7. LADOR LADOR, SKULLAR OCH LOGAR l,adan var den byggnad diir spannmåi, halm, hö och öwigt foder föwarades. l,ogen var den plats d?ir materialet togs in och diir sjåilva tröskningen kunde ske. En loge fanns alltså inne i en lada. En lada kunde även vara en enkel byggnad enbart för föwaring, exempelvis Norrlands lador som ligger ute i ängama. Begreppen lada och loge har med tiden fått samma Uefaerc. oe åir mycket enkla och oftast helt oisolerade byggnader' Under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal kunde logen vara en mycket stadig ochbestiindigbyggnadistenellertimmo.iclagkandetklinnasomotiverat att bygga en ;nkel lageöyggrad med vägg av massiv stenmur' Traditionen frzimlös från kontinenten och blev vanlig i Skånelandskapen' På kontinenten var problemen med skogsbrist och dzirmed följande erosion stor' I de gamla jordbruksområdena Västergötland, på västkusten och i de "aaista' landskapen fanns likartade problem (Heckscher, 1945)' Råidslan ör skogsbrist ledde till en aktiv propaganda ftir an spar4 skogen och finna andra byggnadsmaterial. Bland annat gays dubbelt urflyttningsbidrag om garden LlgAes upp med sten i samband med skifte @rixon, 1947)' Sten iun"s ofå pa putt"n och dagsverkslaget sattes i arbete med att fo$la hem den. Det iir fr'imst på de större gårdama som lador, logar och nragasin med stenväggar fiirekommer samt på öand och Gotland, &ir stenen varit län att bearbeä och hantera och virke saknats' Den vanlige bonden i Halland' Blekinge, Skåne eller Västergötland byggde oftast inte sin lada i sten trots att profagandan rådde honom dåirtill. Diiremot anvåindes ofta korsvirke' speciellt öre skiftesreformerna. Niir btindernas gårdar flyttades i samband med skiftesreformerna återanvzindes materialet från den gamla gården. Man försökte dock att bygga så modernt som möjligt. Djurstallen byggdes med det bästa materialet' I den enklare ladan och logen återfinns ofta gammalt virke från tidigare by g gnads generationer. Spannmålskiirvarna förvarades i logen innan tröskning' Tröskning med,l"gur.retttidsiidandeochträvandearbete'enligttraditionenskulle rojlningen helst vara ftirdig till jul. Kiirvama med kiirnor kunde alltså bli liggandjpå logen från skörden i september till december, det vill säga Ci[" tt".anåer. Spannmålen var viirdefull och måste skyddas från skadedjrn och tjuvar. Den lada som innehöll logen måste vara en siiker och bestiindig byggnad. Tröskverken introducerades under ftirsta halvan av l80gtalet. Först på de stöne gfudama och sedan på de mindre. Många små gårdar gick samman och biidade trtiskoreningar under slutet av seklet och biirjan av 19oGtalet' Tröskverken drevs först av oxvandringar och senare av lokomobiler' Vandringen byggdes ofta in vid de stora gårdarna i södra delen av landet aiir span-nmais-fotaarna var stora- Vandringen blev en halvcirkelformad tillbyggrad min liir logen ofta mitt på sjiilva tadan' Tröskverket placerades centralt i ansluming till logen. 75
5'ft - --- o.o.o Figur 7:4. Indusektion i större ladugårdskomplexfrån lantgotikens blomstringsperiod i riinen ov 1800-talet. kigg mirkz till hålen i väggen efter vandringens axlar. g8bå il eflh-baq FigurT:5. Östergötlands rundlogarfrån andp halvan w 1800-talet rir enorma bmpler upp' faida efter fuistås transpornröistir. Lassen kördes infrån vtinster på bilde-n, geym hela 'skuttei, fuir fui lossades, och vidare runt på en ramp i logen dtir ktinarna slängdes ned. Fixw 7:6. Mdnga tildre ladugdrdar har fått större och rymligare logar under I900-talet' Här i sten på dland. Byggrnd(rs bredå och det na onalromantiska rnckfönstrel tyder pd tidigt 1900-tal. 76
