Polhemsgymnasiet Uttag 2010-11-18 Nyheter från Göteborgs-Posten Nyhetsklipp På en pollare i hamnen Göteborgs-Posten 1997-06-05 2 Lundell missar första spadtaget i Bosnien Göteborgs-Posten 1997-04-29 4
På en pollare i hamnen Göteborgs-Posten. Publicerat i print 1997-06-05. Heyman Eva Sida: 29. Lennart Lennvall hann vara med i Hamnarbetarförbundet i 20 år före pensioneringen. Det var först efter förbundets bildande 1972 som det blev nån ordning på kajen, säger han. Lennart föddes 1928 i en omodern etta med utedass. Mamman städade hos andra och pappa drev ett tryckeri. Kampen för en bättre bostad drev familjen från Jungmansgatan, till Vattugatan och vidare till de första solgårdarna i Gamlestan. - Det var toppen. Två rum och kök med badrum. De flyttade flera gånger till och slutade i en fyra. Inte så konstigt med tanke på att pappa var ordförande i hyresgästföreningen och mamma satt i kyrkofullmäktige, båda socialdemokrater. Skolgången inleddes i Oscar Fredrik och slutade med endagsskola i Viktoriaskolan. Springpojkskarriären hos specerihandlare Lööf, fick ett snabbt slut, för unge Lennvall. Bettlare och bud skulle ta köksvägen, men 14-åringen valde hissen istället. - Komma och konka med en hel back varor och inte få ta hissen till sjunde våningen. Tanten tog inte emot, så jag fick åka ner igen och gå upp. Så kan jag inte jobba, sade jag till Lööf, berättar Lennvall och fortsatte på Ny Tid, med att forsla runt tidningar, matriser, klichéer och makulatur. - Pappa trodde jag skulle gå i hans fotspår, så jag började på Lindgrens tryckeri. Men jag fick slut där. De trodde jag skulle stjäla kunder till farsan, eftersom han drev eget. Det blev godisbranschen som tog över Lennvall, så mycket att han än i dag inte äter sötsaker. På Atög, Göta baklänges, gjorde han chokladpraliner och russindragéer i en rasande fart. Ett tag tjänade han mest av alla tack vare ackordet, och han fick ut 110 kronor i veckan medan andra bara hade 85. På Cap blev det mest marsipan. En och annan droppe starkt smögs undan av grabbarna till helgen. Då lockade dansen i Slottsviken bortanför Gunnebo, dit alla promenerade(!). - Under ransoneringen hade vi potatis med skal på och morötter i den fyllda chokladen. Det var nyttigt som fanken. I dag har de väl blodplasma istället. Det stelnar. Förr kunde man ju inte köpa praliner på sommaren. De bara smalt bort. Men på Kanolds och Cap fuskades aldrig, de höll på kvalitén. Före lumpen ville Lennvall pröva kajen, och han blev fast för livet. Då bar hamnarbetarna, i vanliga kläder, utan arbetshandskar, året runt. I dag finns inte en meter kaj Lennvall inte trampat. - Ju mer arbete, desto lägre lön. Bäst hade säckebärarna i land. De kunde tjäna dubbelt upp mot oss. Efter rekommendation på arbetsförmedlingen fick Lennvall sin blixtbricka, den första av plåt. Det var 1948. - Ibland hade Hamnen inget och vi fick ta diversejobben. Det kunde vara koks. Eller antracitsäckar som skulle upp till kakelugnar på femte våningen på Linnégatan. De vägde hund-ra kilo var och skavde rejält på ryggen. Vi var så svarta att Renströmska inte släppte in oss. Vi skulle tvätta oss först. Inför kimröksbåtarna smörade gubbarna in sig runt ögonen, så att de lättare skulle få bort sotet. Det användes för däcks-tillverkning och jobbet belönades med några extra ören, tvättpeng. Det räckte ändå inte till tvätt, så kläderna Sida 2 av 5
slängdes och den svarta kimrökshostan satt i i flera dagar efteråt. Lennvalls dom över facket är hård. Det stod på Hamnens sida, mot gubbarna och något arbetarskydd existerade inte. När han stoppade en båt som fortfarande luktade cyanidväte, efter att den rökts mot alla baggar, kackerlackor och råttor, var det inte uppskattning han fick. - Vi hade dött direkt, om vi gått ner. Vi hamnarbetare hade högst dödlighet av alla. Men det var inte förrän vi bildade Hamnarbetarförbundet som det blev nån ordning. Vi fick människovärde och fast lön. - Jag har haft tur. Ryggen är i behåll och bara en knöl i huvudet efter en krok en gång. uppvägdes det tunga slitet av humor och kamratskap. Nu sitter gubbarna ensamma inne i var sin maskin, utan arbetslag. Men Lennvall har inte helt släppt hamnen. Från fönstret i TV-rummet kollar han in Stenabåtarna. Exakt 20 minuter senare ser han samma båt från sovrummet. Då har den hunnit fram till Ryaverkets skorsten. - Jag måste kolla hamnen varje dag. En idé jag har, fast inte behöver längre. Eva Heyman Bildtext: Återkommer. Numera växer gräset högt där kranar och tåg rullade fram till hamnarbetarna. Lennart Lennvall jobbade där sedan 1948. Göteborgs-Posten eller artikelförfattaren I dag vill han inte tillbaka. Det är bara maskiner, buller och containrar. Förr Sida 3 av 5
