Stockholm - en stad för alla

Stockholm - en stad för alla Riktlinjer för att skapa en tillgänglig och användbar utemiljö Utemiljöprogrammet Beslut av Gatu- och fastighetsnämnden 2001-05-29 1

Stockholm - en stad för alla Riktlinjer för att skapa en tillgänglig och användbar utemiljö GATU - OCH FASTIGHETSKONTORET

Förord Alla aktörer som medverkar vid ny- och ombyggnad i den yttre miljön har möjlighet att påverka hur väl den slutgiltiga miljön kommer att fungera för personer med funktionshinder. För att kunna skapa en tillgänglig och användbar miljö för alla måste det finnas kunskap om både de tekniska förutsättningarna och om vilka behov som personer med funktionshinder har. Programmet är Stockholms stads riktlinjer för att göra Stockholm till en stad för alla och är avsett att vara ett underlag för planerare, projektörer, byggherrar och utförare. Programmet skall också vara ett stöd i handikapporganisationernas och handikapprådens arbete. Syftet med programmet är bland annat att skapa förståelse för de krav som personer med funktionshinder har på utformningen av utemiljön samt vara ett hjälpmedel för att skapa den bästa lösningen vid planering och projektering. Programmet är en revidering av Program för handikappanpassning i utemiljön som antogs av Kommunfullmäktige 1987. Programmet har sedan en tid varit i behov av en revidering. Denna har nu utförts bland annat på grund av Stockholms Stads ökade satsning på tillgänglighet. Målsättningen är att i princip alla tillgänglighetsproblem skall vara avhjälpta till senast år 2010 och att Stockholm skall bli världens mest tillgängliga /huvud/stad. Detta står i samklang med de nationella riktlinjer om tillgänglighet som framförs i regeringspropositionen Från patient till medborgare (prop. 1999/2000:79) Regeringen bedömer där att insatserna under de närmaste åren bör koncentreras till företrädesvis tre huvudområden: att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer, att skapa ett tillgängligt samhälle samt att förbättra bemötandet. Det reviderade programmet har fått namnet Stockholm - en stad för alla. Riktlinjer för att skapa en tillgänglig och användbar utemiljö. Programmet antogs av Gatu- och fastighetsnämnden 2001-05-29. Det finns många dokument som anger riktlinjer för hur det offentliga rummet ska utformas. Detta program är skrivet utifrån hur utemiljön måste utformas för att bli tillgänglig och användbar för alla. 4 Det finns många andra faktorer som staden också måste ta hänsyn till, bland annat trafiksäkerhet, drift och underhåll, estetik och ekonomi. I vissa situationer kommer det därför att vara svårt att uppfylla de riktlinjer som redovisas i programmet. Särskilt äldre stadsdelar kan vara svåra att göra tillgängliga och användbara bland annat av utrymmes-, topografiska och kulturhistoriska skäl. I situationer där avsteg från riktlinjerna måste göras skall anledningen förklaras och motiveras. Den på platsen bästa lösningen ska tas fram genom en dialog med bland annat berört handikappråd. I situationer då det under framtagandet av riktlinjerna har uppstått meningsskiljaktigheter har den ur tillgänglighetssynpunkt bästa lösningen prioriterats. Om Stockholm ska uppnå målet att vara världens mest tillgängliga /huvud/stad till senast år 2010 kan inte kompromisser göras redan under framtagandet av riktlinjerna. Prioriteringar och kompromisser ska göras på enskilda platser då problem uppstår. Programmet inleds med ett antal texter som bland annat förklarar vikten av att vår utemiljö utformas så att alla kan vistas i den, några i sammanhanget viktiga begrepp förklaras, olika funktionshinder beskrivs och det ges förklaringar till de behov som personer med funktionshinder har. Därefter redogörs för Stadens riktlinjer uppdelat på ämnesområde. Efter varje ämnesområde anges också eventuella krav, föreskrifter och råd som anges i lagstiftningen. Sist i programmet finns en litteraturförteckning. Efter färdigställandet av riktlinjerna kommer ett antal ämnesområden att kompletteras med bilagor. Programmets innehåll kommer att finnas inläst på kassett och inlagt på Gatu- och fastighetskontorets hemsida. Till hemsidan kommer också eventuella bilagor med aktuella typritningar och ytterligare information att länkas. Det pågår hela tiden utveckling inom de områden som programmet innefattar. Nya aspekter tillkommer och nya lösningar tas fram. Det är därför viktigt att riktlinjerna utvecklas och revideras kontinuerligt.

I arbetet med kompletteringen och revideringen av Utemiljöprogrammet har följande personer och organisationer medverkat: Marie Aspensjö, Hörselskadades förening i Stockholm Mårten Dahlberg, Synskadades Riksförbund Stockholms Stad Nils Duwähl, De Handikappades Riksförbund Stockholmsavdelningen Lennart Grånemo, Neurologiskt Handikappades Riksförbund i Stockholm Ulla-Britta Hensby, Riksförbundet för trafik- och polioskadade Storstockholms lokalförening Lennart Jonsson, Synskadades Riksförbund Stockholms Stad Jan Lamby, Hörselskadades Förening i Stockholm Elisabeth Larsson, Föreningen för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar i Stockholms län Inga Leffler Gelotte, De Handikappades Riksförbund Stockholmsavdelningen Stig-Joeran Samuelsson, Riksförbundet för trafik- och polioskadade Storstockholms lokalförening Stefan Thomasson, Synskadades Riksförbund Stockholms Stad Anna-Lill Wennerberg, Neurologiskt Handikappades Riksförbund i Stockholm Ingmarie Ahlberg, Stockholm Konsult Caroline Axblom, Miljöförvaltningen Berit Göransson, Stadsbyggnadskontoret Jette Harboe, Gatu- och fastighetskontoret Lena Hyrke, Miljöförvaltningen Pernilla Johnni, Tillgänglighetsprojektet, Gatu- och fastighetskontoret Eva Leijon, Gatu- och fastighetskontoret Magnus Lindqvist, Miljöförvaltningen Berit Mårtenson, Gatu- och fastighetskontoret Gunilla Nakajima-Wahlström, Stadsbyggnadskontoret Bertil Nilsson, Gatu- och fastighetskontoret Lennart Nilsson, Tillgänglighetsprojektet, Gatu- och fastighetskontoret Carin Stenberg, Stadsbyggnadskontoret Catarina Thuresson, Tillgänglighetsprojektet, Gatu- och fastighetskontoret Åke Wisén, Gatu- och fastighetskontoret Elisabeth Zettinger, Gatu- och fastighetskontoret 5

