EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för ekonomi och valutafrågor 15 januari 2004 PE 323.134/72-240 ÄNDRINGSFÖRSLAG 72-240 Förslag till yttrande (PE 323.134) Pervenche Berès Harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter Förslag till direktiv (KOM(2002) 443 C5-0420/2002 2002/0222(COD)) Kommissionens förslag Parlamentets ändringar Ändringsförslag från Theresa Villiers Ändringsförslag 72 Skäl 5 (5) Upprättandet av en mer öppen och effektiv inre marknad för krediter bör främjas. Det är viktigt att denna marknad ger ett så gott konsumentskydd att den fria rörligheten för krediterbjudanden kan fungera under bästa möjliga förutsättningar både för dem som erbjuder och för dem som efterfrågar tjänsterna. Detta mål innebär att man måste sträva efter en så omfattande harmonisering som möjligt som tillförsäkrar alla konsumenter i gemenskapen ett högt konsumentskydd som tillvaratar deras intressen och ger dem en lika omfattande information. (5) Upprättandet av en mer öppen och effektiv inre marknad för krediter bör främjas. Det är viktigt att denna marknad ger ett så gott konsumentskydd att den fria rörligheten för krediterbjudanden kan fungera under bästa möjliga förutsättningar både för dem som erbjuder och för dem som efterfrågar tjänsterna. AM\520040.doc PE 323.134/72-240
En så omfattande harmonisering som möjligt är inte nödvändig och skulle kunna äventyra många bestämmelser om konsumentskydd i olika medlemsstater. Ändringsförslag från Richard A. Balfe Ändringsförslag 73 Skäl 6 (6) Med hänsyn till den ökande diversifieringen av kreditformer och kreditgivare, bör som kreditförmedlare betraktas varje person som lämnar upplysningar om en konsument och mot betalning medverkar till att ett kreditavtal ingås, oavsett i vilken form betalningen sker. Advokater och notarier bör dock i regel inte betraktas som kreditförmedlare när konsumenten begär rådgivning av dem om ett kreditavtals omfattning eller när de hjälper till att upprätta eller bestyrka ett avtal, under förutsättning att deras funktion begränsas till juridisk rådgivning och att de inte hänvisar sina kunder till bestämda kreditgivare. (6) Med hänsyn till den ökande diversifieringen av kreditformer och kreditgivare, bör som kreditförmedlare betraktas varje person vars huvudsakliga uppgift innebär att mot betalning medverka till att ett kreditavtal ingås, oavsett i vilken form betalningen sker. Advokater och notarier bör dock i regel inte betraktas som kreditförmedlare när konsumenten begär rådgivning av dem om ett kreditavtals omfattning eller när de hjälper till att upprätta eller bestyrka ett avtal, under förutsättning att deras funktion begränsas till juridisk rådgivning och att de inte hänvisar sina kunder till bestämda kreditgivare. Personer som bara medverkar subsidiärt som kreditförmedlare (exempelvis detaljhandlare som inte aktivt tillhandahåller kredit, utan bara förmedlar kontakt mellan konsumenter och kreditgivare) bör uteslutas från direktivets tillämpningsområde. Definitionen bör inte heller inbegripa märkessamarbeten och intressepartnerskap (som det finns 2000 3000 av enbart i Förenade kungariket däribland merparten av de största välgörenhetsinrättningarna och som motsvarar 2,3 miljoner kreditkort). Detta ändringsförslag syftar också till att från tillämpningsområdet utesluta hemförsäljares verksamhet, vilka till antalet uppgår till cirka fem miljoner i Förenade kungariket och tre miljoner i Tyskland. Hemförsäljarna är oftast kvinnor över 30 år. En sådan reglering av deras begränsade ekonomiska verksamhet, vilken för dem direkt och oproportionerligt blir en belastning, kommer att avskräcka försäljare från att utföra sin verksamhet och kan därmed få en indirekt könsdiskriminerande effekt och förvärra problemet socialt utanförskap. PE 323.134/72-240 2/104 AM\520040.doc
Ändringsförslag från Charles Tannock Ändringsförslag 74 Skäl 8 (8) Med tanke på de ekonomiska riskerna bör situationen för enskilda personer som ställer säkerheter regleras i särskilda bestämmelser som garanterar en informations- och skyddsnivå jämförbar med den som föreskrivs för konsumenterna. (8) Med tanke på de ekonomiska riskerna bör situationen för enskilda personer som ställer säkerheter för konsumenter regleras i särskilda bestämmelser som garanterar en informations- och skyddsnivå jämförbar med den som föreskrivs för konsumenterna. Tillämpningen av bestämmelserna om säkerheter som garanti för kreditavtal som företag ingår skulle minska kredittillgången för juridiska personer och skulle särskilt hämma utvecklingen av start-up företag och befintliga små och medelstora företag. Detta skulle skada den inre marknadens utveckling. Tillämpningsområdet bör därför begränsas till säkerheter för avtal med konsumenter. Ändringsförslag från Theresa Villiers Ändringsförslag 75 Skäl 10 (10) För att säkerställa ett verkligt konsumentskydd är det nödvändigt att föreskriva strängare bestämmelser för icke önskad hemförsäljning när det gäller kreditavtal än vad som föreskrivs i rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler 1. 1 EGT L 372, 31.12.1985, s. 31. utgår AM\520040.doc 3/104 PE 323.134/72-240
Ett totalt avskaffande av en kreditkanal hemförsäljning utgör ett omotiverat förbud, eftersom kredit mycket ofta erbjuds i anslutning till varor som distribueras genom samma kanal. Ingåendet av ett avtal om kredit eller om ställande av säkerhet utanför fasta affärslokaler skulle kunna bli föremål för positiv reglering. I detta avseende ger rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (hemförsäljningsdirektivet) rätt att dra sig ur avtal som ingåtts vid hemförsäljning. Detta innebär att konsumenterna omfattas av ett tillräckligt skydd. Ändringsförslag från Richard A. Balfe Ändringsförslag 76 Skäl 11 (11) Bestämmelserna i detta direktiv bör tillämpas utan att det påverkar bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter 1. I vissa fall bör man dock överväga att införa särskilda bestämmelser för insamling och behandling av de personuppgifter som behövs för kreditprövningen. 1 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. utgår Detta ändringsförslag avspeglar det faktum att artikel 7 i direktivet på ett onödigt sätt inkräktar på befintliga krav i direktivet om skydd av personuppgifter (95/46/EG), vilket därmed skulle kunna leda till rättsliga konflikter och bristande rättssäkerhet. Denna text bör utgå så att man kan undvika onödig överlappning och/eller dubbelreglering. PE 323.134/72-240 4/104 AM\520040.doc
