Simon var på väg ut mot skolgården och det hördes ett ljud från källaren. Simon gick ner och det han såg var inte vanligt. Det var ett monster. Hur ska han säga till de andra att det var ett monster i källaren? Ingen kommer tro på honom? Anders åker på semester, stämmer det eller har han något med monstret att göra? Och hur ska Simon klara sig när Lucas är så elak?
Författare: Sebastian Illustratör: Sebastian
Monstret! Kapitel 1 : Ljuden Bom Bom Bom Bom... - Hör du ljuden? frågade Simon. - Ja, det låter som att någon går på taket, sa Erik. Bom Bom... - Nu hör jag det igen, sa Simon. - Den här gången hörde inte jag, sa Erik. - Var inte dumma, sa Lucas som var elak mot Simon. - Det är nog inget speciellt, sa Erik. - Du har rätt det är nog bara vaktmästaren som fixar något på taket, sa Simon. - Nu tar vi mat istället och glömmer det här, sa Simon. Det var Simons favoritmat spaghetti med köttfärssås, efter en kvart var de klara. När de var på väg ut hörde de en röst... - Ni har väl inte tänkt att gå ut utan att torka eran plats och ställa upp stolen, sa Anders - Juste jag glömde nästan, sa Simon och Erik samtidigt. Anders var den suraste läraren i världen tyckte Simon. När de hade gjort som Anders ville var de på väg ut, då hördes ljudet igen.
Kapitel 2 : Rädslan - Godmorgon, sa Simons mamma. - Godmorgon, sa Simon. - Har du sovit gott? frågade Simons mamma. - Inte så, sa Simon. - Varför? undrade Simons mamma. - Jag har bara tänkt på de där ljuden, sa Simon. - Vilka ljud? frågade Simons mamma. - Eh... inget speciellt, sa Simon. Men egentligen hade Simon nästan inte sovit någonting, han undrade vad det var för ljud och de hade gjort så inte han kan sova. Efter 45 minuter hade Simon ätit frukost och tagit på sig, nu var han på väg till skolan. Simon hade inte långt att gå till skolan, det tog bara fem minuter. När Simon gick till skolan kunde han inte tänka på något annat än de där ljuden. Simon undrade vad det egentligen var. Var det verkligen bara vaktmästaren, eller ett läskigt monster, han rös. Simon kom precis i tid. Hans första lektion var matte och det tyckte han inte om för då var Anders deras lärare. Men när Simon kom fram var inte Anders där. - Vem är du? frågade Simon. - Jag är eran vikarie, egentligen är jag fritidspedagog, men jag ska vara lärare ett tag istället för Anders, jag heter Maria. - Hon är supersnäll, sa Simons kompis Erik. - Men var är Anders? frågade Simon. - Han är på semester, sa Maria Simon blev glad, nu slipper han ju Anders ett tag. - Nu tar ni fram era matteböcker, sa Maria. De flesta eleverna blev glada och satte igång, förutom Simon. - Varför jobbar du inte, sa Maria. - Jag har inte sovit så bra, sa Simon. - Varför ljuger du, du vill bara inte jobba, sa Lucas för att retas. - Okej, du kan vila lite, sa Maria. Simon glömde ljuden och somnade. Efter ett tag väckte Maria honom för de skulle gå ut på rast. Maria verka snäll, tänkte Simon.
KAPITEL 3 : Affischen När Simon går ut på rast ser han en affisch på väggen, han går fram och läser, det står: Det har varit en lugn start på veckan Ingenting har hänt Det har inte hänt något speciellt, starten på veckan har varit helt lugn! Det finns inget att berätta! Absolut lugnt! Inget att berätta! Simon tyckte det var skumt, när han tittade närmare såg han en fläck uppe i högra hörnet, när han kände på fläcken trillade affischen ner på golvet. Simon böjde sig ner för att ta upp den, då såg han att det stod något på baksidan. Det stod: Fotspår Vem går på taket? När vaktmästaren skulle gå upp på matsalstaket för att ta bort löv i stuprännan såg han fotspår på taket, det såg inte ut som vanliga fotspår... Har vi ett spöke i skolan? Är det någon som vill busa? Eller är det ett monster!? Simon blev rädd, mycket rädd. Finns det verkligen ett spöke? Om någon vill busa vad gör de då på matsalstaket? Finns det ett monster? Simon hade många tankar i huvudet. Vem var det som gick på taket!?
