Christina Sylwan Nilsson 730827-3544 Fiktiv Förmedling En diskussion kring användandet av fiktiv litteratur i förmedlande syfte
Innehållsförteckning Inledning... 3 Problemformulering...3 Metodik... 4 De som föreläser... 4 Cornelius Holtorf...4 Dick Harrison... 5 Anders Ödman...5 De som undersöker...6 Torbjörn Ahlström...6 Maria Vretemark...6 Den som är ansvarig...7 Anja Praesto...7 Tankar och summa summarium...7 Referensförteckning... 10 Muntliga referenser... 10 Artikel... 10 Bilder...10 2
Inledning Männen uppe på kullen såg ned mot angriparna som kämpade uppför motlutet. Gräset under deras fötter hade trampats ner och nu fanns där endast lera som gjorde klättringen svår. Alla svettades i det kalla vädret och deras dåliga skosulor gjorde att de inte fick fotfäste. Stridsrop och förbannelser, vapenskrammel och knirket av läder. Pilar ven i luften och regnade ner över de stridande så tätt att luften var fylld av dessa dödens spetsar. Eller Den tidiga medeltidens kyrkliga och kungliga strävan efter kontroll över styret och centralisering av makten ledde till konflikter som på flera områden blev omvälvande och utgör grundläggningen till vår nuvarande samhällsuppbyggnad. En del av dessa konflikter känner vi till idag, men det finns källor som omtalar mindre kända strider. Tyvärr är dessa källor varken många eller omfattande. Den främsta torde dock vara Erikskrönikan. En av dessa strider som omtalas i sagda krönika har troligen ägt rum vid Mjölkalånga by. Här har eventuellt en av många konflikter mellan svensk och dansk överhet för etablering av makt ägt rum. Ovanstående texter behandlar båda samma händelse, men de tilltalar olika grupper av läsare. Som arkeologer ska vi inte bara genomföra undersökningar. Vi ska också presentera resultaten på ett sätt som är attraktivt och lättförståeligt för allmänheten. Texterna ovan är exempel på en form av förmedling, den ena vetenskaplig och den andra populärvetenskaplig och fiktiv. När vi försöker presentera en plats vill vi göra detta så tilltalande som möjligt. Museum runt om i landet försöker hitta olika vägar att pedagogiskt utarbeta en förmedlingsform som åskådaren har lätt att ta till sig och som är attraktiv. En av dessa former är att via en fiktiv figur som är känd för en bred publik presentera den faktiska historien. Västergötlands museum har valt att använda sig av den fiktiva figuren Arn Magnusson, uppdiktad av Jan Guillou. De ger t ex rundvandringar i omgivningarna I Arns fotspår och ett besök på deras hemsida ger intrycket att detta täcker en stor del av deras verksamhet. En gestalt som framträder i Guillous böcker är Birger Jarl, en historisk person som kan kopplas till Västergötland. Enligt traditionen vilar Birger Jarls kvarlevor i Varnhems kyrka. Graven undersöktes 2002 och de personer som hittades kan troligen vara personer ur Birger Jarls familj, kanske han själv, samt hustru och son. Birger Jarl har annars under historien alltid likställts med tidig statsbildning och danandet av Svea rike Anledningen till att museerna använder sig av den fiktiva inriktningen i sitt arbete kan vara att en trend där allmänheten vill uppleva historien brett ut sig. Trenden sträcker sig från städers jubilerande i medeltida anda till senare tids lajv och skönlitterära sinnevärld. Behovet av att kunna fly in i en värld som i alla fall i fantasin ses som romantisk verkar bara öka. Om detta behov dessutom kan sättas i samband med en person, fiktiv eller verklig, så höjs efterfrågan. Att få ett ansikte, om än påhittat gör troligen att åskådaren känner ett samband mellan sig själv och historien. Problemformulering När vi arbetar inom museal verksamhet oavsett om det handlar om utställning eller guidning så måste etiken finnas med i våra handlingar. Som jag ser det handlar förmedling om att sprida kunskap och berätta om historien. När det gäller Arnprojektet visar det sig att den fiktiva figuren har väckts till liv och en del av allmänheten upplever honom som att en gång ha varit levande. Därför finns det några punkter i samband med Arnprojektet som är intressanta att diskutera. 3
