Reserapport Grindavik, Island Maj 2015 Gerd Sävenstedt
Sista etappen på vår introduktions- och avslutningsresa. Jag ska lämna och Göran Dahlén ska ta över. Sista gemensamma besöket på vår vänortsturné har varit till Grindavik på Island som återupptäcktes för ungefär 10 år sedan och just nu är den kommun vi har mest kontakter och utbyte med. Hur än man bär sig åt så tar resan nästan en dag. Jag har ju varit där några gånger tidigare och vet att det är vinterkappan som gäller även om det är den 12 maj. När vi börjar se någonting av Island genom flygplansfönstret är det bedårande vackert. Ett gnistrande vitt landskap med snötäckta vulkaniska berg, blå himmel och solsken. Vilket mottagande. - Det här är den finaste dagen vi haft i år, säger Thorsteinn Gunnarsson från Grindaviks kommun som möter oss. Thorsteinn är kultur- och fritidschef och sedan ett par år också vänortssamordnare. Lilla Grindavik med ca 3000 invånare har många vänorter, bland annat i Portugal, England och Finland men det är med Piteå som kontakterna och samarbetet är aktivt. De har hyrt en bil åt oss och vi följer efter Thosteinn som tar oss till gästhuset där vi bor under våra besök. Fullbelagt står det på dörren och så är det även om det inte är högsäsong. Därför är hotellet som snart är färdigt välkommet. I Grindaviks kommun finns Islands, utan tvekan, största turistattraktion, Blå Lagunen. Grindavik vill locka en del av de 6-700 000 gäster som kom till Blå Lagunen under förra året till tätorten som bara är 3 km bort. Vi installerar oss och värden ger oss en genomgång av huset, av de två badrummen alla gäster ska dela på, av köket där vi får fixa frukost och vilken hylla vi får ta ifrån. Jag som bott här tidigare känner mig rutinerad i boendet. Vi träffar Thorsteinn och hans 9-åriga fotbollsfantast till son och äter middag tillsammans. Är man på Island blir det ju fisk och den är fantastiskt god. Senare får jag veta att den här plattfisken är fridlyst men under vissa omständigheter får man fånga och ta till vara den.
Onsdag Thorsteinn har bjudit in personer som är på olika sätt involverade i samverkan med Piteå men först har vi ett möte där vi går igenom vad som varit och vad som ligger i pipelinen. Varje år i mars har Grindavik en kulturvecka och under förra året var vi aktivt med för första gången med två musiker. Det här gav mersmak och i år så hade vi musiker på plats som tillsammans med isländska musiker hade en oerhört uppskattad konsert. De uppträdde även på den högtidliga invigningen i kyrkan. Konstnären Sture Berglund hade både utställning och höll i ett seminarium. Det har gett mersmak och nu pratade vi om möjligheterna för artister/musiker från Grindavik att kunna komma till Piteå. Under året så har elever från årskurs 9 gjort filmer om sina respektive hemstäder. Det här är två av de som filmade och gjorde en film om Grindavik. Det har gett blodad tand för ett fortsatt kreativt utbyte mellan ungdomar. I Grindavik finns ett ungdomsråd som bör vara involverade i detta och på Kultur och Fritid finns en projektidé de vill utveckla. https://www.pitea.se/invanare/kommunpolitik/internationellt/vanorter/grindavik/#.vvl92 pbvnyd Om två år firar Piteå Grindavik (och St. Barth) 40-års jubileum och till dess bör något finnas klart, ett tillfälle då de i Grindavik hoppas att ett stort kulturbesök från Piteå borde finnas på plats. Men de hoppas också att det nästa år ska kunna finnas kulturarrangemang i Piteå med starka Grindaviksinslag. För två år sedan var ett flicklag från Grindavik i Piteå på Piteå Summergames och de var oerhört nöjda med turneringen. Vart annat år åker ungdomar i 15-årsåldern iväg till en internationell fotbollsturnering men det verkar som om Pite Summergames har lite svårt att slåss mot Benidorm dit man i regel åker. När man känner kylan som biter genom vinterkappan kan jag förstå dem trots att Piteå kunde bjuda på varmt sommarväder då de var här. Men förhoppningsvis så kommer de tillbaka till Piteå och Piteå Summergames med ett lag nästa år. Efter vårt förmöte så kommer representanter för olika verksamheter. Andrea från biblioteket, Hulda och Frida från förskolan, Frida och Kristinn från Föreningen Norden, Johan från kommunens fritidsverksamhet och Halldor från Musikskolan.
