FALSKA UPPGIFTER OM CIVILSTÅND

Transkript

1 GENERALDIREKTORATET FÖR EU-INTERN POLITIK UTREDNINGSAVDELNING C: MEDBORGERLIGA RÄTTIGHETER OCH KONSTITUTIONELLA FRÅGOR RÄTTSLIGA FRÅGOR FALSKA UPPGIFTER OM CIVILSTÅND SAMMANSTÄLLNING

2 Detta dokument har beställts av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor. FÖRFATTARE Duncan Macniven, tidigare direktör för folkbokföringsmyndigheten i Skottland, ordförande för Internationella civilståndskommissionen ANSVARIG HANDLÄGGARE Vesna Naglič Utredningsavdelning C: medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor Europaparlamentet B-1047 Bryssel E-post: vesna.naglic@europarl.europa.eu SPRÅKVERSIONER Original: FR Översättningar: BG/ES/CS/DA/DE/EN/ET/EL/IT/LV/LT/HU/MT/NL/PL/PT/RO/SK/SL/FI/SV OM UTGIVAREN Du kan kontakta utredningsavdelningen eller prenumerera på det månatliga nyhetsbrevet genom att skriva till: poldep-citizens@europarl.europa.eu Europaparlamentet, manuskript färdigställt i november Europeiska unionen Detta dokument finns tillgängligt på internet på: ANSVARSFRISKRINING De åsikter som framförs i texten är författarens egna och utgör inte nödvändigtvis Europaparlamentets officiella ståndpunkt. Texten får kopieras och översättas för icke-kommersiellt bruk med angivande av källan och under förutsättning att utgivaren underrättas på förhand och erhåller en kopia. 2

3 SAMMANFATTNING Internationella civilståndskommissionen (CIEC) är ett mellanstatligt organ som har medlemsländer både i och utanför EU. Sedan mer än 60 år tillbaka underlättar CIEC det internationella samarbetet i civilståndsfrågor och informationsutbytet mellan folkbokförare. Det är inte förvånande att CIEC, som är angeläget om tillförlitliga uppgifter i folkbokföringsregistren, har tagit upp problemet med falska civilståndsuppgifter. Det finns en ständig arbetsgrupp som utvärderar nya trender och hur medlemsländerna ska hantera dem. Internationella civilståndskommissionens arbete för att studera fenomenet falska civilståndsuppgifter har framför allt skett i form av två studier i komparativ rätt och en rekommendation riktad till medlemsländerna. STUDIEN FRÅN 1996, AKTUALISERAD 2000 Den första studien, La fraude en matière d'état civil dans les états membres de la CIEC (Falska uppgifter om civilstånd i medlemsländerna i CIEC), publicerades Denna studie ägnas åt avsiktliga eller indirekta bedrägerier som går ut på att få en folkbokförare att skriva in en oriktig eller påhittad händelse i sitt register, eller registrera utländska handlingar som inte är tillförlitliga. Efter en beskrivning av de olika typerna av bedrägeri och deras motiv presenterar studien varje medlemslands metoder för att bekämpa detta, för att slutligen undersöka fördelar och begränsningar. Studien aktualiserades 2000 och kompletterades då med en anmärkning om förenligheten mellan Europakonventionen och de bestämmelser i lagar och andra författningar som medlemsländerna antar för att bekämpa falska civilståndsuppgifter. Svaren från medlemsländerna i CIEC visar på många gemensamma tendenser, till exempel när det gäller omfattningen av antalet falska utländska civilståndshandlingar i omlopp och antalet skenäktenskap, men också uppkomsten av en form av bedrägeri som rör falska erkännanden. Folkbokförare kan oftast be sina länders företrädare i utlandet att verifiera och vägra att registrera en handling eller vända sig till de behöriga myndigheterna för att få en falsk handling ogiltigförklarad. Deras arbete begränsas dock av ett mycket starkt skydd för äktenskapsfriheten, som ofta gör att de blir tvungna att dra tillbaka åtgärder som syftar till att bekämpa skenäktenskap, antingen under prövotiden före eller efter äktenskapets ingående. Ett annat allmänt drag är att de olika länderna har organiserat sig på högst olika sätt gentemot bedrägeriproblemet: det kan röra sig om samordning mellan olika myndigheter, gemensamma diskussioner och internationella utbyten som inletts i frågan. Endast några exempel kan tas upp här. Detta ger underlag för diskussion vid en jämförelse med de betydande medel som nyligen har satsats på området för visering. STUDIEN FRÅN 2010 Den andra studien, Les mariages simulés. Étude sur les mariages de complaisance dans les États membres de la CIEC (Skenäktenskap i medlemsländerna i CIEC), publicerades i september

