Svagt offer eller starka kvinnor?

Kriminologiska institutionen Svagt offer eller starka kvinnor? En kvalitativ innehållsanalys av svenska debattörers framställning av kvinnorna i #metoo Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp Kriminologi Grundnivå Vårterminen 2018 Tove Pettersson & Elin Wegeström

Sammanfattning Studien syftade till att erhålla en djupare förståelse för hur svenska debattörer beskrev utsatta kvinnor i #metoo-rörelsen, specifikt hur brottsofferdiskursen tog form under den studerade kontexten. Med hjälp av metoden riktad kvalitativ innehållsanalys studerades 75 debattartiklar från fyra stora medieaktörer. En tematisering gjordes utifrån de teoretiska utgångspunkterna ideala offret och genusbegreppet normativ femininitet. Resultatet visade att kvinnor i #metoorörelsen framställs av svenska debattörer som både ideala offer och icke ideala offer. Ideala offer beskrevs oftast i singular som svag och rädd medan icke ideala offer beskrevs i plural som modiga och starka. Resultatet visade även att gärningsmän beskrevs som icke ideala då de saknade egenskaper som ideala gärningsmän förväntas besitta. Likt teorin idealt offer att en ideal gärningsman förstärker de ideala attributen hos ett offer och tvärtom bekräftade vår studie delvis detta. Gärningsmännen beskrevs som icke ideala vilket kan antas påverka föreställningen om brottsoffret som icke idealt. Detta kan i sin tur vara en förklaring till att gärningsmanna- och offerattributen om möjligt har förändrats då studien, tillskillnad från tidigare mediestudier, visade att beskrivningen av offer och gärningsman inte är svart eller vit. Nyckelord: #metoo, idealt offer, normativ femininitet, media, kvalitativ innehållsanalys 2

Innehållsförteckning 1. Inledning... 4 1.2 Syfte och frågeställning... 4 2. Bakgrund... 5 3. Vetenskapsteoretisk utgångspunkt... 5 3.1 Konstruktivism... 5 4. Teoretiska utgångspunkter... 6 4.1 Ideala offer... 6 4.2 Normativ femininitet... 9 5. Tidigare forskning... 10 5.1 Brottsoffer i media... 10 5.2 Icke ideala offer... 11 5.3 Våld i arbetslivet... 13 6. Metod... 13 6.1 Kvalitativ innehållsanalys... 13 6.2 Datainsamling och urval... 14 6.3 Tillvägagångssätt... 16 6.4 Etiska överväganden... 17 6.5 Reliabilitet och Validitet... 18 7. Resultat och analys... 19 7.1 Ideala offer... 19 7.2 Icke ideala offer... 22 7.2.1 Marginaliserade grupper... 26 7.3 Gärningsmän... 27 8. Slutsatser, diskussion och framtida forskning... 29 9. Källor... 33 9.1 Elektroniska källor... 36 10. Bilagor... 37 10.1 Kodschema... 37 10.2 Analyserade artiklar efter tidning och publiceringsdatum.... 38 3

1. Inledning Hösten 2017 startade #metoo, en universell feministisk rörelse med syfte att uppmärksamma omfattningen av sexuella trakasserier mot kvinnor i framförallt arbetslivet. I samband med att en känd amerikansk filmproducent anklagats för ett flertal fall av våldtäkt och sexuella trakasserier uppmanade en amerikansk skådespelerska kvinnor att använda hashtagen #metoo i sociala medier för att påvisa denna omfattning. Hashtagen fick en stor internationell spridning och i Sverige har rörelsen blivit särskilt stor då den inte endast spridit sig inom film och medieindustrin utan även fått ett stort branschöverskridande genomslag. Medias makt har spelat en stor roll i att föra #metoo-rörelsen framåt och i Sverige har avslöjanden kring och om #metoo inte endast skett på sociala medier, utan i huvudsak på förstasidorna hos de stora medieaktörerna. På grund av medias viktiga roll i synliggörandet av övergrepp och trakasserier på kvinnor, finner vi det relevant att studera just media. Särskilt intressant i denna mediestudie är att media inte nödvändigtvis är den aktiva aktören, utan snarare passivt förhåller sig till den medvetna agendan hos kvinnorna i #metoo-rörelsen vilket ger rörelsen möjlighet att bestämma hur de själva skall definieras. Brottsofferperspektivet har tidigare figurerat i en annan feministisk kontext: andra vågens feminism. Denna bidrog på 1970-talet till att höja statusen för brottsoffer och särskilt synliggöra problematiken kring våld i nära relation och den utsatthet kvinnor levde i för det offentliga (Tham 2001:32; Burcar 2005:12). #Metoo-rörelsen kan ses som en del av den tredje vågens feminism som ifrågasätter vedertagna samhällsnormer och noggrant granskar antaganden som tidigare tagits för givna (Karlsson & Piuva 2012:24f). #Metoo-rörelsen har bidragit till att synliggöra att utsattheten inte bara berör våld i nära relation, utan att det även sker på arbetsplatser. I och med att vi antas befinna oss i en ny våg av feminism, blir det intressant att studera hur kvinnornas utsatthet skildrats i #metoo och därmed kriminologiskt relevant utifrån ett viktimologiskt perspektiv att studera deras offerskap. 1.2 Syfte och frågeställning Syftet med studien är att erhålla en djupare förståelse för hur svenska debattörer beskriver de utsatta kvinnorna i #metoo-rörelsen genom att studera exempel från fyra stora medieaktörer, från dess att #metoo etablerades i Sverige. Därefter att problematisera utifrån teorin om ideala offer samt utifrån genusbegreppet normativ femininitet. Vår föreställning är att när media 4

