TUMLARE. (Phocoena phocoena)

ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR TUMLARE (Phocoena phocoena) Åtgärdsprogram maj 2003

Åtgärdsprogram för tumlare (Phocoena phocoena) Programmet har upprättats av Ulf Lindahl, Håkan Westerberg, båda Fiskeriverket, och Christina Rappe, Naturvårdsverket Åtgärdsprogram nr 27 Gäller 2002-2005

BESTÄLLNINGAR Ordertelefon: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen Box 110 93 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln NATURVÅRDSVERKET Tel: 08-698 10 00 (växel) E-post: upplysningar@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket,106 48 Stockholm ISBN 91-620-8123-3 pdf Elektronisk publikation Naturvårdsverket 2003 Foto: Florian Graner, NPL/Naturbild Karta: Fiskeriverket

Innehållsförteckning INLEDNING 4 UTBREDNING OCH STATUS 4 BIOLOGI OCH EKOLOGI 6 UTVECKLING OCH PROBLEMBESKRIVNING 6 GENOMFÖRDA INSATSER SAMT FORSKNING OCH UTVECKLING_ 10 RIKTLINJER FÖR FÖRVALTNINGEN 12 KORT- OCH LÅNGSIKTIGA MÅL 13 Kortsiktiga mål 13 Långsiktiga mål 14 KUNSKAPSBEHOV 14 ÅTGÄRDER 16 RESURSBEHOV OCH ANSVAR 17 UTVÄRDERING 18 RAPPORTERING 18 REFERENSER 18 3

INLEDNING Detta åtgärdsprogram har upprättats av Fiskeriverket och Naturvårdsverket i syfte att bevara livskraftiga bestånd av tumlare i svenska vatten. Programmet innehåller åtgärder mot specifika mål för de närmaste tre åren, varefter en utvärdering och revision bör göras. Åtgärdsprogrammet omfattar ett antal forsknings- och inventeringsprojekt, vilka kommer att få betydelse för dess fortsatta implementering. UTBREDNING OCH STATUS Tumlarens utbredning begränsar sig till norra halvklotet, med populationer i Atlanten, Stilla Havet och Svarta Havet. I Europa förekommer den längs hela Atlantkusten, inklusive vattnen runt Island. Den östatlantiska populationen i Nordsjön, Engelska Kanalen, vattnen söder om Irland, samt Kattegatt och Skagerrak uppskattades 1994 till totalt ca. 350 000 djur sommartid (Hammond et al. 2002). Svarta områden: tumlarens kända huvudsakliga utbredning. Grå områden: tillfällig, perifer eller trolig utbredning. Kartan är omgjord efter IUCN 1991. Med ledning av den populationstäthet som nämnda studie fann i Kattegatt och Skagerrak har man beräknat beståndet inom den svenska ekonomiska zonen på västkusten till cirka 4

9 000 djur (Berggren och Carlström 1999). Troligen flyttar större delen av detta bestånd säsongvis, och uppehåller sig i Nordsjön under den kallare delen av året (Berggren och Arrhenius 1995a). Uppgifterna om tumlarnas antal och utbredning i Östersjön är betydligt mer osäkra. Efter en flyginventering utförd sommaren 1995 uppskattades beståndet av tumlare i ett 43.000 km 2 stort område i södra östersjön till ca. 600 djur (95 % konfidensintervall = 200-3300) (Hiby och Lovell 1996). Området omfattar ungefär ICES-områdena 24 och 25, men exkluderar en 22 km bred zon längs Polens kust. Tumlare siktas numera endast sporadiskt i Bottenhavet och norra Östersjön. Mot bakgrund av tillgänglig kunskap om numerär, reproduktionsförmåga och kända hot betraktas tumlaren som sårbar i svenska vatten (Gärdenfors 2000). Uppdelning på isolerade populationer För att på ett adekvat sätt kunna förvalta tumlarna i svenska vatten krävs en god uppfattning om eventuell uppdelning på olika underpopulationer och graden av migration eller genetisk differentiering mellan dessa. Skälet är att om vandringarna är begränsade kan lokala populationer i mer utsatta områden utrotas trots att den genomsnittliga dödligheten för den totala populationen inte utgör något hot. Detta leder till att artens livsutrymme minskar, vilket gör den känsligare för miljöstöningar. Om en lokal population varit isolerad en längre tid kan den dessutom ha utvecklat genetiskt betingade särdrag, som en anpassning till den lokala miljön. Genetisk diversitet mellan populationer, såväl som mellan individer, har stor betydelse för en arts förmåga att överleva och anpassa sig till en föränderlig miljö. Vissa studier av morfologiska och genetiska skillnader har tolkas som att Östersjöns tumlare har ett mycket begränsat utbyte med näraliggande populationer. (Börjesson och Berggren 1997, Wang och Berggren 1997), medan andra studier ej har funnit belägg för denna hypotes (Kinze 1985, Andersen et al. 2001). Satellitsändarförsedda tumlare har visat att det förekommer ett visst utbyte mellan danska inre farvatten och Östersjön (Teilmann et al 2003 ). En tillämpning av försiktighetsprincipen är antagandet att migrationen mellan de olika bestånden är liten och att en hög dödlighet bland tumlarna i Östersjön troligen ej i nämnvärd utsträckning kompenseras genom invandring, vilket medför att Östersjöns tumlare måste förvaltas som en separat population. Genetiska studier tyder på att tumlarna i Kattegatt är isolerade från populationen i Skagerrak (Andersen et al. 2001), medan satellitspårning av märkta tumlare har visat på ett visst utbyte av individer mellan de båda områdena (Larsen et al. 2000). Oavsett graden av isolering mellan tumlarna i Skagerrak och Kattegatt, så finns det tills vidare inga tecken som tyder på att någon av populationerna skulle vara mera sårbar än den andra. Därför finns det ännu ingen anledning att göra skillnad vid prioriteringar av åtgärder mellan dessa båda områden i åtgärdsprogrammet. 5