Kapitel 4: Upptäckten Simon hade ätit klart, han tog på sig sin jacka och gick ut. Han skulle hämta sin orangea Nike fotboll som han glömt i korridoren. När han kommit till korridoren tog han bollen, nu var han på väg ut mot skolans stora skolgård. Men när han gått ner för trapporna hörde han ett ljud, det lät som att det kom från skolans källare, det lät som ett skratt, han tyckte att han hörde en röst emellanåt. Simon gick till källardörren, tryckte sakta ner handtaget och smög långsamt in. När han försiktigt smög runt det första hörnet såg han ett bord, på bordet stod det en massa olika glasbehållare och provrör. Bredvid bordet stod en utskjuten stol. Då hörde han skrattet igen, han såg en skugga komma runt hörnet, det var en varelse Simon aldrig sett förut. Simon var rädd och började springa, men då började varelsen också springa. Efter några steg tog varelsen ner händerna och började springa på alla fyra. Simon började bli trött och andades högt. Varelsen fick tag på Simon och höll fast honom. Varelsen hade brun päls, och såg väldigt, väldigt stark ut. Varelsen hade en röd rutig tröja och blåa byxor. Längst ut på både klädesplaggen var det avrivet. - Hjälp!! ropade Simon högt men det hördes att han var rädd. - Tyst!! sa varelsen. - Vad vill du mig?! frågade Simon. Varelsen slog Simon i huvudet så han svimmade. När Simon vaknade satt han fastbunden på den utskjutna stolen. - Vad är det du ska göra med glasbehållarna?!? frågade Simon varelsen. - Du förstår, jag är en apa, jag hittade en behållare med någonting i, jag drack det och fick fantastiska krafter, sa varelsen. Jag tänker ta reda på ingredienserna, när jag gjort det, gör jag stora tankar. Sedan låtsas att det är juice och delar ut det till folket. När man druckit drycken tappar man även minnet. Det första jag kommer göra är att säga att jag är deras ledare, sen har jag en hel värld av slavar, mo-ha-haha. Simon blev rädd, när monstret kom närmare såg Simon att det verkligen var en apa. När monstret öppnade munnen såg man hans aptänder, de var inte vassa men de såg ändå läskiga ut. - Är det du som springer på skoltaken, frågade Simon monstret. - Ja, det är jag, sa monstret. - Men vad gör du där uppe? frågade Simon. - Jag testar vad det är för ingredienser, jag testade med löv, men det gick inte så bra. - Men varför på taken? frågade Simon. - Jag vill inte att någon ska se mig, om jag tar löv från träd ser alla mig, men om jag är på taket ser ingen mig, och alla vet att det finns en massa löv i matsalens stupränna. Det lät som att någon tryckte ner dörrhandtaget, monstret försvann snabbt och tyst, Simon blev glad. Fritidspedagogen Kalle kom in och såg Simon. - Vad gör du här Simon? frågade Kalle.
- Jag frågar det samma till dig, sa Simon. - Jag ska pumpa klassens fotboll, sa Kalle, men vad gör du här? - Det finns ett monster!! sa Simon. Kalle trodde inte Simon, och knöt upp knuten. - Jag tror någon har vart dum mot dig och du inte ville säga sanningen. - Tro vad du vill! ropade Simon. Simon berättade inte för någon, ingen skulle tro honom. Han skulle vänta till imorgon då han skulle berätta för sin bästa kompis Erik för han var hemma idag och var sjuk.
Kapitel 5 : Dikten Simon var på väg hem, han gick genom den långa, breda korridoren. Han gick långsamt, det hade haft idrott i slutet så Simon var väldigt trött. På det svarta stengolvet såg Simon ett hopknycklat papper. Först såg han det inte men sedan tog han upp det och läste, det stod: Om man tror på spöken och monster är man töntig, larvig, och knäpp i huvudet, Det finns bara människor och djur, djur finns det många av du är ju ett. Ångra dig innan det är för sent ärthjärna. Längst ner till höger stod det: Smyg och ge denna lapp till till Simon, men visa dig inte. Från: -------- Man såg inte vem det var i från det var utsuddat och sedan hade personen dragit ett streck över. Simon blev rädd och läste om det, sedan nöp han sig i armen, han drömde inte det var på riktigt. Vem var det ifrån? Är det Lucas? Men i isåfall var har han fått reda på det? Vet nån att han såg monstret? Varför hade personen som fått lappen skrynklat ihop den och slängt den på golvet? Simon var rädd, vem hade skrivit lappen!?
