Unga sälar följs med satellitsändare För bara hundra år sedan var gråsälen vanlig i hela Östersjön och stammen uppgick till ca 100 000 djur. Åttio år senare var stammen nere i en bottennivå, mindre än 4 000 djur fanns i hela Östersjön. År 1980 startades ett avelshägn för gråsäl i Forsmark. Fram till år 2003 har 28 kutar fötts inom projektet. Alla utom en har släppts ut till frihet i södra Östersjön, för att stärka den lokala populationen. De senaste två åren har kutarna försetts med satellitsändare innan de släppts, för att forskare men även allmänhet via internet ska kunna följa hur de rör sig. Sedan mitten av 1980-talet ökar gråsälen i antal, och hälsotillståndet har förbättrats avsevärt. Dessvärre har nya problem uppstått hos de vilda gråsälarna: allt fler lider av tarmsår. a n n a r o o s (ä v e n f o t o), o l l e k a r l s s o n & b r i t t - m a r i e b ä c k l i n Huvuddelen av Östersjöns gråsälar (Halichoerus grypus) lever i Sverige, Finland och Estland och i dessa områden tillväxer sälbeståndet stadigt. Tyngdpunkten i gråsälsbeståndet finns runt Åland (Stockholms skärgård, Ålandshav och Skärgårdshavet). Längs Sveriges sydkust är gråsälen fortfarande ovanlig, endast ca 200 gråsälar brukar räknas in under pälsbytet. Sverige och Finland tillåter sedan några år tillbaka jakt på gråsäl. Sammanlagt får ca 500 gråsälar skjutas år 2003 i centrala Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Tyskland, Polen och Litauen hade gott om säl ända in på 1940-talet men idag går det endast tillfälligtvis att se sälar i dessa vatten eftersom de saknar fasta sältillhåll. De övriga länderna är kritiska till Sveriges och Finlands jakt på gråsäl, eftersom de anser att sälstammen borde tillåtas få fortsätta att växa obehindrat för att kunna sprida sig söderut och förstärka den svaga stammen i södra Östersjön. Litauen och Polen arbetar aktivt för att återintroducera sälar till sina farvatten och driver avelsprogram för att återskapa gråsälstammen där. I Sverige startade vi med liknande verksamhet redan 1980 och den pågår fortfarande. Varje år släpps två kutar till södra Östersjön. För att kunna bedöma resultatet av utsättningarna från avelshägnen har sammanlagt sju sälar försetts med satellitsändare innan de släppts till frihet de senaste två åren. Fyra av sälarna är födda i avelshägnet i Forsmark, och tre i ett polskt avelshägn. Sändarna ger information om sälarnas förflyttningar under den kritiska perioden direkt efter utsläppet. Dessutom är sälarna frysmärkta med siffror på sidorna, som gör att de går att känna igen även när satellitsändaren slutat att fungera. Fyra sälar födda i Forsmarkshägnet har alltså fått varsin sändare fastlimmad på ryggen innan de släpptes de senaste två åren. Alla släpptes vid Falsterbo i Skåne, inte långt från Måkläppens sälreservat. År 2002 släpptes två hanar, som uppvisade olika beteenden. Den ena höll sig nästan alla sex veckorna som sändaren fungerade i området runt Falsterbo. Han gjorde en utstickare sydost till Rödsand i Danmark på ett par dagar men simmade sedan tillbaka till Falsterbo, och där var han kvar när sändaren slutade att fungera efter sex veckor. Den andra däremot simmade direkt söderut till Tyskland där han spenderade merparten av tiden som sändaren fungerade. Även han gjorde en utstickare nordväst till Danmark men återvände till Tyskland igen och 2 fauna&flora
En sändare limmas fast på "Emil". Sändarna limmas med ett tvåkomponentslim, epoxylim, som tar ca 30 minuter att härda. Under den tiden är det viktigt att sälen hålls stilla. [A satellite transmitter is glued to one of the seals.] där var han när sändaren slutade att sända efter fyra veckor. Det är intressant att notera att han valde att stanna vid tyska kusten med tanke på att det endast finns enstaka gråsälar där. I år föddes en hona och en hane i Forsmarkshägnet. De släpptes den 25 mars 2003. Det var blåsigt, vågorna var höga och sändarna lyckades inte koppla upp till en satellit den första