skriver om brottsoffer framställs de ofta som svaga, passiva och rädda. Genom dessa föreställningar föddes vår idé till att studera media under #metoo då vi förmodar att sättet media förhåller sig till de utsatta kvinnorna i #metoo utmanar vår nuvarande uppfattning. Frågeställningarna vi kommer arbeta utifrån är följande: - Hur framställs kvinnorna i #metoo-rörelsen av svenska debattörer? - Förstärks eller förminskas denna framställning av hur gärningsmannen framställs? 2. Bakgrund Genom att studera riksdagstryck har det konstaterats att ordet brottsoffer började figurera i politiska sammanhang under 1970-talet (Tham 2001:28). Under 1970-talet kom viktimologin att få en säregen ställning som forskningsgren inom kriminologin. Under tidigare studier från 1940-talet och framåt var fokus inom studier om brottsoffer på hur offret förorsakat sin egen viktimisering så kallat blaming the victim (Tham 2011:29). Tham (2001:29) beskriver sexualbrottslagstiftningen under 1970-talet som en vändpunkt för brottsofferperspektivets erkända status inom sexualbrott och våldsbrott mot kvinnor, då det väcktes stor kritik mot lagstiftningen från den dåvarande feministiska rörelsen. Kritiken bidrog till en förändring av sexualbrottslagstiftningen och skärpningar rörande lagstiftningen kring sexualbrott, pornografi och besöksförbud infördes under de kommande 10 åren. Vidare har kriminalisering som rör just denna typ av brottslighet kommit att bli standard för de sittande regeringarna från 80-talet och framåt (ibid:30). Förklaringen till förändringen för brottsoffrets status kan sökas i flera perspektiv. En roll har den ökade rapporteringen av både våldsbrott och brott riktade mot kvinnor såsom sexuella övergrepp haft, då detta kan skapa en ökad benägenhet att anmäla. Tham belyser särskilt medias roll i denna ökade fokusering (Tham, 2011:34). Kvinnornas intåg på arbetsmarknaden och i politiken ökade kraven på jämställdhet och bör även det ha spelat en central roll för just uppmärksammandet av mäns våld mot kvinnor och sexuella övergrepp (Tham, 2001:32). 3. Vetenskapsteoretisk utgångspunkt 3.1 Konstruktivism Ett konstruktivistiskt perspektiv menar att innebörder konstrueras av människorna som använder begreppen, samt i den tid de används. Således konstrueras femininiteter och maskulinititer (Sohlberg & Sohlberg 2013:267f). Detta konstruktivistiska synsätt kan även 5

kopplas till andra och tredje vågens feminism och det perspektiv som länge präglat brottsofferperspektivet inom forskningen, då konstruktivismens avsikt är att granska och ifrågasätta det som ses som sanning (Barlebo Wennberg 2010:58). Inom konstruktivismen ligger fokus på hur människor i interaktion med andra skapar mening, positioner och regler (Sohlberg & Sohlberg 2013:274). Samhället anses vara en mänsklig produkt och således skapas verkligheten av människorna. Institutioner i samhället skapas följaktligen genom att människor delar sina vanor med varandra. Samhällsinstitutioner objektifierar därför en social verklighet vilket internaliseras tillbaks till den sociala individen (Barlebo Wennberg 2010:72). Dessa är kontextberoende och förändras beroende på tid och omgivning (Sohlberg & Sohlberg 2013:268). Vår förståelse för hur vi uppfattar världen har sin utgångspunkt i hur vi konstruerar den och kriminalitet är således en produkt av historiska, sociala och kulturella processer (Christie 2004:28). Samtidigt som brottslighet är en konstruktion bör även brottsoffer som begrepp vara något som är socialt konstruerat. Med hjälp av ett konstruktivistiskt perspektiv kan medierna ses som en av flera samhällsinstitutioner. Genom sitt sätt att konstruera det som ses som verklighet bidra till ett upprätthållande av maktrelationer. Denna utgångspunkt fås med tanken att det inte finns ett sätt att beskriva eller representera brottsoffer, utan oändligt många beskrivningar av samma situation, individ eller företeelse (Lindgren & Lundström 2010:17). Konstruktionerna som representeras via media ses som centrala för hur människor tolkar verkligheten (ibid:15). Den tolkning som ses som central för hur människor tolkar verkligheten är begränsad på så sätt att medieinstitutioner själva väljer vad som skall publiceras och hur det skall publiceras (ibid:16). På detta sätt kan media definiera en handling som normal eller kriminell, vilket i sin tur har stor påverkan på brottsoffrets möjlighet att få offerstatus eller stöd. 4. Teoretiska utgångspunkter 4.1 Ideala offer Teorin om det ideala offret lanserades 1986 av kriminologen Nils Christie. Ett idealt offer är enligt honom en person eller en kategori av individer som, när de drabbas av brott, lättast får fullständig och legitim status som offer (Christie 2001:47). Enligt Christie kännetecknas ett idealt offer med egenskaper som god, svag, rädd, passiv, oskyldig och trovärdig. Christie beskriver också det ideala offret som motsatsen till den ideala gärningspersonen som beskrivs 6

som ond, stark, skyldig och främmande (ibid:47f, 54f). Christie (ibid:48) sammanfattar ett antal kriterier som ett offer bör uppfylla för att omgivningen skall betrakta offret som ett idealt offer. 1) Offret skall vara svagt. Sjuka, gamla eller mycket unga människor passar särskilt bra som ideala offer. 2) Offret skall vara involverad i en respektabel aktivitet när denne utsätts. 3) Offret skall även vara på en respektabel plats, således en plats som hon inte kan klandras för att vara på. 4) Gärningsmannen är i förhållande till offret i överläge och beskrivs med negativa termer som till exempel stor och ond. 5) Gärningsmannen skall vara okänd och inte ha någon personlig relation till offret. Till detta hör även ett annat viktigt element av att vara ett idealt offer. Offret skall vara tillräckligt starkt för att kunna göra sin röst hörd, men samtidigt tillräckligt svagt för att inte vara ett hot mot andra viktiga intressen (ibid:51). Detta blir påtagligt i #metoo då det är de offer som är tillräckligt starka för att göra sin röst hörd som tar plats i media. Problematiken blir således att studien inte kommer åt de marginaliserade grupper eller kvinnor i utanförskap som inte har styrkan att driva sin röst i media. Ett icke idealt offer är således ett offer som inte uppfyller dessa kriterier, utan som karaktäriseras med motsatta egenskaper som till exempel en stark person som på något sätt bidragit till sin egen utsatthet. Även om ett icke idealt offer blir utsatt för ett grövre brott än någon som uppfyller kriterierna, kan denna person inte uppnå samma offerstatus som ett idealiskt offer (ibid:48). Detta på grund av att icke ideala offer har svårare att i omgivningens ögon uppnå en status som brottsoffer trots att de själva identifierar sig som brottsoffer. En omvänd problematik uppstår när personer som utsätts för hot och/eller våld inte själva definierar sig som offer. Christie menar att för att det skall finnas ett idealt offer måste det även finnas en ideal gärningsman. Dessa två förstärker varandra genom att ju mer idealiskt offret är desto mer idealisk blir gärningsmannen och tvärtom. Således är dessa två parter beroende av varandra (ibid:54). Christie benämner konsekvent gärningspersonen som gärningsman vilket idag kan anses som oreflekterat. I vår studie används gärningsman genomgående för att visa på att den brottslighet #metoo-rörelsen synliggör är sexuella trakasserier och övergrepp, då gärningspersonen under de flesta omständigheter är en man (Brå 2017:38f). 7

