Sex, feminism och osanna kvinnor År 1883 skrev Anne Charlotte Leffler dramat Sanna kvinnor. Nästan 100 år senare skrev den brittiska dramatikern Caryl Churchill dramat Cloud 9. I den här texten kommer jag att göra en jämförelse mellan de två pjäserna. Jag kommer att börja med att presentera de två författarna och kortfattat återge pjäsernas handling. Därefter följer en jämförelse mellan de två dramerna. Avslutningsvis stöder jag mig på Jill Dolans bok The Feminist Spectator as Critic när jag utifrån Dolans uppdelning av olika sorters feminism försöker placera in de två dramatikerna med sina respektive verk i olika feministiska kategorier. Anne Charlotte Leffler och Sanna kvinnor Anne Charlotte Leffler föddes 1849 i Stockholm. Hon dog oväntat vid 43 års ålder 1892 men hann under sin livstid skriva ett antal dramer och skönlitterära verk. 1 Bland hennes mest kända pjäser märks debutpjäsen Skådespelerskan från 1873 och Sanna kvinnor från 1883 som båda hade urpremiär på Dramaten. Pjäserna är skrivna med tio års mellanrum och under dessa år hann mycket ske: När Skådespelerskan hade premiär visste teatern inte vem som hade skrivit verket, det var inskickat under pseudonym och Leffler hade inte gett sig till känna. 2 Hennes make tyckte inte om att hon skrev och Skådespelerskan var skriven under stort hemlighetsmakeri. 3 När Sanna kvinnor hade premiär på samma scen tio år senare var Leffler en etablerad författare, men gå upp på scenen och ta emot publikens applåder på premiärkvällen kunde hon emellertid inte, det passade sig inte för en kvinna. 4 I Sanna kvinnor står familjen Bark i fokus. Dottern Berta kämpar hårt för att familjens ekonomi ska gå ihop medan den manipulative fadern spelar bort allt han äger och lite till. Modern i familjen har ett arv som hon får förvalta som hon vill men slits hela tiden mellan sin lagliga rätt till pengarna och sin hustruliga plikt mot sin make. Berta är ännu ogift eftersom hon inte kan tänka sig att lämna sin mor ensam med fadern. 5 Caryl Churchill och Cloud 9 Caryl Churchill föddes 1938 i England. Under sin karriär har hon skrivit ett 50-tal pjäser. 6 Cloud 9 tillkom 1978 på en workshop med Joint Stock Theatre Group och hade premiär året därpå. 7 Pjäsen kretsar kring en brittisk familj som i första akten är bosatt i Afrika under den Viktorianska tiden. 8 Modern Betty är undergiven, fadern Clive otrogen och den 9-årige sonen Edward utnyttjas sexuellt av familjevännen Harry. Till hushållet hör också tvååriga dottern Victoria, familjevännen Harry, den lojale butlern Joshua, svärmor Maud och barnflickan Ellen. Pjäsens andra akt utspelar sig i London 1979. Trots att 100 år förflutit sedan första akten har 1 Anne Charlotte Leffler, Skådespelerskan: dramatisk teckning i två akter, (Stockholm: Rosenlarv, 2008 [1883]), s. 71. 2 Sanna kvinnor: Uppsättningshistoria, Dramawebben, hämtat 4 mars 2017, 3 Leffler, Skådespelerskan, s. 73 74. 4 Sanna kvinnor: Uppsättningshistoria, Dramawebben. 5 Anne Charlotte Leffler, Sanna kvinnor: skådespel i tre akter, (Stockholm: Hæggström, 1883), 6 Caryl Churchill, Nationalencyklopedin, hämtat 2 maj 2017, www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%c3%a5ng/caryl-churchill. 7 Caryl Churchill, Cloud 9, (New York: Theatre Communications Group, 1994), opag. 8 Viktorianska eran: Drottning Viktorias regeringstid mellan 1837 och 1901. Viktorianism, Nationalencyklopedin, hämtat 3 maj 2017, www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%c3%a5ng/viktorianism.
