Indikator för algblomningar i kustzonen. Rapporter om natur och miljö nr 2006: 1

Indikator för algblomningar i kustzonen Rapporter om natur och miljö nr 2006: 1

2

Indikator för algblomningar i kustzonen INGUNN TRYGGVADOTTER Omslagsbild: Algblomning vid ön Asunden sommaren 2005. Foto: Karolina Larsson. ISSN 1403-8439 LÄNSSTYRELSEN I GOTLANDS LÄN VISBY 2006 3

4

Förord I den här förstudien finansierad av RUS (Regionalt Uppföljningssystem) presenteras vilken information som finns att tillgå idag och hur den kan användas och vilken övrig information som skulle behövas för att ta fram en indikator passande för miljömålsuppföljningen. Stort tack till Emilie Vejlens, Peter Landergren och andra hjälpsamma människor på Länsstyrelsen Gotlands län och till Gunnar Aneer (Informationscentralen för Egentliga Östersjön/Länsstyrelsen Stockholms län) och alla andra intresserade som lyssnat, agerat bollplank och delat med sig av sina egna kunskaper inom området. 5

Innehållsförteckning Förord... 5 Innehållsförteckning... 6 Sammanfattning... 7 Inledning... 8 Alger och Algblomningar... 8 Förutsättningar... 8 Blågröna alger... 10 Problemskapande och giftiga alger i Östersjön... 10 Vilka mätningar görs idag... 12 Informationscentralen för Egentliga Östersjön och SMHI... 12 Alg@line... 13 Mätningar som görs på Gotland... 14 Mätningar i andra län och vattenvårdsförbund... 15 Utö i Stockholms skärgård... 15 Hur skulle den existerande informationen kunna användas för att ta fram en indikator?... 15 Informationscentralen, SMHI och Satellitbilderna... 15 Alg@lines rutter och mätningar... 16 Utö Webkamera... 16 Mätningar i Gotland och andra län... 16 Vilken ytterligare information skulle kunna användas/behövas?... 16 Sjuka människor... 17 Sjuka djur... 17 Klorofyll a... 18 Biovolym och arter... 19 Siktdjup... 19 Observerad missfärgning och grumling av vattnet... 20 Luft/flygövervakning... 21 Utförare... 22 Bedömning av kostnader och tidsåtgång... 22 Rapportering av sjuka människor eller djur... 22 Klorofyll a... 22 Biovolym och arter... 22 Siktdjup... 23 Observationer och Flygövervakning... 23 Satellitbilder... 23 Webkamera... 23 Slutsatser och förslag... 23 Vidare arbete för Gotlands del... 25 Referenser... 27 Hemsidor... 27 Kontaktpersoner... 28 Bilagor... 29 6

Sammanfattning Algblomningar och giftiga alger har på senare år uppmärksammats mycket stort massmedialt även om det inte är något nytt fenomen. De instrument som man idag mäter algblomningar med är ganska trubbiga vilket gör att det ser ut som om de Gotländska kusterna drabbas mycket hårt även om verkligheten kan vara annorlunda. En indikator som passar för kusterna skulle kunna ge många intressanta svar för miljömålsuppföljningen, men även för allmänheten och turistnäringen. Algblomningar är ett naturligt och viktigt fenomen orsakat av en masstillväxt av mikroskopiska alger/växtplankton och som ofta inträffar regelbundet under året. Det förekommer varje år en större vårblomning och en lite mindre höstblomning. Under sommaren förekommer också stora algblomningar av främst cyanobakterier eller blågröna alger som de brukar kallas. Dessa är dock inte alger utan bakterier som saknar tydlig cellkärna och gissel, men innehåller klorofyll precis som vanliga växtplankton. Sommartid då kvävehalterna ofta är låga har de en fördel gentemot andra alger, de kan nämligen tillgodogöra sig kväve från luften och kan dessutom reglera sin position i vattenmassan. Informationscentralen för Egentliga Östersjön samarbetar med flera andra aktörer inom Östersjöområdet för att övervaka bland annat algblomningar. Egentliga Östersjön sträcker sig från Ålands hav i norr till Öresund i söder. Det finns flera mätstationer ute i Östersjöns fria vatten och längs en del kuststräckor där länsstyrelser och vattenvårdsförbund utför en samordnad recipientkontroll i kustvattnet. Vid dessa stationer mäts bland annat halter av klorofyll a, siktdjup, totalfosfor, totalkväve och salinitet mellan cirka 1-14ggr/år. Klorofyll a (som finns i algerna) och siktdjupet (som påverkas av algerna) skulle kunna användas för att följa algblomningsutvecklingen men provtagningsfrekvensen är idag för låg för att se hur utsatt t ex en badstrand är för algblomningar. Informationscentralen och SMHI tillhandahåller också tolkade satellitbilder där man kan följa algblomningarnas utveckling men upplösningen på dessa är för dålig för att det skall kunna gå att se hur det ser ut närmast kusterna. Det finns också ett samarbetsprojekt vid namn Alg@line som har automatisk provtagningsutrustning på flera olika handelsfartyg och patrullskepp som trafikerar Egentliga Östersjön. Rutterna går ute till havs och mätvärdena är därmed svåranvända för kustnära vatten. Den befintliga informationen är inte utförlig nog för att ge en bild av algblomningarna på regional nivå men ger flera idéer till olika parametrar och metoder som kan användas som indikator. Utförligare mätningar av klorofyll a och siktdjup och satellitbilder med bättre upplösning skulle gå att använda. Biovolym (mängden alger) är en av de nya bedömningsgrunderna för Vattendirektivet och växtplankton. Mätningar av biovolym baseras på artanalys och ger information om vilka arter blomningen består av och om den är potentiellt giftig. Webkamera och rapportering av algblomningar är en metod och något som används på Utö i Stockholms skärgård. Beroende på vilket vattenutbyte med utsjön kusten har och hur skyddad den är rekommenderas olika metoder. I ett område med stort vattenutbyte, som på Gotland, är det bäst att använda sig av ett rapporteringssystem där boende och verkande i olika områden dagligen noterar grumlingar i vattnet och dess färg, tillsammans med möjlig skumbildning, lukt och observerade döda djur, kombinerat med utplacering av en webkamera. I skyddade vikar, innerskärgårdar och andra områden med litet vattenutbyte är biovolym och klorfyll a bättre och mer användbara parametrar. Eftersom vi vet väldigt lite om hur vanligt det är att människor och husdjur (som är extra känsliga) drabbas av algförgiftningar skulle det i alla typer av områden vara intressant att veta hur många fall per år det är och om några områden är extra drabbade av giftiga alger. 7

