Sid 1 (16) Projektnamn Livspondus Slutrapport genomförande Sammanfattning Ge en sammanfattande beskrivning av projektidé och framkomna resultat. Huvudsyftet med projekt Livspondus har varit att synliggöra och sprida det tysta kunnandet i Kriminalvården Region Väst. För att göra detta har projektet använt sig av en arbetsmetod, kompetenslaboratorium, som anpassats och utvecklats under projekttiden. Projektidén, metoden och resultatet beskrivs i denna rapport. Bakgrund till projektidén Kompetensutvecklingen och professionaliseringen på arbetsmarknaden innebär oftast satsningar på formell utbildning. Det informella lärandet och spridandet av den erfarenhetsbaserade kunskapen utnyttjas i mycket mindre grad. Det tysta kunnandet innebär att vi vet mer än vi vet om. Ett kunnande bestående av att möta situationer, att handla, att läsa av situationer mm. Kriminalvårdsarbetet ställer generellt relativt öga krav på personalen att kunna hantera komplexa situationer. Ett kunnande som vi inte kan tillägna oss via formella studier och heller inte sprida via traditionella utbildningsinsatser. Problemet med det tysta kunnandet, eftersom det inte är formulerat, är att det är svårt att värdera i form av ekonomi eller effektivitet. När verksamheten flyter på så kan det bero på att det tysta kunnandet smörjer maskineriet vilket inte märks men ändå är närvarande. Det krävs alltså att det tysta kunnandet synliggörs för att kunna värderas. FRIRPT v.1 [1426164966521] d.frirpt v.1 Projektidé Projektidén utgår från att det tysta kunnandet är personligt och att varje människas upplevelser är unika på samma sätt som varje människa är unik. Resan på väg mot en professionell identitet med ett stort mått av tyst kunnande är därför en personlig resa. Sannolikt har den kunnige genomgått en omfattande resa för att kunna omsätta gjorda erfarenheter till konstruktiva, för det mesta omedvetna, handlingsstrategier och handlingslogiker. Exempelvis så faller kunnandet som vi som barn tillägnade oss i att cykla i glömska. Varje förälder som hjälper sitt barn att lära sig cykla betraktar barnets lärande via "trial and error". En inlärningsprocess som de enbart kan understödja men inte riktigt förmedla. På samma sätt är det tysta kunnandet inom arbetslivet inte enkelt eller inte ens möjligt att formulera och lämpar sig därför inte till att spridas via formella utbildningsinsatser. Individen bygger själv sin värld och sina handlingspreferenser utifrån sina egna artikulationer och reflektioner kring sina erfarenheter. Naturligtvis sker detta i ett sammanhang av arbetskamrater och med hjälp av exempelvis handledning. Projektets erfarenheter gör att vi tror oss att med hjälp av att formulera begreppet tyst kunnande, samt med hjälp av att skapa en yttre ram för arbete med individens reflekterande och formulerande av sitt tysta kunnande, kunna bidra till att individen kommer att stärkas i sin professionella gärning. Utöver det är det vår förhoppning att organisationen kan komma att i högre grad uppmärksamma det tysta kunnandet och möjligen även skapa meriteringskriterier för detsamma. Tyst kunnande inom Kriminalvården
Sid 2 (16) Projektet har fokuserat på det tysta kunnandet inom Kriminalvården, dvs. bemötandekompetensen hos medarbetare i klientnära arbete. Bemötandekompetensen inom Kriminalvården handlar om att läsa av och förstå situationer och individer, dvs. hantera individer med ofta komplicerad livshistoria och inte sällan kraftfullt utagerande. Arbetet omfattar bland annat att hantera kritiska situationer som kan bestå av hot, utpressning, våld eller liknande. Arbetsmetod För att synliggöra det tysta kunnandet i Kriminalvården har projektet använt sig av metoden kompetenslaboratorier, komplabb. Metoden hjälper medarbetare att genom artikulation reflektera över sina erfarenheter i arbetet. Komplabb som metod beskrivs mer utförligt under rubriken Arbetssätt. Sammanfattande resultat och effekter Metoden komplabb har utvärderats på olika sätt under projekttiden och det finns nu möjlighet att se resultat och effekter av arbetet. Övergripande resultat av utvärderingarna visar att komplabben har stärkt deltagarnas yrkesstolthet och ökat deras medvetenhet om sitt eget kunnande, samtidigt som de har fått ökad kännedom om deras arbetskamraters höga kompetens. Den ömsesidiga tilliten bland personalen har därmed ökat, vilket har förbättrat förutsättningarna för ett gott samarbete på arbetsplatsen, som i förlängningen också stärker säkerheten för både personal och klienter. Projektet har kunnat uppmäta att deltagarna i komplabb har minskat sin korttidsfrånvaro med motsvarande drygt tre dagar per person och år genom att jämföra med en kontrollgrupp. Minskningen motsvarar en statistiskt signifikant effekt vilket innebär att skillnaden inte uppkommit av en slump. En enkätundersökning kopplad till lärandemiljön har visat att projektet haft positiva effekter på det upplevda lärandeklimatet på arbetsplatsen. I första hand är det deltagarna i projektet som upplever att lärandeklimatet har förbättrats, men även deras kollegor har märkt av en förbättring. Det senare kan indikera att deltagarna tar med sig insikter, erfarenheter och färdigheter från komplabbsträffarna och sprider dem i arbetsgruppen. En annan aspekt av Livspondus är bekräftelsen, styrkan och självförtroendet som kommer till följd av komplabb. Över hälften av de intervjuade poängterar att känner sig sedda och bekräftade i sin yrkesroll i och med Livspondus, och lika många berättar att de känner ett ökat självförtroende och också en ökad motivation och arbetslust. Det som deltagarna pratat om i komplabben har stärkt känslan av att man gör ett viktigt arbete, att man gör skillnad för klienterna samt att man ökat förmågan att hantera stress. Utvärderingen av projektet Livspondus, som beskrivits ovan, har skett genom en extern process utvärderare, Björn Ohlsson, från Göteborgs Universitet, en enkätundersökning gällande lärandemiljön på arbetsplatsen och upplevelsen av energi i både yrkesliv och privatliv, framtagen av Göteborgs Universitet samt intervjuer med deltagare efter varje komplabbsomgång. Projektet har ytterligare en enkät som mäter förändringen på individnivå men det samlade resultatet från denna enkät sammanställs efter projekttiden. Projektets resultat - Redogör kortfattat för det problem och de behov som projektet avsåg att fokusera kring. - Redogör för projektets ambitioner att göra skillnad, det vill säga hur lösa problemet på ett bättre sätt. Ta utgångspunkt i den eller de programkriterier (lärande miljöer, samverkan, innovativ verksamhet, strategisk påverkan) som projektet valt, men också där så är aktuellt hur aktiviteterna
