Möjligheter och utmaningar

Möjligheter och utmaningar Efter ett blåsigt, kylslaget och delvis regnigt Göteborg Fly-in verkar sommaren ha kommit tillbaks, åtminstone tillfälligt. Det ger oss bättre möjligheter att göra de där flygningarna vi drömde om innan vi blev piloter: en lunch i Ålborg, en dag i Visby eller kanske en helg på Bornholm. Passa på medan tillfälle ges; det tänker jag göra. Att allmänflyget i Sverige och Göteborg står inför ett antal utmaningar är väl känt av de flesta. Bränslepriset gjorde ett rejält skutt uppåt, men är på väg ner igen, om än inte till en så låg nivå som vi skulle önska. 100LL känns mindre och mindre som en rimlig väg framåt för oss, så jag ska be styrelsen ta en seriös titt på vad det skulle innebära att konvertera ett eller flera flygplan till diesel/jet A-1. Motorkunniga medlemmar får gärna hjälpa oss med det: ta kontakt med mig, bara. En annan utmaning är förstås startavgifterna. Det blir ett hårt slag, utan tvekan, men samtidigt måste vi komma ihåg att vi under många år haft tillgång till två kilometers bana och flygledning mer eller mindre gratis. Personligen tror jag att vi måste göra rätt för oss på något sätt, men de nivåer som hittills nämnts skulle så vitt vi förstår bli de högsta för någon flygklubb i Sverige. Fortsättning följer, och ni medlemmar kommer att informeras så fort det finns något mer att säga. Till sist en vädjan: trots våra ansträngningar att göra det så lätt som möjligt att vara klubbvärd så är det ärligt talat pinsamt dålig uppslutning. Boka upp en hel eller halvdag och känn hur bra det känns i samvetet. Peter Andersson ordförande Flyg över alla hinder Fly-in säsongen har precis börjat, och du är inbjuden! Oavsett om du av en händelse skulle vara bilburen eller i flygande kondition, så öppnas nu en flora av sammankomster där flygning och diverse aktiviteter kan stråla samman. Aeroklubben har nyligen (och vädret till trots) genomfört årets fly-in som är det fjärde i ordningen i obruten svit, och det finns klubbar som håller öppet med regelbundna intervaller hela sommaren så länge det är flygbart. För oss på Säve har vi nåtts av nyheten att vårt flygande åter igen drabbats av ett bakslag. Man kan undra hur många spikar i kistan som egentligen får plats. Stundtals är flygningen en underbar hobby, en frihet utöver det vanliga, men på senare tid har pengarna tagit allt mer plats i diskussionerna om privatflygets framtid. Så även denna gång. En fördyrad kostnad för var och en ger naturligtvis konsekvensen att vi inte har råd att flyga i samma utsträckning som tidigare. Den sekundära effekten kan bli att vi inte har råd att bibehålla vår flygtrim och blir därmed piloter som flyger mer sällan än tidigare och med sviktande kunskap. Det ser ut som att vi får ta till våra kreativa och företagsamma sidor för att kunna möta framtidens utmaningar. Ett bra tillfälle är att samla flera av dina klubbkamrater och gemensamt planera och genomföra resor. Det är också bra att ta med vänner och bekanta på en flygtur och dela på kostnaden. Låt inte hindren stå i vägen för alla möjligheter. Redax

