området kring den rumänsk-bulgariska gränsen. Tillgången till vattenresurser är emellertid inte bara en fråga om kvantitet, utan beror även på användningsgraden. Denna beror i sin tur på ett antal faktorer, som t. ex. industrins och jordbrukets inriktning, hushållens konsumtionsnivå och möjligheterna att rena och återanvända avloppsvatten. I Europa som helhet (inklusive ansökarländerna, EES-området och EU) motsvarar den totala användningen per år endast 16 procent av de tillgängliga resurserna. Den slutliga användningen motsvarar dock endast fem procent, eftersom en stor del av det vatten som använts återförs till den ursprungliga källan. Inom EU är således situationen gynnsam då den årliga vattenförbrukningen motsvarar 21 procent av de totala tillgångarna och användningen netto motsvarar knappt sju procent. Vattenförbrukningen varierar betydligt mellan medlemsstaterna. Konsumtionsnivån är relativt hög i Belgien (43 procent av tillgångarna) och Tyskland (3 procent) beroende på en hög befolkningstäthet och omfattande användning inom industrin. I Medelhavsländerna svarar jordbruket för huvuddelen av vattenförbrukningen. I Spanien, där den årliga användningen motsvarar mer än 3 procent av tillgångarna, används 6 procent inom jordbruket. Motsvarande uppgift i Portugal är 2 procent och i Italien procent. I Grekland används hela 8 procent av den totala konsumtionen inom jordbruket. I Grekland och Portugal är emellertid den totala förbrukningsnivån relativt låg (mindre än tio procent av tillgångarna). Det är emellertid i vilken mån som det vatten som används återförs till källan som bestämmer den relativa tillgången på vattenresurser i respektive land. Medan mer än 8 procent av det vatten som används i Belgien och Tyskland återförs till källan, är motsvarande uppgift för Spanien och Italien endast 4 procent (se figur A.2). Hantering av avloppsvatten och hushållssopor Förbättringar av teknik för konstbevattning inom jordbruket och för rening av avloppsvatten från industri och hushåll har lett till en effektivare användning av vattenresurserna. Inom jordbruksnäringen i medelhavsländerna har nya metoder för konstbevattning gjort det möjligt att såväl återanvända vattnet som att rena det. Avsaltning av havsvatten kommer sannolikt också att förbättra situationen i södra Europa. avfallshantering är grundläggande förutsättningar för minska belastningen på miljön. När det gäller rening av hushållens avloppsvatten, såär 9 procent av befolkningen inom EU ansluten till kommunala dricksvattennät och 7 procent är anslutna till kommunala avloppsnät. De finns emellertid stora regionala skillnader. I norra Europa som helhet är 9 procent av befolkningen ansluten till avloppsnät med reningsverk, medan motsvarande andel i sammanhållningsländerna varierar från 27 procent i Portugal till 8 procent i Grekland (se figur A.21). I Belgien är andelen endast 32 procent. I ansökarländerna är 4 procent av befolkningen ansluten till kommunala drickvattennät och endast 42 procent av avloppsvattnet renas. Hanteringen av hushållsavfall skiljer sig mycket åt inom olika delar av unionen, när det gäller huruvida det förbränns, återanvänds, komposteras eller helt enkelt bara deponeras. Även om hushållen i de södra medlemsstaterna producerar en relativt sett mycket mindre mängd avfall än övriga delar inom EU (se figur A.22), såär samtidigt avfallshanteringen väsentligt mindre utvecklad. Endast procent av hushållsavfallet återanvänds i Grekland och 3 respektive 4 procent i Portugal respektive Spanien, vilket kan jämföras med motsvarande uppgift för EU som helhet, som är 6 procent, eller motsvarande andel i Tyskland och Frankrike, som är 8 procent. Även om ansökarländerna, för att kompensera bristen på jungfruliga råvaror, redan recirkulerar avfall i en relativt stor skala, så har nästan samtliga svårigheter med att uppfylla de mål för återvinning som fastställts i gemenskapens direktiv ( procent av avfallet i de nuvarande