Ändringsförslag från Charles Tannock Ändringsförslag 77 Skäl 12 (12) För att bidra till att minska kreditrisken såväl för kreditgivaren som för konsumenten visar erfarenhet och praxis nyttan med relevant och tillförlitlig information om eventuella betalningsförsummelser. Medlemsstaterna bör se till att det inom deras territorier finns en offentlig eller privat central databas, eventuellt i form av ett nätverk av databaser. I databasen eller nätverket bör de konsumenter och personer som ställt en säkerhet i medlemsstaten och som gör sig skyldiga till betalningsförsummelser registreras. För effektivitetens skull bör kreditgivarna vara skyldiga att konsultera den centrala databasen innan konsumenten eller den som ställer en säkerhet gör något åtagande. För att undvika en snedvridning av konkurrensen mellan kreditgivare bör personer eller företag ha tillgång till den centrala databasen i en annan medlemsstat på samma villkor som personer eller företag i denna medlemsstat, antingen direkt eller via den centrala databasen i den egna medlemsstaten. (12) För att bidra till att minska kreditrisken såväl för kreditgivaren som för konsumenten visar erfarenhet och praxis nyttan med relevant och tillförlitlig information om eventuella betalningsförsummelser. Medlemsstaterna bör se till att det inom deras territorier finns offentliga eller privata databaser, eventuellt i form av ett nätverk av databaser. I databasen eller nätverket bör de konsumenter och personer som ställt en säkerhet i medlemsstaten och som gör sig skyldiga till betalningsförsummelser registreras. För effektivitetens skull bör kreditgivarna vid behov kunna konsultera den centrala databasen innan konsumenten eller den som ställer en säkerhet gör något åtagande. För att undvika en snedvridning av konkurrensen mellan kreditgivare bör personer eller företag ha tillgång till databaser i en annan medlemsstat på samma villkor som personer eller företag i denna medlemsstat, antingen direkt eller via databaser i den egna medlemsstaten. Det är inte motiverat med en skyldighet för medlemsstaterna att skapa separata centrala databaser i de fall då det redan finns nätverk av databaser, och den skulle innebära oproportionerliga kostnader i förhållande till det antal fall då konsumenter ansöker om kredit över gränserna. Den tar inte heller hänsyn till den etablerade pålitliga och lämpliga infrastrukturen (privat eller offentlig) för uppgiftssamarbete och kreditreferenser i medlemsstaterna. Då det finns mer än en databas gynnas konsumenten av konkurrensen. AM\520040.doc 5/104 PE 323.134/72-240
Ändringsförslag från Charles Tannock Ändringsförslag 78 Skäl 13 (13) För att garantera att informationen förblir konfidentiell och personuppgifterna skyddas är det viktigt att de uppgifter som erhålls bara får användas för en bedömning av risken att konsumenten eller den som ställt en säkerhet inte fullgör sina skyldigheter. All annan bearbetning eller användning av personuppgifter som erhålls genom den centrala databasen bör vara förbjuden. För att undvika alla risker bör uppgifterna förstöras omedelbart efter det att kreditavtalet ingåtts eller kreditansökan avslagits. utgår Denna text innebär att befintliga krav i direktivet om skydd av personuppgifter (95/46/EG) upprepas i onödan. I artikel 9 i direktivet om ansvarsfull utlåning krävs att kreditgivarna när som helst måste kunna styrka att de beviljat krediten på ett ansvarsfullt sätt i händelse av eventuella återbetalningsincidenter från låntagarens sida. Kreditgivarna måste också kunna förklara på vilken grund de beviljade krediten vid ansökan, och därför måste de kunna behålla relevant information under hela avtalets löptid. (14) För att konsumenten skall kunna fatta ett välgrundat beslut måste konsumenten innan avtalet ingås få god information om villkor och kostnader för krediten samt om sina skyldigheter. För att åstadkomma full öppenhet och för att göra det möjligt att jämföra krediterbjudanden bör denna information bland annat inbegripa uppgifter om den effektiva räntan för krediten med hjälp av ett exempel och om den Ändringsförslag från Richard A. Balfe Ändringsförslag 79 Skäl 14 (14) För att konsumenten skall kunna fatta ett välgrundat beslut måste konsumenten innan avtalet ingås få god information om villkor och kostnader för krediten samt om sina skyldigheter. För att åstadkomma full öppenhet och för att göra det möjligt att jämföra krediterbjudanden bör denna information bland annat inbegripa uppgifter om den effektiva räntan för krediten med hjälp av ett exempel. PE 323.134/72-240 6/104 AM\520040.doc
sammanlagda utlåningsräntan. Det finns inget som tyder på att konsumenterna skulle gynnas av att ännu fler siffror anges i reklamen och i handlingarna om erbjudandet. Den effektiva räntan har framställts som det lämpligaste verktyget när konsumenterna skall jämföra olika krediterbjudanden. Införandet av ännu en räntesats skulle bara förvirra konsumenterna utan att tillföra något. Ändringsförslag från Theresa Villiers Ändringsförslag 80 Skäl 15 (15) På grund av kreditinstrumentens tekniska och juridiska komplexitet bör det föreskrivas en allmän rådgivningsskyldighet för kreditförmedlaren och kreditgivaren så att konsumenten kan göra ett välgrundat val bland de kreditformer som erbjuds. Enligt principen om ansvarsfull utlåning bör kreditgivaren även kontrollera att konsumenten eller den som ställer en säkerhet kan fullgöra nya åtaganden. (15) Enligt principen om ansvarsfull utlåning bör kreditgivaren kontrollera att konsumenten eller den som ställer en säkerhet kan fullgöra nya åtaganden. Den rådgivningsskyldighet som föreskrivs kan endast uppfyllas av kreditgivaren eller kreditförmedlaren genom att han eller hon gör en ingående undersökning av konsumentens privata angelägenheter som är långt mer omfattande än vad som krävs för att göra en ekonomisk bedömning. Detta förfarande vore alltför inkräktande för konsumenterna och är ogenomförbart i synnerhet i fråga om krediter som tillhandahålls vid försäljningsställen, eller som erbjuds på distans eller via direkta marknadsföringskanaler. AM\520040.doc 7/104 PE 323.134/72-240
