Biogaspotential i Norrbotten och Västerbotten Delrapport för Färdplan Biogas i Norrbotten och Västerbotten 2013

Biogaspotential i Norrbotten och Västerbotten Delrapport för Färdplan Biogas i Norrbotten och Västerbotten 2013

2 FÖRORD Färdplan biogas AC/BD är ett projekt inom ramen för BioFuel Region och Biogas Norr. Genom en stark förankring och samverkan mellan alla aktörer ska projektet skapa en tydlig färdplan för ökad produktion och effektiv användning av biogas i Norrbotten och Västerbotten. Målet vid projektets slut 2014 är att produktion och distribution av biogas i regionen ska öka. Minst fyra nya biogasinitiativ startas upp, ett nytt tankställe tas i drift och antalet gasfordon har ökat till 40 tunga fordon och 500 personbilar. Det ska finnas en etablerad samverkan mellan olika områden med backup för fordonsgasmarknad, drift och produktion. Norrbottens Energikontor (NENET) har tidigare sammanställt rapporten Biogasproduktion i Norrbotten och Västerbotten en nulägesbeskrivning och potential till och med år 2011. Rapporten sammanställer råvarupotentialen för biogasproduktion med undantag för pappersmassaindustri, stålverksindustri och jordbruksmark i träda. Föreliggande rapport Biogaspotential i Norrbotten och Västerbotten utgör en sammanställning av den totala biogaspotentialen i regionen, och baseras på information från NENETS rapport som kompletterats med uppdaterat underlag från lantbrukssektorn och industrin samt uppdaterad populationsstatistik. Målsättningen med rapporten är att visa var potentialen för biogasutveckling finns, vilka råvaror som är viktigast och var de främst är lokaliserade. Tillsammans med en kommande marknadsanalys ger detta en indikation på var insatser bör sättas in för att ge största möjliga effekt och nytta avseende produktion, distribution, konsumtion och en hållbar ekonomi. Projektet Färdplan biogas AC/BD finansieras av Länsstyrelsen i Norrbotten, Landstinget Norrbotten, Region Västerbotten och Piteå kommun. På uppdrag har konsultbolaget BioMil AB sammanställt rapporten. Kontaktperson på BioFuel Region AB Lars Sandström

3 SAMMANFATTNING Färdplan Biogas AC/BD är ett projekt inom BioFuel Region och Biogas Norr. Genom stark förankring och samverkan mellan aktörer ska projektet skapa en tydlig färdplan för ökad produktion och effektiv användning av biogas i Norr- och Västerbotten. Syftet med delrapporten är att beskriva hur biogaspotentialen ser ut i regionen. Dagens biogasproduktion på 75 GWh per år skulle kunna utökas till cirka 570 GWh per år. Biogasproduktionen i Norr- och Västerbotten kan därmed växa med 495 GWh per år, vilket motsvarar en ökning på cirka 85 %. Den kända planerade biogasproduktionen i regionen uppgår till cirka 50 GWh per år, vilket motsvarar cirka 9 % av den totala biogaspotentialen i regionen. Tillgängliga råvaror kommer från matavfall, restprodukter från livsmedelsindustri och annan industri, avloppsslam, gödsel, skörderester samt energigrödor. Det är främst inom lantbruket som en betydande biogaspotential återfinns. Hur stora arealer som kan vara tillgängligt för odling av energigröda behöver dock utredas ytterligare. Inom pappers- och massaindustrin finns också en större biogaspotential, vars utnyttjande bedöms vara aktuell tidigast om 10-20 år. Inventeringen visar att råvarorna i huvudsak är lokaliserade i kustregionen. Längst med kustregionen återfinns de flesta biogasinitiativ från producenter, näringsliv och kommuner. I Figur 1 presenteras den totala biogaspotentialen. Avslutningsvis kan konstateras att: Råvarupotentialen är lokaliserad till kustregionen Den enklaste vägen till ökad biogasproduktion går via lantbruket Mer information krävs om tillgänglig åkerareal för odling av energigröda Mer kunskap om pappersmassaindustrins biogaspotential är nödvändig Figur 1. Karta med den totala biogaspotentialen i Norr- och Västerbotten (inklusive potentialen från pappers- och massaindustrin).

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD... 2 SAMMANFATTNING... 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 4 1 INLEDNING... 5 1.1 BAKGRUND... 5 1.2 SYFTE... 5 1.3 AVGRÄNSNINGAR... 5 1.4 METODIK... 6 2 BIOGASPRODUKTION OCH POTENTIAL PÅ NATIONELL NIVÅ... 7 3 DAGENS BIOGASPRODUKTION I NORR- OCH VÄSTERBOTTEN... 8 3.1 PRODUKTIONSANLÄGGNINGAR... 8 3.2 GEOGRAFISK LOKALISERING... 9 3.3 FÖRDELNING AV BIOGASPRODUKTION... 10 3.4 FÖRDELNING AV BIOGASANVÄNDNING... 10 4 BIOGASPOTENTIAL I NORRBOTTEN OCH VÄSTERBOTTEN... 11 4.1 GÖDSEL... 11 4.2 SKÖRDERESTER... 12 4.3 ENERGIGRÖDA... 13 4.4 MATAVFALL... 14 4.5 AVLOPPSRENINGSVERK... 16 4.6 LIVSMEDELSINDUSTRI... 16 4.7 ÖVRIG INDUSTRI... 20 4.8 SAMMANSTÄLLNING... 23 5 PLANERADE BIOGASPROJEKT... 26 6 HUR VÄL UTNYTTJAS BIOGASPOTENTIALEN?... 27 6.1 NYTTJANDEGRAD PER KOMMUN... 27 6.2 NYTTJANDEGRAD PER SUBSTRAT... 28 7 SLUTSATSER... 29 7.1 DISKUSSION OM RÅVAROR... 29 7.2 AFFÄRSMÖJLIGHETER INOM LANTBRUKET... 30 7.3 KONKLUSION... 31 8 REFERENSER... 32 8.1 UNDERLAGSMATERIAL... 32 8.2 PERSONLIGA KONTAKTER... 32 BILAGA 1- TILLÄMPADE BIOGASUTBYTE... 33