FLY-IN 2011 GÖTEBORG FLY-IN 2011 GÖTEBORG FLY-IN 2011 GÖTEBORG FLY-IN 2011 GÖTEBORG FLY-IN 2011 mofly NEWSLETTER foto: Mofly Mot alla odds 2 Väderprognoserna var mycket dystra och sista stund såg helgen ut att regna bort totalt. Men vädret blev mot alla odds rätt hyfsat och det gick att genomföra Göteborg Fly-in och Barnens Flyghelg. Eller nåja... åtminstone Barnens Flyghelg. För så mycket till fly-in blev det inte. Totalt kom det endast fyra flygplan och två gyrokoptrar till Göteborg Fly in 2011, den sista helgen i maj. Och denna gång kunde verkligen arrangörerna skylla på dåligt väder. De ostadiga prognoserna gjorde att många piloter tog beslutet att stanna kvar på marken: blåst, lågt i tak och risk för nedsatt sikt. Bland de flygande gäster som väl dök upp fanns tre mindre flygplan från England som redan på lördagsförmiddagen landade på Göteborg City Airport. Engelsmännen fick sedan skjuts in till stan för att besöka Göteborg. Och när helgen var över hade de ännu inte återvänt. En vild gissning är att de fastnade på någon av stadens pubar. Värt att nämna är också de mindre vindkänsliga gyrokop- Utsikt mot plattan. Aeroklubbens stora partytält var till en början tänkt att fungera som vip-tält för gästande piloter. I stället blev det ett lämpligt skydd för några av barnfamlijerna som kom i samband med Barnens Flyghelg. foto: Mofly

GÖTEBORG FLY-IN 2011 GÖTEBORG FLY-IN 2011 GÖTEBORG FLY-IN 2011 GÖTEBORG FLY-IN 2011 GÖTEBORG F mofly NEWSLETTER trarna från Skånska gyrokopterklubben som besökte Göteborg Fly-in. En av gyrokoptrarna bjöd också på en fantastisk uppvisning på söndagen. Även om det inte blev så mycket flygande gäster blev det som vanligt ändå en mängd aktiviteter på området, mycket tack vare Aeroseum som även i år arrangerade Barnens Flyghelg samtidigt. Drygt 1 000 nyfikna stora och små kom landvägen till området. Liksom tidigare blev det barnfamiljernas och inte klubbflygets stora helg. Det bjöds bland annat på flyguppvisningar med allt från SAR-helikoptern till en Spitfire. Mest ljudlig var en J35 Draken som flög förbi sent på söndagseftermiddagen. Fast då hade nästan alla besökarna gått hem, och kvar stod en handfull Aeroklubbare och gapade i sina gula västar. Inledningsvis såg nästan hela helgen ut att regna bort. Men egentligen var det bara på lördagseftermiddagen som nederbörden lade sordin på stämningen då barnfamiljerna flydde ner i bergrummet. Trots regnet höll de entusiastiska aeroklubbarna glöden i grillen vid liv. För som vanligt var hamburgarna mycket uppskattade och de klubbmedlemmar som stod vid grillen och i köket förtjänar ett extra stort tack för sin insats. Göteborg Fly-in arrangerades av Aeroklubben för fjärde året i rad. Men i år blev det inte mycket av det. Samtidigt som man kanske ska vara ödmjuk och inse att evenemanget är helt och hållet väderberoende, kan det ändå vara klokt att reflektera framåt. Intresset för att delta som klubbvärd var svalare i år än tidigare. Kanske känner många Aeroklubbare att Göteborg Fly-in inte längre är en del av Aeroklubben? Britter i gräset. Tre mindre flygplan letade sig ända från England 3 foto: Mofly Het attraktion. Lika populära som alltid var Aeroklubbens hamburgare. foto: Mofly Aktivitetsfältet. Under hela helgen flög Ostermans helikopter de landbesökande barnfamliljerna non-stop. Några vågade också närma sig plattan där ett par av Aeroklubbens flygplan stod uppställda. foto: Mofly