Utifrån Christies teori har flera forskare inom det viktimologiska forskningsfältet tolkat det ideala offrets egenskaper som någonting som förknippas med femininiteter och således den ideala gärningspersonens egenskaper som något som förknippas med maskuliniteter (Heber 2014:410; Karlsson 2003:49). Detta kan även ses utifrån ett feministiskt perspektiv då Christie menar att ju mer jämställt det är mellan män och kvinnor desto svårare är det att se kvinnan som ett idealiskt offer. Detta eftersom ett idealiskt offer har egenskaper som kan kopplas ihop med femininiteter som till exempel svaghet, vilket även kan kopplas till kvinnans underlägsenhet (Christie 2001:58; Lindgren & Lundström 2010:29). Utifrån teorins syn på jämställdhet kan det däremot argumenteras för att offerattributen ändras och att de offer som får stark offerstatus i en tid, inte får det i en annan. Argumentet kan påvisa att Sverige trots hög placering på världens jämställdhetsindex GII (United Nations Development Program 2016) är långt ifrån en idealisk jämställdhet. Christie menar även att i verkligheten är inte offer eller gärningsman alltid ideala (Christie 2001:55, 57), utan han påpekar att media hjälper till att reproducera och förstärka bilden av riskområden där brott är vanligt förekommande (ibid:57). I linje med konstruktivismen kan det tolkas som att media kan definiera en handling som kriminell. Således är Christies teori om det ideala offret en utmärkt utgångspunkt till denna studies frågeställning för att undersöka hur medias debattörer förmedlar bilden av offren kring #metoo. Eftersom Christie menar att offren som media målar upp inte alltid behöver stämma överens med verkligheten (ibid) blir det intressant att studera hur media valt att rapportera under #metoo-rörelsen. Teorin om ideala offer skulle kunna uppfattas som att den är utformad på individnivå, då Christie (ibid:46f) ofta benämner offret i singular och inte offren i plural. Dock menar Christie (ibid) att även grupper utsatta för brott kan få fullständig legitim status som offer. Utifrån denna utgångspunkt och eftersom #metoo är en rörelse som bygger på att kvinnor i grupp är offer, har vi valt att analysera materialet utifrån teorin på en individ och gruppnivå. Eftersom Christie menar att offerskapet inte är svart eller vitt i verkligheten har vi valt att använda begreppen så som Christie benämner dem i teorin. För att tydliggöra detta är det som exempelvis benämns som idealt offer i analysen således närmre ett idealt offer än ett icke idealt offer på en skala mellan dessa två dikotomier. Likaså finns även denna skala för ideal och icke idealgärningsman. 8

4.2 Normativ femininitet För att komplettera teorin om ideala offer har vi valt att även använda oss av det genusteoretiska begreppet normativ femininitet. Detta särskilt eftersom mycket av vår empiri i studien stödjer tesen för att ett idealt offer är en kvinna. Genuskonstruktionerna i samhället agerar grund för vad som är att betrakta som manliga eller kvinnliga beteenden (Lander 2003a:33). Begreppet normativ femininitet rymmer uppfattningen om hur en kvinna ska vara och är socialt, historiskt och kulturellt bundet och avgör vad som går att betrakta som ett korrekt beteende för kvinnor. Dessa förväntningar menar Lander (ibid:14) upprätthålls och reproduceras bland annat via media. Normativa femininiteten är i första hand förknippat med egenskaper som dygd, moral och moderskap (ibid:20). Dygd och moral är två egenskaper som även syns i Christies (2001:48) teori om ideala offer. Särskilt moralen kännetecknas genom att offret skall ha ägnat sig åt en respektabel aktivitet på en respektabel plats. Dygd kan relateras till det som teorin betraktar som klanderfri eller oskuldsfull, samt det faktum att gärningsmannen skall vara i överläge och offret i underläge. I och med att det finns en fysisk skillnad mellan den kvinnliga och manliga kroppen har kroppen fungerat som ett instrument för att legitimera konstruktionen kring vad som anses vara manligt eller kvinnligt (Lander 2003a:16). Konstruktioner av olika egenskaper och värderingar som manligt och kvinnligt är således grundade i den fysiska kroppens olikheter (Lander 2003b:30f) och formas av historiska och kulturella normer. Genom dessa förväntningar om hur en kvinnlig kropp skall vara, skapas och reproduceras olika femininiteter i samhället (Lander 2003a:15). Sexualiteten är också en viktig aspekt i begreppet normativ femininitet och anses vara förankrad i den kvinnliga kroppen (Lander 2003b:34). Sexualiteten relateras främst till den kvinnliga moralen som syftar till kärlek och barnafödande. Föreställningar om den goda och dåliga kvinnan konstrueras och reproduceras, bland annat via texter i media. Dessa föreställningar kan ses som ett sätt att kontrollera kvinnans sexualitet (Lander 2003a:17). Beteende som avviker från det som anses vara kvinnligt utifrån normer och föreställningar om normativ femininitet konstrueras utifrån vad som inte är en avvikelse, således vad som är normalt (Lander 2003b:37). En riktig kvinna förväntas ha god moral och avhålla sig från att begå vissa handlingar. Detta blir intressant i förhållande till #metoo då vi tidigare problematiserat vår studie kring vilka offer som får synas i media, vilket kan antas röra sig om 9

en relativt homogen grupp. I den här studien riktas ett särskilt intresse mot hur framställningen av kvinnor utsatta för sexualbrott och sexuella trakasserier inom #metoorörelsen framställs i sitt offerskap, kopplat till normativ femininitet. Intresset riktas även mot hur ett kvinnligt offer som avviker från den normativa femininiteten behandlas i förhållande till teorin om ideala offer. Synen på kvinnors sexualitet är här av särskild betydelse då den moraliska kontroll som utövas genom kultur, historia och kontext internaliseras kring sexualiteten. 5. Tidigare forskning Under tidigare halvan av 1900-talet har det huvudsakliga intresset inom kriminologin varit den kriminella individen och dess kriminella gärning (Burcar 2005:11). Under de senaste decennierna har brottsofferforskningen blivit ett allt större område inom kriminologin. Till en början inriktade sig forskningen på brottsoffrens sociala och demografiska attribut för att få kunskap om vem eller vilka som föll offer för brott (Åkerström & Sahlin 2001:8). Inom viktimologin ligger idag mycket fokus på brottsoffrets rättigheter i rättsväsendet. Detta är centralt då viktimologin som kriminologisk genre ofta är kritisk mot rättsväsendet och dess behandling av brottsoffret (ibid:10). Bland annat menar forskare att brottsoffret skall få större insyn i rättsprocessen (Wergens 2011:171) detta möts av stark kritik då andra menar att det sker på bekostnad av gärningsmannens mänskliga rättigheter (Mork Lomell 2011:198; Träskman 2008:510; 2011:310). En ytterligare samhällskritik från viktimologin handlar om den kriminalpolitiska debatten och hur brottsoffrets upprättelse används som ett retoriskt verktyg för att legitimera hårdare straff (Åkerström & Sahlin 2001:11). Denna fokusering på rättsväsendet och kriminalpolitiken inom viktimologin gör att vi finner det relevant att även titta på media där samhällets föreställningar om brottsoffer kan urskiljas (Tabbert 2016:2). Detta ligger även i linje med viktimologins utveckling då media i allt större utsträckning intresserar sig för brottsoffret (Åkerström & Sahlin 2001:16; Heber 2014:4; Pollack 2001:264). 5.1 Brottsoffer i media Nilsson (2012:137) har i sin forskning fokuserat på att identifiera grundläggande principer i medias beskrivningar av brottsoffer. Även Tabbert (2016:13) undersöker konstruerandet av brottsoffer i media, men till skillnad från Nilsson (2012) på en internationell nivå. I deras forskning har de båda använt sig av diskursanalyser och har liknande slutsatser. Bland annat menar både Nilsson och Tabbert att det är en ekonomisk fråga för medierna, i hur de 10

