Interaktionen mellan storstads modernism och arbetarlitteratur : exemplet Artur Lundkvist

Per-Olof Mattsson 1 Interaktionen mellan storstads modernism och arbetarlitteratur 1927 1932: exemplet Artur Lundkvist Den svenska arbetarlitteraturen brukar ses som en utlöpare av realismen och naturalismen, framför allt i allmogelitteraturens form. Det är korrekt i den meningen att arbetar litteraturen föddes när realism och naturalism var framträdande strömningar. Det finns emellertid en annan aspekt som jag vill framhålla, nämligen de intressanta relationer som uppstod mellan den arbetarlitterära traditionen i Sverige och den västerländska litterära modernismen under åren 1927 till 1932. Flera av de unga arbetarförfattarna hade då en nära relation till några av modernismens främsta företrädare. 2 Det är ett område som inte har ägnats någon större uppmärksamhet i forskningen. Det saknas därför ett samlat grepp, även om fenomenet berörs i studier av enstaka författarskap. Under mellankrigstiden framträdde en typ av storstad som började ersätta traditionella huvudstäder. Det var nya eller genom migration omvandlade storstäder som primärt inte representerade monarkin, staten och nationen utan framför allt var centrum för kommers och kultur. De kom runt sekelskiftet 1900 och några årtionden framåt att bli föremål för en omfattande litterär representation. 3 Det gällde städer som Paris, Berlin, New York och Chicago och från 1920-talet även Stockholm. New York blev typexemplet på en metropol. Dess skyskrapor och andra urbana kännetecken fick symbolisera det moderna i tiden och staden fick i mångas ögon representera framtiden för resten av världen. Det gällde inte minst den urbana modernitetens kritiker. 4 Chicago kom också att räknas till samma kategori av storstäder och blev tack vare Carl Sandburgs dikter litterärt betydelsefull. Det gäller inte minst som inspiration och förebild för några av de unga modernisterna i den svenska arbetarlitterära traditionen. 78 MATTSSON

Ivar Lo-Johanssons roman Kungsgatan från 1935 innehåller bland mycket annat också en analys av den svenska litteraturens förhållande till staden och speciellt Stockholm i slutet av 1920-talet. I det femtonde kapitlet letar romanens manliga huvudkaraktär Adrian i den existerande litteraturen efter det han själv upplever i Stockholm. Han är mycket kritisk till bilden av Stockholm som en stad dominerad av historiska minnen och parker och bebodd av välbärgade flanörer. I romanen representeras den nya storstaden av Kungsgatan som inkarnationen av urban modernitet. 5 Adrians kritik formuleras i fiktionen just i slutet av 1920-talet när flera unga författare började gestalta en urban modernitet som då nått fram till Stockholm. Adrian blev alltså bönhörd och när Lo-Johanssons roman publicerades 1935 hade den svenska stadsskildringen förändrats i grunden genom en korsbefruktning mellan internationell storstadsmodernism och några av arbetarlitteraturens yngre företrädare. Den ledde till ett positivt omfamnande av urban modernitet, inte kritiklöst men utan bakåtsträvande förbehåll. Bilden av staden kom att innehålla både det förförande reklamljuset som speglar sig i den regnvåta asfalten och de skabbfläckar av fattigdom och misär som Artur Lundkvist 1927, som vi ska se, räknar upp i dikten Staden. Storstadens litterära anatomi Många forskare har uppmärksammat storstadens speciella roll i modernistisk litteratur. Romaner eller dikter om staden blev en av dess huvudformer. 6 Förvandlingen av storstaden till ett själs- eller sinnestillstånd inleddes emellertid tidigare. Raymond Williams följer i sin bok The country and the city (1973) motivets historia bakåt till de engelska romantikerna. Ett av de tidigaste litterära verk som registrerar existensen av London som storstad är Wordsworths dikt Residence in London (avsnitt sju i The prelude). 7 Williams tolkar dikten som det första litterära uttrycket för det som senare blev en dominerande erfarenhet av staden: främlingskap och förlust av sammanhang. Förlusten av identitet i en folkmassa har en parallell i förlusten av inre identitet. Människan kan, med andra ord, förlora sig själv i storstaden. Den erfarenheten har i senare litteratur ofta blivit den centrala. Hos Wordsworth skymtar dock även en annan möjlighet: the unity of men. En möjlig ny ordning och nya former CREATING THE CITY 79

av mänsklig gemenskap, åtminstone för männen. Den tidiga svenska storstadsmodernismen kom att röra sig mellan dessa två poler å ena sidan förvirring och förlust, å den andra en grund för nya identiteter och en ny gemenskap. Redan under romantiken uppmärksammar Wordsworth alltså två dominerande sätt att uppleva storstaden: å ena sidan förenande och frigörande krafter, å den andra hotande, förvirrande krafter och förlust av identitet. Begreppet modernitet definierades av Baudelaire som det övergående, det flyktiga, det tillfälliga (le transitoire, le fugitif, le contingent). 8 Hans definition lutar åt den negativa sidan hos Wordsworth. Den tyske sociologen Georg Simmel kartlade senare det mentala liv som skapas av metropolerna och kan sägas till stor del ha följt Baudelaire i spåren genom att betona chocken, överstimuleringen av sinnena och en momentan förlust av känslan för tid och rum. 9 Walter Benjamin gjorde å sin sida skillnad mellan Erfahrung och Erlebnis. Det första drar åt passivitet, det senare åt aktivitet. Kropp, sinnen och perception förändrades i storstaden. 10 Genom storstaden lades grunden till en ny människa och nya typer av social interaktion. 11 Storstadsmodernismen utgick från moderniteten som ett faktum och gestaltade den moderna storstadens mångfald av människor, de nya teknikerna för kommunikation och transporter, utbudet av varor, det ökade tempot, den annorlunda rytmen och flyktigheten i mänskliga relationer. Modernisterna hade också en förkärlek för att bilda grupper med likasinnade, ofta med bakgrund i olika länder. Dessa grupperingar var, som Brooker betonar, jämförelsevis mer öppna inför urban modernitet än andra författare och konstnärer. 12 I den svenska litteraturen är 5 unga, som framträdde 1929, en gruppering som i viss mån motsvarar Brookers definition. Två av dess medlemmar Artur Lundkvist och Erik Asklund tillhörde de författare som utifrån sin position i den arbetarlitterära traditionen kom att omfatta storstadens modernitet. Även i den bredare strömningen av kulturradikaler och arbetarförfattare var intresset för urban modernitet utbrett. De svenska modernisterna bestod inte av författare i exil utan i stor utsträckning av migranter från andra delar av landet som sökte sig till Stockholm. Artur Lundkvist född och uppvuxen i skånska Göinge är ett intressant exempel både på migrant och storstadsmodernist. 80 MATTSSON