medlemsstaterna skall återvinnas år 21). Anläggningarna för att omhänderta och upparbeta avfallet har emellertid inte moderniserats och ett antal har till och med lagts ned på grund av bristen på offentlig finansiering. I exempelvis Tjeckien återvinns endast procent av det förpackningsavfall som produceras. I Slovenien respektive Ungern är motsvarande uppgifter 29 respektive 32 procent. Situationen kommer sannolikt att försämras ytterligare i framtiden i takt med att ekonomierna växer, vilket sannolikt kommer att öka avfallsmängden (enligt the European Environmental Agency Report för 1999). Följaktligen behövs stöd till strukturella åtgärder inom detta område för att den ekonomiska utvecklingen inom den utvidgade unionen skall upprätthållas. Det är minst lika viktigt att uppmärksamma den miljöbelastning som hushållen förorsakar, som den miljöpåverkan industri och jordbruk har, eftersom största delen av Europas befolkning bor i städer. En politik för att skapa en allmänt ökad medvetenhet om dessa frågor och att investera i nödvändig infrastruktur för vattenrening och Humankapitalets utveckling I likhet med vad som påpekats tidigare beror en ekonomis konkurrenskraft inte bara på dess fysiska tillgångar, 3
utan även på den kunskap som företagarna och arbetskraften förfogar över. Effektiva system för utbildning och kompetensutveckling är därmed en viktig förutsättning för att öka produktiviteten och stimulera den ekonomiska tillväxten. Det finns emellertid avsevärda skillnader mellan de europeiska utbildnings- och kompetensutvecklingssystemen. Betydande skillnader i utbildningsnivå mellan medlemsstaterna Trots att skillnaderna i utbildningsnivå gradvis minskat under de senaste 3 åren, sååterstår fortfarande ett betydande utbildningsgap mellan sammanhållningsländerna och övriga delar av unionen. I synnerhet har en stor andel av befolkningen mellan 2 och 9 år i sammanhållningsländerna en låg utbildningsnivå, dvs ingen utbildning utöver grundskolan (1999 hade 7 procent i Portugal, ca 6 procent i Spanien och omkring hälften i Grekland och Irland ingen utbildning utöver grundskola). Även i Italien har mer än hälften av dem som tillhör denna åldersgrupp en låg utbildningsnivå. Detta kan jämföras med de tre nordiska länderna, Belgien och Storbritannien, där mer än en fjärdedel av befolkningen mellan 2 och 9 år har en hög utbildningsnivå (högskoleexamen eller motsvarande) (karta 12). Ansökarländerna: större utbildningsbehov än vad statistiken tyder på I de europeiska ansökarländerna har en hög andel av befolkningen mellan 2 och 9 år en gymnasieutbildning. Detta gäller i synnerhet Tjeckien och Polen, där andelen är över 7 procent. Nyligen genomförda studier ger emellertid en mindre positiv bild av situationen. Den höga andelen är huvudsakligen ett resultat av den satsning som skett på ett stort antal yrkesskolor som erbjuder en mer grundläggande yrkesutbildning. De ett till tvååriga yrkesutbildningarna sker inom smalt definierade yrkesområden och för att komplettera grundskoleutbildningen. Dessa yrkesutbildningar är i realiteten en del av grundskoleutbildningen och betraktades heller inte dessa länder som en formell gymnasieutbildning. Dessutom är det tveksamt vilken kvalité och vilket innehåll yrkesutbildningarna på gymnasienivå har, eftersom de i många fall förefaller otidsenliga. Det understryker dock behovet av att utveckla ändamålsenliga strategier för kompetensutveckling i dessa länder för att undvika att en låg kompetensnivå bromsar den ekonomiska och sociala utvecklingen. Ett växande antal kvalificerade yngre Den tekniska utvecklingen och den fortsatta globaliseringen ökar efterfrågan på utbildad arbetskraft. Utbildningsnivån hos EU:s unga befolkning har ökat kontinuerligt under de senaste 3 åren. 1999 hade bara 27 procent av befolkningen i åldersgruppen 2 till 34 år ingen utbildning utöver grundskolenivå, vilket kan jämföras med åldersgruppen till 9 år där motsvarande uppgift är 48 procent. 