framställer brottsoffer för att tilltala dess konsumenter, genom att anspela på den breda allmänhetens känslor (Nilsson 2012:51). Tabbert (2016:7f, 28) skriver om begreppet newsworthiness, alltså vilket nyhetsvärde en artikel har, och menar att brottsoffer som råkat ut för särskilt spektakulära brott också uppmärksammas i högre utsträckning för att höja nyhetsvärdet på artiklarna. Liknande slutsats går även att finna hos Lindgren och Lundström (2010:33) som menar att media tenderar att lyfta fram uppseendeväckande brott och detaljer om brottsoffer, med syftet att höja nyhetsvärdet. Det finns även tidigare forskning som tyder på att offerrapporteringen i svensk press har inneboende tendenser av att emotionalisera och intimisera brottsoffret (Lindgren & Lundström 2010:107). Detta sker till exempel genom att personliga och privata förhållanden om offret får nyckelpositioner och vänner och familj till offret är synliga i rapporteringen (Lindgren & Lundström 2010:108). Pollack (2001:22f, 43) och Tabbert (2016:8) menar att media är en viktig aspekt när det kommer till opinionsbildning men spelar även en viktig roll i lagstiftningsprocessen. Pollack (2001:31) tar även upp att mediernas representation av brott har ett stort inflytande på människors uppfattning om vad brott är. Medierna har även ett stort inflytande på människors rädslor för brott. Nilsson (2012:141) samt Lindgren och Lundström (2010:11) poängterar att viktimologisk forskning inte fokuserat på hur brottsoffret porträtteras i media. Flera forskare (Tabbert 2016:3,8,28f; Lindgren & Lundström 2010:43) resonerar på liknande sätt, att medierapporteringen kring vad ett brottsoffer är, domineras av stereotypa fördomar om hur ett brottsoffer ska vara. Studierna kring brottsoffer i media visar att brottsoffer beskrivs som hjälplösa, svaga och att de far väldigt illa (Nilsson 2012:143) samt att majoriteten av de artiklar som publiceras innehåller kvinnliga offer (Lindgren & Lundström 2012:107). Tabbert (2016:31) menar att tidningarna i allmänhet lyfter fram gärningsmän med beskrivningen som ett monster. Detta kan kopplas till teorin om det ideala offret då en ideal gärningsman skall ha egenskaper som kan ses i Tabberts (ibid) resonemang om monster, exempelvis farlig och våldsam. 5.2 Icke ideala offer Tidigare svensk forskning har diskuterat problematiken kring hur brottsofferdiskursen får mening i bland annat kriminalpolitiska förslag. Hebers studie från 2014 visar att offer och gärningsman ofta beskrivs som motsatsen till varandra, där offret beskrivs som god och 11

gärningsmannen som farlig (Heber 2014:1). Kriminalpolitiska förslag har även studerats med kvantitativ inriktning och då med liknande slutsats, att kvinnor ofta beskrivs som ideala offer (Ericson 2005:119). Det är oftast kvinnor som skildras som offer i de kriminalpolitiska förslagen (Heber 2014:7; Ericson 2005:118). Heber (2014:14) har även studerat gärningsmannens framställning i kriminalpolitiska förslag där slutsatsen är att de beskrivs som hänsynslösa, främmande män som medför nya hot mot Sverige. Särskilt invandrarmäns våld mot kvinnor diskuteras i förhållande till utländska brottslingars värderingar. Det som skiljer Heber (ibid:12) från de studier vi diskuterat ovan är det faktum att hon adresserar den problematik som omger brottsofferdiskursen; så kallat victim offender overlap. Heber (ibid) adresserar problematiken i hur de individer som är både offer och gärningsmän på samma gång inte ges någon röst eller hjälp och får själva ofta skulden för sin utsatthet. Heber (ibid:14) argumenterar i sin studie för att brottsofferdiskursen eventuellt kan öppnas upp för att i framtiden rymma olika typer av brottsoffer. Denna potentiella utveckling går även att finna hos Tham (2001:38f) som däremot problematiserar att en sådan utveckling kan verka negativt då individer lättare stämplas som offer mot sin vilja. Ett aktuellt exempel på detta är Natascha Kampusch som slog sig fri efter flera års kidnappning och ansågs vara ett idealt offer av allmänheten vilket hon motsatte sig (Van Dijk 2009:2). Brottsofferdiskursen blir påtaglig i dessa fall när ett idealt offer inte agerar som förväntat. Åkerström (2007:432) har studerat hur unga män berättar om sin utsatthet och kommer fram till att skador, våld och rädslor tonas ned på ett typiskt manligt sätt. Studien visar att män inte gärna ser sig själva som brottsoffer utan positionerar sig utanför vad som är att betrakta som ett äkta brottsoffer (ibid:453). Exempel på när förhållandet kvinna som gärningsperson och/eller man som brottsoffer problematiseras, återfinns i Karlsson och Petterssons studie (2003). En skillnad kan urskiljas mellan hur pojkar och flickor diskuterar rädsla i förhållande till sin könstillhörighet, där pojkarna mindre uttalat diskuterar det. Detta kan tolkas som att rädsla är en svaghet och kan förknippas med det som anses vara kvinnligt, således normativ femininitet (Karlsson 2003:49). Denna tolkning ligger i linje med hur flera forskare tidigare kopplat svaghet och passivitet till Christies teori om det ideala offret (Ericson 2005:117f; Burcar 2005:15; Heber 2014:12). Christie (2001:49) menar att kvinnor som blir misshandlade eller våldtagna av sina män är exempel på gränsfall där kvinnan inte uppnår en fullständig offerstatus. Däremot tycks det idag snarare vara problematiskt med den offerstatus som den misshandlade kvinnan tillskrivs 12