BIOLOGI OCH EKOLOGI Tumlaren är den enda valart som regelbundet förekommer i alla svenska vatten. Den är en av de minsta tandvalarna med en längd av ca. 1,5 m och en vikt på ca 50 kg. I hela sitt utbredningsområde är tumlaren huvudsakligen begränsad till kustnära vatten. Hannar och unga djur vandrar ofta över långa sträckor men honorna, framförallt honor med ungar, är mer stationära under sommarhalvåret (Teilman 2000). Oftast finner man tumlare ensamma eller i små grupper. Tumlaren kan leva i 23 år eller längre, men studier av tumlare i danska vatten tyder på att mindre än 5 % av djuren blir mer än 12 år gamla (Lockyer and Kinze in press). I svenska vatten saknar tumlaren naturliga predatorer. Honan blir könsmogen vid 3-4 års ålder, och föder i allmänhet en kalv varje eller vartannat år under sommaren efter 10-11 månaders dräktighet. Troligen diar kalven i minst 8 månader, varefter den gradvis övergår till en blandad fiskdiet. På grund av hög dödlighet bland nyfödda kalvar och juveniler tror man att den maximala årliga tillväxten av en tumlarpopulation kan vara så låg som 4 % (IWC-ASCOBANS 2000). Tumlaren föredrar fisk med en storlek på upp till 20-25 cm, vilken sväljes hel. Tumlaren orienterar sig och söker föda med ekolod, vilket innebär att den sänder ut snabba serier av högfrekventa ljudpulser och tolkar det eko som uppstår då ljudet reflekteras mot föremål med en annan densitet än vattnets (Amundin 1991). Analyser av maginnehåll hos bifångade tumlare tyder på att de anpassar sin diet efter vilka fiskar som är vanligast inom varje område. Den vanligaste födan i Östersjön är sill och skarpsill, men även andra arter, som torsk, gobider(smörbultar m.fl.) och annan bottenlevande fisk ingår i dieten (Lindroth 1962). I Skagerrak och Kattegatt domineras dieten av sill, torskfiskar och gobider och lokalt även pirål. (Lockyer and Andreasen in press; Börjesson et al in press). Observationer på tumlare i fångenskap har visat ett typiskt födosöksbeteende då den orienterar sig vertikalt med nosen nedåt och använder sitt ekolod för att finna fisk som gömmer sig på botten s.k. bottom grubbing (EPIC 2001). Vid födosök kan tumlaren dyka till minst 226 m (Westgate et al. 1995). UTVECKLING OCH PROBLEMBESKRIVNING Tumlaren förekom allmänt såväl på Västkusten som i Östersjön fram till tiden för andra världskriget, då svåra isvintrar i kombination med jakt (Kinze 1995) decimerade populationen i Östersjön. Även om det saknas tillförlitliga populationsskattningar tror man att tumlaren har varit på stark tillbakagång i samtliga svenska vatten sedan sextiotalet (Berggren och Arrhenius 1995a). Orsaken till tillbakagången är oklar, men troligen rör det sig om en kombination av olika faktorer. Oavsiktliga bifångster inom fisket pekas ofta ut som det allvarligaste hotet mot tumlarna. Dessutom kan miljögifter, störning från båttrafik, sjukdomar, parasitangrepp och brist på föda ha haft negativa effekter. Beräkningar baserade på rapporter från personal på färjor och från kustbevakningen under perioden 1950 till 1990 tyder på att antalet observerade tumlare har minskat till mindre än 1 % av ursprungsnivån i Östersjön och till 10-25 % på västkusten under denna 6

period. (Berggren och Arrhenius 1995b). Detta är dock mycket osäkra siffror. Historiska data från Nordsjön saknas, men den nuvarande populationen på ca 350.000 i Nordsjön och angränsande vatten (Hammond et al. in press) kan inte rimligen ha genomgått en decimering jämförbar med den i Östersjön. Bifångst i fisket Det ökade fisket under efterkrigstiden, med snabbare, effektivare och mer sjödugliga fartyg, samt införandet av slitstarka nylonnät har medfört att ett stort antal tumlare drunknar i fisknät varje år. Studier har visat att tumlare har svårt att upptäcka ett fisknät innan det är för sent (Teilmann 2000). Emellertid är det mestadels unga individer som drunknar i fisknät (Lockyer and Kinze in press), så man förmodar att äldre djur antingen har lärt sig att undvika nät eller av andra orsaker beter sig på ett sätt som minskar risken att fastna i dem. Det danska fisket med garn i Nordsjön fångade ca 6.800 tumlare per år mellan 1994 och 1998 (Vinther 1999). I motsats till delfiner har man inte observerat att tumlare söker sig till trålar för att ta fisk, och det finns inga publicerade rapporter om att trålfisket skulle utgöra ett problem för tumlarna. Tumlaren är sedan 1973 fredad i svenska vatten. Den tillhör statens vilt enligt 33 i Jaktförordningen (1987:905) och bifångster ska rapporteras till myndigheterna enligt 36. Internationella erfarenheter visar att egenrapportering av bifångster normalt är ofullständig. För att få en realistisk uppfattning om bifångstens omfattning krävs därför en insats av oberoende observatörer. Den mest omfattande studie som gjorts av bifångster av tumlare inom det svenska fisket utfördes 1995 och 1996-97 (Carlström och Berggren 1996, Berggren och Carlström 1999). Bifångster inom garnfisket efter torsk och bleka i Kattegatt och Skagerrak undersöktes med hjälp av observatörer som följde med på fiskebåtarna. Med ledning av dessa observationer beräknades den totala årliga bifångsten inom det undersökta fisket till 164 djur, vilket motsvarar 1,9 % av andelen tumlare i svensk ekonomisk zon enligt skattningen från 1994. I Kattegatt och Skagerrak bedrivs dessutom fiske efter ett flertal andra arter utöver torsk och bleka, med olika metoder och skilda typer av garn. Flera av dessa fisken har kända bifångster av tumlare (Berggren 1994). Loggboksdata rapporterade från yrkesfiskare till Fiskeriverket kan användas för att beräkna omfattningen av fisket (fiskeansträngningen, nedan uttryckt som nätkilometer*dygn) i det aktuella området. Det svenska fisket efter torsk och bleka utgjorde i genomsnitt 20 % av det totala svenska garnfisket i området under den tid studien genomfördes. Det finns därför anledning att anta att den totala bifångsten under den aktuella perioden var större än 1,9 % av tumlarpopulationen. Emellertid har det svenska fisket med garn efter torsk och bleka på Västkusten minskat med 58 % mellan 1997 och 2000 på grund av den dramatiska minskningen av torskbeståndet. Det totala svenska yrkesmässiga fisket med garn minskade med 46 % på Västkusten under samma period. Fritidsfisket svarar troligen för en betydande del av det totala fisket med garn, men det finns inga uppgifter om dess omfattning. 7