5 1 INLEDNING 1.1 BAKGRUND Biogas bildas när organiskt material exempelvis matavfall, avloppsslam, gödsel och energigröda bryts ner under anaeroba (syrefria) förhållanden med hjälp av mikroorganismer. Biogas är en förnybar energigas och består i huvudsak och metan och koldioxid. Vid förbränning av biogas bildas biogent koldioxid och vatten, vilket inte ger upphov till något nettotillskott av koldioxid i atmosfären. I biogasprocessen bildas också biogödsel, som består av samtliga näringsämnen som inkommande material innehåller och används som ett fullgott gödningsmedel inom lantbruket. Genom att tillvarata energin i samhällets, industrins och lantbrukets restprodukter, producera förnybart bränsle och återföra näringsämnen till åkermarken skapas ett hållbart kretslopp mellan stad och land. Biogaspotentialen i norra Sverige har i tidigare litteratur ansetts vara relativt försumbar. De biogassatsningar som gjorts har hitintills drivits av kommuner samt ett fåtal industriella aktörer. De industriella satsningarna som gjorts har å andra sidan varit stora. Färdplan biogas AC/BD vill påvisa den potential som biogasen i norra Sverige har, trots de begränsningar som låg population och långa avstånd medför. Befintlig biogasproduktion på cirka 75 GWh per år i de två nordligaste länen är lika hög per person som i Sverige som helhet. Dock finns en outnyttjad potential som bör tillvaratas. 1.2 SYFTE Syftet med föreliggande delrapport är att utgöra underlag till Färdplan biogas AC/BD. Underlaget ska beskriva hur biogaspotentialen ser ut i Norr- och Västerbotten. 1.3 AVGRÄNSNINGAR Metanutvinning från deponier ingår endast i sammanställningen av dagens produktion. Det är sedan 2005 förbjudet att lägga organiskt material på deponi, varpå deponigasproduktionen sakteligen kommer att avklinga och därmed inte utgör någon potential på längre sikt. Förgasning av skogsråvara för produktion av biogas utgör den i särklass största potentialen för den nationella biogasutbyggnaden. Förutsättningarna bedöms vara samma för norra Sverige. Förgasningstekniken är dock helt annorlunda jämfört med traditionell rötning av organiskt material, och långt ifrån färdigutvecklad. Metangaspotentialen från förgasning berörs inte i denna delrapport, utan bör undersökas separat. Inte heller berörs potentialen från stålindustrin i denna delrapport. Vid SSAB:s masugn i Luleå tillverkas stålämnen och i produktionen bildas koksgas, masugnsgas och LD-gas, gaser som inte ska likställas med biogas men som har ett visst energivärde och potential som framtida drivmedel. Produktionen av koksgas, som är den mest energirika gasen uppgår till cirka 330 000 Nm 3 /h motsvarande cirka 1 400 GWh per år. Koksgasen skulle teoretiskt kunna förädlas till fordonsgas genom metanisering, men gasen förbränns för intern energianvändning. Det förekommer också ett överskott som säljs till extern kraftvärmeproduktion. Vid SSAB facklas överskottsgas motsvarande en energimängd på cirka 97 GWh per år, varav 90 % av

6 facklingen sker när Luleå Kraft står stilla vilket medför att det inte finns någon leveransmottagare. Fackling sker också vid start och stopp av masugn, och vid dessa tillfällen måste Luleå Kraft stå stilla och komplettera med annan energi. Fackling är oregelbunden över tid och det är därmed svårt att bygga ett system för annat tillvaratagande. Vid normal drift är facklingen obetydlig, men vid driftstörning är det betydande energimängder som frigörs och som idag är svårt att tillvarata på annat sätt än genom fackling. SSAB arbetar kontinuerligt med problembilden och blir bättre för varje år även om det tar tid att minska facklingen. Den energi som tas tillvara genom fackling används internt. 1.4 METODIK Föreliggande rapport är en uppdatering på biogaspotentialen och nulägesbeskrivningen som tidigare tagits fram av NENET. Datainsamlingen baseras därför främst på metodik tillämpad i denna rapport. Läsare hänvisas till NENET:s rapport för vidare information om inget annat anges. Projektet har kontaktat samtliga kommuner i länen och på så sätt fått fram deras hantering av matavfall samt planer för detta framöver. För en mer djupgående inventering av restprodukterna från livsmedelsindustri och annan industri har listor på företag som finns registrerade hos kommuner och Länsstyrelsen begärts ut. Kontakt har därefter tagits med ett flertal av dessa företag. Verksamheter i livsmedelsindustrin har utökats jämfört med NENET:s rapport samt att flertalet andra verksamheter har identifierats vilket visas i kapitel 4.6 och 4.7. Specifik metodik för inventering och potentialberäkning förklaras vidare i dessa kapitel. Vid Luleå Tekniska Universitet pågår ett forskningsarbete att undersöka olika material och lösningar för att effektivisera biogasproduktionen. Satsningen är en del av EU-projektet Northwaste Infrastructure som drivs av Bodens kommun, LTU samt företagare. Underlag till föreliggande inventering har också erhållits från ett doktorandarbete inom forskningen som syftar till att identifiera lämpligt material för biogasproduktion inom en radie på cirka 15 mil kring Boden. Ett stort tack till doktorand Tommy Wikström för input! Inventering av restprodukter från livsmedelsindustri är ett relativt omfattande arbete, och Norr- och Västerbotten täcker stora ytor med mer eller mindre omfattande livsmedelsproduktion. Samtidigt förekommer det livsmedelsproducenter som inte är särskilt välvilligt inställda till att uppge information om deras avfallsmängder, vilket ytterligare försvårat arbetet att inventera restprodukter från livsmedelsindustri för biogasproduktion. I rapporten kommer främst större aktörer/branscher att inkluderas. Mängden restprodukter från mindre verksamheter är oftast små, och bedöms oftast ha mindre betydelse vid lokalisering av större biogasanläggningar. Ett flertal kartor har tagits fram med hjälp av ett geografiskt informationssystem (GIS). Biogaspotential från varje substratkategori har sammanställts per kommun och sedan visualiserats i kartor. Befintliga och planerade biogasanläggningar har sammanställts och visualiserats i karta. I bilaga 1 redovisas de biogasutbyten som tillämpats vid beräkning av biogaspotentialen i denna rapport.

7 2 BIOGASPRODUKTION OCH POTENTIAL PÅ NATIONELL NIVÅ I Sverige produceras cirka 1 400 GWh biogas per år, främst inom kommunal verksamhet genom rötning av avloppsslam, utvinning av deponigas samt samrötning (flera typer av råvaror). Fördelningen av den nationella biogasproduktionen kan ses i Figur 2. Den totala biogaspotentialen i Sverige uppgår till cirka 10-15 TWh per år, vilket medför att biogasproduktionen är möjlig att tiodubbla på nationell nivå. I Figur 2 nedan presenteras hur dagens biogasproduktion förhåller sig till den totala biogaspotentialen. Den stora potentialen för framtida produktion anses komma från lantbruket i form av gödsel, odlingsrester och energigröda som idag endast utgör en mindre del av produktionen. Även från samhället och industrin finns biogaspotential att tillvarata. Figur 2. Nationell produktion och potential av biogas. Figuren är hämtad från Energigas Sverige 2013-03- 22.

8 3 DAGENS BIOGASPRODUKTION I NORR- OCH VÄSTERBOTTEN 3.1 PRODUKTIONSANLÄGGNINGAR I Norr- och Västerbotten finns i dagsläget tretton produktionsanläggningar av varierande storlek, anläggningstyp, gasavsättning och ägarskap, vilka visas i Tabell 1 nedan. Under 2011 producerades cirka 75 GWh biogas vid dessa anläggningar. Råvaror är avloppsslam, mejeriprodukter, matavfall, slaktavfall och uppsamlad deponigas. För mer detaljerad information kring befintlig produktion hänvisas till rapporten Kartläggning av Biogas 2009-2011 i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland", framtagen av Biogas Norr 2012. Tabell 1. Produktionsanläggningar i Norrbotten och Västerbotten år 2011. Uppgifter är hämtade från rapporten Kartläggning av Biogas 2009-2011 i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland, Biogas Norr 2012. Kommun Namn Ägare Anläggningstyp Gasavsättning Produktion 2010 (GWh) 2011 (GWh) Umeå Norrmejeriers Norrmejerier Industri Värme 17,9 22,1 biogasanl. Umeå Öns ARV UMEVA Avloppsrening Värme 11 10,1 Umeå Dåva Deponi UMEVA Deponi Fackling 1,1 1,1 Skellefteå Tuvans Skellefteå Avloppsrening Uppgradering 11,2 9,1 biogasanl. kommun /samrötning Piteå Sandholmens Piteå Avloppsrening Kraftvärme 2,9 3,1 renhållning Piteå Bredviksberget Deponi Fackling 1,8 1,9 s deponi Luleå Uddebo ARV Luleå Avloppsrening Kraftvärme 6,8 8,7 kommun Luleå Sunderby Luleå Deponi Fackling 5,3 5,1 deponi kommun Luleå Alviksgården Mikael Lantbruk Kraftvärme 9,4 8,4 Hugosson Boden Svedjan ARV Boden Avloppsrening Uppgradering 5,3 2,6 kommun /samrötning Boden Brändkläppen Boden kommun Deponi Fackling 0,3 Data saknas Kalix Kalix deponi Kalix Deponi Fackling 1 0,8 kommun Haparand Bottenvikens Haparanda Avloppsrening Värme 1,8 1,9 a ARV stad Summa Västerbotten 41,2 42,4 Summa Norrbotten 34,7 32,5 Totalt 75,9 74,9

