NORD RUTAN NR 2 2010 ÅRGÅNG 15 FÖRENINGEN NORRBOTTENS FLORA
Ordförande ordar Kerstin Haraldsson 2010 är året då den taxonomiska delen av Norrbottens flora publicerades. Jag vill först och främst tacka alla som har gjort detta möjligt. Lennart Stenberg, som med sin entusiasm och idoghet, har rott detta stora projekt iland, gett det en hög vetenskaplig kvalité genom sin egen stora insatts och genom att engagera framstående forskare i projektet. Det är också Lennart vi ska tacka för att vi fått ett så vackert floraverk med hjälp av det grafiska företaget Graffoto AB och tecknaren Tin Sjöberg. Tillsammans har 332 personer som arbetat i fält gjort en helt överväldigande arbetsinsats, en del har varit med enstaka dagar och andra i stort sett varje sommar de 20 åren fältarbetet pågick. Vintrarna har ägnats åt att föra in våra fältlistor i databasen, koordinatsätta gamla samlingar och litteraturuppgifter och under det senaste året har också några personer lagt mycket tid på korrekturläsning och sammanställningar av olika slag för bokverket. Utan er hade det inte blivit någon flora för Norrbotten! Florafestivalen blev en värdig presentation av floraverket. Kombinationen av utställningar om projektet, bilderna från verksamheten, de intressanta föredragen och musiken skildrade verkligen bredden i vår verksamhet, både hur jobbigt och hur trevligt det har varit. Böckerna har väckt mycket stor uppskattning. Det har gått bra att sälja dem under festivalen i Luleå och senare i kommunerna. Många hjälper till med att ha en depå av böcker hemma hos sig för att sprida dem i landskapet, mycket för att undvika transportkostnader för tungviktarna. Enklaste sättet att nu köpa böckerna är att ringa Irma eller mig, så skickar vi dem eller hänvisar till närmaste person som säljer dem. Vi är några som gärna åker ut och talar om projektet och visar böckerna. Kontakta mig eller Irma om du vill få ett besök på din ort eller i din förening! Ett hjärtligt tack till er alla! Nordrutan 15 (2010) 21
Florafestivalen den 13-14 november Norrbottens Museum Invigningen blev extra högtidlig när vår landshövding Per-Ola Eriksson öppnade utställningen och kommunalrådet Karl Petersen senare höll ett anförande om sina botaniska upplevelser. Föreningen Norrbottens Flora visade projektledare Lennart Stenberg sin uppskattning med en vacker blombukett och Lennart Håkansson påminde Lennart om gångna tider genom att överlämna en teckning han gjort av Lennart - i typisk fältposition. Öppnandet av festivalen. Med på bilden från vänster Nils Dahlbäck, Reidar Elven, Lennart Stenberg, Lennart Håkansson, Per-Ola Eriksson, Kerstin Haraldsson. foto Berit Renström Det allra viktigaste, nämligen Norrbottens Flora, tas emot på Norrbottens museum. Flororna har transporterats med lastbil från Västerås till Luleå i 40 km/tim och i rykande snöstorm. foto Irma Davidsson 22 Nordrutan 15 (2010)
Kaféets väggar var dekorerat med vackra växtbilder, både inramade herbarieark, tecknade fibblor och foton. Där fanns vackert arrangerade torkade växter, försäljning av Norrbottens Flora, vykort, tavlor och tröjor. Nils Dahlbäck talade om tidigare botaniker i Norrbotten och äldre botanisk litteratur, som vi samlat i runda rummet. Reidar Elven och Thomas Karlsson Foto Berit Renström Anita Holmén, Claes Hammarsjö Foto Berit Renström foto Berit Renström Nordrutan 15 (2010) 23
Hans Groth monterar växter I stora utställningssalen informerade vi om Föreningen Norrbottens Flora och den verksamhet som har lett fram till floraverket Norrbottens Flora. Man kunde rösta på landsskapets vackraste växt, se hur man pressar och monterar växter, se andra landsskapsfloror och floror från olika länder, få information om nationalparker, naturreservat, allemansrätt mm, se på gamla fältbilder av de som deltagit eller - sitta ned och vila benen en stund, lyssna på musik eller se ett bildspel. Gunvor Asplund visar landskapsfloror Allis och Ulf Zethraeus lyssnar på Fredrik Ljungkvist Fredrik Ljungkvist foto Berit Renström 24 Nordrutan 15 (2010)
Lennart Jönsson hjälper en av de yngre gästerna Torbjörn Tyler foto Berit Renström Thomas Karlsson, Åsa Hedlund, Hans Groth Vi hade tolv föreläsare som tillsammans höll fjorton olika föredrag, som alla var mycket uppskattade. Ämnesområdena vare skiftande men hade naturligtvis anknytning till Norrbottens flora. Mest specialiserade var Reidar Elven, som talade om släktet Salix, och Torbjörn Tyler om hökfibblor. Lite bredare var ämnet Projekt Lohammar där Ulf Zethraeus jämförde sina (och medhjälpares) resultat vid inventering av de sjöar som Gunnar Lohammar inventerade på 1930-talet i Norrbotten. Jan Ahlm gav oss exempel på olika naturtyper i landskapet, Tomas Casselgren talade om vårt klimat, Robert Lagerbäck informerade om vilka krafter som påverkat landskapet under den senaste miljonen år och Frauke Ecke talade om skogsbränder i Norrbotten, allmänt och i senare tid. Frauke Ecke foto Jouko Sipari Nordrutan 15 (2010) 25
Henrik Väre fick oss att bli nyfikna på Enontekiös flora och Jouko Sipari visade oss att man inte behöver åka utanför sta n för att hitta trevliga växter. Kjell Lundholm talade inspirerande om den stora botanikern Lars Levi Laestadius, som gjort så mycket i vårt landskap. tala om de botaniska erfarenheter hans arbete i Norrbotten har givit honom. Kjell Lundholm och Lars Levi Laestadius foto Jouko Sipari Projektledare Lennart Stenberg inledde och avslutade föreläsningsserien med att tala om några av de botaniska erfarenheter projektet Norrbotten har gett honom och som nu ingår i verket Norrbottens Flora. Lennart Stenberg foto Berit Renström På lördag kväll gick de som ville, och hade möjlighet att stanna kvar, ut och åt middag tillsammans. Det blev åter några trevliga timmar där vi fick möjlighet att träffas. 26 Nordrutan 15 (2010)
Lennar Stenberg, Fredrik Ljungqvist, Gunvor Asplund, Åsa Hedlund, Barbro Toftgård, foto Jouko Sipari Björn Ström, Magdalena Hagestam, Dennis Strid, Berit Renström, Hans Groth Nordrutan 15 (2020) 27
Tretton växtpoem tillverkade av Thomas Öberg till Florafestivalen i Luleå 13-14 november 2010 1. Starr Tillvaron är nog ganska bisarr för den som hängivet älskar starr blåsstarr och trådstarr, flaskstarr och dystarr, pillerstarr och de andra. Ska man dem alla 100 hitta så får man rätt länge vandra. Konstigt att inte botaniker lider om man därtill lägger alla hybrider. 2. Hässlebrodd Hässlebrodden doftar kumarin. Man kan känna den på 20 meters håll. Det är sånt som gör en skogsdag fin. Livet blir lite mer rock n roll om man inte har för stora pretantioner och mest längtar till urbana sensationer. 3. Maskrosor Vill du ha mer i livet att göra? Dyk in i maskrosornas värld! För där är det helt visst en osalig röra men vackert som attan av blommande flärd. Taraxacum hit och Taraxacum dit, de enda som krävs är Taraxacumflit. 4. Åkerbär Många norrbottningar vet en enda växt på latin. Den fanns förr på mjölkpaketen och lärdes vid frukosten in. Rubus arcticus, synd om de unga som numera ej får sitt minne betunga med åkerbärskunskap från Norrmejerier. Nu har dom nog blott digitalfantasier. 5. Småsvalting Småsvaltingen är allt en trist en för männskor som söker glamour, men hetsar dock upp botanisten med långstövlar istället för skor. Växtskådarn solar mest ryggen för svaltingen är en rätt skygg en. 6. Guckuskon Om du får se en orkidé som överdådigt vacker é (nödrimmet passar bäst med stockholmsaccent!) Så är det ganska troligt nog en guckusko i guckuskogen.
