP BNP Hushållens konsumtion minskar till följd av lägre inkomster. Investeringarna är oförändrade eftersom räntan inte ändrats. Exporten är oförändrade eftersom växelkursen inte ändras. Importen minskar p.g.a. lägre nationalinkomst. Eftersom importen minskar och exporten är oförändrad får vi en ökning av nettoexporten som minskar underskottet i bytesbalansen (bytesbalansens saldo ökar). Inflation LAS AD 1 AS AD 2 Inflationsmål π 1 π 2 2 1 Y Efterfrågan minskar så AD kurvan skiftar åt vänster och BNP minskar. Eftersom produktionen minskar, sjunker sysselsättningen. Arbetslösheten stiger därmed upp

mot jämviktsarbetslösheten. En minskad efterfrågan dämpar inflationstakten som sjunker ner till riksbankens inflationsmål. 2.8 För att kunna ha en fast växelkurs vid fria kapitalrörelser måste räntesatserna vara likartade. Därmed måste Bank of England höja räntan. Om det inte finns några förväntningar om devalvering behöver man ha samma ränta som i Tyskland. Skapas det förväntningar om devalvering måste räntan upp betydligt högre. (I verkligheten gav bank of England upp när spekulationerna om devalvering blev för starka och lät pundet flytta fritt. Sen dess har pundet haft en flytande växelkurs.) 2.9 a) Ökade privat konsumtion ger en efterfrågeökningen på marknaden för varor och tjänster som illustreras av att IS skiftar åt höger, vilket leder till en ökad BNP och en ökad nationalinkomst. Eftersom vi har en fast växelkurs måste riksbanken hålla räntan på samma nivå som räntan utomlands. i IS 1 IS 2 MP BNP De ökade inkomsterna ger ytterligare en ökning av privat konsumtion. Den totala ökningen blir därför större än den initiala ökningen. Den offentliga konsumtionen är oförändrad om vi inte gör någon finanspolitisk åtgärd. Investeringarna är oförändrade eftersom räntan är oförändrad. Exporten är oförändrade eftersom växelkursen inte ändras. Importen ökar p.g.a. ökningen i nationalinkomsten. Eftersom importen ökar och exporten är oförändrad får vi en minskad nettoexport och därmed minskar bytesbalansen.

Inflation LAS AD 2 AS π 2 AD 1 inflationsmål π 1 1 2 Y Den ökade efterfrågan ger en högre inflationstakt och högre BNP, När produktionen ökar, ökar sysselsättningen vilket ger en lägre arbetslöshet. Arbetslösheten hamnar då under jämviktsarbetslösheten. b) För att få ner inflationstakten krävs en åtstramande åtgärd. En åtstramande finanspolitik är enda möjligheten eftersom penningpolitiken bestäms av den fasta växelkursen. 2.10 Se avsnittet om valutaunioner i stabiliseringspolitik i små öppna ekonomier. 2.11 a) Exporten är oförändrad 100. Importen är oförändrad i kvantitet men värdet stiger till 110 p.g.a. prisökningar till följd av den devalverade växelkursen. Nettoexporten blir därmed: -10. b) Kvantiteten export stiger med 4 % eftersom priset i utländsk valuta sjunker med 10 procent. Eftersom priset i inhemsk valuta är oförändrat blir värdeförändringen också 4 %. Exporten blir således 104. Kvantiteten import minskar med 4 % men eftersom priset i inhemsk valuta stigit 10 procent ökar värdet med 6 %. Importen blir således 106. nettoexporten blir: -2 c) Kvantiteten export stiger med 20 % eftersom priset i utländsk valuta sjunker med 10 procent. Eftersom priset i inhemsk valuta är oförändrat blir värdeförändringen också 20 %. Exporten blir således 120. Kvantiteten import minskar med 15 % men eftersom priset i inhemsk valuta stigit 10 procent sjunker värdet med 5 %. Importen blir således 95. nettoexporten blir: 25 Så från början är nettoexporten noll. Första månaden sjunker den till minus 10 efter 3 månader är den minus två och efter 10 månader är den plus 25. Skulle vi rita in nettoexporten i ett diagram med tid på x-axen skulle vi få den så kallade J kurvan.