Inledning Det har alltid funnits algblomningar även om de på senare tid förekommit i större utsträckning och mer frekvent än tidigare. Sommaren 2005 uppmärksammades de ovanligt stora blomningarna av massmedia och många skrämdes av bilderna av den grönslemmiga illaluktande och potentiellt giftiga soppa som förstörde badplatserna. Många stränder drabbades men det är i dagsläget väldigt svårt att säga i hur stor utsträckning stränder och kuster egentligen utsattes för algblomningarna. De mätningar och den övervakning som finns idag är ganska trubbig och får inte med den kustnära algblomningen, vilket gör att t ex Gotland ser ut att drabbas mycket hårt. För att råda bot på den kunskapsbrist som råder, skulle det behövas en indikator som kan ge en bild av den regionala kustnära algblomningen och som gör det möjligt att följa algblomningarna och deras frekvens under en längre tid. Indikatorn bör vara enkel att ta fram, ej för kostnadskrävande, passa i kustnära förhållanden och ge svar som är intressanta för miljömålsuppföljningen. Det finns också behov av någon form av övervakning för badande och turistnäringen. En sådan övervakning ställer andra krav på indikatorn och att metoden och rapporteringssystemet är snabbt så att besked om hur en viss strand ser ut kan nå allmänheten redan tidigt på morgonen. Denna förstudie är till för att ge svar i en mer långsiktig miljöövervakning och följa utvecklingen från år till år och behöver därmed inte ge svar lika snabbt. Självklart vore det önskvärt att föreslagen indikator kan utnyttjas för båda typerna av övervakning, men målet för studien är inte att skapa ett rapporteringssystem passande för badande och turistnäring. Önskan om att indikatorn skall vara enkel ta fram gör att det är viktigt att veta vilken information och vilka mätningar som redan görs och om de går att använda. Det skulle underlätta om det redan utfördes provtagningar eller annan övervakning vars data på ett eller annat sätt kan användas för att följa även algblomningsutvecklingen. För att först ge en bild av vad algblomningar egentligen är och varför de blivit ett problem följer en kortare genomgång av vad och varför. Alger och Algblomningar Förutsättningar En algblomning är egentligen ingenting som blommar, som man av namnet skulle kunna tro, utan det innebär att det utvecklats en massförekomst av mikroskopiska alger (växplankton) som vi ser som en missfärgning och/eller grumling av vattnet (figur 1). Figur 1: Algblomningen intill stranden och längre ut syns tydligt som två gröna band. Foto: Karolina Larsson. 8

Algblomningar är ett fenomen som är normalt, viktigt och regelbundet återkommande. Merparten av algblomningarna är ofarliga och nödvändiga eftersom den planktonbiomassa som produceras är basnäringskälla åt resten av den biologiska näringsväven. Växtplankton utgör föda för små fritt svävande djurplankton som i sin tur äts av till exempel strömming. Algerna är dessutom betydelsefulla syreproducenter. I Östersjön har algblomningar observerats sedan 1700-talet (Lindholm 1998) och de var förmodligen inte något nytt fenomen då heller. Förutsättningarna för att en algblomning skall uppstå skiljer sig åt mellan arterna. Tillgången på solljus, näringsämnen (kväve och fosfor) och eventuella andra nödvändiga ämnen styr algernas tillväxt tillsammans med andra faktorer som vindförhållanden och vattentemperatur. Är förhållandena för en arts tillväxt optimala och tillgången på näringsämnen god och i önskade proportioner, kommer artens tillväxt att öka och en blomning kan uppstå. Hur länge algerna blommar beror bland annat på näringstillgången. Tar ett för artens tillväxt nödvändigt ämne slut, betecknas det som det begränsande ämnet och algernas tillväxt stoppas. Väderförhållandet påverkar också, blåsigt väder får oftast blomningarna att brytas upp och försvinna då algansamlingarna bryts upp och blandas ner i vattenmassan. En del blomningar är årstidsbundna. Varje år förekommer en stor vårblomning och en lite mindre höstblomning, båda domineras av kiselalger och dinoflagellater. På våren har näringsämnen från djupet förts upp till ytan via omrörningen av vattnet. De längre dagarna med högre solstånd skapar tillsammans med den goda tillgången av näringsämnen alla förutsättningar för en kraftig vårblomning. På sensommaren och hösten ökar omrörningen igen som en följd av höststormarna vilket ännu en gång leder till en ökad transport av näringsämnen till ytvattnet. Höstblomningen blir däremot normalt mindre än vårblomningen eftersom instrålningen minskat och näringstillgången inte är lika stor som under våren. Sommartid finns det normalt inte tillräckliga mängder av för algerna åtkomliga näringsämnen i vattenmassan, men blåsigt väder kan föra upp fosforrikt bottenvatten till ytan. När det finns mycket fosfor men små mängder kväve gynnas de blågröna algerna som till exempel Östersjöns karaktärsart Nodularia spumigena (katthårsalgen). Blågröna alger kan ta upp kväve från luften vilket gör att de gynnas i sådana förhållanden och de på sommaren så omtalade giftiga algblomningarna uppkommer. Enligt Lindholm (1998) förändras växtplanktonens artbestånd och biomassa när man rör sig från öppet vatten in mot vindskyddade vikar och sund. Vattnets klarhet och salthalt minskar och sommartid blir vattnet i de skyddade vikarna ofta varmare och näringsrikare. Växtplankton i havsvikar På våren har kiselalger, som är mycket viktiga i havsvikar, en massförekomst det vill säga en vårblomning. På försommaren förekommer ofta stora mängder av guldalgen Uroglena americana ofta tillsammans med några Chrysochromulina arter (Haptophyta, fästalger), i stora mängder kan dessa göra att vattnet luktar illa och känns klibbigt. Inne i vikarna präglas blågrönalgernas flora oftast av en riklig förekomst av kolonibildande släkten som Snowella, Gomposphaeria, Merismopedia och Cyanodictyon och i kväverika förorenade vatten finns nästan alltid den trådlika arten Planktothrix agardhii. 9