Sid 3 (16) av transnationell och regionalfondskaraktär bidragit. - Vilka resultat och förslag till goda lösningar har projektet lett fram till? - Vilken påverkan och genomslag har projektet åstadkommit på individnivå, organisationsnivå och system- och strukturnivå? Utgångspunkten för projektansökan till ESF-rådet för projektet Livspondus 2010 var att det fanns vissa brister vad gäller tillvaratagandet och synliggörandet av tyst kunnande i Kriminalvården, med fokus på bemötandekompetensen. Nedan följer ett flertal punkter som identifierades vid projektansökan: Det saknas bra metoder för att tillvarata den erfarenhetsbaserade kunskapen Det saknas en koppling mellan formell utbildning och vardagslärande Det finns hälsorisker då de erfarna och de med tyst kunnande inte uppmärksammas Organisationen tappar värdefull kompetens då de med stor erfarenhet lämnar verksamheten vid exempelvis pensionsavgångar Arbetsmiljön och hälsan hos medarbetarna påverkas negativt när de inte upplever att deras erfarenhet tillvaratas Definition av erfarenhetsbaserad kunskap - tyst kunnande Utgångspunkten i projektets definition av tyst kunnande är Polyanis begrepp tacid knowledge vilket översatt blir tyst kunskap. Han menar att vi vet mer än vi vet. Detta innebär att omfattande delar av vår kunskap är omedveten eller förmedveten. Vi bär alltså på kunskap som sitter i ryggmärgen, eller kommer till oss som en magkänsla. Många gånger behöver beslut fattas snabbt, och vi litar på att känslan i magen leder oss rätt. Trots att vi omger oss med böcker och manualer, som alla är exempel på explicit kunskap, är det den rätta känslan, erfarenheten och våra färdigheter som avgör om och hur vi klarar av våra uppgifter. Tyst kunskap är precis det, den rätta känslan. När vi agerar utifrån känslan och handlar, då omsätter vi den tysta kunskapen till tyst kunnande. För projektet har det varit viktigt att begreppet vi arbetar med har bäring på handlande i verksamheten och vi har därför genomgående valt att använda begreppet tyst kunnande. Det tysta kunnandet baseras på tidigare erfarenheter. Det fungerar som en personligt färgad förmåga, ett självtillverkat verktyg, som vi omedvetet använder när vi griper oss an problem, värderar olika fenomen och tar ställning till dem. Vi är sällan medvetna om varför vi gör som vi gör, vi bara gör. Det tysta kunnandet karaktäriseras av att det oftast är omedvetet, abstrakt och svårt att uttrycka, vilket har gjort att det benämns som just tyst. Tyvärr leder omedvetenheten till att det tysta kunnandet sällan tas till vara. För en arbetsplats kan det innebära att den erfarne som exempelvis genom pensionsavgång försvinner från arbetsplatsen även försvinner med ett gediget tyst kunnande som kan vara avgörande för arbetsplatsen. Tyst kunnande och professionaliseringsprocessen I Kriminalvården finns en rekryterings- och utbildningsstruktur som ska möjliggöra att anställda får kompetens för att utföra det komplexa och krävande arbete som vård av kriminella innebär. Efter det formella lärandet krävs ett omfattande informellt och arbetsplatsanknutet lärande. Detta är inom komplexa och svårhanterliga yrken oftast en mångårig och omfattande process. Inom Kriminalvården sägs tio år vara en normal tidsperiod för att fullt ut behärska yrket. De strukturella förutsättningarna för denna professionaliseringsprocess saknas ofta och det saknas allmänt metoder för att synliggöra, ta tillvara och sprida tyst kunnande. Insatser som handledning och mentorverksamhet ger visst stöd åt detta fortsatta lärande men i stort kan sägas att det informella lärandet lämnas åt slumpen. Komplabb
Sid 4 (16) Projektgruppen har under projekttiden prövat metoden kompetenslaboratorier, komplabb, för att synliggöra och sprida det tysta kunnandet i Kriminalvården. (Metoden beskrivs under rubriken Arbetssätt). Arbetet med komplabb har utvärderats på flera sätt och det har under projekttiden framkommit starka evidens om att metoden fungerar. Resultat redovisning Processutvärdering I efterintervjuer och utvärderingar lyfter deltagare fram att de har vuxit i yrkesrollen, blivit modigare, och också fått en större ödmjukhet efter att de deltagit i projektet. De har idag djupare insikt om sitt eget och andras tysta kunnande, och känner en ännu starkare gemenskap med sina kollegor. De upplever ett bättre lärandeklimat och ökad meningsfullhet och involvering på arbetsplatsen. Många framhåller också att de reflekterar mer idag, både kring arbetet och kring sig själva. Och inte minst har projektet gett energi, framtidshopp och arbetsglädje! Efterintervjuer Resultaten som vi har sett i efterintervjuer och även kunnat mäta genom enkätundersökningar visar att de som genomgått kompetenslaboratorier upplever en ökad meningsfullhet och involvering på arbetsplatsen. Deltagarna har fått en stärkt självkänsla och yrkesstolthet, och en ökad motivation och arbetslust. Även den sociala gemenskapen och tilliten till kollegorna har stärkts. Sänkt korttidsfrånvaro I projektet har vi kunnat uppmäta att deltagarna har minskat sin korttidsfrånvaro med motsvarande drygt tre dagar per person och år. Detta anser vi hänger samman med upplevelsen av ökad meningsfullhet. Forskning visar att personer som upplever meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet såväl i sitt yrke som i sitt liv i stort lever friskare och mår bättre. Dessa tre faktorer tillsammans ger individen en känsla av sammanhang (inom sociologin ofta förkortat KASAM). För en organisation innebär en frisk och välmående personal en vinst i form av färre sjukskrivningar och lägre personalomsättning. Stärkt bemötandekompetens En annan vinst handlar om gott bemötande. Inom människovårdande yrken innebär en stärkt personal ökad kvalitet och trygghet för mottagarna av vården. Åtgärder som bekräftar och stärker personalen i sin kompetens leder till att personalen får en större verktygslåda i mötet med vårdtagarna. I Kriminalvårdens fall har personalen blivit ännu bättre på att skapa trygghet och tillit i mötet med klienterna. Man har blivit mer lyhörd, och man tenderar i än högre grad att möta klienterna där de befinner sig. Dessa tillitsfulla möten är en förutsättning för att kunna påverka klienternas attityder, och i förlängningen motverka att klienterna återfaller i brottslighet. Just sådan attitydpåverkan är en hörnsten i Kriminalvårdens brottsförebyggande arbete Lärandemiljöenkät Utöver de goda effekter som redan har beskrivits har en enkätundersökning visat att projektet haft positiva effekter på det upplevda lärandeklimatet på arbetsplatsen. I första hand är det deltagarna i komplabb som upplever att lärandeklimatet har förbättrats, men även deras kollegor har märkt av en förbättring. Det senare kan indikera att deltagarna tar med sig insikter, erfarenheter och färdigheter från komplabbsträffarna och sprider dem i arbetsgruppen. Enkätundersökningen genomfördes med projekt-deltagare före och efter att de deltog i projektet, samt med kontrollgrupper, dvs kriminalvårdare som inte varit i kontakt med