Kristinn och Haldur Möte på Stadshuset Konstnärsutbyte Sture Berglunds besök gav mersmak och ett fortsatt utbyte finns nu på önskelistan. Att få skicka hit lokala konstnärer som skulle kunna jobba med konstnärer i Piteå och sen lämna lite verk efter sig och sen vice versa. Det gäller för oss att sälja in idén både på kultur-parkfritidsförvaltningen samt att KPF undersöker vilka finansieringsmöjligheter som kan finnas. Basket Johan undrar om det finns någon basketturnering i Piteå eller dess närhet som de skulle kunna delta i. Vi lovade att undersöka saken och höra av oss till honom. Handikappomsorgen Ett område som ligger Thorstein varmt om hjärtat är att få igång ett samarbete inom handikappomsorgen. För endast några få år sedan blev handikappomsorgen en kommunal angelägenhet på Island. Strax efter att reformen genomfördes var ett par representanter från Piteå på besök i Grindavik. Kontakter knöts men ännu har inget konkret projekt startat. Thorstein som kommer från Västmannaöarna har sett vad utbyten betytt för människor med en funktionsnedsättning och nu hoppas han få igång ett sådant samarbete med oss i Piteå. Nu får vi undersöka vilka möjligheter som finns. När vi diskuterade det i den större gruppen så fanns där ett stort stöd och de tyckte att det var ett angeläget område. Biblioteket Andrea är nytillträdd bibliotekschef och har därför inte träffat vår bibliotekschef som var med till Grindavik under kulturveckan. Andrea är oerhört intresserad av att etablera kontakter med vår biblioteksverksamhet och då med fokus på verksamhet riktad mot skolan, barn och ungdomar.
Förskola Hulda som är ansvarig för en av två förskolor i Grindavik har redan etablerat kontakter med Infjärden och väntar på svar som förhoppningsvis ska leda till ett E-twinning projekt. Skolan I samband med kursen på Framnäs förra året så träffade Frida och Kristinn Satu Takkinen och det ledde till två konkreta samarbeten. Sattu Takkinen blev inbjuden till Grindavik för att introducera poetry slam och de bestämde sig för att inleda ett projekt Mitt hem där barn i de yngre åldrarna skulle berätta med hjälp av filmer, teckningar, dikter och andra kreativa medier om sitt vardagsliv, sitt rum, kompisar, sitt hus etc. Hitintills har det kommit en film från Grindavik till Piteå men här har det varit lite trögare att hitta en klass där man ansåg sig ha tid. Nu har fritids i Bergsviken anmält sitt intresse och till hösten ska projektet få en nystart. Halldura är rektor för skolan. Ett antal möjliga samarbeten inom skolan diskuterades och naturligtvis möjligheter till finansiering. Eftersom många som var där har anknytning till skolan var de oerhört glada att Göran har erfarenheter och kunskaper om vilka möjligheter det finns att söka EU- pengar för samarbeten. Det handlar om jobbskuggning, utbyten och konkreta projekt, främst med fokus på olika aspekter på hållbar utveckling. Musik Halldur som undervisar i slagverk på Musikskolan var med då en grupp från Island besökte oss under förra året och han blev inspirerad av både Framnäs och Musikhögskolan och har flera idéer han vill vidareutveckla. Ett resultat av att han var med är det samarbete som inletts inom kultur/musikområdet. Han vill också se vilka möjligheter det finns för dem att skicka musiklärare till Framnäs för att delta i deras sommarkurser. Föreningen Norden Frida är ansvarig för den andra förskolan och förra sommaren deltog hon tillsammans med Kristinn på Föreningen Nordens sommarkurs i svenska på Framnäs. Det här har lett till att de bildat en lokalförening av Föreningen Norden i Grindavik. Deras första uppgift har varit att välja ut två ungdomar från Grindavik som ska delta i årets kurs i svenska på Framnäs. De har haft en ansökningsperiod där 11 ansökningar kom in och vi bestämmer att Göran och jag ska få träffa de främsta kandidaterna och intervjua dem. Vi bestämmer att vi på fredag ska träffa flera av dem och fortsätta diskussionerna.