49 procent av åldersgruppen 2 till 34 år hade en utbildning motsvarande gymnasienivå, vilket kan jämföras med motsvarandeuppgift för åldersgruppen till 9 år som är 3 procent. 24 procent av de mellan 2 till 34 år hade en utbildning motsvarande högskoleexamen, vilket kan jämföras med 17 procent för åldersgruppen till 9 år. Man räknar med att antalet personer som genomgår någon form av högre utbildning kommer att fördubblas under de närmaste tio åren, vilket kommer att bli en kraftig ansträngning för högskolesystemet i hela Europa. Det sker en påtaglig ökning av utbildningsnivån i alla medlemsstater. Utvecklingen är särskilt markant i sammanhållningsländerna, liksom även i Italien, där befolkningen i de äldre åldersgrupperna har en relativt låg utbildningsnivå. I dessa länder var andelen av 2 till 34- åringar med en gymnasieutbildning två gånger större än motsvarande andel för de mellan till 9 år. Skillnaden var av samma storleksordning även för dem med en högre utbildning (figur 12). Ett resultat av denna utveckling är således att skillnaderna i utbildningsnivå minskar mellan medlemsländerna. Samtidigt är ökningen av kvinnornas utbildningsnivå mer markant i nästan alla medlemsländer än vad som är fallet när det gäller männen. De yngre kvinnorna är generellt sett mer välutbildade än vad de yngre männen är. Ett betydande antal unga människor lämnar dock fortfarande utbildningssystemet med endast basala och grundläggande kunskaper. Dessa unga människor kommer inte att vara kapabla att klara de krav som ställs på en kontinuerlig uppdatering av kunskaper och kompetens, vilket ärnödvändigt på grund av samhällets allt mer accelererade tekniska-, kunskapsmässiga- och ekonomiska utvecklingstakt. Inom Europeiska unionen erhåller i genomsnitt 22 procent av ungdomarna mellan 18 och 24 åribästa fall endast en kortare gymnasieutbildning. 16 Några medlemsstater ligger betydligt över detta genomsnitt. Andelen är dessutom alarmerande hög i vissa urbana och perifera områden hos mindre gynnade sociala grupper. 4
12 Utbildningsnivåer, 1999 Låg Medium Hög Andel av den totala befolkningen mellan 2 9 år Andel av den totala befolkningen mellan 2 9 år Andel av den totala befolkningen mellan 2 9 år < 19,9 19,9 28,6 28,6 37,3 Medelvärde = 33, Standardavvikelse = 17,4 D (Sachsen): NUTS1 < 3,3 3,3 43, 43, 1,7 Medelvärde = 47,6 Standardavvikelse = 16,4 D (Sachsen): NUTS1 < 13,2 13,2 17,3 17,3 21,4 Medelvärde = 19,4 Standardavvikelse = 8,24 D (Sachsen): NUTS1 37,3 46, 1,7 9,9 21,4 2, 46, 9,9 2, Inga data Inga data Inga data Källa: Eurostat (LFS) 2 12 km EuroGeographics Association för administrativa gränser
Detta problem är mest uttalat i Portugal, där över 4 procent i åldersgruppen 18 till 24 år inte studerar vidare i någon typ av utbildning efter grundskolan. I kunskapssamhället beror den sociala uppdelningen i en ökande grad på en skarp gräns mellan de som har och de som inte har tillräckliga kunskaper. Att lämna skolan i förtid får därför mer omfattande och bestående konsekvenser än vad som varit fallet under tidigare decennier. Det kan påverka en person för livet och radikalt minska omfattningen av de livsprojekt som är möjliga för personen ifråga. Skolorna utgör en central del av det lärande samhället och det livslånga lärandet börjar i skolan. En misslyckad skolgång är problem som berör alla klasser och grupper i samhället, men alla berörs inte på samma sätt. Att lämna skolan i förtid är inte ett socialt neutralt fenomen. Det får större konsekvenser för vissa samhällsgrupper än för andra. I undersökningar har man kunnat visa att de som lämnar skolan i förtid ofta kommer frånlåginkomstfamiljer och en misslyckad skolgång tycks vara starkt kopplad till vilken uppväxt man har haft. Många av ungdomarna kommer från splittrade familjer och är invandrare och flyktingar som inte har integrerats i samhället. Att lämna skolan i förtid är inte ett isolerat utbildningsproblem. Det är, i likhet med social uteslutning, kopplat till ett brett spektrum av sociala, hälsomässiga, familje- och finansiella faktorer. Ett misslyckande i skolan är därför bara en del av den sociala utslagningens mer omfattande domino-effekt, men att lämna skolan i förtid är emellertid ofta det fatala misstag som utestänger unga människor från att komma i åtnjutande av kunskaper, färdigheter, ordning och reda i livet, sociala kontakter och en miljö där man kan göra sin stämma hörd och där man kan få uppskattning. 