Handelspolitisk lägesrapport 25
Kommerskollegium är Sveriges myndighet för utrikeshandel och handelspolitik. Vi arbetar för en öppen handel med klara spelregler, både inom och utanför EU. Vår huvuduppgift är att förse regeringen med beslutsunderlag i handelspolitiska frågor. Vi fungerar också som kontaktpunkt och samordningscentral, SOLVIT-center, för företag som stöter på handelshinder i sina utlandsaffärer. Även privatpersoner kan göra en anmälan till Kommerskollegium om de kommer i kläm mellan olika regelsystem inom EU. www.kommers.se
Förord År 25 kan beskrivas som ganska mörkt betraktat från den frihandels- och utvecklingssynpunkt som Kommerskollegium har. Men ändå kunde vissa ljusglimtar skönjas. Betydelsen av en fungerande fri import och klara spelregler blev högst påtaglig. Först avskaffades textil- och konfektionskvoterna 1 januari, fem månader senare återinfördes de mot Kina. EU:s snabba återinförande av kvoter för kläder tillverkade i Kina fylldes mycket snabbt och fick omedelbara konsekvenser. Mängder av containtrar med kläder på väg till Europa släpptes inte in. Att kvoter leder till högre priser för Europas konsumenter framgick tydligt, liksom importörernas situation. Även effekten för Kinas fattiga textilarbetare kunde skönjas. Under 25 röstade befolkningarna i Frankrike och Nederländerna nej till en ny EUkonstitution. I det intensiva slutskedet av folkomröstningskampanjen i Frankrike dök den polske rörmokaren upp och utmålades som ett hot mot den franska arbetsmarknaden. Kommissionens förslag till tjänstedirektiv, som ska underlätta att tjänster fritt kan utövas över landgränser i EU, ifrågasattes med samma förtecken. Det såg under hösten allt mörkare ut inför ministermöte i Hongkong som skulle ge WTOförhandlingarna en ordentlig injektion och bädda för ett ambitiöst resultat under år 26. Mötet bröt inte samman men resultatet måste betraktas som magert. De framgångar som trots allt nåddes i Hongkong har en tydlig utvecklingsprofil. För första gången beskrev u- landföreträdare ganska unisont att de såg en u-landsprioritering i förhandlingarna samt att de hade haft ett reellt inflytande. Med denna lägesrapport vill vi ge en översiktlig bild av det handelspolitiska klimatet i världen och samtidigt bidra med faktaunderlag till den handelspolitiska diskussionen. Rapporten bygger på statistik och kollegiets egna utredningar. Ett stort antal medarbetare har bidragit. Rapporten har arbetats fram av en projektgrupp bestående av Ingrid Lindeberg (projektledare), Hans Flykt, Hilda Fridh, Jan Hallman, Magnus Lodefalk samt Monica Karlsson. Stockholm januari 26 Lena Johansson Generaldirektör 1
Innehållsförteckning Inledning... 3 Handelspolitiken globalt... 5 WTO... 5 Tullar på industrivaror... 5 Jordbruk... 5 Tjänstehandel (GATS)... 6 Utvecklingsaspekter... 8 Immaterialrätt (TRIPS)... 9 Övriga förhandlingsfrågor... 9 Textil och konfektion... 1 Kaos i handeln med Kina... 1 Avregleringen av textil- och konfektionskvoterna... 11 Handelspolitiska skyddsinstrument... 14 Antidumpningsåtgärder... 14 Utjämningsåtgärder... 16 Skyddsåtgärder... 17 Tvister i WTO... 18 Regionala handelsavtal... 21 EU... 22 EU och omvärlden...22 EU:s handelspolitik i jämförelse med tre andra aktörer... 22 EU:s handelspolitik efter utvidgningen... 23 EU:s tullpolitik mot u-länder... 27 EU:s inre marknad... 28 Medlemsländerna och den inre marknaden... 28 SOLVIT... 28 Svenska företag och den inre marknaden... 29 Svenska myndigheter och den inre marknaden... 3 Tjänstedirektivet... 31 EU:s utvidgning... 32 EG-domstolen... 34 Utvecklingen för svensk export... 36 U-länderna och handeln... 41 U-länderna och åtgärder för att stödja handeln... 41 U-ländernas handel... 41 U-ländernas deltagande i WTO... 42 Världshandeln i siffror... 45 Omslagsbild: Containers from China blocked at Le Havre after quotas in Chinese textile products were met. Franck CRUSIAUX /GAMMA / IBL BILDBYRÅ ISBN: 91-975396-7-8 2
Inledning Världshandeln fortsatte att öka relativt kraftigt också under 25. De höga oljepriserna i världshandeln har emellertid gjort att den snabba ökningstakten avmattats. Enligt WTO:s prognoser blir ökningen 6,4 procent jämfört med 9 procent 24. Båda åren hade två av väldens folkrikaste länder, Kina och Indien, en stark ökning av handeln. U-ländernas andel av världshandeln stiger. Allra tydligast är utvecklingen för u-länderna i Asien, med Kina i spetsen. Kina är nu världens tredje största handelsnation, både avseende export och import. Men utvecklingen går åt samma håll i andra u-landsregioner, även om den är något svagare för Afrika. Sveriges handel ökade de första nio månaderna 25, men mindre än motsvarande period 24. En genomgång av utvecklingen av Sveriges export under en längre period visar att Sverige tappar marknadsandelar på världsmarknaden. Denna utveckling är naturlig när det ekonomiska gapet mellan Sverige och snabbt växande utvecklingsländer krymper. Andra länder tar naturligtvis marknadsandelar. Andelarna måste fördelas på fler, varför länder som Sverige med en hög ekonomisk nivå måste räkna med att få minskade andelar. Världshandeln ökar dock när dessa länder utvecklas ekonomiskt, varför varje andel blir mer värd. Märkligt nog är det dock framförallt Sveriges andel av handeln med EU och övriga Europa som minskar, medan vi behåller våra positioner ganska väl i andra delar av världen. Detta tyder på att vi inte har lyckats