Bryggan Bryggan är deras Krokodil, ett hamncafé som också är ett kulturcafé. Deras hummersoppa som alltid serveras smakar mer och varje morgon när det serveras strömming till frukost är här alltid fullsatt med människor från jordens alla hörn. Vi träffar också ägaren Ali som förutom att han driver caféet också har en fisknätsfabrik i övrevåningen, en verksamhet som också vuxit. Ali är som många andra islänningar en god historieberättare och hans café är samtidigt ett litet museum med bilder av utvecklingen av Grindavik som fiskestad. På väggen finns en lång lista av namn och
han berättare att det är namnen på de som årligen hade fångat mest fisk. Den personen ansågs som en stor idrottsman och kanske det var den tävlingen som lade grunden till Grindavik som en idrottsstad. Men listan slutar 1984 för då infördes en fiskekvot som tog död på tävlingsmomentet. Även Ali känner till Piteå för en gång så var hans bror med ett fotbollslag till Piteå och han är väl medveten om att vi är vänorter. Segger är kommunens informatör och det är fösta gången jag träffar honom då han är ganska ny på tjänsten. Han tar oss runt och visar oss stan. När vi är på stans museum så får han ett samtal om att en båt gått på grund i den hårda blåsten. Genom fönstret ser vi räddningsmanskapet och en helikopter som landar. Vi åker ut till området och ser en mindre båt som ligger nära land i ett ganska otillgängligt lavaområde. Vi får veta att de två ombord lyckats ta sig i land men att man väntar att båten bara ska bli till brasved under natten som kommer. Senare får vi veta att på grund av flera lyckliga omständigheter så kommer man trots allt att med största förmodan kunna rädda även båten. året först om ett par Svåra olyckor är inte ovanliga i vattnen utanför Grindavik och vi får höra ett antal historier om när det inte gått så bra som det gör den här gången. Vi hinner också med ett besök på den nybyggda sportanläggningen och ser den nya utökade campingplatsen där en husbil parkerat trots att den öppnar för dagar. Turism och idrott, två hörnstenar i den lilla staden.
På kvällen äter vi middag med Thorsteinn och hans son, som egentligen mycket hellre vill leka med sina kompisar då det är en ledig dag i morgon, visserligen med en fotbollsturnering som väntar, men inte förrän lite senare på förmiddan. Torsdag Kristi Himmelsfärd firas också på Island och vi får en möjlighet att se lite mer av den här delen av ön. Första målet är Geysir. Längs kusten ligger husen utspridda och vågorna blir höga när de slår mot land. Landskapet är vilt, kargt och fascinerande. När vi kommer en bit från kusten förändras landskapet och blir både bördigare och mjukare. Vi stannar till vid en djup krater och jag förvånas över att säkerhetsanordningarna är så bristfälliga. Jag inte tror någon skulle klara av ett fall med livet i behåll. Är blåsten tillräckligt stark så skulle man nog kunna hamna där. Geysir ligger i Haukadalur som är ett geotermiskt aktivt område och det är Strokkur som är aktiv under den stund vi är där. Ungefär var 4-8 minut får den ett utbrott och vattenkaskaderna kan bli ändå upp till 40 meter höga. Det låter som om det är en jätteraket som skjuts iväg varje gång ett utbrott kommer och
varje gång hoppar jag till. Den stora Geysirn har ett utbrott ett par gånger per dag. Som vanligt regnar det den här dagen men vi har tur. När vi sitter i bilen regnar det och när vi gör våra stopp så är det uppehåll. På väg till Reykjavik så kör vi genom nationalparken Thingvellir. Genom den går gravsänkan som markerar att kontinentalplattorna möts. Här finns också Islands största sjö. Det här är också ett historisk viktigt område. Från 930 till 1798 var det en mötesplats för Islands parlament, Alltinget. 