12 Andel i befolkning med universitetsutbildning eller motsvarande per åldersgrupp, 1999 4 3 3 2 2 % befolkning i åldersgruppen 2-34 -9 BG, CY, LT, MT, SK: inga data Kampen för att hindra en utslagning från skolan är en huvudfråga för ett reformerat utbildningsväsende. En minskad utslagning från skolan är en nödvändighet för att den kunskapsbaserade ekonomin skall bli långsiktigt framgångsrik. Det är också en grundförutsättning för att skapa en ökad sammanhållning och en levande demokrati, i vilken varje enskild individ har en viktig roll att spela. Kunskapsnivån i ansökarländerna har ocksåökat. I flertalet länder är andelen av befolkningen mellan 2 och 34 år med en gymnasieutbildning väsentligt högre än vad som är fallet för åldersgruppen till 9 år. Däremot är andelen av befolkningen med en högre utbildning förhållandevis lika och fortsatt relativt låg i de yngre åldrarna. Andelen högskolestuderande är med andra ord väsentligt lägre än inom EU. En högre utbildningsnivå ökar förutsättningarna för arbete I nästan alla EU:s medlemsländer är utbildningsnivån en viktig förutsättning för arbete. Förutom i Grekland, och i en mindre grad Portugal, är arbetslösheten inom EU mycket lägre hos dem med en högre utbildning än dem med en lägre. År 1999 var den genomsnittliga arbetslösheten för dem mellan 2 och 9 år med högre utbildning fem procent, vilket kan jämföras med motsvarande uppgift för dem som hade en gymnasie- respektive grundskoleutbildning som är åtta respektive 12 procent. I vissa medlemsstater var andelen arbetslösa bland lågutbildade tre till fyra gånger större än motsvarande uppgift för högutbildade (figur 13). 4 3 3 2 2 Kopplingen mellan utbildningsnivå och arbetslöshetens omfattning är ännu starkare när det gäller kvinnor. Detta beroende på att en stor andel av kvinnorna med en låg utbildningsnivå och en betydande andel av männen inte alls ingår i arbetskraften. Med andra ord så påverkar utbildningsnivån inte bara möjligheterna att få arbete utan också att vara ekonomiskt aktiv. Ett likartat mönster finns även i ansökarländerna. Skillnaderna i arbetslöshet mellan olika utbildningsgrupper är mycket tydliga i Tjeckien, Ungern, Polen och Slovakien, där sannolikheten för att en person med låg utbildning skall vara arbetslös är sju gånger större än för en person med en hög utbildning. B DK D EL E F IRL I L NL A P FIN S UK CZ EE HU LV PL RO SI I synnerhet i Grekland, Spanien och Italien, liksom i flertalet ansökarländer, har emellertid en betydande antal 6
högutbildade mellan 2 och 34 årsvårt att få ett arbete efter avslutade studier, vilket står i skarp kontrast till den äldre delen av arbetskraften med motsvarande utbildning. Det bör också understrykas att skillnaderna i sysselsättningsmöjligheter mellan kvinnor och män består. I större delen av EU är sannolikheten för att en kvinna med en viss utbildningsnivå skall vara arbetslös större än motsvarande sannolikhet för en man. Ojämlikheterna är särskilt tydliga i Grekland, Spanien och Italien. Däremot tycks kvinnornas position i flertalet ansökarländer generellt sett vara mer jämställd än inom EU. Slutligen bör det noteras att det finns ett klart positivt samband mellan utbildnings- och inkomstnivå. I samtliga medlemsstater har de som är heltidsarbetande och högutbildade en väsentligt högre genomsnittlig inkomstnivå än de som har en gymnasieutbildning. Skillnaden är över procent i Tyskland, Frankrike och Österrike och procent i Portugal. Skillnaden i inkomst mellan dem som har en