Den 22 september släpps Blank is Sånger av Joni Mitchell som Irma har översatt och producerat. Albumet släpps på egna skivbolaget Blå rymd via EMI. Irma som tidigare släppt sex soloalbum, vunnit Grammis som bästa kvinnliga popartist och arbetat som skådespelerska på film och teater fick en särskild känsla för Jonis låtmaterial redan i tonåren. Häromhösten gjorde hon en roadtrip tillsammans med fotograf Tina Axelsson i Jonis fotspår. Från Saskatoon till Vancouver. Filmmaterial därifrån kommer användas som projektioner under konserterna, i de lokaler där det fungerar tekniskt. För bokning kontakta: MTA Production AB www.mtaprod.se 08-660 80 88 hilda@mtaprod.se Hemsida: irmaschultzkeller.se För intervjuer och annat kontakta: EMI Music Sweden, 08-527 150 00, nina.nestlander@emimusic.com IRMA SCHULTZ KELLER BIOGRAFI. BLANK IS Sånger av Joni Mitchell. Foto: Tina Axelsson, Kanada, 2007. P2010 HI FIDELITY PRESS. g2010 HI FIDELITY PRESS. Utdrag från Hi Fidelity Press.
[ 2 ]»DET ÄR NÅGOT MED DEN DÄR STORA LÄNGTAN.«Dden första skiva jag verkligen minns är The Beatles»Abbey Road«. Jag var 4 år när den kom och mina föräldrar måste ha spelat den om och om igen. Vi bodde på Brännkyrkagatan, bredvid trapporna upp till Tavastgatan, i en lägenhet högst upp i huset. Det här var långt innan det blev tjusigt med vindslyor och bredvid oss låg de andra hyresgästernas vindskontor. Jag minns en känsla av magi då solen krängde in över plankgolvet samtidigt som»here Comes The Sun«fyllde rummet. Jag var ett extremt blygt barn som rodnade så fort jag blev tilltalad eller hamnade i blickfånget. Fick ofta höra kommentarer som: Text: Irma Schultz Keller. Jag föddes på Södersjukhuset 1965. Växte upp i trakterna runt Mariatorget med en mamma som arbetade som skräddare och så småningom utbildade sig till journalist. Pappa flackade på den tiden runt mellan olika jobb; trädgårdsmästare på Skansen, scenarbetare på Dramaten, vårdare på dagcenter... Ibland satte han sig vid pianot och lirade blues och jazz. Jag och min två år äldre syster Idde sjöng i stämmor och i vårt rum stod en gammal tramporgel som vi skrev melodier på. Ingen av oss kunde noter så vi hittade på ett eget system. Satte klisterlappar på tangenterna, skrev bokstäver på de svarta och siffror på de vita och så kunde vi skriva ner våra melodier. Idde & Irma Schultz, 1969. Foto: Mamma. Spara lite rödfärg till lagårdsdörrn! I hemlighet drömde jag om att bli filmstjärna och skrida ner för en lång, svängd trappa à la Rita Hayworth. Sjöng gjorde jag också i baksätet på bilen. Min pappas släkt hade ett gammalt hus på en vall utanför Funäsdalen dit vi ibland åkte på loven. När vi åkt länge och det blivit mörkt ute lutade jag mig nära rutan och sjöng tyst så ingen annan skulle höra. Då studsade ljudet av rösten tillbaka och förstärktes. Det var någon sorts tröst i det där. Och kanske en glädje över ett uttryck. Mina föräldrar skiljdes och vi flyttade upp till en lägenhet på Bastugatan. Mamma fick jobb på Sveriges Radio.