7. Ögontröst Finsmakarlir i botaniken är ögontröster vid Bottenviken. Strandögontröst och klapperdito blomman är lila, gul och vit å båda är riktiga världsendemer som passar botaniska strandbohemer. 8. Bottenviksmalört En riktig malört från Bottenviken gör ingen botaniker särskilt besviken. Den duger dock inte till krydda för spriten. Men endemisk utbredning är nog för aptiten. 9. Viden Att tränga sig fram genom videsnår gör för en del att de väldigt lätt får ett dåligt språk och aggressiv blick. För andra ger Salix en riktig kick. Och den som har väldigt gott om tid kan hänge sig åt varje enskild hybrid. 10. Norna Var på din vakt var du ska sätta ner skorna så att du inte trampar sönder en norna. Att inte se en orkidé det kan man möjligen förlåta hos korna. foto Gösta Åslund 11. Blåbär Den som inte sett blåbären blomma har gått miste om någonting stort. Man ska böja sig ner, ta en lupp så man ser hur en rosa liten klocka med sin doft lyckas locka lurvig humla hjälpa till, pollinera en pistill så att varje liten klocka blir ett blåbär att plocka i höst - om du vill. 12. Lappblågull Lyder man Laestadius blir man ej full. Rusig blir man ändå om man får se en lappblågull. Där finns extas att få. 13, Krypljung På en DUX-säng av mjukaste slag kan man vila en fjälltrött dag. På en matta av blommande ljung kan man somna när kroppen känns tung. När krypljungsblommor kinden nuddar, njut! Det finns ej bättre kuddar. Thomas Öberg / Natur i Norr thomas.oberg@naturinorr.nu foto Jouko Sipari övriga foton Kerstin Haraldsson
Varför är Salix (viden, pil) så svåra? Några hypoteser och vilda gissningar Reidar Elven, Naturhistoriska Riksmuseet, Universitetet i Oslo Föredraget - i punktform - som hållits vid Florafestivalen den 13/11 2010 Översättning Kerstin Haraldsson Viden Att tränga sig fram genom videsnår gör för en del att de väldigt lätt får ett dåligt språk och aggressiv blick. För andra ger Salix en riktig kick. Och den som har väldigt gott om tid kan hänge sig åt varje enskild hybrid. Thomas Öberg Salix är ett stort släkte som har mellan 300 och 350 arter. De finns på hela norra halvklotet och dessutom med några få arter i Sydafrika och Sydamerika. Traditionellt delas de in i tre undersläkten: - Salix (pilar) - Chamaetia med bl. a. dvärgviden och ripvide - Vetrix med bl. a. svartvide och sälg Dessutom finns två närstående släkten i Östasien: Chosenia och Toisusu. Några huvudresultat av nyare fylogenetiska undersökningar (t ex Chen et al. 2010, Taxon 59: 29-37) 1. Huvudskillnaden går mellan undersläktet Salix (pilar) och övriga. 2. Undersläktet Salix (pilar) delas i två huvudgrupper, en med de eurasiska och en med de amerikanska arterna, troligen en gammal (tertiär) skillnad. 3. Uppdelningen i de två andra undersläktena Chamaetia och Vetrix är märklig; de utgör en enda oupplöst grupp i strikt consensus -mening 4 Salix triandra (mandelpil) är felplacerad i undersläktet Salix och ansluts hellre perifert till Chamaetia och Vetrix. 5 De två östasiatiska släktena Chosenia och Toisusu hör till videsläktet, nästan mot Chosenia och Vetrix. De bör inkluderas om inte släktet Salix ska bli parafyletiskt [avkommor till en anfader förs till olika grupper]. 6 Undersläktet Salix (pilar) är nog den äldsta delen av släktet med rik fossil representation under tertiär och troligen vanligare då än det är idag. 7 Fylogenin säger praktiskt taget inget av vikt för att förstå släktskapen mellan våra nordiska representanter. Nordrutan 15 (2010) 31
Nordiska Salix Norden, inklusive gränsområdena på Kolahalvön och i Karelen, har 5-10 % av jordens Salix-arter - 25 är inhemska (indigena) arter + 9 underarter - ca 5 är stabila, införda arter + 1 underart. Representanter för alla huvudgrupperna: Subgenus Salix: S. pentandra jolster (S. alba vitpil, S. fragilis knäckepil) Subgenus?: S. triandra mandelpil Subgenus Chamaetia Sektion Herbella: S. herbacea dvärgvide, S. nummularia, S. polaris polarvide Sektion Chamaetia: S. reticulata nätvide Sektion Myrtosalix: S. myrsinites glansvide Sektion Diplodictyae: S. arctica ishavsvide Sektion Glaucae: S. glauca ripvide och ryssvide, S. reptans Sektion Myrtilloides: S. myrtilloides odonvide Subgenus Vetrix Sektion Lanatae: S. lanata ullvide och glandelvide Sektion Arbuscella: S. arbuscula risvide Sektion Phylicifoliae: S. phylicifolia grönvide Sektion Nigricantes: S. myrsinifolia svartvide, sätervide och kolavide Sektion Cinerella: S. aurita bindvide, S. caprea sälg och gråsälg, S. cine rea gråvide Sektion Fulvae: S. bebbiana finnvide, S. starkeana ängsvide Sektion Hastatae: S. hastata fjällblekvide, källblekvide och finnblekvide, S. pyrolifolia pyrolavide Sektion Villosae: S. lapponum lappvide, (S. alaxensis) (Sektion Viminella: S. viminalis korgvide) Sektion Incubacea: S. repens krypvide, sandvide och rosmarinvide Sektion Daphnella: S. daphnoides daggvide och spetsdaggvide Sektion Purpureae?: S. purpurea rödvide Slutsatser: - Många sektioner i Norden, var och en med en eller några få arter. - I sektioner med mer än en art, står dessa arter ofta inte särskilt nära varandra. - Ca 25 % av de nordiska arterna har två eller flera accepterade underarter. - Nordens Salix-flora beror på [skyldes] invandring, utan artbildning på plats efter senaste istiden, men kanske med rasbildning (underarter).
