Myndighet Statens jordbruksverk Diarienummer 33-7004/12 Rubrik Konsekvensutredning K102 om förslag till ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2004:2) om bekämpande av salmonella hos djur; A Allmänt Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå Inledning Jordbruksverket har bestämt att ändra strategi när det gäller bekämpning av fårtypen av Salmonella diarizonae hos får. Detta föranleder en ändring av Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2004:2) om bekämpande av salmonella hos djur. I samband med ändringen görs även ett par mindre justeringar i föreskriften, nämligen: 1. Den tidigare termen primärfall byts mot termen indexfall. Motsvarande ändring har nyligen gjorts i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2012:24) om anmälningspliktiga djursjukdomar och smittämnen. I Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2004:2) om bekämpande av salmonella hos djur refereras till till primärfall av salmonella. Termen primärfall syftar på det första fallet i en smittkedja. När ett fall av salmonella konstateras är dess placering i smittkedjan i regel inte känd. Termen primärfall bör därför bytas ut mot termen indexfall, vilket definieras som det fall som först konstateras. 2. Föreskriften uppdateras avseende gällande bestämmelser. 3. Föreskriften uppdateras till det förfarande som är idag avseende de föreskrivna blanketterna. 4. Onödig upprepning undviks genom att andra stycket i 16 tas bort. 5. Ordet kadaver i 1, fjärde stycket, ersätts av ordet kroppar, eftersom det ger en tydligare skrivning. Fortsättningen av denna konsekvensutredning kommer bara att behandla den huvudsakliga ändringen, det vill säga det som rör bekämpning av fårtypen av Salmonella diarizonae bland får. Här följer en bakgrundsbeskrivning och resonemang kring den föreslagna föreskriftsändringen. Kontroll och bekämpning av salmonella hos djur I Sverige bekämpas salmonella längs hela livsmedelskedjan från foder via djur till färdigt livsmedel - ett arbete som har pågått och utvecklats sedan 1950-talet. Syftet är först och främst att skydda människors hälsa. Jordbruksverket har, med stöd av zoonoslagen (SFS 1999:658) och zoonosförordningen (SFS 1999:660), ansvar för 1 (10)
kontroll och bekämpning av salmonella hos djur. Jordbruksverket föreskriver om bekämpning med mera, i bland annat Statens jordbruksverks föreskrifter om zoonotiska sjukdomar (SJVFS 1999:101), och i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2004:2) om bekämpande av salmonella hos djur. Av föreskrifterna (SJVFS 2004:2 och SJVFS 1999:101) framgår att all salmonella hos alla livsmedelsproducerande djurslag bekämpas enligt samma grundprincip; genom myndighetsbeslut om spärr, smittutredning, bekämpning och sanering. Övervakningen för salmonella skiljer sig åt för olika djurslag. Sverige har, jämte Norge och Finland, ett gott smittläge jämfört med övriga Europa och världen. Vi har tilläggsgarantier gentemot EU och tredje land avseende salmonella och i gengäld bedriver vi aktiv övervakning och kontroll inom ramen för den svenska salmonellakontrollen. Detta gäller för djurslagen nöt, gris och fjäderfä. För övriga djurslag, till exempel får, finns inga tilläggsgarantier, och inte samma form av aktiva övervakning. Här upptäcks smittade besättningar bland annat genom provtagning vid klinisk misstanke, vid obduktion eller vid provtagning/smittspårning kopplat till annat fall av salmonella. Staten står för alla kostnader för provtagning (veterinär- och analyskostnader) i samband med bekämpning i besättning, och vid smittspårning. Staten ersätter också en del (upp till 70%) av djurhållarens kostnader/förluster för sanering, eventuell avlivning och destruktion av döda djurkroppar, och produktionsbortfall som uppkommit till följd av spärr. Ersättningsnivån 70% gäller för besättningar som är anslutna till frivilliga salmonellakontrollprogram. Sådana program finns för nöt, gris och fjäderfä. För övriga djurslag, till exempel får, kan ersättningsnivån som högst bli 50%. För vissa produktionsformer lämnas ingen statlig ersättning alls. Salmonella enterica subspecies diarizonae serovar 61:(k):1,5 (7) Salmonella enterica