Smålandstorpet som rustats från topp till tå Att få tillstånd att rusta upp ett torp som ligger i ett naturreservat är inte det lättaste. Men Veimar Samuelsson gick noggrant tillväga och tillslut sa kommunen och länsstyrelsen ja. Nästan sju år och oräkneliga arbetstimmar senare stod det nygamla torpet klart. År 1995 var Veimar och hans fru Inger ute och åkte veteranmotorcykel i norra Kronoberg, inte många mil från hemmet i Lammhult. Veimar hade fått ett tips från sin svåger om ett fint hus som var till salu nere vid sjön Rymmen. När vi kom ner till den här underbara platsen sa jag direkt till min fru: Detta köper vi! Jag blev så förtjust i läget, den gamla torpstugan, ladugården, en grund till en smedja och lite rester av en träbro. Men gården, med namnet Lilla Osbro, skulle säljas med anbudsförfarande vilket komplicerade saken. Det är ju inte helt enkelt att man ska köpa något när det är anbud. Men jag kom bra överens med den gamle bonden som ägde stället. Så det blev affär. Det g a m l a to r p e t hade stått obebott sedan 1937 och förfallit. Den förre ägaren hade visserligen påbörjat en renovering, men invändigt såg 54 4 /2009
Smedja från grunden det likadant ut som det gjort sedan 1800-talet. Skicket fascinerade Veimar, som i grunden är möbelsnickare men sedan många år driver en snickerifabrik. Eftersom platsen var så fin tänkte jag att här ska vi lägga ner lite arbete och rusta upp gården till ursprungsskick. Sedan har man ju ett fint ställe att ta med kunder till och ha lite sammankomster. Vi sa att vi skulle gå noga tillväga för samma år som vi köpte gården utnämndes området till naturreservat, och då är det lite mer komplicerat att göra en upprustning. Grunden till smedjan exempelvis låg en meter från stranden och då funderade jag på om jag kunde få bygglov på den. Träbron och strandskyddsdispensen väckte också frågor. Hur skulle detta lösas? Veimar satte sig ner och tänkte att allt detta måste göras som ett projekt. Så jag anlitade en duktig arkitekt, Sven Holmer, som tyvärr inte är i livet idag. Han har ritat många underbara saker och han tyckte det här var ett så pass roligt projekt. Så han gjorde ett förslag till mig hur vi skulle renovera upp bostadshuset. Den östra delen av huset var bara resterna kvar, men där sa jag och min fru att vi bygger en ny timrad del som ser ut som den gamla och lägger ett modernt kök och tvättmöjligheter. Så bevarar vi det gamla huset som det är. Den här miljön finns ju inte idag så det skulle vara kul att återskapa det. Bostadshuset skulle h a vädergrund och panel, yttertaket fasettslipade takpannor. Ladugården hade sedan tidigare fått ett nytt plåttak. Det var 4/2009 55
det enda som gjorts vid sedan Veimar köpte gården. Men där beslutade vi oss för att lägga på bräder på taket som det var på 1700- och 1800-talet. Men vi behöll plåttaket inunder för att huset skulle vara tätt. Smedjan ritade vi upp i timmer och fick till det på ett sådant sätt som vi trodde att den hade sett ut. När det gäller träbron så ritade vi upp en gammal modell som vi också trodde att det hade varit. Sedan bad Veimar arkitekten att göra en helhetssammanställning som sedan lämnades in till byggnadsnämnden. Projektet kallades återskapande av boende och arbetsmiljö Lilla Osbro. Hade jag bara ansökt om att få bygga en ny smedja en meter från stranden så hade det ju blivit nej direkt. För det var tveksamt från myndigheternas sida. Men de tyckte det var så intressant att de beviljade detta. Även länsstyrelsen sa ja till strandskyddsdispens för smedjan och dispens när det gällde att bygga i naturreservatet. Tillstånd att bygga bron var inte lika enkelt, men efter en omfattande miljökonsekvensutredning blev det grönt ljus även där. Veimar trodde hela tiden att han skulle få igenom projektet, men inte att det skulle ta så lång tid. Vi höll ju på nästan ett år med detta. Det blev två tjocka pärmar med utredningar och ritningar. Ve i m a r h a d e beviljats bidrag från länsstyrelsen till projektet så därför var Smålands musem involverade i arbetet för att se till att allt gick rätt till. Upprustningen beräknades ta fem år. Men det tog sex och halvt - nästan sju år innan det var färdigt. Vi tyckte det