Kapitel 6 : Boken Nästa dag gick Simon extra tidigt till skolan. Han ville gå till skolbiblioteket och låna en faktabok om apor. Kanske han kan få veta lite mer om monstret han sett för några dagar sedan. På vägen till biblioteket möter Simon Lucas. - Vart fan ska du!? frågade Lucas Simon med en retlig röst. - Till biblioteket, svarade Simon snabbt. - Vad ska du göra där då? frågade Lucas. - Jag ska bara... låna en bok, sa Simon med en darrande röst. - Okej tönt, syns i klassrummet, sa Lucas. Efter ungefär en halv minut var Simon framme vid biblioteket. På insidan av dörren hängde en skylt, på skylten stod det att inte biblioteket var öppet. Simon knackade på den låsta biblioteks dörren och en bibliotekarie öppnade dörren. - Jag vet att det är stängt men kan jag bara låna en bok? frågade Simon bibliotekarien. - Vi öppnar om... 20 minuter, men om det går fort så går det bra, sa bibliotekarien. - Jag vet vilken bok jag vill ha så det ska nog gå fort. Simon gick in och letade men hittade ingen faktabok om apor. Så han gick fram till disken där bibliotekarien satt och frågade. - Kan du hjälpa mig att hitta en faktabok om apor? frågade Simon. - Javisst, svarade bibliotekarien. Nej! hördes en röst i rummet bredvid, där två personer satt och drack kaffe. Bibliotekarien som stod vid disken gick in till rummet bredvid. - Vad är det!? frågade bibliotekarien. - Eh... Inget! svarade en röst. Det lät som Anders... Men han var ju på semester. Han kanske bara är på besök, tänkte Simon. Bibliotekarien gick tillbaka till Simon. Sedan gick hon till en hylla där faktaböcker fanns och Simon följde efter. - Tack! sa Simon. - Ingen orsak, svarade bibliotekarien.
Simon började bläddra i boken. Det stod : Apor har starka fingrar Apor har starka långa fingrar så de kan klättra säkert i träd. De har päls över kroppen som ofta är svart eller brun. Deras svansar hjälper de väldigt mycket när de t.e.x klättrar i träd. Om man tittar noga ser man att apor är faktiskt väldigt lika människor på många sätt, men de har ju päls och det har ju inte vi människor. Apor gillar frukt Apor gillar frukt, som du säkert vet gillar apor banan men de gillar även äpple och banan. En delikatess för apor är passionsfrukt. Apor äter det mesta men det gillar mest fukt. Apor klättrar mycket Apor lever från grunden i djungel. Apor är bra på att klättra, de använder deras stora starka fingrar och deras svans när de klättrar. Om apparat har en unge bär ofta honan ungen på ryggen. På sidan Simon hade uppslagen låg ett löst papper. På pappret stod det att på sidan 37 finns intressant fakta som kan vara bra att veta. Simon tittade vilken sida som var uppslagen : sidan 37. Nedanför var en skiss av en apa. Simon började tänka, det här måste ha något med monstret att göra!
Kapitel 7 : Blandningen Simon gick in korridoren, han haltade för igår hade han fotbollsträning och han råkade trillade så att han fått ont i foten. När han nästan hade gått hälften smög Lucas sig bakom Simon, efter nästan två meter fällde han Simon. Nu fick Simon ännu ondare i foten. Lucas gick fram och skrattade. Då gick Erik fram och sa till Lucas. - Vad gör du!? - Bry dig inte! Nästa gång kanske det är din tur, sa Lucas. Lucas vände sig om och gick därifrån. - Tack! sa Simon till Erik. - Äh, det var inget, du skulle gjort samma sak för mig, sa Erik. - Vi måste hämnas på något sätt sa Simon. - Ja, men hur? sa Erik. - Jag vet hur, sa Simon. Efter en lång mattelektion var det rast. Efter rasten var det egentligen svenska, men den var inställd så en lång rast väntade. Simon tänkte göra en kaka med ingredienser som monstret gillar, I faktaboken som Simon hade läst stod ju det vad monstret gillade att äta. Så om man gör en kaka med saker som monstret gillar och lägger den i Lucas jackficka kommer monstret nog och äter på hans jacka. Så Simon skrev snabbt upp ett recept på en kaka med ingredienser som monstret gillar. Recept : 5 stora bananer 3 passionsfrukter 2 äpplen 1 liter Fanta 1 tub chokladsås 1 rör med Pringles 1 kg socker 1 burk strössel Gör så så här: Skala bananerna och passionsfrukterna. Lägg bananerna, passionsfrukterna och äpplena i en skål och häll i en liter Fanta. Häll i all chokladsås som finns i tuben, häll sedan i 1 kg socker. Mosa chipsen och släng i de i skålen. Rör sedan runt så det blir rinnande. Häll sedan upp smeten i en form och ställ in den i frysen. Efter ca 1 timme kan du ta ut kakan, häll på strössel och den är redo att serveras.