Ändringsförslag från Richard A. Balfe Ändringsförslag 81 Skäl 15 (15) På grund av kreditinstrumentens tekniska och juridiska komplexitet bör det föreskrivas en allmän rådgivningsskyldighet för kreditförmedlaren och kreditgivaren så att konsumenten kan göra ett välgrundat val bland de kreditformer som erbjuds. Enligt principen om ansvarsfull utlåning bör kreditgivaren även kontrollera att konsumenten eller den som ställer en säkerhet kan fullgöra nya åtaganden. (15) På grund av kreditinstrumentens tekniska och juridiska komplexitet bör det föreskrivas en allmän rådgivningsskyldighet för kreditförmedlaren och kreditgivaren så att konsumenten kan göra ett välgrundat val bland de kreditformer som erbjuds. Enligt principen om ansvarsfull utlåning bör kreditgivaren på ett lämpligt och proportionerligt sätt bedöma huruvida konsumenten eller den som ställer en säkerhet kan fullgöra nya åtaganden. Man måste hitta en balans mellan besvären för konsumenten, behovet av omfattande tillgång till och möjlighet att välja kredit samt en god bedömning av återbetalningsförmågan. Ändringsförslag från Charles Tannock Ändringsförslag 82 Skäl 15a (ny) (15a) Konsumenter och sådana som ställer säkerhet bör iaktta försiktighet och uppfylla sina avtalsenliga skyldigheter. Ändringsförslaget återspeglar det som tas upp i kommissionens motivering i fråga om att främja ansvarsfullt låntagande från konsumenternas sida (artikel 9 på sidan 16 i kommissionens förslag). PE 323.134/72-240 8/104 AM\520040.doc
Ändringsförslag från Richard A. Balfe Ändringsförslag 83 Skäl 17 (17) Eftersom villkoren i kreditavtal och avtal om ställande av säkerhet är av en särskild beskaffenhet, är det lämpligt att, för hela avtalet, ange de villkor som skall betraktas som oskäliga, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal 1. 1 EGT L 95, 21.4.1993, s. 29. utgår Direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal erbjuder ett tillräckligt skydd för konsumenterna, och det finns inget som styrker att konsumenterna skulle drabbas av sådana nackdelar att det som skulle motivera extra skydd på de områden som anges i detta direktiv (artikel 15). Ändringsförslag från Othmar Karas Ändringsförslag 84 Skäl 18 (18) För en tillnärmning av bestämmelserna för utövandet av ångerrätten på liknande områden är det nödvändigt att föreskriva en ångerrätt utan påföljder och utan något krav på att ange några skäl enligt villkor som liknar dem i Europaparlamentets och rådets direktiv av den [...] om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG 1. 1 EGT L [ ], [ ], s. [ ]. utgår AM\520040.doc 9/104 PE 323.134/72-240
Genom att föreskriva en ångerrätt främjas faktiskt tendensen att göra oövervägda åtaganden. Detta ger en felaktig signal som i allra högsta grad strider mot principen om egenansvar och den civilrättsliga grundprincipen, nämligen att avtal skall hållas. Varje medborgare måste ha klart för sig att avtal inte bara innebär rättigheter utan även skyldigheter, och att man inte skall ingå några avtal utan att först överväga de eventuella konsekvenserna. Det är inte befogat att tillämpa en generell ångerrätt för ingående av kreditavtal. Ändringsförslag från Theresa Villiers Ändringsförslag 85 Skäl 18 (18) För en tillnärmning av bestämmelserna för utövandet av ångerrätten på liknande områden är det nödvändigt att föreskriva en ångerrätt utan påföljder och utan något krav på att ange några skäl enligt villkor som liknar dem i Europaparlamentets och rådets direktiv av den [...] om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG 1. 1 EGT L [ ], [ ], s. [ ]. (18) För en tillnärmning av bestämmelserna för utövandet av ångerrätten på liknande områden är det nödvändigt att föreskriva en ångerrätt för kreditavtal utan andra påföljder än betalning för den kredit och/eller de varor som redan mottagits när ångerrätten tas i anspråk och utan något krav på att ange några skäl. Detta ändringsförslag avspeglar kreditgivarens önskan att vid försäljningsstället erbjuda konsumenten kreditprodukter för varor som konsumenten vill ta med sig omedelbart. Det bör omfatta alla former av finansiering på ett försäljningsställe, även hyra med köpoption. Det erkänner också att de faktorer som ligger bakom behovet av ångerrätt vid distansförsäljning inte finns på ett försäljningsställe, eftersom konsumenten i det senare fallet kan se och kontrollera varorna i affären. Det är därför ologiskt att göra en direkt jämförelse med Europaparlamentets och rådets direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter. PE 323.134/72-240 10/104 AM\520040.doc
Ändringsförslag från Charles Tannock Ändringsförslag 86 Skäl 19 (19) För att främja upprättandet av en väl fungerande inre marknad och garantera en hög skyddsnivå för konsumenterna i hela gemenskapen är det lämpligt att justera metoden för beräkning av den effektiva räntan och att fastställa vilka poster i den sammanlagda kreditkostnaden som skall ingå i denna beräkning. Den effektiva räntan är ett instrument som gör det möjligt för konsumenten att vid en bestämd tidpunkt kunna jämföra och bedöma de ekonomiska konsekvenserna av de åtaganden som följer av ingåendet av ett kreditavtal. Den sammanlagda kreditkostnaden bör därför inbegripa alla kostnader som konsumenten måste betala för krediten, oavsett om dessa kostnader skall betalas till kreditgivaren, kreditförmedlaren eller någon annan tredje part. Även om konsumenten tecknar en frivillig försäkring i samband med ingåendet av kreditavtalet, bör kostnaderna för denna försäkring inbegripas i den sammanlagda kreditkostnaden. (19) För att främja upprättandet av en väl fungerande inre marknad och garantera en hög skyddsnivå för konsumenterna i hela gemenskapen är det lämpligt att justera metoden för beräkning av den effektiva räntan och att fastställa vilka poster i den sammanlagda kreditkostnaden som skall ingå i denna beräkning. Den effektiva räntan är ett instrument som gör det möjligt för konsumenten att vid en bestämd tidpunkt kunna jämföra och bedöma de ekonomiska konsekvenserna av de åtaganden som följer av ingåendet av ett kreditavtal. Den sammanlagda kreditkostnaden bör därför inbegripa alla kostnader som konsumenten måste betala för krediten, oavsett om dessa kostnader skall betalas till kreditgivaren, kreditförmedlaren eller någon annan tredje part. Konsumenten måste kunna jämföra den verkliga kostnaden för krediten. Att inbegripa kostnaden för en frivillig försäkring vore missvisande eftersom det inte skulle återspegla kostnaden för krediten och inte skulle ta hänsyn till den fördel som försäkringen innebär. Kostnaderna för en frivilligförsäkring är inte nödvändigtvis kända. Genom ändringsförslaget vill man enbart inbegripa kostnaderna för försäkringar som konsumenten måste ta genom kreditgivaren för att beviljas krediten. Ändringsförslag från Richard A. Balfe Ändringsförslag 87 Skäl 20 AM\520040.doc 11/104 PE 323.134/72-240