(Åkerström & Sahlin 2001:13). Kvinnors motstånd mot sin offeridentitet i misshandelsrelationer beskrivs av Hydén (2001:115). Hydén menar att det kan vara problematiskt för att kvinnan genom sitt offerskap blir definierad genom förövarens gärning och inte genom sin egen förmåga till aktiv handling. Det har även visats att kvinnor som fallit offer för misshandel opponerar sig mot attributen och generaliseringen som följer med offerskapet (Åkerström 2001:265). Detta liknar den problematik som Tham (2001:38f) har diskuterat då brottsoffer får brottsofferstatus mot sin vilja. 5.3 Våld i arbetslivet #Metoo-rörelsen har synliggjort att sexuella trakasserier och övergrepp är vanligt förekommande inom arbetslivet. Utsatthet för våld inom arbetslivet har redan innan rörelsens framfart belysts särskilt inom media men även inom forskningen (Wikman 2012:27). Mycket talar för att de incidenter som sker rörande våld på arbetsplatsen anmäls i mycket liten utsträckning (ibid:29), och att de uppgifter som finns gällande anmälningar av våld i arbetslivet rör framför allt våld eller hot mot tjänsteman (ibid:33). Detta trots att särskilt utsatta yrkesgrupper upplever att mötet med våld är en självklar risk inom yrket (Estrada, Nilsson & Wikman 2007:3; Heber 2007:72). Våldet inom arbetslivet har ökat, däremot uppges det finnas ett stort mörkertal (Estrada et al. 2007:5). Mörkertalet skulle delvis kunna förklaras genom att våld inom arbetslivet sällan anmäls när offret känner förövaren (Wikman 2012:29,33). Studier om utsatthet för brott i arbetslivet grundar sig främst på levnadsnivåundersökningar (Estrada et al. 2007). 6. Metod 6.1 Kvalitativ innehållsanalys Materialet har bearbetats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Kvalitativ innehållsanalys är en relativt bred metodteknik som används främst för att beskriva meningen av kvalitativ data i syfte att klassificera stora mängder text effektivt i ett antal kategorier som representerar liknande betydelser (Hsieh & Shannon 2005:1277). Textdata kan vara insamlad genom till exempel intervjuer, texter i böcker eller manualer men även artiklar från media (ibid:1279). Framförallt i Skandinavien har innehållsanalys en lång historisk bakgrund inom forskningen (ibid:1278). Forskning med kvalitativ innehållsanalys fokuserar på språket som kommunikation och beaktar främst textens innehåll tillsammans med dess kontextuella 13

betydelse (Bryman 2011:40,363). Den kontextuella betydelsen var av stor vikt i studien då materialet är starkt bundet till #metoo-kontexten. Målet med en kvalitativ innehållsanalys är att producera kunskap och förståelse för ämnet som studeras (Hsieh & Shannon, 2005:1278). Metoden bygger på ett konstruktivistiskt synsätt som utgår från att verkligheten konstrueras socialt (Barlebo Wennberg 2010:11). Kvalitativ innehållsanalys har sin fördel i att den är flexibel, då det är möjligt att tolka flera olika typer av texter och även sådant som inte är tydligt uttalat (Hsieh & Shannon 2005:1277). Hsieh och Shannon (2005) går igenom tre olika inriktningar av innehållsanalys som samtliga syftar till att tolka mening utifrån textmaterial. De stora skillnaderna i de olika inriktningarna rör främst hur materialet kodas och varifrån koderna grundar sig. Vi valde en riktad innehållsanalys då den syftar till att konceptuellt validera eller utvidga en teoretisk ram eller teori. Med hjälp av teorin ideala offer identifierade vi nyckelbegrepp som kodningsstrategier (ibid:1282). Användning av ett så pass riktat tillvägagångssätt som en teori, för med sig att vi närmar oss materialet med en stark subjektivitet. I och med att vi påbörjade vår studie med en föreställning om att brottsoffer i den studerade kontexten skiljer sig från tidigare forskning och teori fanns det en risk att vi var mer benägna att hitta bevis som bekräftade föreställningen, snarare än bevis som motbevisar den (ibid:1283). Även tidigare forskning kan sägas prägla vår förförståelse och tillsammans med teori kan detta riskera att göra oss blinda för kontextuella aspekter. Den kvalitativa innehållsanalysen kräver emellertid en relativt naiv genomgång av det insamlade materialet vilket för med sig en mindre påverkan av de begränsningar nämnda ovan (ibid). En begränsning med att tematisera utifrån en teori är att vi riskerar att gå miste om information om fenomenet som vi inte upplever behandlar våra teman. Däremot ger teman möjligheten att se hur de olika delarna av materialet relaterar till varandra (Schreier 2014:170). Eftersom syftet med studien är att genom exempel på tolkning få en djupare förståelse för hur #metoo framställs av svenska debattartiklar, ledare eller krönikor är den valda metoden ett verktyg för att besvara vår frågeställning. Således var en kvalitativ metod väl användbar för att uppnå syftet med studien. 6.2 Datainsamling och urval Uppsatsen bygger på mediematerial från år 2017. Samtliga insamlade artiklar är antingen en debattartikel, ledare eller krönika. Flera forskare menar att särskilda nyhetsartiklars huvudsyfte är att vädja till läsarens känslor (Lundgren, Ney & Thurén 1999:38, 42) vilket gjorde att vi valde att avgränsa oss till just debattartiklar, ledare och krönika. Detta för att vi 14

anser att de förmedlar starkare åsikter och använder ett mer målande språk för att skapa en känsla av närvaro hos läsaren än en vanlig informativ nyhetsartikel. Avgränsningen ligger även i linje med vår frågeställning om hur kvinnor i #metoo framställs av svenska debattörer. Databasen mediearkivet användes och det gjordes en artikelsökning från oktober 2017 eftersom det var då #metoo-rörelsen fick genomslag i Sverige. För att avgränsa studien söktes det endast på storstadspress med sökorden metoo #metoo och metoo-rörelsen. Efter en genomgång av träffarna för respektive sökord konstaterades det att artiklarna i mångt och mycket var överlappande innehållsmässigt. Därav valdes att endast titta på artiklar som framkommit under sökningen med ordet metoo. Sammanlagt visade sökningen 4771 träffar. De utvalda tidningarna bestod av Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Dessa medieaktörer valdes ut på grund av att sökningen visade många träffar hos dessa aktörer. Vi ville även ha en jämn fördelning med material från både svensk dags- och kvällspress. Eftersom vi endast sökte på tryckt press finns det en möjlighet att vi gått miste om material som endast funnits digitalt och alltså inte tryckts i tidning. Efter genomläsning av materialet gjorde vi bedömningen att värdet av innehållet som fanns i tryckt press var tillfredsställande i förhållande till studiens syfte. Under de första tre månaderna efter #metoo-rörelsens genombrott i Sverige (oktober till december) gav sökningen flest träffar, drygt 60-70 procent 1 av de artiklar som innehöll metoo skrevs under de tre första månaderna hos respektive tidning. Därav är urvalet från dessa månader motiverat. Många av de träffar som sökningarna gav var nyhetsartiklar, kortare notiser eller insändare vilka sållades bort eftersom studien ämnade att studera debattartiklar, ledare och krönikor. I mediearkivets sökfunktion gavs ingen möjlighet att söka på genren debattartiklar om vi inte ville använda det tillsammans med sökordet vilket gav begränsade träffar. Därför gick urvalet till som så att vi läste igenom de träffar under perioden oktober december som vi fann och sållade bort de artiklar som inte var ledare, krönikor eller debattartiklar. 1 I Dagens Nyheter gav sökningen mellan oktober 2017 april 2018 522 av 717 artiklar i oktober 2017 december 2017. I Expressen gav sökningen mellan oktober 2017 april 2018 423 av 567 artiklar i oktober 2017 december 2017. I Svenska dagbladet gav sökningen mellan oktober 2017 april 2018 285 av 457 artiklar i oktober 2017 december 2017. I Aftonbladet gav sökningen mellan oktober 2017 april 2018 191 av 305 artiklar i oktober 2017 december 2017. 15

