BYTE AV VATTENVENTIL VID FOLLINGEGATAN 22

RAPPORT 2015:66 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING BYTE AV VATTENVENTIL VID FOLLINGEGATAN 22 RAÄ 5:1 FOLLINGEGATAN 22 SKÄNNINGE STAD MJÖLBY KOMMUN ÖSTERGÖTLANDS LÄN MARIA SJÖQUIST

Byte av vattenventil vid Follingegatan 22 Innehåll Sammanfattning......................................................... 2 Inledning................................................................ 4 Områdesbeskrivning...................................................... 4 Tidigare undersökningar.................................................. 4 Syfte.................................................................... 5 Metod och dokumentation................................................ 6 Resultat och tolkning..................................................... 6 Referenser............................................................... 8 Tekniska uppgifter....................................................... 9 Appendix 1. Metallurgisk analys - Erik Ogenhall........................... 10 Bilaga 1. Ritningar......................................................18 Omslagsbild: Utsnitt ur 1702 års karta över Skänninge, Lantmäteristyrelsens arkiv akt D98-1:4. Follingegatan betecknas med 17 i kvarteret B. ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD Box 232 581 02 Linköping 013-23 03 00 www.ostergotlandsmuseum.se 1

Sammanfattning Med anledning av schaktning för byte av en trasig vattenventil vid Follingegatan 22 i Skänninge utförde Östergötlands museum en arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning under två dagar sommaren 2015. Arbetet utfördes på uppdrag av Mjölby kommun. Det undersökta schaktet var ca 4 x 4 m stort och grävdes ner till ett djup av ca 2 m. I schaktet förekom partier med bevarade flerskiktade kulturlager. I de undre lagren fanns gropar med rostkonkretioner. Maria Sjöquist antikvarie Finspång Motala Norrköping Linköping Vadstena Mjölby Söderköping Ödeshög Åtvidaberg Valdemarsvik Boxholm Kinda Ydre 2

505000 6473000 Skänninge 1:1 Skänninge 46 Skänninge 19:1 Skänninge 19:2 Skänninge 21:1 Skänninge 18:1 Skänninge 15:1 Skänninge 27:1Skänninge 27:1 Skänninge 27:1 Skänninge 13:5 13:1 13:4 Skänninge 27:1 Skänninge 13:3 Skänninge 13:2 Skänninge 12:1 Skänninge 11:1 Skänninge 16:1 Skänninge 54 Skänninge 32:1 Skänninge 20:1 Skänninge 51 6473000 Skänninge 14:3 14:1 14:5 14:2 14:4 Skänninge 3:1 Skänninge 26:1 Skänninge 25:1Skänninge 5:1 6472500 Allhelgona 23:1 Allhelgona 23:2 6472500 Allhelgona 44:1 Allhelgona 44:1 Skänninge 22:1 Skänninge 36:1 6472000 6472000 Lantmäteriverket MS2008/06551 505000 Figur 2. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdet markerat. Skala 1:5 000. 3