(20) Konsumenten bör i form av en uppgift om sammanlagd utlåningsränta även få information om de belopp som skall betalas till kreditgivaren, exklusive de belopp som skall betalas till tredje man. Genom denna räntesats kan konsumenten jämföra kreditgivarens kostnader för de produkter som denne erbjuder och de olika produkter som erbjuds på marknaden. utgår Det finns inget som tyder på att konsumenterna skulle gynnas av att ännu fler siffror anges i reklamen och i handlingarna om erbjudandet. Den effektiva räntan har framställts som det lämpligaste verktyget när konsumenterna skall jämföra olika krediterbjudanden. Införandet av ännu en räntesats skulle bara förvirra konsumenterna utan att tillföra något. Ändringsförslag från Theresa Villiers Ändringsförslag 88 Skäl 21 (21) Konsumenten bör har rätt att betala sin skuld i förtid. Oavsett om förtidsbetalningen avser hela skulden eller delar av den, bör kreditgivaren i detta fall bara kunna begära en skälig och objektiv ersättning, såvida återbetalningen inte medför en motsvarande ekonomisk förlust för kreditgivaren. (21) Konsumenten bör har rätt att betala sin skuld i förtid. Oavsett om förtidsbetalningen avser hela skulden eller delar av den, bör kreditgivaren i detta fall bara kunna begära en skälig och objektiv ersättning. Kreditgivaren får bara begära sådan ersättning vid förtidsbetalning som är objektiv och skälig för båda parter. PE 323.134/72-240 12/104 AM\520040.doc
Ändringsförslag från Richard A. Balfe Ändringsförslag 89 Skäl 22 (22) Om en varu- eller tjänsteleverantör som medverkar till att ett kreditavtal ingås kan betraktas som en kreditförmedlare, bör konsumenten ha vissa rättigheter gentemot kreditgivaren utöver de sedvanliga avtalsenliga rättigheterna som gäller gentemot varu- eller tjänsteleverantören. (22) Om en varu- eller tjänsteleverantör som medverkar till att ett kreditavtal ingås kan betraktas som en kreditförmedlare, bör konsumenten ha vissa rättigheter gentemot kreditgivaren som är likvärdiga de sedvanliga avtalsenliga rättigheter som gäller gentemot varu- eller tjänsteleverantören. saknas. Ändringsförslag från Theresa Villiers Ändringsförslag 90 Skäl 29 (29) Medlemsstaterna bör besluta om de påföljder som skall tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv och se till att de verkställs. Dessa påföljder skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. utgår Fastställande av effektiva, proportionella och avskräckande påföljder vid överträdelser av rättsakterna om införlivande förutsätter att de bestämmelser som skall införlivas är objektiva och klart angivna (nulla poena sine lege certa). När så inte är fallet kan påföljderna leda till bristande rättssäkerhet. AM\520040.doc 13/104 PE 323.134/72-240
Ändringsförslag från Othmar Karas Ändringsförslag 91 Artikel 1 Syftet med detta direktiv är att harmonisera medlemsstaternas lagar och andra författningar om kreditavtal och avtal om ställande av säkerhet som ingås av konsumenter. I detta direktiv fastställs minimistandarder för kreditavtal som ingås av konsumenter på gemenskapens inre marknad. På grund av olikheterna när det gäller marknader, konsumentvanor och faktiska förutsättningar i de 15 och snart 25 medlemsstaterna är det meningsfullare att fastställa minimistandarder. Ett tillvägagångssätt med maximal harmonisering leder till att konsumentskyddsnivån i medlemsstaterna sänks. Ändringsförslag från Theresa Villiers Ändringsförslag 92 Artikel 1 Syftet med detta direktiv är att harmonisera medlemsstaternas lagar och andra författningar om kreditavtal och avtal om ställande av säkerhet som ingås av konsumenter. Syftet med detta direktiv är att harmonisera medlemsstaternas lagar och andra författningar om kreditavtal; det omfattar också avtal om ställande av säkerhet som ingås av konsumenter i syfte att vara garanti för kredit som beviljas konsumenter. De säkerheter som behandlas i direktivet bör enbart gälla fysiska personer som är konsumenter. Direktivet bör inte gälla i fall då konsumenter uppställer garantier vid kommersiella affärsavtal (exempelvis leasingavtal). Lån som beviljas näringsidkare ingår inte i direktivets tillämpningsområde. På samma sätt bör även avtal om ställande av säkerhet som är biavtal till sådana uteslutas, i annat fall kommer kreditkostnaden för huvudkontrakten att öka, vilket skadar affärerna och särskilt små och medelstora företag. Ändringsförslaget ovan överensstämmer också med EG-domstolens domar. PE 323.134/72-240 14/104 AM\520040.doc
Ändringsförslag från Othmar Karas Ändringsförslag 93 Artikel 2, led c c) kreditavtal: ett avtal genom vilket en kreditgivare lämnar eller förbinder sig att lämna en konsument en kredit i form av betalningsanstånd, lån eller annat liknande betalningssätt. Avtal om fortlöpande tillhandahållande av en tjänst eller nyttighet som konsumenten har rätt att betala i poster skall så länge som de tillhandahålls inte betraktas som kreditavtal i detta direktivs mening. c) kreditavtal: ett avtal genom vilket en kreditgivare mot ersättning lämnar eller förbinder sig att lämna en konsument en kredit i form av betalningsanstånd, lån eller annat liknande betalningssätt. Avtal om fortlöpande tillhandahållande av en nyttighet och om fortlöpande leveranser av varor av samma slag och till samma antal, som konsumenten betalar i poster, skall så länge som de tillhandahålls inte betraktas som kreditavtal i detta direktivs mening. Kreditavtal skall endast omfatta sådana avtal som ger rätt till ersättning och som innebär att konsumenten måste betala ränta och avgifter. Oklarheter exempelvis i samband med tidskriftsprenumerationer undanröjs också med hjälp av den nya definitionen. Ändringsförslag från Charles Tannock Ändringsförslag 94 Artikel 2, led d d) kreditförmedlare: en fysisk eller juridisk person som mot betalning bedriver en stadigvarande förmedlingsverksamhet som består i att presentera eller erbjuda kreditavtal, att utföra andra förberedande arbeten före avtalets ingående eller att ingå avtal. Betalningen kan ske i pengar eller utgöras av någon annan form av avtalad ekonomisk förmån. d) kreditförmedlare: en fysisk eller juridisk person vars huvudsakliga verksamhet innebär att mot betalning vara förmedlare genom att presentera eller erbjuda kreditavtal, att utföra andra förberedande arbeten före avtalets ingående eller att ingå avtal. Betalningen kan ske i pengar eller utgöras av någon annan form av avtalad ekonomisk förmån. AM\520040.doc 15/104 PE 323.134/72-240
