När får vi se arkeologerna fika? lars g holmblad En viktig del av arkeologens arbete är att förmedla den kunskap som grävs fram. I samband med undersökningarna vid Påljungshage arrangerades visningar för allmänheten och ett informationsprojekt riktat direkt mot traktens skolor. I september 2007 blev jag tillfrågad om jag hade möjlighet att ta hand om visningsverksamheten för skolklasser vid de pågående undersökningarna vid Påljungshage. Jag tackade ja på en gång! Jag älskar att berätta om forntiden, inte minst för barn. Jag har under många år arbetat som guide på Statens historiska museum och har även skrivit barnböcker om bland annat vikingatiden. Jag hade aldrig hört talas om Påljungshage tidigare, men väl på plats kände jag igen den karaktäriska höjden invid E4:an. Här hade jag passerat många gånger under 1970- och 1980-talen på väg till och från Östergötland där jag arbetade med fornminnesinventering. Skolvisningarna arrangerades i samband med den lokala hembygdsföreningen. Hembygdsföreningen tog hand om bokningsverksamheten och skickade Figur 108. Undersökningarna väckte stort intresse hos allmänheten och i olika medier. Foto: Jonas Wikborg, SAU.
132 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten Figur 109. Författaren guidar en skolklass på gravfältet. Foto: Jonas Wikborg, SAU. sedan veckovis det aktuella schemat till mig. Besöksgrupperna tog sig till grävningsplatsen med bil, buss eller cykel. Det var framför allt mellanstadieelever, men även lågstadie- och högstadieklasser fanns representerade. De flest visningarna låg på förmiddagen med början kl 9.00, en tidpunkt som sammanföll med arkeologernas fikapaus Vid ett tillfälle när jag nämnde att arkeologerna var och fikad kom frågan: Får vi se arkeologerna fika Det brukar komma många roliga frågor när man har visningar för skolklasser, men den
När får vi se arkeologerna fika? 133 Figur 110. Kvällsvisning för allmänheten. En kväll i veckan förevisade arkeologerna de båda undersökningsområdena för allmänheten. Intresset var stort och visningarna kunde samla stora skaror nyfikna i skymningsljuset. Foto: Ann Lindkvist, SAU. här var det nog ingen av oss på grävningen som glömde. Två kvällar i veckan höll arkeologerna själva visningar för allmänheten. Detta kompletterades med lunchvisningar som jag höll i några dagar i veckan. Lunchvisningarna, som utannonserades i lokaltidningen, visade sig bli populära och mycket uppskattade. Vissa besökare återkom fler gånger för att följa hur grävningarna utvecklades och för att höra om man hade hittat några nya spännande fynd.
134 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten Närheten till den brusande E4:an samt den intilliggande stenkrossen som skulle mala ned berget innebar vissa praktiska problem med visningarnas genomförande. Framför allt vid stenåldersboplatsen var det svårt att göra sin röst hörd i allt buller, och därför hölls de flest skolvisningarna uppe på gravfältet. Mellan Figur 111. Under rundvandringen med skolklasserna stannade guiden till vid någon av de gravar som just då undersöktes. Den arkeolog som undersökte den aktuella graven berättade och barnen gavs möjlighet att ställa frågor. Foto: Emma Sjöling, SAU. undersökningsområdena löpte en tillfällig arbetsväg som stundtals trafikerade av tunga arbetsfordon. Genom en dialog med exploatören kunde passagerna av denna väg dock arrangeras på ett säkert sätt. Alla visningar utgick från den högsta punkten inom undersökningsområdet. Där låg en stensättning i krönläge med bronsåldersgravar och en större plan yta som rymde en hel skolklass. Från krönet hade man bra utsikt över resten av gravfältet och det omgivande landskapet. Jag inledde visningarna där uppe med att ge en bakgrund och en introduktion samt svara på en del frågor som brukade uppkomma på vägen upp. Därefter brukade jag lotsa ned gruppen på gravfältet och stanna till vid någon grav som just då undersöktes. Jag och de arkeologer som undersökte den aktuella graven hjälptes åt att berätta och svara på frågor. Mest spännande brukade det vara när något preparat i form av en urna med brända ben höll på att tas fram. Bland arkeologerna fanns även två osteologer, eller benspecialister, som kunde berätta om varifrån de små brända benbitarna kom. Vid ett tillfälle när en av dem berättade om resterna av ett brutet nyckelben kändes det som man kom den döde väldigt nära. Många av besökarnas frågor handlade om hur man kunde artbestämma benen och se spår efter olika sjukdomar samt hur man kunde bedöma kön och ålder på de gravlagda. Ben och skelettdelar är alltid någonting som engagerar och fascinerar människor. Att kunna berätta om en undersökning på plats och visa upp fynd som gjorts just där och då är oslagbart när det gäller förmedling till lokalbefolkningen!
Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten r edakt ör: jonas wikbor g omsl agsbild: gö te göransson omsl aget s baksida: måns sjöber g sau skrifter 22
Utgiven av Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) 2014 SAU Skrifter nr 22 Ansvarig utgivare: Åsa Larsson Redaktör: Jonas Wikborg Författare: Susanna Eklund, Marcus Eriksson, Lars Holmblad, Åsa Larsson, Ann Lindkvist, Kristina Martinelle, Jonas Wikborg, Roger Wikell, Ann Vinberg, Sara Zhovnartshuk Tryckår: 2014 Typsnitt: Adobe Garamond Pro 10,5/15 Papper: Arctic volume white 130 g Tryck: Kph Trycksaksbolaget, Uppsala Bilder: respektive upphovsman Där ej annat anges tillhör bilderna SAU. Vi har efter bästa förmåga sökt efter alla rättighetsinnehavare; den som likväl anser sig förbisedd ombeds kontakta SAU. Språkgranskning: Malin Hedlund Omslagsbild: Göte Göransson Omslagets baksida: Måns Sjöberg Omslag och grafisk form: ord & form, Karlstad Sättning: ord & form, Karlstad Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080 ISSN 1404-8493 ISBN 978-91-979889-8-8