BARNRÄTTSPERSPEKTIV I BESLUT OCH I PRAKTIKEN?
Allaktivitetshus (AAH): modell och verksamhet Allaktivitetshuset på Lindängeskolan startade 2011. En positiv motkraft i ett område med brist på lokalt föreningsliv, låga skolresultat och hög upplevd otrygghet. För att öka måluppfyllelsen i skolan krävs ett fokus på barns och ungas rätt till meningsfull fritid. Skola, fritid och kultur samverkar. Modellen: områdesbaserat arbetssätt, alltid på en skola, bygger innehållet på deltagarnas önskemål. Syfte: meningsfull fritid 2013 startade ett andra allaktivitetshus på den närliggande Hermodsdalsskolan. Följeforskning (KTH): de värden som skapas på mötesplatsen i form av gemenskap, tillit och att vara eller ha en förebild. Så exakt vilka aktiviteter som sker på AAH är faktiskt inte så viktigt. Enig politisk vilja AAH som framgångsfaktor: uppdrag var ska nästa allaktivitetshus starta jan 2019?
Uppdraget Att genomföra en fördjupad områdesanalys kring var allaktivitetsmodellen kan spridas utifrån fem områden: Kirseberg, Rosengård, Hyllie, Husie samt Limhamn-Bunkeflo Kartlägga lokala behov, befintlig service och kultur-och fritidsaktiviteter samt vilka skolor i området som har de bästa förutsättningarna och viljan att hysa ett allaktivitetshus. Ge ett skarpt förslag på vilken skola ett AAH skulle kunna starta jan 2019 Vad saknas här? Kan man förvänta sig ett direktiv kring barnrättsperspektiv?
Vad ska vara utslagsgivande? Styrgruppens åsikter och vilja: roligt att testa modellen i ett område som inte liknar Lindängen och Hermodsdal. Håller modellen för det? Hur kommer modellen att ändras beroende på området? Att skolan är positiv. Alla ville ha AAH. Det område där kulturförvaltningen och fritidsförvaltningen har minst antal verksamheter? Lokala behov? Områdesanalys av några socioekonomiska faktorer: disponibel inkomst, utbildningsnivå förvärsfrekvens. Dessutom: andel befolkning i åldersgrupp 0-19 år Dessutom åsikter: välj inte Rosengård Där händer så mycket. De är så projekttrötta. Eller vad?
Det där med barnen då? Barnkonventionen är visserligen inte lag än men vi har skrivit under detta berör ju barn. Oj är jag besvärlig nu? Utredaren började få problem. Jag alltså. Så jag började ställa frågor: ska vi inte ha med barnkonventionen? Den gäller ju faktiskt oss. Sammanhanget: Malmö stad arbetade med Utvecklingsplanen för arbetet med barnets rättigheter i Malmö stad, jag gick barnrättsstrategutbildningen, avdelningen utbildades, Åsa Ekman. Barnrätten ska ligga till grund för prioriteringar och beslut. Jag fick gehör hos min chef, chefen för utredningen. Said och jag hade långa och spännande diskussioner. Det var så det började. Utredningsprocessen för oss som jobbade med den präglades av diskussioner, samtal, kunskapande. Jag lovade att poängtera att barnrättsperspektivet inte var med från början, utan det kom att bli det raster som lades på utredningen efter diskussioner och samtal. Vi puttade på varandra.
Vad var svårt? Att skriva om vad barnen sade. Tex Rapporten Utanförskap, våld och kärlek till orten Barnombudsmannen 2018 Verkligheten bakom statistiken
Vad var lätt? Att få gehör för att anlägga ett barnrättsperspektiv Att argumentera för varför vi valde Apelgårdsskolan i Rosengård Att imponeras av rektorer, personal och andra inblandade. Mycket görs. Många fantastiska ledare Att bli glad när nämnden fattade beslut i enlighet med utredningens förslag
Slutligen Oj vad jag lärde mig mycket! Frågetecknet i rubriken när är perspektivet på plats? Vi får jobba där vi står. Vi ska göra och bevisa barnrätten. Jag använder min barnrättsstrategutbildning. Vi ska göra det igen.
Tack för att ni lyssnade! Frågor? Maria Hörman Sällberg maria.h.sallberg@malmo.se Avdelningen kulturhus och mötesplatser Kulturförvaltningen Malmö stad