Växplankton i Östersjön och ytterskärgården Nodularia spumigena, den mest kända och omtalade blågrönalgen är en karaktärsart för Östersjön. Tillsammans med Aphanizomenon och Anabaena lemmermannii bildar Nodularia spumigena Östersjöns bekanta blågrönalgblomningar som kan täcka stora havsytor särskilt i juli och augusti. Algerna kan driva och bilda stora ansamlingar vid stränderna. I kustnära områden med lägre salthalt kan även Microcystis aeruginosa och Planktothrix agardhii ha massförekomst och där kan även små kolonibildande blågrönalger förekomma allmänt. Blågröna alger Blågröna alger, eller cyanobakterier som de egentligen heter, är inte alger utan en slags bakterier. De saknar en avgränsad cellkärna precis som bakterier och skiljer sig vidare från de flesta alggrupperna genom att de saknar gissel, de har däremot klorofyll precis som vanliga alger. Cyanobakterier kan till skillnad från andra växtplankton tillgodogöra sig luftkväve som lösts i vatten och begränsas därför ofta av fosfor. Med hjälp av gasvakuoler kan de reglera sin flytförmåga vilket gör att de vid gynnsamt väder kan lägga sig vid ytan och skugga ut andra arter. Förmågan att ta upp kväve från luften och reglera sin position i vattenmassan ger dem en konkurrensmässig fördel gentemot andra växplankton, särskilt under sommaren då tillgången på kväve i vattenmassan är tämligen låg. Cyanobakterierna trivs dessutom bäst i sol och värme och massförekomster/algblomningar uppträder därför vanligtvis i juli-augusti då det är varmt och det finns mycket fosfor i ytvattnet. Blomningarna sammanfaller därmed ofta med den populäraste semestertiden. De senaste åren har det skett en ökning av fosfor och en minskning av för algerna tillgängligt kväve i Östersjöns ytskikt (Andersson & Larsson 2005). Resultatet är att algtillväxten på våren minskat eftersom den är kvävebegränsad och mer fosfor finns kvar efter vårens algblomning, något som i sin tur antas gynna cyanobakterierna. En anledning till det förändrade förhållandet mellan näringsämnena är enligt Andersson och Larsson (2005) syrebristen på bottnarna. Svår syrebrist medför frisättning av fosfor från de djupa sedimenten medan nitratkvävet denitrifieras till oskadlig kvävgas. Fosforn blandas sedan upp i ytskiktet och ger näring till bland annat algerna (vilket var en av orsakerna till den stora blomningen sommaren 2005). Den stora mängden alger från algblomningarna dör och sjunker till botten och bryts där ner, vilket ger en större syreförbrukning, syrebrist och frisättning av fosfor och så vidare. Alla rubriker de senaste åren om blågrönalgblomninger kan missleda oss till att tro att det rör sig om ett nytt fenomen, så är dock inte fallet även om de tycks ha ökat de senaste åren (Anner & Löfgren 1996). Problemskapande och giftiga alger i Östersjön Det som förknippas mest med algblomningar är den gröngrumling av vattnet som förhindrar bad samt risken att blomningen skall visa sig vara giftig. Alla arter och blomningar är inte giftiga eller problemskapande. Kiselalgerna som dominerar vår och höstblomningen tillsammans med dinoflagellaterna kan förändra vattnets färg men är inte kända för att vara potentiellt giftiga även om några av släktena inom kiselalgerna till exempel Chaetoceros ibland kan skapa problem för fisk (Lindholm1998). Algens utåtriktade spröt är försedda med hullingar som gör att de fastnar i fiskens gälar vilket i slutändan kan resultera i att fisken kvävs av den slembildning som detta orsakar. I Sverige förekommer flera olika typer av alger som kan bilda toxiner men endast några få av dessa har orsakat dokumenterade skador i Östersjön (tabell 1). 10

Tabell 1: Arter som i Östersjön orsakat dokumenterade skador (modifierad efter Aneer och Löfgren 1996). Art Effekt Nodularia spumigena Husdjursdöd Prymnesium parvum Fiskdöd Planktothrix agardhii Djurdöd Chrysochromulina polylepis Fiskdöd En algblomning behöver inte vara giftig och alla arter utvecklar inte algblomningar. Många utvecklar regelbundet blomningar, till exempel under vårblomningen, medan andra utvecklar blomningar mer sällan (tabell 2). Det finns arter i Östersjön som i andra områden visat sig kunna orsaka skador men som här ännu inte visat sig vara skadliga. Dessa arter räknas i Östersjön som potentiellt giftiga eftersom det inte går att utesluta att de kan orsaka skador. Tabell 2. Växtplanktonarter som ej regelbundet utvecklat algblomningar i Östersjön och/eller är potentiellt giftiga (modifierad efter Aneer och Löfgren 1996). Art Blombildande (=B) Amphora coffaeiformis Anabaena Lemmermannii B Aphanizomenon flos-aquae eller baltica B Chrysochromulina polylepis B Dinophysis acuminata B Dinophysis norvegica B Eutreptiella gymnastica B Heterocapsa triquetra B Mesodinium rubrum B Microcystis aeruginosa B Prorocentrum lima Prorocentrum minimum B Växtplankton kan producera flera olika typer av gifter, några av de vanligaste är nerv- lever- och hudgifter. Alla dessa tre kan förekomma hos Nodularia. Följande gifter kan finnas hos alger i Östersjön (Aneer & Löfgren 1996): ICT ett toxin som förgiftar fisk LPS Lipopolysackarid-endotoxiner, är gifter vars beståndsdelar är olika sockerarter som frigörs först när cellerna förstörs. Finns i några olika cyanobakterier och är mindre toxiska än neuro- och hepatoxinerna (nerv- och levergifter). Är även mindre toxiska är LPS från salmonella-bakterier. Anses orsaka bl.a. hudirritationer och mag-/tarmbesvär. Microcystiner Toxiska proteiner, s.k. hepatotoxiner (levergifter) som påverkar leverns funktion och består av cykliska peptider med sju aminosyror som kan produceras av cyanobakteriesläktena Anabaena, Microcystis (arten aeruginosa), Oscillatoria och Planktothrix men även av algsläktet Nostoc. Nodulariner Toxiska proteiner, s.k. hepatotoxiner (levergifter) som påverkar leverns funktion och består av cykliska peptider med fem aminosyror som bland annat produceras av cyanobakterien Nodularia spumigena, mycket giftigt. PSP Paralytic Shellfish Poisoning (förlamningsframkallande skaldjurs förgiftning), vattenlösliga. VSP Venerupin Shellfish Poisoning. 11