3 Övningar på den klassiska handelsmodellen 3.1 a) Här ska produktionsmöjlighetskurvan vara en rak linje b) Här ska produktionsmöjlighetskurvan vara bågformad ut från origo. c) För att ha en alternativkostnad som är konstant måste alla produktionsfaktorerer vara lika bra på att producerar båda varorna. Dvs båda varorna ska produceras med samma kvot mellan kapital och arbete och alla arbetare ska vara lika duktiga på att producera vara A som vara B. Detta är ganska orealistiskt så i verkligheten tenderar vi att ha en konstant alternativkostnad. 3.2 a) Åtgången av arbetskraft är lägst i Japan för båda produkterna. Det innebär att Japan har en absolut fördel i produktionen av båda varorna. b) Alternativkostnaden att producera ris är 3 elektronikprodukter i Japan och 2 elektronikprodukter i Indonesien. Eftersom alternativkostnaden är lägst i Indonesien har de en komparativ fördel i risproduktionen. Man kan också se det från att arbetskraftsåtgången i ris enbart är 33 % högre medan arbetskraftsåtgången i elektronik är 100 % högre. Eftersom Indonesien inte är lika mycket sämre på risproduktion har de en komparativ fördel där. Japan har en komparativ fördel i elektronikprodukter. Alternativkostnaden är 0,33 enheter ris i Japan som är lägre än Indonesiens 0,5 enheter ris. c) Japan 0,33 i japan 0,5 i Indonesien d) Om Japan använde all arbetskraft i produktionen av ris kan de producera 600/6 = 100 enheter ris. Om de använder all arbetskraft i produktionen av elektronikkomponenter kan de producera 600/2 = 300 enheter elektronikkomponenter. Produktionsmöjlighetskurvan erhålls genom att förbinda de två punkterna.

Japan Indonesien Ris Ris Elektronik Elektronik e) f). I Japan produceras och konsumeras 50 enheter ris och i Indonesien 75 enheter ris. Ris Japan Ris P i Indonesien K i K j P j Elektronik Elektronik Japan producerar 300 enheter elektronikprodukter i punkt P j. 150 av dessa exporteras till Indonesien. Indonesien betalar för sina importerade elektronikprodukter genom att exportera 0,4 150 = 60 enheter ris. Japan konsumerar därmed 60 enheter ris och 150 enheter elektronikprodukter, i punkt K j. Vilket innebär en ökning med 10 enheter ris. Indonesien konsumerar 90 enheter ris och 150 enheter elektronikprodukter, i punkt K i. Vilket innebär en ökning med 15 enheter ris. Genom att länderna specialiserar sig på den vara som de har komparativ fördel i kan total produktion öka.

3.3 a) Land A har absoluta fördelar i bägge varorna eftersom de kan producera dem med en lägre insats av arbetskraft. Land B har en komparativ fördel i produktionen av T eftersom alternativkostnaden att producera T i land B är 0,67 enheter S vilket är lägre än alternativkostnaden att producera T i land A där den är 6/3 = 2 enheter S. Land A har en komparativ fördel i produktionen av S eftersom alternativkostnaden är 0,5 T vilket är lägre än 1,5 vilket är altenativkostnaden i Land B. b) Om Land A tillverkar 3 200 S åtgår 3 3 200 = 9 600 arbetstimmar. Återstår 2 400 timmar (12 000 9 600). På dessa timmar kan man tillverka 2 400 6 = 400 T Om Land B tillverkar 600 T åtgår 8 600 = 4 800 arbetstimmar. Återstår 9 600 4 800 = 4 800 timmar. På dessa timmar kan man tillverka 4 800 12 = 400 S T Relativpriserna är 0,5 i Land A och 1,5 i Land B. S

c) T Land A T Land B P b K b K a Pa S S Om länderna börjar handla med varandra kommer Land A att producera 4 000 S. Av dessa konsumerar man 3 200 vilket innebär att man kan exportera 800 enheter till land B. För dessa kan man köpa 800 = 600 enheter T. Land A konsumerar därmed 3200 S och 600 T i punkt K a. Land B producerar 1200 enheter T av vilka 600 exporteras till Land A. Återståense 600 konsumeras. För sina exportintäkter köper Land B 800 enheter S av Land A. Land B konsumerar således 800 S och 600 T i punkt K b. Eftersom konsumtionen ökat i båda länderna jämfört med autarki har välfärden ökat.

3.4 a) Aluminium Kanada Aluminium Frankrike Stål Stål b) MRT är lika med lutningen på produktionsmöjlighetskurvan. I Kanada är lutningen 5 = 3 Det innebär att om man ka öka produktionen av stål med en 5 enhet måste man minska produkten av aluminium med tre enheter. Alternativkostnaden för att producera stål är 3 enheter aluminium. I Frankrike är lutningen 8 = 0,67. Alternativkostnaden att producera aluminium är 0,67 2 enheter stål. Eftersom Frankrike har lägst alternativkostnad för att producera stål har de komparativa fördelar i att producera stål. Kanada har istället komparativ fördel i aluminium (alternativkostnad 0,33 mot 1,5 i Frankrike). Om länderna börjar att handla med varandra kommer därför Frankrike att specialisera sig på stål och Kanada på aluminium. Eftersom vi har konstant alternativkostnad blir specialiseringen fullständig. Kanada kommer att producera 1500 enheter aluminium och frankrike 1200 enheter stål. Vid autarki producerades 300 + 600 = 900 enheter stål och 600 + 400 = 1000 enheter aluminium. Total produktionen har således ökat av båda produkterna efter frihandlens införande.