Garnfisket har med säkerhet bidragit till den dramatiska nedgången av antalet tumlare i Östersjön under senare delen av 1900-talet. Vid en undersökning av maginnehållet i tumlare tagna som bifångst inom fisket under 1960-6l samlades 50 tumlare in från svenska fiskare i Östersjön under loppet av ett år (Lindroth 1962). På grund av den numera mycket låga individtätheten är undersökningar av populationens storlek och bifångstens omfattning mycket kostsamma för att ge säkra resultat. Bifångstrapporter insända av fiskare till Sveriges naturhistoriska museer visade att omkring 5 tumlare drunknade i det svenska fisket i Östersjön varje år mellan 1989 och 1993 (Berggren 1994). Av dessa hade drygt hälften fastnat i laxdrivgarn och resten i bottensatta nät. Det svenska fisket med garn i Östersjön uppgick år 2000 till 203.000 nätkilometer*dygn. Torskfisket dominerade med 74 % av detta, följt av piggvars- (16 %) och laxdrivgarnsfisket (7,5 %). Alla dessa redskapstyper är kända för att orsaka bifångst av tumlare i Östersjön eller i andra områden. Under 1990-talet har drivgarnsfisket minskat med cirka 50 %. Det totala svenska garnfisket i Östersjön ökade dock med 17 % mellan 1997 och 2000 och av denna ökning tillskrivs huvuddelen en ökning av laxdrivgarnsfisket. Jämfört med garnfisket i Östersjön är det svenska garnfisket i Skagerrak och Kattegatt obetydligt och utgjorde mindre än 5 % av den totala fiskeansträngningen år 2000. Genom att dela fiskets omfattning med den yta på vilken fisket bedrivs kan man få en uppfattning om dess intensitet. Jämförelser mellan olika fisken kan ge en fingervisning om hur stor risken för bifångst av tumlare skulle kunna vara. Merparten av det svenska garnfisket i Östersjön sker inom ett område på ca 90.000 km 2 från Gotska Sandön till Bornholm, vilket kan jämföras med Sveriges ekonomiska zon i Skagerrak och Kattegatt, som är ca 12.130 km 2. För det totala fisket i Östersjön år 2000 kan vi beräkna följande intensitet: 203.000 dygn*km / 90.000 km 2 = 2,26 dygn/km, och för fisket efter torsk och bleka i Skagerrak och Kattegatt år 1996-97: 2.528 dygn*km / 12.130 km 2 = 0,21 dygn/km. Sålunda var nätfisket i Östersjön år 2000 i runda tal 10 gånger så intensivt som fisket efter torsk och bleka på Västkusten 1996-97. Därför finns det anledning att befara att bifångsten av tumlare (uttryckt i % av tumlarpopulationen) i denna del av Östersjön kan vara lika stor eller större än de 1,9 % som beräknades för Västkusten. Dessa beräkningar är emellertid mycket osäkra, eftersom vi inte vet hur stor betydelse eventuella skillnader i tumlarnas beteende, redskapens användning eller den fysiska miljön har för bifångstrisken. Dessutom känner vi inte till tumlarnas lokala utbredning i förhållande till var fisket bedrivs inom något av områdena. Utöver de garn som ingår i aktiva fiskeinsatser finns en icke oväsentlig mängd borttappade nät på bottnarna i fiskeområdena. För torskfisket i Östersjön har man uppskattat att så mycket som 10 % av näten förloras årligen. Tar man hänsyn till att dessa nät kan fiska aktivt i flera år och står ute även under torskfiskestoppen så bidrar dessa s.k. spökgarn väsentligt till risken för tumlarbifångster. Miljögifter Våra kunskaper om miljögifternas inverkan på tumlare är otillräckliga för att avgöra hur mycket dessa har bidragit till tumlarnas tillbakagång. Emellertid finns det anledning att 8

misstänka att sådana miljögifter som drabbat andra toppredatorer, som t.ex. sälar och rovfåglar, har skadliga effekter även på tumlarna. Höga halter av DDT och PCB har påvisats i en studie på tumlare insamlade i svenska vatten (Berggren et al. 1999). Vissa komponenter av PCB hade halter i nivå med vad man funnit i säl från motsvarande områden, och som där orsakade reproduktionsstörningar (Helle et al. 1976). Dock har de PCD-orsakade livmoderskador, som ger sterilitet hos säl, ej påvisats hos tumlare eller andra delfinider (Siebert et al 1999). Bruhn et al (1999) fann att tumlare från Östersjön hade 10 ggr högre halt av PCB än tumlare från Arktis. Så höga halter misstänks påverka immunsystemet och det endokrina systemet och kan leda till en allmänt försämrad hälsostatus (Siebert et al 1999). En studie på tumlare från den tyska delen av Nordsjön och Östersjön har visat på ett möjligt samband mellan halten av kvicksilver i vävnaderna och skador orsakade av parasitinfektioner (Siebert et al. 1999). Störning från båttrafik och turism Tumlarnas användning av ekolod innebär att de är extremt känsliga för ljud inom ett brett frekvensintervall (10-150 khz). Från experiment med ljudskrämmare för bruk inom fisket vet man att vissa typer av ljud har en avskräckande effekt på tumlare (EPIC 2001). En liknande effekt har observerats av ljudet från högvarviga båtpropellrar (Amundin och Amundin 1974-75). Således finns det en risk att den starkt ökade trafiken av fritidsbåtar i svenska farvatten under senare decennier kan ha orsakat en så stressande ljudmiljö att tumlarna har trängts undan. Tumlaren anses vara tämligen skygg för alla typer av mänskliga aktiviteter. Den stora mängd båtturister som varje sommar rör sig längs den svenska kusten söker sig i stor utsträckning till skyddade öar och vikar, en miljö som normalt utnyttjas även av tumlare, speciellt honor med ungar. Denna inskränkning av tumlarens livsmiljö kan ha medfört negativa effekter på populationen. Eventuella effekter av buller från vindkraftverk studeras för närvarande av danska forskare. Födotillgång Östersjöns hydrografi påverkas av de klimatstyrda och mycket oregelbundna inbrotten av saltvatten genom Öresund och Bälten (Schinke och Matthäus 1998). Eftersom Östersjöns vatten är bräckt befinner sig både salt- och färskvattenfisk i en "onormal" och potentiellt stressande miljö. Därför kan små förändringar i hydrografi och miljö få stora konsekvenser för artsammansättning och abundans av Östersjöns fiskbestånd (MacKenzie et al. in press). Dessutom påverkas bestånden av fisket. Torskbeståndet i Östersjön har varierat kraftigt sedan 50-talet, och befinner sig nu på en historiskt låg nivå (MacKenzie et al. in press). Den sammanlagda mängden sill och skarpsill i Östersjön minskade med ungefär en tredjedel mellan 1974 och 1998 (Sjöstrand 1998). Det är inte känt om dessa förändringar kan ha inverkat negativt på tumlarens populationsutveckling. En studie av bifångade och 9