det i rollfigurernas liv bara gått 25: barnen har vuxit upp, de vuxna har åldrats, vissa personer lyser med sin frånvaro medan andra har tillkommit. Cloud 9 och Sanna kvinnor är skrivna i olika århundraden av två mycket olika författare och står genremässigt långt ifrån varandra. Churchills pjäs Top Girls från 1980-talet och Lefflers Skådespelerskan från 1870-talet är tematiskt mer lika med en karriärdriven kvinnlig huvudroll som väljer sitt yrkesliv framför familj, äktenskap och barn. Dessa två pjäser hade passat betydligt bättre för en jämförande analys. Cloud 9 och Sanna kvinnor framstår initialt som mycket olika, låt oss därför börja med att etablera ett par gemensamma nämnare: Dysfunktionell familj i fokus Sanna kvinnor skildrar en familj i ett konstant tillstånd av medberoende. Dottern Berta jobbar både dag och natt för att familjens ekonomi ska gå ihop medan herr Bark med sina spelproblem är skuldsatt och spelar bort familjens alla pengar. Fru Bark har fått ett arv som hon får förvalta som hon vill och Berta ser en chans att trygga moderns framtid. Efter mycket om och men lyckas hon övertala modern att skriva över arvet på henne så att hon kan förvalta och undanhålla pengarna från fadern. Det dröjer dock inte länge förrän herr Bark dyker upp och på ett ytterst utstuderat sätt övertalar fru Bark att ge honom pengarna så att han kan betala av en spelskuld. Herr Bark spelar manipulerande ut hela sin repertoar och med en blandning av förebråelser, gråtmildhet, självhat, hyllningar och hot har han henne snart helt i sitt våld. När Berta kommer hem har modern gett bort pengarna. Cloud 9-familjen är dysfunktionell på ett antal sätt och tydligast blir det i de sexuella relationerna. Det vävs ett nät av romantiska och sexuella förbindelser mellan rollerna där maktbalans och status synliggörs baserat på vilka som går vinnande ur de olika relationerna. Föga förvånande visar det sig att det i stort sett enbart är den vite heterosexuelle mannen Clive som är att betrakta som en vinnare. Han är otrogen mot Betty med grannfrun Mrs. Saunders. Hon är till en början ovilligt inställd till samlaget och blir sedan lämnad mitt i akten när Clive har fått sitt. Samtliga andra rollfigurer lämnas lika otillfredsställda som Mrs. Saunders och går förlorande ur de olika relationerna: Betty frestas av utomäktenskapliga förbindelser men står, mot sin vilja, emot, Harry vill ha Clive men en homosexuell romans går inte för sig och han gifter sig istället med barnflickan Ellen som i sin tur är djupt förälskad i Betty. Mitt i allt detta har vi nioårige Edward, Clives och Bettys son, som utnyttjas sexuellt av Harry. Politisk drivkraft Anne Charlotte Leffler skrev sin pjäs i debattpjästraditionen. Hon och många andra kvinnliga författare använde sin litterära produktion till att belysa aktuella samhällsfrågor och problem. I pjäsform debatterades frågor om arbete, familj, äktenskap och barn liksom andra viktiga frågor rörande kvinnors rättigheter. Under 1880-talet gick debatten om gift kvinnas ägande- och arvsrätt varm. I Sanna kvinnor ger Leffler en nyanserad bild av debatten som tydligt visar att lagstiftning inte alltid räcker till när man vill uppnå samhällsförändring. Trots att lagen ger fru Bark rätt att behålla sitt arv klarar hon inte av att göra det. När herr Bark hotar att ta livet av sig och kräver att han ska få pengarna (är det inte hans lagliga rätt är det i alla fall hans moraliska rätt som äkta make) kan hon inte säga nej. Påtryckningarna från mannen och samhället är svåra att stå emot trots att lagen är på hennes sida, och hon viker sig till slut för traditioner och normer. Leffler synliggör att det rör sig om en inställningsfråga på ett samhälleligt plan: stigmatiserande och kontroversiella lagar kan inte räkna med något större gehör i samhället om inte allmänheten är med på tåget. Om inte samhället förändras med lagen, blir den meningslös.