c) ToT måste bli i intervallet 0,67 till 3. Aluminium P k Kanada Aluminium Frankrike K k K f P f Stål Stål Kanada producerar 1 500 ton aluminium. 500 av dessa exporteras till Frankrike. Frankrike betalar för sitt importerade aluminium genom att exportera 500 ton stål till Kanada. Kanade konsumerar därmed 500 ton stål och 1 000 ton aluminium i punkt K k. Frankrike tillverkar 1200 ton stål varav de konsumerar 700 och exporterar 500. Frankrike konsumerar därmed 700 ton stål och 500 ton aluminium i K f. I grafen kan vi se att båda länderna konsumerar i en punkt som inte var möjlig att producera inom landet. Den ligger utanför produktionsmöjlighetskurvan. Båda länderna konsumerar mer av bägge produkterna än de gjorde tidigare därmed har välfärden ökat.

3.5 I den här uppgiften anges produktion per arbetare istället för arbetstidsåtgång per produkt. För att kunna lösa uppgiften på samma sätt som tidigare kan vi börja med att räkna om detta. Om Land A kan producera 2 bilar per arbetare är åtgången av arbetstid 0,5 år per bil. Åtgång av årsarbetare per enhet Land A Land B Bilar 0,5 0,33 Båtar 1 0,25 I land A åtgår det 1 årarbetare för att producera en båt. På den arbetstiden kan man producera 2 bilar. I land A är MRT 2 bilar per båt. I land B åtgår det 0,25 årarbetare för att producera en båt. På den arbetstiden kan man producera 0,25/0,33 = 0,75 bilar. I land B är MRT 0,75 bilar per båt. b) Båtar tusental Land A Båtar tusental Land B Bilar tusental Bilar tusental c) Land A producerar 1 miljoner bilar och Land B 1,5 miljoner bilar. d) Land A konsumerar 1 miljoner bilar och 500 000 båtar. Land B konsumerar 1,5 miljoner bilar och 2 miljoner båtar. e) Land B har absolut fördel i bilar f) Land B har absolut fördel i båtar g) Land A har komparativ fördel i bilar h) Land B har komparativ fördel i båtar i) Land A kommer att exportera bilar och importera båtar. Land B kommer att exportera båtar och importera bilar.

j) 0,75 till 2 P båt Pbil k) Båtar tusental Land A Båtar tusental P b Land B K b K a P a Bilar tusental Bilar tusental Land A producerar 2 miljoner bilar och exportera en miljon av dem i utbyte mot 1 miljon importerade båtar. De konsumerar därmed 1 miljon bilar och 1 miljon båtar. Land B tillverkar 4 miljoner båtar och exporterar 1 miljon av dem i utbyte mot 1 miljon importerade bilar. De konsumerar därmed 3 miljoner båtar och 1 miljon bilar. l) Både länderna konsumerar kombinationer som de inte hade kunnat producera själv, utanför sina produktionsmöjlighetskurvor. I Land A konsumeras lika många bilar som tidigare men ytterligare 500 000 båtar så de har en entydig ökning av konsumtionen. Land B konsumerar 500 000 färre bilar än förut men 1 miljon fler båtar. Till rådande priser är en bil värd lika mycket som en båt så total konsumtion har ökat även i Land B.

3.6 a) Priser uttryckt i A-kronor Land A Land B Kläder 4 6 Mat 6 8 b) eftersom båda varorna är billigast i Land A kommer alla att vilja köpa därifrån och därmed vilja växla till sig A kronor. Det är dock ingen som vill köpa B kronor eftersom ingen vill importera därifrån. Med en ökad efterfrågan på A-kronor apprecierar A kronor, dvs B kronor deprecierar. Växelkurser över 1,5 A krona per B korna gör att båda produkterna är billigast i Land A. Växelkurser under 1,33 A krona per B krona gör att båda produkterna är billigast i Land B. En växelkurs i intervallet 1.33 till 1.5 leder till att kläder är billigast i Land A och Mat är billigast i Land B. Så växelkursen måsta hamna i det intervallet för att båda länderna ska kunna exportera något och det därmed ska kunna finnas någon efterfrågan på deras valuta. Detta är ett alternativt bevis till varför handeln kommer att styras av komparativa fördelar. Växelkurserna kommer att anpassas så att alla kan exportera någonting. Och de kommer då att exportera det som de har den lägsta alternativkostnaden att producera. c) Land A exporterar kläder, Land B exporterar mat.