Vi arbetade efter ett målstyrt urval för att finna artiklar relevanta för undersökningens forskningsfrågor. Målstyrt urval är en av de vanligaste urvalsmetoderna vid kvalitativ forskning och görs vanligtvis genom olika nivåer (Bryman 2011:350). Vid första sortering gjordes en genomläsning av alla artiklar som behandlade #metoo-rörelsen i rubrik, ingress eller på ett tydligt sätt framställde att artikeln handlade om ämnet. Efter en grundläggande genomgång återstod 75 artiklar som utgjorde analysmaterialet. Av dessa artiklar gjordes en kategorisering av de artiklar som behandlade offer och gärningsman inom #metoo. 6.3 Tillvägagångssätt Det tillvägagångssätt vi använt oss av är i mångt och mycket baserat på Hsieh & Shannons (2005:1282) exempel om riktad innehållsanalys. Vi utvecklade operativa definitioner från teorin om ideala offer. Huvudteman i kodningen bestod av offer och gärningsmän 2. Till att börja med lästes materialet igenom för att skapa en uppfattning om dess innehåll. Sedan granskades materialet och all text som tycktes beskriva brottsoffer utifrån antagandet om ideala offer eller icke ideala offer markerades, vilka var underteman till huvudtemat offer. Text som innehöll beskrivningar av gärningsmän kodades i undertemana ideala gärningsmän och icke ideala gärningsmän. Huvudtemat gärningsmän sågs som nödvändigt då teorin om ideala offer menar att en ideal gärningsman förstärker attributen hos ett idealt offer (Christie 2001:54). All markerad text kodades om möjligt till offer eller gärningsmän. Text som inte kunde kodas till något undertema användes inte då de inte uppfyllde studiens syfte. Underteman ideala offer, icke ideala offer, ideala gärningsmän och icke ideala gärningsmän var främst baserade på teorin som låg till grund för studien. Konstruktioner som kategoriserades till ideala offer relaterar till de attribut ett idealt offer skall ha för att få offerstatus av samhället; (kvinna) passiv, svag, rädd, klanderfri, försvarslös, trovärdig, skyddsvärd och i underläge. Dessa kodningar har dels utgått från teorin om ideala offer, dels utifrån vad som är typiskt kvinnligt, således normativ femininitet. Konstruktioner som kategoriserats till icke ideala offer är således motsatsen till ideala offer; modig, stark, våldsam, aktiv, provocerande och rationell. Dessa konstruktioner grundar sig dels i teorin om ideala offer och dels på det som kan betraktas som avvikelser från den normativa femininiteten, det vill säga maskulint kodade egenskaper. Vidare har gärningsmän kodats till två underteman för att se om det finns något mönster i hur gärningsmännen beskrivits. En ideal gärningsman har haft kategorier som främmande, stark, aktiv och farlig. Ett tillägg där 2 Se bilaga 1.1: kodningsschema. 16

är också att en ideal gärningsman skall beskrivas med negativa egenskaper. Kategorier som faller inom undertemat icke ideal gärningsman var till exempel att beskrivningen gärningen förmildrats eller avdramatiserats, att det har rört sig om en relation mellan offer och gärningsman samt att gärningsmannen beskrivits i positiva ordalag. De två huvudteman som utgjorde analysen har använts systematiskt för att koda de beskrivningar och konstruktioner vi funnit i materialet. Tanken var att koda artiklarna utifrån en konstruktion eller en kategori. När artiklarna gicks igenom insågs det att det fanns flera konstruktioner av olika teman i de flesta artiklarna och således var det mer representativt att koda en artikel till flera olika underteman. 6.4 Etiska överväganden De forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet 2002:5) utgörs dels av forskningskravet och dels av individskyddskravet. Forskningskravet väger ofta tungt, däremot är kraven inte absoluta utan bör ställas mot varandra i respektive studie. Samtyckeskravet har inte tillämpats då uppgiftslämnarens, vilket i studien är debattörerna och journalisternas, samtycke för medverkan inte har beaktats. Detta kan tolkas som att samtyckeskravet inte behandlas i vår studie. Då tidningsartiklar utgör en sekundärkälla är de som analyserats inte medvetna om studien. Detta anses inte behövas om information hämtas från befintliga källor (ibid:7, 9). Konfidentialitetskravet har tagits hänsyn till på så sätt att vi behandlat individuella uppgifter med försiktighet. Personuppgifter och liknande är utelämnade ur texten. Detta för att minimera risken för negativa konsekvenser för de individer som är omskrivna i artiklarna (ibid:12). Vi hänvisar inte i texten till särskilda fall utan fokuserar på debattörernas framställning av offer och gärningsmän. I avgränsningen av materialet ställde vi oss frågan huruvida det var relevant att belysa särskilda händelser, vilket ledde till att en ytterligare avgränsning gjordes för att inte beröra utsatta individer eller brottsoffer. I de fall då vi i resultat och analys hänvisar till särskilda uttalanden i text, såsom citat, har det aldrig framgått vem som sagt eller skrivit vad. Däremot skall det tilläggas att en total anonymisering inte skett i dessa fall då vi hänvisat till de specifika artiklarna i vår bilaga, vilket möjliggör att individers identiteter går att finna, särskilt skribenten av artikeln men även utsatta individers. 17