[ 5 ] Foto nedre: Pappa, 1975. Foto övre: Micke Jansson, 1981. Det var på den tiden då varje programmakare satte sin egen musik. Då och då kom en bunt pressex av nya skivor med hem och jag och syrran botaniserade friskt i högarna: elo, Barry Manilow, en samlingsskiva med tidig punk från New York, 10 cc... De första skivor jag minns att jag köpte för egna pengar var en singel med The Sweet och en lp med The Dubliners.»Efter mycket tjat hängde vi med till en replokal någonstans i närheten av Vitabergsparken.«Iddes och mina vägar skiljdes då jag började i musikklass. Men på gymnasiet landade vi båda på Södra Latin. Efter mycket tjat hängde vi med till en replokal någonstans i närheten av Vitabergsparken. Ett band hade bildats som skulle sjunga Motown-låtar på fester, det var tanken. Det blev aldrig så utan istället började det skrivas ny musik som resulterade i bandet Zzzang Tumb. Vi fick kontrakt med Stranded Rekords, Klas Lundings första bolag, där bl a Lustans Lakejer och Ratata låg. Det blev några singlar och en fulllängdare och Idde och jag började få körjobb med andra band och artister. Under 80-talet var vi nog med på det mesta som spelades in i Stockholm; Lolita Pop, Di Leva, Imperiet, Lustans Lakejer och Reeperbahn för att nämna några. Jag jobbade på glassbar, restaurang, fotolabb och gick en teaterskola på Kursverksamheten. Sen sökte jag och fick en del skådespelarjobb; i tv-produktioner och på scenen. 1986 bildade jag och Tom Wolgers en duo som hette»paris Bis«. Vi spelade in nattetid i Toms vackra lägenhet på Kungsholms Hamnplan. Jag minns att han så småningom blev vräkt då han vägrade vara tyst då alla andra sov. Det blev egentligen aldrig mer än en maxisingel och en snygg video men den släpptes lite här och var i Europa.»Paris Bis«Irma Schultz & Tom Wolgers, 1986. Foto: Carl Bengtsson.»Första skivan skrev vi på min mammas landställe «1988 kom min första solosingel:»tillbaks till mig«. Jag hade då börjat jobba med Lars»Billy Bolero«Hansson. Första skivan skrev vi tillsammans på min mammas landställe under några sommarveckor och den kom att heta»då staden har vaknat«(1989). För den fick jag en Grammis som bästa kvinnliga popartist. Till andra skivan»irma«(1991) skrev Mauro Scocco en låt som kom att bli en rejäl hit:»precis som du«. Vi hade dock gjort så många versioner att vi i slutskedet av produktionen var så trötta på låten att vi var nära att lyfta bort den från skivan (!) Även låten»stureplan«kom att spelas mycket på radio och»irma«sålde nästan platina (97 000 ex). I höstas fick jag reda på att den kvalat in till boken»tusen svenska klassiker 1956 till idag«som kom ut 2009. Mycket hände i samma veva; jag gjorde den kvinnliga huvudrollen i en tv-serie som hette»kvällspressen«och jag blev gravid.
[ 6 ]»Efter den (tredje skivan) gick luften ur och jag föll in i en kris som utspelades på många plan.«tredje skivan, som kom till i en något ofokuserad fas i livet som nybliven förälder, kom ut 1993 och fick heta»tröst för stygga barn«. Efter den gick luften ur och jag föll in i en kris som utspelades på många plan. Krisen ledde till flera beslut. Jag separerade, sökte och kom in på Teaterhögskolan och sist men inte minst växte behovet av att skriva mer själv. Jag ville ta mer ansvar för helheten, inspelningen och hur det sedan presenterades. Det resulterade i skivan»andas fritt«(1995) som producerades av Kjell Andersson.»Det kom som en sång från ett undangömt fönster jag glömt att stänga någon gång det kom som en stark storm och svepte med sig allt ingen idé att vända om Allt jag vill är att andas fritt idagandas fritt«. Irma Schultz, 1995.»Jag håller fortfarande den skivan som något av det modigaste jag gjort.«temat var oundvikligen»separation«och jag håller fortfarande den skivan som något av det modigaste jag gjort. Den är självutlämnade och ganska egensinnig. När jag lyssnar på den idag kan jag fyllas av både stolthet och skam. Den mötte kraftigare reaktioner än mina tidigare skivor, både negativa och positiva. Jag hade precis lärt känna Tina Axelsson som var fotograf och vi reste till Island och hängde några dagar och tog bilder som sen användes till omslaget. Skivan spelades in i emi-studion vid Skärmarbrink med en fantastisk uppsättning musiker; Esbjörn Svensson, Lars Halapi, Lasse Englund, Svante Henrysson, Magnus Persson m fl.»ordnar mitt hem, jag målar och spacklar, alla sprickor spacklar jag igen. Sol kommer in, kom in. Vem är du som stirrar på mig så där, från andra sidan spegeln, är det jag. Var kom den där rynkan ifrån, är det charm, är det jag. Det kan det inte va, det kan det absolut inte va. För jag mår bra, bättre än någonsin faktiskt, bara jag får värme, vila och ljusvärme vila och ljus«. Irma Schultz, 1995. Irma, Reykjavik, Island, 1995. Foto: Tina Axelsson. Under några års tid hade jag tillsammans med några musikervänner spelat Joni Mitchell på ställen runt om i stan. Det resulterade i skivan»a Bird That Whistles Songs of Joni Mitchell«som kom ut 1996, med Kjell Andersson som medproducent. Tina Axelsson stod även denna gång för fotografierna som togs i samband med inspelningen, vilken till största delen skedde live på Lydmar Hotel. Foto: Tina Axelsson, Island 1995.