Innehållsförteckning Begrepp 8 Inledning 9 Behov av en tillgänglig och användbar utemiljö 11 Hörselskada...11 Medicinska funktionsnedsättningar...11 Psykisk ohälsa...12 Rörelsehinder...12 Synskada...12 Utvecklingsstörning...14 Äldre...14 Stadens riktlinjer 15 Riktlinjerna i förhållande till lagstiftningen...16 Ämnesövergripande riktlinjer...17 Del 1 Utformning av utemiljön 18 Badplats/Brygga...18 Belysning...20 Beläggning...21 Buller...22 Busshållplats...24 Cykelbana...26 Entré...27 Gångväg/Gångbana...29 Gångpassage...31 Övergångsställe...31 Upphöjd gångpassage/genomgående gångbana...32 Omarkerat ställe där gående går över gatan...32 Hiss...34 Kollektivtrafikterminal...36 Ledstråk...38 Parkering/Angöring...40 Ramp...42 Ramp till fastighet...43 Ränndal...44 Trafiksignal...45 Trappa...46 Vegetation...48 Drift och underhåll...49 6

Del 2 Långsiktiga företeelser som tillförs utemiljön 51 Gatumöblering...51 Möbleringszon...51 Färgsättning...52 Soffa...52 Cykelparkering...53 Konstnärlig utsmyckning...53 Skräpkorg...54 Växtbädd och trädgaller...54 Information och skyltning...54 Kiosk, serveringspaviljong och liknande...55 Lekplats...56 Reklam och skyltar...58 Telefonkiosk...59 Toalett...60 Torgplats och annan försäljningsplats...61 Återvinningsstation/Sophantering...62 Tillsyn, drift och underhåll av långsiktiga företeelser...63 Del 3 Kortsiktiga eller säsongsmässiga företeelser som tillförs utemiljön 64 Evenemang och andra tillställningar...64 Uteservering...65 Varuskyltning...66 Tillsyn av kortsiktiga eller säsongsmässiga företeelser...67 Del 4 Gatu- och byggarbete 68 Avstängning vid gatuarbete...68 Utformning av byggetablering, uppställning av container, mobilkran och motorredskap...71 Tillsyn av gatu- och byggarbete...72 Del 5 Trafiksäkerhet 73 Trafiksäkerhet...73 Lästips 74 7

Begrepp Funktionshinder Funktionshinder är ett samlingsbegrepp för ett stort antal fysiska och intellektuella skador eller sjukdomar. Skadorna/sjukdomarna kan vara antingen bestående eller av övergående natur. Handikapp Handikapp kan uppstå då personer med funktionshinder möter för dem otillgängliga miljöer. Handikapp är således inte någon egenskap hos en person utan betecknar förhållandet mellan individen och omgivningen. I vilken utsträckning som funktionsnedsättningen blir ett handikapp bestäms av personens funktionsnedsättning och den miljö som denne möter. Detta innebär att ju bättre utformat samhället blir efter de behov som personer med funktionshinder har desto färre personer blir handikappade. Tillgänglighet och användbarhet Tillgänglighet innebär att man självständigt kan ta sig fram i miljön och användbarhet att man kan vistas i den och använda den till det den är avsedd för. Nuvarande bygglagstiftning syftar till att tillgänglighet och användbarhet skall vara naturliga delar i grundutförandet. Begreppen ersätter idag allt oftare uttrycket handikappanpassning som innebär att man vidtar speciella åtgärder för personer med funktionshinder. Taktil Taktil avser känsel eller beröring. Taktila plattor är plattor som är kännbara med fötterna eller med den vita käppen. Exempel på taktila plattor är sinusoch kupolplattor. Akustisk Akustik avser ljud. Akustiska signaler är signaler som uppfattas genom hörseln. Exempel på akustiska signaler är den ticksignal som många trafiksignaler är utrustade med. Visuell Visuell avser något som uppfattas med synen. Exempel på visuell information är den gröna och röda gubben på trafiksignaler och minutangivelserna i tunnelbanan. Handikappad person. Icke handikappad person. 8

Inledning Under 1980- men framför allt under 1990-talet har handikappolitiken internationellt allt mer tagit sin utgångspunkt i mänskliga rättigheter och rätten till medborgarskap. Resultatet av detta är bland annat FN:s 22 standardregler som antogs 1993. Standardreglerna är framtagna för att tillförsäkra personer med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Standardreglerna innehåller 22 kapitel där kapitel 5 behandlar området tillgänglighet och punkt 1-4 behandlar den fysiska miljöns tillgänglighet. Reglerna är inte juridiskt bindande utan ett moraliskt och politiskt åtagande som medlemsstaterna tar på sig. Sverige, liksom flertalet länder, har förbundit sig att förverkliga reglernas intentioner och innehåll på lokal och central nivå. Trots alla lagar, reformer och utredningar som tagits fram under åren uppvisar den yttre miljön fortfarande många brister. Brister som medför att personer med funktionshinder dagligen möter hinder när de vill leva ett oberoende liv i gemenskap med andra. Det kan röra sig om att man tvingas skiljas En otillgänglig entré som tvingar personen som använder rullstol att skiljas från sina vänner och ta sig in genom annan entré. från sina vänner utanför entrén för att hänvisas till en särskild ingång då huvudentrén inte är tillgänglig, att man inte kan ta del av allmän information eller att man inte kan vistas på offentliga platser på grund av att man inte kan använda toaletterna. Detta innebär att personer med funktionshinder diskrimineras. En entré som är tillgänglig för alla. 9

