Nr 15, 20 26 april 2008 Svensk konstmusik har lagt om stilen nu strömmar publiken till sid 10 15 På modet Spänd väntan på lars noréns nya bok sid 4 Bland kobbar och mat i Kroatien makten sätter sin sid 27 prägel på modet sid 16
Ny musik innebär ofta också mer än enbart vanliga nottecken. Tremurcutremur är skrivet i år till Pärlor för svin av 27-åriga Diana Rotaru från Rumänien, som besökte Sverige under Stockholm new music i år. Hon har pluggat i Bukarest och Paris, hennes musik spelas i Europa och i Japan och hon har fått en mängd priser för både orkester- och kammarmusik. 10 K REPORTAGET
Det händer något med den svenska konstmusikscenen. Publiken strömmar till det som tidigare sågs som teoretisk pling-plongmusik. Nya konsertformer, mindre dogmatiska kompositioner och sann spelglädje är några förklaringar. Och så modet konstmusik är inne. Till helgen är det tonsättarweekend i Stockholm och man har redan börjat skramla med utsåltskyltarna. Text: jenny leonardz foto: staffan löwstedt nytt anslag Det bubblar på konstmusikscenen. Festivalen Stockholm new music i februari var en publiksuccé, på flera konserter fick folk vända i dörren. De stora institutionernas satsningar på samtida musik, som Konserthusets tonsättarfestival, är inte längre evenemang för folk med fribiljetter. Den pågående Messiaenfestivalen har också lockat stor publik. Skämtet att om man trodde att någon satt bakom en på en konsert med nutida musik så led man av förföljelsemani, är för länge sedan passé. Och inte heller är det så, som det påstods för 15 20 år sedan, att de stora institutionerna lade nyskrivna stycken först eller sist, så folk kunde komma sent eller gå tidigt. Uppsvinget är ingen nyhet på kontinenten men nu har det nått Sverige. När Pärlor för svin, Gothenburg Combo, Inversion och andra konstmusikgrupper söker nya arenor och Vår idé är att göra det vi gillar och att publiken ska ha roligt. George Kentros Violinist, Pärlor för svin 0 SvD.se SvD har tidigare skrivit om Ahn Trio i ett längre reportage. svd.se sökord Ahn Trio nya former för sina spelningar får de nu publiken att återkomma. Den amerikanska stråk- och pianotrion Ahn Trio som enbart spelar nykomponerad musik, drog fulla hus även i Sverige härom året. Tonsättaren Malin Bång och poeten och ljudkonstnären Bengt-Emil Johnson fångade en fascinerad publik när de gjorde smal ljudkonst. Pianisten Martin Sturfält och hans kammarmusikkompisar fick en engagerad publik när de gjorde live ipod shuffle av ny konstmusik blandad med klassisk musik och folkmusik och folk fick vara med och gissa. Och när Moderna museet firade 50-årsjubileum knallade Radiosymfonikerna runt i museet och uppförde ett verk av Benedict Mason, och en nyfiken publik travade glatt efter. Så vad är det som har hänt? För att ta reda på det hälsar vi först på i en källare på Söder. Där hittar vi musikerna som för 14 år sedan startade bandet Pärlor för svin, en mix av klassisk kompetens och rockattityd. Då kalllades de rebeller för att de, som de säger, valde att spela för folk och göra musiken vanlig i stället för att sätta sig i någon symfoniorkester. Vi tycket det var naturligt. Vi hade ju kompisar som var tonsättare, varför skulle vi inte spela deras musik, säger violinisten George Kentros. De har envist fortsatt att söka alternativa spelplatser, prata med publiken om musiken, sätta ihop program med kortare bitar och är husband på klubben Sekt i Stockholm. Vår idé är att göra det vi gillar och att publiken ska ha roligt, fortsätter George