Artur Lundkvist i Köpenhamn Artur Lundkvists författarskap under de sista åren av 1920-talet och några år in på 1930-talet visar tydligt hur interaktionen mellan internationell modernism och en ung författare i den arbetarlitterära traditionen kunde uppstå. Han var emellertid inte ensam om att förnya den svenska storstadsskildringen. Här ska Lundkvist användas just som ett exempel. Kjell Espmark pekar i sin avhandling om den tidige Lundkvist ut Harry Blombergs diktsamling Jorden och jaget från 1924 som svenskt pionjärverk när det gäller att gestalta storstaden som fenomen. 13 Blombergs stad är ett annat Stockholm än Bo Bergmans elegiska stad, konstaterar Espmark. 14 Utifrån upplevelser av Berlin och München närmade sig Blomberg Stockholm och identifierade samma fenomen där. Även om hans dikter är traditionella till formen, präglas bildspråket av storstadens och modernitetens speciella kännetecken. Storstaden som motiv kulminerar i en dikt om Slussen. Det rör sig om Slussen innan det som nu rivs byggdes på 1930-talet. Trafiken vid Slussen har en timbre av bråd kontinent, heter det i dikten, vilket skapas av lyktornas gula coronor / och tandkrämreklamernas sken! 15 Artur Lundkvists möte med storstaden skedde först i Köpenhamn. I självbiografin heter det många år senare att upplevelsen av Köpenhamn fick en nästan mardrömslik intensitet, blev ett måttlöst anhopande av ovanliga intryck. 16 I skissen Köpenhamneri, en produkt av resan, är den dynamiska storstaden, framhåller Espmark, för första gången närvarande i Lundkvists produktion. 17 Jaget ger sig staden i våld och hör människohavets mångtoniga brus, hör asfaltens mäktiga sång. Strömmen av människor upplever han som en tät skog och han är ensam och det brusar, brusar, och spårvägsklockorna pingla som koskällor. Landsbygden finns, som synes, kvar som referens i bildspråket. I kläderna dröjer ännu dofter av skog och mull och han känner blygsel inför storstadens myller av människor. Han blir förvirrad av all uppmärksamhet, förmår inte vara den oberörda man som han vill vara. Han drar slutsatsen att det är hans ovårdade hår som väcker uppmärksamhet och barberaren blir det första målet. Därifrån kommer han ut som en ny människa, han doftar briljantin och kultur, vilket är något annat än tallkåda och CREATING THE CITY 81

bäckvatten. Han genomgår en rituell passage genom att hos barberaren anpassa sig till storstadens mentalitet och smak. 18 När han nu smälter in i strömmen av människor, konfronteras han med ett annat av storstadens fenomen: han är som luft för de andra och blir stött över likgiltigheten. Han återkommer hela tiden till Rådhuspladsen och där blir storstaden påtaglig genom ljusreklamen, tidningen Politikens högtalare som utslungar en jazz och kaféer som bullrar. På Fredriksbergsgade sugs han in i gatans virvlar och jublar över vilken härlig, bultande, syndig pulsåder gatan är. Han rinner genom den som en droppe bland människoströmmens mångtusende andra droppar. Långt senare framstår Köpenhamn i självbiografin som en uppenbarelse av urban modernitet. Han fick en känsla av stadens storlek, dess särskilda landskap av upptornad sten och hemlighetsfulla passager, ett inre mörker upplyst av vassögda lampor. Han uppfattade staden som en labyrint där man irrade runt, runt, ständigt återkom till ställen där man varit förut, utan att man riktigt visste var man befann sig. 19 Bland de litterära influenser som Lundkvist mötte under vistelsen i Köpenhamn var Emil Bønnelyckes prosadikter i Asfaltens sange (1918) den betydelsefullaste. Retrospektivt i självbiografin heter det att han rycktes med och berusades av dennes dyrkan av storstaden som hetsigt maskineri. 20 Mötet med Köpenhamn och Bønnelyckes prosadikter framstod i efterhand som en vändpunkt i författarskapet: Jag måste bli tidsmedveten, upptäcka livet som brusade omkring mig, inte sitta mitt i det moderna storstadslivet och skriva om gamla bygdeidyller. 21 Lundkvist upplevde med andra ord den konflikt som Lo-Johanssons romankaraktär något senare satte fingret på. Resan blev en inspiration till att bryta med allmogelitteraturen och att ge sig modernismen, och därmed storstaden, i våld. I viss mån slets han fortfarande så sent som 1928 mellan stad och land. Han tillhörde landet av födsel och belastning, staden av eget val och en uppskattning som var halvt utopisk. 22 Konflikten dröjde kvar i författarskapet och artikuleras i den inledande meningen i Jordisk prosa (1930): Även när jag vandrar på storstadens gator tycker jag mig förnimma mullen under dem, den levande jorden under asfalt och sten. 23 I självbiografin betecknar Lundkvist sina tidiga dikter om staden som beslutsamt 82 MATTSSON