Salix ÄR svåra att känna igen och bestämma! Plantorna är plastiska i många fall, särskilt i växtsätt, bladform och behåring. De är skildkönade, vilket gör att olika morfologiska drag används för att känna igen hanar och honor, men... konvergens är vanligt i vegetativa egenskaper, t ex risvide, ängsvide och grönvide kan vara svåra att skilja åt, likaså de gråhåriga videna i fjällen. Många arter är starkt polymorfa [mångformiga] möjligen med lite strukturerad polymorfi (hos t ex svartvide, sälj, bindvide, ripvide). Hybridisering är vanlig, också mellan morfologiskt tämligen olika arter. Många hybrider är i högsta grad fertila, med upp till 95-100% fröspridning. Återkorsning mellan hybrider och föräldraarter är därför mycket sannolik, och också hybridkombinationer med mer än två föräldrar. men det finns några mönster (hybridisering 1) Några arter hybridiserar som tokar, andra hybridiserar kanske aldrig. Många lika arter är inte kända för att hybridisera (t ex ripvide lappvide ullvide, och risvide grönvide) eller tämligen sällan (t ex sälg odonvide gråvide). Salixarterna ligger på olika kromosomtalsnivåer (2x, 4x, 6x ->) men det finns några mönster (hybridisering 2) Hybrider mellan diploida arter kan vara: - sterila - fertila (upp till 100%, t ex dvärgvide x lappvide och dvärgvide x ullvide) - eller något däremellan men de är nästan aldrig effektivt etablerade. Hybrider mellan diploida och tetraploida arter är nästan alltid sterila (t ex odonvide x gråvide, sälg x gråvide). Hybrider mellan diploida och högpolyploida arter kan vara: - sterila (krypvide x svartvide) - fullt fertila på tetraploid nivå (t ex dvärgvide x polarvide) eller antagligen på tetraploid nivå (t ex ängsvide x grönvide, lappvide x grönvide). Tetraploida hybrider visar tendens till återkorsning med den högploida föräldern. Hybrider är vanliga och fertila mellan alla högpolyploida arter som träffas. Återkorsning tycks vara helt utan genetiska hinder. Förmodade trippel-hybrider eller värre [kombinationer?] är också vanliga. Nordrutan 15 (2010) 33
Hybrider finns sällan - i stabil, sluten, naturlig vegetation - inom vegetationstyper Hybrider är vanliga - i ostabil, öppen vegetation - i antropogent [av människan] störd vegetation - i övergångar mellan vegetationstyper - där hela landskapet är i regelbunden förändring, t ex landhöjningslandskap - där arten är tämligen sällsynt och (bara) pollineras av andra arter Diploider och polyploider 2x arbuscula aurita bebbiana caprea subsp. caprea och subsp. sphacelata daphnoides subsp. daphnoides (och subsp. acutifolia) hastata subsp. hastata, subsp. vegata och subsp. subintegrifolia herbacea lanata var. lanata och var. glandulosa lapponum myrtilloides nummularia (Kolahalvön) (purpurea rödvide) pyrolifolia repens var. repens, var. arenaria och subsp. rosmarinifolia reptans (Kolahalvön) reticulata starkeana triandra p.p. (viminalis) 3x xalopecuroides ( fragilis x triandra) xdasyclados [?caprea x cinerea x viminalis] 4x (alba) cinerea ( fragilis ) pentandra triandra p.p. 6x arctica glauca ssp. glauca och subsp. stipulifera myrsinifolia subsp. myrsinifolia och subsp. borealis myrsinites phylicifolia polaris
Faktorer med möjlig betydelse för evolutionen (vilda gissningar) Salix utvecklas troligen snabbt i perioder med stor ostabilitet. Utvecklingen sker 1 vid gradvis artbildning på grund av det relativt långsamma front-sättet att sprida sig på 2 vid olika introgresionspress på varje art beroende på andra omgivande Salix-arter 3 vid hybridisering mellan arter på olika ploidinivåer med stabilisering på mellannivåer eller nya nivåer 4 vid nedbrytning av korsningsbarriärer mellan primär-arterna i hybriden 5 vid polyploidisering av hybrider (allopolyploidi???) Efter en period med ostabilitet, så stabiliseras Salix-variationen med ett annat mönster än före ostabiliteten. Europa och Norden har haft en mer permanent ostabilitet än normalt efter senaste istiden på grund av människan och husdjursbruket. Hur är det på andra ställen? Det nordiska hybrid-helvetet är ett nordiskt fenomen. Ryska och amerikanska forskare accepterar inte att Salix-hybrider är så vanliga och viktiga. Varför finner vi nästan inga hybrider mellan de 33 arterna i Alaska men brötvis mellan de ca 25 arterna i Norden? Har de nordiska botanisterna fel eller uppför sig släktet olika i olika områden? men det finns några mönster (i geografi och reproduktion) Ingen art är gemensam i de tempererade delarna av Europa, Östasien och Nordamerika. Däremot är några arter eller artpar gemensamma för större delen av det arktiska området. Videarterna sprider sig: - snabbt med vindtransporterade frön, men - inte långt för fröna mister sin grobarhet mycket snabbt, och - som en front eftersom plantorna är särbo, dvs effektiv etablering kräver närvaro av både han och honplantor. Nordrutan 15 (2010) 35
STRANDASTRER OCH ANDRA VÄXTER PÅ TRUNDÖN Dagny Myhr Foto: författaren Strandaster Tripolium vulgare Strandastern är saltälskande (halogen), men tycks nöja sig med den låga salthalten i denna del av Bottenviken (ca 2,5 ppm). Längre norrut har havsvattnet genom tillflödet från de stora älvarna kanske en för låg salthalt för att växten skall trivas, varför den inte hittats norr om Piteå kommun. (I Finland går den upp till Uleåborg d.v.s. något lägre norrut). Den tål väl de stora förändringarna i vattenstånd som förekommer och kan ömsom stå med rötterna under vattenytan och ömsom med dem på land, men alltid längst ut mot havet där andra landväxter inte klarar sig. ämne de behöver för sin kroppsbyggnad. Men på mindre steniga kobbar och skär, som det finns gott om runt Trundön, växer den rikligt. Strax norr om Trundön finns till exempel ett skär som heter Fördärvet. Här finner man i slutet På större öar, som Trundön, hinner den dock sällan bilda några större bestånd innan den äts upp, främst av harar som verkar ha upptäckt att den köttiga, salthaltiga växten innehåller natrium, ett Strandasterbård runt Fördärvet
av juli och i augusti en 2-3 m bred bård av blommande strandastrar, en helt otrolig syn. Hit kan man bara ta sig med båt. Åtskilliga fåglar häckar på skäret så kom inte före häckningsäsongens slut om ni tänker göra ett besök där. Gäss är för övrigt också förtjusta i blomskotten. Även den sällsynta brådmållan växer här i mindre mängd. Trundön i Piteå norra skärgård har såväl fast befolkning som fritidsboende. Ön är förbunden med fastlandet genom en bro. Där finns även en småbåtshamn, som man med båt når från Storfjärden. För att komma dit vägledes följer man en skylt i centrala Rosvik märkt Trundön 7 km. Till höger strax före bron ligger Trundöns byagård. Här kan vi parkera. Det är en samlingsplats för den lokala befolkningen, men alla är välkomna. Bland stenarna i havskanten kan man finna denna blekvioletta, korgblommiga växt med sin gula mittpunkt och kraftiga stjälk. Den noterades här redan 1916 av botanikern Erik Marklund. Nära byagården, i vattenlinjen ut mot havet i öster, kan vi försöka hitta den. Flera botaniskt intresserade personer har funnit den här även på senare år. Hittar vi inga strandastrar kan vi njuta av den vitblommande sköldmöjan som bildar en matta på vattnet. Går vi sen över bron finner vi på höger sida ner mot vattnet en del rariteter som låsbräkenarten ormtunga Ormtunga Ophioglossum vulgatum KLUBBSANDEN På själva Trundön kan man finna strandaster på steniga uddar och stränder, dock inte i större mängd. Bilister och cyklister rekommenderas att ta en tur till den fina, sandstranden Klubbsanden på nordostsidan av ön, där det inte finns någon bom. För att ta sig dit följer man en skylt med texten Norra Trundön, som står strax efter bron och pekar åt vänster. Man svänger in på den vägen och åker genom odlingsmarker och skog 4,5 km till en vändplan, där man kan parkera. Därifrån går en kort stig till vänster ner mot vattnet i en vik med en sandstrand som vätter mot öster, kallad Klubbsanden. Går man sen genom gräset på strandens vänstra, norra sida, kommer man ut på en stenig udde där det brukar växa strandaster. Men titta också på övriga växter typiska för våra sandstränder. I vattenlinjen
finner vi strandråg, vass, blåsäv, knappsäv och nålsäv och ett nät av den lilla, gula strandranunkeln. Den höga, vackra svaltingen kan vi också finna. Södra Trundön. Den ändar efter ca 4 km i en vändplan. Vägen till öns sydöstra udde, Trundöudden är förbommad men man tar sig dit till fots eller med båt. Trundöudden längst ner i sydost på ön har en typisk flora för uddar vid havet, hårt utsatta för väder och vind. Svalting Alisma plantago-aquatica Under vattenytan växer låga vattenväxter, karakteristiska för norra Bottenviken. Vi kan se fyrling, ävjebrodd, sylört, slamkrypa, hårsärv, smålånke och höstlånke. Ålnate och trådnate är vanliga och på stranden har vi gråal, viden, strandråg, pors, älggräs, strandglim, kärrvial, slåtterblomma, kråkvicker, höstfibbla, åkerbär, stenbär, topplösa, kärrvial m.m. Kanske passar det med ett dopp vid sandstranden och fika. Sen återvänder vi till vändplanen. Tyvärr är vägen till södra delen av ön spärrad. Mitt på ön går en väg, men den vill jag varna för, den är fruktansvärt gropig och stenig. Återvänd alltså den väg ni kom och kör tillbaka till huvudvägen nära bron. Ta gärna en sväng till vänster genom samhället, man passerar bl.a. Trundöns Tunnbrödsbageri, och titta på den skyddade småbåtshamnen längst in i Hjältviken. En avtagsväg har skylten Topplösa Lysimachia thyrsiflora, på lerstrand Bland de första växterna som kommer på land som just stigit upp ur havet på grund av landhöjningen är havtorn med grå blad och orangefärgade bär, så svåra att plocka på grund av kvistarnas sylvassa taggar, men kolossalt vitaminrika. Buskarnas rötter producerar kväve, vilket gör att andra växter kan etablera sig på marken. Men då havtornet kräver mycket ljus, blir det sen utkonkurrerad av de nya växterna, som så småningom skuggar det. På denna udde växer även strandaster och den sällsynta strandrödtoppan, strand- och klapperögontröst finns säkert, liksom strandkrypa, saltarv, gulkämpar, havssälting, nordspira och ärtstarr.