3.7 a) I land A åtgår det 6 timmar för att producera en jordbruksprodukt. På den arbetstiden kan man producera 6 5 = 1,2 industrivaror. I land A är MRT 1,2 industrivaror per jordbruksprodukt. I land B åtgår det 3 timmar för att producera en jordbruksprodukt. På den arbetstiden kan man producera 3 4 = 0,75 industrivaror. I land B är MRT 0,75 industrivaror per jordbruksprodukt. b) industrivaror tusental Land A industrivaror tusental Land B Jordbruksprod. tusental Jordbruksprod. tusental c) Land A producerar 1 miljon jordbruksprodukter vilket tar 6 1 = 6 miljoner timmar. Det återstår då 4 miljoner timmar för att producerar industrivaror vilket räcker till ( 4 5 = 0,8) 800 000 industrivaror. Land B producerar 0,75 miljoner jordbruksprodukter vilket tar 3 0,75 = 2,25 miljoner timmar. Det återstår då 5 2,25 = 2,75 timmar till att producera industrivaror vilket räcker till ( 2,75 4 = 0,6875) 687 500 industrivaror. d) Land B har absolut fördel i jordbruksproduktion. e) Land B har absolut fördel i industriproduktion. f) Land B har komparativ fördel i jordbruksproduktion. g) Land A har komparativ fördel i industriproduktion. h) Land A kommer att exportera industrivaror och importera jordbruksprodukter. Land B kommer att exportera jordbruksprodukter och importera industrivaror. i) 0,75 till 1,2 P j Pi

j) industrivaror tusental Land A industrivaror tusental Land B P a P b K a K b Jordbruksprod. tusental Land A producerar 2 miljoner industrivaror, i punkt P a, och exporterar en miljon av dem i utbyte mot 1 miljon importerade jordbruksvaror. De konsumerar därmed 1 miljon industrivaror och 1 miljon jordbruksvaror i punkt K a. Land B producerar 1,667 miljoner jordbruksvaror i punkt P b och exporterar 1 miljon av dem i utbyte mot 1 miljon importerade industrivaror. De konsumerar därmed 667 000 jordbruksvaror och 1 miljon industrivaror i punkt K b. k) Både länderna konsumerar kombinationer som de inte hade kunnat producera själv, utanför sina produktionsmöjlighetskurvor. I Land A konsumeras lika många jordbruksprodukter som tidigare men ytterligare 200 000 industrivaror så de har en entydig ökning av konsumtionen. Land B konsumerar 83 000 färre jordbruksvaror än förut men 312 500 fler industrivaror. Eftersom de båda varorna är värda lika mycket har total konsumtion ökat även i Land B Jordbruksprod. tusental

4 Övningar på Heckscher Ohlin och specifika faktors-modellerna 4.1 Vara B 100 C D P Vara A a) Världsmarknadsprislinjen, eller terms of trade som den också kallas, är linjen som förbinder 130 på båda axlarna. b) När landet har öppnat upp för handel kommer det att producera ca 95 enheter A och ca 35 enheter B. Vid punkt P ovan. c) Ja välståndet ökar för man får möjlighet att konsumera kombinationer av varor som inte var möjligt att konsumera tidigare eftersom de låg utanför landets produktionsmöjlighetskurva. Nu kan man konsumera på alla punkter på terms of trade linjen vilken också kan kallas för en konsumtionsmöjlighetskurva. d) Före handelns införande valde man att konsumera i punkt D så konsumenterna bör välja en punkt på världsmarknadsprislinjen som ligger ganska nära punkt D. Kanske någonstans i närheten av punkt C ovan. e) Efter handel införts så ökar produktionen av A medan produktionen av B minskar. Det innebär en ökad efterfrågan på kapital och en minskad efterfrågan på arbetskraft. Den minskade efterfrågan på arbetskraft bör leda till lägre löner. 100