Jordbruket effektiviserades och mängden material som skulle hanteras ökade. Syftet var nu inte enbart självförsörjning utan produktion för avsalu. Allt skulle ske rationellt. Så mycket som möjligt av transporter skulle ske med ox- eller hästdragna vagnar. Logen blev körbar' En körloga liings med ladan blev vanlig på den större gården' På de mindre gårdama beholls den äldre traditionen med loge wiirs igenom byggnaden' enligt Wijnblads ritning (figur 7:l). l,okomobilema övertog oxarnas arbete under andra halvan av 180o-talet' Vandringen och byggnaden över vandringen blev överflödig' Den blev lada och förrvaringsplats. Niir hiss infördes placerades logen eller genomkörslan wiirs byggnaden och många äldre logar fick nya genomkörslor och nya portar' Figu 7:4 visar logån på Almnäs, en vacker byggnad i lantgotik uppförd på 1860- talet av åteianvänt timmer i skiftesverksteknik. Ltifvenskiöld kallade tekniken falsk skiftesverk eftersom väggplankorna var timmerbitar och inte plank. PORTAR OCH GENOMKÖRSLOR l800-talslogen i figttr 7:4 har försetts med moderna skjutporur' Dessa blev vanligi på 1950-talet. Tidigarc var slagportarna vanligast' I det iildre allmogejordbruket innan 1S00-talets rationaliseringsvåg gick dörrar och portar-inåt. I stora stenbyggnader bibehölls denna tradition' Byggnader uppförda efter 1850 har nästintill undantagslöst utåtgående dörrar och portar. Hundra år senare blev skjutporten allt vanligare och återfmns nu på alla stora oisolerade byggnader med portår som skall tiltåta passage med traktor och vagn. Introduktionen av traktorn ledde också till att de utrynrmeskrävande genomkörsloma kunde tas bort. Traktorns manöwerbarhet forenklade backningsmomentet avseviirt. Genomkörslorna behölls enbart i mycket tidspressade nroment som skörd av hö och spannmä' Traktorns introduktion påverkade och ftiriindrade både byggnadernas och hela gårdens komposition. Planer och vägar minimerades, och byggniderna blev åtkomliga enbart från en sida. denna föriindring syns tyoigt i ae gårdar som kommit till under 1900-talets egnahemsperiod, se figui4:1t-4:t3 i avsnittet "Från by till gård". En genomkörbar port Uil,entins Hngt in i vår tid. På många håll har den dock sedan satts igen, speciellt på de gårdar som inte låingre har rationell drift. MAGASINET TAR ÖVER OCH LOGEN FÖRENKLAS Niir spannmålsskördama ökade och magasinen övenog logens roll som plats frir spannmålsförvaring förenklades ladubyggnaderna avsevärt' irtisknineen fthsiggick inte l?ingre på loggolvet utan i ett tniiskverk drivet au en oxiandring. Ärett rutiner iindrades från en långt utdragen tröskperiod under hösi och vinter till en kort och hektisk period på senhösten' Spannmålen f?irdigtorkades i magasinets bingar istiillet fiir som tidigare i låan som kiirvar. l,ogen förcnklades till en enkel byggnad i resvirke med oisolerade väggar. 77
I Figw 7:7. En enkcl tidliis lada i resvirkc. 1700+alets kompositio n v ar förv drurcv rirt be ståndi g. H alland, 1 9 3 0 - tal. rl,"+j Figur V:8. De snra godsen anvönde gtirru lonttnentalaförebilfur. Hb en rationell storskalig Iadafrån 1877. L=: Figur 7:9. Modern lada enligt I$F (Itntmånnerc Byggnadsförening) 1940. (Vönstra bilden ur Beijer och Ohrborn, 1943.) 7A