Är det rätt att en fiktiv figur tar upp en så stor del av ett museums verksamhet? Den historia som t ex Birger jarl en gång var del av verkar ha kommit i skymundan Är det inte bättre som instutition att ge allmänheten information om faktiska händelser och personer utan stöd i skönlitteraturen? Eller är den fiktiva figuren pedagogiskt enkel och lättare för allmänheten att förstå? Kan man försvara användandet av en litterär figur som historisk representant för ett område när den inte är vetenskapligt belagd? Om man väljer att använda en fiktiv figur finns det en gräns, och hur långt kan den gränsen tänjas innan det fiktiva blir verklighet? Metodik Uppsatsen bygger på samtal med olika personer inom museal, arkeologisk och förmedlingsvärld. Då utrymmet är begränsat i tid och antal sidor har ett visst urval i intervjupersoner varit nödvändig. Detta till trots har jag försökt att få en så stor bredd som möjligt. Det som söks är olika synsätt på hur förmedling som metod används inom turistnäringen. Dessa olika synsätt förs in i en diskussion för att försöka bidra till summeringen på problemformuleringen. De som deltatigt i samtalen är: Cornelius Holtorf, Arkeologiska istutionen Lund, som har deltagit i konferensen Hur populär får man vara? i regi av Västergötlands Regionmuseum. Dick Harrison, Historiska instutitionen Lund, som sitter med i ett vetenskapligt forskningråd i Västragötalandsregionen Vidare har jag talat med två av dem som arbetat med arkeologiska undersökningar i området, Torbjörn Ahlström, Arkeologiska instutionen Lund och Maria Vretemark Västergötlands museum. En annan på Västergötlands museum som jag har talat med är Anja Praesto, ansvarig för Arn projektet. Jag har även valt att tala med Anders Ödman, Arkeologiska instutionen Lund, då han under många år arbetat med förmedling. Samtalen med.. De som föreläser Cornelius Holtorf Cornelius har material från konferensen och detta har jag fått ta del av. Här redovisas hans åsikter runt problemet med fiktiva personer i förmedling. En fiktiv figur i ett museums verksamhet kan vara helt rätt: Cornelius anser att då ett museums ansvar är att förmedla det som allmänheten är intresserad av. Eftersom de flesta idag vet vem Arn är men kanske inte har samma kunskap om Birger Jarl så behöver det finnas plats för båda inom museets verksamhet. Det är viktigt att museer ägnar sig åt den historia som publiken faktiskt är intresserad av. Här menar han att historien oftast har en metaforisk funktion i samhället och då ligger inte betydelsen i vilka figurer som har funnits 'på riktigt' och/eller vilka som är uppdiktade. Arns popularitet förenklar pedagogiken. Däremot anser Cornelius att jag inte kan avgränsa genom att sätta upp kriterierna skönlitteatur och faktiska händelser. Detta på grund av att även akademiker lägger en del av båda i historieskrivande litteratur. Det som är viktigt att tänka på är dock att ett museums verksamhet inte får baseras på skönlitteratur men ska kunna använda sig av den för att nå en större publik. Om det ska lyckas räcker det inte med information om faktiska händelser och personer.den fiktivas Arn är för museer och andra aktörer ett utmärkt sätt att nå ut till människor med historien. Idag verkar det som om det har blivit svårt eller ibland omöjligt att skillja mellan fiktion och verklighet. Dock menar Corneliusatt det inte är ett problem. Det spelar ingen roll om 4
vissa tror att den fiktiva personen Arn fanns "i verkligheten" grundhändelserna i Arn berättelserna finns ju i verklighet i varje fall, t.e.x Varnhem kloster.faran är inte att museerna förmedlar historien som inte fanns utan snarare att de förmedlar en historia som många inte tycker är intressant. Cornelius säger att den egentliga frågan är därför inte hur populära museerna får bli utan snarare hur opopulära museerna får vara. Dick Harrison Dick är involverad i Arn projektet genom att sitta med i ett vetenskapligt forskningråd i Västragötalandsregionen. Hans inställning till min problematik är att fiktiv inramning till historieberättande är av godo så länge som den genomförs seriöst. Det är viktigt att den ansvarige för ett projekt ser till att ha en dialog med vetenskapen. Detta är vad som skett inom Västergötlands museum. Frågan om användnigen av Arn har varit kontroversiell då Guillous