Utanförskap! Sedan jag började arbeta med den här sajten har det skett en fullständig omvälvning av förutsättningarna för Välfärd 1.0. Vi har fått en folkvandring som bryter alla gränser. Gällande regler för inresa till EU (Dublinavtalet) har kollapsat och Europa saknar i praktiken en reell kontroll över den folkvandring som pågår. Och det har alla gamla prognoser för våra välfärdskostnader! Det som sker är inte en kvalitativ förändring av förutsättningarna för Sveriges invandring. Det växande antalet asylsökande gör bara att bristerna i vårt sätt att ta emot invandrare gör svagheterna så mycket tydligare och kostnaderna så mycket högre. Innehåll 1. Den nya folkvandringen 2. Utanförskapets geografiska anatomi 3. Utanförskapets etniska anatomi 4. Flocken som blev klan 5. Varför bildas klaner i Sverige? Du kan skriva ut artiklarna genom den här länken:
41 Den nya folkvandringen Bilden nedan visar antalet asylsökande fram till september 2015. Det extra strecket som går nästan rakt upp visar Migrationsverkets helårsprognos (gjord i november): 140.000 190.000 individer, varav 40.000 ensamkommande barn. Därav ensamkommande barn De som söker asyl är i stor utsträckning män med en bakgrund som lärt dem att klara sig själva, vara stöttåliga. De är inte sällan välutbildade, många har en karriär i bagaget. Så, vad gör Sverige? Jo, vi placerar dem i boenden (ofta i utflyttningsområden p g a bostadsbristen) där vi låter dem vänta i 12 18 månader närmar sig 24 månader nu på hösten 2015 på att få besked om de får stanna. Under den tiden ska de (enligt gällande regler) inte arbeta eller börja lära sig svenska. De ska slå sig till ro och vänta på besked! Vi sätter dem utanför. Hur länge överlever deras stöttålighet? Hur snart resignerar de, förlorar tron på att själva kunna påverka sin framtid? Vårt sätt att emot dem är extremt dyrt på kort sikt, äter upp välfärdens (och Sidas!) redan ansträngda resurser och riskerar att ta ifrån dem deras livskraft. Och det här är människor som vi på längre sikt kommer att behöva för att hålla arbetsmarknaden och välfärden vid liv.
42 Utanförskapets geografiska anatomi Vi bygger ghetton i Sverige och sedan klagar vi på att de som bor där inte sköter sig! Ja, vi bygger inte ghetton, vi skapar förutsättningar för ghetton och låter dem sedan växa av sig själva. Det vi gör nu, under de närmaste månaderna, avgör de här människornas framtid. [De här siffrorna och slutsatserna bygger på läget före invandringsfloden under 2015! ] Jag har hittat två färska kartläggningar av bostadsområden. De handlar inte i första hand om kostnader, utan om de stora skadorna på enskilda människors liv och i förlängningen på demokratin. Det handlar också om att människor som behövs för vår framtida gemensamma välfärd inte får chansen att bidra. Liberalerna (Folkpartiet) och sedan Den Nya Välfärden har kartlagt utanförskapet genom att granska Sveriges 4.800 bostadsområden (i huvudsak = valdistrikt) utifrån kriterierna: mindre än 60 procent av alla i yrkesverksam ålder har ett jobb under 70 procent av alla skolelever gått ut nian med fullständiga betyg och/eller under 70 procent av de röstberättigade deltog i senaste kommunalval. Antalet bostadsområden som med den definitionen är utanförskapsområden har stigit från 3 år 1990 till 186 år 2012. En halv miljon människor bor i ett område där hälften av alla i yrkesverksam ålder (20 64 år) saknar ett jobb att gå till (för resten av Sverige är siffran 31 procent). Hälften av alla ungdomar slutar grundskolan utan gymnasiekompetens (21 procent). Var sjätte familj får försörjningsstöd (3 procent). Övriga Sverige 2006 2012 