6.5 Reliabilitet och Validitet Eftersom denna studie bygger på våra tolkningar är sannolikheten för att en upprepad studie får samma resultat inte självklar. Vi kan inte hävda att resultaten är replikerbara och således kan tillförlitligheten diskuteras. För att öka tillförlitligheten har vi som forskare förhållit oss transparent i vår analys. Eftersom vi har kodat hälften var av materialet har vi varit noga med att diskutera kodningen så att vi uppfattat samma saker lika. Vi har även läst igenom respektives artiklar efter kodning för att säkerställa att tolkningen av samma text skall vara samstämmig. Eftersom vi är två som har tolkat materialet lika, ökar interbedömarreliabiliteten. Detta blir en styrka i förhållande till tillförlitligheten. Vi är medvetna om att vår förförståelse kan ha betydelse för hur vi analyserar innehållet i vårt valda material, samt att det kan påverka vad vi drar för slutsatser från resultatet till analysen (Bergström & Boréus 2012:31). Likaså kan även vår politiska ståndpunkt eller den kunskap vi införskaffat oss under tidigare studier inom det kriminologiska fältet färga vår analys. Vår egna inställning till #metoo-rörelsen är genomgående positiv, vilket har bidragit till vår forskningsfråga och kommer med stor sannolikhet även att påverka vår analys. I vilken utsträckning vår inställning till vårt valda ämne kommer att påverka vår tolkning är svårt att förutse. Dock är en kännedom kring vår egna förförståelse en styrka som ökar chansen att vi ser på materialet utifrån ett bredare perspektiv och ökar chansen för en högre tillförlitlighet (Bergström & Boréus 2012:42). Viktigt att framföra är dock att utan en viss del av förförståelse hade en tolkning varit omöjlig (Bergström & Boréus 2012:31). Tillförlitligheten kan även diskuteras i förhållande till intersubjektiviteten, då vår gemensamma uppfattning av #metoo inte nödvändigtvis delas med den som inte upplever rörelsen på liknande sätt som vi gör. För att öka intersubjektiviteten och därmed transparensen i denna studie har vi valt att göra tydliga förklaringar av metodens tillvägagångssätt samt förklarat vissa begrepp för att dessa på ett tydligare sätt skall förstås i vår analys (Bergström & Boréus 2012:42). Att studiens konstruktivistiska vetenskapsteoretiska synsätt delas med den kriminolog som utvecklat teorin vi valt kan bidra till att validiteten ökar. Eftersom en hög validitet säkerställs genom att frågeställning, metod och material följer varandra väl, således att studien mäter det den ämnar att mäta (Sohlberg & Sohlberg 2013:133). 18

7. Resultat och analys Nedan följer en presentation av materialet samt en tolkning av innehållsanalysens resultat utifrån teorin om ideala offer och genusbegreppet normativ femininitet. Analysen är uppdelad efter de teman som materialet kodades till. Resultatet visar att kvinnorna i #metoo framställs av svenska debattörer som både ideala offer och icke ideala offer. Gärningsmännen i #metoo framställs i samma material som icke ideala gärningsmän. Det är således efter dessa tre underrubriker som resultatet och analysen presenteras. 7.1 Ideala offer Beskrivningar av offret som idealt återfinns i materialet i ungefär lika stor utsträckning som beskrivningar kodade till icke ideala offer. De huvudsakliga beskrivningarna förklarar egenskaper hos offret som rädd, otrygg och i mån av hjälp från samhället. Rädslan beskrivs främst i relation till att offret inte vågar anmäla då hon är rädd att skuldbeläggas och klandras (DN 171103b). Kvinnans oförmåga att försvara sig på grund av svaghet, en inneboende egenskap hos den kvinnliga kroppen, beskrivs vara en bidragande aspekt till rädslan. Sårbarhet lyfts också upp i samband med detta vilket kan tolkas som en reproduktion av konstruerade genusföreställningar då det anses feminint att vara svag, sårbar och rädd. Detta konstaterande liknar den tidigare forskning som studerat flickors och pojkars rädsla i förhållande till sin könstillhörighet (Karlsson 2003:49). Detta är återkommande även i andra studier som diskuterats i avsnittet tidigare forskning (Burcar 2005:15; Heber 2014:12). Således är beskrivningen av ideala offer och egenskaper som förknippas med normativ femininitet applicerbara på beskrivningar som finns i materialet. Beskrivningar av vad de brottsutsatta kvinnorna varit med om skildras som grova övergrepp (Expressen 171029), hemskt (Expressen 171124a) och offentliga kränkningar (DN 171124). Detta sätt att beskriva situationen för övergreppen har ett stort inflytande på människors uppfattning om vad ett övergrepp eller ett sexualbrott är, vilket även påverkar människors rädslor för dessa (Pollack 2001:31). Detta kan vidare kopplas till den tystnadskultur (Aftonbladet 171103 ;171128; 171227; SvD 171025b) som mycket av materialet tagit upp i samband med att kvinnor är rädda och inte vågar anmäla. Kvinnor låter bli att tala ut för att de är rädda (Aftonbladet 171022) och framför allt tecken på en tysthetskultur där män håller varandra om ryggen och kvinnorna inte kan eller vågar kämpa emot (Expressen 171105). Wikmans (2012:29,33) studie visade på att 19

anmälningsbenägenheten är mindre om offret har en relation till gärningsmannen, särskilt inom arbetslivet. Således bidrar medias porträttering av brott till den tystnadskultur och den skam som kvinnorna känner när de blivit utsatta. En ytterligare tolkning av att kvinnor är rädda och inte vågar anmäla skulle kunna bero på att gärningsmannen är icke ideal. Utifrån teorin om ideala offer skulle samhället inte se offret som ett idealt offer och därför är kvinnor rädda för att inte bli trodda eller få legitimitet som offer. Jag tycker att det är fruktansvärt att tjejer kallas lögnare eftersom killen verkar vara en schysst kille. En riktig man som aldrig skulle göra något sånt. (Aftonbladet 171021). Tidigare mediestudier har visat att det är de sensationella och spektakulära brotten som får plats i media (Tabbert 2016:28). Detta bidrar till att en kvinna som råkar ut för ett övergrepp som inte stämmer överens med den bild som media vanligtvis förmedlar, vilket påverkar kvinnans uppfattning om vad ett övergrepp är, inte vågar berätta. Om du berättar om ett övergrepp kan du räkna med att bli förtalad och utpekad som lögnerska, och framtida jobb är uteslutet [ ] (Expressen 171022). Hon vågar inte anmäla då gärningsmannen, vad det visat sig i #metoo-rörelsen, oftast inte är en främmande man utan någon välkänd. Då gärningsmannen inte är ideal på grund av relationen mellan offer och gärningsman påverkas kvinnans syn på sin egen offerstatus. Detta stärker den teoretiska ramen då gärningsmannens attribut påverkar kvinnans syn på sin egen offeridentitet, vilket skapar en rädsla för att inte vara ett idealt offer. Det är återkommande i materialet att ett idealt offer behöver upprättelse, hjälp och att dessa offer är skyddsvärda. Kvinnor är varken säkra eller trygga (Expressen 171024). Detta ansvar ligger på samhället som kollektiv att förändra. I förhållande till de offer som inte är skyddsvärda enligt teorin om ideala offer lever dessa kvinnor upp till de föreställningar om hur en kvinna skall agera och bete sig. De lever även upp till de föreställningar om hur ett offer skall vara för att få fullständig legitimitet enligt teorin om det ideala offret (Christie 2001:47f). Offret behöver upprättelse och är skyddsvärd, det är konstaterat innehåll i brottsofferdiskursen sedan tidigare. I exempelvis Åkerström & Sahlin (2001:11) anses upprättelse för brottsoffret vara vanligt förekommande som ett retoriskt verktyg för att legitimera hårdare straff. I vårt material används upprättelsen som en kritik mot rättsstaten och för att skapa opinion i debatten om straffskärpning. Våldtäkt är oftast ett brott utan straff. [...] skriver om vilka radikala lösningar som skulle behövas för att fler offer ska kunna få upprättelse / / Här tronar ett hål mitt i rättsstaten. Det vanligaste grova brott som kvinnor utsätts för är i realiteten straffbefriat / / Om vi vill att rättsstaten ska skydda mot sexuella övergrepp måste vi kanske vara 20