strandade tumlare visade att djur från den tyska delen av Östersjön hade betydligt bättre näringsstatus (färre utsvultna djur) än tumlare från tyska Nordsjön (Benke et al. 1998). Den kraftiga minskningen av torsk och annan matfisk i svenska vatten har möjligen haft en negativ inverkan på tumlarna under senare år, men den mera långsiktiga nedgången hos tumlarbestånden behöver en annan förklaring. GENOMFÖRDA INSATSER SAMT FORSKNING OCH UTVECKLING Sedan tumlaren fridlystes 1973 och enligt 3 i Jaktlagen skall bifångade och strandade djur lämnas in till de naturhistoriska museerna för forskning och dokumentation. En ersättning på 500 kr samt ersättning för transportkostnader utgår till personer som lämnar in strandade eller bifångade tumlare. För djur från Östersjön önskas hela djuret insänt, men numera begärs endast vävnadsprover från tumlare funna på Västkusten. Naturvårdsverket distribuerade 1993 och 2002 en broschyr om rapportering och insamling av prover från tumlare och andra småvalar samt med information om gällande lagstiftning. Broschyren spreds till yrkesfiskare, kustbevakningen, turistbyråer, länsstyrelser, kommuner m.fl. Svenska myndigheter, forskare och organisationer deltar i flera internationella organ med uppgift att sammanställa information och utarbeta riktlinjer för tumlarnas bevarande. Bland dessa kan nämnas ASCOBANS (Agreement on the Conservation of Small Cetaceans of the Baltic and North Seas), HELCOM (Helsingforskommissionen för Östersjöns miljö), ICES (Internationella Havsforskningsrådet) och IWC (Internationella valfångstkommissionen) Forskning och utveckling Tumlargruppen vid Stockholms Universitet, under ledning av Per Berggren, bedriver forskning kring populationsstruktur, utbredning, abundans, bifångst, påverkan av miljögifter samt livshistoria och diet. Tumlargruppen har bl.a. deltagit i tre EUfinansierade projekt; SCANS en inventering av tumlare och andra småvalar i nordeuropiska vatten, BYCARE ett internationellt samarbetsprojekt med syfte att studera omfattningen av bifångster och metoder att minska dessa samt MISNET en undersökning av hur akustiska alarm (pingers) påverkar tumlares beteende och utbredning. Mats Amundin vid Kolmårdens djurpark bedriver forskning om tumlarens ekolod och om akustiska metoder för att undvika bifångst i fisket. Han har bl.a. medverkat i det internationella EU-projektet EPIC (Elimination of Porpoise Incidental Catches) som bl.a. innehöll experimentella studier av den ljudskrämmare eller pingers, som nu används inom det danska fisket och som experimentellt provas i det svenska laxdrivgarnfisket, samt i det av Nordiska Ministerrådets Arbetsgrupp för Fiskeriforskning stödda NAPERprojektet (New Alternatives to Porpoise Entanglement Reduction). Provtagningar sker på de tumlare och andra valar som lämnas till Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm och Naturhistoriska Museet i Göteborg. Dessa prover hålls i 10

långvarigt förvar som forskningsmaterial. Materialet, som regelbundet efterfrågas av såväl svenska som utländska forskare, består dels av skelett som förvaras i skelettsamlingen och dels av frysta vävnadsprover i miljöprovbanken. Insamlingen av prover pågår fortlöpande och Riksmuseet bevarar t ex. vävnadsprover från 250 tumlare insamlade sedan 1977. Det är viktigt att denna insamling är kontinuerlig för att möjliggöra framtida retrospektiv forskning. Pingers Vissa typer av ljud har en avskräckande effekt på tumlare. Detta kan utnyttjas för att motverka bifångst genom att man placerar små batteridrivna ljudalstrare, s.k. pinger, på eller i närheten av fisknät. Forskning har visat att tumlare håller sig på avstånd från ljud alstrade av pingers (Kastelein et al 2000, Culik et al 2001, EPIC 2001, Berggren et al. 2002b (MISNET ), Carlström et al. in press) och att dessa därmed effektivt kan minska bifångsten av tumlare (Kraus et al 1997, Larsen 1999, Gearin et al 2000). I en rapport till ASCOBANS konstaterar Read (2001) att bruk av pingers redan är obligatoriskt på flera håll i USA och att inga ytterligare vetenskapliga försök behövs innan pinger kan börja tillämpas i fisket med förankrade garn inom ASCOBANS område. Danmark har sedan augusti 2000 krav på pingers för torskgarn satta runt vrak i Nordsjön. En preliminär utvärdering tyder på att åtgärden har haft avsedd effekt (DIFRES 2001). Studier på pingers effekt på sillfiske i Kanada (Culik et al. 2001) och på laxfiske vid amerikanska västkusten (Gearin et al. 2000) visade att fiskets effektivitet ej påverkades negativt. Användandet av pinger innebär ett visst extraarbete för fiskaren, och utvecklingsarbete pågår för att göra hanteringen så smidig som möjligt (Larsen 2001). Det finns indikationer på att effekten av pinger avtar när tumlarna har vant sig vid ljudet (habituering)(cox et al 2001), medan andra studier tyder på att detta inte är ett större problem (EPIC 2001). Möjligen kan detta vara beroende av vilken typ av pinger som används, och ytterligare forskning i fält över längre tidsperioder behövs. Ett annat tänkbart problem med användandet av pinger är att tumlarna kan trängas ut från delar av sina uppehållsområden (Berggren et al 2002b; IWC 2000). Ytterligare forskning krävs för att ta reda på hur stort detta problem är. Tills vidare väger dock behovet av att minska bifångsten av tumlare tyngre än eventuella nackdelar på grund av utträngning. En lösning på problemet med utträngning kan vara en s.k. interaktiv pinger (EPIC 2001, NAPER 2001). Denna sänder regelbundet en icke avskräckande, men igenkännbar signal som initialt väcker tumlarens uppmärksamhet. När tumlaren på nära håll riktar sitt ekolod mot pingern ger den ifrån sig ett avskräckande ljud, vilket förhoppningsvis ska leda till att tumlaren avhåller sig från ytterligare närmanden och därmed håller sig borta från det nät pingern är fäst vid. Fördelen med denna metod är att det regelbundna lockljudet inte skrämmer bort tumlarna från ett stort område, men ändå påminner dem om var näten finns. Dessutom kommer en eventuell habituering att försenas. Ytterligare forskning krävs innan interaktiva pingers kan tas i bruk. 11