tiden. Senare började dock honans sändare att fungera, och då befann hon sig runt Måkläppen nästan hela tiden. Men efter bara tre veckor fastnade hon i ett piggvarnät söder om Köpenhamn och drunknade. Det gick bättre för hanen. Hans sändare förblev av okänd anledning tyst i en månad, men sedan gav den sig tillkänna. Han simmade då norrut, längs den danska östkusten, ända upp till Skagen. Men där vände han, och kom tillbaka till Måkläppen. Han spenderade merparten av tiden i området, men gjorde ett par utstickare mot Tyskland, och till den danska sydkusten. Vid danska Rödsand finns både knubbsälar (Phoca vitulina) och några gråsälar och där stannade han några dagar. Därefter återvände han till Måkläppen igen. Hans sändare fungerar än idag (efter knappt åtta månader). I våras föddes gråsälar i Danmark för första gången på hundra år. Två kutar föddes vid Rödsand, och det är inte omöjligt att de härstammar från sälarna i Forsmark. Två kutar från Hel Marine Station i Polen har också försetts med sändare inom projektet. Den ena var en hane som var drygt ett år när han släpptes söder om Klaipeda i Litauen. Han släpptes tillsammans med en grupp om sex unga gråsälar som höll ihop. De observerades i smågrupper flera dagar efteråt. Han simmade först västerut, tillbaka till Polen, men ändrade sedan kurs och simmade österut igen, och sedan norröver, till Estland. Där finns en stor gråsälskoloni som han anslöt sig till. Han tillbringade merparten av de När sändaren väl är på plats är det dags att släppa sälen. Sälar i det svenska projektet har släppts vid Falsterbo i Skåne sedan 1996. [When the satellite transmitter is attached the seal is released. So far seals in the Swedish project have been released at Falsterbo at the southernmost coast of Sweden since 1996.] årg. 98:4, 2002 3
Sex sälar släpptes från Hel Marine Station i Polen i maj 2003. Två av dem förseddes med satellitsändare. [Six seals from Hel Marine Station in Poland were released in May 2003. Two of them with satellite transmitters.] tre månaderna som sändaren fungerade i Estland och var kvar där när sändaren slutade att sända. Estniska sälforskare lyckades filma honom när han simmade på grunt vatten, omgiven av vilda sälar. Två polska sälar släpptes i början av maj 2003 från Polen. En ung hona fastnade nästan omedelbart i ett torsknät och drunknade, men hanen lyckades kryssa mellan de polska näten och simma norrut, till Karlskrona skärgård. Där finns en gråsälskoloni vid Utklippan om cirka 30-40 djur. Han fortsatte till Öland, och vilade på sydöstra Öland ett tag. Även där finns en liten koloni av gråsälar. Men han återvände till Karlskrona skärgård igen och simmade sedan söderut till Polen. Under besöket i Polen måste han ha varit strax utanför den polska avelsstationen där han föddes innan han vände tillbaka till Sverige och Karlskrona skärgård igen. Sändaren fungerar fortfarande (efter knappt sex månader). Att två av våra sju sändareförsedda sälar drunknat i fiskeredskap är tyvärr något som man måste förvänta sig. Beräkningar visar att ungefär 1000 gråsälar drunknar i redskap varje år bara i Östersjön, och det får anses vara en mycket hög siffra. Tack vare sändarna har man lyckats följa hur de utsläppta gråsälarna rört sig i Östersjön och Kattegatt. [Map showing the routes of two grey seals: one released in Falsterbo, Sweden, the other in Poland.] 4 fauna&flora