Nordspira Andra arter Pedicularis vi kan finna palustris på udden ssp borealis är och strandkvanne, havssälting Triglochin strätta, grönländsk maritimum gåsört, gul fetknopp och norrlandsviol. Typiska och vanliga strandväxter i vattenkanten är också myrtåg, salttåg och östersjötåg. Vi hittar säkert även flera av de strandväxter som nämnts på Klubbsanden. Hoppas naturen bjudit på en fin dag med många upplevelser! Nordspira Pedicularis palustris ssp borealis Havssälting Triglochin maritimum KARTA ÖVER TRUNDÖN De röda markeringarna visar några platser där strandaster hittats. Pilarna på Norra Trundövägen visar den föreslagna utflykten till badstranden Klubbsanden.
Välkommen till inventeringsläger i Pite lappmark nästa sommar! Mats G Nettelbladt Ordförande i FPLF Du hör till de utvalda som redan nu får veta att du i sommar har möjlighet att vara med och utforska den botaniskt minst kända svenska floraprovinsen, Pite lappmark, under ett veckolångt inventeringsläger. Arrangör är Föreningen Pite lappmarks flora som formellt stiftades för tre år sedan. Vi kommer att botanisera i den norra delen av Arjeplogs kommun i området längs Pite älv. Gratis övernattning erbjuds! Inventeringsområdena är bara översiktligt undersökta i samband med älvprojekten på 1960- och 1970-talen. Vi kommer att befinna oss på gränsen till det stora kalkområdet i väst med många så kallade nollrutor som helt saknar angivelser av växter, även de vanligaste. Det är dessutom alltid möjligt att hitta utposter av växtgeografiskt intresse. Som exempel på trevliga och delvis ovanliga växter vi kan hitta är rostull, jämtlandsmaskros, röd trolldruva, skuggviol, bergdunört, smaldunört, vitmåra, myskmåra, örnbräken, svalting, gaffelbräken, blekstarr, vippfryle, polargröe, liljekonvalj, lövbinda, sandnarv, mångfingerört, frossört, lapsk getväppling och en rad olika låsbräknar. Eftersom vi på nästa års läger kommer att befinna oss högt och delvis i fjällterräng har vi bestämt att vi ska inventera hela sista veckan i juli. Lägret pågår från lördags-kvällen 23 juli till söndag 31 juli, åtta intensiva och jag kan försäkra mycket givande fältdagar! Det kan också bli aktuellt att skicka ut fjäll-grupperna på flerdagarsexpeditioner. Anmälan sker senast 1 juni 2011 (men gärna tidigare!) till Charlotte Nordgren, Plåtslagaregatan 11, 930 90 Arjeplog, e-post thure.jo@telia.com. Ange gärna om du kommer med bil och hur länge du stannar. Du får mer information efter anmälan. 40 Nordrutan 15 (2010)
Anmärkningvärda växtfynd i Pite lappmark 2009 med tillbakablick Jim Lundqvist & Mats G Nettelbladt Anm. Stefan Ericsson rapporterar fortlöpande sina fynd till Artportalen, och vi har inte tagit med alla hans fynd i denna lista. Topplåsbräken Botrychium lanceolatum Vi fick ett tips under inventeringen i Laisdalen sommaren 2009 om en skyltad artrik vägkant någon kilometer norr om Laisvall längs vägen mot Adolfström. Här hittade Mats två individer av topplåsbräken som är ett nyfynd för Laisdalen. Den påträffades även under inventeringen 2007 på två lokaler österut i Arjeplog: i Kålmis på gårdstun vid Dellaure och på södra udden i Stensund (Birgitta Öster resp. Ulf Zethraeus och medobservatörer). Kärrstjärnblomma Stellaria palustris Denna art ansågs som mycket överraskande funnen under Länsstyrelsens våtmarksinventering på Stormyran vid Njuollajaurbäcken 28 km NO Sorsele. Under letande efter jämtlandsmaskros vid Dainakbron, 25 km väster om Arjeplog, upptäcktes en över-blommad och nedvissnad nejlikväxt 14 september. Efter noggrann examinering kom vi fram till att detta också var kärrstjärnblomma. Fyndet gjordes av författarna & Charlotte Nordgren. Se bifogat skannat belägg. Arten är annars i länet i stort sett bara känd från en del lokaler längs kusten, men borde också kunna finnas på flera ställen i inlandet. Nordrutan 15 (2010) 41
Harsyra Oxalis acetosella Denna synnerligen vanliga skogsväxt avtar snabbt i norra Norrland, men har en del förekomster i landskapet Norrbotten. I Pite lappmark är arten mycket sällsynt. Harsyra hittades under Arvidsjaursinventeringen 2007 i Gallejaur av Ulf och medobservatörer. 2009 blev den funnen två gånger dels av Stefan Ericsson & Lars Andersson, längs Laisdalsvägen norr om Ackerselet, dels av Lennart Persson & Arne Lysell nedanför Stabburknösen NO fjället Niepsurt. Detta är ett återfynd av Jim och Gunnar Wistrands lokal från 1964 (Lundqvist 1968). Hos Wistrand (1962) är två fynd angivna, ett i Sädvajaureområdet inom Pieljekaise nationalpark, ursprungligen från Arwidson (1926), och ett i Arvidsjaur, Tjipko, SO-sidans granbälte, ett omfattande bestånd. Ängsviol Viola canina ssp. canina Den andra underarten av ängsviol, norrlandsviol Viola canina ssp. montana förekommer spritt i Pite lappmark, medan nominatunderarten ssp. canina hittades av Mats & Charlotte mitt på en liten väg vid fiskecampen i närheten av Hästskoforsen i nedre Laisälven. Såvitt vi vet är detta ett förstafynd för Pite lappmark. Bergdunört Epilobium montanum Denna art är sällsynt i Pite lappmark, och tidigare känt från Ardnaspakte vid Tjeggelvas och Stabburknösen (se harsyra ovanför) (Wistrand 1962 resp. Lundqvist 1968). Fyndet 2009 av Lennart Persson, Arne Lysell och Britta Lidberg nedanför Juvdabaktte intill Silvervägen är säkert resultat av kulturspridning. Skvattram Rhododendron tomentosum Arten förmodas vara helt bunden till urbergsområdet i Pite lappmark där den är vanlig på myrar och i fuktig tallskog. Trots efterforskningar (jfr Wistrand 1962) har den ännu inte säkert påträffats in på fjällbergarternas område (kambrosilurområdet). Fynd av en buske 2009 av Mats, Charlotte & Ann- Mari gjordes vid Björntjärn NV Loholm på urbergsområdet nära den s.k. glintlinjen