Kentros och framhåller samtidigt att det inte handlar om att fastna i schlagerfällan utan att stadigt hålla sig i konstbegreppet. Men de har uppenbarligen lyckats med att tillfredsställa publiken, de gör succé både hemma och på turné. Att konstmusikscenen är på gång även i Sverige ser de tydligt: sedan de började har både publik, musiker och arrangörer förändrats. Det enda som inte hänger med är pengarna, det offentliga stödet. När pengarna kommer på tapeten drar de efter andan, men stopp, vi får återkomma till det. Nu ska de repetera inför kommande spelningar i Montreal och New York. Först musik av Claude Vivier, en kanadensisk tonsättare som dog 1983, 35 år gammal, Kanadas yngre svar på den franske tonsättaren Olivier Messiaen (som kan höras på Messiaenfestivalen, sista dagen i dag). Vivier är komplicerad förstår man när man hör gänget repetera, men musiken låter fri, egensinnig och vacker. En passus måste de jobba länge med. Pianisten Mårten Landströms fingrar far som lärkvingar över klaviaturen och resulterar i ett skirt vattenfall av toner. Över det slingrar George Kentros fiol, Sara Hammarströms flöjt och Mats Olofssons cello i intrikata stämmor. Vivier använder 9 REPORTAGET K 11
Om det märks att vi gillar det vi gör når vi publiken, resonerar gruppen Pärlor för svin Sara Hammarström, flöjt, George Kentros, fiol, Mårten Landström, piano och Mats Olofsson, cello. Femte bandmedlemmen är en elektronisk medspelare och längst ner till höger, metronomen som behövs för övningen ibland. Konstmusiken gör succé men grupperna efterlyser stöd också röstljud och musikernas andetag vilket ger en rörande värme. Kan vi pröva så här, om jag klingar ut tills du... De benar ut de olika insatserna. Jäkl.., mitt fel säger någon, när de med hög fart och stor munterhet kör i diket. Viktigt att hålla koll på vems fel det är, flinar de åt mitt och fotografens håll och låtsas föra bok: ett antal pinnar, en ölrunda. Nej, de skojar bara, här är det ingen jakt på fel utan samarbete. Metronomen åker fram, smäller taktfast 1-2-3-4, och de gör upp vem som ansvarar för att 9 Medlemmarna i Pärlor för svin på väg till repetition. 12 K REPORTAGET nicka in de andra så att insatser rytmiskt kommer på rätt ställe. Efter en timmes hårt slit med Vivier och sedan med Pärlespelet av Fredrik Hedelin, packar de ihop instrumenten utom flygeln som tar upp halva källaren. Mot väggen stor också ett stagepiano (elektronisk klaviatur för scenbruk). Så presenterar de sin femte bandmedlem som ska med till New York, packad i en koffert. Det är elektronisk apparatur som kan spela in, reagera i realtid och interagera med dem när de spelar. Den positiva publikutvecklingen handlar om nya generationer lyssnare, men också om att musiker på 90-talet tog saken i egna händer. Det är i det fria musiklivet det nya händer, folk som jobbar hårt för något de tror på. Sedan gäller det att institutionerna hänger på och förvaltar det som blir tradition, säger George Kentros, när de tar en paus på fiket tvärs över gatan. Sara Hammarström sätter också fingret på något annat: Konstmusik ligger i tiden. Det kan låta cyniskt men det går mode också i konst. Och det känns nu, det är inte bara att vi inte längre ifrågasätts, utan konstmusik håller på att bli inne. Det spelar också roll, menar hon, att att konstmusiken är en av de få saker i vår tid som inte är till för någons ekonomiska vinning, utan som enbart handlar om att någon behöver skapa, men inte för att tjäna pengar på dig. Sådant är en bristvara i dag.