Caryl Churchill är mindre debattpolitisk i Cloud 9 men icke desto mindre politisk. Pjäsen belyser mycket viktiga frågor inom en familj liksom på ett samhälleligt plan. Den behandlar Storbritanniens koloniala förflutna, psykiskt våld inom familjen och sex som maktmedel. De sexuella relationerna spelar en nyckelroll och fungerar som en bild av förtryck inom familjen, men också som en metafor för Storbritanniens förtryck av sina kolonier. Andra akten utspelar sig i 1970-talets London (dvs. nutid när pjäsen skrevs) och handlar om frigörelse. Även nu är de sexuella relationerna viktiga. Rollfigurerna upplever en sexuell frigörelse och börjar tillåta sig själva att agera instinktivt utifrån sina begär. Otrohet, onani och incest blandas och blir i det här fallet synonymt med frihet. Familjeöverhuvudet Clive lyser med sin frånvaro vilket ger Betty möjlighet att tänka på sig själv, och Edward, som i första akten brottas med Clives krav på manlighet, att andas ut och hitta sig själv. Cloud 9 handlar om en familj i flera generationer: svärmor Maud, äkta paret Betty och Clive samt barnen Edward och Victoria. På den yngre generationen kan man se att saker trots allt förändras till det bättre. I andra akten lämnar den nu vuxna Victoria sin kontrollerande make för Lin och gör det modern aldrig tillät sig att göra: har sex med dem hon vill. Edward inleder en relation med sin syster och Lin och verkar finna lyckan där. Sanna kvinnor handlar precis som Cloud 9 om en familj där de olika generationerna står i varsin ringhörna åsiktsmässigt. Berta vill förändra moderns situation men fru Bark är inte redo. Berta skulle aldrig ha gjort samma val som modern om hon varit i samma situation men samtidigt offrar Berta sin egen lycka och tackar nej till ett giftermålsanbud för moderns skull, på samma sätt som modern offrar sin välgång för fadern. Pjäsen är i allra högsta grad modern, igenkänningsbar och skildrar en applicerbar problematik på dagens samhälle: en (spel)missbrukande och manipulativ make och en förlåtande och medberoende hustru samt en (i det här fallet vuxen) dotter som hamnar i kläm. Trots detta spelas Sanna kvinnor mycket sällan på de svenska teatrarna idag. Detta för mig in på min tredje och sista gemensamma nämnare: Anonyma dramatiker Gemensamt för de svenska kvinnliga dramatikerna i slutet av 1800-talet är att de mer eller mindre är bortglömda i dagens teatersamhälle. Anne Charlotte Leffler hade stora framgångar på nationalscenen och spelades under en tid flitigt på de svenska teatrarna. Av hennes verk syns dock inte mycket på de svenska scenerna idag. Att de debatter som förs i pjäserna inte längre är aktuella i vårt samhälle är inte förklaring nog till hennes frånvaro. Det rör sig ofta om allmängiltiga, relaterbara frågor som i allra högsta grad kan säga något om vår samtid. Dessutom ställs inte kravet på total modernitet på Shakespeare-, Ibsen-, Tjechov- eller Strindbergspjäser trots att deras verk till stor del också har handling och problematik som inte längre är aktuella idag. Deras pjäser har dock sin status som klassiker och anses därför ständigt aktuella. Jag hävdar inte att detta inte stämmer, frågan är bara vad som skedde med kvinnorna. Varför kanoniserades inte deras verk? Varför är inte de för evigt inpräntade i vårt kollektiva medvetande som kvalitet och något riktigt svenskt att vara stolt över i likhet med Strindberg? Caryl Churchill är inte heller en dramatiker som syns på den svenska repertoaren var och varannan säsong. Trots en lång karriär och närmare 50 pjäser är hon sällan spelad i Sverige. 9 Jag kan bara spekulera i hennes frånvaro på de svenska scenerna men kanske är hennes pjäser helt enkelt för mycket barn av sin tid. När Stockholms Stadsteater 2012 satte upp Churchills Top Girls tyckte Svenska Dagbladets recensent Ylva Lagercrantz Spindler att pjäsen kändes 9 Caryl Churchill, Nationalencyklopedin.
