Gårdsutredningens rapport BAKGRUND I maj 2011 tillsatte kyrkostyrelsen och styrelsen för equmenia en gemensam regionutredning. En del av regionutredningen belyste de gårdar som ägs av distrikt, samt församlingar och föreningar i gårdsföreningar och liknande konstellationer. Där föreslogs en strategisk översyn av samtliga gårdar i en egen utredning. Grunden för utredningen föreslogs vara ett nationellt initiativ till konsolidering av de gårdar som idag finns i samfundet. Kyrkostyrelsen har därefter uppdragit åt administrative chefen att tillsätta en utredning om hanteringen av bildarsamfundens gårdar nationellt och regionalt. Generellt bör gårdar drivas av huvudmän som har lokal förankring på platsen. Beslut om hantering av gårdar och annan egendom i bildarsamfundens distriktsorganisationer fattas successivt i relation till den gårdsutredning som kyrkostyrelsen beslutat tillsätta. Det innebär att övergångs- och avvecklingstiden kan variera mellan regionerna. Under 2012 har ett inledande arbete med inventering av berörda gårdar inletts och en första sondering av gårdarnas ekonomi har genomförts. Utdrag ur brev till " distriktsstyrelserna och styrelserna för gemensamt ägda gårdar inom Gemensam Framtid och equmenia" den 13 dec 2012: Kyrkokonferensen och equmenias riksstämma har ställt sig bakom en grundprincip om att våra gårdar generellt sett ska ägas och drivas av huvudmän som har lokal förankring på platsen. Det innebär i många fall att gårdarna knoppas av till lokala gårdsföreningar. Flera distrikt har redan genomfört detta, så ta råd av varandra! Om ni planerar att avyttra en gård bör ni försäkra er om att eventuella överskott och vinster går till den typ av ändamål som ursprungligen avsetts, men utan att skapa omöjliga låsningar som hindrar framtidens ungdomsförbund och kyrka. Tänk också på att fastighetsöverlåtelser omges av hårda formkrav, så att ni skapar villkor som inte motsägs i lagstiftningen. GÅRDSUTREDNINGENS UPPDRAG Administrative chefen uppdrar åt gårdsutredningen att utreda förutsättningarna för de distrikts- och församlingsgårdar som finns i rörelsen, för rapport till kyrkostyrelsen. Utredningen är också en första kontaktpunkt för de styrelser som förvaltar och driver gårdar och som under regionprocessen behöver stöd att hitta en väg framåt i sammanslagningar och nya ägandeformer. Att genomföra en bred samordnad inventering av befintliga gårdar per region med mål om brett samförstånd i hur många och vilka gårdar som har förutsättningar för uthållig och utvecklande drift i förhållande till definierade behov. En delrapport
Gårdsutredningens rapport Sida 2 av 6 lämnas till kyrkostyrelsen i juni 2013. En slutrapport med beslutsförslag till en rekommendation till befintliga distrikt ska lämnas för beslut i Kyrkokonferensen 2014. Att erbjuda stöd i form av vägledning för gårdsutveckling men också inför avyttring av distrikts- och församlingsägda, övertaliga gårdar. Att ta fram förslag till juridiskt bindande skrivningar som garanterar att när gårdar avyttras eller överlåts ska eventuella överskott och vinster gå till den typ av ändamål som ursprungligen avsetts. Att bevaka att det även fortsättningsvis finns gårdar anpassade för equmenias olika typer av verksamhet över hela landet, samtidigt som gårdarna inte automatiskt ska överföras till de nya equmeniaregionerna. I stället ska den princip som Kyrkokonferensen bejakat och som innebär att gårdar bör drivas av huvudmän som har lokal förankring på platsen gälla. Utifrån uppdraget har gårdsutredningen arbetat med följande: Tydlig inventering av befintliga gårdar av större betydelse (rapport till KS juni 2013) Strategiska avvägningar om behovsprövning, geografi och inriktning utifrån syfte, mål, behov och ekonomi Fördjupad analys av nuvarande gårdars strategiska