4 Syftet med denna studie är att göra en sammanfattning av en av de företeelser som togs upp i studien från 1996 och som verkar öka avsevärt i omfattning, nämligen skenäktenskap. Detta fenomen är svårt att kvantifiera, eftersom nästan inget av medlemsländerna för någon officiell statistik. Skenäktenskap uppmärksammas av statliga myndigheter i de flesta av medlemsländerna. Man har beslutat att studien inte systematiskt ska utvidgas till ogifta men registrerade par, som även de ofta beviljas villkor som är förmånligare än villkoren för vanliga sambor. De olika medlemsländernas lagstiftning får vissa konsekvenser vid giftermål som kan göra detta mer eller mindre attraktivt och locka till denna typ av bedrägeri, som oftast handlar om att en EU-medborgare gifter sig med en utlänning. Detta har bekämpats både genom förebyggande åtgärder och åtgärder i efterhand. En av de största utmaningarna har varit att samtidigt respektera rätten att ingå äktenskap, en rättighet som tillhör alla enligt artikel 23 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 12 i Europakonventionen. Området är mycket känsligt politiskt, och ländernas utrymme för skönsmässiga bedömningar begränsas av deras internationella åtaganden. Inget av medlemsländerna i CIEC, förutom Storbritannien, har dock rapporterat om beslut eller yttranden enligt vilka den nationella lagstiftningen skulle strida mot detta. I princip kan man säga att risken för att man överträder rätten till äktenskap minskar om man i stället för att vägra att förrätta en vigsel om man misstänker att det rör sig om ett skenäktenskap i efterskott upphäver de fördelar som de inblandande vunnit på detta sätt, om det visar sig att misstankarna varit välgrundade. Vid det senaste mötet i CIEC:s arbetsgrupp om bedrägerier framkom det att skenäktenskap och skenpartnerskap respektive tvångsäktenskap och tvångspartnerskap är ett stort bekymmer för många länder, som samtidigt måste respektera och skydda rätten att ingå äktenskap. Arbetsgruppen konstaterade även att länderna fortfarande aktivt bekämpar dokumentförfalskning, något som ibland kommer i konflikt med den personliga integriteten. CIEC:S REKOMMENDATION (NR 9) Rekommendation nr 9 om bekämpning av dokumentförfalskning antogs i Strasbourg den 17 mars Rekommendationen utgår från ett konstaterande av faktum: medlemsländerna råkar allt oftare ut för utländska civilståndshandlingar som bestyrker civilståndsförändringar som i själva verket aldrig ägt rum. Rekommendationen är ett svar på medlemsländernas önskan om konkretare uppgifter i den information som de utbyter inom den ständiga arbetsgruppen. I rekommendationen uppmärksammas myndigheterna på hur man kan känna igen civilståndshandlingar som även legaliserade kan vara bristfälliga, felaktiga eller förfalskade. Det påminns om de konkreta kännetecken som styrker äktheten för ett utdrag ur ett folkbokföringsregister (dvs. att det ska vara undertecknat och daterat av den behöriga myndigheten, i vissa fall stämplat, och det ska anges från vilket register det kommer). Det finns också en lista över de tecken som kan tyda på att en civilståndsakt eller en utlämnad handling är bristfällig, felaktig eller förfalskad, antingen på grund av förhållanden vid upprättandet av akten eller handlingen eller externa faktorer. Rekommendationen 4

5 syftar vidare till att främja samarbetet mellan medlemsländerna för att upptäcka sådana handlingar. Den behöriga myndigheten ska i det enskilda fallet antingen vägra att tillerkänna handlingen någon verkan eller bedöma om den, trots de brister eller felaktigheter som den är behäftad med, kan ges rättslig verkan. SLUTSATSER Falska uppgifter om civilstånd är en fråga som tas upp på dagordningen vid alla möten inom CIEC, och den särskilda arbetsgruppen träffas regelbundet för informella utbyten med syftet att granska den senaste utvecklingen i medlemsländerna och titta på förslag till hur denna utveckling ska hanteras. Det arbete som pågår just nu rör mer specifikt två ämnesområden, nämligen ny teknik och identifiering respektive verifiering av utländska handlingar. 5