9 3.2 GEOGRAFISK LOKALISERING Produktionsanläggningarna är lokaliserade utmed kusten i Norr- och Västerbotten, vilket också åskådliggörs i nedanstående kartbild. Figur 3. Befintliga biogasanläggningar i Norr- och Västerbotten

10 3.3 FÖRDELNING AV BIOGASPRODUKTION Biogasproduktionen på 75 GWh under 2011 i Norr- och Västerbotten fördelades på 32 % avloppsreningsverk, 29 % industri, 16 % samrötning, 12 % deponi och 11 % lantbruk, se Figur 4 nedan. Vid en jämförelse med nationell nivå kan konstateras att industriandelen är betydande för biogasproduktionen i Norr- och Västerbotten, samtidigt som det är mindre vanligt med samrötning i norra Sverige än på nationell nivå. Lantbruksandelen i Norr- och Västerbotten utgörs av Alviksgården som även rötar slaktavfall, och bedöms därmed inte vara direkt jämförbar med nationella data gällande lantbruksbaserad biogasproduktion. Produk'on)av)biogas)2011)(75)GWh)) Norrbo;en)och)Västerbo;en) Produk'on)av)biogas)2011)(1473)GWh)) Sverige) Lantbruk) 11%) Samrötning) 16%) Industri) 29%) Samrötning) 28%) Industri) 9%) Deponi) 12%) Reningsverk) 32%) Lantbruk) 2%) Deponi) 18%) Reningsverk) 43%) Figur 4. Fördelning av biogasproduktionen år 2011 i Norr- och Västerbotten respektive Sverige. Nationell statistik är hämtad från Energimyndighetens rapport Produktion och användning av biogas år 2011. 3.4 FÖRDELNING AV BIOGASANVÄNDNING Användningen av biogasproduktionen på 75 GWh under 2011 i Norr- och Västerbotten fördelades på 31 % fackling, 31 % värme, 4 % elproduktion, 24 % industriell användning samt 10 % fordonsgas, se Figur 5 nedan. Vid en jämförelse med nationell nivå konstateras att det sker en större andel fackling i Norr- och Västerbotten, samtidigt som det är betydligt mindre vanligt med uppgradering av biogas till fordonsgas i norra Sverige än på nationell nivå. Den industriella användningen är påtaglig i Norr- och Västerbotten. För nationell statistik ingår industriell användning i värmeandelen. Användning(av(biogas(2011((75(GWh)( Norrbo9en(och(Västerbo9en(( Användning(av(biogas(2011((1473(GWh)( Sverige( Saknas)data) 1%) Fackling& 31%& Värme& 31%& Fackling) 8%) Uppgradering) 50%) Värme) 32%) Fordonsgas& 10%& El& 4%& Industriell& användning& 24%& Kra4värme) 9%) Figur 5. Fördelning av biogasanvändningen år 2011 i Norr- och Västerbotten respektive Sverige. Nationell statistik är hämtad från Energimyndighetens rapport Produktion och användning av biogas år 2011.

11 4 BIOGASPOTENTIAL I NORRBOTTEN OCH VÄSTERBOTTEN 4.1 GÖDSEL Den gödselbaserade biogaspotentialen baseras på statistik från Jordbruksverket avseende djurenheter per kommun. Vid bedömning har hänsyn tagits till den uppskattade stalltiden. I det fall djuren ständigt skulle vara inne i stallarna erhålls en högre biogaspotential som dock bedöms vara mindre intressant utifrån ett praktiskt djurhållande perspektiv. I statistiken ingår gödsel från bl.a. ko, gris och fjäderfä. Biogaspotentialen från gödsel uppgår till cirka 110 GWh per år, med en geografisk fördelning enligt Figur 6. Västerbotten är ett större lantbrukslän än Norrbotten, med cirka 67 % av länens totala gödselbaserade biogaspotential. Av kartan framgår att den mer omfattande biogaspotentialen återfinns i kustområdet, och att djurhållningen i inlandet är relativt liten i jämförelse. Endast mindre mängder gödsel går idag till biogasproduktion, vilket innebär att det finns en betydande biogaspotential att tillvarata. Figur 6. Karta med biogaspotentialen från gödsel i Norr- och Västerbotten. 4.1.1 Fördelning - lantbruksstorlek För att på ett bättre sätt kunna studera biogaspotentialen från lantbruket har underlaget förfinats med uppgifter om hur stor andel av biogaspotentialen som återfinns på mindre respektive större lantbruk i regionen. Resultatet visar att cirka 40 GWh biogas per år kommer från s.k. större gårdar med en djurbesättning på mer än 200 nöt, 2 000 svin eller 20 000 fjäderfä. Den största andelen av biogaspotentialen från gödsel återfinns därmed på mindre gårdar. I Figur 7 visas hur biogaspotentialen från gödsel fördelas på större och mindre lantbruk för respektive kommun i varje län. Underlaget indikerar även på att de flesta mindre lantbruk återfinns i kustregionen, med samma geografiska utbredning som den generella biogaspotentialen från gödsel.

12 Figur 7. Biogaspotential från gödsel på större och mindre lantbruk i Norr- och Västerbotten. Data i GWh/år. 4.2 SKÖRDERESTER I Norr- och Västerbotten odlas främst olika typer av spannmål och potatis. Aktuella odlingsrester som kan vara tillgängliga för biogasproduktion är främst utsorterad potatis och potatisblast. I vanliga fall ses halm som en potentiell biogasråvara men i norra Sverige bedöms att halmtillgången åtgår för att täcka behovet inom djuruppfödning, och istället återfinns halmens potential i fastgödseln. Statistik för potatisodlingen i regionen är hämtad från SCB. Biogaspotentialen från identifierade skörderester uppgår till cirka 5 GWh per år, där de större mängderna har lokaliserats i de mer odlingsbara områdena längs med kusten vilket åskådliggörs i Figur 8 om än marginellt. Figur 8. Karta med biogaspotentialen från skörderester i Norr- och Västerbotten.