värden Rekommendation till åtgärder för gårdar som är i behov av hjälp och stöd i processen kring frågor gällande exempelvis ägarbyten, stadgeändringar, avyttring, finansiering och skatteeffekter ARBETSSÄTT Gårdsutredningen har mötts i Alvik till ett antal fysiska möten, samt ett par telefonsammanträden. Vid ett tillfälle hade vi besök av Marianne Radhe-Dahl och vid ett annat möte deltog Sofia Camnerin, Bertil Svensson och Per Westblom. Vid det senare tillfället ombads GU att väga in följande parametrar: Ungdomars behov av platser för t.ex. scoutläger och konfirmationsläger Barnens behov av trygga platser för t.ex. lek och undervisning Samhällsnytta, diakoni, drogfri miljö, lugn, rekreation, vandrarhem, camping, goda mötesplatser etc Fungerande ekumenik GU har vid två tillfällen genomfört en inventering av ett 20-tal gårdar i som ägs av före detta distrikt, samt stiftelser, församlingar eller föreningar. Gemensamt för gårdarna är att delar av nuvarande distriktens arrangemang är förlagda till dessa. Dessutom bedriver gårdarna själva egen programverksamhet i kombination med camping, stug- och rumsuthyrning och servering. Av samfundsmedlemmar ses dessa gårdar ofta som distriktsgårdar. Till dessa kan läggas övriga mindre församlingsägda lägergårdar och sommarhem där antalet inte blivit definierat av GU. Sannolikt är ändå att antalet fastigheter, där verksamhet bedrivs, ofta tillsammans
Gårdsutredningens rapport Sida 3 av 6 med någon form av logi, uppgår till minst 50. Ett viktigt konstaterande är att samtliga indirekt eller direkt i någon mening och utsträckning konkurrerar om samma gäster/kunder. De gårdar som har året runt drift har i genomsnitt en beläggningsgrad på ca 35% medan motsvarande beläggningsgrad under högsäsongens 8 10 veckor uppskattas till ca 80-90%. Med få undantag bedrivs gårdarna med begränsade resurser och med otillräckligt, alternativt negativt resultat för att kunna anses vara framtidssäkrade. Av 2013-års inventering framgår, att av totalt 20 gårdar har 4 sålts sedan den första gjorda inventeringen 2012. Av resterande har 14 lämnat uppgifter om årsomsättning medan 16 lämnat besked om resultat. Den samlade årsomsättningen för redovisade gårdar uppgår till 25.5 MSEK. Det sammanlagda resultatet uppgår till -1.26 MSEK. Fem gårdar redovisar ett minusresultat på mellan -80 och -700. De gårdar som har svarta siffror visar ett sammanlagt positivt resultat på ca 300.000 (efter avskrivningar) vilket tydligt visar att lönsamheten hos de flesta gårdar är blygsam och i många fall otillräcklig för en framtidssäkrad drift. Vi har i vårt arbete fokuserat en hel del på våra gårdars framtid. I den här rapporten har vi inte haft möjlighet att skriva om varje gårds för- och nackdelar. Inventeringsformuläret visar på, att flera gårdar är livskraftiga och att de under år framöver kommer att tillföra "sin region" mycket. Vi ser positivt på att vi har gårdar (vilket vi i Gårdsutredningen egentligen inte behöver ha en åsikt om), men inser också att många gårdar går en tuff framtid till mötes. ÅTGÄRDER I vårt uppdrag ligger också att ge förslag på åtgärder för gårdar som ännu inte har ändrat form då det gäller ägandet utifrån kyrkokonferensen intentioner. Vi har därför arbetat fram en checklista med frågor och svar med tillhörande bilaga som tar upp för- och nackdelar vid ombildning respektive nybildning, samt gårdsstadgar för "andelar" eller "utan andelar". Detta åtgärdsprogram är bifogat denna rapport ii. SAMFUNDETS MÅNGA GÅRDAR EN TILLGÅNG ELLER BELASTNING? Med den något tillspetsade rubriken vill Gårdsutredningsgruppen (GU) göra Equmeniakyrkans styrelse, lokala församlingar, tidigare distrikt och nuvarande regioner uppmärksamma på frågan ur ett strategiskt perspektiv utifrån såväl syfte, behov, ägande, ekonomi som verksamhet. HISTORIA OCH NULÄGE Gårdarnas historia delas i huvudsak av de tre bildarsamfunden i det att dessa förvärvades, byggdes eller överlämnades som gåvor för åtskilliga år sedan. Flera av dem har funnits sedan 40-, 50- och 60-talet och speglar det behov och efterfrågan som då fanns. Sett över den senaste 20-årsperioden har antalet samfundsmedlemmar minskat i antal varför gårdarna idag speglar en historia vad gäller antal och förmodad betydelse. Faktum är att samfundens medlemmar använder gårdarna i allt mindre utsträckning i jämförelse med tidigare