Nodularia spumigena är den för Östersjön vanligaste och mest omtalade giftalgen och innehåller ämnet nodularin som är ett levertoxin och fall där denna cyanbakterie varit inblandad i dödsfall hos husdjur finnes. En Nodularia-blomning behöver inte alltid vara giftig men det har visat sig att arten är giftig i >50 % av sina förekomster (Aneer muntligen). Det finna även ett antal andra alger i Östersjön som kan vara giftiga (tabell 3). De flesta av dem tillhör cyanobakterierna. Tabell 3: Problematiska arter som med säkerhet förekommer i Östersjön med gifttyp och/eller besvärstyp (modifierad efter Aneer och Löfgren 1996). Art Gifttyp/besvärstyp Anabaena lemmermannii (Cyanobakterie) Microcystin (Förekommer i söt- och brackvatten, giftproducerande i sötvatten) Aphanizomenon (flera arter av släktet) PSP (Paralytic Shellfish Poisoning) (Cyanobakterie) förekommer i söt- och brackvatten Microcystis spp. (Cyanobakterie) LPS (Lipopolysackarid-endotoxiner) microcystiner Nodularia spumigena (Cyanobakterie) Nodularin Planktothrix (f.d. Oscillatoria) aghardii Microcystin, hudklåda, allergiframkallande (Cyanobakterie) (förekommer i söt- och brackvatten) Prorocentrum minimum (Dinoflaggelat) VSP (Venerupin Shellfish Poisoning) Chrysochromulina polylepis (Flagellat) ICT (toxin som förgiftar fisk) Prymnesium parvum (Flagellat) ICT (toxin som förgiftar fisk) Önskas en mer heltäckande bild av artsammansättningen i Östersjön finner man på följande hemsida en taxonomisk växtplanktondatabas som också ger en beskrivning av de olika arternas utbredningsområde i Östersjöns olika delar. http://www.fimr.fi/sv/itamerikanta/levatiedotus/planktonkanta.html Vilka mätningar görs idag För att underlätta miljömålsuppföljningen vore det bra om det redan idag togs fram information som skulle kunna användas för att ta fram en indikator. Det är fullt möjligt att andra undersökningar innehåller parametrar som skulle kunna användas som indikatorer. Det finns i Sverige tre olika informationscentraler som har i uppgift att informera om storskaliga miljöhändelser i haven runt Sverige. En av dessa, Informationscentralen för Egentliga Östersjön, har de senaste åren engagerat sig mycket i information om algblomningar till allmänheten. Informationscentralen för Egentliga Östersjön och SMHI Informationscentralen för Egentliga Östersjön är ett resultat av Miljöproposition 1990/91:90 och är placerad på Länsstyrelsen i Stockholms län och består av en person i tjänst under vardagar sommartid. Informationscentralens uppgift är primärt att informera om storskaliga miljöhändelser. Här har algblomningen börjat dominera, andra saker är översvämningar som resulterar i ett stort utflöde från floder, främmande arter och massdöd. Något annat de följer är inflödet av syrerikt havsvatten till Östersjön. SMHI och Stockholms Marina Forskningsstation är två av deras viktigare samarbetspartners som förmedlar aktuella data från havsområdet från Ålands hav och söderut ner till Öresund. Informationen samlas in med hjälp av satellitbilder, kontakter med olika utförare av miljöövervakningsprogrammet men också från observationer av olika slag. 12

Övervakningen ute till havs är god och man kan via Informationscentralen för Egentliga Östersjöns hemsida se på tolkade satellitbilder hur algblomningarna utvecklas och sprider sig. Upplösningen på bilderna är för dålig för att det skall kunna gå att se om algerna även finns inne vid kusterna. Utan inrapporterade fakta från plats kan man inte annat än göra en grov uppskattning av vilka stränder som kan ligga i riskzonen för indrivande alger. Uppskattningen baseras på vindförhållanden och vetskapen om var algerna finns till havs. Informationscentralen får information från ett stort antal provtagningsstationer spridda över hela Egentliga Östersjön som ingår i både nationella och internationella provtagningsprogram. Parametrar som ingår i denna provtagning är bland annat temperatur, ph, salinitet, klorofyll a, totalkväve och totalfosfor. Prover tas också inom lokala och regionala program något som beskrivs mer ingående längre fram i rapporten. Alg@line Alg@line är ett samarbetsprojekt mellan flera forskningsinstitut och rederier, som koordineras av Finska marinforskningsinstitutet (Finnish Institute of Marine Research, FIMR). Projektet startades 1993 för att förbättra den dåvarande pelagiala övervakningen av Östersjön. Alg@line räknas som en föregångare vad gäller forskningen om Östersjöns tillstånd. De kombinerar flera olika metoder för att kunna följa förändringarna i Östersjön så nära realtid som möjligt och använder sig i stor utsträckning av automatiska mätinstrument som ger en extensiv och billig provtagningsmetod ombord på bland annat handelsfartyg. Alg@line har förutom forskningsfartyget Aranda även automatiska mätinstrument installerade på sex handelsfartyg och tre patrullskepp vars rutter i Egentliga Östersjön kan ses på nedanstående karta (figur 2). Automatiska mätinstrument finns på följande rutter (Östersjöportalen) Silja Serenade : Helsingfors Stockholm Silja Opera : Helsingfors S:t Petersburg Tallink Romantika : Helsingfors Tallin Finnlines Finnpartner : Helsingfors Travemünde Kristina Cruises Kristina Brahe : Nyslott Viborg Kotka Helsingfors Mariehamn Engship Serenaden : Hamina Lübeck Patrullskepp Telkkä : Skärgårdshavet Patrullskepp Turva : Bottenviken Patrullskepp Meri karhu : Finska viken Figur 2: Alg@linelinjer i Egentliga Östersjön 13

Medan fartyget är i rörelse pumpas vatten kontinuerligt genom mätinstrumenten från ett bestämt djup (ca 5m). Mätresultaten loggas i en dator med 100-200 meters mellanrum, beroende på fartygets tidtabell. Till fartygens provinstrument hör: genomströmningsfluorometer termosalinograf GPS-navigator datamaskin avkyld vattenprovtagare Följande variabler mäts medan fartyget befinner sig i rörelse läge (längd och breddgrad) tid (datum, klockslag) in vivo fluoresens från klorofyll a temperatur salthalt Varje vecka tas även 24 vattenprover under loppet av en resa och när fartyget lägger till i hamn transporteras dessa till laboratoriet. Variabler som analyseras i laboratorium klorofyll a växtplanktonfloran och arternas relativa mängder fosfat och helhetsfosfor ammonium- och nitratkväve samt helhetskväve silikat Data från de rutter som går i närheten av Gotland skulle kunna användas i syfte att bedöma risken för att alger utifrån driver in. Kombinerat med data från SMHI om vindriktning och strömmar. Mätningar som görs på Gotland Varje sommar tar miljö och hälsoskyddskontoret vattenprover vid strandbad och utebassänger. Badvattenprovtagningar utfördes under 2005 endast 3 gånger per badplats. Första provet togs ungefär vid midsommar, därefter i juli och augusti. Visade provet att vattnet inte var tjänligt, togs det omprov. 2005 tog de färre prov än tidigare men till kommande sommar finns det planer på att utöka antalet provtagningar vid varje badplats igen. Det är först och främst bakteriehalt som kontrolleras, men även ph, temperatur, siktdjup, grumlighet mm. Den samordnade recipientkontrollen i vattendrag på Gotland drivs av Länsstyrelsen i samarbete med Gotlands kommun och omfattar mätningar vid 27 vattendragsstationer. De vattenkemiska mätningarna omfattar parametrarna totalkväve, nitratkväve, ammoniumkväve, totalfosfor, fosfatfosfor, vattenfärg, ph, konduktivitet, turbiditet, kemisk syreförbrukning, alkalinitet, och suspenderad substans. Syftet är att följa påverkan av lokala och regionala utsläppskällor, beskriva tillståndet i vattendragen och belastningen av kustområdena samt följa förändringar i tiden. Inga mätningar med avseende på algförekomst görs således längs den gotländska kusten, 14