13 4.3 ENERGIGRÖDA Vid bedömning av biogaspotentialen från energigröda tas hänsyn till vilken typ av energigröda som är möjlig att odla i området samt tillgängliga odlingsarealer. Det är främst olika typer av vallgrödor exempelvis rörflen som är intressanta för odling i Norr- och Västerbotten. Den totala åkerarealen i regionen uppgår till cirka 105 000 hektar, varav cirka 70 % utgörs av befintlig vallareal. Enligt statistik från Jordbruksverket finns det cirka 52 000 hektar vallareal i Västerbotten och cirka 25 000 hektar i Norrbotten. Beräkningar av potentialen från energigröda baseras på antagandet att en viss andel (10 respektive 20 %) av den befintliga vallarealen används för att odla energigröda, i Figur 9 visas biogaspotentialen från 20 % vallareal. Biogaspotentialen från energigröda bedöms uppgå till mellan 80-160 GWh per år i Västerbotten och mellan 40-80 GWh per år i Norrbotten beroende på vilken vallareal som finns att tillgå. Figur 9. Karta med biogaspotentialen från odling av energigröda på 20 *% av vallarealen i Norr- och Västerbotten. 4.3.1 Hur stor åkerareal kan finnas tillgänglig? Vid beräkning av biogaspotentialen från energigröda antas att 10 respektive 20 % av den befintliga vallarealen kan finnas tillgänglig för odling av energigröda till biogasproduktion. Totalt uppskattas att det krävs mellan 7 700 och 15 400 hektar för att tillgodose denna biogaspotential. En viktig fråga är hur stor andel jordbruksmark som faktiskt finns tillgänglig för ändamålet, eftersom den befintliga vallarealen redan utnyttjas? En kartläggning utförd av Jordbruksverket (2008:7) visar på stora arealer som inte utnyttjas alls eller endast används inom extensiv jordbruksproduktion (resurssnålt jordbruk), se Figur 10. En stor del av den outnyttjade arealen finns på små block, det gäller såväl för mark i träda och för mark som för närvarande inte ingår i Jordbruksverkets stödsystem. Figur 10. Regional fördelning av mark som inte längre används. Underlag från Jordbruksverket 2008:7.

14 För Norr- och Västerbotten bedöms enligt Jordbruksverkets rapport att det finns cirka 30 000-40 000 hektar jordbruksmark som inte utnyttjas idag. En del av åkermarken har överförts till skog och kan därför inte räknas in i markpotentialen, men arealens storlek är svår att uppskatta eftersom kartmaterialet i blockdatabasen och Riksskogstaxeringen inte är direkt jämförbara. Enligt Hushållningssällskapet (personlig kontakt Wahlberg-Roslund, 2013) kan uppemot cirka 80 000 hektar fallit ur systemet i Norr- och Västerbotten sedan 1950-talet, alltså lika stor andel som idag används för slåtter- och betesvall. Denna mark är troligen skogs- och/eller slybeväxt idag. Slutsatsen indikerar att det bör finnas mark tillgänglig för odling av energigröda till biogasproduktion. I Vännäs har lantbruksföreningen Klara Gas genomfört en intresseenkät för att ta reda på hur mycket areal som kan finnas tillgänglig för odlig av energigröda. De har varit noga med att denna areal inte ska konkurrera med matproduktion. De svar som inkommit visar på över 1600 hektar i en tremilsradie runt Vännäs vilket, tillsammans med gödsel i samma område, räcker för att tillgodose en tänkt anläggning i denna kommun. 4.4 MATAVFALL Biogaspotentialen från matavfall är direkt relaterad till befolkningsmängd. I Norroch Västerbotten bor det cirka 500 000 personer (statistik inhämtad från SCB daterad 2012-12-31). Den totala mängden matavfall uppgår enligt nyckeltal från Avfall Sverige till cirka 90 kg per person och år, vilket innebär att det uppstår cirka 45 000 ton matavfall per år i regionen. Allt matavfall kan dock inte samlas in pga. felsortering, hemkompostering etc. och för att tillgängliggöra det insamlade matavfallet för biogasproduktion krävs förbehandling som i sin tur ger upphov till vissa rejektmängder. Med en begränsning på 70 % insamlingsgrad blir den tillgängliga mängden cirka 32 000 ton, vilket motsvarar cirka 37 GWh biogas per år. I Figur 11 åskådliggörs respektive kommuns biogaspotential från matavfall. Av kartmaterialet framgår att det främst är i de befolkningstäta delarna av regionen som biogaspotential från matavfall kan erhållas. Figur 11. Karta med biogaspotentialen från matavfall i Norr- och Västerbotten. 4.4.1 Befintlig behandlingskapacitet I dag finns det två anläggningar (Skellefteå och Boden) för behandling av matavfall i Norr- och Västerbotten, som tillsammans har en behandlingskapacitet på cirka 16 500 ton matavfall per år. Den möjliga matavfallsmängden bedöms vara nästan

15 dubbelt så stor jämfört med nuvarande behandlingskapacitet. Samtidigt utnyttjas inte den behandlingskapacitet som finns idag fullt ut. I Skellefteå finns kapacitet att ta emot och behandla cirka 13 500 årston matavfall, och i dagsläget används anläggningen till cirka 50 % av dess kapacitet (personlig kontakt Peter Edlund). Utöver Skellefteå kommun levererar Umeå och Luleå kommuner (via jordförbättringsföretag) cirka 3 400 ton matavfall per år till anläggningen. För närvarande undersöks möjligheten för ökad användning av slaktavfall i behandlingsanläggningen. Svedjans biogasanläggning i Boden har i nuläget kapacitet att ta emot och behandla cirka 3 000 årston matavfall. Bodens kommun har nyligen investerat i ytterligare en rötkammare på 2000 m 3, som beräknas kunna tas i drift sommaren 2013. När anläggningen i Boden är fullt utbyggd kommer den att ha en kapacitet på drygt 6 500 årston matavfall (personlig kontakt Ove Andersson) och Piteå, Jokkmokk och Haparanda kommuner kommer då att svara för cirka 4 000 årston matavfall till anläggningen, vilket motsvarar cirka 4 GWh biogas per år. 4.4.2 Matavfallsinsamling per kommun Idag sker separat sortering och insamling av matavfall i följande kommuner: Överkalix, Kalix, Övertorneå, Gällivare, Luleå, Piteå Älvsbyn, Boden, Haparanda, Robertsfors, Umeå och Skellefteå (uppgifter från Avfall Sverige 2012 och den rundringning som genomförts i projektet). I vissa fall förekommer kompostering, och enligt nuvarande avtal kommer matavfall från Luleå och Kalix att komposteras hos jordförbättringsföretag till och med år 2019. Därefter kommer ny upphandling att ske, troligtvis med ökat fokus på biogasproduktion. Älvsbyns kommun för en diskussion om att skicka sitt matavfall till biogasanläggningen i Boden från 2014. Bland övriga kommuner som idag inte har separat sortering och insamling av matavfall förs diskussioner med fokus på lösningar som gör det ekonomiskt möjligt att påbörja sortering och insamling. Dock är t.ex. Kiruna kommun tydliga med att deras underlagsberäkningar visar svag lönsamhet för en egen biogasanläggning. Även om upptagningsområdet utökas erhålls svag lönsamhet.