4.2 Situationen i respektive land före handel Nibbana Shambhala Vete Vete PPF PPF CIC 2 CIC CIC P P skor CIC CIC 2 CIC P P skor Nibbana har mycket kapital vilket är mycket användbart i produktionen av vete men inte lika användbart i produktionen av skor. Där har man därför möjlighet att producera ganska mycket vete men inte så många skor. Vete kommer att vara billigt medan skor kommer att vara dyra därför är prislinjen ganska brant. Man kan köpa mycket vete för ett par skor. Lönerna kommer vara relativt höga eftersom det är ont om arbetskraft men kapitalavkastningen kommer att vara relativt låg eftersom det är gott om kapital. Shambala har mycket arbetskraft vilket är mycket användbart i produktionen av skor men inte lika användbart i produktionen av vete. Där har man därför möjlighet att producera ganska många skor men inte så mycket vete. Vete kommer att vara dyrt medan skor kommer att vara billiga därför är prislinjen ganska flack. Man kan köpa lite vete för ett par skor. Lönerna kommer vara relativt låga eftersom det är gott om arbetskraft men kapitalavkastningen kommer att vara relativt hög eftersom det är ont om kapital. I båda länderna buktar produktionsmöjlighetskurvorna utåt. Totalt sett kan man producera mera om man producerar lite av varje vara eftersom arbetskraften då kan lokaliseras till skoproduktionen och kapitalet till veteproduktionen. Om man specialiserar sig på enbart vete måste också alla arbetare producera vete och de

skulle vara bättre på att producera skor. Om man specialiserar sig på att enbart producera skor måste också kapital användas i skoproduktionen som skulle vara mer användbart i produktionen av vete. Om man öppnar upp för handel kommer det att skapas ett gemensamt världsmarknadspris. Den vara som är dyr inom landet kommer att falla i pris eftersom den kan importeras billigare. Det kommer att skapas ett relativpris på världsmarknaden, terms of trade som ligger någonstans mellan relativpriserna i länderna före handeln infördes och detta relativpris kommer även att gälla inom länderna. Detta illustreras i figuren nedan Situationen i respektive land med handel Nibbana Shambhala Vete Vete PPF P P P export import C CIC CIC 2 CIC P P PPF import C P export CIC 2 CIC CIC skor skor När handel införts är relativpriserna lika i båda länderna. Prislinjen har därför samma lutning i båda figurerna. Nibbana producerar i punkt P, eftersom det är den punkt på produktionsmöjlighetskurvan som ger de högsta försäljningsintäkterna, och konsumerar i punkt C eftersom det är den punkt på terms of trade linjen som ger högst nytta för konsumenterna. Det innebär att man producerar mer vete än vad som konsumeras, detta vete exporteras vilket illustreras av den nedåtriktade pilen i figuren för Nibbana. För de pengar man får för detta vete kan man importera skor och därmed kan man konsumera mer skor än vad som produceras inom landet. Importen av skor illustreras a pilen åt höger. I Shambhala produceras i punkt P och konsumeras i punkt C. Man importerar det vete som Nibbana exporterar och kan därmed konsumera mer vete än man producerar. Man kan betala för vetet med hjälp av exportintäkterna från de skor som man exporterar till Nibbana. Nibbana är rikt på kapital och har därför komparativ fördel i produktionen av kapitalintensiva varor i det här fallet vete. Därmed kommer man att exportera vete och importera skor. Shambhala är rikt på arbetskraft och har därför komparativ fördel

i produktionen av arbetskraftsintensiva varor i det här fallet skor. Därmed kommer man att exportera skor och importera vete. I Nibbana var vete billigt och skor dyra. Efter handeln har införts stiger priset på vete och priset på skor faller. Produktionen av vete ökar vilket ökar efterfrågan på kapital. Produktionen av skor minskar och efterfrågan på arbetskraft faller. Det leder till högre kapitalavkastning och lägre löner. Det är således kapitalägarna som vinner och arbetarna som förlorar på att handeln införs. Eftersom nationalinkomsten stiger vinner dock kapitalägarna mer än vad arbetarna förlorar. I Shambhala var vete dyrt och skor billiga. Efter handeln har införts stiger priset på skor och priset på vete faller. Produktionen av skor ökar vilket ökar efterfrågan på arbetskraft. Produktionen av vete minskar och efterfrågan på kapital faller. Det leder till högre löner och lägre kapitalavkastning. Det är således arbetarna som vinner och kapitalägarna som förlorar på att handeln införs. Eftersom nationalinkomsten stiger vinner dock arbetarna mer än vad kapitalägarna förlorar. Lönerna steg i det land där de var lägst tidigare, internationell handel tenderar därmed att utjämna löneskillnader mellan länder. På motsvarande sätt steg kapitalavkastningen i det land där en var lägst tidigare. Även kapitalpriserna utjämnas genom internationell handel. 4.3 a) Ryssland bör vara rikt på arbetskraft eftersom man importerar kapitalintensiva varor och exporterar arbetskraftsintensiva. b) Eftersom produktionen av arbetskraftsintensiva varor ökar stiger efterfrågan på arbetskraft och lönerna bör därmed öka. c) Eftersom produktionen av kapitalintensiva varor minskar sjunker efterfrågan på kapital vilket bör ge lägre avkastning på kapital. d) Eftersom arbetarna tjänar på frihandeln borde det i första hand vara kapitalägarna som lobbar för olika typer av handelshinder. (I verkligheten troligen tillsammans med de arbetare som arbetar i bilindustrin, eftersom de kanske tänker mest på den ökande arbetslösheten bland bilarbetare på kort sikt. På lite längre sikt kommer de dock att få jobb i den arbetsintensiva sektorn till högre löner, när utbudet av arbetskraft minskar i bilindustrin stiger lönerna även där.) 4.4 a) Omega exporterar bilar som är kapitalintensiva, det betyder att Omega bör vara ett kapitalintensivt land. b) Alfa skall exportera vete som är markintensiv. När de börjar sälja vete utomlands kommer inhemska priset på vete att stiga. De bjuder ju inte ut lika mycket vete på den inhemska marknaden. Ett högre pris på vete ger en högre avkastning på mark i Alfa vilket innebär att markägarna i Alfa gynnas av frihandeln.