Resultaten från dessa satellitsändare visar att de utplanterade sälarnas beteende i stort överensstämmer med vad vi vet om vilda sälkutars rörelsemönster, och att de flesta framgångsrikt tycks ansluta sig till grupper av vilda gråsälar. Sändarna på de två hanarna som släpptes från Forsmarkshägnet 2002 fungerade inte tillräckligt länge för att vi i detalj ska veta vad som hänt med kutarna efter utplanteringen. Men årets sändare har visat sig fungera bättre. Kanske beror det på att kutarna var något äldre när de släpptes i år jämfört med förra året, och att vuxenpälsen vuxit ut tillräckligt innan vi limmade fast sändarna på dem. Två unga hanar tycks i alla fall ha anslutit sig till kolonin vid Måkläppen, en hane till en stor estnisk gråsälskoloni och en fjärde hane till kolonin vid Utklippan. Den femte hanen verkar mera vara av en enstöring, längs tyska östersjökusten finns bara två gråsälar stationärt. Vi kommer att studera all data vi fått mer ingående, för att kunna göra en ordentlig utvärdering av projektet. Dock kommer fler sälar behöva förses med sändare för att kunna ge ett entydigt resultat av hur arbetet med utplantering av gråsäl till södra Östersjön fungerat. Gråsälstammen har ökat från bottennivån med färre än 4 000 djur år 1980 till dagens kanske 15 000-20 000 djur. Det är svårt att ange en exakt siffra över antalet djur, eftersom samtliga djur aldrig kan räknas samtidigt. Dagens metodik innebär också en risk för dubbelräkningar. Omkring 45 procent av alla drunknade gråsälar som obducerats de senaste åren har visat sig ha måttliga eller allvarliga tarmsår. Beror den höga andelen djur med tarmsår på att de sjuka och försvagade sälarna har större benägenhet att söka föda i fiskeredskap? Resultatet efter att ha obducerat gråsälarna från 2002 års jakt visar att så inte är fallet, tarmsåren är lika vanliga bland dessa sälar. Det är svårt att svara på varför tarmsåren blir allt vanligare när undersökningarna visar att hälsan för övrigt blir bättre. På 1970- och 80-talen då sälstammen var akut hotad av miljögifter hade bara 5-10 procent av dem tarmsår. Men då hade de en hög frekvens av andra sjukliga förändringar, som sammanväxningar i livmoderhornen (ocklusioner), arterioskleros, skador på lever och njure, klor och skelett. Dessa förändringar har blivit mindre vanliga, till skillnad från tarmsåren, som även drabbar unga djur. Därför är det viktigt för Miljögiftsgruppen att fortsätta studera gråsälarnas hälsa och beståndsutveckling. Forskning har nyligen inletts för att belysa orsakerna bakom den ökade frekvensen tarmsår. Innan gråsälarna är tillbaka i hela sitt gamla utbredningsområde och hälsotillståndet är normalt anser vi också att det är viktigt fortsätta projektet med utplantering av gråsälar till södra Östersjön. För 30 år sedan var gråsälen akut hotad, då fanns endast några tusen kvar i hela Östersjön. En alltför intensiv jakt hade decimerat stammen, och miljögifter gjorde merparten av de vuxna honorna sterila. Höga halter av miljögifterna PCB och DDT kopplades till sjukdomen. Både PCB och DDT är nu förbjudna sedan 1970-talet, och halterna har minskat kraftigt sedan dess. Hälsan hos Östersjöns gråsälar har förbättrats, men ännu är inte allt bra. Frekvensen av tarmsår har ökat dramatiskt de senaste åren. Det gör att populationsutveckling, hälsotillstånd, reproduktion m.m. för Östersjöns sälar behöver följas noga även i fortsättningen för att undvika en ny katastrof. Förra sommarens virussjukdom som dödade över hälften av västkustens knubbsälar visar ytterligare en faktor som kan minska stammen drastiskt. Satellitsändarna i detta projekt använder Argos-systemet för lägesbestämning av djuren. Sändaren, som limmas på djurets nacke, sänder en signal med djurets identitet varje gång sälen är ovanför vattenytan. Satelliter i Argossystemet uppfattar signalen och länkar den vidare till en markstation i Frankrike. Med hjälp av dopplereffekten beräknas sändarens position och via e-post får forskaren automatiskt reda på var djuret befinner sig bara ett par minuter efter det att sändaren skickat sin signal. Sändaren faller av när gråsälen byter päls nästa försommar. Satellitsändarna i projektet har bekostats av IL Recycling, som också står för den hemsida där allmänheten har kunnat följa sälarna på www.grasal.nu. IL Recycling är huvudsponsor tillsammans med Forsmarks kraftgrupp AB till WWF-projektet Avelshägn för gråsäl i Forsmark. De polska sälarna kommer från Hel Marine Station. årg. 98:4, 2002 5