Personer som bara medverkar subsidiärt som kreditförmedlare (exempelvis detaljhandlare som inte aktivt tillhandahåller kredit, utan bara förmedlar kontakt mellan konsumenter och kreditgivare) bör uteslutas från direktivets tillämpningsområde. Definitionen bör inte heller inbegripa märkessamarbeten och intressepartnerskap (bland annat de största välgörenhetsinrättningarna). Detta ändringsförslag syftar också till att från tillämpningsområdet utesluta hemförsäljares verksamhet, vilka det finns många av i medlemsstater som Tyskland och Förenade kungariket. Hemförsäljarna är oftast kvinnor och en överreglering av deras begränsade ekonomiska verksamhet, vilken för dem direkt och oproportionerligt blir en belastning, kommer att avskräcka försäljarna och kan få könsdiskriminerande effekter. Den skulle också förvärra problem som socialt utanförskap mot bakgrund av den sociala bakgrunden för många hemförsäljare och deras kunder. Ändringsförslag från John Purvis och Richard A. Balfe Ändringsförslag 95 Artikel 2, led e e) avtal om ställande av säkerhet: ett biavtal som ingås av en person som ställer en säkerhet och som garanterar eller utlovar att garantera fullgörandet av skyldigheter avseende en kredit som beviljats en fysisk eller juridisk person. e) avtal om ställande av säkerhet: ett biavtal som ingås av en person som ställer en säkerhet och som garanterar eller utlovar att garantera fullgörandet av skyldigheter avseende en kredit som beviljats en konsument. Tillämpningen av bestämmelserna om säkerheter som garanti för kreditavtal som företag ingår skulle minska kredittillgången för juridiska personer och skulle särskilt hämma utvecklingen av start-up företag och befintliga små och medelstora företag. Detta skulle skada den inre marknadens utveckling. Tillämpningsområdet bör därför begränsas till säkerheter för avtal med konsumenter. Ändringsförslag från Generoso Andria Ändringsförslag 96 Artikel 2, led e e) avtal om ställande av säkerhet: ett biavtal e) avtal om ställande av säkerhet: ett biavtal PE 323.134/72-240 16/104 AM\520040.doc
som ingås av en person som ställer en säkerhet och som garanterar eller utlovar att garantera fullgörandet av skyldigheter avseende en kredit som beviljats en fysisk eller juridisk person. som ingås av en person som ställer en säkerhet och som garanterar eller utlovar att garantera fullgörandet av skyldigheter avseende en kredit som beviljats en fysisk person. Or. it Att utvidga säkerheten till att omfatta även kreditavtal som ingåtts med juridiska personer strider mot den generella principen om att säkerheten skall vara förbunden med den huvudsakliga skyldigheten, som i detta fall utgörs av den kredit som konsumenten beviljas. Konsumenten är huvudföremålet för direktivet. Ändringsförslag från Generoso Andria Ändringsförslag 97 Artikel 2, led g g) konsumentens sammanlagda kreditkostnad: samtliga kostnader inklusive kreditränta, ersättningar, provision, skatter och alla andra avgifter som konsumenten måste betala för krediten. g) konsumentens sammanlagda kreditkostnad: samtliga kostnader inklusive kreditränta, ersättningar, provision och alla andra avgifter som konsumenten måste betala för krediten. Or. it Det skulle skada konsumenterna om man i definitionen av konsumentens sammanlagda kreditkostnad tar med alla kreditkostnader, inklusive skatter. Det finns nämligen stora skillnader mellan olika länders skattesystem (t.ex. måste en stämpelavgift betalas i Italien). Följaktligen skulle fastställandet av den effektiva räntan inte bygga på samma grundval, utan bli ett redskap som inte lämpar sig för en verklig jämförelse av olika krediterbjudanden i de olika medlemsstaterna. Ändringsförslag från Charles Tannock Ändringsförslag 98 Artikel 2, led pa (nytt) AM\520040.doc 17/104 PE 323.134/72-240
pa) betalningsförsummelser: en situation då avtalsvillkoren inte har uppfyllts, vanligtvis i form av betalningsförseningar som är så omfattande att långivaren anser att förbindelsen med konsumenten har upphört. Begreppet bör definieras eftersom det nämns i artikel 8.1. Ändringsförslag från Alexander Radwan Ändringsförslag 99 Artikel 3, punkt 1 1. Detta direktiv gäller kreditavtal och avtal om ställande av säkerhet. 1. Detta direktiv gäller kreditavtal. Genom att inbegripa avtal om ställande av säkerhet skulle säkerheter som ställs av konsumenter bli mycket mindre värda och därmed skulle det bli mycket svårare inte bara att erhålla konsumentkrediter, utan även att finansiera små och medelstora företag (SMF), som många gånger är helt beroende av säkerheter från konsumenter (exempelvis anhöriga). Ändringsförslag från Othmar Karas Ändringsförslag 100 Artikel 3, punkt 1 1. Detta direktiv gäller kreditavtal och avtal om ställande av säkerhet. 1. Detta direktiv gäller kreditavtal. PE 323.134/72-240 18/104 AM\520040.doc
Direktivets uppställning och instrument är inte lämpade för avtal om ställande av säkerhet. Borgenärer och personer som ställer säkerhet har hittills inte omfattats av direktivet, vilket är befogat eftersom dessa inte har det behov av information och skydd - vilket även praxis visar - och därför inte heller det intresse som en låntagare har i fråga om avtal om ställande av säkerhet. Ändringsförslag från Othmar Karas Ändringsförslag 101 Artikel 3, punkt 2, inledningen 2. Direktivet gäller inte följande kreditavtal och motsvarande avtal om ställande av säkerhet: 2. Direktivet gäller inte följande kreditavtal: Se ändringsförslag 100. Ändringsförslag från Theresa Villiers Ändringsförslag 102 Artikel 3, punkt 2, led a a) Kreditavtal avseende kredit för köp eller ombyggnad av fast egendom som konsumenten äger eller avser att köpa och för vilken det som säkerhet finns en inteckning i fastigheten eller en sedvanlig säkerhet för detta ändamål i en medlemsstat. a) Hypotekskrediter. Det finns grundläggande skillnader mellan hypotekskrediter och andra konsumentkrediter AM\520040.doc 19/104 PE 323.134/72-240