framträngande stadsdikter, där staden aldrig så mycket var Stockholm som Staden i sig, Staden som sådan, typiskt och allmängiltig, med lika nära till Chicago som till Köpenhamn. 24 Det är inte, som vi ska se, någon tillfällighet att just Chicago nämns. Artur Lundkvists stad Dikten Staden från 1927 tillhör den modernistiska traditionen med sin frånvaro av rim och sina inskjutna rader. 25 Staden är i högsta grad besjälad, den lever, den hungrar, den längtar och den skapar. Den är ivrig att få leva och bullra och skapa för fullt igen. Staden har en mänsklig dynamik som bryter fram genom morgontimmarnas trötthet. Dess barm består av sten och stål och diktjaget har hört stadens stora hjärta slå. Stadens människor upplevs som en massa, en hjord. [V]arats eviga piska: hunger och åtrå driver människorna mot okända öden. Staden är inte bara dynamisk och skapande utan också ett grymt maskineri som förbrukar människor. I hamnen arbetas det, men där finns också en baksida. Utanför kaféerna håller de prostituerade till, vandrande som drömmande jungfrur inom lyktornas ljuscirklar. Det är ingen vacker stad Lundkvists dikt gestaltar. Där finns skabbfläckarna på dess kropp i form av fattigdom och misär. Invånarna är vilddjur på jakt efter byte och staden är fortfarande djungeln där den stora jakten bedrives: jakten efter guld och kärlek. Människorna blir vilddjur: tåligt ligger de på lur för att plötsligt rusa fram och uppsluka bytet. Den enda förbindelselänken mellan dem är brunst och parningsträngtan. Jakten efter kärlek, njutning, glömska framstår som en häxdans och en maskerad och backanal som brusar fram på de nattliga boulevarderna. Den virvlar genom restaurangerna, biograferna, danspalatsen. På danspalatsen kommer könsaktens rytm till uttryck, naken kvinnohud exponeras och skapar ett sus av framvältrande upphettade blodmassor. Framför allt finns där den eviga rytmen, i vilken kropparna vaggar, rytmen som saxofonerna framgråter, slagverken larma och xylofonerna kvittrar. Diktjaget har skådat allt i staden: åtrå, blodtörst, grymhet, godhet, ömhet, längtan, drömmar, men framför allt hunger. Den tämligen nya jazzmusiken bildar bakgrund till den backanal som staden framträder som. CREATING THE CITY 83

Dikten gör slutligen ett bokslut över staden. Det positiva ställs mot det negativa. Staden både skrattar och snyftar, älskar och dödar, men den lever, lever, lever, som det understryks med trefaldig upprepning. Stadens blod strömmar mäktigt och rikt och dess stora hjärta slår hårt och fast. Den lever med andra ord. Bokslutet leder dock inte till något annat än en fråga som ställs till staden: är det en mening med dig? Ska mänskligheten förverkliga sig genom staden? Ska det högsta, det yttersta uppnås genom staden? Lundkvists stad präglas av en disharmoni och en misär som ofta utmärkte skildringar från många storstäder i Europa. 26 Även om Lundkvists dikt inte är entydig i sitt förhållande till staden, innehåller den ändå en öppning, en väg framåt. Stadens mening kan vara att bli en förverkligad utopi. I en kortare dikt utan titel i den första samlingen Glöd (1928) radikaliseras de unga städernas förhållande till framtiden på ett våldsamt sätt. De åldriga livströtta städerna [ ] längtar att få dö medan de unga städerna de växande, bullrande, målbrottshesa, av livsfröjd besatta städerna vrider sig oroligt och spanar runt alla hörn efter den nya dagen. De är ivriga att få kasta sig över den nya dagen och gripa den som en älskarinna, / omfamna, kyssa, bita / utgjuta sin krafts överflöd i dess sköte. 27 De unga städerna har i den här dikten ett överflöd av begär som bara kan få utlopp genom sexualiserade handlingar för att tränga undan de gamla städerna. Asfaltens sånger Synen på staden som ett sammansatt fenomen fick inspiration från två olika håll. Fascinationen inför staden och tekniken har Emil Bønnelycke kunnat bidra med utifrån sin futuristiska hållning i Asfaltens sange. Lovsjungandet av stadens livskraft och mångfald, trots skabbfläckar, har också, som vi ska se, slående likheter med Carl Sandburgs samling Chicago poems (1916). I Bønnelyckes samling ingår den kända prosadikten Aarhundredet. Det nya århundradet hyllas med sitt tempo och sina motsägelsefulla inslag, det Bønnelycke i sin dikt kallar Epokernes store Selvmodsigelsestid. Det nya seklet präglas av kaos, förvirringens skönhet, hastigheten, huvudlösa framsteg och rädsla. Ur 84 MATTSSON