mofly NEWSLETTER GÖTEBORG CITY AIRPORT: Startavgifter införs Mofly Newsletter april 2011 bakgrundsbild: Mofly Från och med nästa år lämnar Göteborg City Airport startårskortet. Då kommer en start att kosta 250 kronor. Det kan bli den största utmaningen för Aeroklubben på länge. Redan i fjol fanns mer diffusa signaler om att ledningen för Göteborg City Airport funderade i banorna att gå ur starårskortet. Och i mars i år började kom beskedet från flygplatsens vd Göran Hall att planerna hade börjat konkretiseras. Men när Mofly något senare pratade direkt med Göran Hall poängterade han det att det endast var en avsikt. Något beslut var ännu inte taget i flygplatsstyrelsen. Det var inte heller sagt att varje start skulle kosta något. Vid samtalet fick Mofly uppfattningen att Göran Hall alltmer ifrågasatte idén själv. Men så en månad senare kom beskedet: styrelsen för Göteborg City Airport hade beslutat att flygplatsen skulle lämna stårtårskortet vid årsskiftet. Då kommer varje start att kosta 250 kronor för de Cessna- och Piperflygplan som Aeroklubben flyger. För samma pris kan man göra upp till fem studs och gå. I en gemensam skrivelse från Aeroklubben och Chalmers flygklubb har man vädjat till flygplatsstyrelsen Stämningen både bubblande och avslagen att vara kvar i startårskortet. Bland annat framförs argumentet att Göteborg City Airport ska tjäna både stort och litet flyg och att höga startavgifter skulle ta bort småflyget. Något svar på skrivelsen har ännu inte kommit. Stämningen i Aeroklubben tycks för närvarande vara både bubblande och avslagen. Tongångarna i styrelsen är väldigt upprörda, men medlemmarna är mer sansade, säger Aeroklubbens ordförande Peter Andersson. Det finns också de i klubben som tror att flygplatsen vill jaga bort oss. Men det tror inte jag. Just nu pågår ett arbete i styrelsen för att presentera några alternativa förslag för flygplatsledningen. Peter Andersson ser inte heller någon praktisk möjlighet att klubben flyttar till någon annan plats. Hur startavgifterna påverkar klubben är ovisst. Men klart är att de lär bli den största utmaningen för klubben på mycket länge. i horisonten Eslöv har blivit hårdare Eslövs flygplats (ESME) i Skåne har nyligen fått en asfaltsbana. Den nya banan är 800 meter lång och ersätter det ena av grässtråken. Det betyder jättemycket för oss. Tidigare har vi inte kunnat flyga på vintern om det inte har varit fruset, säger Lars Magnusson, ordförande i Eslövs Flygklubb. Arlanda söker nytt miljötillstånd Swedavia har lämnat in en ansökan om ett nytt miljötillstånd för Stockholm-Arlanda flygplats. I ansökan vill flygplatsen har möjlighet till 350 000 flygrörelser per år, samt 10 000 helikopterrörelser. Det är en marginell sänkning från dagens 372 100 rörelser per år. Antalet flygrörelser utgör en mycket liten del av den totala miljö prövningen. Malmö Aviation byter plan Flygbolaget Malmö Aviation avser att år 2013 att byta ut sina fyrmotoriga Avrojet-flygplan mot fem stycken Bombardier CS 100 fem Bombardier CS 300, rapporterar nyhetssajten Flygtorget. Samhällstjänst för laserattack En 21-åring från Göteborg har dömts till samhälstjänst för bland annat luftfartssabotage efter att ha belyst en polishelikopter med grön laser. Händelsen inträffade i Västra Frölunda i februari förra året. Problemen med grön laser mot piloter har ökat på senare år. 4