(längre löptid, lägre risk på grund av den säkerhet som pantförskrivningen innebär, annan finansieringsteknik etc.), därför bör hypotekskrediter inte ingå i det föreslagna direktivets tillämpningsområde. Ändringsförslag från Peter William Skinner Ändringsförslag 103 Artikel 3, punkt 2, led a a) Kreditavtal avseende kredit för köp eller ombyggnad av fast egendom som konsumenten äger eller avser att köpa och för vilken det som säkerhet finns en inteckning i fastigheten eller en sedvanlig säkerhet för detta ändamål i en medlemsstat. a) Kreditavtal för vilket det som säkerhet finns en inteckning i fastigheten eller en sedvanlig säkerhet för detta ändamål i en medlemsstat. Lån för vilka det finns säkerhet i egendom bör inte omfattas av detta direktiv, eftersom de medför en helt annan typ av risk och krav än mer allmän kreditgivning till konsumenter. Då egendom står som säkerhet för ett lån är det konsumentens hem som riskeras, oavsett om lånet är avsett för husköp eller för mer allmän konsumtion. Lån med säkerhet i egendom ger upphov till andra frågeställningar och kräver ett annat skydd för konsumenterna. Informationskraven för ett lån med säkerhet är mycket mer detaljerade och helt annorlunda de krav som gäller vid ett personligt lån. Det är inte lämpligt, och det skulle bli betungande för branschen, med ett direktiv som omfattar ett så vitt spektrum av kreditprodukter med så olika krav. European Mortgage Forum, som inrättats av kommissionen som en mekanism för att involvera branschen och konsumentgrupper i utformningen av politiken, ser redan på hindren för att skapa en integrerad hypoteksmarknad, och dess arbete bör utvidgas till att också omfatta alla lån med säkerhet i egendom. Ändringsförslag från Charles Tannock Ändringsförslag 104 Artikel 3, punkt 2, led a a) Kreditavtal avseende kredit för köp eller a) Kreditavtal för vilket det som säkerhet ombyggnad av fast egendom som finns en inteckning i fastigheten eller en konsumenten äger eller avser att köpa och sedvanlig säkerhet för detta ändamål i en för vilken det som säkerhet finns en PE 323.134/72-240 20/104 AM\520040.doc
inteckning i fastigheten eller en sedvanlig säkerhet för detta ändamål i en medlemsstat. medlemsstat. Lån med säkerhet i konsumentens hem skiljer sig från andra typer av konsumentlån. Ett stort antal boendelån omfattas redan inte av direktivet, eftersom de omfattas av den frivilliga uppförandekoden. Det finns ingen logisk anledning till att vissa lån med säkerhet undantas, men inte andra: de bör behandlas lika. Ett system med partiella undantag kommer att leda till att medlemsstaterna tillämpar olika uppsättningar av bestämmelser på mycket lika lån, vilket kommer att förvirra konsumenterna och öka regleringskostnaderna. Ändringsförslag från Othmar Karas Ändringsförslag 105 Artikel 3, punkt 2, led b b) Hyresavtal i vilka det föreskrivs att äganderätten inte kan övergå till den som hyr eller till dennes rättsinnehavare. b) Hyresavtal, utom när dessa föreskriver att äganderätten slutligen skall övergå till den som hyr. Det befintliga direktivet om konsumentkredit föreskriver ett undantag för hyresavtal. Detta undantag bör upprätthållas med samma formulering för att inga defintitionsfrågor skall uppstå. Den föreslagna formuleringen innebär dessutom att hyresavtalet måste föreskriva att äganderätten övergår till den som hyr ut, men enligt de flesta hyresavtal övergår äganderätten inte till uthyraren. Ändringsförslag från Richard A. Balfe Ändringsförslag 106 Artikel 3, punkt 2, led c c) Kreditavtal enligt vilka konsumenten skall betala tillbaka krediten genom en engångsbetalning inom en period som inte c) Kreditavtal enligt vilka AM\520040.doc 21/104 PE 323.134/72-240
får överstiga tre månader och för vilka ingen ränta eller andra avgifter begärs. i) konsumenten skall betala tillbaka krediten genom en engångsbetalning inom en period som inte får överstiga tre månader och för vilka ingen ränta eller andra avgifter begärs, eller ii) avtalet gäller en fortlöpande kredit och konsumenten krävs på återbetalning av hela det kreditbelopp som lånats ut varje period under avtalsperioden i en enda betalning under eller efter utgången av varje sådan period. Förslagen kommer att innebära kostsamma administrativa förpliktelser för kreditgivarna, vilka skall läggas till besvären att efterleva bestämmelser och vilka skulle vara oproportionerliga för kortfristiga krediter på mindre än tre månader. Det har inte kunnat påvisas några nackdelar för konsumenterna på grund av det befintliga undantaget för kortfristiga krediter av detta slag enligt artikel 2.1 i rådets direktiv 87/102/EEG. Ändringsförslag från Peter William Skinner Ändringsförslag 107 Artikel 3, punkt 2, led ea (nytt) ea) Kredit i form av uttag på löpande kredit som inte är av kontokortskredit vilken beviljas av en kreditgivare eller kreditförmedlare. Tillhandahållande av en övertrasseringskredit är en biverksamhet till inlåning och får därför enbart erbjudas av en auktoriserad inlånare. En separat rättslig ram har redan fastställts genom bankdirektiven i syfte att underlätta en inre marknad för inlåning och därmed också beviljande av övertrasseringskrediter. Mot bakgrund av förhållandet till inlåning, konkurrerar inte övertrasseringskrediterna med personliga låneprodukter på den gränslösa PE 323.134/72-240 22/104 AM\520040.doc