kaosets osäkerhet ska det nya växa i känslan av att tappa fotfästet, känslan av att bli lyft och buren framåt. Bønnelycke inspirerades av futurismens teoretiker Marinetti vars manifest från 1909 prisade den nya teknikens skönhet och fart. 28 Den danske poeten tog dock bara till sig delar av förkunnelsen. Diktens form är närmast inspirerad av Walt Whitman, vars dikter i samlingen Leaves of grass (1855) blev en viktig formförebild med sin så kallade katalogstil. 29 Bønnelycke besjunger också många av den urbana modernitetens mest framträdande representationer. Det är inte bara skeppen, ångbåtarna och oceanångarna som han beundrar, även spåren som de nya trafikslagen tar sig fram på blir föremål för hans känslor: han älskar spårvagnens skenor för deras blanka, blåa järn, han älskar mängder av signalmaster, broar, viadukter, bangårdshallar och tunnlar. 30 Dikten radar upp mängder av företeelser som hör till det moderna urbana livet och ställer retoriska frågor: är inte asfalten roligare än gräsvallen? Är inte spårvagnarna, bilarna, cyklarna, kioskerna, butikerna, reklamen, tidningarna en ny, frodig sida av människoanden? Bønnelycke framträdde med stor entusiasm som skandinavisk pionjär i modernistisk gestaltning av urban modernitet. Hos honom finns inga betänk ligheter, moderniteten bejakas helt och fullt i futuristisk anda. Lundkvist använde för sin del den danske poeten för att ta sig ur den allmogetradition han från början skrev in sig i, men han anammade inte den danske diktarens hela futuristiska program. Carl Sandburgs dikter om Chicago Lundkvists intresse för storstäder kom tidigt att kombineras med fascination för nordamerikansk litteratur. Espmark understryker starkt beroendet av inspiration från Carl Sandburg. Staden visar påtagliga likheter med amerikanens Chicago, från det typografiska arrangemanget till besjälningen och bejakandet av staden på gott och ont för dess starka vitalitets skull. 31 Ingegerd Friberg lyfter i sin avhandling om Sandburg fram aspekter i den inledande dikten i Chicago poems (1916) som är relevanta för Lundkvists dikt. Hon menar att den har en structure of strong powerful metaphors signifying a city of manifold action and a diversity of people. 32 Sandburg arbetade tidigt som journalist i stadens socialistiska press och Friberg ser dikten CREATING THE CITY 85

Chicago som en kondenserad version av Sandburgs samlade erfarenhet av staden. Sandburg använder en hel katalog av personifieringar för olika aktiviteter och en rad adjektiv för att få fram stadens kraft. En aspekt av Sandburgs dikt som Friberg understryker, och som är besläktad med Lundkvists dikt, är att Sandburg ser Chicago som en kropp sammansatt av industriarbetare, affärsverksamhet, transporter och kommunikationer liksom kriminella, prostituerade och fattiga. 33 Det är en uppfattning om staden med bakgrund i Walt Whitmans inkluderande syn på världen och människorna. Det var den finlandssvenske poeten Elmer Diktonius som först uppmärksammade Sandburg på svenska. 34 I en artikel 1923 i Arbetarbladet (Helsingfors) om Chicago poems utnämns Sandburg till amerikansk arbetardiktare. 35 Diktonius hade inte mycket att säga om storstadsmodernismen, men noterade det inkluderande i diktsamlingen: diktaren plockar med säker hand ur massan enskilda individer, fabriksflickor, dynamitarder, gatuförsäljare alla samhällets olycksbarn, alla storstadens sönderbråkade krossoffer. Lundkvists upptäckt av Sandburg kan dateras till 1927. Arnold Ljungdal var dock först med att samma år tolka titeldikten om Chicago i en presentation av några yngre amerikanska poeter. 36 Han var dock inte lika entusiastisk som Lundkvist. Han menade att den amerikanska lyriken i jämförelse med engelsk var något barbarisk men livskraftig och revolutionär, den var utmanande, fräck, larmande ofta socialistisk och pacifistisk men på samma gång uppfylld av en naiv beundran för det i viss mening specifikt amerikanska: hänsynslösheten, farten, framåtandan. Ljungdal framhöll att de amerikanska poeterna var formellt nydanande och betraktade Whitman som sin store mästare och initiativtagare. De hyllade den fria versen och behandlade den ofta med en avsiktlig slarvighet, som närmar den till vanlig tidningsprosa. Rimlösa, sönderhackade rader långa uppräkningar av de mest vardagliga ord plötsliga omkastningar i associationskedjan. Han avslutade med att deras absoluta likgiltighet för hävdvunna poetiska värden ofta hade något stötande för europeiska öron, men medgav att de kunnat erövra och lägga under poesins överhöghet områden som ännu ingen europeisk diktare vågat beträda. Ljungdal jämförde med den belgiske symbolisten Emile Verhaeren, storstadens, arbetets 86 MATTSSON

och massornas sångare, men menade att Sandburg var hänsynslösare och robustare. 37 Ljungdal var, trots sin politiska radikalism, tveksam inför de nordamerikanska modernisternas radikala hållning och var inte beredd, som Lundkvist, att omfamna modernismen i deras tappning. I en artikel från 1928 beskriver Lundkvist på ett helt annat sätt Sandburgs lyrik som uppfylld av det moderna livets rytm, maskinernas dunk och trafikens dån, av tidens heta flämtande andedräkt och mångskiftande, brutala, skrikande, sprattlande liv. 38 Den nya nordamerikanska poesin uppfattade han som en ny poesi, en ny romantik, storstadens, teknikens och maskinernas poesi och romantik. Sandburgs dyrkan av storstaden och maskinerna var för Lundkvist inte amerikanism det var modernism, påpekar Gunnar Eidevall i sin avhandling om Amerika i svensk litteratur. 39 Lundkvists intresse för Sandburgs diktning var särskilt framträdande under åren 1927 till 1932. 40 Chicago som en reslig käck slugger Sandburgs i det här sammanhanget mest intressanta dikt är inledningsdikten i Chicago poems. Det räcker att fästa uppmärksamheten på det ordval med vilket Chicago lyfts fram i Sandburgs original, liksom i de svenska tolkningarna, för att se likheterna med Lundkvists dikt. I originalet utropas stadens självmedvetande som en jämförelse med andra städer: show me another city with lifted head singing so proud to be alive and coarse and strong and cunning. 41 Chicago är a tall bold slugger set vivid against the little soft cities. Ljungdal tolkade strofen på ett sätt som gör att man inte kan undgå misstanken att han velat korrigera Sandburgs utflykter i den fria versen. I originalet är det två rader, hos Ljungdal delas det upp i sju rader: visa mig en annan stad, sjungande, / med upprätt huvud, så stolt i hållningen, / grovlemmad, stark och listig. Staden är en stor, djärv slagskämpe som reser upp / mot de små och milda städerna. Lundkvist behåller i sin version två rader och ligger på det sättet närmare originalet: Kom och visa mig en annan stad så grov och stark och slug, så stolt / sjungande livssången med upplyft huvud. Staden karaktäriseras som en storväxt / fräck sälle i jämförelse med CREATING THE CITY 87