som skiljer de båda områdena. Under våtmarksinventeringen har också enligt Artportalen fem förekomster hittats i det stora myrkomplexet mellan Loholm och Silvervägen. Tranbär Vaccinium oxycoccos & dvärgtranbär Vaccinium microcarpum I likhet med föregående art har inte heller tranbär varit känd från kambrosilurområdet enligt Wistrand (1962). Nu har både Stefan Ericsson 2009 och våtmarksinventeringen tidigare funnit både tranbär och dvärgtranbär i fyra atlasrutor norr om Niepsurt. Dessa ligger klart ovanför glintlinjen. Dessutom samlade Mats nära skvattramlokalen NV Loholm båda arter på samma myr, vilket visar vikten av att ta beläggexemplar. I Artportalen anges också ett fynd av tranbär söder om Mavasjaure, men vi antar att detta måste röra sig om dvärgtranbär. Topplösa Lysimachia thyrsiflora Wistrand (1962) publicerade för denna art en karta med endast två lokaler i Arjeplog, Dellaurebäcken och Galtisjaur. Troligen återfann Mats den på sistnämnda lokal 2007, som rapporterades till Artportalen. Stefan påträffade den i juni 2008 intill 42 Nordrutan 15 (2010)
Sjulnäs i södra delen av Arjeplogs kommun. Sommaren 2009 insamlade Birgitta Öster och Rolf Enander en kollekt utan blommor i trakten av Maskaure. Samtliga lokaler ligger 420-430 m ö.h. och torde vara s.k. reliktlokaler från en varmare period efter istiden. Ängsgentiana Gentianella amarella var. amarella Enl. Wistrand 1962 var denna art inte säkert påträffad i Pite lappmark trots fynd i norra Sverige i övrigt (enl. Hultén 1950). Flera fynd 2009 antyder att den kan vara stadd i spridning inåt lappmarken. Lennart och Arne hittade arten på vägslänt vid Dainakbron (se kärrstjärnblomma ovanför). I tillägg påträffades växten på flera ställen inne i Laisvall på vägkanter och i gräsmattor. Den får tills vidare anses som en nykomling i floran och införd med människan (synantrop). Jämtlandsmaskros Taraxacum crocodes Denna art var okänd för Pite lappmark innan undersökningar av Laisälven startade på 1960- talet. Då påträffades ett flertal förekomster, först vid nedre Laisälven, senare också i det tilltänkta övre dämningsområdet från Gautojaure ända upp till Plassaselet. Fynden gjordes av ett forskarteam under Vindelälvsundersökningarna (Lundqvist 1974). Sommaren 2009 rapporterade Birgitta och Rolf två nya fyndlokaler vid Storlaisans nedre del. Lennart och Arne samlade ett blommande individ vid Dainaksundet i Skellefte älv, där författarna och Charlotte senare förgäves eftersökte den. Orsaken var nog att vattenståndet då, 14 september, var alltför högt. Detta fynd är alltså det första i Skellefteälvens vattensystem. På Artdatabankens artfaktablad anges jämtlandsmaskros också finnas på en lokal vid Piteälven men vi känner inte denna förekomst närmare (Grelsson 2006). Jämtlandsmaskros, Taraxacum crodes Lycksele lpm. Tärna sn. nedre Gäutojaure 1963-07-14 Leg. Jim Lundqvist 43
Kallgräs Scheuchzeria palustris Wistrand (1962) publicerade en karta med endast sju lokaler inom Arjeplog, samtliga inom urbergsområdet, och ett något större antal för Arvidsjaur. Våtmarksinventeringen i Norrbottens län rapporterade ett stort antal lokaler, de flesta inom Arvidsjaur, men många också i Arjeplog. 2009 har Stefan gjort fynd från kambrosilurområdet inom samma trakt som tranbär (se denna). Mats & co. hittade arten i en myr i närheten av skvattrambusken (se denna). Våtmarksinventeringen har angivit tre förekomster mellan Aspnäs och Jutis, alla inom urbergsområdet. Fjällsvingel Festuca rubra ssp. arctica Arwidson (1943) publicerade 19 lokaler från fjällområdet, därtill kommer ytterligare fyra från Laisdalen och Plassa-området rapporterade av Mats Gustafsson i Artportalen. De flesta lokaler ligger således långt västerut, och därför är Mats N s fynd 2009 i Loholmstrakten inom urbergsområdet märkligt. Hårighet på ytteragnar och skärmfjäll varierar starkt vilket framgår av rödsvingelskollekter i Jims herbarium, där vissa ark antagligen kan vara fjällsvingel. Sengröe Poa palustris Arten är nog långt ifrån så vanlig som framgår av Mossberg & Stenberg (2003) eftersom den inte är omnämnd i andra publikationer tidigare. Ämdå är denna art säkert mycket förbisedd och det ligger nära till hands att tro att arten kan förväxlas med lundgröe eller blågröe. Mats Gustafsson har i Artportalen från övre Laisdalen angivit två lokaler, Plassa naturreservat och Svaipa. Den upptäcktes 2008 av Mats N och medobservatörer i trakten av Akkavare inom Arvidsjaur. Under letande efter jämtlandsmaskros vid Dainakbron 25 km V Arjeplog 14.9.09 (jfr ovan om kärrstjärnblomma) uppmärksammade Mats N några strån som han uppfattade som sengröe. Vid efterkontroll kunde med säkerhet fastställas att bestämningen var riktig. Luddlosta Bromus hordeaceus Ett förstafynd av denna art för Pite lappmark gjordes 2009 av Mats, Charlotte & Ann-Mari Sundkvist på en skogsväg nära Laisvallsvägen NV Loholm. Älvtåtel Deschampsia cespitosa ssp. glauca Wistrand (1962) skriver inom inundatzonen som var. glauca (Hartm, Sam. f. aurea (W. & Gr.) Neum.) förekommer ofta tillsammans med huvudformen. Stöd för detta finns ännu inte i Artportalen där beskedet blir observationer saknas för Pite lappmark. Birgitta och Rolf insamlade ett beläggsexemplar från nedre Storlaisan där det tydligt framgår att de tolkat kollekten som en tåtel, med två i stark förstoring urskiljbara sidoställda borst i gräsblomman som egentligt kännetecken. Ett första påseende visar att det inte rör sig om tuvtåtel, vilket också framgår av bilden i Mossberg & Stenberg (2003). Jim har dessutom ett fynd från Saddajaure vid N. Bergnäs 1963. Fjällkavle Alopecurus pratensis ssp. alpestris Arwidsons två lokaler (1943) och Wistrands enda (1962) har förutom äldre fynd från Laisdalen hittills varit de enda kända för Pite lappmark. Mats Gustafssons team rapporterade ett flertal fynd av ängskavle från Plassaområ- 44 Nordrutan 15 (2010)