öppna för att tänka annorlunda där också. (Expressen 171220). Här blir det tydligt att det finns en frustration mot hur staten har agerat vid våldtäktsfall som blivit uppmärksammade i media och att den delade åsikten i vårt material är att rättsstaten inte räcker till i dess nuvarande skick. En förändring behöver ske för att kunna skydda kvinnorna mot sexuella övergrepp och ge dem upprättelse, och implicit antyds att en straffskärpning vore lämplig. Att anses vara skyddsvärd som kvinna bör enligt normativ femininitet innebära en god moral, oskuldsfullhet och moderlighet vilket synliggörs i materialet. Den goda moralen syns i materialet genom att offren framträder med namn och bild samt att personliga och mer privata förhållanden kan ha nyckelpositioner när brottsoffer framställs. I och med att läsaren får en bild på offret är det lättare att nå läsarens känslor. På detta sätt fås den intimisering och emotionalisering av offerbeskrivningen som tidigare forskning synliggjort (Lindgren & Lundström 2010:107; Nilsson 2012:148; Tabbert 2016:7f ). Det är inte endast brottsoffrets utsatthet under själva brottshändelsen som diskuteras utan livet efter utsattheten, känslor och rädslor som uppkommit i och med utsattheten vilket kan tolkas som att brottsoffer i sig har ett nyhetsvärde. Denna mer personliga del av beskrivningen av brottsoffret relaterar även till normativ femininitet då det är samhället som bedömer huruvida kvinnan är normal eller avvikande. Oskuldsfullheten är återkommande i beskrivningen av det ideala offret då debattörerna får offret att framstå som klanderfritt, trovärdigt och att det är gärningsmannen som bör skambeläggas. Ett av många fantastiska resultat av kampanjen metoo är förskjutningen av skam från offer till gärningsman. (DN 171103). En kvinna i reportaget berättar just hur hon skäms över att jag försatte mig i de situationerna. Om man frivilligt inlett något med honom möts man av ett förakt från feministiska författare. Samtidigt som de fortsätter gå på Klubben. / /Återigen: skulden och skammen tillhör förövarna, en gång för alla. (DN 171124). Trots denna tydliga ståndpunkt blir det inte tydligt att det är gärningsmannen som skäms, bara att han borde. Det är fortfarande offren som uttrycker känslor av skam, trots att de inte borde, enligt debattörerna. Den kontroll av den kvinnliga kroppen sker i materialet genom att konstruera och reproducera det ideala offret som en god kvinna. Kontrollen tar sig särskilt uttryck i en ledare från Svenska Dagbladet med rubriken vad föräldrar behöver berätta för sina döttrar (SvD 171117b). Ledarskribenten framhäver statistik från brottsförebyggande rådet och pekar på 21

slutsatsen hos BRÅ som tyder på att sexualbrott och våldtäkter har ökat. Oavsett orsaker är trenden tydlig. Förvärras problemen kan nog väljarna förväntas bli mindre förlåtande gentemot politiker som inte förmår vända utvecklingen. En förändring till det bättre riskerar dock att dröja. Ansvarsfulla föräldrar gör således klokt i att upplysa sina döttrar om verklighetens realiteter. Det nya Sverige fordrar större försiktighet. (SvD 171117b) Genom att argumentera för att föräldrar har ansvar i att upplysa sina döttrar om sexualbrottens omfattning och att flickor skall vara försiktiga när de är ute på kvällen sker det en kroppslig kontroll av kvinnan genom att kontrollera hennes sexualitet (Lander 2003a:17). Innebörden i texten uttrycker en tydlig kontroll av den kvinnliga kroppen och sexualiteten då ansvaret läggs över på föräldrar eller flickor att se till så att flickornas kroppar inte hamnar i det offentliga, med risk för att bli överfallna. Det sker således ett ifrågasättande gentemot huruvida döttrar bör vara ute själva. Dessa uttryck återfinns särskilt i de delar som är kodade till ideala offret och normativ femininitet, då flickor är särskilt oskuldsfulla och inte ägnar sig åt sexuella aktiviteter frivilligt. Ytterligare exempel på denna typ av kontroll är jag vill ta varenda tjej som går hem i mörkret i handen och följa henne så hon slipper vara rädd. (Aftonbladet 171021). Detta bekräftar även teorin om det ideala offret och vilka som ses som svaga och rädda. Det är kvinnorna som är underlägsna sina gärningsmän och debattörernas sätt att beskriva offren reproducerar ytterligare bilden av offret som just kvinna, rädd och i behov av beskydd. Oförmåga att försvara sig själv följer även den normativa femininitetens tankesätt att den kvinnliga kroppen är fysiskt underlägsen den manliga (Lander 2003a:16). Således att offret är underlägsen sin gärningsman. 7.2 Icke ideala offer I ungefär hälften av materialet vi studerat återfinns det beskrivningar av kvinnliga offer som inte går i linje med tidigare forskning. När kvinnor beskrivs som icke idealiska offer är det vanligt förekommande att artiklarna fokuserar på kvinnor som grupp, där de beskrivs med ord som starka (DN 171231) modiga kvinnor (Expressen 171207) och att Patriarkatet kan bemötas genom att kvinnor, som nu sker, skapar allianser mellan sig. #Metoo är en sådan allians. (SvD 171125). Utifrån kodningen kan kvinnornas handlande tolkas som att de är aktiva. Detta kan ställas i relation till teorin om ideala offer som menar att ett icke idealt offer har dessa egenskaper (Christie 2001:54). Fokus i de artiklar som beskriver offer som icke ideala ligger inte på situationen för själva utsattheten utan snarare på den efterföljande tiden vid #metoos framfart och styrka som rörelse. I detta sammanhang beskrivs kvinnorna eller 22