RIKTLINJER FÖR FÖRVALTNINGEN Förutom svensk lag finns flera internationella avtal och direktiv som har betydelse för vilka riktlinjer som ska gälla för förvaltningen av tumlare i svenska vatten. Fiske och andra aktiviteter från flera olika nationer påverkar ofta en och samma population av tumlare antingen genom att populationen är spridd över olika nationers ekonomiska zoner eller genom att de olika aktiviteterna överlappar inom samma område. Därför krävs internationella insatser för att bevara tumlarna. Inom ramen för FN:s konvention om skydd för migrerande arter (Bonn-konventionen) träffades 1994 en överenskommelse vid namn Agreement on the Conservation of Small Cetaceans in the Baltic and North Seas (ASCOBANS). Denna överenskommelse ligger till grund för ett fortlöpande arbete med forskning, handlingsplaner och utbyte av information, i vilket Sverige deltar. ASCOBANS har bl.a. kommit överens om att: Tumlarpopulationer ska bibehållas på 80 % av K (carrying capacity) (ASCOBANS 1997a). Detta är ett politiskt beslut med en något oklar vetenskaplig bakgrund (Reijnders 1997, ASCOBANS 1997b). K är en egenskap hos ekosystemet, och står för det maximala antalet individer av en viss art som ett bestämt område kan hysa. K bestäms av tillgången på resurser (t.ex. mat och lämpliga habitat). Naturlig predation, dödlighet genom mänsklig påverkan och andra störningar kan medföra att populationens storlek understiger K. Tyvärr har vi inte i något fall ens en ungefärlig uppfattning om K för en population av tumlare. Dock kan detta värde användas som referens vid modellering av olika hypotetiska utvecklingar av tumlarpopulationer (Berggren et al. 2002a) (se även nästa punkt). En bifångst på mer än 1,7 % av populationen anses som oacceptabel. Denna siffra har erhållits genom teoretiska beräkningar med utgångspunkt från en önskad populationsstorlek på 80 % av K (IWC-ASCOBANS 2000, ASCOBANS 2000). Berörda parter anmodas att göra en uppskattning av den totala bifångsten av tumlare i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön. ASCOBANS anordnade i januari 2002 en konferens i Jastarnia, Polen, med syftet att utarbeta ett förslag till plan för återhämtning av tumlarna i Östersjön. Räddningsplanen kommer att fastställas formellt vid ASCOBANS partsmöte 2003. Bland annat föreslås följande direkta åtgärder för att rädda tumlarna i Östersjön: De fisken som svarar för bifångst av tumlare bör reduceras eller övergå till säkrare fiskemetoder. På kort sikt bör pingers göras obligatoriska inom fisken med hög bifångstrisk. EU:s direktiv från 1992 (92/43/EEC), även kallat habitatdirektivet föreskriver enligt artikel 12.4 att medlemsstater ska övervaka oavsiktlig bifångst av tumlare med observatörsprogram, samt dessutom vidtaga åtgärder för att förhindra bifångsterna. I direktivet anges att vidtagna åtgärder ska ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov. 12

Helsingforskommissionen (HELCOM) med ansvar för Östersjöns miljö utfärdade på initiativ av Sverige 1996 en rekommendation till berörda regeringar att bl.a.: Ge högsta prioritet till undvikande av bifångst av tumlare. Utforska populationsstorlek och struktur samt potentiella hot. Överväga skyddade områden för tumlare när relevant information finns tillgänglig. Den 5:e Internationella Nordsjökonferensen har i den ministerdeklaration som avgavs i Bergen 2002 fastslagit: Att en interimistisk målsättning för bifångsten av tumlare skall vara högst 1,7 %. Att berörda myndigheter skyndsamt skall utforma en bevarandeplan för tumlare i Nordsjöområdet. Enligt det av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska Västerhavet och Östersjön ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden bevaras. De delmål som särskilt berör bevarandet av tumlaren i svenska vatten är: Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade marina arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder. Senast år 2010 skall de totala bifångsterna av marina däggdjur uppgå till maximalt 1 % av respektive bestånd. Bifångsterna av sjöfåglar och oönskade fiskarter skall ha minimerats till nivåer som inte har en negativ påverkan på populationerna. Uttaget av fisk, inklusive bifångster av ungfisk, skall senast år 2008 vara högst motsvarande återväxten, så att fiskbestånden kan fortleva och, om så är nödvändigt, återhämta sig. Buller och andra störningar från båttrafik skall vara försumbara inom särskilt känsliga och utpekade skärgårds- och kustområden senast år 2010. KORT- OCH LÅNGSIKTIGA MÅL Kortsiktiga mål Inom 3 år ska den totala bifångsten av tumlare i den svenska ekonomiska zonen understiga 1,7% av populationen. Detta är den maximinivå för bifångst av tumlare som angetts av ASCOBANS och HELCOM. På grund av den begränsade migrationen mellan Östersjön och angränsande vatten bör tumlarna i Östersjön förvaltas som en separat enhet. 13

Långsiktiga mål Före år 2010 ska bifångsten av tumlare vara mindre än 1 % av populationen inom respektive område. Denna nivå anges i delmål 4 för miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Genom åtgärder inom fisket, minskning av miljögifter och andra relevanta åtgärder ska beståndet av tumlare i Östersjön ges möjlighet att öka och sprida sig norrut. Inga uppgifter tyder på att det i Sverige finns områden av speciell betydelse för tumlarna. Därför är inrättandet av reservat med dagens kunskapsläge för närvarande mindre aktuellt. KUNSKAPSBEHOV Följande frågor bör besvaras: 1. Hur stora är populationerna av tumlare i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön, och hur är de fördelade inom respektive område? Den senaste inventeringen av tumlare på Västkusten, vilken genomfördes inom ramen för SCANS (Hammond et al. in press) behöver uppdateras. Troligen kommer en liknande operation, SCANS II, att genomföras under sommaren 2004. Sverige bör delta i denna inventering. Den tidigare inventeringen av tumlare i Östersjön (Berggren 1995) gav en mycket osäker skattning av populationens storlek. En skattning med större säkerhet är av stort intresse. Tumlarnas vandringsmönster, lokala utbredning och utbytet mellan olika populationer kan studeras med satellitspårning av individer försedda med sändare (Teilmann 2000). Tillämpning av detta har praktiska problem samt kan vara olämpligt på en så liten population som den i Östersjön. Akustiska metoder för att upptäcka tumlare skulle kunna vara ett värdefullt och kostnadseffektivt komplement till visuella inventeringar (Hansen 2001). Dessa metoder kan dessutom användas för att ge ett relativt mått på tumlarpopulationens utveckling över tiden, vilket är ett intressant alternativ till skattningar av den absoluta populationsstorleken. Innan detta kan bli aktuellt krävs emellertid ytterligare utvecklingsarbete. 2. Hur stora är bifångsterna, var och när sker de och hur är de fördelade mellan olika redskap? Flera relevanta studier av bifångst har gjorts av länderna kring Nordsjön (Berggren 1994, Kock och Benke 1995, Carlström och Berggren 1996, Berggren och Carlström 1999, Vinther 1999). Resultat från andra länder är emellertid inte alltid direkt överförbara på svenska förhållanden eftersom vi inte vet hur stor betydelse eventuella skillnader i tumlarnas beteende, redskapens användning eller den fysiska miljön har för bifångstrisken. Det stora dilemmat för Östersjöns tumlare är att de är så få att kostnaderna och arbetsinsatsen för att uppskatta bifångstens omfattning blir orimligt stora. Däremot kan bifångsten på Västkusten studeras med betydligt mindre insatser. 14