utnyttja EU-medlemskapets ökade möjligheter fullt ut. Det kan bero på attityder och okunskap. En stor del av svenska små och medelstora företag anser själva att de har stora brister i sina kunskaper om vilka möjligheter och rättigheter som den inre marknaden innebär. Många företag uppfattar inte heller EU som sin hemmamarknad trots tio års medlemskap. Detta är en tydlig bild från tre utredningar som kollegiet låtit göra. De visar att samtidigt som okunskapen hos företagen är stor, så finns det brister i hur myndigheter och domstolar har anammat den inre marknaden. Det finns alltså en potential för ökad svensk handel inom EU. Med bättre fungerande regler för handeln med tjänster inom EU skulle det finnas än bättre möjligheter för Sverige. Tjänsteproduktionen är en väsentlig del av världsekonomin och Sverige ligger väl till. Men tjänstehandelns utveckling hämmas av att nationella krav och regler är olika, även inom EU. Problemen med att åstadkomma fri rörlighet för tjänstehandeln inom EU har hittills varit större än för varor. Medlemsländerna lyckades under året inte enas om ett nytt direktiv för handeln med tjänster, utan diskussionen fortgår under 26. En bättre fungerande inre marknad har identifierats som en av nyckelfrågorna för att öka EU:s konkurrenskraft, vilket är målet med den s.k. Lissabonprocessen som EU har enats om. Av central betydelse för konkurrenskraften är dock även liberaliseringar av den yttre handelspolitiken - att EU släpper in konkurrens utifrån. Inte heller i dessa avseenden har utvecklingen i EU gått åt rätt håll under 25, snarare tvärtom. Det gäller exempelvis återinförandet av teko-kvoter mot Kina och oviljan att ens diskutera ytterligare liberaliseringar av jordbruket, vilket under året stoppade upp WTO-förhandlingarna - och dessutom kraftigt försenade beslutet om EU:s långtidsbudget. Vidare bör utvecklingen av inre marknaden för den yttre handeln betonas. Den djupa integration som inre marknaden innebär har stor betydelse för handeln med tredje land. För företag som vill exportera till EU är det en stor skillnad när reglerna är desamma på en stor gemensam marknad med 28 länder jämfört med 28 små nationella marknader med olika regler. 3
För WTO-förhandlingarna blev året långt ifrån vad som var förhoppningen. Året avslutades med att WTO-mötet i Hongkong nådde ett magert resultat - långt under förväntan och vad som skulle behövas för att verkligen få fart på förhandlingarna. De flesta stora frågor återstår och de tidsramar som har satts upp för att klara substansen i flera av dessa är mycket knappa. Ofta beskrivs situationen som att den enda egentliga framgången var att förhandlingarna inte bröt ihop, utan fortfarande pågår. Denna ganska pessimistiska beskrivning ska naturligtvis ses mot bakgrund av bristen på framgång tidigare under 25, det låsta läget under hösten och de nedskruvade förväntningarna inför mötet samt utvecklingen under själva mötet. Men det magra resultatet kan knappast i sig ses som något slags framgång för ett möte som länge har beskrivits som avgörande för att kunna nå ett ambitiöst resultat av hela rundan under år 26. Att det trots allt nåddes en överenskommelse i Hongkong - trots marginell rörelse och låsta positioner under veckan - kan naturligtvis tolkas som ett tecken på att allvaret kryper närmare och på genuin vilja att förhandla för att nå resultat. Men vad som också kan ses som en framgång är faktiskt utvecklingsaspekterna på det lilla resultat som åstadkoms. Upprördheten och frustrationen hos u-länderna var under veckan kompakt över att utvecklingsprioriteringen i rundan aldrig kommer till konkret uttryck och att inte i-länderna demonstrerar en allvarlig vilja bakom orden. Det faktum att många u-länder uppfattade resultatet som ett första tecken på genuin vilja är en framgång. Många utvecklingsländer agerade också gemensamt för att sätta tryck i jordbruksförhandlingen för att få ett slutdatum för exportsubventioner. Att en sådan tidpunkt finns med i uppgörelsen är därför en viktig symbol. U-länderna har därmed haft inflytande. De har också valt att gemensamt beskriva sitt gemensamma agerande som betydelsefullt. Exportsubventionerna är en viktig symbol, men kanske inte den allra viktigaste frågan i sak för u-länderna. För dessa länder är det med all sannolikhet sänkningar av de ofta höga egna tullnivåerna som skulle ge den största utvecklingsvinsten av alla handelspolitiska åtgärder. Detta skulle utveckla handeln u-länder emellan. De, liksom de flesta länder, har oftast den mest omfattande handeln med sina grannländer. På jordbruksområdet är det en sänkning av i-ländernas höga tullar som skulle innebära störst möjligheter, genom att öka tillträdet till en marknad för produkter de är duktiga på att producera. Här är dock förhandlingarna långt ifrån en uppgörelse och det är det område där EU spjärnar emot allra mest. U-länderna har naturligtvis sämre reella möjligheter att delta i förhandlingarna än i-länderna. Det handlar om kapacitet, i form av såväl resurser som kompetens. Det visar sig i ländernas närvaro och kapacitet i Genève, såväl i förhandlingsvana och deltagandet som i förhandlingsgrupper m.m. Vid sidan av det demokratiska problem det innebär, kan det också menligt påverka framgångarna och takten i förhandlingarna. Det är därför ett glädjande inslag bl.a. i Hongkong att problemet uppmärksammats och att resurser sätts in från flera av de större medlemmarna. Tidigare under 25 fick Storbritannien gehör för sitt förslag om att en del av biståndet skulle ges för att stödja utvecklingen av u-ländernas förmåga att göra affärer över gränserna (Aid for trade). Vid ministermötet blev detta initiativ en del av WTO-förhandlingarna. 4