daterad. 10 Ett annat alternativ är naturligtvis att hennes pjäser är för provocerande. Nog skulle det bli debatt om Dramaten satte upp Cloud 9 och säkerligen skulle en hel del i publiken harkla sig ogillande när nioårige Edward talar till Harry med repliker som Take it out now and let me see it, Let me touch it. 11 och syftar på Harrys könsorgan. Att Churchill inte skildrar Edward som ett offer för övergrepp utan som en samtyckande, och ännu mer än så, drivande partner är naturligtvis oerhört provocerande. Det finns något svindlande i att läsa eller höra en dialog som Don t you want to any more? I do, but it s a sin and a crime and it s also wrong, But we ll do it anyway won t we?, Yes, of course 12 mellan ett barn och en vuxen man utan att författaren på något sätt, förslagsvis genom en tredje rollfigur, visar att hon fördömer relationen. Samtidigt råder det ingen tvekan om att Edward är ett barn (ingen vuxen människa skulle säga Is it big now? till sin partner) och att han nog egentligen främst söker en fadersfigur. Sin egen far Clive har han ingen nära relation till och konversationen med Harry avslutas med de närhetstörstande orden Just hold me. 13 Kontext och ton Gemensamma nämnare i all ära, men pjäserna är ändå mycket olika. Om vi går tillbaka till de två dramatikernas respektive pjäser och sätter in dem i ett sammanhang ser vi att de även där är mycket olika. Sanna kvinnor är en naturalistisk pjäs skriven under 1880-talet då kvinnliga dramatiker upplevde sin dittills (och kanske hittills?) största framgångsperiod. Pjäsen behandlar den högaktuella frågan om arvsrätt och gift kvinnas äganderätt kring vilken debatten gick varm i Sverige. Framgångsvågen ebbade dock ut och inom tio år glömdes kvinnornas dramer bort. 14 Churchills pjäs tillkom på en workshop i slutet av 70-talet och skulle med största sannolikhet ha fått Leffler att höja rejält på ögonbrynen. Tonen och de stilistiska valen skiljer sig drastiskt i de två pjäserna. Sanna kvinnor har en saklig, seriös ton som medvetet och framgångsrikt driver fram poängen. Med sitt nedtonade och realistiska språk skildrar den ett öde som många familjer upplever och kan känna igen sig i över hundra år efter att den skrevs. Cloud 9 däremot är en pjäs där händelserna är dragna till sin spets. Handlingen är rolig med många absurda scener och språket tar flera oväntade vändningar. Det faktum att rollfigurerna inte åldras under de 100 år som går sticker ut. Naturligtvis är det ett mycket medvetet val för att synliggöra att strukturer förblir desamma och att mycket är sig likt även när 100 år passerat. Livet har blivit bättre för familjen i andra akten men rollfigurerna brottas ännu med att hitta sina rätta jag och att kunna vara sig själva fullt ut. Trots att patriarken Clive (en symbol för kolonialismen) inte är med längre lever hans förtryck kvar över familjen. På samma sätt kan man se kolonialismens märke på vårt samhälle än idag. Båda pjäserna handlar om konstruktioner av människan. Churchill leker med kön och genus när hon har bestämt att flera av de kvinnliga rollfigurerna ska spelas av manliga skådespelare och tvärtom. I den kontrollerande miljö som Clives hushåll utgör kan rollfigurerna inte vara sig själva. I första akten spelas Edward av en kvinna. Han kan inte leva upp till Clives förväntningar på en manlig son och det skildras genom en kvinnlig kropp som inte alls matchar det fadern vill se i sonen. Detsamma kan sägas om den perfekta hustrun Betty, I live for Clive. The whole aim of my life is to be what he looks for in a wife, som står emot alla sina impulser 10 Ylva Lagercrantz Spindler, Inte helt på topp, Svenska Dagbladet, 18 augusti 2012, hämtat 6 maj 2017, www.svd.se/inte-helt-pa-topp. 11 Churchill, Cloud 9, s. 25. 12 Churchill, Cloud 9, s.25. 13 Churchill, Cloud 9, s. 25. 14 Tomas Forser, Ulla-Britta Lagerroth, Ingeborg Nordin Hennel (red.), Ny svensk teaterhistoria 2, 1800- talets teater (Hedemora: Gidlund, 2007) s. 235.