grundtanke med böckerna var att öka förståelsen för den islamiska världen. De som läste böckerna tog till sig den medeltida historien. Och detta kan användas så som det gjorts. Däremot skulle en utveckling av förmedlingen runt utbytet av kunskap genom korstågens resor kunna utökas. Att fånga ett intresse runt en fiktiv person är den enkla delen av projektet, svårigheten ligger i att vidhålla och ge projektet livslängd. Här ger Dick en analogi: Arn är en bil som museet erhåller startad, det är deras jobb att tillse att bilen underhålls så att den kan fortsätta att köra. Det vill säga att Guillou har gett en inkörsport som arbetet kan byggas upp runt. Museet ska arbeta fram en metod som gör att intresset hos allmänheten vidhålls. Men det räcker inte. Dessutom ska man klara av att via Arn visa den faktiska historien och det är här vetenskapen är viktig. Om den inte ligger till grund för museets förmedling förloras tillförlitligheten. Det är bättre med en fiktivt historieberättande än att historien blir fiktiv. Som exempel ges förevisningen av Bjälbo i Östergötland. Här vet vi inte mycket runt de byggnader eller människor som antas ha kopplingar till Birger Jarl. Trots det har guidningen introducerat Folke den tjocke dvs en guide som för ordningens skull har förtjockats med kuddar och en kvinna som föreställer Ingrid Ylva, Birger Jarls moder. Det framvisas i en kyrka där personernas livsöden förmedlas. Föreställningen är såklart trevlig, men de facto har vi ingen kunskap om någonderas liv, utan det som berättas är rena gissningarna. Detta är alltså fiktiv historia där lokalpatriotismen kräver en koppling till historien. Vid den här punkten i samtalet blir det naturligt att diskutera guider, de är ofrånkomligen ansiktet utåt mot turisterna. Dick menar att det är önskvärt att vetenskapen bidrar till utbildningen av guider så att risken för konstruerad historia minskar. Anders Ödman Under studietiden på Lunds universitet har jag vid ett flertal tillfällen haft förmånen att vara närvarnde vid Anders föreläsningar. Vi har också diskuterat förmedling då detta ämne är något som intresserar oss båda. Maria Vretemark som ockå förekommer i min essä arbetade tillsammans med Anders vid undersökningen av Helgeandsholmen i centrum av Stockholm. Vid vårt samtal återgav hon, hur media för första gången fick inte bara inblick i arbetet utan även genom Anders förklaringar förståelse för utgrävningar. Vårt samtal rör sig inte specifikt runt Arn då Anders inte har arbetat med det projektet. På grund av detta rör sig vårt samtal runt andra fiktiva figurer som använts, det är inte första gången fiktiviteten använts. Klassiska exempel är Robin Hood, som ju faktiskt har erhhållit levande status i likhet med Arn och Nils Holgersson; Selma Lagerlövs litterära pojke som visat många barn rätt väg, bildligt talat. Att man som förmedlare använder sig av en figur, som med Anders egna ord, tar åskådaren vid handen och lotsar genom historien är ett 5
utomordentligt koncept. Genom att man använder någon som fiktivt håller en i handen ges historien dess rätta värde. Annars finns en risk för att folk bygger upp eller tror på en fiktiv riktighet en konstruerad historia. Dessutom kan vi genom populariteten hos tex. Arn fånga upp dem som på ett eller annat sätt har missuppfattat skönlitteraturen och har en påstådd släktskap med vår medeltida korsriddare. De som har lyckats att hitta en sådan koppling som släktskap är intresserade och då har vi möjlighet att visa hur landet verkligen ligger. Och berätta den verkliga historien om, i det här fallet, Västergötland. De som undersöker Torbjörn Ahlström Det har genomförts flera arkeologiska undersökningar i Västergötlands län under åren. En av dem som har deltagit är Torbjörn som bl a. har undersökt Birger Jarls förmodade grav. Den rapport som gjordes i samband med undersökningen är publicerad och finns hos Västergötlands museum. Torbjörn frågar sig om inte den rapporten skulle kunna användas som underliggande material i projektet. Genom att göra det skulle den faktiska historien belysas bättre. Vid frågan om hur han ställer sig till problemformuleringen säger han att han är kluven då Arn kan vara en bra