Av: Martina Gustafsson
Kapitel 1. Hej! Hej! Jag heter Jonna Linnea Bengtsson och är en vanlig tjej på 11 bast. Jag föddes den 4 Maj 2003. Jag går nog på världens konstigaste skola Eiraskolan i Stockholm, men som vanligt finns det väl alltid något bra i det dåliga och i det här fallet är det PATRIK den sötaste människan i mina ögon. Men sen finns det en väldigt mystisk lärare Britt. Hon är mystisk för hon är skyg och hälsar aldrig. Ja lite om mig själv då, jag har ett problem...killar...jag blir nästan kär i varenda kille jag ser och speciellt PATRIK. Jag blir väldigt nervös när jag träffar honom och kan knappt prata. "Hhheeeejjjjjj!" Förutom att jag är Killtjusare så är jag en ganska vanlig tjej. Jag går på simning och har ljusblå ögon, ljust platt hår och min favoritfärg är lila. Jag tycker att jag har en väldigt konstig familj för att typ alla förutom mamma och pappa är från Jupiter. (Det tycker till och med mina kompisar.) Jag har en storasyster som heter Alicia 16 år älskar smink och killar precis som jag, lillebror Isak 1 år och det ända han gör är att skrika, sova, bajsa och när han väl pratar så är det ända han kan säga är: Dadda=Pappa, Alici=Alicia, Amma=Mamma, Onna=Jonna och Bajs=Ja som du kanske förstår Bajs, med andra ord är han jobbig och onödig, Hanna 4 år obeskrivligt gullig och jobbig. Sen såklart Mamma Therese hon är så himla omtänksam och snäll, Pappa Johan han älskar sitt jobb, sport och familjen såklart. Vi bor på Kungsgatan i Stockholm men tråkigt nog bor vi en bit från skolan. Idag var det en vanlig dag i skola och jag märkte en illaluktande, mörk korridor och längst in i den illaluktande korridoren var en dörr som jag aldrig hade sätt förut. Vad var det där dörr egentligen? Jag har ju gått här ett tag varför har jag inte märkt den?
Kapitel 2. Brevet Det var en vanlig dag i skolan men när jag gick förbi dörren kändes det som om det var någon som drog i mig och liksom bad mig att gå dit och titta vad det var vid dörren. Ju närmare dörren jag kom såg jag tydligare och tydligare att det var något där. Något vitt stack ut längst ner... ett brev... Nu stod jag här med brevet i handen och funderade på vad som stod i brevet, men jag behövde inte fundera något mer för på något magiskt vis öppnade sig brevet. I brevet stod det: "Heij! Vi tror att du är den rette! Sneelle ome due ser detta brevete hjeilpe osse! Det äre brottome nu! Vi forklarer mere sen ome due kommer! Mvh Lango!"
Kapitel 3. Nycklarna Nu var jag tvungen att få tag i nycklarna. Det var någon som behövde min hjälp... Det finns ju hur många nycklar som helst på skolan. Idag hade vi Musik och jag lade märke till något som blänkte till i Britts bakficka sport hon vände sig om mot tavlan och skrev något. Jag hörde en svag och skör röst i mina öron som sa: "Ta den det är den! Ta den" Jag kände mig rädd. Rösten lät så övertygande, om att jag måste få tag i nycklarna och fort. Men hur? Hur ska jag få tag i nycklarna? Ja, det ända jag vet är att det kommer bli svårt. Lektionen var snart slut och jag hade en plan... Mitt hjärta slog så hårt att det kändes som om det hördes ut. Varje dag efter skolan går lärarna till "Lärarrummet" och fikar. Plus att varje gång Britt går dit lämnar hon sina nycklar på bordet inne i Musiksalen. Nu var hon äntligen ute och förhoppningsvis i "Lärarrummet" så att jag kan gå ut ur gitarrskåpet och hämta nycklarna. Jag öppnade dörren försiktigt, försiktigt och tog ett steg utifrån gitarrskåpet. Det kändes som om det var någon som tittade på mig men när jag såg mig omkring var det ingen där. Det var så tyst att man skulle kunna höra en knappnål falla. Nu stod jag här med nyckeln i handen utanför Musiksalen och var påväg till dörren. Hoppas bara ingen ser mig! Jag behövde hålla för näsan så illa det luktade i korridoren men som tur var var jag framme vid dörren och långsamt tryckte jag in nyckeln i låset och vred om satte handen på handtaget och...
Kapitel 4. En annan värld På andra sidan dörren öppnade sig en värld jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Allt var så annorlunda När jag kom in i världen kändes det som om allt var väldigt litet. Träden, bergen, husen och människorna... Eller var det verkligen människor? Jag tog steg för steg in i världen. Det ända jag ser är skog och grönt och det ser ut som om det är vår. Jag tittar bort i horisonten och ser berg. Det är helt tyst nästan så tyst som inne i Musiksalen, men ändå ett svagt, svagt ljud av fågelkvitter. Det är som ett paradis, men undra då varför dom behövde hjälp?