Handelspolitiken globalt WTO Tullar på industrivaror De viktigaste frågorna har under 25 varit vilken tullsänkningsformel som ska användas i förhandlingarna och vilka undantag som ska ges till u-länderna. Förhandlingarna om dessa frågor fortsätter under 26. De minst utvecklade länderna (MUL) förväntas inte göra några tullsänkningar. Däremot förväntas dessa länder att öka antalet bundna tullar för att på så vis öka förutsägbarheten. Målet var att i ministerkonferensen i Hongkong enas om villkoren för de fortsatta tullsänkningsförhandlingarna. Detta lyckades inte, men länderna kom överens om att de skulle vara klara med riktlinjerna till den 3 april 26. Under ministerkonferensen i Hongkong kom länderna också överens om att försöka finna en lösning för små och sårbara länder samt även en lösning på problemet med preferensurholkning 1. När det gäller sektorsförhandlingar (förhandlingar om olika sektorer som antingen blir tullfria eller där man uppnår tullharmonisering) kom länderna överens om att man ska identifiera vilka sektorsöverenskommelser som är intressanta för deltagarna och att deltagande i sektorsöverenskommelser ska vara frivilligt. Jordbruk Bunden tull Ett medlemsland som i en WTO-förhandling har bundit sin tull vid en viss nivå har förbundit sig att inte höja tullen över denna nivå. Landet har däremot möjlighet att tillämpa lägre tull. De minst utvecklade länderna (MUL) är de av FN klassificerade 5 "minst utvecklade länderna" med bl.a. en BNI per capita som understiger 8 US dollar. Inom WTO är det 33 länder som tillhör denna grupp av länder. På jordbruksområdet innebär uppgörelsen i Hongkong framför allt att man låser fast vissa grundprinciper för ett nytt avtal, om vilka enighet rått tidigare under förhandlingarna. Detta gäller bl.a. vissa grundprinciper för sänkning av tullar och interna stöd. Det viktigaste enskilda inslaget i uppgörelsen är dock beslutet att alla former av exportstöd ska upphöra successivt fram t.o.m. år 213. Fullständiga villkor för ett nytt avtal ska förhandlas fram senast den 3 april 26 och förslag till bindningslistor ska redovisas senast den 31 juli 26. Tullar I beslutet vid mötet i Hongkong bekräftas den tidigare uppgörelsen om omräkning av specifika tullar 2 till värdetullar, vilket är en förutsättning för överenskommelser om tullsänkningar. Samtliga tullar ska indelas i grupper efter tullnivå varefter höga tullar ska sänkas mer än låga tullar. Det återstår dock att förhandla om tullgruppernas omfattning och storleken på sänkningarna. Det återstår även att förhandla om skyddsmekanismer för s.k. 1 Preferensurholkning drabbar de länder som i dagsläget har lägre tullar genom särskilda förmånsavtal (preferenser). Om de länder som ger preferenser sänker sina vanliga tullar innebär det att preferenstullarna inte längre ger lika stora fördelar som tidigare. 5
känsliga produkter och om den särskilda skyddsklausulens framtid. Bland övriga olösta frågor kan nämnas fastställande av eventuell högsta tullnivå. För u-ländernas del har man kommit överens om att undantag från tullsänkningskrav ska få ske för s.k. särskilda produkter. U-länderna ska också få tillgång till en ny särskild skyddsmekanism baserad på såväl kvantitets- som prisgränser. Interna stöd Även här innebär beslutet i Hongkong en bekräftelse på de närmanden som skett mellan parterna under förhandlingarnas gång. Det slås fast att länder med höga handelsstörande stöd ska reducera sina stöd mer än länder med låga stöd. Det står klart att EU måste reducera sina stöd mest och att USA och Japan hamnar i en grupp där sänkningen blir något mindre. Sänkningarnas storlek återstår dock att komma överens om liksom kriterierna för samtliga interna stödformer och eventuella nya begränsningar för dessa. Exportstöd Alla former av exportstöd ska vara avskaffade vid utgången av 213. Betydande nedskärningar ska ske redan efter halva genomförandeperioden. Regler för andra former av exportkonkurrens än direkta exportbidrag ska samtidigt ha införts. För att uppnå full parallellitet och för att undvika kringgående av åtagandena om exportstöd, innehåller överenskommelsen vissa krav i fråga om bl.a. exportkrediter, statshandelsföretag och livsmedelsbistånd. Överenskommelsen om avskaffande av alla former av exportstöd 213 gäller bara om en fullständig överenskommelse kan träffas för hela jordbruksområdet. Avskaffandet av exportstöden har varit ett viktigt mål för bl.a. u-länderna. Bomull I Hongkong kom WTO-medlemsländerna överens om att de utvecklade länderna åtar sig att avskaffa alla former av exportstöd för bomull år 26. Länderna lovar också att ge tulloch kvotfritt marknadstillträde för bomull från de minst utvecklade länderna. I-ländernas handelsstörande interna stöd till bomullsproduktionen ska minskas mer och sänkningarna ska genomföras snabbare än för övriga interna stöd. Ansträngningarna att hitta en lösning på problemet med inkomstminskning inom bomullssektorn i u-länderna ska intensifieras. Tjänstehandel (GATS) Förhandlingarna om ökat tillträde för tjänster (GATS) fortsatte under 25. Fler länder inkom med erbjudanden om att göra nya åtaganden, dvs. garantera marknadstillträde för utländska tjänsteleverantörer. Totalt 92 länder, allt från de stora i-länderna till små karibiska länder, har nu inkommit med sitt första bud. De flesta länder har valt att erbjuda tillträde i affärstjänster (t.ex. IT och juridiska tjänster), tele-, transport- och finansiella tjänster. 2 Alla slag av icke värdebaserade tullar, dvs. tullar som är baserade på importvolym. 6