När Simon skrivit klart receptet skulle han gå och hämta ingredienserna. Det var solklart att Simon skulle gå till matsalen och hämta ingredienserna. Simon visste att de som gick på fritids skulle få glass idag efter mellanmålet. Det är inte varje dag det får det men idag var det fritidspedagogen Marias födelsedag. Efter skolan gick Simon hem och hämtade en enliters Fanta och ett Pringles rör, för han visste att skolan inte hade det. Sedan gick han tillbaka till skolan. Han smög sig in genom framdörren och smög sig in. Ingen var där så han gick in i köket. Det var lätt att hitta för allting som de ätit på mellanmålet stod framme på en bänk. Han tog en tub chokladsås, och en burk strössel. Sedan började han öppna olika skåp, han hade tur, i det tredje skåpet hittade han en enkilos sockerpåse. Varje mellanmål finns det 2 olika frukter man kan välja bland, så Simon gick och kollade i lådorna med frukt han tog 5 bananer, 3 passionsfrukter och 2 äpplen. Nu hade han allt så han la alla hans ingredienser i en påse som han tog med hemifrån. På vägen ut sprang han med påsen i sin högerhand, han ville komma ut så fort som möjligt. Det var ingen där men han skyndade sig ändå. Han gick med snabba steg hem så han kunde göra kakan i lugn och ro. När han kom hem gjorde han som det stod på receptet och ställde in kakan i frysen. Efter en timme tog han ut den och den var klar. Imorgon får jag min hämnd! tänkte han.
Kapitel 8 : Hämnden När Simon vaknade blev han glad, om ca 1 timme började skolan. Idag på rasten skulle Simon få sin stora hämnd på Lucas. När Simon gått ner för trapporna gjorde han frukost. Han gjorde två mackor, på den ena var det ost och på den andra var det skinka. Till mackorna drack han ett glas med juice. Efter han tagit på sig kläderna, borstat tänderna och ätit frukost la han kakan i en påse, sedan la han påsen i ryggsäcken. När han kommit fram till skolan va han inte lika glad längre. Anders hade kommit tillbaka. En lång mattelektion skulle börja men det blev det inte. Anders skulle berätta om sin resa istället. Efter en och en halv timme var det äntligen rast. Simon smet ut tidigare än de andra. Han tog kakan och bröt isär den i flera bitar, han tog bitarna och la de i Lucas jackfickor. Sedan tog Simon på sig och gick ut. Han satte sig på en bänk och väntade på att monstret skulle dyka upp. Efter en liten stund kom Lucas ut. Direkt när Lucas kommit ut hoppa monstret ner från taket, monstret hoppa på Lucas och han trillade. Monstret började äta ur Lucas fickor. Lucas fatta inte vad som hände. Han såg jätteförvånad ut. Monstret slickade sedan Lucas i ansiktet och Lucas började gråta. Nu hade en stor ring av elever bildats runt Lucas och monstret. När det inte längre fanns kvar några kakbitar i Lucas fickor klättrade monstret upp på taket igen. Alla elever som stod i ringen spred nu ut sig igen och nu var det som en vanlig rast. Hela rasten pratade alla om vad som tidigare hänt. Alla var förvånade och rädda förutom Simon, han var glad. Nästan hela skolan hade sett Lucas vara rädd. Lucas vara klassens elaka. Alla var rädda för Lucas och ingen vågade säga emot honom, men nu kanske det hade ändrat sig. Nja, han kanske inte slutar vara elak mot andra men nu kanske inte alla är så rädda för han. Nu ringde det in och skolgården var inte längre full med elever. Nu skulle Simon och hans klass ha svenska och efter svenska skulle de ha bild. Lektionerna gick fort och helt plötsligt var det lunch. Simon tog på sig sina skor och jackan. När han var framme vid matsalen så hängde Simon av sig sin jacka och gick in i matsalen. Det serverades fiskbullar i dillsås och potatis. Simon tog en tallrik och bestick. Sedan tog han en sked ärtor, potatis och fiskbullar. Sedan gick han och tog ett glas vatten. Han satte sig vid sin kompis Erik och började äta. Det tog inte mer än 10 minuter för Simon att äta upp, han tänkte ta mer man han ville inte ställa sig i den långa kön till maten så han gick och lämna sin tallrik, glas och bestick. Han väntade på Erik och de gick tillsammans ut på rast. På rasten spelade Simon fotboll med några av sina andra klasskompisar. Rasten gick fort, det kändes som att det gått 15 minuter men egentligen hade det gått en halvtimme. Simon gjorde 4 mål och hans lag vann. Efter rasten hade de slöjd, denna terminen hade Simon syslöjd. Simon stickade en halsduk och hade kommit mer än halvvägs. Den var vit och hade ett blått streck i börja och i slutet, efter det blåa strecket var det ett rött. Simon blev klar med halsduken och tog med den hem. När Simon kom hem tog han av sig kläderna och la halsduken på sitt rum, sedan gick han till köket och la upp biten av kakan som blev kvar. Han smakade på den och den var faktiskt riktigt god. Han åt upp kakan och gick sedan upp på sitt rum och spelade ipad. Det hade vart en bra dag och Simon var glad. Imorgon väntade en ny dag.