HÖSKULLEN Under 1700-talet påbörjades uwecklingen att flytta foderförvaringen från ladan till vindsutrymmet över djurstallet. Höskullen bildades. Detta sker först för häststallet och senare för kostallet. Bjiilklaget över djurstallet uwecklades aoligtvis av flera skåil. Dels för att behålla viirmen i stallet, men också av utrymmessk?il kom vinden an umyttjas till förvaring' Hö och hatm på skullen gav god viirmeisolering. Foderhanteringen under vinterhalvåret underlättades avseviirt samtidigt som djurens konsumtion ökade på grund av produktionsökningen. Hissens uweckling och foderförvaringen på skullen ledde till att logen placerades intill djurstallet. Hö och halm kördes in på logen och hissades äarifan opp till skullen. Loge och skulle måste byggas lika höga och i en sammanhåingande huskropp. Hissens tekniska förutsättningff kom att styra byggnadernas höjd och form, se figur 7:9 med skulle och loge efter ty6ming fran mf, 1940. Hzingriinnan som nu blivit vanlig för de simpla ekonomibyggnaderna skulle komma att ersätta lantgotikens långt utskjutande taksprång. Jordbrukets uweckling och produktionsökning under första halvan av 1900-talet gav ett ökat behov av förvaringsutrymme ör hö och halm' Ladugårdarna som tillkommit under 1800-talets agrara revolution' praglide av Ltifvenskiölds funktions- och kvalitetsiver, var väl anpassade lven fi;r den efterkommande generationens allt effektivare jordbruk' Skullvolymen räckte inte till och många ladugårdar byggdes på så att skullvolymen ökade. Takstolen iindrades för att lämna plats för hissen' De utrymmeskxävande körb,roarna togs bort. Figur 7:10 visar hur konstruktionen fiiriindrades då hissen introducerades. (Lindblom' 1942) De stora gårdarna i de btirdiga slättbygderna har ofta byggt så viil tilltagna byggnader an deras lagerbyggnader kunnat sviilja även avsevåirda produktiäiiot"ingut. l,adan och logen har inte föriindrats i lika hög grad som på de mindre och medelstora gårdarna' Östergötlands viildiga ladugårdskomplex med körb'roar och rundlogar svalde även de denna ökning av m?ingden material. Den förhållandevis rationella rundlogen kunde anviindas även med mindre traktorer. Dessa byggnader finns bevarade på flera håll. VAGNSLIDER Vagnslider och redskapshus förekommer enban på de störe g&dama' På de mindre gårdarna fiiwarades vagnar och redskap i ansluming till logen' i en del av lädan eller senare i själva logen. Redskapen har utvecklats och specialiserats under hela den period som denna slrift omfattar' Storleksåtionaliseringen med ant större gfudar parat med traktoruwecklingen har resulterat i många sp cialiserade tunga rcdskap' I den iildre gärden' dåir oxen och htistån var dragkraft, hade vagnar och redskap sådana proponioner att de även kunde flyttas för hand- Förvaringen underlättades genom an man konde stoppa in dem i eu överblivet utrymme' Förvaringsit y.-at behövde inte vara speciellt udormat. En vagn eller harv kunde dras fram fiir hand utan större miida 79
FigurT:10. Många shtllar byggdes om och attpassades till hisslantering under minen at tf11-talet. fah<ånsguktioruii fuordes om till treledsran och körbara renper togs bort. (Lindblom, 1942) F igur 7: I 1. Vagnstider i lantgotik, t 860-tal. Rehkap och vagnar har nöttliga proportioner. F igw 7 : 12. VagrcIider för rationel!' och smidig gercnrkörning ' Sekkkifte ' 80