kreditmarknaden, och det partiella undantag som de beviljas i det befintliga direktivet om konsumentkrediter (87/102/EEG) bör bibehållas. Ändringsförslag från Generoso Andria Ändringsförslag 108 Artikel 3, punkt 2, led ea (nytt) ea) Kreditavtal på belopp som understiger 200 euro eller överstiger 50 000 euro. Or. it Det är riskabelt att inte ange det lägsta eller högsta belopp som kan komma ifråga för konsumentkrediter. Detta kan nämligen medföra oproportionerliga kostnader för en blygsam finansiering och orimligt stor byråkrati för konsumenter som kräver vissa typer av finansiering (t.ex. vid köp av TV-apparater, persondatorer, uppslagsverk, osv.). Det är dessutom nödvändigt att fastställa ett maxbelopp eftersom praxis visar att bestämmelserna i detta direktiv skulle stöta på stort motstånd från dem som ansöker om stora lån. Ändringsförslag från Richard A. Balfe Ändringsförslag 109 Artikel 3, punkt 2, led ea (nytt) ea) Kreditavtal som inbegriper belopp på över 75 000 euro. Den föreslagna gränsen på 75 000 euro täcker den stora majoriteten av konsumentkrediter. AM\520040.doc 23/104 PE 323.134/72-240
Ändringsförslag från Othmar Karas Ändringsförslag 110 Artikel 3, punkt 2, led ea (nytt) ea) Kreditavtal som avser belopp på maximalt 500 euro och belopp över 100 000 euro. De komplicerade bestämmelserna som direktivet fastställer för kreditgivare och konsumenter är inte befogade när det gäller kreditavtal som avser lägre belopp än 500 euro, och skulle leda till att sådana små krediter försvann i framtiden. Avskaffandet av den övre kreditgränsen på 20 000 euro, det belopp över vilket direktivet från 1987 inte tillämpas, är inte ändamålsenligt eftersom konsumentkrediter vanligtvis inte överskrider en viss övre kreditgräns, samtidigt som det vid ett överskridande av den övre kreditgränsen krävs större flexibilitet vid särskilda transaktioner mellan "informerade" avtalsparter. En höjning av tröskelvärdet till 100 000 euro är mer samstämmig och tar hänsyn till konsumentvanornas utveckling. Ändringsförslag från Charles Tannock Ändringsförslag 111 Artikel 3, punkt 2, led ea (nytt) ea) Kreditavtal som innebär att konsumenten åläggs att betala tillbaka krediten genom högst fyra delbetalningar inom en period som inte överstiger tolv månader. Att inte ta med det undantag från tillämpningsområdet som tidigare fanns i artikel 2.1.g i rådets direktiv 87/102/EEG kommer att ålägga kreditgivarna betungande administrativt arbete som är helt oproportionerligt i förhållande till kreditavtal om mindre kreditbelopp eller med en kort löptid och få delbetalningar av krediten. Det har inte kunnat påvisas några nackdelar för konsumenterna på grund av det befintliga undantaget som däremot är bra för PE 323.134/72-240 24/104 AM\520040.doc
dem som tillhandahåller kredit, exempelvis för betalningar på kort sikt av skol- eller klubbavgifter. Ändringsförslag från Richard A. Balfe Ändringsförslag 112 Artikel 3, punkt 2, led eb (nytt) eb) Kredit i form av uttag på löpande kredit som inte är av kontokortskredit vilken beviljas av en kreditgivare eller kreditförmedlare. Bestämmelserna i artiklarna 9, 21 och 31 skall emellertid tillämpas på dessa krediter. I hundratals år har konsumenter använt sig av övertrasseringskrediter och värdesatt och dragit fördel av denna enkla och flexibla service. Denna billiga, och dessutom väldigt lätt och snabbt ordnade lösning, bör även fortsättningsvis undantas från dokumentationskraven och angivelse av effektiv ränta (vilken är omöjlig att bedöma eller marknadsföra när det gäller denna produkt). Ändringsförslag från Othmar Karas Ändringsförslag 113 Artikel 3, punkt 2, led eb (nytt) eb) Kredit i form av uttag på löpande kredit som beviljats av en kreditinrättning eller ett finansinstitut. Sådana krediter kan emellertid omfattas av artikel 21. Att utan åtskillnad inbegripa löpande krediter i den föreslagna ordningen är inte ändamålsenligt. Detta visar sig i synnerhet i fråga om återkallanderätten. Vissa uppgifter bör AM\520040.doc 25/104 PE 323.134/72-240
konsumenten kunna begära, och dessa uppgifter anges i artikel 21. Ändringsförslag från Peter William Skinner Ändringsförslag 114 Artikel 3, punkt 2a (ny) 2a. Direktivet skall inte tillämpas på kreditföreningar ( Credit Unions ) i Förenade kungariket. Kreditföreningarna ( credit unions ) är små samhällsnyttiga organisationer som fungerar enligt en gemenskaps- eller sysselsättningsbaserad princip och i första hand lånar ut till de som har det sämst ställt, är mest utsatta och ekonomiskt uteslutna ur samhället. Personalen består ofta av frivilliga och föreningarna är bara öppna några timmar i veckan. På grund av sin ställning på kreditmarknaden konkurrerar de inte med de traditionella långivarna. Ett av deras primära mål är att få medlemmarna att spara så att de sedan kan låna. Den administrativa börda och de kostnader regleringen skulle medföra kunde tvinga många att stänga och därmed lämna de fattigaste i händerna på lånehajar och andra långivare som inte omfattas av någon reglering. Ändringsförslag från Theresa Villiers Ändringsförslag 115 Artikel 4 Utan att det påverkar tillämpningen av rådets direktiv 84/450/EEG, skall all reklam och alla erbjudanden som anslås i affärslokaler och som innehåller information om kreditavtal, särskilt om kreditränta, sammanlagd utlåningsränta och effektiv ränta, lämnas på ett tydligt och begripligt sätt, särskilt med iakttagande av principerna för god affärssed. Det kommersiella syftet med sådan information skall klart och tydligt framgå. Utan att det påverkar tillämpningen av rådets direktiv 84/450/EEG, skall all reklam och alla erbjudanden som anslås i affärslokaler och som innehåller information om kreditavtal, särskilt där kreditränta, sammanlagd utlåningsränta eller effektiv ränta anges, lämnas på ett tydligt och begripligt sätt, särskilt med iakttagande av principerna för god affärssed. Det kommersiella syftet med sådan information skall klart och tydligt framgå. PE 323.134/72-240 26/104 AM\520040.doc
Detta ändringsförslag behövs för att undvika publicering av reklam som är alltför komplicerad och eventuellt förvirrande för konsumenten. Ändringsförslag från John Purvis och Charles Tannock Ändringsförslag 116 Artikel 5 Ingående av kreditavtal eller avtal om ställande av säkerhet utanför fasta affärslokaler under sådana omständigheter som avses i artikel 1 i direktiv 85/577/EEG skall vara förbjudet. utgår Kommissionens föreslagna artikel 5 innebär att en kanal för krediter, hemförsäljning, avskaffas helt. Detta är ett omotiverat förbud, eftersom kredit mycket ofta erbjuds i anslutning till varor som distribueras genom samma kanal. Ingåendet av ett avtal om kredit eller ställande av säkerhet utanför fasta affärslokaler skulle därmed kunna bli föremål för positiv reglering. Rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (hemförsäljningsdirektivet) ger konsumenten rätt att dra sig ur avtal som ingåtts vid hemförsäljning. Detta innebär att konsumenterna omfattas av ett tillräckligt skydd. Ändringsförslag från Othmar Karas Ändringsförslag 117 Artikel 5 Ingående av kreditavtal eller avtal om ställande av säkerhet utanför fasta affärslokaler under sådana omständigheter som avses i artikel 1 i direktiv 85/577/EEG skall vara förbjudet. utgår AM\520040.doc 27/104 PE 323.134/72-240