Kapitel 9: Sanningen Nästa morgon vaknade Simon och fick en bra idé. Han ska försöka bli vän med monstret och fråga hur allting hänger ihop. När han gått upp, ätit frukost, borstat tänderna och tagit på sig tog han 20 kronor och la de i fickan. Sedan tog han på sig ytterkläder och gick till affären som ligger emellan hans hus och skolan. Han gick in och tog en chokladask och gick till kassan. Han betalade och gick till skolan. När han kom fram hängde han upp sina ytterkläder och ryggsäcken på sin plats i korridoren, sedan tog han upp chokladasken och gick ner till källaren. Där på en stol satt monstret. När han kom närmare såg han att monstret var ledsen. Han gick fram och frågade vad som hänt. - Den där drycken jag drack som gav mig krafter, jag har inte hittat ingredienserna och om en timme kommer jag förvandlas till en vanlig apa igen och jag kommer lämna över mig till djurparken för det finns inget annat att göra, sa varelsen. - Det gör inget, sa Simon, du har ju varit en vanlig apa innan. Jag lovar att besöka dig en gång i veckan. Torka bort tårarna och svara på några frågor jag har först,. - Okej, sa monstret. - Men innan jag börjat ska du få en sak, sa Simon. Simon tog fram asken och gav den till monstret. - Har du ett namn? frågade Simon. - Ja, jag heter Robert, sa monstret. - Okej, Robert, nu kommer första frågan, sa Simon. Vem var det som skrivit anteckningar som låg i faktaboken om apor? - Det var jag, jag ville bara klippa av lite päls, och ville inte se ut som andra vanliga apor så jag tog en bok från biblioteket så jag kunde se hur andra apor ser ut och vad pälsen gör för nytta, sa Robert. - Okej, det var första frågan och förresten vad snyggt det blev! sa Simon. Andra frågan, var det du som skrev dikten också? Och isåfall vem gav den till mig? - Ja det var jag, jag ville hålla det hemligt och jag skrev : lämna denna lapp till Simon, för att förvirra dig, sa Robert. - Okej, du är ju riktigt smart, sa Simon. Har du något med affischen att göra också? - Ja, jag såg affischen, vände på den och skrev att inget hade hänt så ingen hann se affischen, det var Anders som skrev den. Han tog semester för att spionera på mig, han har misstänkt att det har funnits ett monster i källaren längre än vad du har vetat om det, sa Robert. - Jag visste att det var något konstigt med Anders semester, sa Simon. Han har alltså bara ljugit om sin semester, tänkte Simon. - Vet du något om Maria? frågade Simon. - Ja, det är faktiskt Anders dotter, sa Robert. - Va!? Men hon var ju så snäll, jag fattar inte! sa Simon. - Hon har låtsats vara snäll så ingen undrar var Anders var, sa Robert. - Okej, tack för allt Robert, sa Simon. Förresten jag kommer besöka dig varje vecka på djurparken. Hejdå! vi syns nästa vecka! - Hejdå! sa Robert. Efter Simon lämnat källaren gick han till rektorn och sa vad som hänt. Nja han sa inte något om apan men att Anders trott att det var ett monster i källaren och att Maria fejkat vara snäll. Rektorn trodde inte på Simon, men det gick ändå som Simon ville.
Anders sa att det inte stämde men Maria talade sanning och sa precis allt som Robert sagt till Simon. Nästa dag fick Simon reda på att Anders hade fått sparken och Maria fick inte heller vara kvar som vikarie. En ny lärare vid namn Adam hade börjat istället för Anders, han var jättesnäll. Simon blev glad. I morgon var det lördag och då skulle Simon besöka Robert på djurparken, det skulle bli kul!