För att lagkrav och målsättningar skall kunna uppfyllas måste tillgänglighet och användbarhet finnas med redan från början i detaljplanearbetet och när bostäder och gatu- och parkmiljöer utformas och byggs upp. Ingen skulle acceptera att diskussioner kring exempelvis hållfasthet och brandskydd påbörjas när bostadsområdet nästan är färdigplanerat. Om tillgänglighetsaspekten finns med redan från början kan lösningen bli en naturlig del av helheten och utformad efter platsen. Kostnaderna behöver inte heller bli högre än vad de annars skulle blivit. Måste åtgärder göras i efterhand blir kostnaderna däremot oftast högre. Åtgärder som måste göras i efterhand blir dessutom oftast inte lika väl anpassade till omgivningen. För att åtgärderna ska accepteras i ett längre perspektiv måste de också uppfylla samma krav på estetik, varsamhet, resurshushållning med mera som övriga lösningar. Allmängiltiga bra lösningar ska eftersträvas och särlösningar ska undvikas. Särlösningar blir oftast fula och är inte heller värdiga lösningar. I det gamla bostadsbeståndet blir det dock aktuellt att göra förändringar i efterhand. Att göra gamla och K-märkta hus tillgängliga och användbara behöver inte innebära att huset förvanskas. Varsam och väl planerad tillgänglighet smälter lätt in i omgivningarna. Utemiljö och bebyggelse har till stora delar planerats och byggts innan särskilda regler för hur de behov som personer med funktionshinder har ska tillgodoses. Under åren har också skilda stadsbyggnadsideal, byggmetoder, lagar och normer gällt vilket innebär att förutsättningarna för att göra utemiljön tillgänglig och användbar skiljer sig åt. Exempelvis saknas i regel hiss som är användbar för personer som använder rullstol i det äldre bostadsbeståndet. Det kan också finnas trappsteg inne i eller utanför entrén. 1960- och 70-talens byggnadsideal med trafikseparerade bostadsområden har skapat problem främst genom de långa angöringsavstånden. Detta kan orsaka svårigheter både för personer med rörelsehinder och personer med nedsatt orienteringsförmåga. En tillgänglig och användbar utemiljö skapar förutsättningar för full delaktighet i samhällslivet, jämlikhet i levnadsvillkor samt förutsättningar för ökad självständighet och självbestämmande för personer med funktionshinder vilket är några av de mål som den svenska regeringen och riksdagen lagt fast. En tillgänglig och användbar miljö kan också innebära att flera personer kan klara sig själva vilket i sin tur innebär att behovet av sociala och andra samhälleliga insatser kan minskas. I många sammanhang påpekas också önskvärdheten och nödvändigheten att alla så länge som möjligt ska kunna bo kvar i sina hem och klara sig själva i sin närmiljö. Ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder kan också betyda ökad tillgänglighet för andra. Sänkta trottoarkanter och ramper som är en nödvändighet för många personer med rörelsehinder underlättar för personer med barnvagn och dragkärror. Tydlighet och konsekvens i utformningen som är viktig för synskadade är av värde för alla. En tillgänglig och användbar miljö för personer med funktionshinder underlättar även för personer utan funktionshinder. 10

Behov av en tillgänglig och användbar utemiljö Någon säker beräkning av hur många av stadens invånare som har funktionshinder finns inte. Man brukar räkna med att ca en tiondel (10%) av befolkningen har mer varaktiga och omfattande funktionshinder. Till detta kommer en större grupp som har nedsatt funktion på grund av ålder och tillfälliga funktionshinder till exempel på grund av olycksfall. Personer med funktionsnedsättning vill och ska precis som alla andra kunna ta sig fram och ta del av utbudet i samhället. För att kunna utforma en tillgänglig och användbar miljö behövs en medvetenhet om funktionshindrade personers olika förutsättningar och behov. Nedan görs en beskrivning av olika typer av funktionshinder och hur mer tillgängliga och användbara miljöer kan skapas. Hörselskada Gruppen hörselskadade är mycket heterogen. Den omfattar personer med allt ifrån lindrig hörselnedsättning som endast medför begränsningar i vissa situationer till total avsaknad av hörsel vilket mer eller mindre omöjliggör kommunikation via hörseln. Till hörselskada räknas också tinnitus (oljud i öronen), ljudöverkänslighet och ménières sjukdom (öronutlöst yrsel). Hörselskada medför svårigheter att kommunicera och att tillgodogöra sig akustisk information. Viss typ av hörselskada kan medföra problem med balansen. Många personer med hörselskada använder hörapparat och/eller tolk. Hörselskadade personer finns i alla åldersgrupper men många får med åldern nedsatt hörsel. Hörselskador ökar också bland ungdomar. Hur kan en mer tillgänglig miljö skapas? Personer med hörselskada använder främst synen för att kompensera sitt funktionshinder. För att kompensera det auditiva bortfallet för hörselskadade krävs visuella signaler/text som ersättning för akustiska signaler, meddelande och larm, god belysning för att kunna avläsa munrörelser, teckenspråk samt underlätta orienteringen för personer med hörselskada som har nedsatt balanssinne. God belysning är viktig för personer med hörselskada. Bullerreducering är viktig för personer som använder hörapparat, personer med tinnitus samt ljudöverkänsliga. För dem är buller ett starkt hinder för att uppfatta samtal och information. Buller kan även utlösa en yrselattack för hörselskadade personer med yrselproblem. Medicinska funktionsnedsättningar Medicinska funktionsnedsättningar innefattar många olika funktionshinder som exempelvis överkänslighet, stomier och inkontinens. Överkänslighet innebär att man är känsligare än normalt för yttre påverkan såsom exempelvis vissa ämnen eller strålning. Vanliga allergiska reaktioner är snuva, astma, eksem, huvudvärk eller dylikt. Hur kan en mer tillgänglig miljö skapas? För personer med astma kan förflyttningar vara ansträngande. Korta avstånd och bänkar kan därför underlätta. Många allergiska personer är överkänsliga för växter vilket innebär att valet av växter 11