1930 bildades nationalparken för att bevara det som finns kvar. När man ser de nakna vidderna så tänker jag att det var väl valt. Här kunde man träffas utan att bli anfallen. Men tänker jag, - det blåste väl och regnade lika mycket på den tiden och då kunde det inte vara så kul. 2011 invigdes Reykjaviks nya kulturhus Harpan. Harpan påminner om ett strandat isberg och intrycket förstärks av en enorm glasfasad. Kulturhuset byggdes mot alla odds mitt under finanskrisen 2008. Ett hus alla har åsikter om. Jag tycker det är helläckert där det ligger vid hamnen med fönster som ett fisknät. Genom fönstret ser vi ett antal segelbåtar och jag kan inte låta bli att fundera över hur många dagar på året det är väder så att de kan lämna hamnen. Centrum ligger bara en kort väg härifrån och vi tar en promenad i de mysiga kvarteren. Det är inte svårt att förstår att Reykjavik har ett gott rykte. I själva centrum bor ca 120 000 och räknar man med ytterområden så finns här 200 000 av landets 320 000 invånare. Det här gör Island till ett av världens mest glesbefolkade länder med 3 person/ km 2, att jämföra med Piteås 13/km 2 Blå Lagunen ligger i Grindaviks kommun och det är liksom ett måste när man besöker kommunen. 38-40 grader geotermiskt spa där man får kyla ner vattnet som tas från ungefär 2 km djup där det är upp emot 240 grader. Vattnet är rikt på mineraler och det ligger en doft av svavel över området. Det lär
finnas speciella alger i vattnet som motverkar hudens åldrande och över 200 olika mikroorganismer som gör vattnet turkosblått. Fredag Den flippade undervisningen En dag fylld av studiebesök. Vi börjar i det nya biblioteket som ligger i anslutning till skolan. Andrea tar emot oss och berättar om planerna som finns, om hur hon vill utveckla biblioteksverksamheten och kampanjer de gjort för att få nya läsargrupper. Där sitter ett gäng grabbar från skolan och Andrea säger att placeringen av det kommunala biblioteket i anslutning till skolan betyder mycket och att det används flitigt. Hon är angelägen om att få igång ett samarbete med Piteå speciellt då det gäller vidareutvecklingen av verksamheten som riktas mot skolorna. Vi fortsätter en trappa upp till Musikskolan som finns i samma byggnad. Den finns också i nya lokaler. Här kan man spela det mesta. Flera av lärarna kommer hit från andra håll för att undervisa några dagar i veckan. Lokalerna är fräscha och inspirerande och från lokalerna runt omkring hör man att undervisningen är igång. Det flippade klassrummet har blivit en viktig del i och förändrat musikundervisningen. Det innebär att när läraren ger instruktioner för hemläxor så används en kamera, spelas in och finns tillgängligt på webben så att eleverna alltid har tillgång till vad som egentligen sas och vad eleverna ska träna på det hemma. Det innebär också att man får mer tid för att öva på andra saker under lektionerna. Det har inneburit att eleverna utvecklas mycket snabbare, säger Halldor som får medhåll av föreståndaren för musikskolan. Halldor som har kontakt med vår kultur-park och fritidsförvaltning är också angelägen om att få kontakter med Musikskolan i Piteå för att få igång ett samarbete. Skolan eleverna formar skolgården Skolan ligger i samma byggnad och här går elever från åk 4 till 10. När man kommer in genom dörren åker skorna av och vi kommer in i en kombinerad restaurang och aula. Ljust, fräscht och trevligt. Här är Halldora rektor sen många år tillbaka. Vi gör en rundtur i både klassrum och
fritidslokaler som man satsat mycket på de senaste åren. I deras uppehållsrum ser man att där finns utrymme både för att slappa, spela pingis, dart och att bara hänga. Det här är ett utrymme för de äldre eleverna. Halldora berättar att man inlett ett 3-årigt projekt där eleverna själva ska få utforma utegården. Det finns en massa planer på vad man ska genomföra, bland annat en hopptrampolin kopplat till basket. I Grindavik så spelar en stor del av ungdomarna fotboll eller basket och kanske lika ofta både och. Förändrade roller För några år sedan sa Robert som är borgmästare när vi träffade honom. Vi vill bli en lika bra skolkommun som vi är idrottskommun. Här pågår ett förändringsarbete som Halldora driver. En viktig del var att personal som jobbade med andra uppgifter i skolan släpptes in i klassrummen, som assistenter av olika slag. Det här har inneburit en stor förändring som gjort att självkänslan ökat och jobbet känns ännu mer meningsfullt. Det är win-win situation för alla, säger Halldora och