Inledning Östergötlands museum har utfört en arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning i samband med lagning av en trasig vattenventil vid Follingegatan 22 i Skänninge, Mjölby kommun och Östergötlands län. Förundersökningen utfördes efter muntligt beslut från länsstyrelsen i Östergötlands län. Uppdragsgivare var Mjölby kommun vilka även svarade för de arkeologiska kostnaderna. Fältarbetet skedde under en dag i juni samt en dag i augusti 2015. Vid det första tillfället beslöt man att avvakta med schaktningen då det var oklart i vilket skick den anslutande ledningen var. Senare bedömde man dock att det var möjligt att endast åtgärda den trasiga ventilen. Totalt undersöktes ett schakt om ca 11 m 2 som grävdes till ca 2 m djup. Schaktet var beläget inom RAÄ 5:1, Skänninge medeltida stadsområde och Riksintresseområde E16. Ansvarig för förundersökningen var antikvarie Ann- Charlott Feldt. För utformningen av rapporten svarar undertecknad. Områdesbeskrivning Skänninge är beläget centralt i ett öppet jordbrukslandskap. Staden tycks ha vuxit fram successivt under 1000- och 1100-talet och omnämns första gången år 1178. Troligen växte staden fram i anslutning till ett par storgårdar invid ett vadställe och en marknadsplats. Förekomsten av två tidiga kyrkor, S:t Martin och Allhelgona, som genom fynd av runristade gravmonument dateras till missionstid, samt ett stort antal runstenar i närområdet pekar på att orten tidigt var en plats av betydelse (Feldt 2004; Hedvall 2013). Skänninge nådde sin höjdpunkt under senare delen av 1200-talet och 1300-talet då Vårfrukyrkan och S:t Olofs konvent tillkom. 1400-talet innebar en stark tillbakagång för staden i takt med att Vadstena fick en allt starkare ställning. Ett par stora bränder under 1400-talet bidrog sannolikt även till nedgången. Under 1500-talet verkar Skänninge närmast haft karaktär av förstorad bondby med enstaka specialiserade näringar (Feldt 2004; Hasselmo 1983; Hedvall 2013). Delar av Skänninge ingår i ett av Sveriges riksintresseområden för kulturmiljövården, E16. Staden utgör idag en småstadsmiljö med ett gatunät som bär spår av medeltiden och en bebyggelse som speglar levnadsförhållandena i den förindustriella staden. Generellt är kulturlagren i Skänninge fyndfattiga och svåra att datera. Brandlager från de stora stadsbränderna kan bara spåras fläckvis i staden. Sannolikt har bebyggelsen varit gles i förhållande till många andra medeltida städer. Detta gör även att begränsningarna för den medeltida staden är otydliga. Under 2000-talet har flera arkeologiska undersökningar skett i stadens utkanter som visar att tidigmedeltida lämningar finns långt utanför det område som tidigare ansetts utgöra det medeltida stadsområdet RAÄ 5 (Feldt 2004a, Hedvall 2013). Tidigare undersökningar Follingegatan har varit föremål för ett stort antal förundersökningar, antikvariska kontroller och schaktningsövervakningar. Närmast är ett schakt för VA som grävdes i Follingegatan, endast ett fåtal meter norr om det nu aktuella. Där påträffades en risbädd direkt på undergrundens sand. Ett ben från risbädden daterades till 1300-talet (Feldt 2015). I samband med fjärrvärmeutbyggnad i Follingegatan/kv Folkungen 4-5 och byte av VA-ledning i kv Folkungen 4 i Skänninge dokumenterades odlingsspår, flera gatunivåer, ras- och brandlager samt en härd som sannolikt var förhistorisk. Dessutom framkom två syllstensgrunder, varav den äldsta har 14 C-daterats till sen vikingatid - tidig medeltid. Vid undersökningen påträffades också rikligt med järnslagg (Feldt & Lindberg 2003). Även vid andra undersökningar i Follingegatans södra del (Feldt i manus) har järnslagg påträffats vilket indikerar att smide förekommit i närheten. Slagg på en gatubeläggning vid korsningen med Bjälbogatan kunde genom fynd av stengods av Siegburg-typ och yngre rödgods dateras till senmedeltid (Feldt & Lindberg 2002b). I området har även lämningar framkommit som dateras till förhistorisk tid. I gatusträckningens södra del har översandade anläggningar daterats till mesolitisk tid (Feldt i manus). Vid schaktningar för VA och el på fastigheten kv Jarlen 7 har en härd påträffats som 14 C-daterades till romersk järnålder (Feldt & Lindberg 2002a). Vid samma undersökning dokumenterades dessutom rester efter eldhärjade byggnader från senmedeltid eller nyare tid. En annan härd vid Follingegatan 28 har daterats till förromersk järnålder (Feldt 2004b). Ytterligare en härd under kulturlagren har påträffats i samband med ledningsschaktningar i Follingegatan. Denna daterades dock inte i samband med undersökningen (Feldt & Lindberg 2003). Indikationer på hägnader, i form av stör- och stolphål, har påträffats längs med Follingegatans västra sida vid schaktningar för vattenläckor i höjd med Follingegatan 28 och 30 (Feldt 2001 och 2004b). Dessa uppträdde under de äldsta kulturlagren och kol från ett stolphål har daterats till förromersk järnålder. 4