inkörsport till historien. Den lokala känslan för hemtrakten styrkas genom att man har en förebild som representerar det egna området. Men här menar Torbjörn att det ska finnas en balans mellan det vi förmedlar genom fiktivitet och den faktiska historien. Vi förlorar mycket av den historia som inte ryms innanför ramarna för projektet. Det kan tom bli så illa att en delning av den fiktiva delen med Arnäs och det verkliga Skaraborg uppstår. I det här fallet behövs en balans mellan det som sägs/visas och det bör kanaliseras så att åskådaren ges en upplevelse samtidigt som historien framhålls. Om historien inte framhålls så finns det en risk för att det förflutna blir till en skapad mytvärld och det är en farlig utveckling. Här behöver också museet ta ett större ansvar för att redovisa sitt material. Vetenskapen behöver å sin sida bli bättre på att utnyttja populariteten kring de här projekten. Maria Vretemark Maria arbetar på Västergötlands museum och är en kollega till Torbjörn. Vid vårt samtal påpekar hon att Arn projektet är drivet utanför museets ramar. Däremot arbetar museet med följderna av den popularitet som följde. Huvudintresset för dem har varit att koncentrera sig runt den faktiska historien. Romansviten har väckt ett intresse för historien hos publiken vilket gör att förmedlingen runt tex Birger Jarl har varit lätt att föra ut. En del av arbetet inom turism är att tillse att korrekt information förs ut. Här är museet en garant för att guider, skyltning, textmaterial och så vidare är den rätta och riktiga. Tyvärr har en del av populariteten runt Arn lett till ökad kommersialism i området som museet inte har möjlighet att kontrollera. Däremot strävar museet efter att den information som ges är korrekt och berättas för intresserade som söker mer kunskap. Det är etablissemangets skyldighet att föra ut den hät informationen, däremot kan skada tillfogas om förmedlingen påstår sig berätta sanningen. Den fiktiva figuren Arn är en bra pedagogisk inkörsport för att förmedla lokalhistorien. En positiv utveckling är att det lokala närinslivet har fått upp ögonen för hur viktig historien är för turismen. Sparbankens stiftelse har bekostat en undersökning av ett vikingatida/tidig medeltida gravfält. Denna undersökning hade kanske inte genomförts eller inte blivit undersökt i den utsträckning som nu görs om inte Arn projektet visat vägen till turismen och den tyngd som ligger i vad allmänheten frågar efter. Här måste arkeologer och osteologer vara beredda på att vara öppna i sin yrkesroll och visa fram sitt arbete. Ett sätt kan vara att ha 6
öppna utgrävningar där publik får mölighet att se hur arbetet i fält utförs. Maria menar att om vi som yrkesmän väljer öppenheten kring detta leder det till en positiv upplevelse av arkeologin. Den som är ansvarig Anja Praesto Den ansvarige för Arn projektet. Hon är av förklarliga skäl, då hon har varit drivande inom Arn projektet, positiv till användningen av fiktivitet inom förmedling. Enligt henne är den fiktva personen ett verktyg för att belysa faktisk historia. Hennes ansvarsområde är att tillse att turisternas behov blir tillgodosedda och i nuläget vill de ha upplevelser när de besöker ett känt historiskt mål. Lika viktigt som upplevelsen är kunskapen som ska kunna ges av ansvarig på plats. I det här fallet guiden som jag återkommer till längre fram i texten. Den information som ges till allmänheten ska grundas i vetenskaplig forskning. Samtidigt kan intresset för ett område befrämja forskningen så att det blir lättare att fösvara undersökningar i området. Detta ger mer kunskap åt museerna och i det långa loppet bildar hela processen en cykel. Just denna infallsvinkel anser Anja är viktig inom förmedlingsbiten. Arn är i det här fallet ett lockbete för möjligheten att återge den historia som finns i området. Som exempel nämner Anja Aranäs, förebilden till Arnäs i Guillous litterära verk. Borgen ligger på privat mark, vilket gör att turisterna inte kan besöka den. Trots detta känner många till den och frågar efter Arns borg. Här kan då kunskapen träda in och berätta att Aranäs tillhört Torgils Knutsson, riksmarsk till Magnus Ladulås och förmyndare till Birger Magnusson. Den faktiska