Sid 5 (16) projektet. Sammanställningen av resultaten från enkäten bifogas denna rapport. Syfte och mål med projektet - Redogör för projektets syfte/projektmål, delmål och avsedda resultat. - Vad har projektet uppnått i förhållande till mål och planerat upplägg? Redogör dels med kvantitativa mått, dels kvalitativt i form av till exempel erhållna kunskaper och förändringar i attityder, riktlinjer, beteende etc. - Vilket lärande åstadkom ni i projektet såväl internt som externt? - Redogör för orsaker till avvikelser i förhållande till planerad verksamhet i projektansökan och hur detta har påverkat projektbudgeten. Syfte och mål med Livspondus projektet Syfte och mål med projektet Livspondus var att synliggöra och sprida det tysta kunnandet bland Kriminalvårdens personal, bidra till framtagandet av bestående strukturer för synliggörandet av tyst kunnande i organisationen samt undersöka om synliggörandet av tyst kunnande bidrar till en förbättrad lärandemiljö och hälsa. Förhoppningen var projektet skulle bidra till en förståelse och handlingsförmåga i yrkesutövandet hos kriminalvårdare, bidra till att utveckla en vidare professionalitet i hanterandet av kriminalvårdarens yrkesroll, leda till ökad säkerhet och välbefinnande i yrkesutövandet och att det, på sikt, skulle leda till en ökad motivation att stanna kvar i det klientnära arbetet. I ansökan för projektet var målet att 150 medarbetare i Region Väst skulle genomgå den metod som projektet använt sig av, kompetenslaboratorium (komplabb), vilken beskrivs nedan. När projektet avslutades hade ca 270 personer i Region Väst genomgått komplabb. Sammanlagt har ca 46 stycken komplabbsomgångar genomförts under projekttiden. Resultat av komplabb Resultat av komplabb har redovisats tidigare i rapporten. I den externa utvärderingen som Björn Ohlsson genomfört av projektet summerar han att Livspondusprojektet uppnått uppsatta syfte och mål (se bifogad rapport När magkänslan fick sitt erkännande). Utöver de utvärderingar som tidigare redovisats beskrivs nedan vad en grupp deltagare i komplabb upplevde efter genomgången komplabbsomgång. Gruppen vittnar om en Livspondusanda som infunnit sig med tiden, ett ärligt och nyfiket sätt att närma sig varandra som kollegor. De uppger att de vill ta med sig den positiva känslan in i vardagen. Det borde vara relativt lätt att återskapa Livspondusandan i vardagen, exempelvis i mötesstruktur, genom att ge utrymme till den som talar att tala till punkt och att lyssnaren är uppmärksam och ställer utforskande frågor, förklarar de. Önskvärt är att den som är mötesordförande hjälper till att hålla i strukturen. Livspondus har fått positiva spridningseffekter runt om i Kriminalvården Region Väst. Utvärderingar av projektet visar att också personer som inte själva deltagit i kompetenslaboratorier upplever en förbättrad arbetsmiljö om de haft nära kollegor som deltagit. Genom att tidigare deltagare enligt Livspondustänket ställer perspektivskapande frågor till sina kollegor istället för att komma med konkreta lösningsförslag hjälper man till att sprida kulturen på arbetsplatsen. Att sprida detta positiva klimat ytterligare på arbetsplatsen bör således bli allt lättare ju fler som deltar och blir kulturbärare för Livspondus och tyst kunnande i arbetslivet. Vinster och verktyg för chefer
Sid 6 (16) Syftet med att uppmärksamma tyst kunnande hos personal är att synliggöra den guldgruva av erfarenheter och lärdomar som personalen använder i sitt jobb varje dag, oftast utan att reflektera över det. Arbetsgivaren borde uppmärksamma och meritera deltagande i kompetenslaboratorier, eftersom det är kompetensutveckling för personalen, menar gruppen. De lyfter fram att den personal som har högst arbetsbelastning troligen är de som är i störst behov av att få tid och verktyg för reflektion över sitt tysta kunnande. Kompetenslaboratorierna blir då ett andhål i den dagliga stressen. Utvärderingsresultat från projektet Livspondus stödjer gruppens åsikt: korttidssjukskrivningen bland deltagare i Livspondus är i snitt tre och en halv dag lägre per person och år jämfört med en kontrollgrupp som inte deltagit i projektet. Gruppen vill också framföra tankar om att chefer skulle kunna delta i kompetenslaboratorier och därigenom få verktyg för att på ett ännu tydligare sätt bekräfta sin personal. Det finns ett behov hos personal att bli sedd och få feedback. Kanske skulle kompetenslaboratorier kunna vara ett konkret sätt för chefer att skaffa sig ytterligare ett pedagogiskt hjälpmedel? Arbetssätt Vad var ert huvudsakliga arbetssätt? Beskriv kortfattat vilka metoder, utbildningar och andra aktiviteter som användes. Vad i metoderna och aktiviteterna var det som gjorde skillnad, d.v.s. som ledde fram till det önskade resultatet? Beskriv eventuellt nya metoder eller material som tagits fram i projektet. Komplabbsmetoden Ett sätt att nå projektets syfte och mål var att pröva en tidigare beprövad metod som kallas för förändringslaboratorier, men som i synliggörandet av det tysta kunnandet fått namnet kompetenslaboratorier (komplabb). Metoden har sitt ursprung i ett annat projekt som hade fokus på jämställdhetsfrågor (Jämställdhet inifrån). Frågan var därmed om det i komplabb skulle gå att synliggöra, sätta ord på och sprida det tysta kunnandet inte bara för individen men också för organisationen. Det tysta kunnandet som är i fokus i komplabb är bemötandekompetensen hos personalen i Kriminalvården som arbetar med klientnära arbetsuppgifter. Urval till komplabbsgrupper har skett bland personal med en spridning på antalet arbetsår i Kriminalvården, dvs ett par personer som arbetat en längre tid (ex 20 år) samt de som har ca fem års erfarenhet. Strävan har varit att ha en så jämn könsfördelning som möjligt. Komplabbsgruppen består av 6 personer som träffas vid 8 tillfällen. Varje träff är 2 timmar. Komplabbarna leds av en processledare som har till uppgift att hålla i strukturen, dvs formen för komplabb, samt möjliggöra och hjälpa processen i gruppen under komplabbsomgången. I komplabb delar deltagarna med sig av verkliga arbetssituationer i vardagen och tillsammans reflekterar