mofly NEWSLETTER Ökade krav på brandflyget foto: Mofly Brandsäsongen 2011 har startat. Liksom förra året är det Frivilliga flygkåren som administrerar brandflygövervakningen. Men i år har kraven ökat både på piloter och flygplan. Varannan dag under sommaren fram till 31 augusti är Aeroklubben redo att göra övervakningsturer då brandrisken är hög. Syftet är att snabbt upptäcka bränder i skog och mark. Från luften är det också lättare att vägleda räddningstjänsten. I synnerhet i besvärligare terräng. Liksom förra året är det Frivilliga Flygkåren, FFK som ansvarar för brandflygövervakningen i Västra Götaland. Aeroklubben och Chalmers flygklubb utför varannan dag flygningarna på den slinga som utgår från Göteborg. Men själva flygningen sker hela tiden i FFK:s regi. I år har kraven på både piloter och flygplan höjts. För att vara pilot krävs numera minst 200 timmar i loggboken. Tidigare räckte det med 100 timmar. I praktiken har detta inte spelat så stor roll eftersom de flesta rutinerade brandflygpiloter redan har tillräckligt många flygtimmar på nacken. Mer besvärligt är kan det ökade kravet på flygplansservice bli. Eftersom brandflygövervakningen numera räknas som bruksflyg har Transportstyrelsen grundkravet att flygplanen ska vara servade i en så kallad JAR-145-verkstad. Det enda av Aeroklubbens sex flygplan som uppfyller detta krav är Säsongen pågår i år till 31 augusti Cessnan SE-LVB. Dock kan man, åtminstone den här sommaren, göra avsteg från detta krav under vissa förutsätningar. FFK har tolkat det så att förutsatt att flygplanen servas av en så kallad 66-mekaniker som efter varje service rapporterar sina åtgärder, så har man upfyllt dispenskraven. Aeroklubbens övriga fem flygplan uppfyller detta krav så att samtliga flygplan kan användas för brandflygövervakningen. Från och med den här sommaren är det aeroklubbsmedlemmen Pontus Boman som ansvarar för brandflygövervakningen, men i en övergångsfas får han stöttning av Bertil Planvall som har mångårig erfarenhet på detta område. Storm över Varberg Varbergs flygklubb har under våren upplevt en tung period. I lokalpressen har man anklagats för omfattande svartflyg. Varbergs Flygklubb har i en artikelserie i den lokala tidningen Hallands Nyheter anklagats för att bedriva organiserade svartflygningar. Hallands Nyheter har hänvisat till anonyma källor. Varbergs flygklubbs ordförande Ingolf Johnsson har hamnat i fokus i tidningen och upplevt uppståndelsen som mycket jobbig. Det är rena påhopp egentligen, säger han och tillbakavisar samtidigt alla påståenden om svartflygningar. I en annan artikel har det antytts att evenemanget Wheels and Wings skulle vara en kassako som gjort att klubben har kunnat bygga upp sin fina flygflotta. Påståendet har i artikeln tillbakavisats av klubbens kassör. Samtidigt drar den planerade asfalteringen ut på tiden. Ärendet ligger sedan ett halvår hos kommunens Miljö och hälsa. Vi har fått indikationer på att det finns intressenter som vill ha bort oss från flygfältet, säger Ingolf Johnsson. Enligt honom vill några krafter hellre använda den attraktiva marken till bostäder, och att det kan vara en anledning till att asfalteringsarbetet försinkas. I dag vågar Ingolf Johnsson inte sia om när asfalteringen äger rum. 5

mofly NEWSLETTER Aeroklubbare i F KUS Brun genom rutan? foto: Privat Magnus Falck Egenföretagare / IT-konsult. Medlem i Aeroklubben sedan 2003. Bor på Saltholmen i Göteborg. Tog certifikat? År 2005. Flygrelaterade åtaganden? Jag är CRI i Aeroklubben samt pilot, företagsledare, ekonomi- och markchef i Västkustflyg AB. Utöver detta är jag med i flyginsatsgruppen i FFK. Vilka behörigheter innehar du? CPL med ATPL-teori, IR och CRI. Därför började jag flyga Min fru Helena är trafikflygare. Dessutom är svärfar privatflygare med eget flygplan och fält (ESUO) Vilka flygklubbar har du tillhört? Aeroklubben i Göteborg, Gräftåvallens Flygklubb, FFK:s Flygklubb samt FK Viktor Gustav. Flygminne från