GENERALDIREKTORATET FÖR INTERN POLITIK UTREDNINGSAVDELNING B: STRUKTUR- OCH SAMMANHÅLLNINGSPOLITIK REGIONAL UTVECKLING ÖVERSYN AV DE ANTAGNA PARTNERSKAPSAVTALEN SAMMANFATTNING OCH KOMMENTARER Sammanfattning Denna studie är en heltäckande analys av de partnerskapsavtal som antagits i EU:s 28 medlemsstater. Den ger även insyn i genomförandet av de delar som Europaparlamentet stödde under förhandlingarna om lagstiftningsramen. Undersökningen belyser framför allt partnerskapsavtalens överensstämmelse med de rättsliga bestämmelserna, läget för förhandsvillkoren och anpassningen till Europa 2020-strategin. Medlemsstaternas strategiska val samt deras programstruktur och samordningsverktyg beskrivs i de 28 sammanfattningar som ingår i studien. Resultaten samlas i en övergripande analys av de 28 partnerskapsavtalen, som visar skillnader och likheter mellan medlemsstaternas olika tillvägagångssätt. IP/B/REGI/FWC/2010-002/LOT01-C01-SC13 September 2015 PE 563.393 SV
Detta dokument har beställts av Europaparlamentets utskott för regional utveckling. FÖRFATTARE Metis GmbH: Jürgen Pucher, Isabel Naylon, Herta Tödtling-Schönhofer ANSVARIG HANDLÄGGARE Diána Haase Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik Europaparlamentet B-1047 Bryssel E-post: poldep-cohesion@europarl.europa.eu REDAKTIONELLT STÖD Krisztina Mányik SPRÅKVERSIONER Original: EN. OM UTGIVAREN Du kan kontakta Utredningsavdelningen eller prenumerera på det månatliga nyhetsbrevet genom att skriva till: poldep-cohesion@europarl.europa.eu Manuskript klara i september, 2015. Europeiska unionen, 2015. Print ISBN 978-92-823-7912-7 doi:10.2861/121367 QA-04-15-593-EN-C PDF ISBN 978-92-823-7913-4 doi:10.2861/407222 QA-04-15-593-EN-N Detta dokument finns tillgängligt på Internet på: http://www.europarl.europa.eu/studies ANSVARSFRISKRIVNING De åsikter som framförs i texten är upphovsmännens och utgör inte nödvändigtvis Europaparlamentets officiella ståndpunkt. Återgivning eller översättning för icke-kommersiellt bruk är tillåtet, under förutsättning att källan anges och att utgivaren meddelas i förväg och får en skriftlig kopia.
Översyn av de antagna partnerskapsavtalen SAMMANFATTNING OCH KOMMENTARER Den 21 december 2013 trädde en ny uppsättning av EU-bestämmelser och EU-lagstiftning för programperioden 2014 2020 i kraft. En av nyheterna består i att genomföra gemensamma bestämmelser för de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Medlemsstaterna var tvungna att utarbeta och genomföra strategiska planer med investeringsprioriteringar som täcker de fem europeiska struktur- och investeringsfonderna. Huvudmålet med studien är att lägga fram en övergripande analys av dessa antagna strategiska planer, de så kallade partnerskapsavtalen. Bland annat ges insyn i vilka delar och koncept som Europaparlamentet stödde under förhandlingarna om den nya lagstiftningen. Partnerskapsavtalen är uppdelade i två delar. En del omfattas av ett kommissionsbeslut (avsnitt 1 och 2 i mallen för partnerskapsavtalen motsvarande artikel 15.1 i förordningen om gemensamma bestämmelser). Den andra delen (motsvarande artikel 15.2 i samma förordning) omfattas i princip inte av ett kommissionsbeslut. De flesta länder respekterar denna uppdelning och lägger fram det relevanta innehållet i de båda delarna av partnerskapsavtalet. Partnerskapsprincipen (artikel 5 i förordningen om gemensamma bestämmelser) har genomförts med aktivt deltagande av ett stort antal nationella och regionala organ, näringslivets och arbetsmarknadens organisationer samt det civila samhället i olika former av offentliga samråd, där några fokuserar på partnerskapsavtalen och andra på de operativa programmen. Alla förvaltningsnivåer (central, regional och lokal nivå) och samtliga aktörer (ministerier, näringslivets och arbetsmarknadens organisationer, det civila samhället och forskningsinstitut och universitet) är tänkta att delta i genomförandet av såväl partnerskapsavtalen som de operativa programmen. I förberedelsefasen hade medlemsstaterna möjlighet att införa operativa program som finansieras via antingen en enda fond eller flera fonder genom att kombinera Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden. Alla medlemsstater har infört enfondsprogram, medan 20 medlemsstater har infört flerfondsprogram. Trots kravet på tematisk koncentration valde de flesta medlemsstater att ha med alla de tematiska målen i sina partnerskapsavtal. Endast en handfull medlemsstater fokuserar på ett begränsat antal tematiska mål (t.ex. Luxemburg, Danmark och Nederländerna). Det var endast 18 medlemsstater som valde tematiskt mål nr 11 (Att förbättra den institutionella kapaciteten), vilket hade en tilldelad budget på 1 procent av den totala budgeten för tematiska mål runtom i EU, eftersom detta mål endast användes i de medlemsstater som är berättigade till medel från Sammanhållningsfonden, med undantag för Frankrike och Italien. Likaså var det fyra medlemsstater som inte valde tematiskt mål nr 2 (Informationsoch kommunikationsteknik), vilket hade det näst lägsta budgetanslaget (3,3 procent) totalt sett. Tematiskt mål nr 7 (Att främja hållbara transporter) valdes inte i fem medlemsstater, men med tanke på hur viktigt det är i framför allt konvergensländerna är det tematiska mål som har näst högsta budget totalt sett (14,8 procent av den totala budgeten). 3