156 utanförskapsområden Övriga Sverige 186 utanförskapsområden Förvärvsfrekvens 78,3 50,7 78,8 50,2 Andel elever utan fullständigt grundskolebetyg 22,4 49,9 20,6 50,2 Familjer med försörjningsstöd 3,5 17,8 3,4 16,4 Jag vet inte i vilken utsträckning det beror på varifrån invandrarna har kommit eller på vårt sätt att ta emot dem. Det som verkar uppenbart är att det hela inte fungerar. Det har i stället lett till en ökad klanbildning i utanförskapets områden. Klanbildning betyder i det här fallet gängbildning (alldeles för ofta med kriminell verksamhet), där gängen styrs av klanens centrala värderingar, heder och skam. Den andra källan är studien Förorterna som Moder Svea glömde av Jan Edling. Han utgår från 38 svenska förorter, 23 LUA-orter (stadsdelar som träffat utvecklingsavtal med stat eller kommun) och 15 URB-områden (stadsdelar med utvidgat utvecklingsavtal p g a låg förvärvsfrekvens, högt uttag av försörjningsstöd och låg behörighet till gymnasieskolan). De 38 förorterna visar samma mönster som Utanförskapets karta. 13 procent av alla i yrkesverksam ålder som fötts i Sverige vare sig jobbar eller studerar. I de 38 förorterna är motsvarande andel 32 procent. Bara något fler än hälften har ett jobb. Var sjunde familj tar emot försörjningsstöd. Riket Inr. födda Utrikes födda Inom Europa Utanf Europa 38 förorter Andel som vare sig arbetar eller studerar 16 13 29 29 32 Förvärvsfrekvens 77 82 65 55 55 Andel som erhåller transfermedel 6 5 7 14 15 Så här illustreras situationen i Förorterna som Moder Svea glömde:
För hela Sverige utgör transfereringar enligt ovan 5 procent av den genomsnittliga nettoinkomsten. För innevånarna i de 38 förorterna är motsvarande siffra 15 procent. Skillnaden mellan 5 och 15 procent skapas framför allt av invandrare som är födda utanför EU/EFTA. En stor del av pengarna betalas ut till människor som bott i Sverige tillräckligt länge för att kvalificera sig för sjukpenning/a-kassa. Många områden i Sverige står i realiteten utanför det svenska välfärdssamhället. Människor växer upp i en miljö där de inte väntar sig inte kan vänta sig ett meningsfullt liv med arbete och självständighet. Undra på att de söker sig andra vägar till någon sorts tillhörighet! Klanvälde från stamsamhälle till rättsstat, Weiner, Mark S. Utanförskapets karta, Sanandaji, Tino Förorterna som Moder Svea glömde, Edling, Jan
43 Utanförskapets etniska anatomi Många av de flyktingar som söker sig till Sverige är unga män. De har vuxit upp i ett samhälle där man måste vara mycket stöttålig för att klara sig. De har trots en rad svårigheter lyckats med att ta sig hit. De är kapabla individer som vill och borde kunna klara sig själva i mycket större utsträckning än vi tillåter dem. [Glöm inte att siffrorna och slutsatserna bygger på läget före invandringsfloden under 2015!] Jämfört med andra mottagarländer har Sverige en påtagligt låg sysselsättningsgrad bland sina invandrare. I rapporterna används två olika mått, sysselsättningsgrad och förvärvsfrekvens. De är båda mått på hur stor andel av befolkningen i yrkesverksam ålder som är i arbete och skiljer sig åt bara på marginalen. Människor som är födda utomlands har det mycket svårare att hitta ett jobb. Bara 63 procent lyckades, jämfört med 77 procent för inrikes födda. Så här ser det ut: Sysselsättningsgrad (15 64 år) för olika kategorier 2013 Inrikes födda Totalt Sent anlända 1/ (2009-2010) Utrikes födda Skillnad Kanada 73 71-2 60 USA 66 68 + 2 60 Storbritannien 71 68-3 65 Frankrike 65 57-8 39 Sverige 77 63-14 47 1/ Personer som invandrat under de senaste fem åren Nu ska det genast sägas att olika länder har olika