Mätningar i andra län och vattenvårdsförbund I Skåne, Blekinge, Kalmar och Stockholms län finns det regionala kustkontrollprogram med ett flertal mätstationer längs kusterna. I Blekinge finns det till exempel en samordnad recipientkontroll i kustvattnet som samordnas av Blekingekustens vattenvårdsförbund tillsammans med vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten. I Skåne finns det i dagsläget tre kustvattenvårdsförbund och en kustvattenkommitté som utför en samordnad recipientkontroll. I mätningarna som görs i de regionala kustkontrollprogrammen ingår parametrar som totalfosfor, totalkväve, siktdjup, temperatur, klorofyll a, mm. Hur ofta mätningarna utförs varierar stort mellan de olika mätstationerna, från 1 gång per år till 1 gång i månaden eller mer. I Skåne har man gjort en utvärdering av växplanktondata från den skånska sydkusten, svenska delen av Öresund och Skälderviken (Olsson 2005). Syftet med studien var att göra en mer djupgående utvärdering av befintliga växtplanktondata med avseende på giftiga- och nya arter samt säsongsvariationer. I regel har artsammansättningen av växplankton studerats i de olika vattenvårdsförbunden och i samtliga områden som ingick i studien användes klorofylldata. Utö i Stockholms skärgård På Utö i Stockholms skärgård startades det sommaren 2005 ett projekt för att följa och övervaka algblomningar runt ön. Syftet har främst varit övervaka och ge prognoser för turism och badande och inte för långsiktig miljöövervakning. De håller nu på att bygga upp ett nätverk runtom ön med personer som brukar vistas längs öns kust (tex fiskare och boende), som kan rapportera in algblomningar och förändringar. Det finns numera också en webkamera som överblickar inloppet till gruvbryggan, kameran har enligt algombudsmannen på ön, fungerat bra och varit mycket populär. Sommaren 2005 förekom algblomningarna främst på andra sidan ön, från webkameran räknat. Även om det är troligt att det skulle synas bra på webkameran om det fanns alger i området som överblickas av kameran är det svårt att vara helt säker. Hur skulle den existerande informationen kunna användas för att ta fram en indikator? Som synes är det i dagsläget mycket sparsmakade mätningar som görs längs kusterna som på något vis kan användas för att indikera eller övervaka algblomningar och som kan säga något om hur omfattande algblomningarna i detta område egentligen är. Däremot ger de idéer om vilka metoder som kanske skulle kunna användas Informationscentralen, SMHI och Satellitbilderna De problem som finns med de tolkade satellitbilder som används för övervakningen av algblomningar idag är att de har en för låg upplösning (1*1 km) vilket gör det omöjligt att se hur det ser ut invid kusterna. Satelliter kan inte heller se igenom moln vilket gör att det under molniga dagar inte att går att se någonting. Satellitbilder med bättre upplösning, än de som används för övervakningen av Egentliga Östersjön, skulle kanske kunna användas för att se hur det ser ut invid kusterna. Frågan är vilken upplösning som krävs för att algblomningarna skall synas tillräckligt bra inne i en havsvik. Det finns satellitbilder med en upplösning om 10*10 meter i färg (SPOT 5), varje enskild bild täcker inte lika stor yta och inte under särskilt lång tid per gång. Dessutom återkommer de kanske inte till exakt samma plats nästa gång satelliten passerar. På grund av dessa nackdelar är det ännu inte riktigt 15

rimligt att använda dem i övervakningssyfte för turism och badande. Tekniken håller på att utvecklas och i framtiden kan det hända att det både blir bättre och billigare. Det finns också en tredje variant med en upplösning på cirka 200*200 meter där en bild täcker större yta, tyvärr kanske upplösningen är för dålig för småvikar. Via NASA kan man ladda ner satellitbilder med en upplösning på 250*250 m gratis när bilden är några dagar gammal, dessa skulle kunna användas för att se vad som krävs, om upplösningen räcker eller om det krävs bättre. Räcker den öppnar det för möjligheter att också studera satellitbilder bakåt i tiden eftersom det på sidan finns lagrade bilder från i vissa fall några år tillbaka. Alg@lines rutter och mätningar Möjligen skulle data från de rutter som går i närheten av Gotland kunna användas i syfte att beräkna risken för att alger utifrån driver in. Tyvärr är nog de beräkningarna inte lika tillförlitliga som de som kan göras från satellitbilderna idag. Däremot kan det vara möjligt att utnyttja metoden genom att installera den automatiska utrustningen på till exempel Gotlandsfärjorna eller andra båtar som är mycket i trafik runt ön som till exempel småfärjorna till och från Stora Karlsö och Gotska Sandön. Utö Webkamera Båda idéerna med inrapportering från till exempel boende och fiskare och webkameran som finns på Utö är väl värda att ta vara på och är användbara inte bara i övervakningssyfte för turism. Inrapporteringen av observationer kommer att gås igenom senare i denna rapport eftersom den som metod betraktat behöver utvecklas för att ge mer information för att kunna användas i miljömålsuppföljningen. Webkamera ger fler möjligheter och kan ge information både för turism och uppföljning. Kameran som placeras så att den kan övervaka ett lämpligt område kan kopplas till en dator och därefter kan ett program ta ett visst antal foton varje dag vid bestämda tidpunkter (till exempel morgon, middag, kväll) och spara dessa för senare genomgång då synlig algblomning kan noteras. I områden där vattenutbytet är stort och algerna kan driva in och ut inom loppet av en dag är sannolikheten större att åtminstone ett foto under dagen har fångat algblomningen än om det görs endast en mätning/kontroll per dag. Mätningar i Gotland och andra län Provtagningarna som redan görs i kustkontrollprogram har i regel en mätfrekvens på cirka 1-14 gånger per år. Detta är otillräckligt för att kunna följa algblomningarna i tiden vid en viss mätstation men skulle kunna användas för att fastställa vilka tidsperioder som det är viktigt att vara extra uppmärksam och utföra fler provtagningar/kontroller. Recipientprovtagningen ger en bild av hur mycket näringsämnen som förs ut i havet och vilken färg och grumlighet utrinnande vatten har. Särskilt i havsvikar med litet vattenutbyte skulle mätvärdena kunna förklara vissa missfärgningar som inte är relaterade till algblomningar och därmed minska felkällorna. Höga värden av kväve och fosfor som tillförs skyddade vikar ökar riskerna för att algblomningar skall uppstå, vilket tillsammans med väderförhållanden och temperatur skulle kunna ge en förvarning om när en blomning riskerar att uppkomma. Vilken ytterligare information skulle kunna användas/behövas? Den information och de mätningar som görs idag säger inte mycket om hur det ser ut vid kusterna och även om det pågår en algblomning ute till havs kan det vara svårt att förutsäga om eller när algerna skulle kunna driva in till stranden. Även om vindriktningen är gynnsam finns det andra saker som kan påverka hur algerna driver, till exempel vattenströmmar. 16