de små svaga städerna. 42 Diktonius har en ledigare utformning men skärper motsättningen till småstäderna: visa mig en annan stad som med högburet huvud sjunger så stolt om fröjden att leva och vara karg och hård och slug, staden är en reslig käck slugger färdig för aktion mot de små mjuka städerna. 43 Hos Sandburg står alltså kampen mellan de stora och de små städerna. I Lundkvists redan berörda dikt utan titel i Glöd utspelas striden däremot mellan gamla och nya städer. När Lundkvist 1932 publicerade sin första bok med essäer kallade han den lämpligt nog Atlantvind. En stor del av boken är en introduktion till nordamerikansk litteratur. Den främsta utgångspunkten ser han i Whitmans verk, men efterföljaren Sandburg lyfts fram som betydelsefull för storstaden som litterärt ämne. Storstaden hänger ihop med massan: Massan, folket är för honom livskraften själv. Massan är en symbol för framtiden, det kommande. 44 Storstaden är en manifestation av massan och lever med massans hela våldsamma kraft. Poeten Sandburg är det instrument som återger storstadens larmande polyfoni i all dess brutalitet och sjudande styrka. Poeten är medveten om storstadens dubbla ansikte: Han vet vilken grottekvarn staden är, hur hänsynslöst den förbrukar och förtrampar, hur nöd och brott frodas i dess skyskrapeskugga. Trots detta älskar han den för dess styrkas skull, för dess måttlösa ungdom och skaparkraft och heta, bultande liv. 45 Den beskrivningen kan också gälla för Lundkvists egen dikt Staden. Mullen under asfalten Även om Lundkvist sannolikt aldrig glömde mullen under asfalten, omfamnar han under senare delen av 1920-talet storstaden och dess modernitet. I dikten Busshållplats i Naket liv (1929) besjunger han något så ovanligt i den tidens lyrik som en grupp människor som väntar på bussen. Dikten lyfter fram deras främlingskap inför situationen och avslutas med ett åkallande som för tankarna till helt andra och mer upphöjda ämnen: O människoklunga / vid en busshållplats om morgonen! I diktsamlingen Svart stad 1930 hyllas Sandburg i en särskild dikt där bilden av diktaren som böjer sig fram över skrivmaskinen / och kastar ner Chicagos hesa skratt inramar texten. I samma samling uppmanar Lundkvist också poeterna 88 MATTSSON

att lära sig de nya melodierna genom att fånga de tusen sångerna i gatukorsningen. 46 Artur Lundkvists författarskap är ett exempel på hur arbetarlitteraturen samspelade med modern istiska företrädare på andra språk. Det finns mycket i det sammanhanget att säga också om Erik Asklund, Eyvind Johnson och andra som vid samma tid förnyade svensk litteratur. Lundkvist får bli ett exempel. Flera av de yngre svenska arbetarförfattarna anslöt sig till vissa former av internationell modernism och omvandlade dem till en inhemsk tradition. Kontakten med den internationella modernismen utgick inte bara från samstämmighet när det gäller litteratur eller estetik utan också från en i bred mening politisk och kulturradikal samstämmighet. Det var, med andra ord, den arbetarlitterära traditionen som i stor utsträckning skapade berättelsen om storstaden och urban modernitet på svenska. Axel Strindberg formulerade redan 1941 en förklaring till den lyckade interaktionen mellan storstadsmodernism och arbetarlitteratur: De unga diktarna hade så mycket lätt are att anknyta till parallella utländska strömningar som de, till skillnad från kollegerna från akademisk eller annan traditionell litterär miljö, voro lyckligt ohämmade även i vad angick formspörsmål och litterär teknik. Det gäller även dem av gruppen Fem unga, som inte voro av egentligt proletärt ursprung; men de hade samtliga autodidaktens i detta avseende stora privilegium: att kunna söka fritt och obesvärat. 47 Den litterära storstadsmodernism som uppstod i Sverige var inte heller en isolerad företeelse. Den var en del av en större rörelse för att modernisera det svenska samhället. Den rörelsen gick i stor utsträckning i funktionalismens namn. Funktionalismen var, enligt Espmark, betydelsefull också för Lundkvist. Lundkvist besökte emellertid inte Stockholmsutställningen våren 1930 som blev funktionalismens verkliga genombrott. 48 Espmark hävdar att grundupplevelsen av den nya staden för Lundkvists del redan fanns manifesterad i diktsamlingen Glöd. Han menar också att det torde vara fråga om en parallell till portalfiguren Le Corbusiers och de svenska lärjungarnas deklarationer om arkitektur. Lundkvist CREATING THE CITY 89