Medlemsländernas bud i WTO om öppningar av tjänstesektorer 8 75 7 61 6 6 56 5 4 3 43 39 32 28 2 1 Affärstjänster Kommunikationer Finansiella tjänster Transporttjänster Miljötjänster Turism Byggtjänster Distribution Underhållning 14 13 5 Utbildning Hälsovårdstjänster Källa: Kommerskollegium I maj 25 skulle medlemsländerna ha inkommit med reviderade bud. Femtiofyra länder har presenterat nya och förbättrade bud. Det är främst i- och de större u- länderna som inkommit med nya bud. Fokus ligger på samma tjänstesektorer som i de första buden. GATS (General Agreement on Trade in Services) Avtalet är ett av de tre huvudavtalen i WTO. Det består dels av ett ramavtal i vilket parterna förbundit sig att tillämpa Mest-gynnad-nationsprincipen (dvs. varje WTO-medlem har rätt till samma förmåner som det mest gynnade landet i WTO) och öppenhet, dels av nationella bindningslistor. Resultatet i Hongkong Flera länder, både i- och u-länder, ansåg inför ministermötet i Hongkong att resultatet i förhandlingarna hittills varit svagt. Därför framfördes önskemål om att ministermötet skulle ge skjuts åt förhandlingarna, bl.a. genom garantier om mer förhandlingsbistånd till u- länder och beslut om nya förhandlingsmetoder. Den nuvarande förhandlingsmetoden, där länder förhandlar två och två, anses av många vara tidskrävande och ineffektivt. Efter livliga diskussioner enades medlemmarna om en ny alternativ metod, den s.k. plurilaterala metoden. Genom denna metod kan länder, som har gemensamt intresse i en sektor, gå samman, ställa krav och gemensamt förhandla om ökat marknadstillträde i den sektorn. Resultatet av denna "gruppförhandling" utsträcks sen till alla medlemmar utan att de själva måste ge samma garantier om marknadstillträde. Denna metod användes med framgång i sektorerna telekom och finansiella tjänster redan när GATS bildades. Medlemsländerna beslutade också att två nya bud ska lämnas in under 26. De ska inkomma med ett andra reviderat bud 31 juli och sina slutbud 31 oktober. Man beslöt även att ytterligare satsa på tekniskt bistånd för att hjälpa behövande u-länder att aktivt delta i förhandlingarna. Länderna enades även om att arbetet med att ta fram speciella regler för s.k. inhemska regleringar (som syftar till att minska byråkratin i tjänstesektorer) ska slutföras innan förhandlingarna avslutas. 7
Utvecklingsaspekter De pågående förhandlingarna inom WTO har en uttalad ambition att särskilt verka för att främja utvecklingen. En rad frågor som benämns utvecklingsdimensionen omfattar exempelvis mer förmånlig behandling av u-länder och tekniskt bistånd. Men det är inte främst här de största utvecklingsvinsterna finns att hämta. Kommerskollegium har under år 25 i två utredningar funnit att de största potentiella vinsterna finns att hämta av ett förbättrat marknadstillträde 3. Ett aktivt deltagande från u-ländernas sida i dessa marknadsöppningar ger avsevärt mycket bättre förutsättningar för att de ska kunna få del av vinsterna. Majoriteten av världens fattiga lever på landsbygden och är direkt eller indirekt beroende av jordbruket för sin försörjning. Jordbruksförhandlingarna prioriteras därför mycket högt av flertalet u-länder. Exportstödens avskaffande har stor politisk betydelse även om de ekonomiska effekterna inte är så betydande. För de fyra bomullsproducerande västafrikanska länderna som drivit bomullsfrågan hårt är resultatet från mötet i Hongkong ett steg framåt. Det är emellertid de interna stöden till bomullsodlingen som orsakar de stora svårigheterna och där återstår betydande förhandlingsarbete (se jordbruksavsnittet sid 6). Det är på industrivaruområdet som de största realistiska utvecklingsvinsterna finns att hämta. Avgörande är att tullarna harmoniseras, det vill säga att höga tullar sänks mer än låga. I-ländernas tullar är redan i dagsläget förhållandevis låga, även om höga tullar förekommer på känsliga produkter. U-ländernas tullar är dock fortfarande ganska höga. Många u-länder upplever stora svårigheter att handla på grund av andra hinder än tullar. Även sådana handelshinder hanteras inom Doharundan, fast än så länge med mager utdelning. De potentiella vinsterna av en öppnare tjänstehandel för u-länderna, i synnerhet avseende fri rörlighet för arbetskraft, är enorma. De flesta av världens länder är dock obenägna att öppna upp sina marknader, i synnerhet för lågutbildad arbetskraft. Tull- och kvotfrihet En av ambitionerna i de pågående förhandlingarna är att de minst utvecklade länderna ska ges tull- och kvotfritt tillträde till i-ländernas och vissa u-länders marknader. Denna fråga diskuterades intensivt under 25. Under Hongkongmötet enades medlemsländerna om ramarna. Överenskommelsen innebär att alla i-länder samt de u-länder som anser sig kunna det, ska erbjuda alla produkter från alla de minst utvecklade länderna varaktigt tull- och kvotfritt marknadstillträde senast 28 eller vid implementeringsperiodens början. Emellertid finns en möjlighet att inledningsvis undanta upp