Gårdsutredningens rapport Sida 4 av 6 årtionden. Antalet riks- och regionsarrangemang i form av läger och evenemang har över tiden minskat och ska fördelas på ett stort antal gårdar. Många gårdar upplever idag ekonomiska utmaningar som inverkar negativt på möjligheterna till fortsatt utveckling och anpassning till de krav gäster och besökare ställer. Nödvändig renovering och utveckling sker inte sällan med, på fastigheten, belånade medel och med en operativ drift som genererar otillräckligt kassaflöde för säkerställd framtida drift. Dessutom drivs gårdarna i stor utsträckning med hjälp av frivilliginsatser vilka i antal tenderar att minska för varje år. Det är också svårt att rekrytera rätt kompetens till gårdsstyrelser och kommittéer. Naturligtvis finns också gårdar med bättre förutsättningar, men tyvärr är dessa allt mer sällsynta. Sannolikt har gårdarnas ägare genom åren haft svårt till beslut att avyttra gårdar som inte längre är bärkraftiga. En anledning är starka känslogrundade orsaker då gårdarna under lång tid har varit platser för omvändelser och personliga möten med Herren. I takt med samhällsförändringar, färre samfundsmedlemmar, ändrade semestervanor och ökade valmöjligheter försämras förutsättningarna för fortsatt drift av de gårdar som inte aktivt möter dessa utmaningar med egen anpassning och utveckling. Följden blir ett eftersatt underhåll och otillräckliga investeringar och därmed över tid sämre beläggningsgrad vilket gradvis leder till ett allt sämre ekonomiskt tillgångsvärde. Det ekonomiska värdet är speciellt intressant utifrån att värdet av alla gårdar uppskattas till 300-400 Mkr. Följdfrågan blir därmed given: Når samfundet bäst utväxling på eget kapital, i termer av det givna evangelisationsuppdraget, genom att via tidigare distrikt och församlingar äga ett antal gårdar? Med utgångspunkt från att det finns en central angelägenhet och ett uttalat värde av bärkraftiga, engagerande och för gäster och besökare attraktiva gårdar som kan bära rollen som samfundsmagneter och missionsstationer bör detta också centralt påvisas i handling avseende beläggnings-, program- och evenemangsansvar. Ett i likhet med idag helt delegerat drifts-, verksamhet- och ägaransvar till regioner och församlingar förändrar inget, resultatet blir sannolikt en fortsatt degenerering av gårdarnas verksamhet och värden. GU menar att utifrån en kombination med redan ekonomiskt svaga ägare i form av församlingar och tidigare distrikt samt avsaknaden av ett av samfundet överordnat mål och strategi visar situationen alla tecken på en nödvändig konsolidering. ÖVERKAPACITET I FÖRHÅLLANDE TILL BEHOV Mycket tyder på att samfundet i sin helhet har en överkapacitet av antalet gårdar. Det visar inte bara det samlade negativa resultatet av GU s granskade gårdar. Det faktum att flera gårdar i allt större utsträckning vänder sig till en kommersiell konferens-, logi- och restaurangmarknad bör tolkas som att antalet gäster och besökare från samfundets egna led inte motsvarar de krav på attraktion, volym och intäkter som krävs för att driva gårdarna. En bidragande orsak är också den samfundsinterna kannibalism om gästerna som kommer från att lokala församlingar driver egna sommarhem och lägergårdar, gårdar som inte