Lundell missar första spadtaget i Bosnien Göteborgs-Posten. Publicerat i print 1997-04-29. Domellöf Maria Sida: 55. Över en halv miljon samlades in till CineBosnia under Göteborgs filmfestival. I morgon tas första spadtaget i Lipnica utanför Tuzla. - I biosalongen ska man också kunna spela teater eller gifta sig, berättar Leif Jansson, grundaren av organisationen Ship to Bosnia. av MARIA DOMELLÖF 031-62 41 48 "Göteborg Film Festival fyller nu 20 år. Vi vill fira det genom projektet CineBosnia. Vi ska se till att det blir en biograf i det planerade Folkets Hus i Lipnica utanför Tuzla i norra Bosnien- Hercegovina", skrev festivalchefen Gunnar Bergdahl innan ridån gick upp för årets filmfestival den 31 januari. "Vi vänder oss till vår publik som följt oss genom 20 år..." Och gensvaret kom med besked. Pengarna räckte till filmutrustning för den bosniska samlingssalen som förutom biograf även ska fungera som konferensrum, teater och kapell för unga par som vill gifta sig. Förvandlingen av lokalens karaktär ska ske med hjälp av rörliga väggar. I dag reser Gunnar Bergdahl och Clas Gunnarsson med flera från Göteborgs filmfestival ner till det forna Jugoslavien, för att närvara vid det första - högtidliga - spadtaget i den lilla gruvbyn Lipnica. - Det känns väldigt bra och rätt att Filmfestivalen satsade på det här i år. Det är också ett lysande sätt för festivalen att arbeta på och för oss att få ut vårt namn, säger Clas Gunnarsson. I Bosnien ska festivalgeneralerna också försöka knyta kontakter med Sarajevos filmfestivalteam. På valborgsmässoafton blir det stor "bankett" för alla dit-resta, som för övrigt bor inkvarterade hos lokalbefolkningen i Lipnica. Och till första maj är det planerat att Gudrun Schyman ska komma ner för att hålla majtal. En som också skulle förgyllt evenemanget med sin närvaro är Ulf Lundell, som stått symbol för Ship to Bosnia-projektet ända sedan starten. Men Ulf Lundell låter hälsa att han åker till Lipnica en annan dag, när den massmediala uppmärksamheten lagt sig. Pådraget är stort, och i Lipnica är förväntningarna likafullt stora kan man anta. - Det här är det första solidaritetshuset som byggs i Bosnien. Och de som bor där är förstås väldigt, väldigt stolta över att det blir just i deras lilla by, säger Leif Jansson på Ship to Bosnia. Huset ska fyllas med en mängd olika aktiviteter. Förutom biografteater-kapellet eller konferenssalen, även med ett kvinnocentrum, tandläkarmottagning, kafé, bibliotek, lekrum och barnbibliotek och en verkstad där krigsinvalider ska kunna tillverka saker för sin försörjning. l Varför just Lipnica? - När jag var där under kriget, hösten 1994 som representant för svenska hamnarbetarförbundet, såg jag människor som levde där tillsammans fortfarande - efter så många år av krig och djävulskap, förklarar Leif Jansson. - Och de var fortfarande stolta och hederliga. Runt 70 svenskar reser till Lipnica där hundratals fler väntas närvara vid ceremonin. Efter spadtaget är det dags för höjdpunkt nummer två: fotbollsmatchen Lipnica-Sarajevo. Gruvbyn har ett giftigt anfallsspel och i en tidigare match besegrades en svensk FN-trupp med 1-7. Stödorganisationen Ship to Bosnia - med medlemmar över hela världen - planerar vid hemkomsten från Lipnica att starta ett lokalkontor i Sida 4 av 5
Göteborg. Bildtext: Kliver ur. Ulf Lundell väljer att inte hänga på ner till Bosnien med det plan som ska ta Ship to Bosnia- delegationen till Lipnica för det första spadtaget till CineBosnia. Göteborgs-Posten eller artikelförfattaren Sida 5 av 5