berättar om att nu är den stora utmaningen att få föräldrarna mer positiva till skolan. Vi pratar mycket om de kontakter som tagits och etablerats mellan Grindavik och Piteå, om hur de kan vidareutvecklats och möjligheter till finansiering. Det känns som om det finns goda förutsättningar. Flera av de som jobbar på skolan har varit i Piteå och är angelägna om en fortsatt utveckling av kontakterna mellan skolorna. Föreningen Norden Efter lunch, som vi äter på skolan, så åker vi till Frida på hennes förskola. Här finns drygt 100 barn. Vi är trångbodda och det skulle behövas ytterligare en förskola, säger Frida som menar att det är svårt att vet om det ökade barnantalet är tillfälligt eller inte. Men det är många som flyttar till Grindavik då huspriserna är betydligt lägre än i Reykjavik. Segger, informatören är en av dem som flyttade till Grindavik då hans fru fick jobb där. Själv pendlade han till huvudstan innan han fick det här jobbet. Här kunde vi köpa ett hus för samma pengar som vi fick för en lägenhet i ett vanligt hyreshusområde, säger han och påpekar att han aldrig har ångrat flytten, även om han fick pendla ett par år. Vi diskuterar fortsatta möjligheter till samverkan och finansiering innan vi träffar de tre ungdomar vi ska intervjua. Två tjejer och en kille, härliga ungdomar och vi bedömde att alla tre skulle kunna tillgodogöra sig svenskundervisningen på Framnäs. Frida och Föreningen Norden har en inte alldeles enkel uppgift att nu bestämma vilka två av dem som ska få komma till Piteå i juli.
Dagarna här har gått fort och innan vi åker hem har vi en trevlig middag tillsammans med Robert, borgmästaren, Martha som är medlem i kommunfullmäktige, Kristin Maria ordförande i kommunstyrelsen och Segger. Nu har det blivit sommar säger Kristin Maria, för nu är det kallt och regnigt i stället för kallt och torrt En trevlig kväll som drar ut på tiden med god mat och goda samtal. Jag är glad att jag fått vara med de här åren och det känns jättebra att överlämna allt till Göran för jag är övertygad om att utvecklingen som är på gång kommer att vara till glädje för många, både i Grindavik och i Piteå. Reflektioner Jag minns när Robert tillträdde för några år sedan. Jag skrev ett mail till honom och berättade att vi var vänorter. Föreslog att vi kanske skulle träffas för att se om det fanns områden där vi kunde samarbeta. Svaret på mailet var kort Why? Nu vet vi varför. Det finns en massa anknytningspunkter. Vi kan tillföra värdefulla tankar och idéer till varandras verksamheter, vi inspirerar varandra och vi vet att internationella kontakter är värdefulla för att utvecklas. När vi kom dit för några år sedan var det bara nya människor vi träffade. Ett gäng ungdomar styrde stan och har de gjort bra, för de blev omvalda vid senaste valet. Ortsborna ser utvecklingen som sker, nya människor flyttar till Grindavik och det finns en smittande energi i kommunen. Det finns en nyfikenhet och vilja att knyta kontakter, att bli bättre, att utvecklas och man ser en framtid även om det finns en oro att man kanske också lever i en ny ekonomisk bubbla. I Grindavik finns ingen arbetslöshet och under sista åren har många polacker bosatt sig i Grindavik, människor som kommit dit fyller en viktig funktion och har blivit en viktig tillgång. skolungdomarna vi träffade verkade alla ha möjligheter till extraarbete, genom att rensa fisk eller jobba i Blå Lagunen och det här gav dem friheter som de tog tillvara. Jag tror att en grund för samarbetet som startat och kommer att utvecklas är att alla de olika möten mellan människor som mötts från Piteå och Grindavik har varit goda. Man har verkligen velat göra nått tillsammans. Den här känslan förstärktes ytterligare under de dagar vi var där. Varje gång jag varit där så har det slagit mig att de är otroliga värdar. Det är roligt att vara tillsammans med dem och jag som skulle kunna vara deras mamma alla känner att de ger en oerhörd energi. Jag känner att Göran har samma energi, att fortsätta att utveckla det som startats och att dra i nya trådar och jag är övertygad om att det kommer att bli många goda år framåt.