Under 1800-talet utvecklades redskapen i samma utsftäckning som byggnaderna. Den specialiserade arbetshästen kom först till de större gå!- darna. Vagnar och redskap skulle finnas b kvåimt till hands för att kunna spännasförhästpalet.figurt.llvisarettredskapshusochvagnslider ffin mitten av 1800-talet på en större västgötagård' Takstolen har giorts asymmetrisk för att tillåta en fönsterrad över portarna. Byggnaden saknar - önster i öwigt och iir mycket enkel i rcsvirke' Tillgiinglighetenblevåinnubättreombyggnadenutfördesutanportar. Vagnslidretpåsörmlandsgården,figvt1'12,lirenvidareuweckling'h?ir med nationalromantiska drag i nitt och vitr Uwecklingen fortsäner mot allt störreföienkling.figurt.l3visarettvagnsliderfrånenstörregårdi Halland. Byggnaden åir uppförd under de första decenniema av l9[x)-ta]et som en enkel stomkonstruktion med tak. Utsmyckning och detaljer saknas helt. Hästepokens slut och traktoms introduktion gav så småningom helt nyaformerltirmaskinfiirvaringenshus.deenklaöppnalidretsomgickan köra igenom blev urvuxel De nya maskinema fick inte plats' MASKINHALLAR Maskinhallen som begrepp introducerades på 1960-talet. Som namnet anger iir det en enkel hallbyggnad. Politisk styrning och rationaliseringsiververkadeförjordbruketsuwecklingisammabanorsomindustrin' Industrinsenklaformerbildadeförebildfördennyagenelationens ftirvaringsbyggnader. Det funktionella var vackert nog' Begreppen form' komposition och detaljer lämnade jordbrukets sfiir' Byggnaderna anputtäd"t till maskinemas krav. Stora, enkla byggnader skapades dlir maskinernakundekörasinochparkeras.plåtindustrinochhoppetomevig underhållsfrihet gav gårdar och landskap nya fomlelement' Den "eviga" underhållsfriheten visade sig mycket opålitlig. Resultatet för lantbrukå var material och konstruktioner som var svåra, till och med omöjligaattunderhålla.mansågsigomitidigareerfarenheterbland gårdens byggnader. Även maskinhallen gick att anpassa och uweckla i harmonimeddet?ildrebyggnadsbesåndet,ävenomstorlekengiordeden svårattinfogablandgårdensbyggnader.dagensmaskinhallb:irdragfrån tidigare epoker. Bätfe taksprång, högre takvinkel, genomtiinkta detaljer och material som av tradition visat sig fungera i ett långsiktigr underhåll. 8l
Ftgur 7 : 1 3. Ytterligare föret*lad byggnd i " fiirtkis" -arfu ' Tidigt I %O-ml. r'1 sllr]l{^ll lå -5o Ha]ER 16' Tr..4LUT!l!q PL.A-Fr.4( P\.AY-^<q Ik-tr\rTPo*f 1-{}1 V'LFoAr a-.{}r ll!l _t ll I t^j.masllnl{^ll 16-5H 50'T^}.Lrlrur\rq OeTALJEq.. 'LLFo'r Vlxoötrr.lA r.lsfp åq' citsgouryr t.?jqc\ reit^srl. /ri rårstr-c, o F.rraa Hag rooclt, a r.li!. r FuTs 3{JVrFoE.t r.'4x wr*oorj' 6 16 rl Figur 7:14. Refukapen blir större och söne. Den rnfurna rnaskinlnllen lnr fuimtats från industrin. En anpassning lur dock skett iii lantbrukets htltw. (Svala, 1987) 82
83
z.\ :, t rn -l: EE för laging av söd i nnna skikt iflera vdningar. Luckorna öppnodes för god Figur 8:1. Magasin ov enkzl rnodcll 5 genomwning. Modellen ör en =i-- uneching från smlpbodarna och de stora gods- och gernewatnhets - tnagasirwn frdn öldre tider. ;ffi-.;)1.o-/2.-, /.6tr gf WE,qs q - _1_y- r,ft lv-.=r?\ -,' -.-:t-'..t'- i.)-t tll; t Li_-r-') Figur 8:2. Godsnngasin Jrån sekelskiftet 1800. Pöbyggt 1932. Elevatorkupan, karskz inte så vackzr, giorfu det nöjligt ax anvönda byggnadcnn i rationellt jordbn* dnda in i våra dagar. ::--.\ ^-:'\ hi ::_- :--\; ig m =_ & Figw 8:3. Undcr det expansiva I 800 +alet utv e cklatks sp anrunåk - o dl i n g e n, li l<s o m nw g as i ne n. De ömre fonnerna vöne i storlek och fö rsågs med lantgotikzns snickarglödje. Detta magasin ör byggt kring 1860. 84