i utemiljön får en avgörande betydelse för om det ska vara möjligt att vistas i området. Personer som är elöverkänsliga klarar oftast inte att vistas i närheten av exempelvis lysrör och lågenergilampor. Personer med inkontinens är beroende av att det finns gott om toaletter för allmänheten i offentlig miljö. För personer som är stomiopererade är det viktigt att toalettens inredning är utformad så att det går att byta stomibandage. Psykisk ohälsa Inom gruppen psykisk ohälsa inkluderas personer med psykosociala problem eller psykiska störningar. Hur kan en mer tillgänglig miljö skapas? För personer med psykisk ohälsa är det viktigt med trivsamma boendemiljöer. Exempelvis kan belysta gångvägar, ljusa färger och växtlighet skapa detta. Enformiga bostadsområden, stora torgytor och trånga mörka tunnlar skapar ofta obehag. Psykiska funktionshinder är ofta kombinerade med andra funktionshinder exempelvis syn- eller hörselskada. Detta innebär att de åtgärder som angivits under de olika funktionshindren ovan är viktiga även för personer med psykisk ohälsa. Rörelsehinder Rörelsehinder kan yttra sig på många sätt. Det kan bestå i svårigheter att gå, balansrubbningar, nedsatt ork och uthållighet exempelvis på grund av hjärt-, kärl- eller lungsjukdomar samt nedsatt kraft och rörlighet i armar och händer. Den vanligaste sjukdomen som medför rörelsehinder är reumatism. Begränsning i rörelseförmågan är också en naturlig del av åldrandet. Många personer med rörelsehinder använder gånghjälpmedel som kryckor, käppar, rollator och rullstol. Hur kan en mer tillgänglig miljö skapas? Eftersom många personer med rörelsehinder har svårt att förflytta sig är plana underlag och korta avstånd mellan exempelvis parkering/angöring och entré ofta en förutsättning för en fungerande miljö. Även tiden för grönt vid signalreglerad gångpassage är viktig eftersom personer med rörelsehinder ofta behöver längre tid för att förflytta sig. Underhåll i form av bland annat snöröjning och halkbekämpning vintertid och reparationer av trottoarer och gångvägar har också betydelse för utemiljöns tillgänglighet och användbarhet. 12 För personer med gångsvårigheter kan även räcken vid lutningar samt soffor underlätta förflyttningar. Personer som använder rullstol har även begränsad räckvidd, låg ögonhöjd samt är beroende av rymliga utrymmen. Det är viktigt med tillräckliga passagemått och att manöverpaneler, inkast och dylikt är placerade på en nivå så att de går att nå. Nivåskillnader som kantstenar, trappor och kraftiga lutningar är också hinder för personer som använder rullstol eller rollator. För personer med ryggskador skapar ojämn beläggning obehag eftersom de är särskilt smärtkänsliga. Personer med nedsatt armfunktion har begränsad räckvidd och minskad armstyrka. För dem har exempelvis dörrhandtagens utformning och dörrars tyngd betydelse. Synskada Personer med synskada omfattar blinda personer, dvs personer som helt saknar syn eller bara kan skilja mellan ljus och mörker och synsvaga personer som har små synrester. Olika synskador ger olika sorters synfel till exempel försämrad synskärpa eller fläckvisa synbortfall. Synskada räknas som ett orienterings- och informationshandikapp och innefattas i Plan- och bygglagstiftningen i begreppet orienteringshandikapp. De flesta får sin synskada efter att tidigare ha sett, oftast vid relativt hög ålder. Många använder en vit käpp som hjälpmedel vid förflyttning. Den vita käppen informerar om nivåskillnader och hinder upp till midjehöjd. Den ger också en signal till omgivningen. En del personer med synskada använder även ledarhund eller personlig ledsagare. Hur kan en mer tillgänglig miljö skapas? Synen är oerhört viktig för förmågan att hitta. Personer med synskada har inte tillgång till de orienteringspunkter som seende har vilket medför orienteringsproblem. Personer med olika typer och grader av synnedsättning orienterar sig på olika sätt. Blinda personer måste lita till den information de får genom känsel, hörsel och lukt i kombination med logiskt tänkande och stark koncentration. Särskilt

svårt är det att orientera sig på stora öppna platser. Åtgärder som kan vara till hjälp vid orientering är taktila plattor som är kännbara med den vita käppen och genom skorna. Taktila orienteringshjälpmedel som exempelvis kupolplattor måste vara utformade och av sådant material att de håller för slitage. Även akustiska signaler vid exempelvis hissar och signalreglerade gångpassager kan underlätta orientering. För synsvaga personer kan dessutom åtgärder som kontrastmarkering (ljust-mörkt), belysning och tydlig skyltning underlätta orienteringen. Flera typer av synskador gör att man är särskit känslig för bländning. Belysningens utformning och placeringen av belysningsstolpar blir därigenom viktig. För personer med synskada är information om förändringar i utemiljön, både tillfälliga och permanenta som exempelvis vägarbete eller flytt av busshållplats av stor betydelse. Sådan information minskar osäkerheten och otryggheten och ökar förutsättningarna för synskadade att självständigt kunna ta sig fram i staden. Att som synskadad ta sig fram och hitta rätt är inte bara svårt utan också riskfyllt. Åtgärder som ökar säkerheten är bland annat att hålla gångytor fria från hinder, tydligt avspärra vägarbeten och separera gång- och cykelbanor. Drift- och underhållsarbeten som att klippa träd och buskar som hänger ut över gångstråket, laga beläggning och god vinterväghållning är också viktigt. Gångbanor belamrade med bland annat varuskyltning och fritt placerade cyklar är ett stort hinder och en risk för synskadade. 13

Utvecklingsstörning Utvecklingsstörning brukar delas in i grav, måttlig och lindrig utvecklingsstörning. Personer med lindrig och måttlig utvecklingsstörning kan i rätt utformad miljö lära sig att klara sig själva medan personer med grav utvecklingsstörning alltid måste ha en person med sig. Personer med utvecklingsstörning behöver längre tid än andra för att förstå och har svårare att lära sig vilket innebär att inlärningen tar längre tid. Utvecklingsstörning innefattas i Plan- och bygglagstiftningen i begreppet orienteringshandikapp. Hur kan en mer tillgänglig miljö skapas? För att klara sig själva i utemiljön måste personer med utvecklingsstörning lära in ett förflyttningsmönster. Om en trafiksituation som de lärt in ändras kan det leda till en situation som de inte kan hantera. Det är därför viktigt med anpassad information om exempelvis avstängningar och flyttning av busshållplatser. Information i form av text och siffror kan vara svårbegriplig. En miljö som har tydliga och lättförståeliga skyltar med symboler och dessutom välkänt utseende exempelvis pictogram (grafiskt symbolspråk) kan underlätta orienteringen. En del personer med utvecklingsstörning har svårt att bedöma avstånd och riktning. Trafikmiljön kan därigenom uppfattas som osäker och förvirrande. Klara trafiksituationer och korta passager över gata underlättar. Äldre Andelen personer i befolkningen över 65 år ökar. Med stigande ålder följer ofta en viss funktionsnedsättning. Äldre har också ofta en kombination av olika funktionshinder. Det är vanligt att rörelseförmågan blir nedsatt, styrkan och uthålligheten minskar, synförmågan och hörseln blir sämre samt att reaktionstiden blir längre. Många använder rollator både som gång- och balanshjälpmedel. Hur kan en mer tillgänglig miljö skapas? Äldre är ofta långsamma i reaktioner och rörelser vilket innebär att de ofta behöver längre tid, passagetider vid signalreglerade övergångsställen får därigenom betydelse. I övrigt så underlättar många av de åtgärder som nämnts ovan även för äldre. Personer med utvecklingsstörning har ofta flera funktionshinder. Rörelsehinder, syn- eller hörselskada är vanliga tilläggshandikapp. Detta innebär att de åtgärder som angivits under de olika funktionshindren ovan är viktiga även för personer med utvecklingsstörning. 14