subspecies diarizonae serovar 61:(k):1,5 (7) ( i fortsättningen kallad fårtypen av Salmonella diarizonae) är en specifik typ av salmonella som är särskilt anpassad till får, och som sällan påträffas utanför fårpopulationen. Den tillhör en annan undergrupp (subspecies) av Salmonella enterica än de salmonellor som vi vanligtvis förknippar med sjukdom hos människa och djur. Det finns omkring 337 serovarianter inom subspecies diarizonae, varav fårtypen alltså utgör en. Inga fynd av fårtypen av Salmonella diarizonae har rapporterats på människor i Sverige förutom ett fall 1999, som uppges ha blivit smittad i Spanien. Statistiken går tillbaka till 1987. Smittskyddsinstitutet bedömer att den specifika salmonellatypens betydelse för folkhälsan i Sverige är låg 1. Fårtypen av Salmonella diarizonae ger oftast inga symtom hos får, men kan i ovanliga fall orsaka aborter, testikelinflammation, rhinit och diarré. I Norge, där smittan är vanlig bland får, har man gjort en riskvärdering 2 och utifrån den valt att, enligt uppgift, inte vidta åtgärder i smittade fårbesättningar förutom när fåren har kliniska symptom, vilket uppges vara ytterst ovanligt. I den norska riskvärderingen 1 Smittskyddsinstitutets riskbedömning (D-nr 316-2012-6.1). 2 Salmonella diarizonae hos dyr i Norge, Vitenskapskomiteen for mattrygghet, 2008, (ISBN: 978-82- 8082-265-9) 2 (10)
bedöms bakterien vara av helt marginell betydelse för folkhälsan. I den norska riskvärderingen uppges att förekomsten bland vuxna får (> 1års ålder) i norska smittade besättningar är 14-22%. Salmonella diarizonae i Sverige Vi har hittills haft dålig kännedom om förekomsten av Salmonella diarizonae i svenska fårbesättningar bland annat därför att får inte omfattas av samma aktiva övervakning som gris, nöt och fjäderfä. Mellan 2006 och 2011 bekämpades Salmonella diarizonae i sju svenska fårbesättningar. Under våren 2012 utförde Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, på uppdrag av Jordbruksverket en prevalensstudie 3 (blindstudie) avseende Salmonella diarizonae i den svenska fårpopulationen. Resultatet visar att fårtypen av Salmonella diarizonae är vanlig bland svenska får och finns i omkring 17% av besättningarna fördelat över hela landet. Smittan är vanligare i större besättningar än i små. I Sverige finns i storleksordningen 16 000 fårbesättningar 4. Det kan därför skattas att 2720 av dem är infekterade. I studien påvisades ingen annan typ av salmonella än den specifika fårtypen. Det finns inga indikationer om antibiotikaresistens inom Salmonella diarizonae 61:(k):1,5 (7) från får i Sverige. Sedan övervakningen inom SVARM-programet startade vid SVA år 2000 har isolat från nio fall resistensundersökts, och inget av dessa har uppvisat resistens. Statistik från hälsoövervakning och obduktion ger inga indikationer om att fårtypen av Salmonella diarizonae har någon påtaglig effekt på fårhälsan i Sverige. Detta antagande stöds ytterligare av Svenska Djurhälsovårdens/Fårhälsovårdens erfarenheter från fältet. Föreslagen reglering Med nuvarande system för övervakning påvisas Salmonella diarizonae i en till två fårbesättningar per år. Det är i stor utsträckning slumpen som avgör i vilka besättningar smittan upptäcks. Djur från besättningar där salmonella påvisats får inte skickas till normalslakt. Prevalensstudien visar dock att mörkertalet smittade besättningar är stort. Ett betydande antal får från besättningar med Salmonella diarizonae passerar idag genom normalslakten. Trots det ser vi i princip inga fall av allvarlig sjukdom hos människa kopplat till detta. De åtgärder som idag vidtas i de enstaka fårbesättningar där smittan påvisas (spärr, smittutredning, bekämpning och sanering) medför stora kostnader för den enskilde djurhållaren och för staten, men har ingen eller försumbar effekt på smittläget i landet som helhet. Tidigare hantering av Salmonella diarizonae bland får var baserad på den kunskap man då hade på området, men mot bakgrund av det förändrade kunskapsläget kan det inte längre anses meningsfullt att bekämpa Salmonella diarizonae serovar 61:(k):1,5 (7) bland får enligt gängse strategi. Syftet med denna föreskriftsändring är att anpassa 3 http://www.sva.se/upload/redesign2011/pdf/om_sva/publikationer/s-diarizonae-20120607.pdf (2012-11-23). 4 Enligt Jordbruksverkets produktionsplatsregister 16 334 aktiva produktionsplatser (PPN/SE-nummer) oavsett antal får. Räkningen är baserad på uppgifter från december 2011. 3 (10)