3. Vilken effekt har pingers inom fisket? Som tidigare nämnts har flera studier givit tillfredsställande resultat beträffande minskningen av bifångsten inom fisket. Emellertid har pingers ännu bara använts i mycket liten utsträckning i norra Europa, och ett antal frågor behöver studeras ytterligare: * Skräms fisken bort? * Vänjer sig tumlarna vid pingers, så att den avskräckande effekten avtar med tiden, och bifångsten ökar igen? * Kan pingers tränga undan tumlarna från alltför stora delar av deras livsutrymme, och kan detta problem i så fall lösas genom användandet av interaktiva pingers eller andra akustiska metoder eller genom att reglera hur redskapen placeras inom varje område? * Hur ska pingers utformas och användas för att hindra fiskarens arbete så lite som möjligt? 4. Vilken betydelse har miljögifterna för tumlarens tillbakagång? Denna fråga har störst relevans för populationen i Östersjön, där belastningen av de flesta miljögifterna är störst, och tumlarnas tillbakagång har varit mest markant. 5. Kan alternativa fiskemetoder ersätta metoder som orsakar bifångster? Ett flertal olika typer av fiske drabbas av bifångster av tumlare, och olika alternativa lösningar måste anpassas med hänsyn till de ekonomiska såväl som de biologiska förutsättningar som råder inom varje fiske. Torsk- och piggvarsfisket i Östersjön är det överlägset största enskilda yrkesmässiga fisket med garn i Svenska vatten. En reducering av bifångstrisken genom övergång till andra metoder skulle kunna vara avgörande för tumlarens utbredning i Östersjön. Modifiering av garnmaterialet har i preliminära norska studier visat sig påverka bifångsrisken och Sverige bör ta del av denna utveckling. Torskburar har i flera sammanhang utpekats som en möjlighet, men kräver utveckling av effektiva anlockningsmetoder för att bli ett kostnadseffektivt alternativ. Torskfiske med långrev, s.k. backor, har länge använts av svenska fiskare i Östersjön. Med moderna mekaniserade system kan backefiske vara ett alternativ. Man bör dock beakta att alternativa metoder kan ha andra nackdelar, som bifångst av sjöfågel eller andra hotade arter, sämre storleksselektivitet för målarten, högre kostnader och ergonomiska nackdelar. 6. Hur påverkas tumlarna av båttrafik och andra bullerkällor? Detta problem är mycket lite studerat, trots att misstanken om allvarliga störningar ofta framförts av sakkunniga. Observationer och experimentella studier av tumlarnas beteende i närheten av snabbgående motorbåtar skulle kunna utföras i vatten med täta populationer av tumlare, t.ex. utanför norra Fyn i Danmark. 7. Hur ser tumlarnas populationsstrukturer ut i svenska och angränsande farvatten? En kunskapssammanställning och analys bör göras för att få en god överblick. 8. Är populationstillväxten hos tumlare begränsad av tillgången på föda? En jämförande studie tumlarens populationsutveckling och fisktillgången i Östersjön bör göras. 15

ÅTGÄRDER (ej rankade efter prioritet) 1..Rapportering och analys av den flyginventering av tumlarna i södra Östersjön som genomfördes under sommaren 2002 kommer att ske under 2003. 2. Sverige kommer att avsätta medel för att bidra till den inventering av tumlare som planeras i ett SCANS II och som troligen kommer att genomföras under 2004. Eventuellt kommer resultaten av flyginventeringen enligt punkt 1 att kunna inkluderas i SCANS II. 3. Ett pilotprogram för uppsamling av spökgarn har genomförts under torskfiskestoppet 2002 och kommer att införas som en regelbunden aktivitet. 4. Ekonomiska och ekologiska aspekter på alternativa fiskemetoder ska undersökas. Erfarenheterna från de yrkesfiskare i Östersjön som övergått till att fiska torsk med långrev bör analyseras. Dessutom ska experiment med alternativa garnmaterial, torskburar och andra alternativa metoder omedelbart igångsättas.. 5. Ett observatörsprogram har genomförts inom drivgarnsfisket efter lax i Östersjön under 2002. Resultatet skall avrapporteras och användas som underlag för bestämmelser om pingeranvändning. 6. Utrustning för funktionskontroll av pingers behöver utvecklas så att efterlevnaden av bestämmelser om pingeranvändning kan kontrolleras av Kustbevakningen. 7. Implementering skall ske av pingeranvändning inom andra nätfisken, t.ex. makrilldrivgarnfisket, som kan innebära hög risk för bifångst av tumlare. 8. En studie av bifångsten inom utvalda fisken på Västkusten ska utföras genom intervjuer och med hjälp av oberoende observatörer. Studien bör inriktas på de fisken som är mest omfattande samt har befunnits orsaka stora bifångster i andra studier. 9. Eventuella bifångster i trålfisket skall dokumenteras i samband med Fiskeriverkets observatörsverksamhet. 10. En permanent, nationell arbetsgrupp för reduktion av bifångst av marina däggdjur och fåglar skall inrättas med representanter för i första hand sektorsmyndighet, fiskerinäringen och fiskeriteknologisk forskning. 11. En informationsbroschyr om tumlaren ska under år 2003 tas fram och distribueras till allmänheten och personer verksamma längs våra kuster med syfte att få in tumlarobservationer. Information om tumlaren kommer under året att läggas in på Naturvårdsverkets hemsida med länk till Fiskeriverket och de naturhistoriska museerna i Stockholm och Göteborg. Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm skall även under år 2003 upprätta ett rapporteringssystem för tumlarobservationer. 12. Under förutsättning att inga stora negativa effekter har konstaterats i studien på pingers i laxfisket ska obligatorisk användning av pingers på samtliga svenska laxdrivgarn i Östersjön införas från 2003. Kustbevakningen bör få i uppgift att 16

kontrollera efterlevnaden av denna bestämmelse, vilket kan ske både genom kontroll av pingers ombord på fiskebåtar och genom hydrofonavlyssning på satta garn. 13. Om en analys av dagens fiskeaktiviteter på västkusten leder till bedömningen att bifångsterna av tumlare på Västkusten är högre än ASCOBANS mål på 1,7 % förses de mest belastade fiskena med pingers. 14. En syntes av alla tillgängliga data, med kompletterande analyser i den utsträckning det är möjligt, bör genomföras för att bättre utreda tumlarnas populationsstruktur i svenska, och angränsande farvatten. Denna kunskapssammanställning och kritiska granskning av olika forskares arbete kommer att utföras under år 2003 av en utomstående forskare. Det är av stor vikt att alla åtgärder som berör fisket planeras och genomförs i nära samarbete med representanter för yrkesfiskarna RESURSBEHOV OCH ANSVAR Naturvårdsverket och Fiskeriverket skall gemensamt ansvara för åtgärdsprogrammets genomförande och finansiering. Forskningsuppdrag kommer vid behov att läggas ut på Universitet eller andra utförare. En naturlig fördelning av ansvaret är att Naturvårdsverket står för inventeringar, genetiska och patologiska studier samt informationsinsatser. Fiskeriverkets huvudansvar är övervakning av oönskad bifångst, bifångstförebyggande åtgärder och redskapsutveckling. 17