det i övre Laisdalen (Gustafsson 1998), som senare vid inläggning i Artportalen ändrats till fjällkavle, inalles 13 fynd. Stefan Ericsson har preliminärt bestämt två 2009-kollekter av Mats resp. Jim från Viejenäs vid Gautojaure som fjällkavle. Jims belägg från trakten av Hällbacken har han själv bestämt till ängskavle, men de liknar mycket kollekterna från Viejenäs. Således återstår mer insamlings- och bestämningsarbete. Citerade publikationer Arwidsson, Th. 1926 Floran inom Peljekaise nationalpark. K.V.A. Skrifter i naturskyddsärenden 5. Stockholm. Arwidsson, Th. 1943 Studien über die Gefässpflanzen in den Hochgebirgen der Pite Lappmark. Acta Phytogeogr. Suec.17. Uppsala. Grelsson, G. 2006. Faktablad: Taraxacum crocodes jämtlandsmaskros. Rev. Hans Rydberg & Bengt Petterson 2006. ArtDatabanken 2007-02-08. Gustafsson, M., Bentzer, B., Engstrand, L. & Bothmer, R. von 1998 Växter och djur i Laisälvens dalgång. Inst. för växtskyddsvetenskap, SLU, Alnarp. Lundqvist, J. 1968 Plant Cover and Environment of Steep Hillsides in Pite Lappmark. (Diss.) Acta Phytogeogr. Suec. 53. Uppsala. Lundqvist, J. 1974 Översikt över vegetationsförhållandena inom Vindelälvssystemet (under medverkan av. Erixon, G. Fridner, L. Karlsson, S. Nordenstam. H. Sjörs, G. Wassén, G. Wistrand, O. Zackrisson). - Statens Naturvårdsverk PM 409. Stockholm. Wistrand, G. 1962: Studier i Pite Lappmarks kärlväxtflora med särskild hänsyn till skogslandet och de isolerade fjällen. Acta Phytogeogr. Suec. 45. Uppsala. Nordrutan 15 (2010) 45
Floraövervakning Kerstin Haraldsson Du som är intresserad av att följa och bevaka någon av våra rödlistade arter på en bestämd lokal i Norrbotten tveka inte att anmäla dig som floraväktare. För att det ska gå lättare att se om någon lokal ligger i ett område som är lättillgängligt för dig, har jag angett några ungefärliga växtplatser för varje art. För mer detaljerad lokalangivelse se Norrbottens Flora del 2. Tag kontakt med någon i styrelsen så hjälps vi åt i början. Nedanstående arter bör övervakas CR = akut hotad, EN = starkt hotad, VU = sårbar, NT = missgynnad CR rysskörvel Chaerophyllum prescottii, Pajala och Övertorneå kommuner. CR hänggräs Arctophila fulvas sp. pendulina, havsstrand, Töreälvens mynning, Säivisvikens NO-strand, Vuonoviken, Haparanda skärgård: Kraseli. CR finnstjärnblomma Stellaria fennica, Haparanda skärgård: Kataja, östra stranden. EN småsvalting Alisma wahlenbergii, grunda, dyiga sandbottnar i brackvatten, Haparanda och Luleå skärgårdar. EN praktnejlika Dianthus superbus, Kalix-, Haparanda- och Övertorneå kommun. EN ryssnarv Moheringia lateriflora, Haparanda skärgård: Nikkala hamn, västra Knivskär. EN grusnejlika Gypsophila muralis, på öppen, sandig, våt kulturmark, tillfälligt förvildad vid kusten. EN sanddraba Draba nemorosa, Sydvästbergen kring Älvsbyn: Hundberget, Död-Lassberget, Mentjärnflygget. VU finnros Rosa acicularis, Haradskölen och V om Furuberget i Överkalix socken. VU ävjepilört Persicaria foliosa, dyig havsstrand vid de stora älvarnas utlopp och efter Luleå och Kalix älvar. VU strandviva Primula nutans, på öppen strandäng från Haparanda till och med Luleå skärgård. VU topplåsbräken Botrychium lanceolatum, på torr, mager, halvskuggig mark främst i älvdalarna. VU stor låsbräken Botrychium virginianum, på äldre, fuktig, kalkhaltig skogsmark i Nederkalix och Nedertorneå socknar. VU röd trolldruva Actaea erythrocarpa, på rikare, fuktig skogsmark främst i älvdalarna. 46 Nordrutan 15 (2010)
VU grönskära Bidens radiata, Haparanda skärgård, Karl Gustavs socken, Hastaskäret i Kalix skärgård, Vitåfjärdens stränder, Tallviksavan i Överkalix socken. VU myrstarr Carex heleonastes, rikare myrar kring Pajala, gölstrandkärr vid kusten, längs Luleälven. VU källgräs Catabrosa aquatica, Seskarö, tjärn i sydostligaste delen av ön. VU nordslamkrypa Elatine orthosperma, på grunda stränder i dy på sand, längs kusten och vid älvar. VU bandnate Potamogeton compressus, i grunda vatten längs kusten och i sjöar i Pajala kommun. VU uddnate Potamogeton friesii, på grunt, näringsrikt vatten vid kusten. VU knottblomster Microcystis monophyllos, på näringsrik, kalkhaltig, fuktig skog eller myr vid kusten och på öar. NT norna Calypso bulbosa, på frisk, näringsrik, grandominerad äldre skogsmark. NT guckusko Cypripedium calceolus, på rikare, helst kalkhaltig, översilad skogmark vid kusten och NV Pajala. NT myrbräcka Saxifraga hirculus, på öppna, blöta, näringsrika myrar i södra halvan av Pajala kommun, enstaka lokaler i Övertorneå och Överkalix kommuner. NT lappranunkel Ranunculus lapponicus, på våt, källpåverkad skogsmark i hela landskapet. NT bottnisk malört Artemisia campestris ssp. bottnica, på öppen, mager sand- och grusmark, ofta strax ovan högvattenlinjen längs kusten och vid Övertorneå. NT skogsfru Epipogium aphyllum, glest spridd i södra halvan av landskapet och nordväst om Pajala. NT åkerkål Brassica rapa ssp campestris, spridd i landskapet på kulturmark, gammalt åkerogräs. NT paddfot Asperugo procumbens, glest spridd i landskapet på kulturmark. NT låsbräken Botrychium lunaria, ganska vanlig i landskapet på solöppen, torr, mager mark. NT höstlåsbräken Botrychium multifidum, vanlig i landskapet på solöppen, sandig, gräsmark. NT klapperstarr Carex glareosa, ganska vanlig på fuktig sand, grus eller lera vid havet, gärna med god god isgång. NT strandstarr Carex paleacea, vid havet från Luleå till Haparanda. NT älvstarr Carex rhynchophysa, längs Luleälven och längs Torneälv till Pello, vid Piteälv nära Arnemark och vid Kalixälv vid Storön. NT finnmyrten Chamaedaphne calyculata, främst i Tornedalen, med några förekomster i skärgården, en lokal i Markbygden. NT myskmåra Galium triflorum, spridd upp till Pajala på näringsrik, gärna översilad mark i sumpskogar, bäckraviner och skogsdråg. Nordrutan 15 (2010) 47