Gårdsutredningens rapport Sida 5 av 6 omfattas av GU s inventering. Man skulle kunna beskriva situationen som att allt för få är engagerade i allt för många enheter som attraherar allt färre intäktsskapande besökare. En jämförelse med Svenska Alliansmissionen visar att deras 14000 medlemmar delar på två gårdar (Gullbranna och Bödagården), mao 7000 medlemmar per gård. Equmeniakyrkans 79000 medlemmar delar på minst 16 st gårdar (inventering februari 2014) vilket gör 4900 medlemmar per gård. Räknar vi dessutom med lokala församlingars egna sommarhem och lägergårdar (minst ett 30-tal) blir antalet medlemmar per enhet drastiskt mycket mindre. Effekten av ett färre antal gårdar blir förhoppningsvis att besöksfrekvensen på kvarvarande gårdar ökar och därmed sannolikheten till en för dessa gårdar förstärkt ekonomi. REKOMMENDATIONER GU s rekommendation, som är baserat dels på samfundets storlek i antalet medlemmar och betjänande dels de inventerade gårdarnas lönsamhet samt generell attraktionskraft i boende och verksamhet, är att verka för en minskning av antalet gårdar. Med mål om att se gårdarna som en samfundsmagnet med verksamhet som tillfredsställer såväl yngre som äldre ser GU det nödvändigt att samfundets 7 regioner, men också samfundet centralt samt Equmenia, tar ett aktivt indirekt ansvar till att tydligt deklarera sina behov och planer avseende gårdskapacitet samt styra egna arrangerade sammankomster dit. GU anser också att Equmeniakyrkan centralt behöver ta ett ansvar som på något sätt manifesterar att man vill ha gårdar samtidigt som ägandet överlåts till lokala församlingar som själva har att besluta om eventuell framtida avveckling. Att beräkna rätt kapacitet i antalet gårdar bör också ta höjd för ett framtida förväntat behov där vi får tro att samfundets antal medlemmar ökar över tid. GU rekommenderar en huvudregel om att det bör finnas en gård av regional betydelse per region. Säsongs- och kapacitetfaktorer kan göra att vissa regioner har behov av ytterligare gård. Innebörden av denna rekommendation är att antalet gårdar bör i huvudsak begränsas till 7. Redan idag kan man fundera över om försäljning är bättre för en gård än fortsatta ekonomiska stödinsatser. Rapporten sätter fingret på just detta. TROLIGA EFFEKTER I en kombination av en tydlig vision och mål, understött av Equmeniakyrkan centralt och regionledningens viljeinriktning, en över tiden större verksamhetskoncentration till regiongården samt ökad besöksvolym är sannolikheten stor att också kvarvarande gårdars ekonomiska resultat utvecklar sig till nivåer som krävs för en framtidssäkrad verksamhet. Det realiserade kapitalet från försålda gårdar ger samfundet och tidigare ägare nya möjligheter att investeras i vårt evangelisationsuppdrag. Rekommendationer för hur detta kapital bör nyttjas och fördelas behöver utarbetas. Frågan är till syvende och sist vilka intentioner som Equmeniakyrkan och equmenia har utifrån behov och förvaltarskap.
Gårdsutredningens rapport Sida 6 av 6 Aktiva i utredningen har varit: Curth Sandström, ordförande (region svealand), Tomas Bjöersdorff (region öst), Gunnar Bennstam (region mitt), Ulrika Engqvist (region nord), Roine Eriksson (region Svealand) och Ulf Svenningsson (region väst). i Bobergsgården Strandgården Ensro Uskavi Gustafs Vikarbygården Hemavan Vägsjöfors Hjortsbergagården Åsengården Klintagården Örestrand Limmernäs Arnäsgården (Såld under utredningsperioden) Olsängsgården Kilsbergsgården (Såld under utredningsperioden) Sjöviksgården Rosviksgården (Såld under utredningsperioden) Snäckan Stenungsögården (Såld under utredningsperioden) ii Bilaga 1: Checklista Frågor och svar Bilaga 2: För- och nackdelar vid ombildning resp nybildning Bilaga 3: Gårdsstadgar utan andelar Bilaga 4: Gårdsstadgar med andelar