fann alltså, enligt Espmark, stöd hos dem för en uppfattning som han redan hade. 49 Författaren och kritikern Sten Selander beskrev i en polemik mot yngre skildrare av Stockholm gatan i Hjalmar Söderbergs romaner runt sekelskiftet 1900 som ett slags sällskapsrum. 50 I programskriften acceptera, som skrevs i samband med Stockholmsutställningen 1930, propagerade ledande arkitekter för en ny syn på gatan som visar hur väl Lundkvists texter går ihop med samtida tendenser inom arkitektur och stadsplanering: Gatan är icke längre ett sällskapsrum. Där härskar enväldigt rörelsen. Där är ett vimmel av människor, av bilar, bussar, spårvagnar och skyltfönster, fyrar och skyltar pockar på uppmärksamhet. Det är den löpande, brusande trafiken, larmet och människofloden som ger gatan en ny karaktär. Det visuella spelar en betydande roll i beskrivningen av gatans nya estetik. Skriften betonar människornas klädsel, bilarnas, bussarnas och spårvagnarnas blanka ytor, asfalten och skyltfönstrens stora glas, ljusskyltarnas skimmer som drag i den nya stadsmiljön. 51 Författarna till funkisens mest auktoritativa skrift beskrev alltså redan 1930 en helt ny syn på gatan. Det är en uppfattning som ligger långt från flanörens stillsamma promenadstråk. Den moderna storstaden kan inte önskas bort, den kan inte förnekas, den måste accepteras för vad den är, hävdade skriftens författare och sanktionerade med sin auktoritet att det nu handlade om att förhålla sig positiv till den nya verkligheten. I accepterandet fanns också ett accepterande av den nya gatans estetik. Lundkvist hade, som vi sett, redan gjort det. Stig Ahlgren lyfter i en essä om 5 ungas estetik fram sambandet mellan gruppens framträdande och Stockholmsutställningen. Gruppen manifesterade sig strax före utställningen och de hade samma valspråk som dess frejdiga arkitekter: acceptera! 52 Lundkvist framhåller också i självbiografin att utställningen signalerade förändringar i det kulturella och sociala klimatet och funktionalismen blev ett uttryck för en ny tidsanda och konst och litteratur stimulerades. 53 När slutet på den här fasen i författarskapet närmade sig blev Lundkvist hösten 1931 inblandad i en polemik med kritikern Torsten Fogelqvist som i september 1931 skrev en serie artiklar med kritik av de unga modernisterna. 54 Artur Lundkvist svarade och 90 MATTSSON

anslöt sig till det som brukade hävdas från modernistiskt håll, nämligen storstads- och industriföreteelsernas rätt till plats i diktningen. 55 Han argumenterade för att även en asfaltgata eller en lyftkran kan duga för poetisk behandling. Exemplen blir ett eko av asfaltens sånger hos Bønnelycke. Adrians kritiska genomgång av författarnas gestaltningar av Stockholm under senare delen av 1920-talet i Lo-Johanssons roman äger rum under en tid som i stort sett är parallell med den förnyelse som genomfördes av Artur Lundkvist och flera andra yngre författare i den arbetarlitterära traditionen. När Kungsgatan publicerades 1935 var den svenska storstadsmodernismen redan ett faktum. Den fick avgörande litterära impulser från Emil Bønnelycke och Carl Sandburg. Artur Lundkvist spelade en central roll i den processen. Noter 1. Per-Olof Mattsson, docent i litteraturvetenskap, Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet. Avhandling: Amor fati. Rudolf Värnlund som prosaförfattare (1989). Senaste bok: Martin Andersen Nexø. Den nordiska arbetarlitteraturens pionjär (2017). Medverkan i: Från Nexø till Alakoski (2011), Från Bruket till Yarden (2014), Omvägar till sanningen (2015), inte kan jag berätta allas historia? (2016), Sigfrid Siwertz. En författares uppgång och fall (2017), Hva er arbeiderlitteratur (2017). 2. När det gäller definitionen av vem som ska räknas som arbetarförfattare utgår jag från historieskrivningen i Lars Furuland & Johan Svedjedal, Svensk arbetarlitteratur. Stockholm 2006. Det har skrivits mycket om vad modernism kan vara, men jag utgår från en vedertagen definition av modernism där tyngdpunkten ligger på brottet med den föregående litteraturens, framför allt realismens, konventioner. 3. Se Peter Brooker, Modernity and metropolis. Writing, film and urban formation. New York 2002, s. 4 f. Storstad definieras här som en stad som upplevs som storstad och inte utifrån något bestämt antal invånare. 4. En författare som förfärades efter besök i Empire State Building i New York var Sigfrid Siwertz: Är det verkligen framtiden, den obönhörliga framtiden som lyser över denna tjusande och hemska, denna patetiska och vulgära, denna sublima och råkalla jättestad? ( En europé i hundrade våningen. Konsumentbladet 25/6 1932, s. 8 10). CREATING THE CITY 91