16 4.5 AVLOPPSRENINGSVERK I likhet med biogaspotentialen från matavfall är biogaspotentialen från kommunala avloppsreningsverk direkt relaterad till befolkningsmängd och befolkningstäthet. Biogasproduktionen från avloppsslam beror av det specifika slammets sammansättning och egenskaper, vilket kan variera från såväl olika avloppsreningsverk, årstider och väderlek. Den totala biogaspotentialen från avloppsslam uppgår till cirka 46 GWh per år i regionen, varav cirka 19 GWh per år härrör från Västerbotten och cirka 27 GWh per år från Norrbotten. Den geografiska spridningen beskrivs i Figur 12. De större kommunerna i regionen har redan idag biogasproduktion på avloppsreningsverken, vilket medför att en viss andel redan idag tillvaratas för biogasproduktion. Figur 12. Karta med biogaspotentialen från avloppsslam i Norr- och Västerbotten. 4.6 LIVSMEDELSINDUSTRI 4.6.1 Slakterier Rennäringen är stor i Norr- och Västerbotten. Det största renslakteriet ligger i Norsjö i Västerbotten. Idag har vissa renslakterier tillstånd att gräva ner avfallet. Bedömning av mängden renslakt baseras på Sametingets statistik avseende antal slaktade renar samt nyckeltal för tillgänglig biogasråvara som uppstår vid slakten. Under perioden 2010/2011 slaktades cirka 56 300 renar, vilket motsvarar cirka 280 ton slaktavfall. I sammanhanget kan det vara värt att notera att vid renslakteriet i Rovaniemi i Finland finns cirka 100 ton slaktavfall som eventuellt skulle kunna tillgängliggöras för biogasproduktion i Norrbotten. Samtliga större slakterier (för andra djurslag än ren) i regionen finns i Norrbotten. I Västerbotten finns inga större slakterier, utan slaktdjur transporteras istället till slakterier i Norrbotten alternativt till Västernorrland. En betydande andel av slaktavfallet som uppstår i regionen behandlas redan idag vid biogasanläggningen på Alviksgården i Luleå. Alviksgården planerar även för uppgradering till fordonsgas. Biogaspotentialen från slaktavfallet uppgår till cirka 4,2 GWh, varav uppskattningsvis 80 % redan idag behandlas på Alviksgårdens biogasanläggning i Luleå. I Tabell 2 finns en sammanställning över slakterier i Norr- och Västerbotten samt beräknad biogaspotential.

17 Tabell 2. Sammanställning av biogaspotentialen från slakterier i Norr- och Västerbotten. *renslakteri **befintlig biogasproduktion Län Kommun Mängd slaktavfall Biogaspotential Västerbotten Norsjö 100* 0,17 GWh/år Norrbotten Arvidsjaur 50* 0,08 GWh/år Gällivare 390 0,65 GWh/år Luleå 2000 3,32 GWh/år** Boden 50* 0,07 GWh/år Kiruna 30* 0,05 GWh/år 4.6.2 Mejerier Det finns sammanlagt tre mejerier i Norr- och Västerbotten. Dessa ligger i Luleå, Umeå och Burträsk och drivs av Norrmejerier. Redan idag används all gränsmjölk och övrigt avfall från mejerierna för biogasproduktion. Vid Norrmejeriers egen biogasanläggning i Umeå rötas avfall från mejerierna i Umeå och Burträsk, med en biogasproduktion på cirka 22 GWh per år. Avfallet från mejeriet i Luleå skickas till biogasanläggningen i Boden och motsvarar en produktion på cirka 0,7 GWh per år. I Tabell 3 sammanställs mejeriernas faktiska biogasproduktion. Tabell 3. Sammanställning av biogaspotentialen från mejerier i Norr- och Västerbotten. *befintlig biogasproduktion. Län Kommun Biogaspotential Västerbotten Umeå 22 GWh/år* Norrbotten Luleå 0,7 GWh/år* 4.6.3 Äggpackerier I Umeå finns ett stort äggpackeri (Norrlandsägg) som redan idag skickar äggrester till biogasanläggningen i Skellefteå. Det finns även några mindre äggpackerier i Umeå, Boden och Luleå. Inventeringen som LTU låtit göra visar på cirka 350 ton äggrester i Boden med 15 mils omnejd. Totalt uppstår äggrester motsvarande knappt 0,2 GWh per år i regionen. I Tabell 4 sammanställs äggpackeriernas biogaspotential. Län Kommun Mängd äggrester Biogaspotential Västerbotten Umeå 20 0,006* Norrbotten Boden** 350 0,1 Tabell 4. Sammanställning över biogaspotentialen från äggpackerier i Norr- och Västerbotten. *befintlig biogasproduktion. ** Boden med 15 mils omnejd 4.6.4 Fiskerier Restprodukter från fiskerier s.k. fiskrens är en biogasråvara med högt energiinnehåll. Generellt finns det idag en konkurrerande avsättning för fiskrens som minkfoder och det förekommer också att fiskrens grävs ner. En anläggning skickar fiskrens till Finland som råvara vid tillverkning av biodiesel (RME). I Norr- och Västerbotten uppstår cirka 1 500 ton fiskrens, vilket motsvarar en biogaspotential på cirka 5 GWh per år. Det bedöms kunna finnas ytterligare en viss potential från mindre verksamheter, uppskattningsvis kanske 10 % vilket ger en biogaspotential på cirka 5,5 GWh per år. I Tabell 5 sammanställs fiskeriernas biogaspotential.

18 Tabell 5. Sammanställning av biogaspotentialen från de största livsmedelsproducenterna med fiskrens. Län Kommun Mängd fiskrens Biogaspotential Västerbotten Vilhelmina 340 ton/år 1,1 GWh/år Storuman 190 ton/år 0,6 GWh/år Skellefteå Ca 300 ton/år 0,9 GWh/år Norrbotten Luleå 200-250 ton/år 0,8 GWh/år Piteå 60-70 ton/år 0,2 GWh/år Boden 250-350 ton/år 1,1 GWh/år 4.6.5 Bagerier Det finns ett fåtal större och en mångfald mindre bagerier i Norrbotten visar LTU:s inventering. I Älvsbyn i Norrbotten ligger länets största bageri, Polarbröd. Vid bageriet uppstår cirka 1 000 ton restprodukter i form av kasserad deg och mjöl samt returbröd, vilket motsvarar en biogaspotential på cirka 2,8 GWh per år. I Norrbotten bedöms det också finnas cirka 1 200 ton restprodukter från mindre bagerier som inventerats via LTU genom nyckeltal för spill och bageriernas produktion. Totalt uppskattas att det finns cirka 2 200 ton restprodukter från bagerier i Norrbotten, vilket motsvarar cirka 6,3 GWh biogas per år. Det finns ett större bageri i Umeå i Västerbotten. Vid detta bageri uppstår plastat returbröd och degar som idag avsätts som djurfoder. Bageriet vill inte lämna ut uppgifter om mängden restprodukter som uppstår vid deras verksamhet. I likhet med Norrbotten finns det många mindre bagerier i Västerbotten, som uppskattning ger upphov till cirka 1 200 ton restprodukter per år. Den uppskattade biogaspotentialen från bageriavfall i Västerbotten bedöms uppgå till cirka 3,5 GWh per år. Tabell 6. Sammanställning över biogaspotentialen från bagerier i Norr- och Västerbotten. Län Kommun Bageriavfall Biogaspotential Norrbotten Älvsbyn 1 000 ton/år 2,8 GWh/år Ospecificerad 1 200 ton/år 3,5 GWh/år Västerbotten Ospecificerad 1 200 ton/år 3,5 GWh/år 4.6.6 Potatis I Norr- och Västerbotten har ett fåtal större aktörer med hantering av potatis identifierats. Genom inventeringen som LTU låtit genomföra har cirka 2600 ton potatisrester identifierats i Haparanda med omnejd, vilket motsvarar en biogaspotential på cirka 1,1 GWh per år. I Umeå ligger Västerbottenpotatis och enligt uppgift från företaget uppstår cirka 300 ton potatisrester årligen, vilket motsvarar en biogaspotential på cirka 0,1 GWh per år. Tabell 7. Sammanställning över biogaspotentialen från potatisindustrier i Norr- och Västerbotten. Län Kommun Potatisrester Biogaspotential Norrbotten Haparanda 2600 ton/år 0,9 GWh/år Boden 500 ton/år 0,2 GWh/år Västerbotten Umeå 300 ton/år 0,1 GWh/år 4.6.7 Förpackat livsmedelsavfall Det uppstår viss mängd förpackat livsmedelsavfall i Norr- och Västerbotten. Uppskattningsvis cirka 1000 ton per år i respektive län, med en total biogaspotential på cirka 2 GWh per år. I Tabell 8 sammanställs biogaspotentialen från förpackat livsmedelsavfall i regionen.