Stadens riktlinjer Detta program redovisar de riktlinjer som måste följas för att Stockholm ska bli en stad för alla. Programmet har tagits fram i samarbete mellan handikapporganisationer och tjänstemän på Gatuoch fastighetskontoret, Stadsbyggnadskontoret samt Miljöförvaltningen. Arbetsformen har inneburit en bred förankring, och innehållet i programmet har därigenom blivit en sammanställning av många personers kunskaper och erfarenheter. Gatu- och fastighetskontoret (Gfk) äger och förvaltar mark, byggnader och anläggningar på kvartersmark samt offentlig platsmark (park- och gatumark samt naturmark). Stadsdelsförvaltningarna (Sdf) ansvarar för drift av gatumark samt drift och underhåll av park- och naturmark med tillhörande anläggningar i en färdigbyggd utemiljö. Gfk och Sdf har därigenom ett gemensamt ansvar för att dessa platser är tillgängliga och användbara för alla. Stadsbyggnadskontoret (Sbk) planerar staden genom att de tar fram översiktsplaner, detaljplaner och andra planer och program. I dessa planer och program skapas förutsättningar för hur tillgängliga och användbara exempelvis bostadsområden kommer att bli när de står klara. Stadsbyggnadsnämnden prövar och beslutar också i bygglovsfrågor. De som planerar/projekterar bör vara medvetna om att det sätt de hanterar de olika komponenterna som ingår i utemiljön på blir avgörande för hur den kommer att fungera. Programmet är utformat med minimikrav och för att skapa en tillgänglig och användbar utemiljö krävs att hela utemiljön är utformad efter dessa riktlinjer. Om en lägre standard tillämpas än den som redovisas kommer förutsättningarna för personer med funktionshinder att klara sig själva i utemiljön att försämras eller omintetgöras. En enda för hög kantsten eller för brant ramp kan vara tillräckligt för att göra det omöjligt för en person som använder rullstol att klara sig själv. Därför är det viktigt att de åtgärder som görs i befintliga miljöer eller på andra platser där det kan vara svårt att helt uppfylla programmets riktlinjer planeras och utförs på bästa möjliga sätt och på lämpliga ställen. Det är särskilt viktigt att målpunkter och stråk mellan målpunkterna prioriteras. I kuperade områden där lutningskraven kan vara svåra att uppfylla bör man eftersträva att uppfylla kraven inom mindre områden exempelvis mellan butiker och angöring/parkering, bostadsentréer och angöring/ parkering, i de mest bostadsnära delarna av parker etcetera. Många av ämnesområdena i programmet utvecklas kontinuerligt och försök utförs för att få fram exempelvis nya beläggningar och taktila plattor. För att få en överblick över alla de försök och tester av material och dylikt som utförts måste resultaten samlas. Det måste finnas dokumenterat vad det var som utvärderades, var försöket utfördes, under vilken period och vad resultatet blev. Dokumentationen måste börja redan när projektet startar för att hålla reda på vilka utvärderingar som pågår. En del av de ämnesområden som tas upp i detta program omfattas även av andra program som är tagna av Gatu- och fastighetsnämnden, exempelvis Stenstadens gatumiljö, Cykelplan 1998 för Stockholms innerstad och Riktlinjer för uteserveringar. Programmen omfattar i varierande grad tillgänglighetsfrågorna. Målet är att tillgänglighetsfrågorna successivt ska inarbetas i befintliga program då dessa revideras samt i nya program då sådana tas fram. På så sätt ska ett fristående program med riktlinjer för att skapa tillgängliga och användbara miljöer i framtiden inte behövas. Fram tills ett sådant arbete är slutfört så anses det dock viktigt att ha ett dokument som omfattar alla ämnesområden som är viktiga för att skapa tillgängliga och användbara miljöer. 15

Riktlinjerna i förhållande till lagstiftningen Riktlinjerna gäller endast på stadens mark och i stadens fastigheter. I vissa fall anger riktlinjerna en ambitionsnivå som inte finns angiven i gällande lagstiftning. I andra fall utgör riktlinjerna en mer preciserad tolkning av Boverkets byggregler (BBR). Riktlinjerna tar också upp ämnesområden som inte omfattas av lagstiftningen. Riktlinjerna innebär genomgående preciseringar och förstärkningar av Plan- och bygglagen (PBL) och BBR:s föreskrifter och råd. Riktlinjen som berör parkering och angöringsavstånd har en högre ambitionsnivå än föreskriften. I riktlinjerna redovisas att taxi, färdtjänstfordon och bil med handikapparkeringstillstånd skall kunna angöra/parkera max 10 meter från entrén till bostadshus och offentlig och kommersiell service. I BBR anges att angöring/ parkering skall kunna ordnas inom 25 meter från en byggnads entré. Maximalt tillåtna lutningen på ramper är enligt riktlinjerna 1:20. I BBR rekommenderas en lutning på maximalt 1:12. Eftersom riktlinjerna endast gäller på stadens mark och i stadens fastigheter kan inte stadsbyggnadsnämnden i bygglovgivningen ställa större krav än föreskrifterna i BBR. Genom markanvisnings- och exploateringsavtal finns möjlighet för staden att på annan mark komma överens med byggherrarna om hur lagstiftningen ska tolkas avseende tillgänglighet och användbarhet. Ambitionen bör därför vara att med byggherrarna enas om att riktlinjerna ska följas och sedan bekräfta detta i ett markanvisnings- och exploateringsavtal. Det är byggherrarnas ansvar att det givna bygglovet följs och att kraven på tillgänglighet och användbarhet tillgodoses inom byggnader och på tomtmark. Krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionshinder kan även ställas vid tillståndsgivelse för markupplåtelse. Av denna anledning har en del ämnesområden som inte Gfk eller Sdf ansvarar för tagits upp i programmet. Genom att stadens alla nämnder i sina egna anläggningar följer dessa riktlinjer, att detaljplaner och andra planer utformas enligt riktlinjerna och att de skrivs in i avtal med byggherrar skapas goda förutsättningar för att Stockholm ska bli en stad för alla. 16