Aeroklubben? Att flyga med aeroklubbare är alltid trevligt. Första norrlandsturnén med kursaren Hasse Hellström och ett sprillans nytt PPL gav mersmak. Flygdröm? Jag skulle gärna bli delägare i en potent resemaskin och resa runt med familjen. Mitt bästa flygtips Flygning i Europa är trevligt. En flygdag jag minns särskilt är när vi startade i Rimini (LIPR), fikade/ tankade i Firenze (LIRQ), lunchade på Rivieran i Cannes (LFMD) och avslutade med en god middag i Lyon (LFLY). Hur bra UV-skydd har vi i flygplanen? Och hur påverkar flyghöjden solbrännan? Mofly gräver i solbrännefrågan inför sommaren. Kanske har en och annan pilot noterat lite extra färg i ansiktet efter dagens flygtur. Att vi inte blir solbrända genom en bilruta är ju allmänt känt. Men frågan är hur bra skydd mot UVstrålning plastrutorna i våra flygplan ger. En faktor som påverkar ytterligare är att UVstrålningen är högre på högre höjder. Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten ökar UVstrålningen med ungefär 4 procent för varje 1 000 fots höjdökning På 5 000 fot har således UV-strålningen stigit med 20 procent. Flyger vi dessutom on-top, ovan molnen, kan man anta att UV-strålningen är ännu starkare. Molnen nedanför kan antas reflektera tillbaka strålarna så att ökningen blir ännu mer påtaglig. Så Visst finns det en ökad strålning utanför flygplanet. Men hur ser det ut inuti? Enligt uppgifter från flygtekniker är flygplansrutorna i våra Cessnaoch Piperflygplan inte laminerade med något speciellt strålskydd. De? MOFLY FUNDERAR är tillverkade i vanlig akrylplast, det vill säga plexiglas. Tjockleken är lite olika beroende på flygplansmodell. Exempelvis är frontrutan på en Cessna 7 8 millimeter tjock. Kan vi bli bruna genom rutan? Troligtvis inte. På Strålsäkerhetsmyndigheten tror man att rutorna bör ge ett alltför bra skydd mot UVstrålning. Johan Gulliksson, utredare på avdelningen för strålskydd menar att plasten stoppar i princip all UVBstrålning och förmodligen den mesta UVA-strålningen. Och för att vi ska bli bruna krävs en kombination av både UVA- och UVB-strålning. Johan Gulliksson betonar dock att han inte känner till de exakta genomsläppsvärdena för just våra flygplansrutor, men för honom låter det inte troligt att vi skulle bli solbrända under flygturen. Märker vi ändå att vi fått lite färg är det sannolikt inte tiden i luften det beror på. Troligtvis är fikastunden utanför klubbhuset betydligt mer avgörande. foto: Hasse Hellström 6

mofly NEWSLETTER 40 år i Aeroklubbens tjänst foto: Mofly I sommar slutar Jan-Olof Wikström som utbildningsansvarig i Aeroklubben. Hans 40 år i klubben har guldkantats av olika förtroendeuppdrag. Men trots att han vill varva ner kommer han ändå fortsätta hålla sig i luften. Jan-Olof Wikström, 71, växte upp i Tranås i Småland. Så småningom började han sin militära bana i Linköping och via en flytt till Norrtälje hamnade han så på luftvärnsregementet LV6 på Kviberg utanför Göteborg. Flygintresset hade han tidigt: Redan som 16-åring sökte jag till fältflygarelev, men jag höll inte riktigt måttet. Något militärt flygande blev det inte, men under en period med växeltjänstgöring i flygvapnet fick han åka med i Lansen som navigatör på F17 i Blekinge. Jag hade också kolleger som blev helikopterförare. Då tänkte jag vad sjutton då måste jag också börja flyga och den 23 mars 1971 tog jag min första lektion i Aeroklubben på Torslanda. Flygläraren hette Bertil Brunnnerup. PORTRÄTTET Hur upplevde