till tre procent av alla tullpositioner, med målet att med tiden uppnå full produkttäckning. Möjligheten att undanta produkter innebär i praktiken att vissa länder riskerar att gå miste om fördelarna av erbjudandet, då många av de minst utvecklade länderna är beroende av endast ett fåtal exportprodukter. Undantaget är visserligen temporärt, men inget slutdatum ges av överenskommelsen från Hongkong. Värdet av tull- och kvotfrihet är, liksom avskaffandet av exportsubventionerna, stort om man ser till den politiska dimensionen. Emellertid har erfarenheten visat att tullförmåner inte är en snabb väg till utveckling, samt att det är andra faktorer än tullar som håller tillbaka de minst utvecklade ländernas export. Vid Hongkongmötet blev Aid for trade-initiativet en del av de pågående förhandlingarna. Det innebär bl.a. att i-länderna åtar sig att stödja u-ländernas handelsutveckling finansiellt och genom kapacitetsuppbyggnad. 3 Kommerskollegium (25a), Utvecklingsaspekterna i Doharundan inför WTO:s ministermöte i Hongkong. Maj 25 och Kommerskollegium (25b), Utvecklingsaspekterna i Doharundan inför WTO:s ministermöte i Hongkong andra avrapporteringen. September 25. Dnr 1-554-5. 8
Immaterialrätt (TRIPS) I slutet av 25, inför ministermötet i Hongkong, togs två viktiga beslut på det immaterialrättsliga området, nämligen frågan om de minst utvecklade ländernas övergångstider och TRIPS och hälsa. Övergångstider i TRIPS-avtalet I november 25 togs ett beslut som innebär att de minst utvecklade länderna nu har fram till den 1 juli 213 för att genomföra TRIPS. Ursprungligen skulle dessa länder ha genomfört bestämmelserna i TRIPS-avtalet den 1 januari 26 4. Undantaget var patentskydd för läkemedel, då man beslutat att de minst utvecklade länderna inte behöver erbjuda patentskydd för läkemedel förrän den 1 januari 216 5. Från ett utvecklingsperspektiv anser kommerskollegium att det är positivt att övergångstiden förlängs. Däremot innehåller beslutet en bestämmelse som innebär att de minst utvecklade länderna som redan genomfört en TRIPS-förenlig lagstiftning inte kan ändra den på ett sätt som skulle göra den mindre TRIPS-förenlig. TRIPS och hälsa Efter att ha förhandlat under 24 och 25 nådde man i december 25 en överenskommelse om hur texten i TRIPS-avtalet ska ändras i enlighet med ett beslut som togs i augusti 23 och som sedan dess är gällande WTO-rätt. Beslutet innebär att länder som inte har råd att köpa läkemedel till världsmarknadspriser kan få hjälp av andra länder att producera nödvändiga läkemedel vid nationella hälsokriser. Länder utan egen eller med otillräcklig produktionskapacitet ska kunna utfärda tvångslicenser till läkemedelsproducenter i andra länder för import av läkemedel till det egna landet. Fram till beslutet hade länder utan tillverkningskapacitet inte haft möjlighet att använda tvångslicenser, som innebär att landet kan inskränka de rättigheter som ett patent ger. Tvångslicenser hade enligt TRIPS-avtalet huvudsakligen tillåtits för att tillgodose behoven på den inhemska marknaden. Beslutet (från augusti 23) utesluter de länder som inte har ett reellt behov av att använda denna lösning. Övriga förhandlingsfrågor TRIPS (Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights) är ett avtal som lägger fast miniminormer för handelsrelaterad immaterialrätt, bland annat upphovsrätt, varumärken och patent. Det står WTO:s medlemmar fritt att införa ett mer långtgående skydd om de så önskar. Syftet med förhandlingarna om handelsprocedurer är att hanteringen av varor över gränserna ska bli snabbare. Riktlinjerna för förhandlingarna är fokuserade på u-ländernas behov och prioriteringar och möjligheter att göra åtaganden. I förhandlingarna ingår också att förbättra de WTO-regler som redan finns. I Hongkong lades riktlinjer fast för det fortsatta arbetet. För att undvika att antidumpningsinstrumentet missbrukas och för att begränsa kostnaderna som antidumpningsundersökningar (se vidare sidan 14) för med sig ska förhandlingarna nu koncentreras på reglerna för fastställandet av dumpning, orsakssambandet skada/ dumpning och genomförande av åtgärder, varaktighet m.m. För subventioner och utjämningsåtgärder fanns det inga textförslag. Översynen av WTO:s tvistlösningsmekanism fortsätter. 4 Kambodja och Nepal som blev WTO-medlemmar 24 fick fram till den 1 januari 27 för att genomföra avtalet. 5 WTO, Declaration on the TRIPS Agreement and Public Health, WT/MIN(1)/DEC/2, 14 november 21. 9
Textil och konfektion Kaos i handeln med Kina Det är inte ofta handelspolitiken får sådana dramatiska konsekvenser som den fick sommaren 25 när kvoterna snabbt återinfördes för EU:s textil- och konfektionsimport från Kina. Det system av kvoter (kvantitativa begränsningar av importen) för textil och konfektion som framför allt EU, USA och Kanada upprätthållit i årtionden avskaffades vid årsskiftet 24/25. Beslutet att sluta särbehandla textil och konfektion och förbjuda kvotering av handeln togs redan 1995 som en del av Uruguayrundan i WTO. Därefter skulle en tioårig utfasning av kvoterna ske med gradvis liberaliserad handel. I praktiken sköts dock nästan hela avvecklingen av kvoterna fram till 1 januari 25, då kvoterna avskaffades. Sydliga och östliga medlemsländer i EU var rädda för att en våg av billiga kläder skulle välla in framför allt från Kina och slå ut deras inhemska textil- och konfektionsindustri. I Kinas anslutningsprotokoll