Ämnesövergripande riktlinjer Plan- och bygglagstiftningen i Sverige innehåller sedan 1966 bestämmelser om tillgänglighet för personer med funktionshinder. Successivt har bestämmelserna utökats till de krav som idag ställs i plan- och bygglagen (1987:10). Följande punkter behandlar tillgänglighet i utemiljön för personer med funktionshinder: PBL 2 kap Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och lokalisering av bebyggelse m.m. 4 6 punkten Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området. Lag (1995:1197). PBL 3 kap. Krav på byggnader mm. 15 5 punkten Tomter som tas i anspråk för bebyggelse skall anordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Dessutom skall tillses att tomten, om det inte är obefogat med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt, kan användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Lag (1994:852). 18 I fråga om allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader skall vad som föreskrivs om tomter i 17 andra stycket alltid tillämpas samt vad som föreskrivs i 15 och 16 och i 17 första, tredje och fjärde styckena tillämpas i skälig utsträckning. Sådana platser och områden skall dock alltid uppfylla kravet i 15 första stycket 5 på användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. Lag (2001:146). 21a I byggnader som innehåller lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser skall enkelt avhjälpta hinder mot lokalernas och platsernas tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orien- 17 teringsförmåga undanröjas i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. Lag (2001:146). 22 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i de avseenden som anges i 20-21a, meddela de ytterligare bestämmelser som behövs 1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, 2. för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar samt tomter och allmänna platser. Lag (2001:146). I Stockholms stads handikapplan för åren 2000-2002 uttalas målet All ny- och ombyggnation skall planeras så att byggnaderna blir tillgängliga för alla. De brister som finns i befintliga inre och yttre miljöer skall successivt åtgärdas. Även gatu- och parkmiljöer skall utformas så att tillgängligheten blir god. Samhällets övergripande mål är att Personer med funktionshinder skall kunna leva och verka som alla andra. Detta har bland annat kommit till uttryck i socialtjänstlagen. Enligt regeringens proposition 1999/2000:79 Från patient till medborgare en nationell handlingsplan för handikappolitiken skall det handikappolitiska arbetet inriktas särskilt på: att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionshinder. att förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktionshinder. att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande. Tre prioriterade arbetsområden under de närmaste åren: att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer. att skapa ett tillgängligt samhälle. att förbättra bemötandet.

Del 1 Utformning av utemiljön Badplats/Brygga Stadens riktlinjer Personer med funktionshinder skall ha samma möjligheter till bad och rekreation som andra. Detta innebär att nedanstående mått och krav måste vara uppfyllda. Badplats Handikapparkeringsplats skall finnas i omedelbar anslutning till badplatsen. För utformning av p-platsen, se Parkering/Angöring sid 40. På badplatsen skall finnas omklädningshytter och toalett som är anpassade för personer med funktionshinder. För utformning av toaletten, se Toalett sid 60. Mellan parkeringsplats, omklädningshytt och badplats skall finnas förflyttningsväg som är jämn, hårdgjord och har en lutning på max 1:50. Om badplatsen har sandstrand måste det även finnas en hårdgjord förflyttningsväg eller trall fram till vattenbrynet. Trallarna skall bestå av tvärställda brädor för att minska halkrisken. Trallarna ska vara minst 1,0 meter breda och brädorna ska ha ett maximalt mellanrum på 5 millimeter. Ramp För att ta sig ut i vattnet med rullstol krävs en ramp. Ett alternativ är en betongramp som är försedd med ledstång på båda sidor. Rampen får luta maximalt 1:20 och skall ha en bredd på minst 0,9-1,0 meter. För personer med gångsvårigheter behövs en handledare som är lätt att gripa om, placerad på en höjd av 0,9 meter. För barn krävs en kompletterande handledare på 0,7 meters höjd. Badbrygga Bryggor ska vara så stabila som möjligt eftersom gungning är mycket besvärande för personer med funktionshinder. Av denna anledning är en fast brygga bäst. Badplats med liftanordning förutsätter också att bryggan är fast. Förflyttning ner i vattnet från brygga blir lättare om avståndet mellan brygga och vattenyta är litet vilket skulle innebära att en flytbrygga vore att föredra men på grund av dess instabilitet och att flytbryggor ofta får en nivåskillnad vid landgången är dessa sämre än fasta bryggor. Om flytbryggor används ska dessa vara L- formade eftersom det är den form på brygga som är minst känslig för vågrörelser. Bryggan ska också placeras på ett sätt som gör att anslutningen mot land inte får någon kant som är svårforcerad. Bryggans storlek beror bland annat på om det skall vara möjligt att kunna vända med rullstol på bryggan och i så fall med vilken typ av rullstol. Av säkerhetsoch trygghetsskäl skall, när det gäller bryggor, de minimimått som allmänt gäller för tillgänglighet för personer som använder rullstol ökas med 0,5 meter. En brygga skall ha en bredd på minst 1,8 meter. Räcke ska finnas längs bryggan på en höjd av 0,9 meter samt en avvisare på 0,4 meter höjd. Kontrastmarkering av bryggans kanter krävs för att synsvaga personer ska uppmärksamma dem. Bryggan ska vara utrustad med en trappa med handledare på bägge sidor så att personer med gångsvårigheter kan ta sig ner i vattnet. Handledarna skall placeras på två olika höjder; 0,9 meter och 0,4 meter. Avståndet mellan handledarna skall vara 0,6 meter för att det ska vara möjligt att använda båda handledarna samtidigt. Trappans första och sista steg ska vara kontrastmarkerade. Invid trappan är det lämpligt att placera en sittbänk. För att personer som använder rullstol och som själva inte kan ta sig ner i vattnet ska kunna bada krävs en liftanordning. Detta kräver att badplatsen är bemannad. Lagstiftning, föreskrifter och råd Ytor som är avsedda att beträdas skall utformas på sådant sätt och utföras av sådant material att risken för halkning eller snubbling begränsas. Oväntade förändringar av ytmaterialets halkegenskaper skall undvikas. Ytorna skall utformas 18

utan oväntade små nivåförändringar, ojämnheter eller låga hinder som är svåra att upptäcka. Råd: Vid bedömning av om halkrisk föreligger bör särskilt lutande ytor och sådana ytor där fukt, väta och nedisning förekommer beaktas. I utrymmen där man vanligtvis vistas utan skor bör ytmaterialets egenskaper anpassas till detta. (BBR 8:22) Sammanfattning Badplats/Brygga Handikapparkeringsplats skall finnas i omedelbar anslutning till badplatsen Mellan p-plats, omklädningshytt och strandkant skall det finnas en jämn, hårdgjord yta med en maximal lutning på 1:50 Ramp ut i vattnet får maximalt luta 1:20 Bryggor skall vara stabila, vilket innebär att fasta bryggor är bäst Flytbryggor skall vara L-formade för att vara mindre känsliga för vågrörelser De minimimått som allmänt gäller för tillgänglighet för personer som använder rullstol, skall när det gäller brygga, ökas med 0,5 meter Bryggan skall ha räcke och bryggans kanter skall vara kontrastmarkerade En brygga skall ha en bredd på minst 1,8 m med brädor lagda tvärs gångriktningen 19