du den första lektionen? Det var så att jag fortsatte... Beskriv känslan. Nej, det kan jag nog inte beskriva. Det är känsla bara. Det var väl miljön på något sätt. På midsommardagen 1971 flög han upp för flygarlegenden Kurt Clausson, och i dag har Jan-Olof skrapat ihop omkring 1000 timmar i loggboken. Om du jämför dagens flygutbildning med när du själv tog certifikat, vad har förändrats? Mycket är till det bättre. Jag tror inte orden briefing och debriefing var uppfunna på den tiden. Hade man inte dragit ut maskinen tills flygläraren kom fick man sig en avhyvling. Övningarna gicks igenom under uttaxningen. Säkerhetsmässigt är det också mycket bättre. Man gjorde inte så mycket lastberäkningar då. Räckte bränslet så gjorde det, om man ska raljera. Klubbengagemanget tilltog och 1985 blev Jan-Olof ordförande i Aeroklubben. Han satt på posten ända fram till 2001 och är därmed den som suttit längst, om man bortser från landshövdingen Oscar von Sydow som var klubbens förste ordförande vid starten 1918. Tiden som klubbordförande har gett många minnen: Roliga minnen är flygdagarna vi hade. I synnerhet de som gick med vinst. Det var också roligt att köpa flygplan, för när det kom nya 7

,, mofly NEWSLETTER kärror så flögs det mycket. Både stora och små ämnen har historiskt diskuterats i klubben som Jan-Olof varit engagerad: En het fråga gällde registreringsbeteckningen på Både stora och små ett nytt flygplan. Ett första ämnen har förslag man fick var SEhistoriskt LMA Selma, men då det diskuterats. SE-LMZ. redan fanns SE-IMA och SE-KMA på flygplatsen ville flera ha någon annan registreringsbeteckning för att undvika missförstånd vid nedkortade anropssignaler. Jan-Olof försökte då lobba för att få SE-LYX som han tyckte var lagom flärdfullt. Visserligen fanns det redan SE-GYX och SE-DYX på flygplatsen, men de mest kritiska rösterna ifrågasatte om inte Aeroklubben stack ut hakan för mycket genom att skaffa SE-LYX. Jan-Olof förlorade striden kring LYX-frågan och slutligen fick flygplanet heta I slutet av 1990-talet kom det nya JAR-systemet som ingen riktigt ville ta tag i eftersom hela utbildningsplanen behövdes skrivas om.. Jan-Olof gled in på uppdraget och det var så han kom att bli utbildningsansvarig. Den funktionen har han haft i Aeroklubben fram till i dag. Men i april nästa år kommer ytterligare ett nytt regelverk. Då är det bättre om någon annan som sätter sig in i det här och lär sig det och gör det från grunden. Därför lämnar Jan-Olof i sommar över utbildningsansvaret till flyginstruktören Anette Wedin. Men bara för Jan-Olof nu slutar med alla formella uppdrag tänker han knappast lägga certet på hyllan. Han kommer att fortsätta ge sig upp i luften så länge han själv vill och flygläkaren tillåter. Även som CRI. ljusblå : pms 2995 mörkblå : pms 3005 info från flygledningen Hej alla i lufthavet! Då har vi lärt oss namnet på en vulkan till; Grimsvötn och på flygledningen på Landvetter ställde vi oss alla frågan hur länge det skulle hålla på den här gången. Lyckligtvis blåste vindarna åt rätt håll och vulkanen slutade spruta ut aska ganska snart. Landvetter och Göteborg TMA:et hade hög koncentration av aska under cirka sex timmar, vilket påverkade flygtrafiken med 10 15 inställda flyg. Men nu är det sommar och flyget opererar normalt igen. Med sommarsäsongen kommer också semesterperioden då det är ont om folk. Jag vill åter igen påminna om att använda ARO-webben då briefing är högt belastade med