Från VA-schaktningar i Borggatan, öster om Follingegatan, finns högmedeltida dateringar och fynd av hantverksspill i form av bearbetat ben (Feldt 2005). Vid Borggatan 3 och 5 framkom spår av odling och rester från kakelugnstillverkning vid en arkeologisk förundersökning 2014 (Hedvall 2015). Vid ytterligare en undersökning i Follingegatan har bl a en äldre, stenlagd gatunivå påträffats på ca 0,9 m djup. Inget daterande material påträffades vid undersökningen (Konsmar 2007). Undersökningar i kv Folkungen har visat att bebyggelsen ute vid gatan har haft en helt annan karaktär än längre in på tomten. Slutsatserna från undersökningen var att Skänninge sannolikt haft en förtätad bebyggelse redan från tidig medeltid utmed Follingegatan. Längre in på tomten har utnyttjandet varit av mer extensiv art (Lindgren-Hertz 1994). Syfte Syftet med den arkeologiska förundersökningen var i första hand att tillse att fornlämning berördes i så liten omfattning som möjligt. De fornlämningar som framkom vid schaktningen skulle dokumenteras avseende karaktär och omfattning, samt om möjligt dateras. Då undersökningen utfördes akut kom inga specifika frågeställningar att upprättas inför fältarbetet. Målet är att resultatet ska kunna kopplas till tidigare undersökningar och därmed ge en utökad och fördjupad kunskap om det aktuella området. Resultaten ska kunna ligga till grund dels för Länsstyrelsens bedömning av kunskapspotentialen och utgöra ett fullgott underlag för Länsstyrelsens eventuella framtida bedömningar i området, dels för sökandens vidare planering. 504900 505000 6472400 6472400 6472500 6472500 504900 Figur 3. Adresskarta över Follingegatan 22, Skänninge, med schaktet markerat. Skala 1:1000. 505000 5

Metod och dokumentation Den arkeologiska förundersökningen utfördes i form av en schaktningsövervakning i samband med de planerade arbetena. De lämningar som påträffades undersöktes och dokumenterades genom inmätning, beskrivning, profilritningar samt fotografering. De prover som togs mättes in och relaterades till sin kontext. Då skenhällor påträffades i gropar i de undre kulturlagren kom en enklare arkeometallurgisk analys att utföras av SHMM AU-GAL i Uppsala för att försöka fastställa om skenhällan representerar någon sorts verksamhet i området. Dokumentationsmaterialet i form av ritningar och digitala foton förvaras på Östergötlands museum och kommer där att hållas tillgängligt för forskare och andra intresserade. Resultat och tolkning Det undersökta schaktet var ca 4 x 4 m stort och grävdes ner till ett djup av ca 2 m. I schaktets västra del framkom partier med bevarade kulturlager. Dessa var flerskiktade och hade en mäktighet av 0,6-0,7 m. I den norra sektionen dokumenterades ett kulturlagerinblandat lager med kalkstensflis, grus och kol (L6, sektionen mot norr). Lagret övergår i ett stråk som kan vara knaddersten. Eventuellt kan lagret vara en rest av en äldre vägbeläggning. I samma sektion finns en grusfyllning som även innehåller större stenar (L8). Stenarna kan vara resten av en syll (bilaga 1). I gropar i de undre kulturlagren påträffades rostfärgade hårda jordklumpar, skenhällor. Dessa genomgick en enklare arkeometallurgisk analys för att försöka fastställa vilken verksamhet som de representerar. Analysen utfördes av SHMM AU-GAL i Uppsala som konstaterade att järnklumparna sannolikt är så kallade skenhällor. En skenhälla är en naturbildning som bildas i sandiga jordar. Proverna visade ett mycket litet innehåll av järn och de har således inte använts vid järnframställning (appendix 1). Varför skenhällorna låg i gropar är oklart. Det är inte rimligt att de bildats på plats, snarare att de hamnat där vid groparnas igenfyllning. Figur 4. Sektion mot söder. Foto Ann-Charlott Feldt. 6