Foto: Tina Axelsson, Kanada, 2007.
[ 11 ] en bilfärd norrut ett helt sjuttiotal i skymningsljus med tallar och gran alltid så ensam där bak Hör du mig kan du höra mig nu när jag ropar Imma på glas«. Irma Schultz Keller, 2003 Foto: Lina fänge, 2003. Jonas Malmsjö & Irma Schultz»The Black Rider«1997. Foto: Sara Lindh. < Sen följde fyra år på Teaterhögskolan och praktikjobb på Dramatens Elverket som premiäröppnade med»the Black Rider«, en musikal av Tom Waits i regi av Rikard Gunther. Några år med skådespeleri på Dramaten, Riksteatern, Parkteatern och Malmö Dramatiska Teater följde. Höjdpunkten hittills är nog rollen som»hon«i Jon Fosses»Någon kommer att komma«i regi av Eirik Stubö. Vi blev inbjudna till flera teaterfestivaler i Europa och Teaterbiennalen och jag fick ta emot Riksteaterns pris.»ett tema som genomsyrar den skivan är barndom «. 2003 kom»imma på glas«, den första skivan på åtta år. Den producerades av Björn Yttling. Ett tema som genomsyrar den skivan är»barndom«. Titellåten»Imma på glas«handlar just om minnet av att sitta i baksätet på en bil och sjunga mig till tröst nära rutan.»imma på glas prövar min röst sjunger så svagt sjunger till tröst Vintern 2006 gjorde jag och Uno Svenningsson ett slags duoprojekt:»sånger för december«. Jag hade börjat översätta låtar av Joni Mitchell och här passade»river«(som på svenska heter»blank is«) in i det vintriga temat. Jag översatte även en låt av k.d. Lang;»Barefoot«som fick heta»på nakna fötter«.»vi återfann varandra i bänken i Allhelgonakyrkan på Södermalm«. 2007 släpptes»psalmer«som jag, Toni Holgersson och Lasse Englund sakta och organiskt låtit växa fram i Lasse studio ute på Lidingö. Jag hade körat på några av Tonis skivor i början av 90-talet och vi återfann varandra i bänken i Allhelgonakyrkan på Södermalm. Där gick vi båda under en period på söndagskvällarnas mässor och fann att vi berördes starkt av samma psalmer. Vi reflekterade över det faktum att man i den anglosaxiska musikkulturen sjunger om tro i alla musikgenrer medan man här gärna hoppar till om någon sjunger»gud«och placerar in i fack. Något som dock börjat luckras upp mer och mer på senare år. Vi ville också se hur det skulle låta om vi sjöng de här sångerna utifrån vår känslomässiga och musikaliska grund.