de och perspektiviserar över dessa. Efter att deltagaren berättat sin berättelse och fått den belyst ytterligare med hjälp av sina medarbetare, återkopplas alla de kompetenser och kunnanden som han eller hon använt sig av i sammanhanget. Denna form av feedback ges av processledaren tillsammans med övriga deltagare i komplabb. I slutet av varje komplabbsträff skriver deltagarna ner sina reflektioner i en reflektionsbok för att stimulera medvetandegörandet och reflekterandet. Dessa reflektionsböcker är privata. Vid den näst sista träffen avges en så kallade individuell avsiktsförklaring. Avsiktsförklaringen innebär en förpliktelse att arbeta med att synliggöra och sprida tyst kunnande som individ i arbetet i vardagen. Den individuella avsiktsförklaringen skrivs också ner i ett "brev till sig själv" som medarbetaren får till sig sex månader efter genomgånget komplabb. Vid sista träffen genomförs en gruppdiskussion, gemensam reflektion, där gruppen får utrymme att tillsammans prata om komplabbsprocessen vad det har betytt för dem att synliggöra det tysta kunnandet och hur man vidmakthåller arbetet utanför komplabbsgruppen. Gruppen skapar vid
Sid 7 (16) detta tillfälle tillsammans ett underlag som delges i ledningsgruppen gemensam reflektion som efter komplabbsomgången är klar förmedlas till övriga medarbetare i organisationen genom ledningsgruppen. Arbetsmodellen i stort Under projekttiden har det växt fram en arbetsmodell som utgår från komplabbsmetoden. Modellen består av flera moment och insatser som tillsammans syftar till att stärka den process som startat i komplabb. Förhoppningen är att insatserna ska vidmakthålla den positiva förändring som individen genomgått genom komplabb samt stimulera användandet av de professionella verktyg som medarbetaren fått med sig under komplabbsomgången. Följande inslag arbetades fram efterhand: Intervju inför medverkan Innan komplabbsomgången påbörjas är det av stor vikt att alla deltagare i gruppen informeras om vad komplabb är för något och vad det kommer innebära för dem som gruppdeltagare. Individens avsiktsförklaring och "brevet till mig själv" Vid en av de avslutande träffarna skapas en individuell avsiktsförklaring som följs upp genom ett brev till sig själv. Komplabbsgruppens reflektioner till ledningsgruppen Vid det sista komplabbstillfället möts komplabbsgruppen och reflekterar tillsammans över komplabbsomgången och den process de genomgått i synliggörande av det tysta kunnandet. Reflektionen och diskussionen i gruppen, vid detta tillfälle, utmynnar i ett gemensamt underlag som skrivs ner och förs fram till den lokala ledningsgruppen. Avslutande individuell intervju Några månader efter att komplabbsomgången är avslutad genomförs en individuell intervju. Denna intervju har till syfte att stärka den reflektionsprocess och kompetensökning som skett i komplabb samt få deltagarnas bild av komplabb och hur det påverkat dem och deras arbete. Under projekttiden har efterintervjun också varit ett utvärderingsinstrument för att samla kvalitativ information till projektgruppen om effekterna av komplabb för individen. Intervjun finns kvar som en del av Livspondus modellen för att ytterligare stimulera den effekt och förändring för medarbetaren som påbörjats i komplabb. Komplabbsgruppens återträff Andra sätt att vidmakthålla och fortsätta den process som påbörjades i komplabb är återträffar för hela komplabbsgruppen några månader efter genomgånget komplabb samt storträffar där medarbetare, som genomgått komplabb, från hela regionen träffas. Storträffar Storträffar är regionala träffar för personal som genomgått komplabb. De träffas och får under en arbetsdag möjlighet att utbyta erfarenheter och tankar kring komplabb med kollegor från andra verksamhetsområden. Storträffarna syftar att bidra till vidmakthållandet av den professionaliseringsprocess som komplabbarna startat och ytterligare stärka det fortsatta arbetet med det tysta kunnandet på respektive verksamhetsområde. Utbilningsmaterial Ett utbildningsmaterial har skapats av projektgruppen. Utbildningsmaterialet är främst avsett för fortsatt Livspondusverksamhet samt implementering i Kriminalvården. Det går dock med lätthet att anpassa materialet för andra organisationer. Den vänder sig till både ansvariga medarbetare på regionalnivå samt till lokal processledare som håller i komplabb. I materialet
Sid 8 (16) beskrivs bland annat implementering av Livspondus i organisationen, de teorier som komplabb bygger på samt en guide för genomförandet av komplabb. Deltagande aktörer i projektet Redogör för vilka aktörer (organisationer, företag, myndigheter) som ingick i projektet, samt vad de konkret bidrog med, både vad gäller engagemang, ekonomiska resurser och påverkansarbete. Redovisa dessutom arbete i projektgrupp, styrgrupp och/eller referensgrupp samt gruppernas sammansättning. Hur har grupperna fungerat? Under projekttiden har flera samverkande faktorer och aktörer varit avgörande för projektarbetet. Styrgrupp När projekt Livspondus startade fanns det redan en styrgrupp på plats som bestod av: Lennart Palmgren (regionchef region Väst), Margaretha Sandberg (personalchef huvudkontoret), Bengt Herrman (personalexpert regionstaben), Annika Stegarp (ekonomiexpert regionstaben), Katarina Risberg (regionalt sakkunnig), Cecilia Algelius (projektledare) och Hans Lindgren (metodstöd Göteborgs Universitet). Sammansättningen av projektgruppen hade betydelse då den bland annat hade en tydlig förankring i ledningen och därmed beslutsmandat. Styrgruppen möttes regelbundet under projekttiden för att förankra genomförandet av projektet samt fatta beslut som påverkade projektets riktning. Projektgrupp Projektgruppen som skapades bestod initialt Projektgruppens sammansättning Projektgruppen bestod till att börja med av fyra personer (sammanlagt 2,5 årsarbetskrafter) från Kriminalvården, samt av metodstöd Hans Lindgren från Göteborgs universitet. Sammansättningen av projektgruppen, samt möjligheten att vara flera personer vid planeringsarbetet, har betytt enormt mycket för projektets framgång. Möjligheten att reflektera och perspektivisera över flera olika lösningar i en grupp har fört projektet framåt och medverkat till en lyhördhet, inte bara för varandra men också för den organisation vi arbetar i. Detta har onekligen varit en framgångsfaktor då flertalet beslut fattats efter noga övervägand övervägande sett utifrån flera perspektiv. Projektgruppen förändrades över tid bland annat på grund av föräldraledighet, annan frånvaro samt tillskott av nya personer. I början av 2012 anställdes en projektinformatör i