Belysning I den av nämnden antagna Stenstadens gatumiljö anges vissa riktlinjer gällande tillgänglighet och användbarhet som också behandlas i detta avsnitt. De nedan angivna riktlinjerna omfattar även de gemensamma riktlinjerna eftersom Stenstadens gatumiljö inte gäller för hela Stockholms stad. Stadens riktlinjer En god belysning är bra för alla. För personer med nedsatt orienteringsförmåga och personer med hörselskada har belysningen dock extra stor betydelse. Gångvägar och gångbanor skall vara väl belysta. Särskilt viktigt är att god belysning finns vid målpunkter som övergångsställen, vägkorsningar, busshållplatser och andra offentliga målpunkter i utemiljön. För att belysningsstolparna inte ska utgöra ett hinder för personer med synskada placeras de i möbleringszonen där sådan finns. Gröna, svarta och grå färger är svåra för personer med synskada att uppmärksamma. Ljusa färger rekommenderas därför på belysningsstolpar som står i gångstråk. Många synskadade personer är särskilt känsliga för bländning vilket medför att armaturerna skall ge ljus som inte är bländande. Även en jämn belysning är viktig. En jämn belysning kan åstadkommas genom en väl anpassad kombination av stolphöjd, avstånd mellan stolparna och armaturtyp. Rätt placerad belysning där ljus riktas och skuggor faller på lämpligt sätt förtydligar stadens struktur och rumsbildningar vilket underlättar orienteringen för personer med nedsatt orienteringsförmåga. Skuggor kan dock om de inte är rätt placerade skapa prob-lem. För personer med hörselskada är en god belysning viktig för att de ska kunna avläsa munrörelser, teckenspråk samt för att kunna kompensera det auditiva bortfallet i omgivningsmiljön. Vid val av växtlighet och vid planering av dess placering måste sambandet mellan belysning och växtlighet beaktas för att förebygga en senare konflikt. Belysningsstolpar och träd och buskar hålls maximalt åtskilda. För personer som är elöverkänsliga utgör belysning av vägar och gångvägar ett stort problem. Belysningen bör därför vara släckt under dygnets ljusa timmar. Olika ljuskällor ger besvär av olika grad. Allra störst problem ger natriumlampor av olika slag samt mikrovågsdrivna ljusledare. Alternativa ljuskällor kan vara dioder som kan användas vid mindre belysningskällor som exempelvis på toaletter, i hissar och telefonkiosker och vid skyltning. Även fiberoptik kan vara ett alternativ. Både dioder och fiberoptik är under utveckling. Lagstiftning, föreskrifter och råd Regleras inte i lagstiftning. Sammanfattning Belysning Gångvägar och gångbanor skall vara väl belysta. Särskilt viktigt är att god belysning finns vid målpunkter Ljusa färger rekommenderas på belysningsstolpar som står i gångstråk Belysningen skall inte vara bländande Rätt placerad belysning där ljus riktas och skuggor faller på lämpligt sätt förtydligar stadens struktur och rumsbildningar Sambandet mellan belysning och växtlighet måste beaktas för att förebygga en senare konflikt 20

Beläggning I den av nämnden antagna Stenstadens gatumiljö anges vissa riktlinjer gällande tillgänglighet och användbarhet som också behandlas i detta avsnitt. De nedan angivna riktlinjerna omfattar även de gemensamma riktlinjerna eftersom Stenstadens gatumiljö inte gäller för hela Stockholms stad. Stadens riktlinjer Beläggningen på gator och parkvägar skall anpassas till omgivningen och samtidigt möjliggöra framkomlighet för alla. För att personer med funktionshinder skall kunna ta sig fram innebär det att ytor som är avsedda att beträdas skall vara plana, halkfria och hårdgjorda. Exempelvis är smågatsten en olämplig beläggning på gångytor eftersom den är både ojämn och blir hal vid regn och snö. Dessutom fastnar käppar lätt i springorna. Asfalt, betongplattor och huggen natursten i stora block som exempelvis hällar är exempel på beläggningar som ger god framkomlighet. Stenmjöl (ej löst grus) kan användas i naturområden. Lagstiftning, föreskrifter och råd Gångvägar bör ha hårdgjord yta. (BBR 3:122) Ytor som är avsedda att beträdas skall utformas på sådant sätt och utföras av sådant material att risken för halkning eller snubbling begränsas. Oväntade förändringar av ytmaterialens halkegenskaper skall undvikas. Ytor skall utformas utan oväntade små nivåförändringar, ojämnheter eller låga hinder som är svåra att upptäcka. Vid bedömning av om halkrisk föreligger bör särskilt lutande ytor och sådana ytor där fukt, väta och nedisning förekommer beaktas. (BBR 8:22) Rätt variationer i markbeläggningen kan uppmärksamma personer med nedsatt orienteringsförmåga på hinder och underlätta deras orientering. För synsvaga personer och personer med utvecklingsstörning är det främst färgkontraster (ljustmörkt) som är viktigt. För gravt synsvaga och blinda personer är det skillnader i markbeläggningens struktur som är viktigt. För mer information, se Ledstråk sid 38. Olämplig beläggning kan försvåra eller omöjliggöra framkomligheten för en del personer. Sammanfattning Beläggning Ytor som är avsedda att beträdas skall vara plana, halkfria och hårdgjorda Smågatsten är en olämplig beläggning på gångytor Rätt variationer i markbeläggningens struktur och färg kan uppmärksamma personer med nedsatt orienteringsförmåga på hinder och underlätta deras orientering 21