invandringsmönster. Kanada och USA har i större utsträckning arbetskraftsinvandring, medan Europa tar emot många flyktingar. Man kommer kanske lite närmare sanningen genom att också se på invandrarnas ursprungsländer. Sverige ligger fortfarande på en påfallande låg sysselsättningsnivå jämfört med de andra länderna. Sysselsättningsgrad (15 64 år), invandrare från Somalia Irak Syrien Kanada 54 52 62 USA 57 55 63 Storbritannien 37 51 58 Frankrike 37 47 56 Sverige 25 39 55 Skillnaderna kvarstår också för invandrare som varit här i ända upp till tio år. Det är uppenbart att vårt sätt att ta emot invandrarna spelar en avgörande roll. Så, hur gör vi jämfört med andra länder? Praktiskt taget allt mottagnings/integrationsarbete görs av myndigheter (stat och kommun) och/eller företag som rekryterats på dessa myndigheters villkor. Samhället har trängt ut många som arbetar ideellt och vi är ganska extrema i det avseendet. (Du minns väl hur vår statsminister i våras sade att ideella verksamheter inte behövs, de här frågorna ska skötas av samhället.) I framför allt de anglosaxiska länderna är utrymmet för ideella insatser mycket större. Flyktingarna betraktas som föremål för åtgärder, inte som självständiga individer med ett eget ansvar för sin försörjning. Det är stötskydds - snarare än stöttålighetsinställningen som gäller! I framför allt de anglosaxiska länderna är förväntningarna på egna insatser mycket större. Åtgärderna sätts in en i sänder, svenskundervisning startar först när asylansökan behandlats o s v. Syftet verkar vara ordning och reda, snarare än att göra flyktingen anställningsbar så fort som möjligt. Arbetet med att få ut invandrare i arbete startar mycket tidigare. Om en invandrare som väntar på besked om asyl lyckas hitta ett jobb riskerar hon/han att förlora de bidrag som asylsökande får att leva på. Då blir det farligt att börja jobba.
Undra på att många tappar sugen! De är föremål för handläggning, saknar egna möjligheter att styra över sina egna liv, att behövas, att finna en meningsfull tillvaro. En stor andel av människorna i utanförskapsområdena kommer från länder där staten är svag. Det är i stället de släktbaserade klanerna som står för struktur och stabilitet. Vad innebär detta för det kulturella bagage invandrarna har med sig till Sverige? Mottagnings- och integrationssystem för flyktingar i fem länder, Hellström, Mikael och Wallen, Fabian
44 Flocken som blev klan! Den pågående folkvandringen gör det viktigare än någonsin att vi förstår de värderingar och regelsystem som härskar inom klanen. Det är ett fatalt misstag att tro att det här enbart är en fråga om att lära invandrare hur det går till i Sverige och att de då ska acceptera demokratins spelregler. Vi måste förstå vilka värderingar som byggs upp inom klanen och, inte minst, vilka fördelar klanen ger sina medlemmar. Det är mot den bakgrunden de ser och tolkar den Västerländska demokratin. Nu ser vi klaner återuppstå i många delar av Europa därför att länder inte lyckas integrera sina invandrare och här går Sverige tyvärr i täten. Då tar klanen formen av gängbildningar (och i värsta fall terroristgrupper) med sina egna lojaliteter och rättssystem. Klanen är fortfarande en dominerande samhällsform om man ser till hur många människor som lever i klansamhällen jämfört med liberala demokratier. Klanliknande strukturer är vanliga i Latinamerika, Afrika, Mellanöstern och stora delar av Asien. Renodlade demokratier är undantag i den stora bilden. Klantänkandet är en central del av den kultur som inte minst genom Västvärldens bristande intresse och förståelse gjort Mellanöstern till en