kortare respektive längre gymnasieutbildning är väsentligt mindre i de flesta medlemsstater ( 2 procent), men fortfarande betydande. Tillgång till en kontinuerlig kompetensutveckling varierar betydligt mellan medlemsstaterna En kontinuerlig fortbildning och kompetensutveckling är grundläggande för såväl individens möjligheter till arbete som för en modern ekonomis förmåga att bibehålla konkurrenskraften. Medan uppgifter tyder på att deltagande i arbetsrelaterad kompetensutveckling för anställda har ökat i hela Europa, så visar de också att omfattningen fortfarande är relativt liten och att det fortfarande finns stora skillnader mellan medlemsstaterna. År 1999 hade endast drygt tio procent av antalet sysselsatta inom EU som ingår i arbetskraftsundersökningen (LFS) genomgått någon form av kompetensutveckling under de senaste fyra veckorna. Den andel av arbetskraften som deltog varierar från knappt fem procent i omkring hälften av medlemsstaterna till över 2 procent i Nederländerna, Danmark, Finland och Sverige (1999). Även om uppgifterna innehåller en hög grad av osäkerhet och inte är fullt jämförbara mellan medlemsstaterna, så tyder de på att tillgången till kompetensutveckling med stor sannolikhet är mindre i ansökarländerna än inom EU. 2 2 relevans, visar även att den arbetsrelaterade kompetensutvecklingen varierar betydligt i omfattning mellan medlemsstaterna. Antalet timmar som de anställda erhöll kompetensutveckling varierade från 27 timmar i Belgien (endast Flandern) till 7 timmar i Nederländerna. 17 Arbetskraftsundersökningen tyder också på att yngre anställda erhåller en mer omfattande kompetensutveckling än äldre. I åldersgruppen till 9 år deltog endast 2, procent i någon form av kompetensutvecklingsprogram under de fyra veckor som undersökningsperioden omfattade. Motsvarande uppgift för åldersgruppen 2 till 29 år var tio procent och åtta procent för de mellan 3 till 34 år. Det tycks även finnas ett tydligt samband i alla medlemsstater mellan utbildningsnivå och tillgång till kompetensutveckling. De som har en högre utbildning har mycket större möjligheter att erhålla kompetensutveckling än de som har en lägre utbildning. Det krävs därför större ansträngningar för att motverka de problem som de med en initialt låg utbildning har med endast en begränsad tillgång till en kontinuerlig kompetensutveckling. En anpassning av utbildningssystemen till ICT har inletts, men är fortfarande inte helt genomförd För att göra inträdet på arbetsmarknaden så smidigt som möjligt för dem som avslutat sina studier, så behöver de få tillgång till information och IT i skolan. Integreringen av IT-tekniken i utbildningssystemet sker emellertid i en ökad omfattning inom EU sedan medlemsstaterna omsatt de slutsatser som drogs vid Lissabonmötet och de mål som gäller för kunskapsinitiativet. Dessa uppmanade till ökade insatser för att implementera IT i de 13 Arbetslöshet efter utbildningsnivå, 1999 % av arbetskraften Kortare gymnasium Längre gymnasium Eftergymnasial utbildning BG, CY, MT, SK: inga data 2 2 En nyligen genomförd OECD-undersökning, som emellertid inte tar hänsyn till kompetensutvecklingens kvalité eller B DK D EL E F IRL I L NL A P FIN S UK CZ EE HU LT LV PL RO SI E 7
europeiska utbildningssystemet. 18 IT ingår i utbildningsplanerna för grundskolan i majoriteten av EU:s länder och ansökarländerna. Det är dock svårt att fastställa vilken utveckling som skett inom detta område. Även om det finns nationella data, så finns det inga jämförbara uppgifter tillgängliga. En pilotstudie från OECD tyder på att det finns betydande skillnader inom EU när det gäller tillgång till IT i utbildningen, mätt som antal elever per dator. Medan grundskolorna i Finland, Sverige och Danmark normalt har mellan 11 och 14 elever per dator, så är motsvarande uppgifter för Italien och Portugal mellan och. I gymnasieskolan är antalet elever per dator i genomsnitt 7 i Sverige, Finland och Irland, vilket kan jämföras med