Buller Stadens riktlinjer Bullerreducering är viktig för personer som använder hörapparat, personer med tinnitus och personer som är ljudöverkänsliga. För dem är buller ett starkt hinder för att uppfatta samtal och information. Buller kan även utlösa en yrselattack för hörselskadade personer med yrselproblem. Trafikbuller, maskinbuller, trafiksignaler, musik, ventilationsbuller och andra installationer kan vara mycket störande. För personer med nedsatt orienteringsförmåga kan buller vara störande eftersom de inte kan eller har svårt för att läsa information. De måste istället kunna höra den. Även för personer med psykiska funktionshinder kan störningar från bakgrundsbuller vara ett problem. Särskilt viktigt är att närmiljön inte belastas med buller som gör att sömn störs och/eller att möjlighet till vila begränsas. En god boendemiljö förutsätter att störande trafikbuller inte förekommer. Byggande i centralt belägna trafikutsatta lägen blir mer och mer vanligt. Vid nyproduktion kan normalt en mycket god ljudmiljö uppnås. Befintlig miljö är däremot svårare att åtgärda i efterhand. Det är därför viktigt att ny bebyggelse placeras på ett sådant sätt att buller minimeras. Det är särskilt viktigt i bostadsområden, i bebyggelse där barn och ungdomar vistas (förskola, skola) samt i områden för lek och rekreation. På öppna platser omgivna av reflekterande husfasader till exempel bostadsgårdar, torg och skolgårdar kan ekoeffekter uppstå. Oregelbundna husväggar och träd och annan växtlighet kan dämpa dessa effekter. Enligt de långsiktiga målen i Stockholms stads miljöprogram ska buller från trafik i natur- och friluftsområden avsedda för rekreationsändamål i översiktsplanen för Stockholm inte överskrida 40 db(a) ekvivalent 1 nivå. Nya och befintliga bostäder ska ha en bullerfri sida där den ekvivalenta ljudnivån utanför fönster inte överstiger 40 db(a). Som högst accepteras en ekvivalent ljudnivå för dygn vid fasad, uteplats, balkong och rekreationsytor i tätbebyggelse på 55 db(a). Lagstiftning, föreskrifter och råd Bebyggelse ska lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar. (PBL 2kap 3 punkt 4) I syfte att hindra uppkomst av olägenhet för människors hälsa skall en bostad särskilt; 1. ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller, radon, luftföroreningar och andra liknande störningar. (SFS 1998:899 33 ) Bostäder inklusive deras ytterväggar, bjälklag och tak, dörrar, fönster och luftintag, skall utformas så att buller utomhus och i angränsande utrymmen dämpas och inte i besvärande grad påverkar dem som vistas i bostaden. Om bullrande verksamhet gränsar till bostäder, skall särskilt ljudisolerande åtgärder vidtas. (BBR 7:2) Byggnader skall dimensioneras och utformas med hänsyn till förekommande bullerkällor och så att uppkomst och spridning av störande ljud begränsas. (BBR 7:1) Följande riktvärden för trafikbuller bör normalt inte överskridas vid nybyggnation av bostadsbebyggelse eller vid nybyggnation eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur: 30 db(a) ekvivalentnivå inomhus, 45 db(a) maximalnivå inomhus nattetid, 55 db(a) ekvivalentnivå utomhus (vid fasad), 70 db(a) maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostad. För utomhusnivån avses för flygbuller FBN 55 db(a). (Riksdagsbeslut 1996/97:53) Transporter och transportanläggningar lokaliseras och utformas så att skadliga intrång i stads- eller naturmiljön begränsas och så att de inte utgör hälsoeller säkerhetsrisker eller i övrigt är störande för miljön. (Regeringens miljömål prop. 1997/98:145) 1 Ekvivalent ljudnivå = ett slags medelnivå av det varierande bullret 22

Sammanfattning Buller En god boendemiljö förutsätter att störande trafikbuller inte förekommer Det är viktigt att ny bebyggelse placeras på ett sådant sätt att buller minimeras Det är särskilt viktigt att buller minimeras i bostadsområden, i bebyggelse där barn och ungdomar vistas (förskola, skola) samt i områden för lek och rekreation Enligt de långsiktiga målen i Stockholms stads miljöprogram skall nya och befintliga bostäder ha en bullerfri sida där den ekvivalenta ljudnivån utanför fönster inte överstiger 40 db(a) 23

Busshållplats I den av nämnden antagna Stenstadens gatumiljö anges vissa riktlinjer gällande tillgänglighet och användbarhet som också behandlas i detta avsnitt. De nedan angivna riktlinjerna omfattar även de gemensamma riktlinjerna eftersom Stenstadens gatumiljö inte gäller för hela Stockholms stad. Stadens riktlinjer Kollektivtrafiken skall ha en så hög standard att den framstår som ett attraktivt transportmedel för alla. Om en busshållplats skall fungera på bästa sätt för personer med funktionshinder måste kraven nedan tillgodoses. Hållplatsområdet skall vara tydligt markerat och skyddat från cykeltrafik o dyl. Det skall finnas taktil markbeläggning och kontrastmarkering för att underlätta orienteringen för personer med nedsatt orienteringsförmåga. Allmänbelysningen skall vara god och det skall finnas en skräpkorg. En utbyggd busshållplats underlättar för busschauffören att komma intill kantstenen med bussen vilket är en förutsättning för att vissa skall klara inoch utsteget. För att ytterligare underlätta in- och utsteget i bussen skall kantstenshöjden vara 16 cm. Gatu- och fastighetskontoret ansvarar för ovan nämnda åtgärder. För att få en fullgod busshållplats måste den även kompletteras med lämplig möblering och information, vilket är SL:s ansvar. Busshållplatsen skall ha väderskydd med belysning och sittbänk som har armstöd. Där skall även finnas plats för rullstol. Vid busshållplatser med många påstigande kan en lutningsbräda placeras utanför väderskyddet. Information skall ges i form av en informationstavla, tidtabeller med stor text, linjekarta samt närområdeskarta. Informationen skall vara placerad så att man kan komma intill och läsa. Skriven information på skyltar (ej tidtabeller) kompletteras med punktskrift. All elektroniskt given information ska både kunna ses och höras. För att få fungerande resekedjor är det viktigt att även anslutningsvägarna till busshållplatsen utformas så att personer med funktionshinder kan ta sig fram, se exempelvis Gångväg/Gångbana sid 29. Lagstiftning, föreskrifter och råd Regleras inte i lagstiftning. Utformning av busshållplats. 24