Tabell 1. Resursbehov för genomförandet av åtgärdsprogrammet. Belopp i tkr. Åtgärd Ansvar 2002 2003 2004 2005 Inventeringar(1,2) NV 200 500 500 FiV 200 Kunskapssammanställning NV 150 populationsgenetik (14) Bifångststudier (8,9) FiV 775 195 200 200 Redskapsutveckling (4) FiV 600 800 800 Åtgärder, bifångstreduktion FiV 1000 1000 1000 (3,5, 6,7,10, 12,13) Information (11) NV 20 Hantering av prover NV 25 25 25 25 Upprättande av rapporteringssystem för observationer av tumlare (NRM) (11) NV 22 UTVÄRDERING Det bör tas fram en plan för varje åtgärd, under vilken tid åtgärdernas skall genomföras, vad som skall uppnås, hur de skall genomföras, vilka som är ansvariga och kostnaderna för genomförandet. Planerna skall upprättas efter samråd med berörda parter. Naturvårdsverket och Fiskeriverket svarar gemensamt för den successiva och slutliga utvärderingen av planerna. När utvärdering skett skall åtgärdsprogrammet revideras. RAPPORTERING Den eller de som enligt respektive åtgärdsplan är ansvarig för genomförandet, skall årligen före den 31 december rapportera till Naturvårdsverket och Fiskeriverket hur genomförandet fortskrider och vilka resultat som uppnåtts. REFERENSER Amundin M. 1991. Sound production in odontocetes with emphasis on the harbour porpoise (Phocoena phocoena). Doktorsavhandling vid Stockholms Universitet Amundin M, Amundin B. 1974-75. On the behaviour and the study of the harbour porpoise, Phocoena phocoena, in the wild. In: Pilleri (ed) Investigations on Cetacea, Vol V, Berne, pp 317-328 Andersen LW, Ruzzante DE, Walton M, Berggren P, Bjørge A, Lockyer C. 2001. Conservation genetics of harbour porpoises, Phocoena phocoena, in eastern and central North Atlantic. Conservation Genetics 00: 1-16 18

ASCOBANS 1997a. Resolution on Incidental Take of Small Cetaceans. Agreement on the Conservation of Small Cetaceans in the Baltic and North Seas, 2:nd Meeting of Parties, Annex K ASCOBANS 1997b. Report of the Working Group on Scientific Matters. Agreement on the Conservation of Small Cetaceans in the Baltic and North Seas, 2:nd Meeting of Parties, Annex G ASCOBANS 2000. Resolution on Incidental Take of Small Cetaceans. Agreement on the Conservation of Small Cetaceans in the Baltic and North Seas, 3:rd Meeting of Parties, Resolution no 3 Börjesson P, Berggren P. 1997. Morphometric comparisons of skulls of harbour porpoises (Phocoena phocoena) from the Baltic, Kattegatt and Skagerrak seas. Can. J. Zool. 75 (2): 280-287 Benke H, Siebert U, Lick R, Bandomir B, Weiss R. 1998. The current status of harbour porpoises (Phocoena phocoena) in German waters. Arch. Fishery Mar. Res. 46(2): 97-123 Berggren P 1994. Bycatches of the harbour porpoise (Phocoena phocoena) in the Swedish Skagerrak, Kattegat and Baltic Seas; 1973-1993. Rep. Int. Whal. Commn. (special issue 15) 211-215 Berggren P. 1995. Stocks, status and survival of harbour porpoises in Swedish waters. Doktorsavhandling vid Stockholms universitet Berggren P, Arrhenius F. 1995a. Densities and seasonal distribution of harbour porpoises (Phocoena phocoena) in the Swedish Skagerrak, Kattegatt and baltic Seas. I: Berggren P. 1995. Stocks, status and survival of harbour porpoises in Swedish waters. Doktorsavhandling vid Stockholms universitet. Berggren P, Arrhenius F. 1995b. Sightings of harbour porpoises (Phocoena phocoena) in Swedish waters before 1990. Rep. Int. Whal. Commn. (special issue 16): 99-107 Berggren P, Carlström J. 1999. A comparison of the by-catch of porpoises in the Kattegatt and Skagerrak Sea with local population size. In Harwood J. (coordinator) Assessment and reduction of the bycatch of small cetaceans (BY-CARE). Fair-CT05-0523 Berggren P, Ishaq R, Zebuehr Y, Naef C, Bandh C, Broman D. 1999. Patterns and levels of organochlorines (DDTs, PCBs, non-ortho PCBs and PCDD/Fs) in male harbour porpoises (Phocoena phocoena) from the Baltic Sea, the Kattegat-Skagerrak seas and the west coast of Norway. Mar. Poll. Bull. 38(12): 1070-1084 Berggren, P., Wade, P., Carlström, C. and Read, A.J. 2002a. Potential limits to anthropogenic mortality for harbour porpoises in the Baltic region. Biol. Conservation. 103:313-322. Berggren, P. Carlström, C. and Tregenza N. 2002b. Mitigation of small cetacean bycatch; evaluation of acoustic alarms (MISNET). Final report to the European Commission. Study contract 00/031. Bruhn R, Kannan N, Petrick G, Schulz-Bull DE, Duinker JC. 1999. Persistent chlorinated organic contaminants in harbour porpoises from the North Sea, the Baltic Sea and Arctic waters. Sci. Total Env. 237/238: 351-361 Carlström J. och Berggren P. 1996. Tumlaren och torskfisket. Rapport från observatörsprojektet våren 1995. Naturvårdsverkets rapport 4571: 27pp. 19