historien återges alltså med rätt plats, tid och personer. Detta kan bara låta sig göras då kunskap och förmedling används likvärdigt. Den här situationen visar också på hur viktig hänsyen är för boende i ett område som exploateras för turism. Privatlivet är helgat, men det kan även vara så att de som känner tillhörighet i området vill berätta dess faktiska historia. Även här måste det finnas en dialog mellan vetenskapen, museet och de boende. Gränsen för användandet går vid levandegörande av Arn. Vi får aldrig lov att understödja någon form av föreställning om att Arn på något sätt har existerat. Arns värde finns i det att han existerar som värdesymol för att rikta intresset mot lokalhistorien.museet måste också sätta en gräns då det gäller försäljningsmaterial eller andra produkter som kan kopplas till projektet. De produkter som lämnar muset kommer alltid att kunna sättas i samband med medeltiden och de platser som ingår i I Arns Fotspår därför måste de hålla en hög kvalitet. Däremot är den gräns som upprätthålls vid försäljning flytande. Det går inte att tänka sig en försäljning av alla produkter med Arn på. Tänk er en docka som föreställer Arn, hemska tanke. Däremot har en smyckekopia från medeltid utan Arns namn ett stort värde när det gäller den sida av verksamheten som täcker försäljning. Som avslutning diskuterade vi guider. Även om instutionen ser till att hålla en hög nivå på sina kunskaper behövs bra utbildad personal som klarar av att förmedla den kunskapen vidare. Idag finns det tyvärr inte någon begränsning för vem som får guida. Om en privat person beställer en tjänst, t ex sotning förväntar vi oss att få kvalificerad personal. Varför ska det då inte finnas någon formalia runt guiders kunskaper? Tankar och summa summarium Innan jag summerar upp samtalen tänker jag fundera lite över vad de har gett mig. När jag inledde arbetet tyckte jag att den fiktiva delen av förmedling tog alltför stor plats inom museivärlden. Nu vet jag att Arn projektet resursmässigt inte finns inom museets ramar, men 7
tycker att den information som ges enligt deras hemsida ger det intrycket. Däremot har museet fått rollen som uppfångare av det som häder runt Arn projektet. Tanken med arbetet var att få insikt i hur olika personer inom den museala och arkelogiska världen ställde sig i frågan om användningen av fiktiv litteratur som historieförmedlare. Själv hade jag naturligtvis en enligt mig fullt riktig uppfattning om hur och var fiktiva figurers användning skulle utföras inom turismverksamhet. Med en del gudie erfarenhet i bagaget visste jag hur illa ställt historiekunskaper allmänheten sitter inne med. Som exempel kan nämnas en kommentar jag hört: då på istiden, ja 600 före Kristus. I och med detta tycktes det finnas tvivel på att fiktiva figurer var rätt metod för att visa historien. Är då fiktiv förmedling rätt eller fel? Den frågan kan man inte ställa, om det görs är vi tillbaka på svart eller vitt. Problemet är nyanserat och svårgeppbart då de som arbetar med det har olika sysätt beroende på vilken inriktning deras arbete har. Den som är ansvarig har inte riktigt samma inställning som de som är ute på fältet. Det är också så det bör vara, utan dessa skilda meningar förs inte förmedlingen framåt. Anja har naturligtvis en inställning att projektet ska förnyas och det är nödvändigt för att förhindra stagnation. Självfallet är hon beredd att ta in ny forskning som framkommer om området, men jag tror att de som arbetar på fältet måste bevaka sina intressen och se till att nya arbeten kommer fram i ljuset. Vi måste ta till oss av ny forskning och nya undersökningar då det är sättet att föra ett projekt framåt. Att bara lita till att en figur, hur känd den än är, ska klara av att upprätthålla intresset är naivt. Nu med filmen kommer ett ökat intresse för Västergötland och dess historia. Som Torbjörn påpekade borde museet kunna komplettera med eget material och visa att forskningen går framåt. Det kommer säkerligen återbesökare till Arn projektet, både för rundturer och eventuellt nyplanerade aktiviteter. Det är ett utmärkt tillfälle att visa framfötterna och berätta vad man kan som instutition. Nu verkar jag vara negativt