[ 13 ] BLANK IS Sånger av Joni Mitchell. Trots den snabba inspelningen har skivan verkligen fått ta tid. Mellan de två inspelningstillfällena (som skedde under 2008) hann ett halvår passera. Först ett år senare mixades skivan. (Utgivningsdatum: 22 september 2010). Blå rymd. Distribueras av: emi Music Sweden ab. 50999 629974 2 3 Nu är jag mäkta stolt att presentera den första skivan på Blå Rymd. Den kommer ut via licens på emi och innehåller tio sånger av Joni Mitchell som jag översatt och producerat. Vi repade hemma hos mig och spelade sen in skivan på bara två dagar med en alldeles självlysande trio i grunden: Martin Hederos klaviaturer, Johan Berthling kontrabas och Andreas Söderström gitarr. På två spår förstärkta av min man, Nino Keller, på trummor och slagverk. Foto: Tina Axelsson, Kanada, 2007. Foto: Tina Axelsson, 2010. Uppifrån: Andreas Söderström, Martin Hederos & Johan Berthling. Foto: Tina Axelsson, 2010. Merparten av låtarna kommer från Jonis album»blue«av den naturliga förklaring att det är den skivan jag levt mest med. De andra kommer från»song to a Seagull«,»Ladies of the Canyon«,»Court and Spark«och»Hejira«. Jag valde förstås att jobba med de låtar som berört mig mest, men sen handlade det också om vilka som lät sig
[ 15 ] översättas. Något jag fick fundera länge på var hur jag skulle lösa refrängen i»river«. Joni sjunger:»i wish I had a river I could skate away on«. Alla uttryck för vattendrag på svenska är enstaviga: å, flod, fors, sjö, hav Blev lycklig när poletten trillade ner:»jag önskar mig en blank is jag kan färdas bort på«. efter henne och via internet, som var alldeles i startfasen då, fann de varandra. Hon återförenades inte bara med sin dotter utan fick då även veta att hon var mormor. I en del sånger har hon antytt sitt bortvalda föräldraskap och smärtan i det, men kanske är det först med facit i hand som de hintarna känns uppenbara. Foto: Tina Axelsson, Kanada, 2007.»Det närmar sig jul De hugger ner träden De sjunger alla sånger Om kärleken och glädjen Och jag önskar mig en blank is Jag kan färdas bort påblank is«. (»River«) Joni Mitchell. Lokal text: Irma Schultz Keller. Joni Mitchell Publishing Corp Sony/ATV Music Publishing Scandinavia 1996 utdelades Polarpriset till Joni Mitchell. Hon fick en mängd priser i mitten av 1990-talet, flera»life achievement awards«samt blev invald i Rock&Roll Hall of Fame. Många artister har genom åren utnämnt henne till en stark inspirationskälla och förebild. Hon visade sig tidigt vara en gudabenådad låtskrivare som började sin bana med att skriva för andra artister. Sen klev hon fram själv och blev något av en ikon för en hel generation med sina självutlämnande texter, sitt allvar, sin humor och sitt säregna sätt att spela gitarr, som var en följd av hennes insjuknande i polio som barn.» via internet, som var alldeles i startfasen då, fann de varandra «I femtioårsåldern chockerade hon alla, inklusive sina föräldrar, med att berätta att hon hade en dotter. En dotter som skulle ha fötts 1965 och som hon då adopterade bort. Hon började söka»född med månen i kräftans bild Döp henne till nåt hon kan svara till Lilla grön, kan ingen vinter betunga Lilla grön, för att vi var så unga Lilla grön, bli en dansens drottning Han for till Kalifornien Han hade hört att det var varmare där Så du skriver i ett brev att hennes ögon är blå Han sänder dig en dikt som du inte förstår Lilla grön, han är helt sin egen Bara lite grönt som när vårens knoppar slår ut i blom Det finns krokusar till fröken din imorgon Bara lite grönt som i norrskenshimlens andetag Det finns istappar och födelsedagar Och då och då finns sorgenlilla grön«. (»Little Green«) Joni Mitchell. Lokal text: Irma Schultz Keller. Crazy Crow Music Sony/ATV Music Publishing Scandinavia» etttomrumsom vill bli fyllt,en ständig längtan bort «Hon växte upp på landsbygden i Kanada, i en av dessa städer den stora vägen passerar rakt igenom. Det har ofta funnits en melankolisk ådra i hennes text och musik, ett tomrum som vill bli fyllt, en ständig längtan bort, ut i världen och efter frihet. Fåglar som flyger men också vägens vita linjer som håller henne som gisslan. Ständigt på väg. En både självvald och påtvingad ensamhet.