c) Alfa importerar bilar. Om importen av bilar begränsas kommer bilar att bli dyrare vilket höjer lönsamheten i bilindustrin och därmed kapitalavkastningen. Kapitalägarna i Alfa bör därmed stödja handelspolitik som begränsar importen. Markägarna gynnades ju av frihandeln så de kommer inte att stödja en handelspolitik som begränsar importen. 4.5 a) Med oförändrat pris på TV apparater och ökat pris på timmer kommer efterfrågan på arbetskraft att öka i skogsbranschen men vara oförändrad i TV branschen. Det leder till att lönerna ökar i skogsbranschen. Vissa arbetare kommer då att sluta i TV branschen och börja jobba i skogen istället. Det ger ett minskat utbud av arbetskraft i TV branschen vilket pressar upp lönen även där. När arbetskraften kan röra sig fritt mellan dessa branscher innebär det att lönen kommer att vara lika hög i bägge branscherna. Så reallönen ökar i bägge branscherna men antalet arbetare kommer att öka i skogsbranschen och minska i TV branschen. b) Kapitalägarna har samma pris på sin produkt men de får högre kostnader eftersom lönen stiger. Dessutom sjunker produktionen per maskin eftersom de hat färre arbetare att tillgå. Det innebär att avkastningen på kapital faller. Kapitalägarna förlorar på frihandeln. Markägarna å andra sidan får ett ökat pris på sin produkt. Dessutom producerar de mer timmer per hektar eftersom de har fler arbetare som kan sköta marken effektivare. Visserligen får de betala lite högre löner men totalt sett kommer de att tjäna på frihandeln. (Löneökningarna blir ganska måttfulla eftersom det också kommer arbetare från TV- branschen och ökar utbudet av arbetskraft.) 4.6 a) Exporten av jordbruksvaror höjer priset på jordbruksvaror och ökar lönsamheten för markägarna. De kommer då att öka sin efterfrågan på arbetskraft och betala högre löner. Importen av industrivaror sänker priset på industrivaror och lönsamheten i industrin. Deras efterfrågan på arbetskraft kommer då att minska. Men eftersom arbetare kommer att flytta från industrisektorn till jordbrukssektorn kommer lönen ändå att stiga även i industrisektorn p.g.a. minskat utbud av arbetskraft. En rörlig produktionsfaktor får samma lön i alla branscher. b) I Land b flyttar arbetare från jordbrukssektorn till industrisektorn p.g.a högre löner i industrisektorn. P.g.a. minskat utbud av arbetskraft i jordbruket stiger då lönen även där.

5 Övningar om inombranschhandel och faktorrörelser. 5.1 Land A Land B Lön Sl Sl Lön Sl Sl e W A W A d c W B j a b D W B i f h g D Arbetskraft Arbetskraft I Land A ökar produktionen eftersom man har mer arbetskraft, nationalinkomsten ökar med ytorna b och c. I Land B minskar produktionen och nationalinkomsten minskar med yta g och h. För världen som helhet ökar nationalinkomsten eftersom ytorna b och c är större än g och h. Eftersom arbetskraft flyttar från ett land där de producerar lite till ett land där de kan producera mycket ökar världsproduktionen till följd av migrationen. När utbudet av arbetskraft ökar i Land A från Sl till Sl sjunker lönen från W A till W A. I Land A tjänar kapitalägarna yta d p.g.a. lägre löner och c som är deras inkomster från den ökade produktionen. Ruta d förloras av de arbetare som fanns i land A sedan tidigare p.g.a. lägre löner. I Land B minskar utbudet av arbetskraft och lönen stiger från W B till W B. Kapitalägarna i Land B förlorar yta i, p.g.a. högre löner, och h som är deras förlorade inkomster från det som inte längre produceras. De arbetare som stannar i Land B tjänar yta i p.g.a. högre löner. De arbetare som flyttar från Land B förlorar yta g, som är deras förlorade inkomster från det som inte längre produceras, men vinner yta b vilket är deras intäkter från produktionsökningen i Land A. Yta b är större eftersom lönerna är högre i Land A. Förlorarna är således arbetarna i Land A och kapitalägarna i Land B. Övriga tre grupper tjänar på migrationen. Och de som vinner tjänar mer än vad förlorarna förlorar eftersom världens totala inkomster ökar.