Artiklar i Nordrutan t.o.m. 2010 Kerstin Haraldsson Ahlm, J.: Växtinventering i Kalix. 2000: 2 Ahlm, J.: Floravandring på Seskarö. 2001: 3 Ahlm, J.: Nya växter för Norrbotten. 2004: 2 Ahlm, J.: Efterlysning som gett resultat. 2004: 2 Ahlm, J.: Nordslamkrypa i Kalixälvens nedre del. 2005: 1 Ahlm J.: Ävjepilörtsinventeringen 2005. 2006: 1 Ahlm, J.: Nya och sällsynta arter från Kalix. 2007: 1 Ahlm, J.: Viden, Salix i Norrbotten. 2008: 1 Ahlm, J.: Växtfynd 2009. 2009: 2 Ahlm, J.: Karlsborgs industritipp och virkesupplag. 2009: 2 Ahlm, J.: Märkligheter i naturen. 2010: 1 Ahlm, J.: Intressanta fynd. 2010: 1 Ahlm, J.: Apomiktjakt. 2010: 1 Ahlm, J. & Josefsson B.: Möt våren i Skåne. 1998: 3 Ahlm, J. & Stenberg, L.: Blåbär och lingon 1998: 1 Ahlm, J. & Stenberg, L.: Utdöd målla funnen i Kalix. 1998: 2 Ahlm, J., Berggren, W & Stenberg, L.: Införda och förvildade barrträd i Norrbotten. 1996: 3 Andersson, O.: Nornan ett porträtt. 1997: 1 Asplund, G., Autio, V.: Botanikträff i Kalix. 1997:1 Asplund, G., Autio, V. & Jussila, M.: Vårträff i Kalix. 1999: 1 Asplund, G., Autio, V.: Höstträff I Piteå. 1999: 2 Autio, V. & Autio, L.: En långväga gäst i Norrbotten. 1998: 1 Autio, V. & Stenberg, L.: FNF:s vårexkursion 1996. 1996: 3 Autio, V. & Zethraeus, U.: Hembygdens Flora. 2000: 2 Autio, V.: Erik Julin. 2009: 2 Berggren, W.: Örnbräken. 1999: 1 Bergström, I. & Tochtermann, G.: Trådviva Androsace filiformis i Piteå. 2009: 1 Boyd-Larsson, Ch.: Vad är en rödlistad/fridlyst växt och vilka finns i Norrbottens landsskap? Sammanfattning. 2000: 2 Boyd-Larsson, Ch.: Naturreservatsplan för Norrbottens Län. 2002: 1 Boyd-Larsson, Ch.: Floraväkteri i Norrbotten. 2005: 1 Boyd-Larsson, Ch.: En stor ryssnarvlokal på Västra Knivskär. 2006: 1 Boyd-Larsson, Ch.: Strandviva i Haparanda och Kalix skärgårdar. 2006: 1 Carlsson, C.: Ett av de nya naturreservaten i skärgården, Patta Peken i Piteå kommun. 2001: 1 Dahlbäck, N.: Leg. C. Håkansson. 1996:3 Dahlbäck, N.: Axel Nikolaus Lundström. 2009: 2 Dahlbäck, N.: Johan Degerman. 2010: 1 Davidsson, I.: Ormgranen en risig skönhet. 1996: 2 Davidsson, I.: Nornan i Norrbotten 1997. 1998: 2 Davidsson, I.: Vitsippa Anemone nemorosa i Forshed. 1998: 3 Davidsson, I.: Tallört Monotropa hypopitys i Norrbotten. 1998: 1 Davidsson, I. & Stenberg, L.: C. J. Backman och norrlandsfloran. 1998: 1 Davidsson, I.: Nornan i Norrbotten. 1999: 1 Davidsson, I.: Dialektala växtnamn på överkalixmål. 2008: 1 Davidsson, I. & Jönsson, L.: Linafallet, ett utflyktsmål. 2009: 2 Davidsson, I.: Karl (Kalle) Albert Nilsson. 2010: 1
Delin, A.: Fröpåsebotanik eller naturvårdsbotanik? 1998: 3 Delin, A.: Växtfynd kan kanske rädda skog. 2006: 2 Ecke, F.: Sällsynta soptippssvampar. 1997: 1 Ecke, F.: Småsvalting en doldis i Norrbotten. 1997: 1 Ecke, F.: Herman Svenonius från vattenpest till borsting. 1998: 2 Ecke, F.: I Herman Svenonius fotspår. 1998: 3 Ecke, F.: En botanisk vårresa genom Japan. 1999: 2 Elming, I.: Lustgård för handikappade. 2005: 2 Elven, R.: Varför är Salix så svåra? 2010: 2 Fröberg, L.: Insamling av några umbellater för Flora Nordica. 2000: 1 Fröberg, L.: Insamling av några umbellater för Flora Nordica. 2002: 1 Green, I. P.: Recording for the Flora of Norrbotten. 2001: 2 Gustafsson, B. & Gustafsson, I.: Daniel Solander, botaniker och världsomseglare. 2000: 2 Hallman, A.: Kurt Persson en mångsidig autodidakt. 2006: 2 Hammarsjö, C.: En botanisk självbiografi. 1997: 1 Hammarsjö, C.: Leta finnmyrten! 1997: 2 Hammarsjö, C.: Botaniska utflyktsmål: Nakteberget. 1998: 1 Hammarsjö, C.: Den stora småsvaltinglokalen på Seskar-Furö. 1999: 1 Hammarsjö, C.: Botanisk utflyktsmål i Norrbotten, Armasjärvimyren. 2000: 1 Hammarsjö, C.: Kvartärgeologiska aspekter på Norrbotten en sammanställning av föreläsare Robert Lagerbäck. 2001: 2 Hammarsjö, C.: Det finns ett fjäll i Norrbotten, åtminstone ett tredjedels. 2002: 2 Hammarsjö, C.: Oskar Lönnqvist, Tornedalsbotanist. 2004: 1 Hammarsjö, C.: Arter på jordhögarna vid Piteå motorstadion. 2004: 2 Hammarsjö, C.: Vitsippan i Jävre. 2004: 2 Hammarsjö, C.: Finnmyrten Chamaedaphne calyculata i Sverige. 2008: 2 Hammarsjö, C. & Pekkari, S.: Lohammar, en vattenbotanist i 1930-talets Norrbotten. 2002: 2 Hammarsjö, C. & Zethraeus, U.: I Lohammars fotspår. 2002: 2 Haraldsson, K.: Florafestivalen. 2010: 2. Haraldsson, K.: Register för Nordrutan tom. 2010. 2010: 2. Hedlund, Å. & Utberg, K.: Majgården i Salmis. 2010: 1 Hopkins, F.: Discovering the boreal plants in northern Sweden (Nb) with FNF. 1998: 2 Jonsell, B.: Botanisten Lars Levi Laestadius. 2003: 1 Jönsson, L.: Nornan återfunnen vid Grelsbyberget, Överkalix. 2001: 2 Karlsson, Th. & Stenberg, L.: Igelknoppar i Norrbotten. 1996: 2 Karlsson, Th.: Två raser av blekvide i Norrbotten. 1996: 2 Karlsson, Th.: Finnblekvide och fjällblekvide i Norrbotten. 1998: 3 Karlsson, Th. & Stenberg, L.: Trampörter i Norrbotten. 1999:1 Larsson, B.: Örnbräken. 2006: 1 Larsson, O.: Floraväkta i fjällen. 2005: 1 Lidbert M-L.: Lars Adam Ringius. 1999: 1 Lidbert M-L.: Natur i Piteå kommun. 2005: 1 Lidbert M-L.: Gammal lärk. 2009: 2 Liljeblad, S.: Lappsk resa 1788. 2009: 2 Lundqvist, F.: Ruderatväxter på barlastplatsen Pite-Storfors. 2005: 1 Lundqvist, J. & Nettelbladt, M.: Anmärkningsvärda fynd i Pite lappmark. 2010:2 Mangi A-K.: Exkursion i botanikdagarnas efterföljd. 2004: 2 Maurice, Ch.: Växtligheten på avfallsupplag. 1997: 1 Maurice, Ch.: Längs en vandringsled i Alperna. 2000: 2 Maurice, Ch.: Växter och förorenad mark. 2001: 1