[ 16 ] Det är något med den där stora längtan som alltid slagit an min egen klangbotten. Det finns en sorg där någonstans.»just innan vår kärlek gick vilse sa du Jag är lika beständig som polstjärnan Och jag sa: Du befinner dig ständigt i mörkret är det nåt att ha Du kan finna mig i baren Och på baksidan av ett glasunderlägg I det blå ljuset från tv n Ritade jag en karta över Kanada Och jag skissade ditt ansikte där Du flyter i mitt blod som heligt vin Du smakar bittert och så sött Och jag kan dricka friskt av dig älskling Och ändå stå på stadig mark Ändå stå på stadig mark«häromhösten var jag i Kanada tillsammans med Tina Axelsson och gjorde en roadtrip i Jonis fotspår. Från Saskatoon till Vancouver. Vi fick med oss ett stort foto- och filmmaterial därifrån som nu redigeras ner för att bl a kunna användas som bakgrundsprojektioner under konserterna. Den kunskap jag samlat på mig om Joni kommer jag väva in i form av mellansnack. Fakta och funderingar, humor och poesi blandat med glimtar ur mitt eget liv.»hon hade dansat till vår skiva på sitt hotellrum Jag kan dricka friskt av dig«. (»A Case of You«) Joni Mitchell. Lokal text: Irma Schultz Keller. Joni Mitchell Publishing Corp Sony/ATV Music Publishing Scandinavia Joni Mitchell, Jack Mittleman & Irma, Stikkan Andersons kök, Djurgården, 1996. Foto: okänd. Huset Joni Mitchell växte upp i, Saskatoon, Saskatchewan, 2007. Foto: Tina Axelsson. Jag träffade Joni 1996 när hon var här för att ta emot Polarpriset. Vi hade några dagar före prisutdelningen tjatat in oss på en mottagning på Kanadas ambassad och darrande givit henne vår skiva»a Bird That Whistles Songs of Joni Mitchell«. Några dagar senare var det dags för prisutdelningen. Jag och Jack Mittleman, som spelade gitarr på skivan, hade inga biljetter till galan i Berwaldhallen men vi hade förstått att det var kutym att efterfesten hölls hos Stikkan Anderson på Djurgården. Vi chansade och åkte dit. Efter mycket om och men släpptes vi in. Där var knökfullt med folk och efter en stund i vimlet började vi tveka. Tänk om hon inte gillar skivan! Foto: Tina Axelsson, Kanada, 2007.
[ 18 ]»Oh, there you are! Joni s been looking for you.«det här är pinsamt...vi var just på väg att forcera oss ut igen då en man fick syn på oss och glatt utropade: Oh, there you are! Joni s been looking for you. Han banade väg för oss in i Stikkans kök. Och där stod hon. Hon sa att hon dansat till vår skiva på sitt hotellrum och vi satt sen, runt Stickans köksbord, och pratade länge om musik och konst och om det fascinerande med senapskorn. Att de trots att de är så små ger upphov till stora plantor. Hennes handflator var alldeles gula av nikotin.»alla människor på festen De har så mycket stil De är väldigt välberesta De har passkortssmil Nån är vänlig Nån är kylig Några håller stor distans Någon ställer sig i centrum Men vill va nån annanstans Fotomodellen får uppmärksamheten Men sen rinner sminket svart Hon har en ros bakom örat Och en lampskärmshatt Ena sekunden lycklig Nästa gråter hon i nåns famn Säger skrattet och gråten Två fiskar i samma damm Jag sa det när vi möttes Att jag är galen Gråt för oss alla här Gråt för Eddy där i hörnet Som inte tror han är nånting värd Och Jack som är klassens clown Och kalla Grace bakom sin mask Och för mig i min rädda tystnad Som inte hittar hem nånstans Det känns som att jag sover Kan du få liv i mig Du verkar vara känslig nog för att klara dig Jag har nerverna utanpå kroppen Och ändå stum och blind och döv Och vad gör jag på den här festen Fumlig och färglös Jag önskar att jag hade mer humor Som kunde hålla sorgen i schack Kasta allt i ett annat ljus Le hela vägen utfolks fester«. (»Peoples Parties«) Joni Mitchell. Lokal text: Irma Schultz Keller. Crazy Crow Music Sony/ATV Music Publishing Scandinavia Foto: Tina Axelsson, Kanada, 2007. Vänligen, Irma Schultz Keller