regelverket så att Salmonella diarizonae 61:(k):1,5 (7), mot bakgrund av de nya rönen, hanteras på ett rimligt och ansvarsfullt sätt. Genom den föreslagna föreskriftsändringen kommer Jordbruksverket att undanta Salmonella diarizonae serovar 61:(k):1,5 (7) på får från bekämpning. Undantaget gäller bara den specifika fårtypen av Salmonella diarizonae, och bara för djurslaget får. Samtidigt behåller Jordbruksverket möjligheten att besluta om bekämpning i enskilt ärende. Bekämpning kan till exempel bli aktuellt om smittan kan kopplas till kliniska symtom i en besättning, eller om det finns anledning att misstänka att antibiotikaresistens håller på att utvecklas. När det gäller konfirmering, typning, registrering och kontroll av resistensmönster fortsätter samma regler att gälla för Salmonella diarizonae serovar 61:(k):1,5 (7) som vid fynd av andra typer av salmonella hos djur. I beslutet om att undanta fårtypen av Salmonella diarizonae från bekämpning har bland annat följande faktorer vägts in: Att smittskyddsinstitutet bedömer att betydelsen av Salmonella diarizonae 61:(k):1,5 (7) för folkhälsan i Sverige är låg. Att den prevalensstudie avseende Salmonella diarizonae 61:(k):1,5 (7) i den svenska fårpopulationen som utförts av SVA våren 2012 visar att salmonellatypen är vanligt förekommande inom den svenska fårpopulationen, och finns över hela landet. Att Salmonella diarizonae 61:(k):1,5 (7) anses vara anpassad till får och huvudsakligen förekommer hos får. Att det inte finns tecken på antibiotikaresistens hos Salmonella diarizonae serovar 61:(k):1,5 (7) i Sverige. Att i riskvärderingen från 2008 av den norska Vitenskapskomiteen for mattrygghet bedöms bakterien vara av helt marginell betydelse for folkhälsan i Norge. Att undantaget inte påverkar Sveriges salmonellagarantier gentemot EU eftersom Sverige inte har särskilda salmonellagarantier för får eller fårkött. Att smittämnets betydelse för fårhälsan anses vara låg. Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd Den föreslagna ändringen innebär ett undantag från nuvarande krav på bekämpning. Att inte genomföra regeländringen innebär att enskilda djurhållare lider stor skada såväl ekonomiskt som känslomässigt utan att det gagnar vare sig djurs eller människors hälsa. Detta gäller så länge smittstatus avseende Salmonella diarizonae av fårtypen för majoriteten av landets fårbesättningar förblir okänt. Om alla besättningars smittstatus blev känd, skulle staten behöva betala alla kostnader för smittspårning, provtagning och analys, och 50% av kostnaderna för sanering, produktionsbortfall, fördyring, djurvärde med mera (ersättning till följd av spärr och bekämpning i besättningarna). Kostnaderna för smittspårning, provtagning och analys beräknas uppgå till minst 60 miljoner kronor, och ersättningen till följd av spärr och bekämpning till minst 350 miljoner kronor. Den del av bekämpningskostnaderna som 4 (10)
de drabbade djurhållarna själva måste stå för är av samma storleksordning som statens ersättningskostnader, det vill säga minst 350 miljoner kronor. De sammanlagda kostnaderna för stat och näring uppskattas alltså till minst 750 miljoner kronor. Alternativet att införa ett obligatoriskt kontrollprogram bedöms inte vara försvarbart eftersom det skulle medföra mycket stora kostnader till förmån för en försumbar vinst för folkhälsan. Uppgifter om vilka som berörs av regleringen Ändringen berör i princip alla landets djurhållare med får (i storleksordningen 16 000 besättningar). Uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Den föreslagna regleringen Om man utgår från samma detektionsgrad som idag innebär den föreslagna regleringen en minskning av bekämpningskostnaderna för staten på i storleksordningen 260 000 kr per år, och en minskning med motsvarande belopp fördelat på de lantbrukare i vars besättningar smittan påvisas. De samlade kostnaderna för den administrativa