6 8 Figur 5. Sektion mot norr. Till vänster syns en grop innehållande bl a skenhällor. Foto Ann-Charlott Feldt. Figur 6. Detalj av gropen med kulturlager, kol och skenhällor. Foto Ann-Charlott Feldt. 7

Referenser Björkhager V. 2014. Trasig spillservis vid Follingegatan15. RAÄ 5, Follingegatan 15, Skänninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Arkeologisk förundersökning. Östergötlands museum, Rapport 2014:35. Feldt A-C. 2004a. Före staden Preurbana lämningar i Skänninge. C-uppsats. Institutionen för Arkeologi och Antik historia, Uppsala universitet. Feldt A-C. 2004b. Två vattenläckor i Follingegatan. Kv Tullnären 20 och Väpnaren 13, Skänninge, Östergötlands län. Rapport 2004:20. Östergötlands länsmuseum. Feldt A-C. 2015. Tre gropar i Follingegatan. RAÄ 5, Follingegatan, Skänninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Arkeologisk förundersökning. Östergötlands museum, Rapport 2015:17. Feldt A-C. i manus. Översandad forntid på Follingegatan. RAÄ 5, Skänninge stad, Mjölby kommun. Arkeologisk förundersökning. Östergötlands länsmuseum, Rapportmanus. Feldt A-C & Lindberg M. 2002a. Äldre järnålder och medeltida byggnader i centrala Skänninge. Arkeologisk förundersökning 1993 och 1994. Kv Jarlen 7, Skänninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Arkeologisk förundersökning. Rapport 32:2002. Östergötlands länsmuseum. Feldt A-C & Lindberg M. 2002b. Follingegatan Bjälbogatan. Arkeologisk förundersökning 1993. Follingegatan 3-8 och Bjälbogatan 22-24, Skänninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Arkeologisk förundersökning. Rapport 55:2002. Östergötlands länsmuseum. Feldt A-C. & Lindberg M. 2003. Follingegatan och kv Folkungen 4-5, Skänninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Arkeologisk förundersökning. Rapport 87:2003. Östergötlands länsmuseum. Hedvall R. 2015 Spår efter odling och kakelugnstillverkning. Östergötland, Mjölby kommun, Skänninge stad, Fastigheterna Borggatan 3 och 5, RAÄ 5. Arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten. Hedvall R, Lindeblad K & Menander H (red). 2013. Borgare, bröder och bönder. Arkeologiska perspektiv på Skänninges äldre historia. Riksantikvarieämbetet. Konsmar A. 2007. Äldre gatunivå och kulturlager i Follingegatan. RAÄ 5, Skänninge stad, Mjölby kommun, Östergötland. Arkeologisk förundersökning i form av antikvarisk kontroll. Riksantikvarieämbetet. UV Öst Rapport 2007:63. Lindgren-Hertz L. 1994. Kv Folkungen 4-5. Arkeologisk förundersökning. Skänninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Rapport Riksantikvarieämbetet. Östergötlands museums topografiska arkiv. Lantmäteristyrelsens arkiv Akt D98-1:4, 1712. Geometrisk avmätning Skänninge stad. Östergötlands län. 8

Tekniska uppgifter Område Follingegatan 22 Stad Skänninge Kommun Mjölby Län och landskap Östergötland Fornlämningsnummer Skänninge 5:1 Digitala fastighetskartans blad 64F 7a SV Koordinatsystem SWEREF 99 TM Höjdsystem RH70 Mätteknik - Typ av undersökning Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning Länsstyrelsens dnr 431-9299-15 Länsstyrelsens handläggare Magnus Reuterdahl ÖM dnr 304/15 ÖM projektnr 531679 ÖM Intrasisnr - Beställare Kostnadsansvarig Projektledare Rapportarbete Mjölby kommun Mjölby kommun Ann-Charlott Feldt Maria Sjöquist Fältarbetstid 2015-06-29 och 2015-08-27 Totalt undersöktes 11 m 2 Fynd Foto Analyser Grafik Renritning Grafisk form Inga fynd tillvaratogs Digitala Arkeometallurgisk analys utförd av SHMM AU-GAL Maria Sjöquist Lasse Norr Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allmänt kartmaterial ISSN 1403-9273 Lantmäteriverket MS2008/06551 Rapport 2015:68 Östergötlands museum 9