19 Tabell 8. Sammanställning över biogaspotential från förpackat livsmedelsavfall i Norr- och Västerbotten. Län Kommun Förpackat avfall Biogaspotential Norrbotten Ospecificerad 1 000 ton/år 1,0 GWh/år Västerbotten Ospecificerad 1 100 ton/år 1,1 GWh/år 4.6.8 Sammanställning Biogaspotentialen från livsmedelsindustrin i Norr- och Västerbotten uppgår till cirka 44 GWh per år, se Tabell 9 för länsvis sammanställning. Västerbotten står för cirka 67 % av den totala biogaspotentialen från regionens livsmedelsindustri. De största potentialerna utgörs av mejeri- och bageriavfall. Allt mejeriavfall samt merparten av restprodukterna från slakteri och äggpackeri går redan idag till biogasproduktion. Tabell 9. Sammanställning över biogaspotentialen per livsmedelsindustri samt per län. LIVSMEDELSINDUSTRI NORRBOTTEN VÄSTERBOTTEN TOTALT Slakterier 4,2 0,2 4,4 Mejerier 0,7 22 22,7 Äggpackeri 0,1 0,006 0,1 Fiskerier 1,2 2,6 3,8 Bagerier 6,3 3,5 9,8 Potatis 1,1 0,1 1,2 Förpackat livsmedel 1,0 1,1 2,1 TOTALT 14,6 29,5 44,1 Biogaspotentialen från livsmedelsindustrin i Norr- och Västerbotten är fördelad enligt nedanstående karta, se Figur 13. Figur 13. Karta med biogaspotentialen från livsmedelsindustrin i Norr- och Västerbotten.

20 4.7 ÖVRIG INDUSTRI Inom ramen för den övriga industrin har garverier, fodertillverkning, avisningsvätska från flygplatser samt pappers- och massabruk identifierats. Det förekommer säkerligen ytterligare verksamheter som ger upphov till råvaror lämpliga för biogasproduktion, men dessa bedöms i sammanhanget som små och påverkar därmed inte den totala biogaspotentialen i någon större utsträckning. 4.7.1 Garveri Det finns några mindre garverier i Norrbotten och Västerbotten som tillverkar läder, främst från ren. I garveriprocessen uppstår limläder (bestående av kött och fettrester från djurhuden) som med fördel kan användas som råvara för biogasproduktion. Vid ett garveri i Pajala uppstår cirka 5 ton limläder per, vilket motsvarar cirka 0,005 GWh biogas per år. Det är främst under vinterhalvåret i samband med renslakt som restprodukten uppstår. Garveriet har tidigare haft diskussioner med biogasanläggningen i Boden och med ett lokalt biogasprojekt i Pajala, men eftersom det är relativt små mängder har företaget hitintills valt att kompostera materialet. 4.7.2 Fodertillverkning Tillverkning av djurfoder sker vid två fabriker i Holmsund, Umeå kommun. Tillsammans ger fabrikerna upphov till cirka 525 ton restprodukter och spannmålsrens, vilket motsvarar en biogaspotential på cirka 0,7 GWh per år. Den årliga avfallsmängden varierar beroende på olika omständigheter bl.a. foderkvalitet. I dagsläget tillverkas pelletsbränsle av merparten av restprodukterna, och viss mängd komposteras. Det finns intresse för avsättning till biogasproduktion. 4.7.3 Flygplatser På flygplatser uppstår under vinterhalvåret avisningsvätska (glykolbaserad lösning) som med fördel kan behandlas i en biogasanläggning. Kontakt har tagits med samtliga flygplatser i regionen, men uppgifter har tyvärr inte inkommit från alla. Dock finns de större flygplatserna representerade i sammanställningen, se Tabell 10 för ytterligare information. Totalt uppstår cirka 200 ton avisningsvätska per år vid flygplatserna, vilket motsvarar en biogaspotential på knappt 0,5 GWh per år. Den faktiska biogaspotentialen är något högre eftersom samtliga flygplatser i regionen inte finns inkluderade i sammanställningen. Tabell 10. Sammanställning av biogaspotential från avisningsvätska på flygplatser i Norr- och Västerbotten. *går redan idag till biogasproduktion. Län Kommun Avisningsvätska Biogaspotential Norrbotten Gällivare 7 ton/år 0,02* Luleå 85 ton/år 0,19 Västerbotten Storuman 0,7 ton/år 0,002 Umeå 83 ton/år 0,19* Skellefteå 28 ton/år 0,06* 4.7.4 Pappers- och massaindustri Vid tillverkning av papper och pappersmassa används stora vattenmängder, som måste behandlas och renas innan det släpps ut till recipient eller leds tillbaks till processen. I samband med vattenreningen uppstår fiber- och bioslam samt avloppsvatten, som skulle kunna tas omhand för biogasproduktion. Generellt gäller att bioslam och avloppsslam lämpar sig bättre för rötning än fiberslam p.g.a.

21 fiberslammets höga fiberinnehåll som är svårnedbrytbart. Vid de flesta reningsverk på pappers- och massabruken blandas fiber- och bioslam idag. Nedan beskrivs kortfattat de två slamfraktionerna vid pappers- och massabrukens vattenrening: Fiberslam uppkommer i början av vattenreningen genom mekanisk avskiljning eller försedimentering. Innehåller stor mängd fiber från pappers- eller massatillverkningen. Bioslam uppkommer i senare del av vattenreningen genom biologisk avskiljning s.k. biosteg. I regionen finns det fyra stycken pappers- och massaindustrier, se Tabell 11 för sammanställning. Idag förekommer ingen biogasproduktion från angivna industrier i Piteå, Kalix och Umeå kommuner. Företrädare för pappers- och massaindustrierna är generellt förtegna när det gäller information om rötning av fiber- och bioslam. För bedömning av biogaspotentialen från dessa biogasråvaror har därför ett nyckeltal på 2 kg rötbart material per ton producerad massa tillämpats (vedertaget från olika forskningsrapporter bl.a. Värmeforsk rapport nr 1175). Tabell 11. Sammanställning av pappers- och massaindustrier i Norrbotten och Västerbotten, i tabellen redovisas även uppgifter för Domsjöfabriker i Örnsköldsvik för jämförelse. *kraftliner är ett baspapper som tillverkas av nyfiber och som används vid tillverkning av högklassig wellpapp. Län Industri Beskrivning Biogaspotential Norrbotten Norrbotten Norrbotten Västerbotten Örnsköldsvik, Västernorrland Smurfit Kappa Kraftliner i Piteå kommun SCA Munksund i Piteå kommun BillerudKorsnäs Karlsborg i Kalix kommun SCA Obbola i Umeå kommun Europas största kraftlinerproducent* med en årskapacitet på 700 000 ton (1400 ton biogasråvara). Smurfit Kappa är en sulfatfabrik. Produktion av kraftliner sedan 1975, och har idag en av världens största linermaskiner med senaste teknologin. Produktionen uppgår till 435 000 ton per år (870 ton biogasråvara). SCA är en sulfatfabrik. Tillverkning av kraftpapper, vitt säckpapper och avsalumassa. Produktionen uppgår till cirka 300 000 ton per år (600 ton biogasråvara). Billerud är en sulfatfabrik. Tillverkning av kraftliner*. Anläggningen har en årskapacitet på 365 000 ton (730 ton biogasråvara). SCA Obbola är en sulfatfabrik. Domsjöfabriker Ett av världens ledande bioraffinaderier med tillverkning av viskos, specialcellulosa och gröna kemikalier från träråvara. Sulfitmassabruk. Biogasproduktion sker genom rötning av industriellt avloppsvatten. 32 GWh/år 17 GWh/år 14 GWh/år 20 GWh/år Faktisk produktion på 80 GWh/år som ersätter gasol i lignintork, samt överskottsgas till kraftvärmeproduktion. Ett rimligt antagande är att biogaspotentialen från dessa industrier tillsammans motsvarar cirka 80 GWh per år, under förutsättning att nuvarande produktionskapaciteter bibehålls. Förutsättningarna för biogasproduktion från