färdplaner under sommmarsäsongen. Ibland flyger ni mellan Säve CTR och Landvetter CTR och passerar skjutområdet Sisjön R62. För att få korsa ett skjutområde krävs tillstånd och eftersom R62 Sisjön geografiskt befinner sig i Göteborg TMA är Göteborg TMA tillståndsgivare. Om ni vill korsa R62 Sisjön, så ropa upp Göteborg TMA och begär tillstånd för att korsa skjutområdet. Säve kan alltså inte ge detta tillstånd utan bara informera om det är aktivt eller inte. Om ni har hört några nya trevliga klareringar till IFR-flyget på Säve beror det på att Säve har fått nya SID:ar och STAR:ar som bygger på P-RNAV (Precision Area Navigation). P-RNAV är ett satellit baserat navigeringssystem med en nautisk mils noggrannhet. Emellanåt får jag frågan hur ni (luftfartyget) presenteras på ra- darskärmen. Om ni har lämnat in en färdplan tilldelar radarsystemet i Göteborg TMA en specifik kod. På våra skärmar (Göteborg TMC) visas ni då direkt med anropssignal. Ni behöver alltså inte ange transponderkod när ni ropar upp Göteborg TMA. Detta gäller dock bara lokalt när ni flyger ESGP-TMA-ESGP. Om ni däremot flyger till exempelvis Trollhättan har de inte samma system utan där behöver ni ange koden. Ni är alltid välkomna upp i TMA:et efter erhållen klarering och om trafiken medger det, oavsett om ni har en kod eller inte. Hoppas ni får en riktigt härlig sommar med bra flygväder! Glöm inte klareringen! Catrine Andersson, LFV 8

mofly NEWSLETTER IVAN BERÄTTAR FLYGVERKSTADEN I MAJORNA Flygplan mitt på gården Flygverksamheten i Göteborg var under efterkrigstiden inte enbart belägen på Hisingen. I stadsdelen Majorna fanns också en flygmekaniker utbildning. P å initiativ av flygvapnet startades år 1944 Flygmekanikerskolan i Majorna i hörnet av Allmänna vägen och av Ivan Hedin Kommendörsgatan. Den eftertraktade utbildningen var tvåårig och det var många sökanden. Man kunde söka till denna utbildning direkt efter folkskolan. något annorlunda stadsbild med en rad olika flygplantyper som efter hand parkerades på skolgården. Den sista var en Saab J21. Teorisalen låg i en nu riven träbyggnad inne på gården en byggnad som också hyste vaktmästarbostaden. Byggnaden vari den praktiska utbildningen bedrevs finns däremot kvar. Det är det ännu befintliga hörnhuset som ursprungligen byggdes 1862 av repslagareförman Åhmansson som använde huset som bostad och handelsbod. Skolan gav en en utmärkt grund för fortsatt karriär och många elever återfanns i mark- och flygtjänst, både militärt och civilt. En för oss äldre flygare känd profil är Inge Stahre som tillhörde den första kullen elever. Inge avancerade från tekniker till fältflygare och slutligen flygledare. Flygmekanikerskolan gav B4 Hawker Hart. Uppställd på gården i Majorna. Bild från Region- och stadsarkivet i Göteborg År 1951 ändrade flygvapnet sin utbildningsgång för flygmekaniker och skolan ombildades till yrkesskola för motormekaniker en verksamhet som pågick åtminstone till 1965 enligt de arkivhandlingar jag hittat. Jag gick själv i Huset på Allmänna vägen i Majorna där den denna skola 1954 Verkstaden. praktiska utbildningen för flygmekanikerna ägde rum. Nu pla1956 och började då neras det att byggas hyresrätter i kvarteret. foto: Ivan Hedin jag var 14,5 år gammal. Då fanns det fortfarande rester avancerad inverterad V12 med direktinsprutning avsedd för tyska flygplan kvar av flygverksamheten. Vi fick inledningsvis plocka isär men kom även att sitta det svenska Daimler-Benz DB 605-motorer som flygvapnets jaktflygplan Saab J21. skulle skrotas. Motorn var en mycket 9