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik De tematiska mål med högst andel av den totala budgeten är tematiskt mål nr 6 (Att bevara och skydda miljön och främja ett effektivt resursutnyttjande 15 procent), tematiskt mål nr 7 (Att främja hållbara transporter 14,8 procent) och tematiskt mål nr 3 (Att öka konkurrenskraften hos små och medelstora företag 13,9 procent). De landsspecifika rekommendationerna beaktas i samtliga partnerskapsavtal, och de relevanta delarna var avgörande för valet av tematiska mål och prioriteringar i de operativa programmen. Det råder inga större problem när det gäller balansen mellan den tematiska koncentrationen och medlemsstaternas förväntningar för att bemöta de fördragsbaserade målen i de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Medlemsstaternas behov och strategier ligger i stort sett i linje med Europa 2020-strategins mål och de europeiska struktur- och investeringsfondernas prioriteringar. Synergieffekterna mellan att använda de europeiska struktur- och investeringsfonderna och nationella instrument utstakas också i de flesta partnerskapsavtalen. De makroregionala strategierna finns med i de olika partnerskapsavtalen, och de nationella strategiska prioriteringarna avviker inte nämnvärt från EU:s makroregionala strategier. Samordningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, som anges i partnerskapsavtalen, organiseras på en rad olika sätt i medlemsstaterna. Det kan vara en statlig myndighet, ett fackministerium eller ett särskilt utsett organ som leder arbetet. Förvaltningsmyndigheterna och övervakningskommittéerna spelar en avgörande roll i samordningen av fonderna och de operativa programmen. I ett antal medlemsstater har tematiska arbetsgrupper upprättats för att behandla fondernas specifika teman. Ett antal partnerskapsavtal ger information om hur de europeiska struktur- och investeringsfonderna samordnas med nationella finansieringsprogram eller andra internationella källor. Medlemsstaterna var tvungna att uppfylla allmänna och tematiska förhandsvillkor. De allmänna förhandsvillkoren och de flesta av de tematiska förhandsvillkoren brukar uppfyllas i de äldre medlemsstaterna. Ju nyare medlemsstaterna är i EU, desto färre allmänna förhandsvillkor är det som uppfylls. En annan förenkling under 2014 2020 består i den ökade användningen av e-sammanhållningssystemen som gör det möjligt för mottagarna att lämna in förslag genom elektroniskt datautbyte (minskad administrativ börda för mottagarna och minskade kostnader för administrationerna). De flesta länder hade redan kommit en bra bit med att införa mekanismerna för e-sammanhållning under föregående programperiod (2007 2013), vilka håller på att anpassas och uppdateras under den nuvarande perioden för att förbättra interoperabiliteten med kommissionens system för fondhantering (SFC). Inte heller här förväntas några större problem på detta område. Det är endast ett fåtal länder som inte specificerar ämnet för e-sammanhållning och it-systemen i partnerskapsavtalet. De flesta länder, med undantag för Tyskland, Danmark, Irland, Nederländerna och Luxemburg, beskriver vilka geografiska områden som kommer att ägnas särskild uppmärksamhet. Ett antal länder anger också sitt territoriella förhållningssätt när det gäller fattigdomsbekämpning (Kroatien, Grekland, Bulgarien, Lettland, Malta, Slovakien och Storbritannien). Majoriteten av medlemsstaterna har med uppgifter om vilka geografiska områden som kommer att omfattas av åtgärder för antingen territoriell utveckling eller fattigdomsbekämpning. Så kallad kartläggning av fattigdomen har gjorts i vissa medlemsstater med målet att koncentrera resurserna på dessa områden.
Översyn av de antagna partnerskapsavtalen Integrerade tillvägagångssätt i form av lokalt ledd utveckling och integrerade territoriella investeringar används i alla medlemsstater. Lokalt ledd utveckling används i samtliga 28 medlemsstater, och integrerade territoriella investeringar i de flesta men inte alla länder (20 medlemsstater). De flesta länder tar upp stadsdimensionen (22 medlemsstater), vanligtvis under Integrerade territoriella investeringar. En stor andel länder har med lokalt ledd utveckling som en fortsättning på lokala aktionsgrupper inom Leader-programmet under Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, men även under Europeiska regionala utvecklingsfonden. Denna studie upplyser om hur de nyheter som infördes under programperioden 2014 2020 har antagits och tolkats av EU-medlemsstaterna, i syfte att säkerställa ett smidigt och effektivt genomförande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna de kommande åren. 5