och frestelser. 15 Hennes personlighet och agerande kommer inte inifrån henne själv utan projiceras på henne utifrån den patriarkala kontext hon befinner sig i. Det är Clive som bestämmer vad hon ska tycka, känna och göra och därför fylls hennes kläder av en manlig kropp: idéen om den perfekta kvinnan är en manlig idé. I andra akten när Betty och Edward tillåts leva på sina egna villkor utan Clives vakande öga spelas hon av en kvinna och han av en man. Leffler leker också med konstruktioner när hon ger sin pjäs den ironiska titeln Sanna kvinnor. Något sådant finns naturligtvis inte utan är en idé som herr Bark är besatt av. Utan en tanke på om han själv är en sann man och vad som kännetecknar en sådan reflekterar han över kvinnorna i sin närhet. Berta är inte en sann kvinna och kommer med sina emanciperade idéer ha svårt att hitta en man. Andra dottern Lissi är däremot en sann kvinna med förmåga att förlåta både det ena och det andra. Hustrun har tappat allt vad sann kvinna heter men återfår det så snart hon ger honom pengarna. I slutet av pjäsen höjer herr Bark sitt glas för de sanna kvinnorna men ingen skålar med honom. Feminism I The Feminist Spectator as Critic rör sig Jill Dolan utifrån en uppdelning av feminismen i tre huvudgrenar: liberal feminism, material feminism och cultural feminism. Förenklat kan man säga att liberalfeminism kännetecknas av en vilja att rätta till ojämlikheter genom att rikta in sig på löner, representation, höga poster inom samhället och liknande statistik- och procentbetingade frågor. Jill Dolan skriver: The movement s general effort is to insert women into the mainstream of political and social life by changing the cultural perception of them as second-class citizens. 16 I andra ringhörnan har vi cultural feminism som nog bäst kan översättas som radikalfeminism på svenska. För radikalfeministerna räcker det inte att låta kvinnor ta plats i en värld vars ramar bestämts av män. Kvinnor som tar plats i den mansdominerade världen kommer ändå vara tvungna att spela på männens planhalva vare sig de vill eller inte. En kvinna som väljs in i en bolagsstyrelse ses som en framgång för en liberalfeminist men för radikalfeministen är det bara ytterligare ett sätt som kvinnan måste förhålla sig till männen och det samhälle de skapat. Istället vill radikalfeministerna omforma världen så att kvinnor och kvinnliga egenskaper blir den generiska mall som samhället utgår ifrån. Dolan beskriver: It seeks to reverse the gender hierarchy by theorizing female values as superior to male values. 17 Radikalfeminismen får en biologistisk och särartsfeministisk ton med sin tydliga gränsdragning mellan män och kvinnor och deras respektive medfödda egenskaper och karaktärsdrag: männen är instinktivt våldsamma och aggressiva medan kvinnorna instinktivt är pacifistiska. Dolan konstaterar: Since these values are considered innate, the cultural feminist political strategy is not to abolish gender categories, but to change the established gender hierarchy by situating female values as superior. 18 Till sist har vi material feminism eller materiell feminism vilken tar fasta på strukturer och materiella omständigheter i samhället. Företrädare för materiell feminism ser till skillnad från radikalfeministerna inte genus som något medfött. Genus och könsroller konstrueras för att stödja den dominerande kulturen, i det här fallet manskulturen. Förtryck har inget att göra med kvinnor i sig. Att det är just kvinnor som förtrycks beror på att det är det mest funktionella förtrycket för att upprätthålla samhället som det är konstruerat idag. Dolan beskriver: Material 15 Churchill, Cloud 9, s. 1. 16 Jill Dolan, The Feminist Spectator as Critic, 2nd ed., (Ann Arbor: University of Michigan Press, 2012), sid 4. 17 Dolan, The Feminist Spectator, s. 6. 18 Dolan, The Feminist Spectator, s. 7.