mofly NEWSLETTER info från styrelsen,, mest betraktas som en onödig och miljöstörande verksamhet. I Stockholm med omnejd är situationen som bekant ännu värre, där har allmänflyget i det närmaste helt trängts ut. Allmänflyget stretar i motvind och i den allmänna opinionen har vi ingen plats. Styrelsens mötesschema har blivit lite förskjutet på grund av nationaldagen eftersom vi normalt träffas första måndagen varje månad. Därför har det bara hållits ett styrelsemöte sedan det förra numret av Mofly kom ut. Vid detta möte hade vi ännu inte nåtts av beskedet från flygplatsledningen att man har beslutat införa startavgift på Säve. Detta beslut och dess konsekvenser för klubben är nu en av de stora utmaningarna för styrelsen. Visserligen har kostnaderna stigit i flera år nu och det brukar påpekas att klubbens plan ändå flygs minst lika mycket nu som för fem eller tio år sedan, men vi vet ju inte hur det kunde ha varit. Antalet PPL-innehavare minskar ju också för varje år. Allmänflyget stretar i motvind och i den allmänna opinionen har vi ingen plats. Det är svårt att skapa opinion för något som är så okänt för gemene man och som Vi har också fått se en rejäl ökning av bensinpriset den senaste tiden vilket har tvingat oss att höja timpriset. Priset på bränsle styrs ju av faktorer långt bortom våra möjligheter till påverkan men det svider ändå. Bortsett från dessa hot finns det alltid en hel del större och mindre frågor för styrelsen att ta tag i. Klubbens ekonomi och tillståndet för våra flygplan hör till de stående punkterna på dagordningen, liksom rapporter från alla arbetsgrupperna. På det senaste mötet talade vi också om grinden ut mot airside som har krånglat under vintern, skylten på klubbhuset som skadades i stormen i höstas och de krånglande hangarportarna. Dessutom informerade vi oss om Västkustflyg och om FFK:s bruksflyg. En hel del tid ägnades åt frågan varför så få medlemmar är beredda att ställa upp och bemanna klubblokalen en dag under Mariannes semester och även på helgerna. På många flygklubbar verkar det vara självklart att det ska finnas någon ansvarig i klubbhuset under helgerna men på Aeroklubben tycks en annan tradition råda. Sedan sist har klubbens årsmöte hållits där 37 medlemmar mötte upp. mötesförhandlingarna var snabbt avklarade och därefter vidtog trevlig samvaro med mycket flygprat. Henrik Gildebrand, sekreterare Nya klubbmedlemmar Mofly hälsar följande nyblivna aeroklubbare välkomna till klubben : Peter Fredriksson elev Måns Theorin elev Christian Alehall elev Grattis : PPL : Robert Johansson 2011-04 - 20 Tommy Mogren 2011-05 - 30 Johannes Berglin 2011-06-03 Sommarvärd? Sugen på en dag i klubb stugan i sommar? Anmäl dig som klubbvärd. Nästa kommer torsdagen den 18 augusti finns att ladda ner från Aeroklubbens webbplats 10

Redaktionen Ansvarig utgivare : Peter Andersson Utgivningsort : Göteborg 2011 Redaktionen består av : Fredrik Edlund fredrik.edlund@telia.com 0703-71 46 33 Albert Nummelin albert.nummelin@gmail.com 0739-72 87 65 Carl - Johan Sundberg cjsundberg@hotmail.com 031-92 61 00 Redaktionen tar tacksamt emot bidrag och material till Mofly till någon av ovanstående adresser eller till mofly@aeroklubben.se Mofly Newsletter ges ut av: Aeroklubben i Göteborg Säve Flygplatsväg 32 423 73 Säve Telefon 031-92 61 00 pg 24 06 12-2 bg 508-00 15 www.aeroklubben.se mofly@aeroklubben.se