Kapitalavkastning Kapitalavkastning 5.2 Land A Land B Sk Sk Sk Sk e R A R A d c R B j a b D R B i f h g D Kapital Kapital a) I Land A ökar produktionen eftersom man har mer realkapital, BNP ökar med ytorna b och c. I Land B minskar produktionen och BNP minskar med yta g och h. Eftersom kapitalstocken ökar i ett land med hög kapitalavkastning och minskar i ett land med låg kapitalavkastning ökar världsproduktionen till följd av kapitalflödet. För världen som helhet ökar BNP eftersom ytorna b och c är större än g och h. b) När utbudet av kapital ökar i Land A från Sk till Sk sjunker kapitalavkastningen från R A till R A. I Land A tjänar arbetarna yta d p.g.a. billigare kapital. En större andel av företagens intäkter kan betalas ut som löner. De tjänar även yta c som är deras inkomster från den ökade produktionen. Ruta d förloras av kapitalägarna i land A då deras kapital ger en lägre avkastning. I Land B minskar utbudet av kapital och kapitalavkastningen stiger från R B till R B. Arbetarna i Land B förlorar yta i, p.g.a. dyrare kapital, en lägre andel av företagens inkomster kommer att betalas ut som löner. De förlorar även yta h som är deras förlorade inkomster från det som inte längre produceras. Kapitalägarna tjänar yta i p.g.a. högre avkastning på sina fabriker inom landet. Dessutom tjänar de yta b från sina fabriker utomlands men förlorar yta g eftersom de inte har lika många fabriker inom landet. Förlorarna är således kapitalägarna i Land A, eftersom avkastningen på deras kapital sjunker och arbetarna i Land B eftersom lönerna sjunker när de inte har lika mycket kapital att arbeta med. Övriga tre grupper tjänar på utlandinvesteringarna. Och de som vinner tjänar mer än vad förlorarna förlorar eftersom världens totala inkomster ökar.

5.3 Denna teori bygger på att förutsättningar för produktion och konsumtion av en produkt förändras över tiden. Länder specialiserar sig på olika faser i produktens livscykel. Rika länder med högutbildad men dyr arbetskraft, producerar nyutvecklade produkter. Medelinkomstländer med lågutbildad men billig arbetskraft producerar färdigutvecklade produkter i stora serier. Nyutvecklade produkter säljs till ett högt pris, kräver närhet till köpstarka konsumenter. Produktutveckling kräver högutbildad arbetskraft, både för att utveckla produkten och produktionsmetoderna. Nyutvecklade produkter kommer därför i första hand att såväl produceras som konsumerar i rika länder med höga inkomster och högutbildad arbetskraft. I den här fasen kan vi se inombranschhandel mellan rika länder om konsumenterna efterfrågar fler modeller än de som tillverkas inom landet. Efter en tid blir produktionsprocessen mer standardiserad, när försäljningsvolymen stiger kan man producera i större serier. I detta skede är behovet av högutbildad personal för produktutveckling borta och det är en större fördel med billig arbetskraft för att producera den standardiserade produkten. Produkten flyttas till länder med billig arbetskraft. Landet där produkten utvecklades blir nu importör av produkten.

6 Övningar om handelspolitik 6.1 Tullen leder till ett högre inhemskt pris. Inhemskt pris blir lika med världsmarknadspriset plus tullen. Produktionen ges av utbudskurvan, prisökningen leder till att produktionen ökar från Q 1 till Q 3. Konsumtionen ges av efterfrågekurvan, prisökningen leder till att konsumtionen minskar från Q 2 till Q 4. Importen är inhemsk konsumtion minus inhemsk produktion. Minskar således från Q 2- Q 1 till Q 4-Q 3. Det ökade priset leder till att konsumentöverskottet minskar med ytorna a + b + c + d. Producentöverskottet stiger med yta a. Statens tullintäkter är lika med yta c. Totalt sett får vi en effekt på samhällsekonomisk välfärd som är: Förändring av samhällsekonomiskt överskott = a + c a b c d = - b d Den samhällsekonomiska kostnaden för att införa tullen utgörs således av ytorna b och d. Yta b kan tolkas som kostnaden att producera varor inom landet som är billigare att importera. Yta d kan tolkas som det samhällsekonomiska värdet av de produkter som vi inte längre konsumerar.