inställd mot att använda fiktiv förmedling. Det är jag inte, men det finns en viss risk att den tar över. Något jag har talat om under mina samtal är guidningen vilket utgör en stor del av förmedlingen. Jag tror som Anders Ödman att besökaren kan ha lättare att ta till sig fakta genom ledsagande. Men den som leder bör bara vara en galjonsfigur. Om vi ger fiktiviteten tillräckligt utrymme kommer historien att trängas undan. Vi har en tillräckligt spännande historia för att kunna berätta om den och nå samma resultat som Arns spännande liv. Visst kan vi och ibland kanske vi ska spetsa till den historia vi visar genom att ge den fiktivt liv, men då måste vi vara beredda på att inskränka oss till att utgå från fakta och ha den som grund. Som exempel kan vi klä ut oss, säga oss komma från en plats men sen bör vi gå över till att lägga fram fakta. Cornelius menar att jag inte kan skilja på skönlitteratur och faktiska händelser. Det anser jag att jag kan. Skönlitteratur och dess författare kan med rätten att fabulera påstå vad som helst om vad de vill. Om Guillou hade skrivit att Birger Jarls fader var Olof Skötkonung och att de kom från Finland hade det varit hans fulla rätt som författare. Turligt nog var detta inget som Guillou gjorde. När vi förmedlar historien kan vi använda fiktivitet men bara om vi baserar den på fakta. Med andra ord; som förmedlare måste vi kunna använda de fakta som vi har till hands och göra historien spännande med dem. Därmed inte sagt att vi inte kan piffa upp historien med lite förskönande dekor i vårt berättande. Vi kan inte fabulera eller hitta på, vilket är förkastligt. Om vi börjar att ändra på gränserna för fiktiviteten och övergår till fabulerande kan mytbildande bli en följd. För fiktiv förmedling måste vi tänka på att utan fakta har vi ingen grund för vår verksamhet. Om inte faktan framhålls och förnyas kan vi inte ge en bra fiktivitet. Skulle vi tillåta att betydelsen av faktan förringas riskerar vi en mytisk historia. Här kan instutitionerna vara aktiva och ta tillvara möjligheten för undersökningar som den som genomförs i Varnhem. De resultat som kommer fram kan säkerligen utgöra en bra utveckling av museets 8
verksamhet. Dessutom måste alla historiska perioder av ett område förevisas för allmänheten. Om ett område koncentreras till en period kan fel information ges till åskådaren. Som avslutning vill jag ta med en del av en artikel jag hitade i Kristianstadsbladet häromdagen, ordvalet i texten kan vara journalistens uttrycksätt. Men betydelsen kan visa att Arn projektet är på väg in i en ny fas. Nu har kanske projektet som representerar en liten del av ett område inom förmedlingen genomgått en metemorfors och blivit formalia för hur en verksamhet ska utföras. Andra instutitioner, eller som i det här fallet ett studieförbund, tror sig kunna knyta formen av förmedling till sitt eget område. Snapphanarna kan bli nordöstra Skånes svar på Arns rike och de historiska platserna i Västergötland. Det tror Lars Åström, Studiefrämjandet Mitt Skånes verksamhetsledare i Hässleholm som startar utbildning av snapphaneguider. (Kristianstadsbladet 07-02-01) 9
Referensförteckning Muntliga referenser Datum för samtal inom parantes Ahlström Torbjörn FD Instutitionen för Arkeologi och Antikens kultur och samhälle Lunds Universitet. (2007-02-15) Harrison Dick Professor Historiska Instutitionen Lunds Universitet (2007-02-20) Holtorf Cornelius Professor Instutitionen för Arkeologi och Antikens kultur och samhälle Lunds Universitet. (2007-02-13) Praesto Anja Ansvarig för Arn Projektet i regi av Västergötland Region. (2007-02-21) Vretemark Maria 1.a Antikvarie Västergötlands museum (2007-02-23) Ödman Anders Docent Instutitionen för Arkeologi och Antikens kultur och samhälle Lunds Universitet. (2007-02-26) Artikel http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?aid=/20070201/hassleholm/102 010873&SearchID=73273567010180 Hittad på internet 2007-02-24 Bilder Båda bilderna kommer från skriften I Arns fotspår vilken ges ut i Västergötlands Museums regi. Skriften finns att ladda ner från www.arnmagnusson.se Bild 1 Arn mot blå bakgrund: försättsbladet från skriften Bild 2 Gudhems klosterruin s. 12 1