5. I en intervju i samband med filmatiseringen av romanen 1943 säger Lo-Johansson: Jag såg Kungsgatan som en symbol för storstaden, som ett bergspass i stenöknen, genom vilket alla, som kom till staden måste passera, eller som en axel, kring vilken hela landet rör sig ( Kungsgatan, Vårt hem 5/9 1943, s. 18 f ). 6. Malcolm Bradbury, The cities of modernism, i Modernism. 1890 1930. Eds. Malcolm Bradbury and James McFarlane. Harmondsworth 1976, s. 96 104. 7. Följande resonemang om Wordsworth bygger på Raymond Williams, The country and the city. London 1973, s. 149 152. 8. Svensk översättning i Baudelaire, Det moderna livets målare, i Baudelaire, Konstkritik. Urval, översättning och noter Hans Johansson. Lund 2006, s. 142 194. Se s. 157. Alexandra Borg hävdar i sin avhandling, liksom många andra, att Baudelaires syn på staden innebar ett paradigmskifte (En vildmark av sten. Stockholm i litteraturen 1897 1916. Diss. Stockholm 2011, s. 46). 9. Se Georg Simmel, Storstäderna och det andliga livet, i Simmel, Hur är samhället möjligt? och andra essäer. Inledning, urval och översättning Erik af Edholm. Göteborg 1981, s. 195 208. 10. Borg 2011, s. 53. 11. Borg 2011, s. 54. 12. Brooker 2002, s. 18 f. 13. Harry Blomberg, Jorden och jaget. Dikter. Stockholm 1924. 14. Kjell Espmark, Livsdyrkaren Artur Lundkvist. Studier i hans lyrik till och med Vit man. Diss. Stockholm 1964, s. 165. Om Blomberg, se Furuland & Svedjedal 2006, s. 147 149. 15. Blomberg 1924, s. 107. 16. Artur Lundkvist, Självporträtt av en drömmare med öppna ögon. Stockholm 1966, s. 33. 17. Espmark 1964, s. 26. Artur Lundkvist, Köpenhamneri. Socialdemokraten 7/6 1925, söndagsläsning s. VI. 18. Mikael Askander framhåller i sin avhandling en motsvarande passage i Asklunds roman Kvinnan är stor från 1931 där huvudkaraktären Lydias besök hos hårfrisörskan blir en rite de passage (Modernitet och intermedialitet i Erik Asklunds tidiga romankonst. Diss. Växjö 2003, s. 55 60). 19. Lundkvist 1966, s. 32. 20. Lundkvist 1966, s. 34. 92 MATTSSON

21. Lundkvist 1966, s. 35. 22. Lundkvist 1966, s. 59. 23. Artur Lundkvist, Jordisk prosa. Stockholm 1930, s. 7. 24. Lundkvist 1966, s. 59. 25. Artur Lundkvist, Staden. Folkets dagblads julnummer 17/12 1927, s. 1. Dikten trycktes om i diktsamlingen Glöd 1928, s. 64 70 med titeln Stad. 26. Jack Londons The people of the abyss (1903) är det mest kända exemplet. Bland svenska författare märks Ivar Lo-Johansson med Nederstigen i dödsriket. Sex veckor i Londons East-End (1929), baserad på artiklar i Socialdemokraten och Ny tid. Andra som skrev om stadsdelen i London var Gustaf Ericsson i romanen Mannen som du dödat (1932) och Josef Kjellgren, Strövtåg i East End. Stockholmstidningen 1/99 1935, söndagsbilagan s. 2, 6; omtryckt i 20 år ung dikt. Helsingfors 1936, s. 68 72. 27. Artur Lundkvist, Glöd. Dikter. Stockholm 1928, s. 18. 28. Bønnelycke förmedlade utan tvivel ett starkt inflytande från Marinetti (Espmark 1964, s. 166). 29. Se Espmark 1964, s. 318 not 12: I Asfaltens Sange är Whitmaninflytandet påtagligt, inte minst i de hänförda katalogerna över de[n] myllrande moderna verkligheten. Espmark betecknar med rätta Whitman som den store föregångaren inom den moderna formfrigörelsen (s. 65). 30. Emil Bønnelycke, Asfaltens sange. Prosafragmenter. København 1918, s. 8. 31. Espmark 1964, s. 167 f. not 14. I självbiografin menar Lundkvist, med hänvisning till några kritiker i arbetarpressen, att dikten väckte förargelse på sina håll (1966, s. 59). 32. Ingegerd Friberg, Endeavors at self-expression. Carl Sandburg, poet and man of many worlds. Diss. Göteborg 2000, s. 89. Sandburgs Chicago poems finns omtryckt digitalt: Electronic Scholarly Publishing 2003. Se s. 1. 33. Friberg 2000, s. 97. 34. Lena Kåreland, Gränsöverskridare. Carl Sandburg och Lennart Hellsing författare för barn och vuxna. Avdelningen för litteratursociologi, Uppsala universitet 2000, s. 30 32. 35. Elmer Diktonius, En amerikansk arbetardiktare. Arbetarbladet (Helsingfors) 9/2 1923, s. 5. 14/2 1923, s. 5. 36. Arnold Ljungdal, Ur Amerikas moderna lyrik. Stockholmstidningen 24/4 1927, söndagsbilaga s. 2. 37. Espmark 1964, s. 31 överskattar Ljungdals entusiasm för de amerikanska poeterna. CREATING THE CITY 93

