Jag förstår, sa Lindén, att du inte kan bärga dig innan du får beställa in din första gröt och till den en lagom stram Bordeaux. En Saint Émilion eller en Pauillac kanske? Jag tycker att vi fortsätter diskussionerna nere på valvet, här kan vi för helvete inte sitta och torka ut, sa Götwald. Det här är väl representation som bolaget får bekosta? Naturligtvis, svarade Lindén. Jag skulle aldrig drömma om att du skulle bära hand på din plånbok. Har du någon förresten? Jag har aldrig sett någon. Pojkvaskern är fräck i mun, när jag var i din ålder fick man gå och skölja munnen med tvålvatten om man var snutig. Vad skall du ha alla dina pengar till Karl-Otto? undrade Lindén. Du kan ju inte ta dem med dig och inte ens din familj får en skärv, vad skall det då vara bra för? Inte ens din kära hustru har så hon klarar sig. Har du tänkt på att om du ger bort lite medan du fortfarande lever så får du vara med om den glädje du sprider med dina gåvor? Vad är detta för skitprat, domderade Götwald. Så länge jag har pengarna så gör de som jag säger. I fall de klarar allt lika bra ändå, struntar de väl i mig. Det gör de ju redan, inpassade Petterskog. Inte när det verkligen gäller och dessutom har jag sagt till dem att det inte är självklart att det blir något arv. 1
Dessutom hade jag tänkt hänga med ett bra tag till, så inbilla er inget. Jag är frisk som en nötkärna och vad dig beträffar Alf, så är du etter värre, för du är bara snål mot andra, aldrig dig själv. Kan vi återgå till arbetet, sa Lindén. Kan jag räkna med att herrarna har betalat in kapitalet på vårt bankkonto i nästa vecka? Det var ju fan vad det var bråttom, tjöt Götwald. Okej, sa Lindén, då bestämmer vi det. Om tre månader drar vi in på Börsen och cashar hem, sedan följer själva äventyret. Vi har en lokal på Drottninggatan som vi kan få per omgående. Därefter skall den rustas upp och göras anständig i en franchisingutstyrsel. Vi har ett samarbete med reklambyrån Kåntråll som jobbar med detta. Det blir väl dyrt som tusan, inflikade Petterskog. Vi kan ju inte spara oss in i en guldgruva, här gäller det ju att se ut som en rund miljon vad som än händer. Först Börsen och sedan nyemission inför internationellt etablissemang. Taktiken ligger fast. Hur får vi ihop kalkylerna till Börsen? undrade Götwald? Lindén sög på karamellen och svarade att han anlitat ETD, Economical Triangel Development. De kommer att producera exakt de papper som vi behöver och som stödjer det projekt som vi vill sälja. Från början till slut. 2
Hur många restauranger räknar vi i prospektet med att starta upp inom fem år? undrade Petterskog. Tretusen femhundra, kontrade Lindén. Tretusen femhundra? visslade Götwald. Så korkad kan ingen människa vara att de tror att vi skall ordna tretusen femhundra nyetableringar på fem år. Låt se, sa Petterskog, det blir två om dagen. Vi skall om fem år, world wide, dagligen servera två miljoner femhundra tusen gröträtter i olika smaker till en helt ny population som inte kan stava till FÅNTRATT. Borde vi inte sänka ambitionen något så det blir något så när trovärdigt. Inte alls, sa Lindén. Vi har noggrant studerat småspararna på Börsen och de gör inga sådana kopplingar, det vill säga sannolikhetskalkyler. De vill tjäna pengar. Stora pengar. Vi skall inte beröva dem känslan av det stora klippet, flinade han. Det famösa sällskapet gav sig iväg till lunch på Operavalvet för att dryfta gemensamma intressen. En liten sup till lunchen gjorde bara gott och därpå vankades det kaffe och avec. Samtalet fortsatte om allt mellan himmel och jord och framåt fyra var herrarna mer än runda under fötterna. Sture Lindén var redigt blaskig medan Alf Petterskog åtminstone stundtals kunde stå rakt upp. Nyktrast i umgänget var Karl-Otto som både kunde stå upp och tala sammanhängande. Men allt 3
eftersom tiden led föll han också in i skaran, halvt redlös. Framåt sjutiden gavs det middag. Rotmos med fläsklägg och två flaskor Bourgogne à tvåtusen niohundra kronor flaskan. Nu kom Graham Brygge in genom dörren, den välkände reklammakaren med byrån GÄSS. Han hälsade igenkännande på pokulörerna och slog sig ned vid samma bord. Vid en snabb överblick kunde han konstatera att vanliga gänget var samlat på stamlokuset. Här satt bland andra storbonden Günther Penning som gjort en förmögenhet på julgranar och söp tillsammans med Afrikaresenären och råmjölkens upptäckare, innovatören Cohibtimus Haugh. Här satt köpmannen Max Redd och funderade på hur han skulle skruva till framtiden. Han hade gått från tidnings- till verkstadsbranschen och hade tjänat grova pengar på egen produktutveckling typ tandlös såg för inkompetenta hantverkare. Vattenagenten Britain Streamwater i sällskap med kompanjonen Betty Stone skålade i Chablis, den tyske habile bilimportören Herman Reich, i narrativ vagitus, ältande hur han försuttit sitt tillfälle till förvärv av en begagnad Mercedes SL förtärandes Grünkohl mit Korn tillsammans med antiquariusen och bryggdebattören Gordon Knight. Vinimportören Boris Stein i sällskap av en kall pilsner, nyss hemkommen från Kuba, satt lätt tillbakalutad läsandes en Agatha Christiedeckare gömd i en originalutgåva av Karl Marx, Thesen 4
über Feuerbach, om att förändra världen. Violette de Pont, i en hörna stickandes och väntandes på en likasinnad som också dyrkade Champagne. I andra hörnan satt vinkonnässören och rouéen Sixten Morrhår och drack sitt älskade Liebfraumilch och läste Systembolagets vinlista. På ingång syntes den prominente gasten, herr direktör Fritjof Kobbe, bredbent ständigt grubblande på babord och styrbord. Precis! sa Graham Brygge, vad jag också alltid dricker till rotmos. En god röd Bourgogne. 5