7 Fakta Vad är vad? Konstmusik. Har olika betydelser historiskt och geografiskt. I Västeuropa började begreppet användas på 1800-talet som beteckning för något större och mer andligt än musik baserad på hantverksskickligt kunnande (en äldre definition) och bruksmusik (kyrkomusik, dansmusik mm). Har senare kommit att stå i motsats till populärmusik. Används i dag ofta om nykomponerad, noterad musik. Klassisk musik. Begrepp som etablerades för 200 år sedan när tyska amatörmusiker hävdade att viss musik kan ställas utanför tiden och därför har evigt liv. Syftar i första hand på en estetik och en musikpraxis. Verken blev standardrepertoar i västerländska konsert- och operahus liksom i musikundervisningen. Bildade en verkkanon som gett konstmusikbegreppet starkt historiserande slagsida. Extrem notbundenhet, manifesterad i synen på musiker som utförare av skapande tonsättare. När Pärlor för svin startade sitt band för 14 år sedan kallades de rebeller. Att som klassisk musiker enbart spela ny musik och som ett rockband göra spelningar på klubbar och andra lokaler med ett program av kortare låtar, snacka med publiken, häcka i en källarlokal, det var ovanligt då. De, som många andra musiker, konstaterar att det är lättare för en publik som inte är så inkörd, eller kunnig, på klassisk musik att öppna sig för det nya, även om det är musik som bjuder lite mer tuggmotstånd. Så kan det möjligen, ur de negativa konsekvenserna av att allt färre elever möter klassisk musik i skolan eller i kulturskolan, växa något positivt? funderar vi på där kring fikabordet. De negativa konsekvenserna är rimligen större, men om musikerna får komma ut i skolorna så kan åtminstone något gott följa, att ungdomar upptäcker att det finns något mer än musikindustrins utbud. Själva har Pärlor för svin märkt att många reagerar med en slags lättnad efter deras spelningar, och säger: det här var ju bra ju! Därför spelade de nästan bara femminutersbitar i början, ingen i publiken ska känna sig trängd av något de kände sig osäkra inför. Konstmusik ligger i tiden. Det kan låta cyniskt men det går mode också i konst. Och det känns nu, det är inte bara det att vi inte längre ifrågasätts, utan konstmusik håller på att bli inne. Sara Hammarström Spelar flöjt i Pärlor för svin Ett uppenbart skäl till det ökade i ntresset är också att musiken förändrats. Tonsättare och musiker tar sig andra friheter i dag än för 40-50-60 år sedan. De som säger sig inte gilla mo- dern musik syftar ofta på musik som skrevs då, som tolvtonsmusik eller and ra teoretiska konstruktioner. Men den musiken är ju gammal i dag. I ett annat hörn av stan tar vi hissen upp till en liten etta med en stor flygel och pianisten Martin Sturfält som fyller rummet växelvis med Chopin, Tjajkovskij, Messiaen och Anders Nilsson, vars pianomusik han ska spela på Konserthusets tonsättarweekend (se nästa sida). Att spela både ny och gammal musik har alltid känts naturligt. Publik reagerar ju väldigt olika. Med rätt program och kommunikation från scen kan man få uppskattning där man minst anar det, säger han och berättar om konservativa konsertbesökare i England, där han spelar mycket, som förtjust kommer fram och berättar att de gillat just det nya. Martin Sturfält söker gärna scener Det fria musiklivet kräver besked. Nyligen presenterade en grupp tonsättare och musiker ett manifest med förslag på hur offentligt stöd kan ge mer utdelning. Kammarmusik. Framförs av ett fåtal med lyssnare och musiker i nära kontakt. Musiken kan vara både gammal och modern. Avgörande är att musiken varken är helt solistisk eller symfonisk (orkester). Ingen dirigent och stämmor na är inte koriskt besatta, utan varje musiker ensam har en stämma/uppgift. Benämningen kammarkör säger heller inget om musiken som sjungs, det kan vara vad som helst. Det innebär enbart att kören är liten, 15 30 sångare. där han kommer närmare publiken. Han tror helt enkelt att olika musik, olika epoker, kräver olika konsert former; att musik och publik i dag fungerar annorlunda än på 1800-talet. Kanske, funderar han, kan man pröva friare former för att lyssna på musik, men det är en svår balansgång mellan skramlande kaffekoppar och efterlängtad tystnad. Men under Schuberts tid skramlades det säkert ibland med kaffekoppar under musiken. Förhoppningsvis, när det är tillräckligt bra, tystnar skramlet. Även Martin Sturfält reflekterar över att marginaliseringen av klassisk musik i skolan kanske bidragit att nya generationers musik fått en chans. Men framför allt är det ett problem, många får aldrig höra klassisk musik. Störst problem för konstmusiken är snedfördelningen mellan den och kommersiell musik. Han förstår inte varför kommersiell musik 9 REPORTAGET K 13