Appendix 1. Metallurgisk analys - Erik Ogenhall AU GAL PM 2015:06 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING En skenhälla från Skänninge Analys av rostfärgade hårda jordklumpar från Follingegatan Östergötlands län, Östergötland, Mjölby kommun, Skänninge 5:1 Erik Ogenhall 10

Sammanfattning På uppdrag av Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum, har GAL analyserat rostfärgad hård jord från de undre medeltida kulturlagren vid Follingegatan i Skänninge. Frågeställningarna inkluderar bl.a. identifiering av materialet. Resultaten visar att det högst sannolikt är en naturbildning, en så kallad skenhälla. Dessa bildas naturligt i sandiga jordar men möjligen påskyndas processen om det funnits en ovanliggande härd. Det undersökta materialet består av sand som cementerats genom utfällning av huvudsakligen järn. Dock understiger järninnehållet vida det som krävs för en malm. Abstract Rust colored rocks/lithified soil from medieval layers at Follingegatan in Skänninge has been analysed optically and chemically. The material is most likely natural (ortstein, iron pan) made from sand that has been lithified/cemented by iron solutions in water, possibly seeping through overlying hearths. Its iron content is way too low to be an ore. 11

Inledning På uppdrag av Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum i Linköping, har Geoarkeologiskt laboratorium (GAL), vid Statens historiska museer i Uppsala, analyserat stycken av rostfärgad hård jord (konkretioner) från Follingegatan i Skänninge. Materialet kommer från en grop i de undre medeltida kulturlagren, men förhistoriska lämningar har påträffats under dessa lager. Liknande rostfärgade klumpar (skiviga) har påträffats i den sandiga undergrunden på andra håll i Skänninge och då bedömts (av arkeolog) som naturbildningar. Frågeställningarna inkluderar identifikation och bildning av materialet, om det är naturligt eller möjligen hört till någon metallurgisk process och i så fall möjligt användningsområde. Figur 1. Exempel på de rostfärgade konkretionerna från Follingegatan i Skänninge där en valdes för totalkemisk analys. Metoder Malmer (i det här fallet en misstänkt limonitmalm) studeras med stereolupp för att få en uppfattning om inblandning av annat material, t.ex. sand. En del av malmprovet kan också rostas med brännare på plåt för att se hur malmen förändras med ökad temperatur. Malmens färg och magnetism kontrolleras före och efter denna rostning vilket också ger en fingervisning om innehåll av järnoxid. En naturlig, färsk malm innehållande järnhydroxider är omagnetisk men övergår vid rostning till mörk magnetisk järnoxid (magnetit). Denna magnetism kvarstår under lång tid och förhistoriskt rostade malmer är ännu idag magnetiska. Limonit återfinns i naturen som bl.a. sjömalm, myrmalm och rödjord och kan anta olika former bl.a. kornig rödsand, ärtor, penningar eller kakmalm som kan täcka botten på sjöar och myrar. 12