6.2 Importkvot: P E U P V a b c d Q 1 Q 3 Q 4 Q 2 Q Kvoten ska vara måste vara lika med skillnaden mellan konsumtion och produktion vid ett pris som ger dubbelt så stor inhemsk produktion som vad världsmarknadspriset ger. Kvoten leder till ett högre inhemskt pris. Inhemskt pris blir lika med det pris där skillnaden mellan inhemsk produktion och inhemsk konsumtion är lika med storleken av importkvoten. Produktionen ges av utbudskurvan, prisökningen leder till att produktionen ökar från Q 1 till Q 3. Konsumtionen ges av efterfrågekurvan, prisökningen leder till att konsumtionen minskar från Q 2 till Q 4. Importen är inhemsk konsumtion minus inhemsk produktion. Minskar således från Q 2- Q 1 till Q 4-Q 3. Det ökade priset leder till att konsumentöverskottet minskar med ytorna a + b + c + d. Producentöverskottet stiger med yta a. Vinsten för den som får importrättigheterna är lika med yta c. Om en inhemsk aktör får importrättigheterna får vi en efekt på landets välfärd som är lika med: Förändring av samhällsekonomiskt överskott = a + c a b c d = - b d Den samhällsekonomiska kostnaden för att införa kvoten utgörs således av ytorna b och d. Yta b kan tolkas som kostnaden att producera varor inom landet som är billigare att importera. Yta d kan tolkas som det samhällsekonomiska värdet av de produkter som vi inte längre konsumerar. Om kvoterna tillfaller en utländsk aktör kommer ruta c att tillfälla det landet och kostnaden för kvotens införande stiger till b + c + d.

Produktionssubvention: En produktsubvention kan illustreras på två sätt. Personligen föredrar jag att lägga den på priset. Att definiera ett producentpris som summan av det pris de får av konsumenterna och den subvention de får av staten. P E U P+s P V s a b Q 1 Q 3 Q 2 Q Subventionen måste vara så hög att producentpriset (p + s) ger en dubbelt så hög produktion som världsmarknadspriset. Produktionen ges av utbudskurvan, ökningen av producentpriset leder till att produktionen ökar från Q 1 till Q 3. Konsumtionen ges av efterfrågekurvan, eftersom konsumentpriset är oförändrat är konsumtionen och därmed också konsumentöverskottet oförändrat. Importen är inhemsk konsumtion minus inhemsk produktion. Minskar således från Q 2- Q 1 till Q 2-Q 3. Producentöverskottet stiger med yta a. Kostnaden för staten är lika med yta a plus yta b Förändring av samhällsekonomiskt överskott = a a b = - b Den samhällsekonomiska kostnaden för att införa subventionen utgörs således av yta b. Yta b kan tolkas som kostnaden att producera varor inom landet som är billigare att importera. Den samhällsekonomiska kostnaden är lägre med en produktionssubvention eftersom enbart producenternas beslut snedvrids, konsumenterna är inte påverkade.

Produktionssubvention enligt boken framställning: Det andra sättet att illustrera en produktionssubvention är att dra bort den från marginalkostnaderna och därmed skifta utbudskurvan nedåt P E U b s P V f a e Q 1 Q 3 Q 2 Q Subventionen måste vara så hög att producentpriset (p + s) ger en dubbelt så hög produktion som världsmarknadspriset. Produktionen ges av skärningen mellan priset och den nya utbudskurvan, minskningen av marginalkostnaderna leder till att produktionen ökar från Q 1 till Q 3. Konsumtionen ges av efterfrågekurvan, eftersom konsumentpriset är oförändrat är konsumtionen och därmed också konsumentöverskottet oförändrat. Importen är inhemsk konsumtion minus inhemsk produktion. Minskar således från Q 2- Q 1 till Q 2-Q 3. Producentöverskottet stiger med yta a + e + f. Kostnaden för staten är lika med yta a + e + f + b Förändring av samhällsekonomiskt överskott = a + e + f a e f b = - b Den samhällsekonomiska kostnaden för att införa subventionen utgörs således av yta b. Yta b kan tolkas som kostnaden att producera varor inom landet som är billigare att importera. Den samhällsekonomiska kostnaden är lägre med en produktionssubvention eftersom enbart producenternas beslut snedvrids, konsumenterna är inte påverkade.