Genom direktiv 85/577/EEG infördes mekanismer för att skydda konsumenten vid hemförsäljning. Dessutom innebär förslaget till direktiv att konsumentskyddet stärks avsevärt. Därför är det särskilda och avvikande förbud som föreskrivs i artikel 5 fullkomligt obefogat. I synnerhet kan konsumenten ha befogade skäl att vilja ingå avtal utanför kreditinstituten. Dessutom skulle de svagaste grupperna i samhället drabbas, såsom sjuka, äldre eller svaga personer, som inte längre skulle kunna ingå avtal om konsumentkredit. Det är inte heller alla som har möjlighet att besöka eller konsultera kreditinstituten under deras öppettider. Ändringsförslag från Generoso Andria Ändringsförslag 118 Artikel 5 Ingående av kreditavtal eller avtal om ställande av säkerhet utanför fasta affärslokaler under sådana omständigheter som avses i artikel 1 i direktiv 85/577/EEG skall vara förbjudet. utgår Or. it I denna bestämmelse införs ett förbud mot att ingå kreditavtal med konsumenter utanför affärslokaler. Ett absolut förbud skulle inverka menligt på marknaden eftersom det skulle begränsa konsumentens tillgång till denna kreditform. I stället för att förbjuda kreditavtal av detta slag skulle man kunna fastställa bestämmelser där de godkänns. Ändringsförslag från Charles Tannock Ändringsförslag 119 Artikel 6, punkt 1, stycke 1 1. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG, särskilt artikel 6 i detta, får kreditgivaren eller kreditförmedlaren av konsumenter som vill ingå kreditavtal eller utgår PE 323.134/72-240 28/104 AM\520040.doc
av dem som ställer en säkerhet bara begära sådana uppgifter som är relevanta och nödvändiga för att bedöma deras ekonomiska situation och återbetalningsförmåga. saknas. Ändringsförslag från Theresa Villiers Ändringsförslag 120 Artikel 6, punkt 1, stycke 1 1. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG, särskilt artikel 6 i detta, får kreditgivaren eller kreditförmedlaren av konsumenter som vill ingå kreditavtal eller av dem som ställer en säkerhet bara begära sådana uppgifter som är relevanta och nödvändiga för att bedöma deras ekonomiska situation och återbetalningsförmåga. 1. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG, särskilt artikel 6 i detta, får kreditgivaren eller kreditförmedlaren av konsumenter som vill ingå kreditavtal eller av dem som ställer en säkerhet bara begära sådana uppgifter som är relevanta och nödvändiga för att bedöma deras nuvarande och eventuella tidigare ekonomiska situation och åtaganden och återbetalningsförmåga. I syfte att förhindra överskuldsättning är det viktigt att långivaren kan göra en allsidig bedömning av konsumentens omedelbara situation, även av negativa förhållanden som konsumenten kan undanhålla när han eller hon ansöker om en ny kredit. Det kan även finnas viktiga uppgifter som inte är helt aktuella, men som kan avspegla konsumentens förmåga att betala tillbaka lån och som bör beaktas för att se till att konsumenten inte kommer att drabbas av svårigheter. AM\520040.doc 29/104 PE 323.134/72-240
Ändringsförslag från Richard A. Balfe Ändringsförslag 121 Artikel 6, punkt 1, stycke 2 Konsumenten och den som ställer säkerheten skall vara skyldiga att svara på en sådan begäran om upplysningar på ett exakt och fullständigt sätt. Konsumenten och den som ställer säkerheten skall vara skyldiga att svara på en begäran om upplysningar från kreditgivaren eller kreditförmedlaren i syfte att bedöma ansökan på ett exakt och fullständigt sätt. Ett viktigt syfte med konsumentkreditdirektivet är att undvika överskuldsättning som kan innebära en tung börda för konsumenterna. För att bevilja lån på ett ansvarsfullt sätt måste kreditgivarna få en så fullständig bild som möjligt av konsumentens ekonomiska situation, för att kunna avgöra om kredit kan beviljas och i vilken omfattning, för att undvika återbetalningsproblem. Ändringsförslag från Charles Tannock Ändringsförslag 122 Artikel 6, punkt 1, stycke 2 Konsumenten och den som ställer säkerheten skall vara skyldiga att svara på en sådan begäran om upplysningar på ett exakt och fullständigt sätt. Konsumenten och den som ställer säkerheten skall vara skyldiga att svara på en begäran om upplysningar på ett exakt och fullständigt sätt. saknas. Ändringsförslag från Theresa Villiers Ändringsförslag 123 Artikel 6, punkt 1a (ny) PE 323.134/72-240 30/104 AM\520040.doc
1a. Den konsument som vill ingå ett kreditavtal och den person som ställer säkerhet skall till kreditgivaren och, i förekommande fall, kreditförmedlaren lämna alla relevanta uppgifter som kan påverka kreditgivarens förmåga att göra en riktig bedömning av deras ekonomiska situation och återbetalningsförmåga. Ett viktigt syfte med konsumentkreditdirektivet är att undvika överskuldsättning som kan innebära en tung börda för konsumenterna. För att bevilja lån på ett ansvarsfullt sätt måste kreditgivarna få en så fullständig bild som möjligt av konsumentens ekonomiska situation, för att kunna avgöra om kredit kan beviljas och i vilken omfattning, för att undvika återbetalningsproblem. Ändringsförslag från Richard A. Balfe Ändringsförslag 124 Artikel 6, punkt 1a (ny) 1a. När det gäller ständiga krediter och då en ändring av villkoren i kreditavtalet utökar konsumentens åtaganden, skall kreditgivaren uppdatera sina upplysningar om konsumenten innan ändringen träder i kraft. När en ändring av villkoren i kreditavtalet utökar konsumentens åtaganden, exempelvis när en kreditgräns höjs, bör kreditgivaren uppdatera sin information om konsumenten för att främja en ansvarsfull utlåning. Sådana uppdateringar skulle inte behövas för ändringar som bara får en begränsad inverkan på konsumentens sammanlagda åtagande, såsom en ändring av räntenivån. AM\520040.doc 31/104 PE 323.134/72-240