Carlström J, Berggren P, Dinnétz F and Börjesson P. A field experiment of acoustic alarms pingers) to reduce harbour porpoise by-catch in bottom set gill-nets. ICES J. Marine Science. In press. Cox T, Read A, Solow A, Tregenza N. Will harbour porpoises (Phocoena phocoena) habituate to pingers? J. Cetacean Res. Manage. 3(1) : 81-86 Culik BM, Koschinski S, Tregenza N, Ellis GM. 2001. Reactions of harbour porpoises (Phocoena phocoena) and herring (Clupea harengus) to acoustic alarms. Mar Ecol Prog Ser 211: 255-260 DIFRES 2001. Preliminary results from the monitoring of gillnet fishing using acoustic alarms. Danish Institute for Fisheries Research. Interim report January 2001. Appended as document 18 in ASCOBANS 8:th Advisory Committee Meeting, Nymindegab, Denmark. EPIC 2001. Elimination of Harbour Porpoise Incidental Catches. Final Report, EU Project no DG XIV 97/0006 Gearin PJ, Gosho ME, Laake JL, DeLong RL, Hughes KM. 2000. Experimental testing of acoustic alarms (pingers) to reduse bycatch of harbour porpoise, Phocoena phocoena, in the state of Washington. J. Cetacean Res. Manag. 2(1): 1-9 Gärdenfors U. 2000. Rödlistade arter i Sverige 2000. 393 sid. ISBN 91-506-23-1 Hammond P.S., Berggren P, Benke H, Borchers D.L, Buckland S.T.,Collet A, Heide- Jørgensen MP, Heimlich-Boran S., Hiby A.R.,Leopold M.P. and Öien 2002. Distribution and abundance of harbour porpoises and other cetaceans in the North Sea and adjacent waters. J. Appl.Ecology 39:361-367 Helle E, Olsson M, Jensen S. 1976. PCB levels correlated with pathological changes in seal uteri. Ambio 5: 261-263 Hansen JR. 2001. Fordelningen af pingere i Nordsøen samt undersøgelse i brugen af PODs. Examensarbete vid Syddansk Universitet Odense Universitet Hiby L, and Lovell P. 1996. Baltic/North Sea aerial surveys - final report. 11 pp IWC 2000. Report of the Sub-committee on Small Cetaceans. J. Cetacean Res. Manage. 2: (supppl.) 253-263 IWC-ASCOBANS 2000. Annex O, Report of the IWC-ASCOBANS working group on harbour porpoises. J. Cetacean Res. Manage. 2: (supppl.) 297-305 Kastelein RA, Rippe HT, Vaughan N, Schooneman NM, Verboom WC, de Haan D. 2000. The effects of acoustic alarms on the behavior of harbour porpoises (Phocoena phocoena) in a floating pen. Mar. Mammal Sci. 16(1): 46-64 Kinze CC.1985. Intraspecific variation in Baltic and North Sea harbour porpoise (Phocoena phocoena, (L.1758)). Vidensk. Meddr. Dansk Naturh. Foren. 146: 63-74 Kinze CC. 1995. Exploitation of harbour porpoises (Phocoena phocoena) in Danish waters: a historical review. Report of the International Whaling Commission (special issue 16): 141-153 Kock KH, Benke H. 1995. On the by-catch of harbour porpoise (Phocoena phocoena) in German waters in the Baltic and North Sea. ICES Council Meeting Papers, ICES, Copenhagen, 24 pp Kraus SD, Read SJ, Solow A, Baldwin K, Spradlin T, Anderson E, Williamson J. 1997. Acoustic alarms reduce porpoise mortality. Nature 388: 525 20

Larsen F. 1991. The effect of acoustic alarms on the by-catch of harbour porpoises in the Danish North Sea gillnet fishery. Paper SC/51/SM41 presented to the International Whaling Commission Scientific Committee Meeting, Grenada, May 1999, (unpublished) Larsen F. "in review". Improving the mechanism of pinger attachment for the Danish North Sea gill net fishery. Journal of Cetacean Research and Management Larsen F, Teilmann J, Desportes G. 2000 Satellite tracking of harbour porpoises (Phocoena phocoena) in Danish waters. I: The behaviour and sensory abilities of harbour porpoises (Phocoena phocoena) in relation to bycatch in gillnet fishery. PhD thesis University of Southern Denmark Lockyer C, Andreasen H. in press. Diet of harbour porpoise (Phocoena phocoena) in Danish waters. European Research on Cetaceans Lockyer C, Kinze C. in press. Status and life history of harbour porpoise, Phocoena phocoena, in Danish waters. NAMMCO Scientific Publications volume? (This paper submitted to the NAMMCO International Symposium on Harbour Porpoises in the North Atlantic, held 10-14 September 1999, Bergen-Tromsø; paper to be published in a symposium book.) MacKenzie BR, Alheit J, Conley DJ, Holm P, Kinze CC. In press. Ecological Hypotheses for a historical reconstruction of upper trophic level biomass in the Baltic Sea and Skagerrak. Can. J. Fisheries Aquatic Sci. Read A. 2001. Potential mitigation measures for reducing by-catches of small cetaceans in ASCOBANS waters. Document AC5 / ASCOBANS 8:th Advisory Committee Meeting, Nymindegab, Denmark. Reijnders PJH. 1997. Towards Development of Conservation Objectives for ASCO- BANS. Agreement on the Conservation of Small Cetaceans in the Baltic and North Seas, 2:nd Meeting of Parties, Document 4 Schinke H, Matthäus W. 1998. On the causes of major Baltic inflows - an analysis of long time series. Cont. Shelf Res. 18: 67-97 Siebert U, Joiris C, Holsbeek L, Benke H, Failing K, Frese K, and Petzinger E. 1999. Potential relation between mercury concentrations and necropsy findings in cetaceans in German waters of the Baltic and North seas. Mar. Poll. Bull. 38(4): 285-295 Sjöstrand B. 1998. Resurs 99 Del 1. Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande hav baserad på uppskattningar gjorda inom internationella havsforskningsrådet (ICES). Fiskeriverket Information 6:1998 Teilmann J. 2000. The behaviour and sensory abilities of harbour porpoises (Phocoena phocoena) in relation to bycatch in gillnet fishery. PhD thesis University of Southern Denmark. Teilmann, J., Dietz, R., Geertsen, B.M., Aastrup, P., Larsen, F., Desportes, G., Hansen, J.R.,L. Buholzer, L., Andersen, L.W. 2003 (in press). Satellitsporing af marsvin (Phocoena phocoena) i danske og tilstødendfarvande. Danmarks Miljøundersøgelser. Vinther M. 1999. Bycatches of harbour porpoises (Phocoena phocoena) in Danish set-net fisheries. J. Cetacean Res. Manage. 1(2): 123-135 Wang JY, Berggren P. 1997. Mitochondrial DNA analysis of harbour porpoises (Phocoena phocoena) in the Baltic Sea, the Kattegatt-Skagerrak Seas and off the west coast of Norway. Mar. Biol. 127 (4): 531-537 21

Westgate AJ, Read AJ, Berggren P, HN Koopman, DE Gaskin. 1995. Diving behaviour of harbour porpoises (Phocoena phocoena). Can. J. Fish Aquat. Sci. 52: 1064-1073 22

Åtgärdsprogram framtagna för bevarande av hotade arter och miljöer Species or habitats subject to Action Plans 1. Sandstäpp Xeric sand calcareous grasslands 2. Småsvalting Alisma wahlenbergii 3. Pilgrimsfalk Falco peregrinus 4. Flodkräfta Astacus astacus 5. Mal Silurus glanis 6. Grönling Barbatula barbatula 7. Sandkrypare Gobio gobio 8. Vårlekande siklöja Coregonus trybomi 9. Nissöga Cobites taenia 10. Flodpärlmussla Margaritifera margaritifera 11. Dårgräsfjäril Lopinga achine 12. Fjällräv Alopex lagopus 13. Fältnocka Tephroseris integrifolia 14. Storskallelöja Coregonus peled 15. Stinkpadda (strandpadda) Bufo calamita 16. Klockgroda Bombina bombina 17. Grönfläckig padda Bufo viridis 18. Gölgroda Rana lessonae 19. Läderbagge Osmoderma eremita 20. Björn Ursus arctos 21. Järv Gulo gulo 22. Lodjur Lynx lynx 23. Varg Canis lupus 24. Lövgroda Hyla arborea 25. Fältpiplärka Anthus campestris 26. Lökgroda Pelobates fuscus 27. Tumlare Phocoena phocoena 23