var fantastiskt kul att jobba med det här! Veimar fungerade som projektledare och anlitade duktigt yrkesfolk. Ska man göra det själv blir det för omfattande. Man ser ju på de här hemmafixarprogrammen det ser hur enkelt ut som helst. Men sätt igång sen. Det blir ju katastrof för många Men han jobbade också själv med det praktiska. Jag högg takrännor utav slanor och högg ut det på det gamla sättet. Jag jobbade också lite med timringen. Det tyckte jag var kul! Projektet blev omfattande, men Veimar gav sig sjutton på att det skulle avslutas. Det kostade både svett, möda och pengar. Men det viktigaste är att man är uthållig och går in för att kontrollera varje detalj. Idag används Lilla Osbro till bland annat representation med affärskontakter, men Veimar och Inger bor där också regelbundet under vår och sommar. Vi tycker det är så underbart läge, lugnt och skönt. När jag ligger i detta hus på natten vet jag inte vad klockan är framåt morgonen när det ljusnar. Jag hör inga bilar eller någonting, utan det råder absolut tystnad. Det är en speciell känsla det. 56 4 /2009
Smedja från grunden Så här gick Veimar tillväga Torpet Veimar använde timmer som hämtats i egen skog. Timret var angripet av barkborre och därmed redan torrt. Torpet knuttimrades och fick vädergrå panel. Snickaren Bertil Johansson i Lammhult, numera pensionär, stod för jobbet. Huset tilläggsisolerades inte i timmerdelen, men däremot i taket. Takåsarna behölls, men undertaket revs, för där var näver isolerat med sand som hade spruckit och runnit ut. Nävern och sanden togs bort och ersattes med granbrädor på ungefär samma sätt som tidigare. Sedan täcktes det med papp på översidan och fylldes med lekarkulor uppifrån och slutligen lades det gamla, men rengjorda, tegeltaket ovanpå. Vissa tegelpannor kompletterades från närområdet. Veimar använde lekarkulor för att han inte ville ha en miljö med gullfiber och sådant som kliar. Miljön skulle vara så giftfri som möjligt. Genomgående har miljövänliga produkter använts under upprustningen. På bottenplan s p ä n d e s papp över timmerväggarna som sedan tapetserades. På övervåningen behölls de synliga timmerväggarna men tvättades rena. Veimar hade tänkt behålla det gamla golvet i huset, men det var lite för mycket röta. Så han köpte golvträ från Hälsingland och lade in. Sedan oljades golvet på nedre plan och såpades på det övre. Ti l lb y g g n a d e n av to r p e t byggdes som en ryggåsstuga med tre längsgående stockar synliga inne i tillbyggnaden. Flera fönster var utbytta, men Veimar hittade ett originalfönster i köket. Det tog han 4/2009 57
med till fabriken och gjorde elva nya fönster exakt efter originalet, inklusive innanfönster. De gamla beslagen laserskars efter originalfönstret. Sedan köpte Veimar gamla fönster av bönder i trakten för att komma åt det gamla fina fönsterglaset. Dörrarna återskapades också efter de gamla dörrarna. En detalj som bevarats är den vackra konsolen som avrinningsbrädan ner mot syllen ligger på. Den kopierades på fabriken och monterades precis på det gamla sättet. För övrigt är mycket material som använts återvunnet från det gamla torpet. Smedjan Smedjan, som förr användes för att ta upp sjömalm, ritades upp i timmer på ett sådant sätt som man trodde att den sett ut tidigare. Den byggdes precis som tillbygganden av torpet som en ryggåsstuga med tre längsgående stockar synliga inne i smedjan. En blåsbälg som stått i den gamla smedjan fanns bevarad i ladugården och den står nu i den nya smedjan. När det var dags att mura upp en skorsten ville Veimar använda samma gråsten som användes förr i tiden. Det visade sig att en torpägare några kilometer bort skulle flytta sin timmerstuga. Men skorstenen ville han inte ha. Så Veimar fick köpa den och körde sedan sten i tre-fyra dagar. Avrinningsstenarna ser inte tunga ut men det tog fyra man att lyfta upp dem. Ladugården Den förre ägaren hade lagt på plåttak, men Veimar ville ha brädor som det var på 1700- och 1800-talet. Så han lade på det men plåttaket behölls inunder för att huset skulle vara tätt. Träbron Ritade upp en gammal modell som hämtats från en hembygdsbok. Den 15 meter långa bron byggdes sedan på den egna fabriken. 58 4 /2009