till WTO ges en särskild möjlighet att genom skyddsåtgärder begränsa importen av textil och konfektion under en övergångsperiod. De sydliga och östliga medlemsländerna begärde snart att kommissionen skulle använda denna särskilda möjlighet att återigen begränsa importen, medan de nordliga länderna inte ville se några nya begränsningar. Det politiska trycket från medlemsländer i Syd- och Östeuropa gentemot kommissionen blev hårt och i april gav den vika. Kommissionen publicerade en lista med importnivåer som Kina varnades för att överskrida. Sverige positionerade sig som ledande motståndare mot denna nya protektionism och var tillsammans med Nederländerna emot listan. Nivåerna passerades dock snabbt och trycket från Italien, Frankrike, Portugal och flera östländer stegrades. Kommissionen började förbereda nya skyddsåtgärder, men samtidigt föredrog man en uppgörelse med Kina i stället för att ensidigt införa kvoter. Poängen var att Kina frivilligt skulle gå med på begränsad textil- och konfektionsexport och gemensam administration av kvoterna i utbyte mot att landet fick större kvoter än de skulle ha fått om EU ensidigt införde kvoter. Detta lyckades och importen av bl.a. t-shirts, pullovers, byxor, blusar, sänglinne, klänningar och damunderkläder begränsades i ett avtal med Kina till och med utgången av år 27. Sverige och Danmark var de enda länder som motsatte sig avtalet. Retroaktivt avtal Stor förvirring utbröt då avtalet i praktiken fick retroaktiv verkan. Kvoterna började gälla med omedelbar verkan den 11 juni, vilket inte gav importörerna någon möjlighet att anpassa sig. Varorna var redan beställda och betalda samt under produktion i Kina eller på väg att levereras till EU-länderna. Inom loppet av några veckor var kvoterna fyllda och det blev tvärstopp vid EU:s gräns. Många importörer fick se allt större mängder av sina varor fastna vid gränsen och det började talas om ett klädberg. Småföretag hotades av konkurs. Nu var det de nordliga länderna, särskilt Tyskland, och importörerna som gick på offensiven. Situationen blev ohållbar och även de som var anhängare av kvoterna accepterade att de varor som var blockerade i tullen måste släppas in. De flesta länderna ville helst att man 1
skulle flytta över Kinas kvotutrymme från 26 till att kunna användas 25. Kina gick dock inte med på att minska sitt kvotutrymme för 26, eftersom Kina inte hade något att vinna på en sådan ändring. De kinesiska exportörerna hade nämligen i de flesta fall redan fått betalt för de varor som fastnat. Efter att frågan hade nått högsta politiska nivå gick Kina den 5 september med på att minska kvoten för 26 något, och EU beslutade att släppa in alla de 88 miljoner plagg som fastnat. Det hela framställdes som att Kina betalade hälften med en minskning av 26 års kvot. I själva verket minskade Kinas kvot endast med 5 procent, resten tog EU in utöver den kvot som avtalats för 25. Kvoter kommer att begränsa Kinas export även under 26 och 27 och importen släpps inte helt fri förrän 28. Avregleringen av textil- och konfektionskvoterna Fram till årsskiftet 24/25 var 65 procent av EU:s textil- och konfektionsimport (huvudsakligen kläder) kvoterad. Perioden januari augusti 25 var sedan en period av i princip kvotfri handel med textil- och konfektionsprodukter. Det är därför intressant att jämföra denna period med samma period 24, då kvoterna fortfarande fanns kvar. Vad hände efter det att konkurrensen släpptes fri? Handelsflöden och priser Den förväntade vågen av billig textil och konfektion från u-länderna har än så länge uteblivit. Importen av de varor som tidigare kvoterats ökade med 7,9 procent i volym och med 3,3 procent i värde. Ökningen motsvarar en miljard euro nominellt. Än så länge har u- länderna som helhet bara i begränsad omfattning vunnit på reformen. Utan kvoter ökade konkurrensen mellan världens textil- och konfektionsproducenter, vilket ledde till prisfall på många håll. Genomsnittsplagget föll i pris med 4,3 procent 6. Prisfallet är tydligt men knappast dramatiskt i det stora hela. För vissa kategorier av varor har dock fallet varit mycket högre. Mest har priserna sjunkit på strumpor (-59 procent) samt för kavajer, jackor och dräkter (nästan -3 procent). På grund av de fallande priserna har volymen på handeln utvecklats mer positivt i de flesta länder än värdet på handeln. De kinesiska priserna föll dock med nästan 2 procent vilket är betydligt mer än genomsnittet. Eftersom de kinesiska kvoterna var mest restriktiva blev det en utbudsexplosion i Kina. Priserna föll med över 4 procent för sänglinne, klänningar samt bordslinne och handdukar. Dessutom föll en rad andra varugrupper med mellan 3 och 4 procent i pris: skjortor, t-shirts, tröjor, blusar och dräkter. Det är därför inte konstigt att många inköpare valt att vända sig till Kina. Samtidigt ska det påpekas att Kina inte alltid är billigast, flera konkurrentländer erbjuder ofta billigare varor. Länder som vann på avregleringen Det visar sig att 6 länder har ökat sin export (i värde) av de varor som tidigare kvoterats till EU, medan 11 länder har minskat exporten. De flesta av vinnarna har gjort mycket modesta exportvinster, även om det kan vara stora ökningar relativt sett för fattiga länder som exempelvis Mongoliet, Haiti och Bolivia. 6 Det är ännu för tidigt att säga om detta prisfall i importledet har haft effekt ute i konsumentledet. 11
