VREDEN SOM ALDRIG FALNADE

Det här berättelsen är fiktiv där personer och händelser inte har någon förankring med verkligheten. (författaren)

Det finns ingenting varken gott eller ont, bara tänkandet gör det så. (W. Shakespeare)

1 Ali Gürzü satt och tänkte tillbaka på svunna tider när barnen var små och hans fru var förälskad i honom och barnen. Nu drygt 20 år senare var allt annorlunda med sonen på kåken för tredje gången och dottern som var gift med en thailändare. Frun hade lämnat honom för drygt fem år sedan och flyttat ihop med en annan kvinna där kärleken verkade flöda mellan dessa två kvinnor. Han hade slutat med att gå till moskén varje fredag efter att Laila flyttat ihop med den där kvinnan som hade någon högre befattning på UD. Någon riktig skilsmässa hade ännu inte kommit till stånd och han vågade helt enkelt inte gå till moskén mer då skammen skulle bli för stor om någon frågade om familjen eller speciellt om sin fru. Den förut så starka tron hade helt suddats ut de sista fem åren. Det fanns liksom inget att tro på efter att det mesta gått så snett i hans liv. Han hade visserligen sin födkrok kvar. Pizzerian som de tillsammans hade byggt upp och arbetat in för evigheter sedan. Då var det ljuva tider med lycka och kärlek, framtidshopp och tro. Men nu fanns det inte så mycket att glädjas över längre. Ingen att ta hand om direkt och ingen att ge kärlek och omsorg till. Barnen levde sina egna liv och frun hade helt och hållet lämnat honom för den där 6

konstiga kvinnan som såg ut och uppförde sig om en man än som den kvinna som hon faktiskt var. Hur kunde allt gå så fel? Var det fel på honom eller var hela världen på väg att rasa ihop runt honom? -Hörru Ali. Kan jag få en till Mariestads halvliter och växla till hundralappar, sa Berra en stamkund som alltid drack öl.och spelade på en utav de två spelautomaterna som fanns i pizzerian. Numer täckte inkomsterna från dessa spelmaskiner både hyran och en del andra fasta uitgifter såsom telefon och el. Ali rycktes ur sitt kontemplerande tillstånd och serverade sin stamgäst vad han ville ha. Klockan var bara drygt halv tolv så lokalen var tom förutom Ali och hans stamgäst som inte hade ätit där på många år. Det var bara spelautomaterna och ölflaskan som gällde för denne man i fyrtioårsåldern med stor ölmage och långt framskriden flint på den kala hjässan, vilken han hade kammat över med långt hår från sidan. Det såg nästan ut som om det var fastlimmat på den kala hjässan som lyste igenom här och där. Nu för tiden var det ganska lugnt under dagtid.. Det kom någon hantverkare och en del kunder från kontoren i närheten som tog med sig pizzan för att äta på arbetsplatsen. På kvällarna och efter fem kom det mer människor som avnjöt vad som serverades vid borden med vin och levande ljus 7

och lite romantisk atmosfär som hans fru hade arrangerat för länge sedan. Den mysiga stämningen försökte han upprätthålla även efter att frun försvunnit ut ur deras liv. Han hade anställt en ung tjej som skötte om allting sedan han blev ensam. Hon hette Lena och studerade på dagtid. Han betalade henne svart annars kunde hon inte få studiebidrag. Lena studerade juridik och funderade på att arbeta inom diplomatkåren när hon tagit sin examen. Hon var en långbent blondin med kurvorna på de rätta ställena. Stor byst och ett charmigt och vacket leende. Han var mycket nöjd med henne och matgästerna verkade också tillfreds med henne. Hon fick mycket dricks vilket han lät henne behålla för sig själv. För drickspengarna hade Lena köpt en liten Honda som hon använde flitigt med en viss lyckokänsla, då fattiga studenter inte är bortskämda med att kunna äga en bil under studietiden. -Hej Ali, kan jag få en oxfilépizza med en Ramlösa beställde den första matgästen för dagen. Det var Ingrid-Märta en stamgäst sedan några år som bodde i närheten. Hon var invalidiserad sedan hon tagit en överdos heroin och legat på ena foten och handen under så lång tid att lederna fastnat i helt fel läge. Det hade varit nära att hon måste amputera men lyckligtvis fungerade blodflödet fortfarande vilket gjorde amputation onödig. Hon satt nu i en elektrisk rullstol och hade hemhjälp en 8