krutdurk. Så, vad innebär det att tillhöra en klan? Klanen Klanen bygger på: släkttillhörighet, för det mesta efter fädernelinjen. Nyckelordet är status. Status beskriver individens roll i klanen, och det är klanen som är det överordnade begreppet. individen har inga egna rättigheter som just individ, men däremot många skyldigheter. En av skyldigheterna att oavsett skäl stötta sin klanbroder/klansyster i konflikter med omvärlden. klanens ledare är den som (när det alls går) beslutar vad som krävs för att lösa konflikter. Ledaren (alltid en man) avgör med andra ord hur lagen ser ut och hur den ska tillämpas. heder och skam är de nyckelbegrepp som avgör rätt och fel. egendom tillhör klanen, inte individen. kvinnan betraktas som något som liknar egendom och skyddas och försvaras som sådan. klanen fungerar bäst när den centrala staten är obefintlig eller svag. Den här världsbilden är lika självklar för den som vuxit upp i ett klansamhälle som äganderätten är för oss svenskar. Den liberala demokratin Den liberala demokratin utgår från individen och individens rättigheter och skyldigheter, även om rättigheterna i dag är mycket starkare betonade än skyldigheterna. Till rättigheterna hör: Frihet, likhet inför lagen, rättssäkerhet, integritet, fri rörlighet, äganderätt, tankefrihet, samvetsfrihet, religionsfrihet, tryckfrihet, yttrandefrihet. Det här är de negativa rättigheterna, de som ska skydda individen mot maktövergrepp. De positiva rättigheterna handlar om de regler vi enats om kring individens rätt att få hjälp av samhället, dvs att få ta del av de skatter som vi gemensamt betalar in till samhället. Här finns exempelvis: A-kassa, sjukersättning, pension, föräldraledighet, semester, vab, sjuk- och aktivitetsersättning, försörjningsstöd, förskolas, skola,... Hur ser de här två samhällsorganisationerna ut bredvid varann? En (alldeles för enkel) jämförelse Här är några skiljelinjer: Demokratins rättigheter Frihet Likhet inför lagen Rättssäkerhet Integritet Klanens regler Den individuella friheten är knappast tänkbar inom klanen Status avgör hur individen bedöms Skriven lag saknas oftast
Fri rörlighet Äganderätt Tankefrihet Samvetsfrihet Religionsfrihet Yttrande-och tryckfrihet Jordbrukaren äger inte marken, det gör klanen Det betraktas som förräderi mot klanen att kritisera dess beslut eller agerande Om det verkligen är så här, hur kan man då förklara klanens lockelse? Klanen erbjuder många av de fördelar som den tidiga människans flock erbjöd, den miljö som bidragit till att forma oss som art. Den erbjuder ett självklart jag hör till, ger stabilitet, trygghet och kontinuitet. Den minskar risken för konflikter och hjälper till att lösa dem när de ändå uppstår. Heder och skam har samma funktion som vårt samvete (skuld!) som guide i livet. Klanen ger (i bästa fall) fysisk trygghet till kvinnan men det här är nog den aspekt där kulturerna har svårast att mötas. Klanen ger ett liv som troligen liknar flockens. Den erbjuder på något sätt en väg tillbaka till ursprunget. Liberalismen och demokratin, däremot, bryter mot flockens regler. Demokratin är beroende av att en stark centralstat finns och kan garantera individens negativa rättigheter. Om centralstaten försummas eller försvagas (av exempelvis ekonomiska skäl) återuppstår klanerna snabbt som ersättning för den stabilitet och trygghet som centralstaten skulle ha erbjudit. Det är vad som hänt i Sveriges utanförskapsområden. Frågan är: Kan Sverige erbjuda ett liv som gör det onödigt att söka trygghet, tillhörighet i klanen? Klanvälde från stamsamhälle till rättsstat, Weiner, Mark S. Utanförskapets karta, Sanandaji, Tino