Diagrammet nedan visar att det finns tre större vinnare: Kina, Indien och Turkiet. Dessa delar tillsammans på hela 98 procent av de ökade exportintäkterna. De är redan EU:s tre största leverantörer av textil och konfektion, med sammanlagt halva marknaden för importerade textil- och konfektionsvaror 7. Produktionen koncentreras alltså till de länder som redan anses ha de bästa förutsättningarna. Förändring av importen av tidigare kvoterade varor (mätt i värde, jan-aug 5 jmf jan-aug 4) % 1 97 8 6 4 2-2 -4-6 Kina 12 Indien 4 Turkiet 7 Övriga vinnare -9-1 -1-16 -23-26 -58-2 Rumänien Bangladesh Marocko Pakistan Indonesien * Genomgångsländer: Hongkong, Macao, Taiwan och Sydkorea Källa: EU-kommissionen Kinas export av kvoterade varor till EU nästan fördubblades (+ 97 procent). Räknat i volym ökade Kinas export ännu mer, med 146 procent. Kinas andel av EU:s totala textiloch konfektionsimport ökade från 22 procent till 3 procent och andelen av klädimporten blev över en tredjedel. Kina är därför den ojämförligt största vinnaren. Nästan 9 procent av de ökade exportinkomsterna för de länder som vunnit på avregleringen har gått till Kina. Man kan anta att Kinas ökning blivit än större om inte hotet om skyddsåtgärder legat över landet och skrämt bort potentiella inköpare. Indiens och Turkiets framgångar är blygsammare. Intressant att notera är att Indiens värdeökning med 12 procent endast motsvaras av en volymökning med 2 procent, vilket betyder att landet, tvärtemot de flesta andra länder, har lyckats höja sina priser ganska markant. Även Turkiet har lyckats med detta. Länder som förlorade på avregleringen Stora minskningar av exporten kan noteras bland vissa av Kinas grannländer: Hongkong, Macao 8, Taiwan och Sydkorea. Det är en utbredd uppfattning att en stor del av de varor som importerats från dessa länder i själva verket varit tillverkade i Kina och att länderna använts av mindre nogräknade företag för att kringgå kvoterna. Motivet att göra detta MUL exkl. Bangladesh Genomgångsländer* Övriga förlorare 7 Detta är inte det samma som halva EU:s textil- och konfektionsmarknad, då stor del av produktionen är inhemsk. Länder som Italien, Portugal, Litauen och Polen har stor textil- och konfektionsproduktion. 8 Hongkong och Macao räknas i handelspolitiska sammanhang som självständiga enheter och inte som en del av Kina. 12
upphörde efter att kvoterna avskaffats och därmed föll dessa länders export kraftigt, om än mest på papperet. I ljuset av detta framstår Kinas exportökning som mindre uppseendeväckande. De största förlorarna relativt sett finns bland de länder som redan från början inte hade så stor export till EU, dvs. afrikanska länder och de minst utvecklade länderna. Det faktiska exportbortfallet är oftast inte stort men procentuellt är det ofta över 5 procent och inte sällan över 8 procent. För vissa av de minst utvecklade länderna med stort beroende av textil- och konfektionsindustrin är det en verklig förlust. Dit hör Kambodja, vars export till EU nästan helt består av textil och konfektion, som förlorade 14 procent av exporten och Laos som förlorade 9 procent. Som grupp (exkl. Bangladesh) förlorade de minst utvecklade länderna 26 procent 9. Det land som förlorat mest i absoluta tal är Bangladesh. Relativt sett är detta extremt textiloch konfektionsberoende lands förlust dock begränsad till 1 procent av exportvärdet, långt ifrån den nedgång som befarats. Dessutom har Bangladeshs export av tidigare kvoterade varor till EU i volym räknat legat stilla (-,2 procent), vilket betyder att de fallande exportinkomsterna för landet beror på att företagen tvingats sänka priserna. Bland de större leverantörerna är Indonesien det land som relativt sett förlorat mest. Landet har tappat nästan en fjärdedel av sin textil- och konfektionsexport till EU. Andra stora förlorare är Rumänien, Pakistan och Marocko. Samtidigt kan man se att mönstret inte är entydigt. I USA har importen från länder som Pakistan och framför allt Bangladesh ökat kraftigt. EU:s import av textil och konfektion ( jan-aug 25, baserat på värde) MUL exkl Bangladesh 1,3% Övriga 21,6% Kina (exkl Hongkong och Macao) 29,7% Indonesien 2,% Schweiz 2,% Pakistan 2,7% Marocko 3,4% Tunisien 3,9% Bangladesh 5,% Rumänien 5,6% Indien 7,4% Turkiet 15,3% Källa: EU-kommissionen 9 Alla har inte förlorat av de 5 minst utvecklade länderna. Av de 5 tillhör 17 vinnarna. Störste vinnaren bland de minst utvecklade länderna är Madagaskar, som dock inte ökat sin export med mer än 4,5 miljoner euro. 13
Handelspolitiska skyddsinstrument I takt med att vanliga tullar sänkts har användandet av antidumpnings-, utjämnings- och skyddsåtgärder ökat. Dessa instrument innebär att man ensidigt höjer tullen för att minska import som anses skada den inhemska industrin. Antidumpningsåtgärder är den överlägset vanligaste formen av handelspolitiska skyddsinstrument. Antidumpningsåtgärder Under de första sex månaderna 25 minskade antalet nya antidumpningsåtgärder jämfört med samma tid år 24. Antal inledda antidumpningsundersökningar 4 354 3 292 243 256 225 2 157 364 312 232 212 1 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 Källa: WTO Sydafrika inledde flest undersökningar under de första sex månaderna 25, med 17 nya undersökningar, följt av EU och Indien med 15 respektive 13 inledda undersökningar. En trend som kan skönjas under de senaste åren är att det har tillkommit nya användare av