projektet, vilket betydde mycket för hur projektet har kommunicerats och marknadsförts både internt och externt. Allteftersom projektet pågått har strukturer skapats som gjort det mindre sårbart av förändringar i projektgruppens sammansättning Detta har gjort projektarbetet mindre personbundet och stärkt vidmakthållandet över tid. Hans Lindgren från Göteborgs universitet har under projekttiden utgjort ett stort stöd för projektgruppens arbete och vilken riktning projekt arbetet tagit. Projektgruppen har erhållit metodstöd från Hans Lindgren och projektgruppen har i sin tur utgjort ett processtöd för lokala projektledare i regionen, som regelbundet kunnat bolla och förankra genomförandet av komplabb enskilt eller i grupp med projektgruppen. Göteborgs Universitet Projektet har genomförts i Kriminalvården i samarbete med Göteborgs universitet. Förutom metodstödet Hans Lindgren har ett flertal utbildningsinsatser för projektgruppen, främst under mobiliseringsfasen, genomförts av personer kopplade till Göteborgs universitet bland annat Agneta Lundquist lärare i kompetenslabbar, Gunnar Gillberg lärare i metodteori, Linda Corin inspiration för utformande av intervjun inför komplabb och Anneli Sander inspiration för processarbetet, Björn Ohlsson processutvärderare av projektet (rapporten: När magkänslan fick sitt erkännande ) samt Åsa Lindgren enkätansvarig (rapport: LIVSPONDUS Effekter på lärandeklimat, arbetsmiljö och hälsa en kvantitativ utvärdering). Verksamhetsområde (VO) För att förankra projektet lokalt samt skapa ett brett processägande informerade projektgruppen, i ett tidigt skede, alla lokala ledningsgrupper i region Väst för att förbereda dem inför start av komplabb. Förutom att ledningsgruppen fick i uppdrag att utse en lokal projektledare (LPL) skulle de också välja en person i ledningsgruppen som kontaktperson för
Sid 9 (16) Livspondus. En viktig faktor i arbetet med förankring på varje verksamhetsområde har, under projekttiden, varit att det funnits minst en LPL på varje verksamhetsområde. Lokal Projektledare (LPL) Den lokala projektledarens uppgift var att hålla i alla Livspondusfrågor i VO:t, dvs. vara med vid urval av komplabbsdeltagare, boka tider och lokal för komplabbar, ansvara för information och kommunikation med deltagare och ledningsgruppen, samt leda och till viss del dokumentera processen i komplabbar. Denna komplexa roll kräver organisations- och logistikkompetens och samtidigt en fallenhet för att hålla i grupprocesser, dvs. komplabbar. Lokala projektledare utbildades av projektgruppen med start under mobiliseringsfasen för att de skulle erhålla så många utbildningstillfällen som möjligt. De fick då genomgå komplabb (vid fyra tillfällen) på samma gång som de vid dessa tillfällen fick en fördjupad teoretisk förståelse för processen i arbetet med att synliggöra tyst kunnande i arbetslivet. Sammanfattningsvis kan sägas att ett gott samspel mellan nämnda faktorer har skapat gynnsamma förutsättningar för projektets implementering och förankring i verksamheten. Projektgruppens arbete Mobiliseringsfasen Mobiliseringsfasens fyra månader var avgörande för det fortsatta arbetet i projektet. Förutom utbildning av projektgruppen planerades hela projekttiden under den här perioden. Alla aktiviteter planlades efter en tidslinje där slutmålet för projektet fick utgöra utgångspunkten, dvs. var vill vi vara när projektet är slut? Utefter denna målbild skapades en realistisk tidslinje med skarpa deadlines för aktiviteters start, samt återkommande stödaktiviteter för bland annat lokala projektledare. Förankring i ledningen Regionchefen för region Väst var styrgruppsordförande vilket underlättade förankringen i den regionala ledningsgruppen. Projektgruppen förankrade också projektet i den regionala samverkansgruppen. Under mobiliseringsfasen besökte projektgruppen alla lokala ledningsgrupper för att informera och förankra Livspondus lokalt i organisationen. Förankring hos ledningen på alla nivåer är avgörande för genomförandet av en aktivitet, i det här fallet komplabb. Avgörande för implementering är att det finns ett brett processägande, dvs. att frågan drivs av flera personer som exempelvis: kriminalvårdschefen, kriminalvårdsinspektören, personalassistenten samt den lokala projektledaren på VO:t. Flera aktörer måste samtidigt vara drivande för att en fråga ska fästa i verksamheten och vidmakthållas. Genomförandefasen Efter en omfattande mobiliseringsfas, då förberedande aktiviteter genomfördes för att förankra projektet i organisationen samt genomföra utbildning inför genomförandet av komplabbar, övergick projektet i en genomförandefas. En struktur för dokumentation av komplabbarna skapades redan under mobiliseringsfasen för att kunna samla in material för analys under projekttiden. Dokumentationen har visat sig vara värdefull även ur ett kvalitetssäkringsperspektiv av komplabbsverksamheten. Vid varje komplabbstillfälle dokumenterade den lokala projektledaren varje case (berättelse), tillhörande kompetenser, avslutande reflektioner samt processobservationer enligt en specifik mall. Dokumentationen har samlats in av projektgruppen och legat till grund för handledning/feedback/stöd till de lokala projektledarna, samt fungerat som en kvalitetssäkring av komplabbsmetoden. Kontinuerlig feedback och stöd har varit nödvändig för att säkerställa att metoden inte utvecklas i en annan riktning och få en annan form och struktur efter hand. LPL-dagar Efter uppstarten av komplabbar ute i respektive VO ordnades återkommande erfarenhetsträffar mellan LPL och den regionala projektgruppen med en kontinuitet omfattande cirka en gång i månaden. Vandringen" mellan projektgruppen och VO:t varit en