Summary: Movements of young seals followed with satellite transmitters. At the beginning of the 20 th century there were approximately 100 000 grey seals (Halichoerus grypus) in the Baltic. Eighty years later the population was less than 4000 animals. The causes for the drastic decline were a high hunting pressure in combination with severe health problems among the grey seals. Many females were sterile, and even after the hunting was banned in 1974, the population continued to decrease. A connection with high concentrations of environmental pollutants such as PCB in the food with the high prevalence of diseases was made. In 1980 a breeding project for grey seals started. The aim is to release pups to southern Baltic where the population of grey seal still is very weak. Since the start 28 pups have been born within the project, and 27 of them were released to the wild. The breeding adult grey seals are fed on fish from the Atlantic, which have a lower pollutant load than fish from the Baltic. Today the population estimate is 15-20 000 grey seals in the Baltic (including Bothnian Bay and Bothnian Sea). Most of them live in the central and northern parts of the Baltic. In the south there are very few animals, and it is to this area where the release of pups from the breeding station take place. Recent pathological examinations show an increasing prevalence of intestinal ulcers. Today about 45% of the studied grey seals suffer from ulcers, even young animals, and a research study has just started to investigate possible causes for this. Altogether seven young seals were tagged with satellite transmitters before being released from Swedish and Polish breeding stations. The transmitters worked for 1-8 months. Two females drowned in fishing gears shortly after release, and four males succeeded in joining seal colonies. Two of them were filmed several months after the release, showing that they had acclimatized well. One male, released from Sweden, swam directly south to Germany where he stayed the 6 weeks that the transmitters worked. That was somewhat unexpected; since there are only two grey seals permanently on the German Baltic coast. Another male, released from the Polish project but in Lithuania swam northwards to Estonia were there is a large grey seal colony. Anther male released from Poland also swam northwards, to a Swedish grey seal colony of about 25 seals in Karlskrona archipelago. Two males from the Swedish breeding project, released in the far south of Sweden stayed in the area of release almost the whole time. There are some 100 grey seals there at the most. Both of them swam to Denmark for a couple of days. One of them swam as far north as to the northern tip of Denmark, at Skagen, but there he turned back to the release site again. It seems like the young grey seals that have been released are capable to survive well in freedom. The fact that two out of seven were caught in fishing gears is unfortunately to be expected. About 1000 grey seals get bycaught every year in the Baltic. We will evaluate the satellite telemetry data in more detail, but we do need more data from more seals before we can make any firm conclusions. Until the health status of the grey seal is to be considered normal, and the population have recovered to its former range we consider a continued release of pups from breeding stations in Sweden, Poland and Lithuania to be important. Anna Roos Projektledare för avelshägnet i Forsmark. Naturhistoriska riksmuseet, Gruppen för Miljögiftsforskning. E-post: anna.roos@nrm.se Olle Karlsson Disputerade på gråsälens beteende år 2003. Naturhistoriska riksmuseet, Gruppen för Miljögiftsforskning. E-post: olle.karlsson@nrm.se Britt-Marie Bäcklin Patolog med ansvar för obduktion av sälar som kommer in till Riksmuseet. E-post: britt-marie.backlin@nrm.se Du kan läsa mer om projektet på internet: http://www.nrm.se/mg/forsmark.html.se (svenska) http://www.nrm.se/mg/forsmark.html.en (engelska) http://www.grasal.nu (sälarnas aktuella positioner) 6 fauna&flora