Malm som skall analyseras totalkemiskt skickas som bulkprov till externt laboratorium (ALS minerals). Beroende på kornstorlek och ev. heterogenitet kan provmängden variera från några få gram upp till flera kilo (det sista dock mycket ovanligt). Totalkemiska analyser av slagger och malmer utförs av ALS minerals. Använda analysmetoder är huvudsakligen ICP-AES* för huvudämnen (oxider) och några metaller och ICP-MS** för spårämnen inklusive s.k. sällsynta jordartsmetaller. Totalt analyseras 59 ämnen i varje prov. Hela resultatet presenteras i tabellform där huvudämnen anges som oxider och övriga som rena ämnen, även om dessa egentligen förekommer i mer komplexa former. Syftet med den kemiska analysen av malm är att få kännedom om ingående huvudämnen t.ex. järn och kisel, men också ämnen som förekommer i lägre halt eller bara som spårämnen. När det gäller limonitmalm är oftast huvudsyftet med analysen att fastställa järninnehållet, vilket avgör materialets kvalité som malm (en god malm ska ha ett högt järninnehåll; minst 60% järn, men också kisel som bidrar till slaggbildningen), men också innehållet av andra ämnen, t.ex. mangan, fosfor och flera spårämnen, vilka kan indikera malmens ursprung. Om en malm innehåller exempelvis mangan (Mn), vilket är vanligt i sjö-, myrmalm och rödjord (dvs. limonitmalmer), så koncentreras denna i slaggen under järnframställningen medan endast små mängder följer med till järnet, vilket leder till att smidesslagg (som huvudsakligen har sitt ursprung i järnet och vällsanden) knappast kan ha signifikanta mängder mangan. * Inductively Coupled Plasma Atomic Emission Spectroscopy ** Inductively Coupled Plasma Mass Spectrometry Resultat En av konkretionerna delades (sågades) och ena halvan (84,8 g) analyserades totalkemiskt. Resultatet av kemianalysen presenteras i sin helhet i bilaga 1. Under sågningen konstaterades att materialet är mycket löst sammansatt och att den mörka/svarta färgningen som ses på de flesta bitarna (fig. 1) förefaller vara något som endast finns på ytan (fig. 2). I stereolupp framgår att materialet huvudsakligen består av sand och helt domineras av kvartskorn (fig. 3). Inte heller i högsta förstoring kan några andra mineral än kvarts identifieras och den färgning som ses förefaller vara en utfällning som endast täcker sandkornens yta (fig. 4). Sannolikt fungerar denna utfällning även som cement som håller samman sandkornen. Den kemiska analysen (bilaga 1) visar att materialet helt domineras av kisel (SiO 2 ) där halten uppgår till över 75 %. Järnhalten (Fe 2 O 3 ) är 6 % medan innehållet av aluminium (Al 2 O 3 ) är drygt 7 %. Kalium, natrium, kalcium och fosfor ligger på ca 2 %. 13

Figur 2. En av de sågade konkretionerna där ena biten skickades för totalkemisk analys. Observera att den mörkare färgningen endast finns på bitens yta. Figur 3. Bild från stereolupp. Materialet består huvudsakligen av sand. 14

Figur 4. Bild från stereolupp i högre förstoring. De enda korn som kan identifieras är kvarts, som helt dominerar. Både den röda och den mörka färgningen förefaller vara en utfällning på sandkornens yta. Diskussion och tolkning Den kemiska analysen bekräftar observationerna i lupp, dvs. att materialet huvudsakligen består av sand där kvarts (SiO 2 ) dominerar men där även en del fältspater sannolikt är närvarande, vilket indikeras av bl.a. aluminium-, kalium-, natrium- och kalciuminnehållet (bil. 1). Järnhalten, vilken ligger på ca 6 %, utesluter att materialet skulle kunna ha någon potential att fungera som malm, då uppemot det tiodubbla gäller för riktigt goda malmer. Sannolikt är järnet dominerande i den utfällning som fungerar som cement mellan sandkornen, vilket också förklarar den delvis kraftiga färgningen av materialet då den ofta täcker hela kornen. Möjligen är den mörkare utfällning som ses på ytan mer manganrik. Högst sannolikt är dessa konkretioner en naturbildning kallad skenhälla, vilken bildas i den s.k. B-horisonten (möjligen påskyndas processen av överliggande härdar) där nedsipprande vatten för med sig urlakade ämnen (järn från A-horisonten) ner till den sandiga undergrunden där de fälls ut och cementerar sandkornen. 15

Administrativa uppgifter SHMM:s dnr: 5.1.1-01128-2015. Länsstyrelsens dnr: 431-9299-15. SHMM:s projektnr: A13224. Undersökningstid: sept okt 2015. Projektgrupp: Erik Ogenhall, Lena Grandin och Jonas Bergman. Underkonsulter: ALS minerals. Foto: Erik Ogenhall, GAL, om inget annat anges. 16