För att kunna följa hur omfattande algblomningarna egentligen är utefter kusterna behövs fler och andra parametrar än de som tas fram i dagsläget och framförallt fler mätstationer eller observationsplatser och tätare mätningar. En del av de indikatorer som kommer att gås igenom (tabell 4) mäts redan på vissa platser, som till exempel klorofyll a, men inte så frekvent som önskvärt för att bedöma algernas utveckling under säsongen. Tabell 4: Möjliga indikatorer och vilken typ av system/metod som behövs för dem Möjliga indikatorer Systembehov/Metod Sjuka människor Inrapportering från sjukhus/vårdcentraler Sjuka djur Inrapportering från veterinärer Klorofyll a Provtagning/mätning Biovolym och arter Provtagning/mätning Siktdjup Mätningar Visuell kontroll/övervakning Kontroller Luft/flygövervakning Kontroll/övervakning Sjuka människor Smittskyddsinstitutet skriver på sin hemsida att vid misstanke om inträffade fall och/eller utbrott av algförgiftning bör kontakt tas med miljökontoret eller motsvarande i kommunen. I dagsläget verkar ingen sådan form av kontakt tas och vi vet i Sverige väldigt lite om hur många som drabbas av algförgiftning per år. Informationscentralen har föreslagit/gjort en förfrågan via en insändare till Läkartidningen om möjligheten till någon form av rapportering när människor sökt läkarhjälp med algförgiftningssymtom, men har inte fått någon respons på detta ännu. Ett av problemen är förmodligen att algförgiftning är svårt att diagnosticera eftersom symtomen stämmer in på så många olika vanliga åkommor, till exempel magsjuka, matförgiftning, allergi och så vidare. Många söker troligen aldrig läkarhjälp när de drabbats eftersom de inte vet varför de mår dåligt, har utslag osv. Dessa svårigheter och problem gör antalet sjuka människor till en sämre indikator även om det vore önskvärt att åtminstone de säkra till troliga fallen rapporterades. Sjuka djur En del av algerna, särskilt de blågröna är giftiga och även våra husdjur drabbas. Hundar är extra känsliga. Det kan räcka med att en hund som badat i vatten där det förekommer en giftig algblomning av till exempel Nodularia spumigena och sedan slickar pälsen för att den skall få i sig en dödlig dos gift. Sommaren 2005 dog en labradorvalp på Gotland efter att ha lekt i och tuggat på den ilanddrivna tången. I dagsläget är det inte känt hur många djur som drabbas per år eftersom det inte registreras, men om veterinärer antecknade och rapporterade in misstänkta algförgiftningsfall antingen direkt eller efter varje säsong skulle det gå att föra statistik över hur många fall det förekommer från år till år vilket borde kunna ge ett mått på hur omfattande de giftiga algblomningarna varit vid kusterna. Det är möjligt att spåra antalet förgiftningsfall/dödsfall bland husdjur från tidigare år via försäkringsbolagen som troligen har med anledningen till behandling av sjukt djur etc. som ägare sökt ersättning för i sitt system. 17

Klorofyll a Klorofyll a finns i växtplankton och används ofta som ett mått på växtplanktonbiomassan i vattnet och indirekt fungerar det som en indikator på eutrofiering (Kratzer 2005). Vid en algblomning blir halterna av klorofyll tydligt högre än normalt (Sedin 2002). Mängden klorofyll i cellerna kan variera beroende på art och ljusklimat och måttet bör därför användas med en smula försiktighet (Sedin 2002). I en del län, däribland Skåne och Blekinge, görs det redan klorofyllmätningar i kustområdena, beroende på hur ofta dessa görs borde värdena från dessa mätningar gå att använda för att se hur ofta mätplatserna drabbas av algblomning och i hur stor grad. I Landskrona kommun ingår analys av klorofyll och växplankton i deras kustkontrollprogram. Undersökningar av närsalter och växplankton har där utförts sedan 1989 i avsikt att studera förekomst av giftiga eller potentiellt giftiga växtplankton i anslutning till stora närsaltkällor (Landskrona kustkontrollprogram, årsrapport 1996). Proverna togs med en Ruttnerhämtare från 0,5 meters djup. För att mäta klorofyll filtreras först en känd volym havsvatten och klorofyllet löses ut från filtret med etanol. I en spektrofotometer bestämmer man sedan absorbansen av klorofyll i provet, som sedan räknas om till klorofyllhalt/liter havsvatten. Landskrona kommun skickar sina vattenprover till Toxicon AB för analys av salthalt, klorofyll och växtplankton. Från och med 2003 kommer Landskrona kommun, enligt rapport 122/03, att utföra bedömningarna i anslutning till de kommunala badplatserna vid Borstahusen och Ålabodarna och med tyngdpunkten på perioden med risk för blågröna algblomningar. Av de mätningar och figurer som ses i rapporterna från Landskrona, från 1996 och 1990-2003, går det att se att en algblomning ger tydligt utslag i mängden klorofyll och parametern torde därmed vara lämplig att använda för att övervaka och följa upp algblomningarna i kustzonerna, särskilt i skyddade områden med litet vattenutbyte. Fördelarna med att mäta klorofyll är att metoden är relativt enkel och billig att utföra. Det negativa är att det kan ta ungefär ett dygn innan provsvaren erhålls vilket gör det till en sämre indikator om den skall användas vid övervakning. Frågan är då vilka gränser/vilken gräns som bör användas som indikation på algblomning. På naturvårdsverkets hemsida återfinns följande tabell (tabell 5) där halter över 5 µg/l räknas som stor växtplanktonbiomassa. Kanske bör man inte sätta en gräns direkt utan låta mätserien avgöra vad som kan vara lämpligt. Tabell 5: Klorofyll i kust- och havsvatten, bedömning av tillstånd, från Naturvårdsverkets hemsida Klass Benämning Halt av klorofyll a i Beskrivning augusti (µg/l) 1 Mycket låg halt < 1,5 Liten växtplanktonbiomassa 2 Låg halt 1,5-2,2 3 Medelhög halt 2,2-3,2 4 Hög halt 3,2-5,0 5 Mycket hög halt >5,0 Stor växtplanktonbiomassa 18