bördan för företagen (de drabbade lantbruken) beräknas minska med omkring 19 400 kronor per år. Behålla nuvarande föreskrift och detektionsgrad Om man behåller samma detektionsgrad som idag och inte genomför den föreslagna föreskriftsändringen kommer statens och enskilda lantbrukares kostnader för bekämpning totalt sett att vara oförändrade, det vill säga ligga på omkring 260 000 kronor vardera per år. Den samlade kostnaden för den administrativa bördan för företagen beräknas vara omkring 19 400 kronor per år. Per företag innebär det kostnader på i genomsnitt 140 000 kronor för de besättningar där smittan påvisas (omkring 2 besättningar per år) vilket ska ställas mot att drygt 2700 förmodat smittade besättningar inte har några bekämpningskostnader alls eftersom man där inte upptäckt smittan. Behålla nuvarande föreskrift och försöka bekämpa/utrota smittan Att inte genomföra regeländringen medför ersättningskostnader för staten i storleksordningen 130 000 kr i snitt per smittad besättning som upptäcks. Djurhållaren får själv stå för lika mycket. Till detta kommer kostnader för veterinär, provtagning under bekämpning och smittspårning. Om man skulle besluta om bekämpning i alla landets smittade besättningar enligt nuvarande strategi beräknas statens kostnader uppgå till minst 400 miljoner kronor och den totala kostnaden (det vill säga inräknat lantbrukarnas kostnader) till minst 750 miljoner kronor enligt följande uppskattning: Identifiering av alla smittade besättningar i landet (smittspårning) I SVAs prevalensstudie utgick man från analys av samlingsprov för att påvisa smittade besättningar. Från besättningar med upptill 30 får analyserades 1 prov, och från besättningar med mer än 30 får analyserades 2 prov. Ca 80% av landets besättningar har upptill 30 får. Om man skulle tillämpa samma provtagningsstrategi i ett försök att identifiera alla smittade besättningar i landet skulle analyskostnaderna med dagens 5 (10)
prisnivå uppgå till (0,8x16 000 x1 + 0,2x16 000x2) x 216 kronor = 4,1 miljoner kronor per provtagningsomgång. Till det kommer kostnader för uttag och transport av prov. (I realiteten ligger kostnaden för att identifiera alla smittade besättningar i landet förmodligen en bra bit över den beräknade kostnaden ovan. Alla smittade besättningar hittas inte genom en enda provtagning, och man kan anta att en viss grad av smittspridning/återsmitta sker över tiden.) Statens kostnader för ersättning vid bekämpning Ersättning för rengöring och desinfektion, avlivning, produktionsbortfall och övriga merkostnader till följd av bekämpning: 130 000 kronor x 2720 smittade besättningar = 354 miljoner kronor. Beräkningen är baserad på dagens kostnadsläge. Eftersom marknadspriset för får till viss del beror på tillgång och efterfrågan kan man anta att prisbilden skulle förändras om en betydande del av landets fårpopulation skulle avlivas. Observera också beräkningen inte tagit hänsyn till att prevalensen är högre bland stora besättningar än bland små, det vill säga att smittan är vanligare i stora besättningar än i små. Om man skulle lyckas identifiera alla smittade besättningar i landet skulle merparten vara större än genomsnittet. Bekämpning i stora besättningar är dyrare än bekämpning i små. Lantbrukarnas kostnader för bekämpning i besättning Lantbrukarnas kostnader för bekämpningen är lika stora som statens ersättningskostnader, det vill säga omkring 354 miljoner kronor. Till det ska läggas kostnaderna för den administrativa bördan för företagen. Veterinärkostnader (bekämpning på besättningsnivå) Den genomsnittliga veterinärkostnaden baserat på de fem renodlade Salmonella diarizonae-fall som upptäckts mellan 2006-2011 är ca 17 000 kronor per ärende. Om den siffran anses representativ skulle veterinärkostnaderna för bekämpning i alla smittade besättningar vara 17 000 kronor x 2720 besättningar, dvs drygt 46 miljoner kronor. Kostnader för analys av prov (bekämpning på besättningsnivå) 2720 besättningar x 32 får per smittad besättning/ 5 x (216 kronor + 100 kronor) = ca 5,5 miljoner kronor per provtagningsomgång i alla smittade besättningar. Kostnaden avser individuella prov som poolas på lab (5 prov