Sid 10 (16) förutsättning för lokala projektledare och projektgruppen att få en överblick och därmed en möjlighet till ytterligare reflektion. Lokala projektledare har uttryckt att det finns en stor vinst i att mötas på erfarenhetsträffar eftersom de då kunnat dela med sig av erfarenheter, lärt av varandra, erhållit tips på lösningar och därmed inte heller känt sig så ensamma i sitt uppdrag. Detta har stärkt dem som personer i deras uppdrag i Livspondus och hjälpt dem att freda tid för komplabbsverksamhet i det dagliga arbetet. Jämställdhetsintegrering Redogör för hur ni arbetat med jämställdhetsintegrering i ert projekt. Relatera till projektplan och utmaningar under arbetets gång. Inom Kriminalvården har under ett antal år satsats stort på jämställdhetsintegrering. Inom region Väst är nu fler kvinnor än män anställda. I projektet har projektgruppen arbetat med att säkerställa att inget perspektiv ("manligt" eller "kvinnligt" förhållningssätt) får företräde och därigenom verkat för en ökad faktisk jämställdhet inom verksamheterna. Projektet har även eftersträvat en jämställd könsfördelning i styrgrupp, operativ projektgrupp, referensgrupp samt ibland övriga deltagare i projektet. All statistik och uppföljning har könsfördelats vilket har möjliggjort en jämförelse. I den intiala lärandemiljöenkäten som genomfördes i projektet kunde man inte se någon skillnad i svaren mellan män och kvinnor före och efter komplabbsgenomförande. Inför start av komplabb har det skett ett urval av deltagare som ska utgöra komplabbsgruppen. Målsättningen har varit att både män och kvinnor ska vara representerade i alla komplabbsgrupper. Under komplabbsomgångarna bevakas allas delaktighet vid varje komplabbstillfälle genom att alla får komma till tals. Andra kriterier för deltagarna i komplabb var att ett par av deltagarna skulle ha arbetat en längre tid i Kriminalvården eller annat människovårdande yrke (20 år eller mer). Övriga deltagare skulle ha jobbat kortare tid i Kriminalvården (några år), vara engagerade medarbetare redo för en "påfyllning". En del av de fynd vi gjort under projekttiden, vad gäller genusaspekter, hade vi inledningsvis inte någon teoretisk utgångspunkt för. Det gäller bl.a. att vi tyckte oss se skillnader både avseende kön och typ av berättelser (case) samt i än högre utsträckning mellan kön och beskrivning av utveckling hos individen. När det gäller beskrivning av utveckling så har vi vid intervjuerna efter genomgången komplabbsserie ställt frågor om personerna tycker att de upplevt utveckling via deltagande i komplabb. Där har kvinnor generellt haft mycket lättare att omedelbart beskriva att de tycker sig ha utvecklats. Männen har generellt haft svårare att omedelbart beskriva sin utveckling. Efter fortsatta frågor har de ofta däremot kunnat beskriva samma utveckling som kvinnorna. När det gäller berättelserna så är det entydigt så att kvinnors berättelser mer har centrerats runt relationer och bemötande medans männens mer har innehållit beskrivningar av händelser och aktioner. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning Redogör för hur projektet arbetat för att förverkliga visionerna vad gäller tillgänglighet i projekt. Relatera till projektplan och utmaningar under arbetets gång. I ett tidigt skede erhöll projektet information om tillgänglighet från Gert Månsson vid Processtöd Tillgänglighet som drivs av Handisam (myndigheten för handikappolitisk samordning) och Handikappförbunden och finansieras av Europeiska Socilafonden, ESF. Detta möte resulterade i nya tankar för projektgruppen och ett utvidgat sätt att se vad som ingår i
Sid 11 (16) begreppet tillgänglighet. Projektgruppen har därmed försökt att arbeta utifrån dessa nya glasögon. Genomförandet av erfarenhetsdagar för LPL, övriga informationstillfällen samt komplabb har under projekttiden skett i Kriminalvårdens befintliga lokaler. Urvalet av LPL samt deltagare i komplabb är anställda medarbetare inom Kriminalvården. Speciella urvals kriterier LPL:s uppdrag samt för att delta i komplabb har funnits under projekttiden. Urvalet av LPL har främst skett utifrån kompetenser för att hålla i grupprocesser samt att sköta logistik och planering på respektive VO. Vid urval av komplabbsdeltagare har projektet fokuserat på medarbetare som arbetar klientnära då projektet valt att inrikta sig på det tysta kunnandet i form av bemötandekompetens. Vid kommunikation per mail samt vid samtliga publikationer som projektet producerat har bild och text valts ut för att vara tydlig, pedagogisk och lättillgänglig för alla Kriminalvårdens medarbetare. En projektkommunikatör har varit anställd i projektet och arbetat med utformning av all kommunikation och val av kommunikationsvägar. Därmed har även rekommenderade skrivregler som ska göra informationen tillgänglig för alla beaktats. Vid exempelvis arrangemang utanför Kriminalvårdens lokaler, såsom storträffar i projektet, togs bland annat hänsyn till tillgänglighet exempelvis avseende behov av specialkost, hörslinga mm. Regionala prioriteringar Redogör för de eventuella regionala prioriteringar som ni arbetat med. Projektet har genomförts på alla nio verksamhetsområden i region Väst och i alla verksamhetsgrenar, dvs häkte, anstalt och frivård. Spridning och påverkansarbete Redogör för hur ni arbetat med spridning och påverkansarbete. - Vilka personer/organisationer har ni riktat er till? - Hur kan projektets idéer och erfarenheter omsättas i annan verksamhet? - Vilka ytterligare insatser för påverkansarbetet skulle behövas för att nå dit ni vill? Vem/vilka bör göra det? Kriminalvården har varit fokus under projekttiden för Livspondus men arbetsmetoden komplabb skulle kunna överföras till andra arbetsplatser. Projektet har främst arbetat med att synliggöra det tysta kunnandet bestående av bemötandekompetens i Kriminalvårdens klientarbete. Organisationer, företag och myndigheter som har ett människovårdande uppdrag kan med fördel använda sig av modellen utan att den behöver modifieras och anpassas alltför mycket. Initialt var spridningsarbetet för Livspondus fokuserat på Kriminalvården, bland annat genom artiklar på Krimnet, RuntiKrim (kriminalvårdens personaltidning) samt kriminalvarden.se. En del av målsättningen för projektet var att skapa strukturer för att fortsätta arbetet efter projekttiden i Kriminalvården. Under hösten 2013 publicerade kriminalvarden.se en artikel om projektet med rubriken: Hitta ditt tysta kunnande må bättre på jobbet. Där framhävdes det hur viktigt det tysta kunnandet är för att stärka personalens välbefinnande på jobbet, och för att öka tryggheten i arbetet med klienter. I september 2013 föreläste projektledare Cecilia Algelius på ett frukostseminarium för personal från Kriminalvårdens huvudkontor. I slutet av projekttiden har intresset spridit sig utanför Kriminalvården bland annat i och med att projektet nominerades till Götapriset 2013. Den näst sista veckan i november 2013 hölls