Biovolym och arter Biovolymen, mängden alger, svarar snabbt och tydligt på ökad närsaltstillförsel och baseras på artanalys, detta är en bra parameter för kvantitativa bedömningsgrunder. Ett antal expertgrupper har arbetat med att ta fram underlag för de nya bedömningsgrunderna för Vattendirektivet (Östersjö 2005). Biovolym är en av dessa som tagits fram för växtplankton. Det finns många fördelar med att veta vilka arter som ingår i en algblomning. Artanalys ger oss kunskap om vilka potentiellt giftiga algarter som ingår i blomningen och öppnar för möjligheten att följa upp specifika arters utveckling från år till år. Gotlands kommun har från AnalyCen och Pelagia erbjudits två oliks typer av analys av alger. Jag citerar från deras erbjudande: Fullständig räkning av arter och biovolym med bedömning av risken för toxinbildning och prognos för den kommande tiden. Analys som enbart omfattar dominerande alger från grupper som kan vara toxin- eller besvärsbildande. Hit hör blågröna alger (cyanobakterier) samt vissa andra alger tex s k gubbslem Gonyostomum semen. Det första alternativet är det mest intressanta ur miljömålsuppföljningssynpunkt eftersom den inte enbart omfattar dominerande alger som kan vara toxinbildande. Siktdjup Att mäta siktdjupet i vattnet är en bra och ofta använd metod för att få en grov uppskattning om vattnets kvalitet och för att kunna uppskatta produktionen av växplankton. Grumlighet i vattnet som beror av andra orsaker än alger och den subjektiva uppskattningen påverkar mätvärdet vilket kan göra det olämpligt att använda i kustområden där tillförsel av humusämnen och partiklar från avrinningsområdet kan vara hög. Som ett exempel kan ges att i Bottniska viken har man inte funnit en tydlig korrelation mellan växplankton och siktdjup (Appelgren & Mattila, 2002). Används ändå siktdjupet som parameter/indikator bör hänsyn tas till väderförhållandena innan mätningen och man bör tänka på att uppmätta siktdjup efter det att nederbördsmängden varit stor i avrinningsområdet kan vara missvisande. Siktdjup mäter man med en så kallad secchiskiva, en vit rund skiva på 30cm i diameter, skivan sänks ner i vattnet tills den försvinner och dras sedan sakta upp tills den syns/skymtar fram igen och djupet avläses. Den vita skivan underlättar också vid en färgbestämning av vattnet. Vilket djup skall användas som gräns? Både Informationscentralen för Egentliga Östersjön och Danska myndigheter har rekommenderat/rekommenderar allmänheten att inte bada om vattnet är så grumligt /färgat att de inte kan se sina fötter när de står till knäna ute i vattnet. Rekommendationen motsvarar ett siktdjup på cirka 0,5 meter. Informationscentralen har också använt sig av ett siktdjup på en meter när de informerat allmänheten. Danska Miljöministeriet har i sin handbok (Garde & Kaas 2002) satt gränsen vid 1 meters siktdjup. För säkerhets skull så kan det vara en god lösning att använda sig av ett siktdjup på en meter eftersom det då trots allt är ganska mycket partiklar i vattnet och många människor har svårt att avgöra vad partiklarna består av. Skall man betrakta en yttäckande förekomst som att siktdjupet är noll? Nodularia flyter upp till ytan och ansamlas där i ett täcke medan vattnet inunder ofta har ett ganska normalt siktdjup. En yttäckande förekomst bör betraktas som ett siktdjup på noll meter, även om vattnet därunder kan 19

vara förhållandevis klart. Trots allt ligger det en massa alger på ytan som förhindrar syn nedåt om den inte rörs åt sidan. Risken att ändå mäta skulle vara att siktdjupet blir så stort att det inte längre räknas som algblomning och därmed blir felaktigt eftersom det bevisligen finns en algblomning. Observerad missfärgning och grumling av vattnet Algblomningarna orsakar tydliga missfärgningar och grumlingar av vattnet och är ofta lätta att upptäcka. De olika alggrupperna ger i viss mån olika färger som till exempel dinoflagellater som oftast ger en röd eller brun färgning medan cyanobakterier är den vanligaste orsaken (tillsammans med pollen) till en gul. En snabb och förhållandevis enkel metod vore att lämpliga personer som rör sig efter kust och strand rapporterade in när vattnet grumlats och fått färg och vilken färg vattnet uppvisat efter en lämplig färgindelning. I den danska handboken om giftiga alger i badvatten (Garde & Kaas 2002) finns en tabell med missfärgningar och möjliga orsaker till dessa. Tabell 6 här nedan bygger på den danska tabellen men är omarbetad efter Gunnar Aneers kommentarer för att bättre stämma överens med förhållandena i Egentliga Östersjön. Tabell 6: Missfärgning av vatten och möjliga orsaker (omarbetad från Garde & Kaas 2002) Vattnets färg Orsak i kustområdet Vitt Massförekomst av bakterier, strömmingslek Rött Bakterier, planktonalger: dinoflagellater, organiskt material Gult Suspenderat sediment, planktonalger: fästalger, kiselalger, blågrönalger 1, pollen (på våren) Brunt Planktonalger, dinoflagellater, sediment, kiselalger, haptofyter, raphidofyter, bruna trådalger 1, organiskt material Blågrönt-olivgrönt Planktonalger: blågrönalger 1, uppslammade (suspenderade) algmattor Gräsgrönt Planktonalger: grönalger, ögonalger, gröna trådalger 1, blågrönalger 1 Trådalgernas trådar kan normalt urskiljas i motsats till planktonalgerna som ger en likartad färgning av vattnet eller bildar flockar (det sistnämnda ses hos några blågrönalgarter) Kanske är den färgindelning som föreslås i tabell 6 en alltför stor förenkling av de många olika färgnyanser som kan orsakas av algblomningar och annat, medan den färgskala med huvud- och bifärger som föreslås i förslaget från BEWERS till HELCOM MONAS 2004 (bilaga 1) är alltför invecklad för att en vanlig privatperson skall kunna tolka den. Möjligen skulle de nio huvudfärgerna från förslaget kunna användas för att få en större bredd i färgskalan. Förutom missfärgning av vattnet kan algblomningar också orsaka skumbildning, ge en oljeliknande hinna i ytskiktet och orsaka dålig lukt. Lukten beror på kemiska ämnen som produceras av algerna och som läcker ut när alger håller på att dö/brytas ned. När en missfärgning/grumling rapporteras kan det även vara lämpligt att ta med observerad lukt, skumbildning eller om det i anslutning till blomningen hittats döda djur (fisk, fågel eller liknande) eftersom det senare skulle kunna innebära att algblomningen är toxisk. Alla missfärgningar och grumlingar av vattnet beror inte på alger eller algblomningar, de finns flera andra orsaker som kan vara möjliga att missta för alger. Bakterier Massförekomst av bakterier kan uppstå vid nedbrytning av stora mängder organiskt material som härstammar från döda växter eller djur. Något som på vissa håll verkade inträffa sommaren 2005 20