per pool). (216 kronor är kostnaden per odling, och 100 kronor är den avgift per pool som laboratoriet tar ut för själva poolningen). I praktiken behövs flera besättningsprovtagningar per utredning. Undantaget är det besättningar där man genast beslutar om avlivning av alla djur. I besättningar där man satsar på att behålla djuren behövs en inledande provtagning för att få en uppfattning om smittans utbredning i besättningen. Under bekämpningens gång är det rimligt att anta att man gör åtminstone en uppföljande provtagning, till exempel inför omgruppering av djur. I bekämpningens slutskede krävs två provtagningsomgångar inför spärrhävning. Om man uppskattar att hälften av besättningarna skulle avliva alla djur direkt medan hälften skulle behålla djuren under bekämpningen blir det genomsnittliga antalet provtagningar per besättning (1+4)/2 = 2,5, vilket motsvarar analyskostnader på knappt 14 miljoner kronor. 6 (10)
Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Vid EU-inträdet beviljades Sverige, baserat på vårt goda smittläge, tilläggsgarantier avseende salmonella för nöt, gris och fjäderfä. Som motprestation ska vi bedriva övervakning och kontroll, vilket vi gör inom ramen för det obligatoriska salmonellaprogrammet. Eftersom vi inte har några tilläggsgarantier för får har vi heller inget specifikt kontrollprogram för får och ingen aktiv övervakning av salmonella i fårbesättningar. Salmonella bland får bekämpas där den upptäcks och bekämpningen är baserad på nationella regler. Den föreslagna ändringen innebär bara ett undantag för bekämpning av den specifika fårtypen av Salmonella diarizonae då den påträffas hos får. Alla övriga salmonellatyper hos får ska fortfarande bekämpas. Fårtypen av Salmonella diarizonae ska fortfarande bekämpas om den påträffas hos andra djurslag än får. Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Livsmedelverket behöver tid att anpassa sitt regelverk till den ändrade strategin - se Livsmedelsverkets remiss Dnr 2237/2012. Jordbruksverket och Livsmedelsverket håller löpande kontakt och kommer att samordna datum för ikraftträdande för respektive föreskrift. Utöver det behöver ingen särskild hänsyn tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande. Eftersom regeländringen innebär en lättnad jämfört med nuvarande regler behövs ingen övergångsperiod. När resultatet av prevalensstudien presenterades lades det ut information om det planerade undantaget för fårtypen av Salmonella diarizonae på Jordbruksverkets webbplats. I samband med att den föreslagna föreskriftsändringen träder ikraft planeras för ytterligare information på webbplatsen. Berörda veterinärer och lantbrukare kommer att informeras via fackpress med mera. Inga övriga speciella informationsinsatser bedöms vara nödvändiga. B Företag Med företag avses här en juridisk eller en fysisk person som bedriver näringsverksamhet, det vill säga försäljning av varor och/eller tjänster yrkesmässigt och självständigt. Att yrkesmässigt bedriva näringsverksamhet bör tolkas brett. Markera med x ( ) Regleringen bedöms inte få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför inte någon beskrivning av punkterna i avsnitt B. ( X) Regleringen bedöms få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför en beskrivning av punkterna i avsnitt B. 7 (10)
Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen Samtliga landets omkring 16 000 fårbesättningar berörs. I praktiken kommer regeländringen att bli kännbar i de fårbesättningar där smitta med Salmonella diarizonae påvisas. Regeländringen innebär en lättnad. Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader. Regleringen innebär ingen förändring av själva bekämpningsprocessen för salmonella, men den innebär att en specifik kategori djur undantas från kravet på bekämpning avseende en specifik salmonellatyp. I praktiken innebär det att de besättningar där smittan upptäcks inte behöver lägga tid eller pengar på bekämpning och sanering. Den salmonellaersättning staten betalar ut omfattar ersättning för merarbete, liksom för sanering, material för återställande, förlorat djurvärde, produktionsbortfall på grund av spärr/bekämpning med mera. För fårbesättningar utgör ersättningen 50% av den totala kostnaden. I dagsläget ligger den genomsnittliga ersättningen per spärrad fårbesättning på omkring 130 000 kronor. Variationen är stor. Vi uppskattar att man i en salmonellaspärrad besättning i genomsnitt lägger ned omkring 21 dagars arbete på bekämpning och sanering, vilket motsvarar ungefär 42 arbetsdagar per år i landet som helhet. Den tid som går åt till att dokumentera och ansöka om ersättning är i sig inte ersättningsgrundande utan betraktas som en administrativ kostnad för företaget, och uppskattas till omkring 9700 kronor per besättning motsvarande ungefär sju arbetsdagar. (19 400 kronor respektive 14 arbetsdagar per år i landet som helhet se särskild konsekvensanalys). Vi uppskattar, enligt ovan, att den föreslagna regleringen alltså medför en besparing i tid med omkring 28 arbetsdagar per år per konstaterat smittad besättning, det vill säga totalt omkring 56 arbetsdagar per år jämfört med nuvarande regelverk och förutsatt att detektionsgraden ligger kvar på samma nivå som idag. Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen Den föreslagna regleringen innebär en reducering av den enskilde djurhållarens kostader för bekämpning med i genomsnitt 130 000 kronor per smittad besättning, det vill säga med omkring 260 000 kronor per år för fårnäringen totalt. Eftersom staten bär 50% av de reella kostnaderna för bekämpningen leder den föreslagna regleringen till motsvarande besparing även för statens del. Marginalerna för lönsamhet inom fårnäringen är små. Bekämpning blir ofta mycket kännbar ekonomiskt för den enskilde djurhållaren trots att staten är med och betalar. Eftersom regeländringen innebär en lättnad kommer företagen att behöva vidta färre åtgärder avseende bekämpning med mera jämfört med idag. 8 (10)
Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Regeländringen innebär en mer rättvis reglering än tidigare mot bakgrund av dagens övervakning och den nya kunskap vi har om smittämnets utbredning bland landets fårbesättningar. Det är dock viktigt att framhålla att en grundförutsättning för regeländringens genomförande är att fårtypen av Salmonella diarizonae inte bedöms utgöra något hot mot folkhälsan. Beskrivning av hur regleringen i andra avseenden kan komma att påverka företagen Det är inte troligt att regleringen kommer att påverka företagen på annat sätt än att det innebär en direkt lättnad för påvisat smittade besättningar. Ingen förändring av handelsmönster eller besättningsstruktur kopplat till regeländringen kan förutses. Inte heller när det gäller möjligheterna att bedriva livdjurshandel med andra länder förväntas någon skillnad jämfört med idag. Sverige har inga officiella krav på salmonellaprovtagning vid införsel/import av får. Branschens egna krav förväntas kvarstå eftersom undantaget från bekämpning bara gäller den specifika fårtypen av Salmonella diarizonae. När det gäller utförsel/export är det mottagarlandet som dikterar villkoren, och dessa lär snarare vara kopplade till smittämnets förekomst än till vår nationella bekämpningspolicy. Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning Ingen särskild hänsyn behöver tas till små företag. Regeländringen innebär en lättnad för alla företag, oavsett storlek. C Samråd Beskrivning av ett eventuellt tidigt samråd Samtal har förts med övriga berörda centrala myndigheter (Statens livsmedelsverk, Statens veterinärmedicinska anstalt, Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen) och med berörda branschorganisationer (Lantbrukarnas riksförbund LRF, Svenska djurhälsovården/fårhälsovården, Fåravelsförbundet och Lammproducenterna). Det har inte framförts några invändningar mot förslaget. I processen har även kontakter med Norge tagits eftersom de befinner sig i en liknande situation som Sverige med hög förekomst av fårtypen av Salmonella diarizonae inom fårpopulationen men låg förekomst av salmonella hos djur för övrigt. D Kontaktperson Ange vem som kan kontaktas vid eventuella frågor 9 (10)
Maria Lundh Enheten för Idisslare och Gris Avdelningen för Djurskydd och hälsa Statens jordbruksverk 551 82 Jönköping Tel 036-15 62 91 maria.lundh@jordbruksverket.se 10 (10)