motsvarande uppgift för Portugal som är 6. I såväl grund- som gymnasieskolan är tillgången till datorer lägre i nästan samtliga medlemsstater än i USA. Innovationer samt forskning och teknisk utveckling Betydelsen av innovationer belystes av Europeiska rådet, som bl a efterlyste program som syftade till att stimulera innovationer och ekonomiska reformer ytterligare. Kommissionens information angående Innovationspolitik i en kunskapsdriven ekonomi 2 innehåller övergripande rekommendationer för hur innovationspolitiken skall stärkas inom EU. Eftersom innovationer har kommit att uppfattas som ett nyckelområde inom den ekonomiska utvecklingspolitiken, så har betydelsen av den regionala dimensionen fått en ökad uppmärksamhet. Många åtgärder utformas bäst på regional nivå, där kännedomen om företagens behov och den miljö i vilken de verkar är störst. Kunskapen om hur teknik och innovationer påverkar den regionala utvecklingen har ökat över tiden. Istället för att se innovationsprocessen som ett linjärt fenomen, från grundforskning till en färdig kommersiell produkt, så har en mer interaktiv modell blivit allt mer relevant, vilken tar fasta på betydelsen av miljö i vilken företagen, och i synnerhet de små företagen, verkar. Eftersom de små företagen till stor del saknar många av de större företagens specialiserade funktioner, så måste de i högre grad lita till och använda extern kompetens. Innovationer är ett sätt på vilket mindre gynnade regioner snabbt kan utvecklas och hamna på samma nivå som de mer utvecklade. Detta utan att försöka imitera vad dessa redan har uppnått, utan genom grundläggande åtgärder som är i överensstämmelse med respektive regions egna förutsättningar och behov (...), och som syftar till att anpassa regionen till de förutsättningar som råder i en konkurrensutsatt globaliserad ekonomi. 19 Vilka nätverkskopplingar företagen har, hur dessa används eller vilka typer av kluster som finns förklarar därför till stor del hur innovationsprocessen fungerar. I detta sammanhang är det således inte bara hur företag, högskolor, forskningsinstitut utvecklas i sig som är av intresse, utan i en ökande utsträckning har intresset fokuserats till hur de samverkar med varandra. Inte minst har samverkansprocessen på regional nivå uppmärksammats. Idag är det allmänt accepterat att regionernas konkurrenskraft och anpassningsförmåga till tekniska förändringar är beroende av deras innovationskapacitet. Detta är själklart inget nytt, men kunskapens ökade betydelse (i jämförelse med naturresurser, fysiskt kapital och tillgång till arbetskraft) för den ekonomiska utvecklingen innebär att teknik och innovationer ges en hög prioritet inom den regionala utvecklingspolitiken. Vid EU- mötet i Lissabon betonades återigen betydelsen av FoU och innovationer för den ekonomiska tillväxten, nya arbetstillfällen och den sociala sammanhållningen. Mötet underströk behovet av att skapa ett europeiskt forsknings- och innovationsområde och bad kommissionen och medlemsstaterna att vidta ett antal åtgärder som svarar mot de syften som formulerades i the Comission Communication: Towards a European Research Area. Inom dagens EU varierar innovationskapaciteten betydligt mellan olika regioner. Detta gäller såväl i kvantitativ som kvalitativ bemärkelse. För att ge en bild över hur dessa variationer ser ut, presenterade kommissionen i september år 2 21 en studie som visar hur skillnaderna i detta avseende ser ut inom EU. Vissa medlemsstater, i synnerhet de nordiska länderna, rankades högt och i vissa avseenden till och med högre än USA. När det gäller antalet indikatorer som ligger över EU:s genomsnitt ligger Sverige främst i denna jämförelse (med 12 av totalt 16 indikatorer över EU:s genomsnitt), följt av Finland (8) samt Danmark och Tyskland (vilka båda hade 7). I följande avsnitt kommer de nationella systemen för forskning och teknisk utveckling att behandlas, liksom även hur innovationskapaciteten varierar inom EU. 8