Sid 12 (16) Kvalitetsmässan på Svenska Mässan i Göteborg. På Kvalitetsmässan ställde organisationer ut sina projekt som handlar om att förbättra offentlig verksamhet. Under mässdagarna delades ett pris GötaPriset ut till det projekt som har betytt mest för personal och verksamhet inom offentliga sektorn. Av totalt 241 sökande var Livspondus ett av 49 nominerade projekt till GötaPriset. Livspondus höll en presentation av projektet under mässan och fick då möjlighet att sprida projektets positiva arbetssätt till andra verksamheter inom stat, kommun och landsting. I fackförbundet ST:s tidning Publikt skrev i ett av sina nummer under hösten 2013 om hur Tyst kunskap tas till vara. Där intervjuades en personal från Skogome anstalten om sina upplevelser av komplabb. Han lyfte fram att komplabben har fått positiv effekt genom att det har minskat stress och gett förbättrat kraft i arbetet. Reportern Suzanne Vikström träffade även Krimnalvårdschefen i Vänersborg. Han uttryckte att han känner stolthet och inser vilken komplex verksamhet Kriminalvården har. Det känns tryggt att se att all den kunskap som inte synts tidigare nu har börjat sprida sig, säger han. Artiklar om Livspondus publicerades också tidningen Chef samt SvD (Svenska Dagbladet). Tidningen Chef skrev i sitt oktober nummer om Livspondus och enligt artikeln Så lockas medarbetarnas tysta kunskap fram. Reporten Ingrid Askeberg beskriver på ett tydligt och trevligt sätt vad projektet Livspondus går ut på. Artikeln publicerades även i Svenska Dagbladet söndagen den 27 oktober. Även tidningen Personal & Ledarskap uppmärksammade Livspondus positiva arbete med att synliggöra tyst kunnande i arbetslivet. Reportern Emma Casserlöv intervjuade projektledare Cecilia Algelius samt komplabbsdeltagare vid Skogomeanstalten. Reportaget finns att läsa i Personal och Ledarskap nummer 9:2013. Projektledare Cecilia Algelius var en av talarna under Socionomdagarna på Älvsjömässan i Stockholm 12 till 13 november 2013. Som en produkt av projektet har projektgruppen i Livpondus skapat ett utbildningsmaterial om att driva komplabb. Materialet ger en teoretisk och praktisk vägledning i hur komplabbsverksamhet bedrivs. Utbildningsmaterialet är anpassat för att kunna användas både inom och utanför Kriminalvården. Projektgruppen har under projekttiden arbetat fram förslag på strukturer och modeller för att möjliggöra projektets övergång till förvaltning samt spridning till övriga Kriminalvården. Förhoppningen är därmed att arbetet med att stärka personalen genom att synliggöra och sprida det tysta kunnandet fortsätter 2014. Extern utvärdering Redogör för hur den externa utvärderaren (om det är aktuellt) konkret bidragit i projektarbetet. Vilket stöd har det varit för projektledningen och hela projektet? Under projekttiden har projektets externa utvärderare Björn Ohlsson, Göteborgs universitet, bidragit till utveckling av arbetet inom projektgruppen samt möjligheten för projektgruppen att se hur komplabb fungerar för individen samt påverkar organisationen. Projektgruppen och Björn Ohlsson träffades kontinuerligt för avstämning under projekttiden och han bekräftade de fynd som projektgruppen gjorde utifrån komplabbsmetodens betydelse för individen och för arbetsplatsen, när man synliggör det tysta kunnandet. Eftersom Björn Ohlsson även tittade på projektgruppens arbete blev denna utvärdering ett sätt för projektgruppen att, under pågående arbete, medvetandegöra grupprocesser och arbetsmetoder. Det bidrog till möjligheten för projektgruppen att få överblick över projektarbetet och då kunna fördjupa,
Sid 13 (16) förfina samt utveckla arbetsgruppensarbete, under projekttiden. En lärandemiljöenkät utvecklades av Åsa Lindgren och hon tittade även på hälsotal kopplat till personer som genomgått komplabb (resultat redovisat tidigare i rapporten). Möjligheten att erhhålla svar från enkäten och hälsotalen under projekttiden hjälpte och stärkte genomförandet av komplabb i organisationen. Lärandemiljöenkäten mätte inte förändring på individnivå utan gav en samlad bild av arbetsgruppen. Detta gjorde att en ny enkät utvecklades under projekttiden för att ytterligare mäta eventuell förändring för individen "Inner strength". Svar från denna enkät redovisas efter projekttiden. Egenutvärdering Redogör för hur ni själva arbetat med att utvärdera ert arbete. Vilket stöd har det varit för projektledningen och hela projektet? Projektplanering och dokumentation Projektet upprättade från början tydliga strukturer för dokumentation av projektarbetet samt i komplabbar. Under projekttiden och vid slutförandet av projektet är det en stor vinst att kunna följa projektutvecklingen bland annat i projektloggen samt i arbetsmötesprotokoll. Det är viktigt för projektet att utgå från ett tydligt projektdirektiv samt projektplan när en tidsplan skapas. I skapandet av en realistisk tidsplan utgick projektgruppen från syfte och mål med projektet och var man avsåg att befinna sig vid projektets slut. Detta innebar att projektets tidsplan arbetades fram i baklänges ordning, från avslutningsdatum till början av projektet, för att klargöra vilka insatser som var nödvändiga, när i tid de skulle genomföras, hur samt av vem. Det har varit viktigt att följa de tidsgränser som projektet satt upp och samtidigt vara lyhörd för faktorer som verkat utanför projektets kontroll men som påverkar genomförandet. Denna flexibilitet och lyhördhet gentemot organisationen har kännetecknat projektarbetet och varit en stor framgångsfaktor. Utförlig och omfattande dokumentation gör projektet transparent och lättillgängligt samt minskar projektets sårbarhet då det finns möjlighet för arbetet att fortgå trots att personer lämnar projektarbetet och nya medarbetare tillkommer. Under projektet genomförde projektgruppen samt LPL uppföljande intervjuer med deltagarna i komplabb 1-3 månader efter genomfört komplabb. Syftet var att få deltagarnas bild av komplabb och hur det påverkat dem och deras arbete. Intervjuerna fungerade samtidigt som en inspiration för den intervjuade att komma ihåg och sätta ord på det man varit med om och betydelsen av detta. De intervjufrågor projektgruppen använde var öppna och gav den intervjuade möjlighet att vara personlig och berätta. Följande frågor har använts med mindre variationer: Hur har komplabb påverkat din syn på kunskap? Ser du annorlunda på ditt arbete efter att ha medverkat i komplabb? Hur förhåller du dig till arbetskamrater och lärande? Agerar du annorlunda i situationer du hamnar i på arbetet? Är det något annat som du har tänkt på? I intervjuerna har det framkommit att en av fördelarna med Livspondus är bekräftelsen, styrkan och självförtroendet som kommer till följd av komplabb. I de efterintervjuer som genomförts med deltagarna i komplabb har över hälften av de intervjuade poängterar att känner sig sedda och bekräftade i sin yrkesroll i och med Livspondus, och lika många berättar att de känner ett ökat självförtroende och också en ökad motivation och arbetslust. Det som deltagarna pratat om i komplabben har stärkt känslan av att man gör ett viktigt arbete, att man gör skillnad för klienterna samt att man ökat förmågan att hantera stress. Kommentarer och tips