feminism deconstructs the mythic subject Woman to look at women as a class oppressed by material conditions and social relations. 19 Det känns något vanskligt att applicera moderna feministiska begrepp eller ens ordet feminist på Anne Charlotte Leffler som levde och verkade långt innan feminismen var en etablerad ideologi eller ordet feminism användes i sin nuvarande form i Sverige. 20 Jill Dolan återger historikern Linda Gordons beskrivning av feminism som a critique of male supremacy, formed and offered in the light of a will to change it, which in turn assumes a conviction that it is changeable. 21 Denna mycket grundläggande definition skulle förhoppningsvis även Anne Charlotte Leffler skriva under på, och med den i minnet placerar jag in Leffler under liberalfeminismen. På ett konkret sätt angriper hon samhällets orättvisor och som för så många andra kvinnor på Lefflers tid var frågor om arbete, ekonomi och, några decennier senare, rösträtt viktiga. Det är typiska liberalfeministiska frågor som inte går djupare in i samhällsstrukturer eller undersöker varför dessa uppkommit. Istället har man pragmatiska lösningar på problemen: rösträtt, lika lön för lika arbete, procentuell jämställdhet. Enligt mig är liberalfeminismen egentligen den enda feminism som kommer på fråga för Leffler. Levde man i 1800-talets Sverige fanns det skriande ojämlikheter att ta tag i. Att Leffler som kvinna tog sig in i den mansdominerade dramatikervärlden räcker gott och väl utan att hon till exempel i radikalfeministisk anda skulle ha bojkottat dramatikervärlden som en manlig arena som det saknade värde att beträda. Caryl Churchill placerar jag in under materiell feminism. Det kan kännas lockande att tänka att hon är radikalfeminist med tanke på hennes kontroversiella pjäser men då tror jag att man luras lite av ordet radikal. I Cloud 9 visar Churchill mycket tydligt sin syn på genus och kön. Hennes rollfigurer är till stor del produkter av sin omgivning och när de i andra akten placeras i en ny tid och ny kontext sker många förändringar i relationer, personlighet, sexuell läggning och självbild. Hon tar tydligt fasta på de samhälleliga strukturer som styr rollfigurernas liv och delar inte in världen i medfödda oföränderliga könskategorier. Avslutning Avslutningsvis kan man konstatera att Sanna kvinnor och Cloud 9 är två mycket olika pjäser skrivna av två mycket olika författare i varsitt land, på varsitt språk. Utifrån olika kontexter angriper de sitt samhälles orättvisor och felsteg och belyser i dramats form varsin familj som brottas med stora inre konflikter. I båda fallen kommer problemen både inifrån familjen (i synnerhet från männen) och från samhället i stort. Trots stora olikheter i handling, språk och genre kan man dra paralleller mellan de två pjäserna och se Leffler och Churchill som två författare som i varsin tid kämpade med sin tids brinnande frågor. Helt klart är att det i båda pjäserna rör sig om ett antal i allra högsta grad osanna kvinnor som så gott det går kämpar för ett drägligt liv på sina egna villkor, trots att både samhället och männen i deras närhet oftast är emot dem. 19 Dolan, The Feminist Spectator, s. 10-11. 20 Ordet feminism i sin nuvarande form introducerades 1903 av författaren och dramatikern Frida Stéenhoff i skriften Feminismens moral. Frida Stéenhoff, Nationalencyklopedin, hämtat 6 maj 2017, www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%c3%a5ng/frida-steenhoff. 21 Dolan, The Feminist Spectator, s. 3.
Källor Tryckta källor Churchill Caryl, Cloud 9. New York: Theatre Communications Group, 1994 [1979]. Dolan Jill, The Feminist Spectator as Critic, 2nd ed. Ann Arbor: University of Michigan Press, 2012. Forser Tomas, Lagerroth Ulla-Britta, Nordin Hennel Ingeborg (red.), Ny svensk teaterhistoria 2, 1800-talets teater. Hedemora: Gidlund, 2007. Leffler Anne Charlotte, Sanna kvinnor: skådespel i tre akter. Stockholm: Hæggström, 1883, Leffler Anne Charlotte, Skådespelerskan: dramatisk teckning i två akter. Stockholm: Rosenlarv, 2008 [1883]. Elektroniska källor Dramawebben, Sanna kvinnor: Uppsättningshistoria, dramawebben.se, hämtat 4 mars 2017, Lagercrantz Spindler Ylva, Inte helt på topp, Svenska Dagbladet, 18 augusti 2012, hämtat 6 maj 2017, www.svd.se/inte-helt-pa-topp. Nationalencyklopedin, Caryl Churchill, ne.se, hämtat 2 maj 2017, www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%c3%a5ng/caryl-churchill. Nationalencyklopedin, Frida Stéenhoff, ne.se, hämtat 6 maj 2017, www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%c3%a5ng/frida-steenhoff. Nationalencyklopedin, Viktorianism, ne.se, hämtat 3 maj 2017, www.ne.se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%c3%a5ng/viktorianism.