faïza guène KIFFE KIFFE imorgon G översättning Lotta Riad
Rimbaudcitatet på s 169 är översatt av Elias Wraak isbn 13: 978-91-1-301518-7 isbn 10: 91-1-301518-4 Hachette Littératures 2004 Norstedts, Stockholm 2006 Originalets titel: Kiffe kiffe demain Omslag av Sara R. Acedo Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2006 www. norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Det var måndag och som vanligt på måndagar gick jag till madame Burlaud. Hon är gammal, hon är ful och hon stinker lusschampo. Egentligen är hon rätt menlös, men ibland skrämmer hon mig faktiskt. Idag tog hon fram några knäppa bilder ur nedersta skrivbordslådan, bilder på stora fläckar som såg ut som torkad spya. Hon frågade vad dom fick mig att tänka på. Jag sa som det var och då stirrade hon på mig med sina glosögon och skakade på huvudet som en sån där mekanisk hund som brukar sitta bak i bilar. Det är skolan som har skickat mig till henne. En gång när lärarna inte strejkade fick dom för sig att jag behövde träffa nån eftersom dom tycker att jag är introvert Det stämmer kanske, inte vet jag, jag går dit och det är soc som betalar. Jag tror att jag har blivit sån här sen pappa stack. Han drog. Han åkte tillbaka till Marocko och gifte sig med en annan kvinna som säkert är yngre och frukt- 7
sammare än mamma. Efter mig lyckades inte mamma få några fler barn, trots att hon verkligen försökte. Tänk att det finns tjejer som blir med barn direkt, utan att ens anstränga sig. Pappa ville ha en son. För stoltheten, sitt namn, familjens ära och antagligen av en massa andra dumma anledningar. Men han fick bara ett barn och det blev en flicka. Jag. Jag motsvarade inte riktigt kundens önskemål. Problemet är bara att det inte går till som på Carrefour: det finns ingen kundtjänst där man kan reklamera varan. Så en dag insåg antagligen min skäggige pappa att det inte var nån idé att fortsätta försöka med mamma och så stack han. Helt plötsligt, utan ett ord. Det enda jag minns är att jag satt och tittade på ett avsnitt av Arkiv X, fjärde säsongen, som jag hade hyrt i videobutiken på vår gata. Dörren slogs igen. Genom fönstret såg jag en grå taxi som åkte iväg. Det var allt. Det är mer än ett halvår sen. Hon är säkert redan gravid, bondflickan som han har gift sig med. Jag vet precis hur det kommer att bli sen: en vecka efter förlossningen har dom dop och bjuder in hela byn. En orkester bestående av gamla shejker och deras kamelskinnstrummor hyrs särskilt in. Kalaset kommer att kosta pappa en förmögenhet hela pensionen från Renault kommer att gå åt. Sen slaktar dom ett jättestort lamm och ger barnet ett förnamn. 8
Han ska heta Muhammed. Det slår jag vad om. När madame Burlaud frågar om jag saknar pappa svarar jag nej, men hon tror mig inte. Hon är verkligen skarpsinnig den där tanten. I vilket fall som helst spelar det ingen roll, mamma är ju kvar. I alla fall fysiskt. I tankarna är hon däremot mycket längre bort än pappa. 9
Ramadan har hållit på i drygt en vecka. Jag blev tvungen att be mamma skriva under ett intyg där det stod varför jag inte skulle äta i matsalen den här terminen. När jag gav lappen till rektorn frågade han om jag drev med honom. Rektorn heter Loiseau. Han är fet och dum och stinker surt bordsvin. Och så röker han pipa. När dan är slut kommer hans storasyster i sin röda Safrane och hämtar honom utanför skolan. Därför är han inte det minsta trovärdig när han ska försöka spela sträng rektor. Loiseau frågade alltså om jag drev med honom eftersom han trodde att jag hade skrivit under intyget i mammas ställe. Han är verkligen dum i huvudet. Om jag hade velat imitera en namnteckning skulle jag ha skrivit en på riktigt. Mamma hade bara gjort en otydlig figur med darriga streck. Hon är inte så van vid att hålla i en penna. Det tänkte han inte på, den idioten. Han hör antagligen till dom som tror att analfabetism 10
är som aids, det finns bara i Afrika. Mamma började jobba för inte så länge sen. Hon städar på ett Formule 1-hotell i Bagnolet i väntan på nåt bättre, som hon hittar snart hoppas jag. Ibland gråter hon när hon kommer hem sent på kvällen. Hon säger att det beror på att hon är trött. Under ramadan får hon kämpa mer än vanligt, för när fastan bryts runt halv sex är hon fortfarande kvar på jobbet. Om hon ska lyckas få i sig nånting då måste hon gömma några dadlar i blusen. Hon har faktiskt sytt en särskild innerficka till dadlarna för att dom inte ska synas. Om chefen kom på henne skulle hon få en rejäl utskällning. På Formule 1 i Bagnolet kallar alla henne Fatma. Dom är hela tiden på henne och kollar henne så att hon inte snor nåt från rummen. Mamma heter inte ens Fatma, hon heter Yasmina. Den där Schihont måste verkligen tycka att det är kul att kalla alla araber för Fatma, alla svarta för Mamadou och alla kineser för Pingpong. Idioter hela bunten, enligt honom. Schihont är mammas chef. Han kommer från Alsace. Ibland önskar jag att han tvärdog långt nere i nån grotta och blev uppäten av råttor. När jag säger så blir mamma arg. Hon säger att det inte är bra att önska livet ur nån, inte ens om det är ens värsta fiende. En 11
gång var han jävligare än vanligt mot henne och när hon kom hem den kvällen storgrät hon. Sist jag såg nån gråta så mycket var när Myriam kissade på sig på skidresan med skolan. Den där idioten Schihont hade trott att mamma hånade honom när hon uttalade hans namn som skitont, för att hon bryter. 12