Sid 14 (16) Vilka tips skulle Du vilja delge framtida projekt? Vad gick bra och varför? Vad gick mindre bra och varför? När en fråga eller ett projekt ska implementeras i en organisation och sedan övergå till att bli en integrerad del av verksamheten finns det ett flertal gynnsamma förutsättningar som är viktiga. Dessa förutsättningar är centrala under projekttiden men även senare för att projektets arbete ska bli en del av den dagliga verksamheten och vidmakthållas över tid. Ett grundligt implementeringsarbete tar tid men är avgörande för framtiden och i det här fallet vidmakthållandet av arbetet med att synliggöra och sprida det tysta kunnandet i arbetslivet. Det är viktigt att implementeringen betraktas som en process och inte en enskild händelse. Annars finns det risk för att intresset aldrig får fäste organisationen. Nedanstående faktorer har sitt ursprung i ett annat projekt Chefios där projektet Livspondus metodstöd Adjunkt Hans Lindgren, Institutionen för Sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs Universitet, varit verksam. Gynnsamma förutsättningar för implementering: - Förankring och legitimitet Ett projekt behöver vara väl förankrat på alla nivåer i en organisation för att få legitimitet. Livspondus projektgrupp informerade kontinuerligt regionala och lokala ledningsgrupper samt regional samverkansgrupp. Exempelvis var dåvarande regionchef i region Väst styrgruppsordförande i projektet, vilket underlättade beslutsfattandet kring genomförandet i regionen samt arbetet med fortsatt förankring på ledningsnivå. Samarbetet med Göteborgs universitet har ytterligare stärkt projektets legitimitet genom metodstöd, projektutvärderingar samt teoretisk förankring av metoden. - Brett processägande Ju fler individer som är involverade och engagerade på ett verksamhetsområde (VO) desto mer sannolikt är det att en fråga får fäste och bibehålls över tid. Här ingår även ledningen som blir rötterna för att trädet ska få fäste. - Bridging En förutsättning för att en fråga/projekt lever vidare och vidmakthålls i en organisation är att det finns flera parallella vinster med projektet. Det vill säga hur, i detta fall, projektets mål kan harmonisera med och gynna andra intressen i verksamheten. Detta innebär att flera intressen kan kopplas samman för att stärka varandra. Faktorer som kan stärka arbetet med att synliggöra och sprida det tysta kunnandet i organisationen är exempelvis minskad korttidsfrånvaro, skapa tillfällen för kunskapsöverföring, påverka säkerhetsarbetet, ge ökad yrkesstolthet och trygghet i yrkesrollen osv. - Processtöd Alla inblandade i projektet behöver känna att de har stöd. Projektgruppen har erhållit metodstöd från Göteborgs universitet och styrgruppen, lokala projektledare har fått processtöd från projektgruppen och deltagarna i komplabb har haft stöd från de lokala projektledarna. - Lokala projektledare En viktig aktör i förankringsarbetet för Livspondusprojektet i Kriminalvården region Väst har varit de lokala projektledarna, som efter projekttiden kallas för lokala processledare. I projektet förordnades tidigt en lokal projektledare på regionens samtliga nio verksamhetsområden vilket har spelat en viktig roll för implementeringsarbetet. De lokala projektledarna rörde sig under projekttiden mellan projektgruppen och verksamheten. De genomgick därmed en kompetensutveckling över tid vad gäller förståelsen för projektets omfattande verksamhet. Genom att de gick mellan projektgruppen och verksamheten förde
Sid 15 (16) de ut projektet i verksamheten samtidigt som de förde in verksamheten i projektgruppen. De lokala projektledarnas samlade erfarenheter bidrog till en väsentlig del av dokumentationen och lärdomarna i projektet. - Genomförande Kärnan projekt Livspondus har varit genomförandet av kompetenslaboratorierna (komplabb), som metod för att synliggöra och sprida det tysta kunnandet. - Omvärld Genomförandet av komplabb har påverkats av faktorer som stått utanför projektgruppens kontroll, exempelvis omorganisationer. Detta har gjort att det på ett par verksamhetsområden, under perioder, inte varit möjligt att genomföra komplabb. - Spridning Möjligheten att sprida information om projektet Livspondus, både internt i Kriminalvården och externt, har varit viktigt för möjligheten att genomföra komplabb och för framtida spridningsmöjligheter. Information inom verksamheten är viktig för att förankra projektet och få ett brett processägande. Även externa medier, som skrivit om projektet, har bidragit till att stärka Livpondus i Kriminalvården. - Pedagogisk information om projektet Förståelsen för tyst kunnande och arbetsmetoden för att synliggöra och sprida den har förändrats, anpassats och fördjupats successivt under projekttiden. Det blev tydligt för projektgruppen att det tar tid att få full förståelse och själv äga idén med komplabb och bakomliggande teorier. Denna insikt är värdefull när det gäller förankringen i en organisation, det är inte bara viktigt att informera, utan också att fundera över hur man ger pedagogisk information om projektet, i vilka sammanhang och när. I stort har projektet omgärdats av en god implementering och ett gott engagemang från högsta ledningen och ned. Där svårigheter har uppstått har dessa dokumenterats väl för att ge argument för att hävda att vissa grundläggande förutsättningar måste finnas för att kunna starta verksamheten. Projektet har brottats med följande svårigheter. Det verkar för en del verksamhetsområden vara svårt att få loss personal till att delta i komplabbarna. Vi har märkt att de neddragningar som drabbat organisationen har skapat problem för en del. På något ställe förekom en omorganisation vilket i princip omöjliggjorde genomförandet. Vi ser detta som viktig information vad gäller gynnsamma förutsättningar. På en del ställen har man inte kunnat skilja på projektets intresse av att arbeta med det tysta kunnandet och egna intressen såsom att koppla komplabbar till behov av övrig samverkan eller förändra komplabbar till något som bättre passar verksamheten. Vi ser att utbildningen av facilitatorer måste vara grundläggande och noggrann. Detta då det kan vara svårt att stå ensam i början med ett nytt tänkande och arbetssätt. Kontaktpersoner Vilka personer kan den som är intresserad av ytterligare information kontakta? Det går bra att kontakta nedanstående personer för mer information om Livspondus: Tidigare projektledare Cecilia Algelius, Kriminalvården. cecilia.algelius@kriminalvarden.se Hans Lindgren, Göteborgs universitet. hans.lindgren@av.gu.se Lena Sattler, Kriminalvården. lena.sattler@kriminalvarden.se