Maurice, Ch.: Vattenrening i våtmark. 2001: 2 Maurice, Ch.: Växter inom marksanering. 2005: 2 Moberg, O.: Brev från Oscar Moberg (till Sten Birge). 2008: 1 Mossberg, B.: Nornajägare i Norrbotten 31 maj 1997. 1998: 2 Mossberg, B.: En resa till Svalbard 1999. 2000:1 Myhr, A.: Inventeringsäventyr. 2006:2 Myhr, D.: Lustgården vid Abborrtjärn. 1996: 2 Myhr, D. Strandaster och andra växter på Trundön. 2010: 2 Nettelbladt, M.: Växter och djur i Laisälvens dalgång. En recension. 2000: 2 Nettelbladt, M.: Tillägg till Laisdalens flora. 2001: 1 Nettelbladt, M.: Utforskning av Pite lappmarks flora. 2001: 3 Nettelbladt, M.: En botanisk vandring i Arjeplogfjällen. Recension. 2005: 2 Nilsson, B. m. fl.: Västgötaresan 2000. 2001: 1. Partridge, J.: Recording for the Norrbotten flora. 1997: 2 Pekkari, S.: Högre vattenväxter i Torne- och Kalixälvar. 1999: 2 Pekkari, S.: Hänggräs då och nu i Haparandaområdet. 2002: 1 Pekkari, S. & Zethraeus, U.: Kransalger. 1999: 2 Persson, L.: 13 år med Norrbottens flora. 2005: 2 Rautiainen, P.: Forskning och skyddsåtgärder av hänggräs i Finland. 2002: 1 Read, G.: An evening Walk in Sweden. 1999: 1 Renström, B.: Växtnamn från övre Vitådalen. 1996: 2 Renström, B.: Havtorn och havtornsträd. 1996: 3 Schönfeldt, I.: Natura 2000 ett nätverk av skyddade områden i Europa. 2000: 2 Stenberg, L.: Ny Finsk Kärlväxtatlas. 1998: 2 Stenberg, L.: Inventeringar i Norrbotten 1999. 2000: 1 Stenberg, L.: 20 nya kärlväxter i Norrbottens flora 1995. 1996: 1 Stenberg, L.: Återfunna kärlväxter i Norrbottens flora 1995. 1996: 1 Stenberg, L.: Resume av årets inventeringar. 1996: 1 Stenberg, L.: Belägg till vad nytta? 1996: 2 Stenberg, L.: Växtgenomgångar i Norrbotten våren 1996. 1996: 2 Stenberg, L.: Nya kärlväxter från Norrbotten 1996. 1996: 3 Stenberg, L.: Återfynd och nyfynd i Norrbotten 1996. 1996: 3 Stenberg, L.: Resume av 1996-års inventeringar i Norrbotten. 1996: 2 Stenberg, L.: Se upp för nässlorna! 1997: 1 Stenberg, L.: Flera nya kärlväxter i Norrbotten. 1997: 1 Stenberg, L.: Flera återfunna arter i Norrbotten 1996. 1997: 1 Stenberg, L.: Safflor Carthamus tinctorius. 1997: 1 Stenberg, L.: Resumé av florasäsongen 1997. 1997: 2 Stenberg, L.: Nya växter i Norrbotten 1997. 1997: 2 Stenberg, L.: Återfynd och nyfynd i Norrbotten 1997. 1997: 2 Stenberg, L.: Tillägg till Norrbottens flora 1997. 1998: 1 Stenberg, L.: Anders Bertilsson/profilen. 1998: 1 Stenberg, L.: Föreningen Norrbottens Floras projekt. 1998: 1 Stenberg, L.: Projekt hänggräs. 1998: 1 Stenberg, L.: Floraresume från Norrbotten 1998. 1998: 3 Stenberg, L.: Efterlysning: sandsyra. 1999: 1 Stenberg, L.: Namninsamling för Norrbottens flora. 1999: 2 Stenberg, L.: Svåra och alltför sällan rapporterade växter. 2001: 2 Stenberg, L.: Vårträff 2001 en fullträff. 2002: 2 Stenberg, L.: Nya amerikaner i Norrbotten. 2002: 1
Stenberg, L.: Norrbottens maskrosor Taraxacum. 2002: 2 Stenberg, L.: Fina maskrosor i Norrbotten I. 2003: 2 Stenberg, L.: Norrbottensfloran 2008. 2009: 1 Stenberg, L.: Vägruta Thalictrum venulosum i Norrbotten. 2009: 2 Stenberg, L.: Vägnejlikrot Geum macrophyllum ssp. perincisum i Norrbotten. 2009: 2 Stenberg, L.: Floraförändringar på saltade vägkanter. 2009: 2 Stenberg, L.: Blåtåg Juncus inflexus. 2010: 1 Stenberg, L. & Westerberg, S.: Topplåsbräken i Norrbotten. 1998: 2 Stenlund, L.: Artrika vägkanter. 2000: 1 Stenman, K. & Johansson, F.: Finnmyrten & Röd Flickslända två nya för Piteå kommun. 2009: 1 Stighäll, K. & Elleström, O.: Tur genom Norrbotten. 2005: 1 Svenonius, B.: Herman Svenonius. 1998: 2 Tyler, T.: Stångfibblor i Norrbotten. 2001: 2 Tyler, T.: Något om hökfibblor i Norrbotten. 2003: 1 Westerberg; S.: Vägstarr, ny för landskapet Norrbotten. 2005: 2 Westerberg, S.: Den svårfunna slakstarren. 2006: 2 Westerberg, S.: Raggdraba funnen i Torne lappmark. 2009: 1 Westman, G.: Några växtfynd från Nederkalix 1950-97. 1998: 1 Westman, G.: Några växtfynd från Nederkalix socken 1953 96. 1998: 2 Wikström, L.: Lite kulturhistoria kring skvattram, mjölon och pors. 1999: 2 Wikström, L.: Vattenklöver och Missne föda och foder vid missväxt. 2000: 1 Wikström, L.: Vitmossa och fönsterlav förväxlingsarter? 2000: 2 Wikström, L.: Hönsbär och tranbär. 2001: 3 Wikström, L.: Skohöväxter. 2001: 1 Wikström, L.: Etnobiologiskt samlingsverk. 2002: 1 Wikström, L.: Säv, tåg och vass som slöjdmaterial. 2002: 2 Wikström, L.: Botaniska utflyktsmål Månsgrönnan. 2003: 2 Wikström, L.: Norrbottniska brännvinskryddor. 2004: 2 Wikström, L.: Lärorikt om träd och buskar i norr. 2004: 2 Wikström, L.: Norrbottens botaniska historia. 2004: 2 Wikström, L.: Botanister med anknytning till Älvsbyn. 2005: 1 Wikström, L.: Karlbergsområdet i Piteå. 2005: 2 Wikström, L.: Botaniskt varjehanda i Piteå kommun. 2006: 1 Wikström, L.: Hälso- och läkeväxter. 2006: 1 Wikström, L.: Djurlivet i växtnamnen. 2006: 2 Wikström, L.: Linne i Norrbotten vad han såg och inte såg. 2007: 1 Wikström, L.: Svenonius och Persson två inventerare av Luleåfloran. 2008: 1 Wikström, L.: Ekoparker i Norrbotten. 2009: 1 Wikström, L.: Naturskyddets historia i Norrbotten. 2009: 1 Zethraeus, A.: Tjänster och gentjänster. 1999: 2 Zethraeus A.: Dialektala växtnamn. 2007: 1 Zethraeus A. & Zethraeus, U.: Myren dess ekologi och tillblivelse. 2001: 2 Zethraeus A. & Zethraeus, U.: Sammanfattning av föreläsning av Jan Elveland. 2001: 1 Zethraeus, U.: Botanisk exkursion i Pajala 1997. 1997: 2 Zethraeus, U.: Småsvaltingjakten 1997. 1998: 1 Zethraeus, U.: Profilen Lennart Persson. 1998: 3 Zethraeus, U.: Småsvaltingjakten 1998. 1999: 1 Zethraeus, U.: Vårfloran en anmälan. 1999: 1 Zethraeus, U.: Sven Gellerstedt, en ung botanist i sekelskiftets Piteå. 2000: 2