när algerna från algblomningen höll på att brytas ned, då var vattnet inte enbart vitt utan kunde även vara ganska turkost. Pollen Många olika trädslag släpper ifrån sig stora mängder pollen, när det sedan samlas av vind och vågor kan det påminna om en algblomning. Ansamlingarna av pollen kan bilda täta stråk, fina klumpar i ytan eller förekomma som en lätt grumling i vattnet. Pollenpartiklarna ansamlas ofta på den sidan av en ö som vetter mot vinden och kan drivas ihop av vind och strömmar. Vid den tidpunkt på året då det finns mest pollen är däremot risken för problematiska algblomningar liten och chansen för att ansamlingarna består av något annat än pollen är liten. Humus organiskt material När stora mängder av humussubstanser eller partiklar transporteras ut till havet med avrinningsvattnet från land kan det orsaka färgförändringar. För några år sedan färgades vattnet i Himmerfjärden rött/rödaktigt av organiskt material från sötvatten, enligt Gunnar Aneer var även forskarna till en början övertygade om att det rörde sig om en algblomning. Mjölke Lekande fisk som till exempel strömming kan, när leken är mycket intensiv och stor, färga vattnet vitt med mjölke och täcka stora områden inne vid stränder eller grundområden. Det är kanske inte så vanligt med den här formen av stora missfärgningar, men det har förekommit. Makroalger Fastsittande makroalger rycks ibland loss och transporteras bort från sin vanliga miljö. De drivande algerna kan förekomma som strimmor i vattenmassan, mattor på ytan och/eller på stränderna. Bioluminiscens Bioluminiscens är ett mareldsfenomen och orsakas av olika marina organismer som själva producerar och avger ljus, känt hos bland annat marina dinoflagellater. Irisering Irisering är ett regnbågsfenomen (Lindholm 1998) och förekommer hos vissa alger bland annat några kiselalger. Oljig hinna från fisk En oljelik hinna kan förekomma på vattenytan i anslutning till fiskodlingar, fiskstim och rengöring/städning Luft/flygövervakning Från luften går det snabbt att överblicka ett stort område, något som underlättar vid övervakningen av en längre kuststräcka. Algblomningens utbredning efter kuststräckan rapporteras in och förändringar i utbredningen kan noteras. Kustbevakningen och lokala flygklubbar skulle kunna engageras i att rapportera in längs kusten observerade algblomningar och utbredningen av dessa. Problemet kan vara att de inte regelbundet flyger över samma område och att det därmed inte blir en kontinuitet i observationerna. Informationen om algblomningens beskaffenhet blir dessutom mindre än om de utförs från marken då lukt, färg mm kan bedömas. 21

Utförare Efter att nu ha föreslagit ett antal olika indikatorer för att långsiktigt kunna följa algblomningar vid kuster och badplatser, ges också ett förslag till vem eller vilka som skulle kunna utföra kontrollerna. Kontroller och/eller provtagningen skulle kunna utföras av kommunen eller länsstyrelsen anställd personal eller anlitad provtagningsfirma. För observationer kan man givetvis även vända sig till allmänheten. I den Danska handboken om giftiga alger i badvatten (Garde & Kaas 2002) föreslås främst utnyttjande av befintliga livräddare/badvakter, kustvakten och flygklubbar som skulle kunna läras upp i att observera algerna. Privatpersoner och boende i närheten skulle också kunna stå som observatörer i den löpande badvattenkontrollen men tidigare nämnda aktörer torde vara bättre för att undvika för många falska alarm i alla fall enligt Garde och Kaas (2002). I en del hamnar finns det fortfarande hamnfogdar som är anställda av kommunen för att ha uppsyn över hamnen. En möjlighet vore att till dennes uppgifter lägga till en kontroll/övervakning av vattnet och att han rapporterar in vid synlig algförekomst och färg enligt förslag. Båtföreningar, fiskare och andra som kan tänkas vistas mycket längs kusterna skulle kanske också kunna engageras i ett rapporteringssystem. Problemet med dessa kan vara att de inte alltid rör sig i samma områden och därmed förloras en kontinuitet i observationerna. Fisk tenderar dessutom att fly algblomningar, bland annat som en följd av sämre vattenkvalitet och låga syrehalter och fiskare undviker helst också sådana områden på grund av dålig fångst och nedkletade nät. Skolor, högskolor och universitet kan möjligen vara intresserade av att delta i mätningarna och utföra dessa under vissa tider som något ingående i undervisningen vid till exempel sommarkurser. Bedömning av kostnader och tidsåtgång Kostnader och tidsåtgång är i en del fall svåra att bedöma och varierande för de olika indikatorerna. Mer eller mindre gemensamt för dem alla är att uppgiften att organisera, ta emot, bearbeta, sammanställa och vidarebefordra informationen till informationscentralen och andra intresserade måste ligga hos någon. Nedan följer en grov uppskattning av den kostnad och tidsåtgång som de olika indikatorerna kan tänkas kräva. Rapportering av sjuka människor eller djur Kostnad och tidsåtgång för detta torde vara låg. Det som krävs är ett system för inrapportering från vårdcentraler och veterinärer. Klorofyll a En spektrofotometer med tillbehör kostar mellan 15 000 och 90 000 kronor inkl moms beroende på den bredd och de funktioner som önskas. Personal och resekostnader beror på ambition och behov. Kostanden för en heltidsanställd uppskattas grovt till 50 000 kr/månad. Varaktigheten beräknas till cirka tre månader. Biovolym och arter Ett laboratorie anger följande prisuppgift för en fullständig räkning av arter och biovolym med bedömning av risken för toxinbildning och prognos för den kommande tiden. En sådan analys skulle kosta 2 100 kr/prov + moms. Till ett algprov behövs 0,2-0,3 dl vatten som konserverats med Lugols lösning. Provet tas på cirka 0,5 meters djup eller enligt program. 22