Kapitel 5. En annorlunda värld Plötsligt dök det upp en märklig varelse framför mig På något sätt var den lik PATRIK. Samma stora havsblå ögon, MEN hans kropp såg tecknad ut. Nästan som en sträckgubbe ritad men en krita. Helt plötsligt sa han: - Hej! Vad heter du? - Hehehehej jag är... jag menar jag heter Jonna. Är... och vem är du? - Jag är Lango. Det var väldigt stelt och nästan lite pinsamt. Sedan kom jag på varför jag kom hit: - Vad var det du behövde hjälp med? - Ja min hund är borta och han kan vara varsomhelst. Kan du hjälpa mig att hitta honom? - Ja självklart! Hur ser din hund ut? Vad heter den? Har du något vi kan ta din hund med? - Det är en svart labrador, valp med stora svarta ögon. Det är en hane med gult halsband. Han heter sotis och jag har tyvärr inget koppel eller godis. Jag har heller ingen lampa ifall att det skulle bli mörkt. När Lango förklarade hur hunden såg ut lät det precis som PATRIKS hund. - Men det kan jag säkert fixa! Hur ska jag lyckas hjälpa min nya vän att hitta hunden och alla saker som vi behöver för att lyckas?
Kapitel 6. Mitt uppdrag Rätt som det var kom jag på hur jag skulle göra... Jag tar med mig pengar på onsdag för då har vi sovmorgon till 11:00 och innan skolan går jag till stan och köper: - Koppel - Hundgodis Så tar jag med mig en ficklampa hemifrån. Sen när jag kommer tillbaka till skolan går jag till dörren. - Kan du hämta papper och penna så att jag kan skriva vad jag ska ta med mig, Lango? - Ja... Men det jag inte tänkte på var att jag är stor och pennan och pappret var väldigt litet, så jag bad Lango skriva istället. - Tack för hjälpen Lango! Jag kommer tillbaka såfort som möjligt! - Hejdå! Jag sprang försiktigt men ändå snabbt mot dörren för nu var det brottom att hitta hunden!
Kapitel 7. Tillbaka till skolan När jag kom tillbaka till skolan var allt som vanligt... Massor med barn som sprang i korridoren, högt ljud och bara väldigt jobbigt! Idag är det tisdag så imorgon ska jag köpa sakerna. Onsdag Jag har ALDRIG varit nere på stan själv. Jag tog med mig 250kr... Hoppas bara att det räcker till koppel och hundgodis... För jag har ju en ficklampa i väskan... Nej jag glömde ficklampa! Hur ska jag få tag i en ficklampa nu? Klockan var nu 10:21... He,he, jag hade försovit mig lite... Det jag ska köpa är hundgodis och koppel. Jag skulle gå till Djuraffären och köpa allt. Jag var bara fem affärer ifrån så jag såg den lilla affären. Det tog ungefär en minut att ta sig från frisörsalongen till Djuraffären, men den minuten kändes som en evighet. Till slut var jag framme vid Djuraffären och lade handen på handtaget medans jag läste på skylten där det stod öppettider. Phhu! Vardagar:10:30 och klockan var nu 10:23 så jag behövde inte vänta så länge. Nu tycker jag att att dom borde öppna för klockan var nu 10:35. Jag knackade lite på fönstret och tryckte till lite på dörren... Det var öppet, någon hade tydligen öppnat utan att jag märkt det. Jag gick in. Det var tyst, tomt och nästan lite mystiskt inne i affären. Helt plötsligt hoppar det upp en tjej (tror jag) bakom kassaapparaten. Hon har väldigt kort, svart och rockigt hår samt rockig stil. Jag frågar henne vart allt finns och hon visar mig precis vart det är någon stans. Kopplet kostade 100kr och en påse med hundgodis kostade 50kr. Jag tog allt jag behövde och tog så långa snabba steg som möjligt mot kassan och slängde upp min rosa prickiga plånbok. Jag la den på bänken framför kassörskan och tog fram 150kr. När jag kom tillbacks till skolan hade jag fortfarande en ficklampa att få tag i.
Första lektionen vi hade var NO, i drygt 30 minuter sedan var det lunch och efter det var det rast. På rasten tänkte jag fråga några personer om dom hade en ficklampa... Jag har ju en mobil som vi kan lysa med. Det känns konstigt att jag har två likadana kompisar men dom är ändå så himla olika, på många sätt. Jag lade ner hundgodis påsen, kopplet och min mobil i skolväskan och sprang så fort jag bara kunde till dörren.