22 sulfatmassafabrikernas avloppsvatten är dock inte lika bra som från exempelvis Domsjöfabrikens sulfitmassaprocess. Det förekommer avsevärda skillnader i innehåll av svavel, kväve, fosfor, näringsämnen, organiska föreningar samt typ av blekning i processen som påverkar biogasproduktionen. Samtliga pappers- och massaindustrier i Norr- och Västerbotten har undersökt möjligheterna att framställa biogas genom rötning av avloppsvatten och slamfraktioner, i vissa fall har även förgasning av svartlut undersökts. Det är främst den höga kostnadsbilden som ännu inte möjliggjort biogasproduktion från dessa industrier. Parallellt har Domsjöfabriker i Västernorrland långtgående planer på att förädla befintligt och kommande överskott av biogas till fordonsgas.

23 4.8 SAMMANSTÄLLNING Den totala biogaspotentialen i Norr- och Västerbotten uppgår till cirka 570 GWh per år, varav Norrbotten står för cirka 42 % och Västerbotten för cirka 58 %. I Tabell 12 har biogaspotentialen i regionen sammanställts på kommunnivå samt typ av råvara till biogasproduktion. Tabell 12. Sammanställning av den totala biogaspotentialen i Norr- och Västerbotten fördelad per kommun och typ av råvara till biogasproduktion. Gödsel Skörderester Län Kommun Norrbotten Arvidsjaur 0,5 0,0 1,5 0,5 0,9 0,08 - - 3 Arjeplog 0,2 0,0 0,4 0,2 0,3 - - - 1 Jokkmokk 0,1 0,0 0,6 0,4 0,5 - - - 2 Överkalix 0,6 0,1 2,4 0,3 0,3 - - - 4 Kalix 3,5 0,1 8,3 1,2 1,8 - - 14 29 Övertorneå 2,2 0,5 5,5 0,3 0,5 - - - 9 Pajala 0,6 0,04 3,0 0,5 0,4-0,0-5 Gällivare 0,2 0,0 0,6 1,3 1,7 0,6 0,0-5 Älvsbyn 2,4 0,1 4,9 0,6 0,7 2,8 - - 12 Luleå 8,4 0,9 19,4 5,4 6,6 4,8 0,2-46 Piteå 11,4 0,9 19,0 3,0 3,5 0,2-49 87 Boden 4,4 0,6 13,7 2,0 2,1 1,5 - - 24 Haparanda 2,0 0,2 5,5 0,7 2,7 0,9 0,2-12 Kiruna 0,1 0,0 0,5 1,7 1,7 0,05 - - 4 Västerbotten Nordmaling 3,9 0,01 11,6 0,5 0,6 - - - 17 Bjurholm 2,9 0,1 6,6 0,2 0,1 - - - 10 Vindeln 3,8 0,1 8,2 0,4 0,4 - - - 13 Robertsfors 15,8 0,1 24,5 0,5 0,4 - - - 41 Norsjö 0,9 0,0 2,3 0,3 0,3 0,2 - - 4 Malå 0,5 0,0 0,6 0,2 0,2 - - 2 Storuman 0,5 0,01 2,1 0,4 0,5 0,6 0,0-4 Sorsele 0,5 0,01 1,9 0,2 0,2 - - - 3 Dorotea 0,1 0,0 0,7 0,2 0,2 - - - 1 Vännäs 5,1 0,2 13,7 0,6 0,6 - - - 20 Vilhelmina 1,4 0,01 2,8 0,5 0,7 1,1 - - 7 Åsele 0,4 0,2 1,5 0,2 0,3 - - - 3 Umeå 11,2 0,5 28,6 8,4 8,3 22,2 0,9 20 100 Lycksele 1,4 0,01 4,2 0,9 1,0 - - - 8 Skellefteå 25,3 1,1 61,2 5,2 4,7 0,9 0,1-99 Totalt Norrbotten 37 3 85 18 27 11 0 63 ca 240 Totalt Västerbotten 74 2 170 19 19 25 1 20 ca 330 Totalt 110 5 255 37 46 36 1 83 ca 570 Energigröda Matavfall Avloppsslam Livsmedelsavfall Övrig industri Pappersmassa Summa

24 En betydande del av biogaspotentialen härrör från pappers- och massaindustrin samt från lantbruksbaserad biogasproduktion i form av gödsel och energigrödor. Biogaspotentialen från samhällets och livsmedelsindustrins restprodukter utgör endast en mindre del. I Figur 14 och Figur 15 åskådliggörs biogaspotentialen fördelad per råvarukategori samt kommun respektive län. Figur 14. Sammanställning av biogaspotentialen i Norr- och Västerbotten fördelad per råvarukategori samt kommun. Figur 15. Sammanställning av biogaspotentialen i Norr- och Västerbotten fördelad per råvarukategori samt län.

25 Den geografiska sammanställningen av biogaspotentialen i Norr- och Västerbotten visar att en betydande potential finns i de mer befolkningstäta områdena utmed kustregionen, och att endast mindre mängder biogas bedöms kunna produceras i inlandet. I Figur 16 åskådliggörs den totala biogaspotentialen med respektive utan pappers- och massaindustrins biogaspotential. Figur 16. Kartor med den totala biogaspotentialen i Norr- och Västerbotten. I den vänstra kartan ingår biogaspotentialen från pappers- och massaindustrin, vilket saknas i den högra kartan.