38. Artur Lundkvist, Storstadens och sädesviddernas diktare: Sandburg. Stockholmstidningen 2/12 1928, söndagsbilaga, s. 2 f, 9. 39. Gunnar Eidevall, Amerika i svensk 1900-talslitteratur: från Gustaf Hellström till Lars Gustafsson. Diss. Stockholm Studies in History of Literature. 25. Stockholm 1983, s. 80. 40. Se bibliografin i Espmark 1964, s. 341 359. 41. Carl Sandburg, Chicago poems. New York 1916. Digital reprint: Electronic Scholarly Publishing 2003, s. 1 f. 42. Chikago, i Tre dikter av Carl Sandburg. Till svenska av Artur Lundkvist. Stormklockan 20/10 (nr 42) 1927 s. 4. 43. Carl Sandburg, Dikter i urval. Stockholm 1934, s. 37 f. 44. Artur Lundkvist, Atlantvind. Frontens bibliotek. Stockholm 1932, s. 19. 45. Lundkvist 1932, s. 19 f. 46. Artur Lundkvist, Svart stad. Dikter. Stockholm 1930, s. 34 resp. s. 14. 47. Axel Strindberg, Människor mellan krig. Några kapitel ur mellankrigslitteraturen. Stockholm 1941, s. 51. 48. Se Ingvar Holm, Ur Stockholmsutställningens litteraturhistoria, i Holm, Harry Martinson. Myter. Målningar. Motiv. 3. utökade uppl. Aldusserien 122. Stockholm 1974, s. 7 44. Lundkvist berörs på flera ställen. Se personregistret. 49. Espmark 1944, s. 168. 50. Sten Selander, Den försvunne flanören, Dagens nyheter 31/3 1932, s. 9. 51. Jan Garnert, Stockholmsnatt. Stockholm 1998, s. 81. Samtliga författare till skriften Svenska slöjdföreningens ordförande Gregor Paulsson och arkitekterna Sven Markelius, Uno Åhrén, Gunnar Asplund, Eskil Sundahl och Wolter Gahn var aktiva i samband med Stockholmsutställningen. 52. Stig Ahlgren, De fem ungas estetik, i Orfeus i folkhemmet. Stockholm 1938, s. 88 107. Citat s. 89. 53. Lundkvist 1966, s. 77. 54. T[orsten] F[ogelqvis]t, Den poetiska friheten, Dagens nyheter 6/9 1931, s. 4; Program och ingivelse, Dagens nyheter 9/9 1931, s. 6; Front mot esteticismen, Dagens nyheter 13/9 1931, s. 8; Den nya livsbilden, Dagens nyheter 19/9 1931, s. 6; Den yngsta hedendomen. Dagens nyheter 23/9 1931, s. 6. 55. Artur Lundkvist, Program och frihet. Replik till Torsten Fogelquist, Fronten 15/10 1931, s. 10 12. Citat s. 10. 94 MATTSSON

Referenser Ahlgren, Stig, De fem ungas estetik, i Ahlgren, Orfeus i folkhemmet. Stockholm 1938, s. 88 107 Askander, Mikael, Modernitet och intermedialitet i Erik Asklunds tidiga romankonst. Diss. Växjö 2003 Baudelaire, Charles, Det moderna livets målare, i Baudelaire, Konstkritik. Urval, översättning och noter Hans Johansson. Lund 2006, s. 142 194 Blomberg, Harry, Jorden och jaget. Dikter. Stockholm 1924 Borg, Alexandra, En vildmark av sten. Stockholm i litteraturen 1897 1916. Diss. Stockholm 2011 Bradbury, Malcolm, The cities of modernism, i Modernism. 1890 1930. Ed. Malcolm Bradbury & James McFarlane. Harmondsworth 1976, s. 96 104 Brooker, Peter, Modernity and metropolis. Writing, film and urban formation. New York 2002 Bønnelycke, Emil, Asfaltens sange. Prosafragmenter. København 1918 Diktonius, Elmer, En amerikansk arbetardiktare. Arbetarbladet (Helsingfors) 9/2 1923, s. 5. 14/2 1923, s. 5. Eidevall, Gunnar, Amerika i svensk 1900-talslitteratur. Från Gustaf Hellström till Lars Gustafsson. Diss. Stockholm Studies in History of Literature; 25. Stockholm 1983 Espmark, Kjell, Livsdyrkaren Artur Lundkvist. Studier i hans lyrik till och med Vit man. Diss. Stockholm 1964 Friberg, Ingegerd, Endeavors at self-expression. Carl Sandburg, poet and man of many worlds. Diss. Göteborg 2000 Furuland, Lars & Svedjedal, Johan, Svensk arbetarlitteratur. Stockholm 2006 Garnert, Jan, Stockholmsnatt. Stockholm 1998 Holm, Ingvar, Ur Stockholmsutställningens litteraturhistoria, i Holm, Harry Martinson. Myter. Målningar. Motiv. 3. utökade uppl. Aldusserien 122. Stockholm 1974, s. 7 44. Kåreland, Lena, Gränsöverskridare. Carl Sandburg och Lennart Hellsing författare för barn och vuxna. Uppsala 2000 Ljungdal, Arnold, Ur Amerikas moderna lyrik. Stockholmstidningen 24/4 1927, söndagsbilaga s. 2 Lo-Johansson, Kungsgatan. Stockholm 1935 (elektronisk version i litteraturbanken.se) Kungsgatan. Vårt hem 5/9 1943, s. 18 f CREATING THE CITY 95

Lundkvist, Artur, Köpenhamneri. Socialdemokraten 7/6 1925, söndagsläsning s. VI Staden. Folkets dagblads julnummer 17/12 1927, s. 1 Glöd. Dikter. Stockholm 1928. Storstadens och sädesviddernas diktare: Sandburg. Stockholmstidningen 2/12 1928, söndagsbilaga, s. 2 f, 9 Jordisk prosa. Stockholm 1930 Svart stad. Dikter. Stockholm 1930 Program och frihet. Replik till Torsten Fogelquist, Fronten 15/10 1931, s. 10 12 Atlantvind. Frontens bibliotek, Stockholm 1932 Självporträtt av en drömmare med öppna ögon. Stockholm 1966 Sandburg, Carl, Chicago poems, New York 1916. Digital reprint: Electronic Scholarly Publishing 2003 Chikago, i Tre dikter av Carl Sandburg. Till svenska av Artur Lundkvist. Stormklockan 20/10 (nr 42) 1927 s. 4 Dikter i urval. Stockholm 1934 Selander, Sten, Den försvunne flanören, Dagens nyheter 31/3 1932, s. 9 Simmel, Georg, Storstäderna och det andliga livet, i Simmel, Hur är samhället möjligt? och andra essäer. Inledning, urval och översättning Erik af Edholm. Göteborg 1981, s. 195 208 Siwertz, Sigfrid: En europé i hundrade våningen. Konsumentbladet 25/6 1932, s. 8 10 Strindberg, Axel, Människor mellan krig. Några kapitel ur mellankrigslitteraturen. Stockholm 1941 Williams, Raymond, The country and the city, London 1973 96 MATTSSON