också måste dominera public service, de borde kunna ta mer risker tycker han. Så att det myllrar positivt på konstmusikscenen betyder inte att allt är rosenrött. Fortfarande kan det ibland vara lika många på scenen som i salongen. Marknadsföring behövs, det hjälper inte med aldrig så nya konsertformer (kort, långt, prat, mat), festivaler, okonventionella lokaler och konstarter som möts musik, bild- och videokonst, dans, litteratur om folk inte får veta. 9 Men, hävdar de som kämpar för de fria grupperna, här hänger inte det offentliga stödsystemet med, utan snavar på gamla gränser fastnar i genrefållor. Och pengar till marknadsföring av fin kultur betraktas fortfarande som något skumt. Musiklivet har ingen tradition av debatt, det var länge sedan ruttna tomater och manifest flög i luften när man ogillade nytt eller gammalt. Fogligheten har också bidragit till att musiken är kraftigt förfördelad jämfört med andra 14 K REPORTAGET Det fria musiklivet är som humlor, flyger fast de inte kan. Fredrik Österling Förbundssekreterare i Musikerförbundet 0 SvD.se Läs SvD-recensioner från Messiaen festivalen. svd.se sökord Messiaen konstarter, enligt ton sättaren Fredrik Österling, även förbundssekreterare i Musikerförbundet. Men nu är det fria musiklivet på krigstigen. Nyligen publicerade en grupp tonsättare och musiker ett manifest med förslag på hur befintligt offentligt stöd kan ge mer utdelning, så att exempelvis inte en framgångsrik festival som Stockholm new music behöver läggas ner, något som närmast betraktas som en skandal av det professionella musiklivet. Fredrik Österling menar att det är ett exempel på ur illa det är ställt: tonsättare och musiker lockar publik, som blir tagna och vill komma igen och så ges de inte möjlighet. Det fria musiklivet är som humlorna, flyger fast de inte kan. De gör en massa saker som de saknar resurser till, säger han. Som syn för sägen har han satt igång att komponera en opera. Om kulturpolitik. Premiär sommaren 2009. 08-13 55 24, jenny.leonardz@svd.se 7 Nya tecken för ny musik Flöjt: Andas in och öka till crescendo. Bara blåsljud, ingen bestämd ton. Stråkar: Spela på träet på stallet och få ett luftigt ljud, nudda strängen med stråken för att få mer ljud. Flatterzunge, fladdertunga, artikulation av ett tungspets-r. (För cello) Spela på stränghållaren. Piano: Skrapa snabbt och våldsamt på pianosträngarna, nedåtrörelse. Improvisera kromatiskt i halva tonsteg med upp- och neråt rörelser med båda händerna alternerande. Låst ackord med obestämda tonhöjder på tangenterna. Öka trycket på stråken tills tonen försvinner och det bara blir ett skrapljud. Spela mellan stallet och stränghållaren. Alla: Så fort som möjligt Några av instruktionerna på partituren för musikerna och deras instrument. Instruktionerna är ursprungligen på engelska.
7 Fakta foto: jurek holzer Tonsättarweekend med Anders Nilsson På torsdag startar Konserthusets tonsättarweekend. Denna gång är Anders Nilsson, nyligen aktuell med musik till Folkoperans Zarah, i fokus. Tre helt nya Nilssonverk ska spelas: Zarah sviten, en orkestersvit för Filharmonikerna med musik som bygger på musik från operan Zarah, Phonetasy för saxofonkvartetten Rollin Phones samt Ballade för engelskt horn och piano med Helén Jahren och Mar tin Sturfält, den senare är också solist i Pianokonserten och i Fem orkestrala pianostycken. Ytterligare verk är bland andra Lamento som skrevs till tio årsminnet av Estonias förlisning, två symfonier, två stråkkvartetter samt Mind the gap (den brittiska motsvarigheten till Se upp för avståndet mellan vagn och plattform ). Anders Nilsson föddes 1954. Spelade i Östan sol, västan måne på 70-talet. Studerade samtidigt piano och musikteori. På 70-talet också teatermusiker, kompositör och arran gör samt kapellmästare vid Riksteatern och Stockholms stads teater. Därefter kompositions studier på Musikhögskolan i Stockholm. Sedan 1983 tonsättare på heltid. 0 Webben Se programmet. www.konsert huset.se Anders Nilssons musik. www.andersnils soncomposer.com 0 SvD.se Martin Sturfält ligger i hårdträning för att spela Anders Nilssons musik nästa helg. Han gillar att blanda olika sorters musik och tycker det är synd att han inte (ännu) hunnit med exempelvis jazz, som han testade lite som yngre. Men som tonåring lyssnade jag bara på Queen, nu dör väl mina klassiska vänner, ha ha. 1 Webb-tv Se konstmusik från Stockholm new music med bland andra Pärlor för svin. svd.se/kulturtv 21/2, del 2 REPORTAGET K 15