26 5 PLANERADE BIOGASPROJEKT Det pågår ett flertal biogasprojekt i Norr- och Västerbotten som kommer att medföra en ökad biogasproduktion i framtiden. Det är både kommunala och privata initiativ som driver på biogasproduktionen i regionen. Biogaspotentialen från de planerade projekten uppgår till cirka 50 GWh per år, vilket motsvarar knappt 9 % av den totala biogaspotentialen i regionen. I Vännäs planeras en biogasanläggning med cirka 35 GWh produktion baserad på gödsel, energigröda samt restprodukter från livsmedelsindustri. Projektet drivs av en grupp lantbrukare samt att Vännäs kommun ansvarar för att driva tillståndsprocessen enligt Miljöbalken. I Piteå driver en grupp lantbrukare ett projekt och ska studera möjligheten att transportera gödsel från ett tjugotal gårdar till en central placerad biogasanläggning. Biogasproduktionen från gödsel beräknas uppgå till cirka 7 GWh per år. På Frigiva gård norr om Piteå planeras en gårdsbiogasanläggning med en gödselbaserad biogasproduktion på cirka 0,8 GWh per år. I framtiden kan även några hundra ton vall per år komma att behandlas i anläggningen. I Kulbäcksliden utanför Vindeln är en gårdsbiogasanläggning under uppförande. Biogasproduktionen beräknas uppgå till cirka 0,8 GWh per år. Bodens kommun planerar en utbyggnad av reningsverket med ytterligare en rötkammare på cirka 2 000 m 3. Den nya rötkammaren ska tas i drift under sommaren 2013. Den utökade biogasanläggningen kommer att generera cirka 6 GWh per år.

27 6 HUR VÄL UTNYTTJAS BIOGASPOTENTIALEN? Vid diskussioner om den framtida biogaspotentialen är det intressant att jämföra med befintlig och planerad biogasproduktion, vilket ger en bra indikation på var den faktiska potentialen ligger. Den s.k. nyttjandegraden kan beskrivas på kommunnivå och substratnivå, i den mån det är möjligt. Nyttjandegraden kan exempelvis ge en uppfattning om vilka substrat som är tillgängliga för utökad biogasproduktion samt inom vilka segment biogasen kan förväntas växa. 6.1 NYTTJANDEGRAD PER KOMMUN Den faktiska biogasproduktionen i Norr- och Västerbotten uppgår till cirka 75 GWh per år, vilket motsvarar cirka 13 % av den totala biogaspotentialen på cirka 570 GWh per år. Uppdelat per län står den faktiska biogasproduktionen i Norrbotten för cirka 14 % av länets totala biogaspotential och Västerbotten för cirka 17 %. Nyttjandegraden i länen är relativt låg och det finns goda förutsättningar för utökad biogasproduktion i länen. Den planerade biogasproduktionen i Norr- och Västerbotten uppgår till cirka 50 GWh per år, vilket motsvarar cirka 9 % av den totala biogaspotentialen i regionen. Uppdelat per län står den planerade biogasproduktionen i Norrbotten för cirka 6 % av länets totala biogaspotential och Västerbotten för cirka 14 %. Vid bedömning av biogaspotentialens nyttjandegrad är det av intresse att jämföra med den faktiska och planerade biogasproduktionen, vilken åskådliggörs i Figur 17 nedan. Figur 17. Biogaspotentialens nyttjandegrad per kommun i Norr- och Västerbotten

28 6.2 NYTTJANDEGRAD PER SUBSTRAT I Figur 18 presenteras biogaspotentialens totala nyttjandegrad fördelad på substratkategorier för Norr- och Västerbotten tillsammans. Det kan konstateras att det i dagsläget främst är avloppsslam, matavfall och industrins restprodukter som utnyttjas för biogasproduktion. Med hänsyn tagen till planerade biogasprojekt kommer nyttjandegraden för gödsel, odlingsrester och energigrödor att förändras i positiv bemärkelse. Slutsatsen är att biogasproduktionen kan ökas från i stort sett samtliga substratkategorier förutom avloppsslam samt från mejerier där huvuddelen redan idag utnyttjas till biogasproduktion. Ny*jandegrad'per'substrat'i'Norr8'och'Västerbo*en' GWh/år' 300' 250' 200' 150' 100' 50' 0' Matavfall' Livsmedelsindustri' Övrig'industri' Pappersmassa' Avloppslam' Gödsel' Skörderester' Energigröda,'20%' av'vallarealen' Tillkommande'potenAal' 17' 9' 0' 83' 11' 83' 4' 240' Planerade'projekt' 6' 1' 0' 0' 0' 28' 1' 15' Befintlig'produkAon' 14' 26' 1' 0' 35' 0' 0' 0' Figur 18. Nyttjandegrad per substrat i Norr- och Västerbotten. Med tillkommande potential avses den totala potentialen minus befintlig produktion och planerade projekt. En hel stapel (blå, röd och grön markering) representerar den totala biogaspotentialen.

29 7 SLUTSATSER 7.1 DISKUSSION OM RÅVAROR Dagens produktion på 75 GWh per år skulle kunna utökas till cirka 570 GWh per år. Biogasproduktionen i Norr- och Västerbotten kan därmed växa med 495 GWh per år, vilket motsvarar en ökning på cirka 85 %. Det är främst inom segmenten gödsel och energigrödor samt från pappers- och pappersmassaindustrin som en betydande biogaspotential återfinns. Även om det förekommer en viss biogaspotential från skörderester, matavfall och livsmedelsindustrins restprodukter är dessa relativt små i jämförelse, med dessa ändå omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Nedan följer ett kort resonemang om respektive råvarukategori och dess möjligheter och begränsningar. 7.1.1 Gödsel Den gödselbaserade biogaspotentialen uppgår till cirka 110 GWh per år. Endast mindre mängder gödsel går idag till biogasproduktion, vilket innebär att det finns en betydande biogaspotential att tillvarata. Samtidigt som merparten av gödselmängderna är lokaliserade längs med kuststräckan, och att endast en mindre andel av biogaspotentialen återfinns i inlandet medger gödselns egenskaper inte några längre transporter. Uppskattningsvis kan gödsel transporteras cirka 2-5 mil för att inte gödselns energiinnehåll ska förbrukas i transporten. De lantbruksbaserade initiativen till ökad biogasproduktion blir därmed centrala i den framtida utbyggnaden. 7.1.2 Skörderester Biogaspotentialen från skörderester är inte särskilt stor, endast cirka 5 GWh per år. Det är dock intressant att notera att skörderester finns inom samma geografiska område som merparten av gödselmängderna, vilket innebär att biogaspotentialen från identifierade skörderester med fördel kan utnyttjas i kommande lantbruksbaserade biogasanläggningar. 7.1.3 Energigröda Det finns en relativt omfattande biogaspotential från odlade energigrödor. Vid ett antagande att 20 % av vallarealen kan användas för odling till biogasproduktion, uppgår biogaspotentialen från energigrödor till cirka 240 GWh per år. Svårigheten ligger i att avgöra hur mycket jordbruksmark som totalt finns tillgänglig för sådan odling. Jordbruksverket påtalade 2008 nödvändigheten av att inventera arealen ej brukad mark, men ingen regional inventering har ännu genomförts. Av denna anledning är det intressant att Klara Gas ekonomiska förening i Vännäs på eget initiativ genomför en egen inventering i Vännäsområdet under våren 2013. Inventeringen genomförs som en enkätundersökning bland cirka 1500 markägare inom en radie på 3 mil från Vännäs. Med metodik och resultat från denna inventering kan andra lantbrukskluster genomföra liknande studier för att klargöra befintlig vilande potential. 7.1.4 Matavfall Biogaspotentialen från matavfall är direkt relaterad till befolkningsmängd, och därmed utgör kuststräckan den största potentialen. Det är även vid de mest befolkningstäta delarna av Norr- och Västerbotten som befintlig infrastruktur för behandling av matavfall finns. I kontakten med befintliga behandlingsanläggningar för matavfall i Skellefteå och Boden framkommer att det finns ledig kapacitet för behandling av ytterligare matavfallsmängder, vilket bör undersökas vidare.