Bilagor Bilaga 1. Rådata totalkemisk analys (PI15144570) ALS SiO 2 % 75,4 TiO 2 % 0,18 Al 2O 3 % 7,12 Fe 2O 3 % 6,06 MnO % 0,22 MgO % 0,30 CaO % 1,68 Na 2O % 1,59 K 2O % 2,23 Cr 2O 3 % <0,01 P 2O 5 % 1,91 SrO % <0,01 BaO % 0,06 C % 0,76 S % 0,02 LOI % 4,75 Total % 101,5 Li ppm <10 Sc ppm 3,0 V ppm 39,0 Cr ppm <10 Co ppm 3,0 Ni ppm 3,0 Cu ppm 11,0 Zn ppm 25,0 Ga ppm 7,8 Ge ppm <5 As ppm 24,0 Se ppm 0,4 Rb ppm 74,8 Sr ppm 102 Y ppm 13,8 Zr ppm 206 Nb ppm 5,3 Mo ppm 7,0 Ag ppm <0,5 Cd ppm <0,5 In ppm 0,01 Sn ppm 3,0 Sb ppm 0,26 Te ppm 0,02 Cs ppm 0,88 Ba ppm 551 La ppm 14,7 Ce ppm 28,6 Pr ppm 3,29 Nd ppm 13,2 Sm ppm 2,37 Eu ppm 0,59 Gd ppm 2,03 Tb ppm 0,36 Dy ppm 2,18 Ho ppm 0,44 Er ppm 1,46 Tm ppm 0,22 Yb ppm 1,44 Lu ppm 0,18 Hf ppm 5,0 Ta ppm 0,2 W ppm 1,0 Re ppm <0,001 Hg ppm 0,011 Tl ppm 0,16 Pb ppm 8,0 Bi ppm 0,07 Th ppm 4,05 U ppm 2,53 Pass75um % 98 17

Bilaga 1. Ritningar 3m Profil mot S 2 1m till stakethörn 1 2 T T T 4 T T 6 7 9 8 10 5 11 Rostfällning Skenhälla 0 1m 1. Asfalt 2. Bärlager 3. Grus/bärlager 4. Fyllning med jord, grus och tegel 5. Grusfyllning/grov sand 6. Ljusbrunt sandigt kulturlager med enstaka kol 7. Fint grus 8. Gråbrunt sandigt kulturlager 9. Stenar på ren sand 10. Gråbrunt sandigt kulturlager 11. Gråbrunt sandigt kulturlager med inslag av kol

1m till hushörn Profil mot N 2 3m 1 2 10 3 4 5 6 7 Skenhälla 8 9 d 8 11 12 13 14 15 0 1m 1. Asfalt 2. Bärlager 3. Ljusbrunt sandigt lager 4. Mörkt gråbrunt kompakt fett kulturlager med enstaka träflis 5. Likt L4 men ljusare och något sandprickigt 6. Omrörd sand med kalkstensflis, grus, kol och kulturlager. Övergår i ett stråk som kan vara knadderlager 7. Gråbrunt kulturlager med kolstänk och enstaka ben 8. Grusfyllning med stenar som kan vara rest av syllstenar 9. Sand 10. Grop med kulturlager, kol och skenhälla 11. Grått kulturlager, ojämn otydlig botten 12. Vit fin sand (mjäla) 13. Gulröd grov sand 14. Flammig sandig grått kulturlager 15. Ljusgrå infiltrerad sand

Vid schaktningsarbetet för byte av en trasig vattenventil utförde Östergötlands museum en förundersökning i form av schaktningsövervakning vid Follingegatan 22 i Skänninge. Uppdragsgivare var Mjölby kommun. Schaktet som undersöktes var 4 x 4 m och grävdes till ca 2 m djup och i schaktet påträffades flerskiktade kulturlager samt gropar med rostkonkretioner. ISSN 1403-9273 Rapport 2015:66