antidumpningsinstrumentet, vilket framgår av tabellen nedan. Antalet inledda undersökningar bland de största antidumpningsanvändarna januari 21 - juni 25 21 22 23 24 Jan - juni 25 USA 79 Indien 8 Indien 5 EU 3 Sydafrika 17 Indien 75 USA 35 USA 37 Kina 27 EU 15 Argentina 28 Kina 29 Kina 22 USA 26 Indien 13 EU 28 Thailand 21 Kanada 15 Turkiet 25 Kina 11 Kanada 25 EU 2 Mexiko 14 Indien 21 Turkiet 8 Australien 23 Australien 16 Indonesien 11 Argentina 12 Egypten 7 Brasilien 17 Argentina 14 Turkiet 8 Kanada 11 USA 4 Turkiet 13 Peru 13 EU 8 Australien 9 Mexiko 4 Kina 12 Turkiet 12 Australien 7 Brasilien 8 Malaysia 4 Källa: Global Trade Protection Report 24, WTO Antidumpningsåtgärder är tullar som tas ut på import av varor som anses vara prisdumpade. Normalt innebär detta att varorna har sålts på exportmarknaden billigare än de säljs på exportörens hemmamarknad, eller att de säljs till ett pris under tillverkningskostnaderna. För att ett land ska få införa en antidumpningsåtgärd krävs att landet har visat att importen orsakar väsentlig skada. Antidumpningsåtgärder får i princip inte vara i kraft längre än fem år. 14
Kina, som länge varit det land som varit mest utsatt för andra länders antidumpningsåtgärder, har nu även tagit plats bland de stora användarna av antidumpning. Sydafrika och Brasilien är andra stora u-länder som börjat använda antidumpningsåtgärder oftare. Indien fortsätter vara bland de största användarna. Kommerskollegium 1 har tittat närmare på varför dessa u-länder börjat använda antidumpningsåtgärder i ökad utsträckning. Orsakerna skiljer sig åt mellan de olika länderna. Gemensamt är att de liberaliserat handelsreglerna kraftigt sedan de blivit WTO-medlemmar och att de tidigare hade en relativt skyddad ekonomi. En bidragande orsak till att dessa länder har börjat använda antidumpningsåtgärder kan också vara att de själva blivit utsatta för antidumpningsåtgärder från andra länder, och att de på så sätt har lärt sig regelverket. Länder föremål för nya antidumpningsundersökningar Land Nya undersökningar % av samtliga nya januari 4 - juni 5 undersökningar Kina 62 3% Sydkorea 17 8% USA 16 8% Taiwan 13 6% EU och dess medlemsstater 11 13 6% Indien 11 5% Övriga 74 37% Totalt 24 1% Källa: WTO Kina fortsätter att vara mest utsatt för antidumpningsåtgärder. Under de första sex månaderna 25 inleddes 22 nya antidumpningsundersökningar mot Kina. Av antalet åtgärder som varit i kraft sedan år 1995 har nästan tjugo procent varit riktade mot just Kina. Övriga länder som varit föremål för många nya undersökningar under de senaste 18 månaderna är Sydkorea, USA och Taiwan. Varugrupper mot vilka antidumpningsåtgärder inletts mellan januari 24 och juni 25 Övrigt; 24% Plast och gummi; 22 % Maskiner mm; 6% Textil; 1% Kemikalier; 21% Metaller; 17% Källa: WTO Textilprodukter är mer än tidigare utsatta för antidumpningsundersökningar. Detta kan bero på att kvoterna för textil- och konfektionsvaror togs bort 1 januari 25. 1 The Use of Antidumping in Brazil, China, India and South Africa Rules, Trends and Cause, Kommerskollegium, 25. 11 Antidumpningsåtgärder kan införas mot EU som helhet, eller mot en enskild medlemsstat i EU. 15
EU fortsätter att vara en stor användare av antidumpningsåtgärder. Mellan januari och september 25 infördes femton provisoriska antidumpningsåtgärder och nio slutliga åtgärder. I september 25 hade EU 133 antidumpningsåtgärder i kraft. EU:s användande av antidumpningsåtgärder År 2 21 22 23 24 25 (Jan - sept) Antal inledda undersökningar 12 31 33 23 8 29 25 Antal införda slutliga åtgärder 51 12 28 5 11 9 Källa: Europeiska kommissionen Efter en mindre nedgång under år 23 har EU nu återgått till att påbörja många nya undersökningar varje år. Den största undersökningen som EU inlett under år 25 gäller läderskor från Kina och Vietnam. Den är delvis orsakad av att EU slopade kvoterna för skor för Kina och Vietnam den 1 januari 25. Utjämningsåtgärder I jämförelse med antidumpningsåtgärder används utjämningsåtgärder relativt sällan. Sedan år 1995 har 18 utjämningsåtgärder införts, jämfört med nästan två tusen antidumpningsåtgärder under samma period. Antalet inledda utredningar om subventioner minskade något under år 24. Utjämningsåtgärder är vanligen importtullar som tas ut på varor som anses vara statligt subventionerade i exportörens hemland. Genom en utjämningsåtgärd försöker man utjämna effekten av att en viss tillverkare har fått en subvention. För att ett land ska få införa en utjämningsåtgärd krävs att landet har visat att den subventionerade importen orsakar väsentlig skada på den inhemska industrin. Utjämningsåtgärder får i princip bara vara i kraft i fem år. Under år 24 var Kanada och USA de största användarna, med fyra respektive tre nya utredningar vardera. USA och EU är de avgjort största användarna av utjämningsåtgärder. De svarar tillsammans för mer än 6 procent av alla åtgärder som har införts. EU har främst använt utjämningsåtgärder mot Indien, men även mot Sydkorea och Taiwan. Länder utsatta för utjämningsåtgärder 22 23 24 1995-24** (av totalt 8)* (av totalt 176) EU och dess EU och dess medlemsstater 3 Indien 8 Kina 3 medlemsstater 26% EU och dess Indien 2 medlemsstater 6 Indien 1 Indien 23% Kanada 2 Colombia 1 Kanada 1 Sydkorea 8% Sydkorea 2 - - Sydkorea 1 Indonesien 5% Källa: WTO * Taiwan och Thailand är utsatta för en utjämningsåtgärd var ** Sedan år 1995 har endast 13 WTO-medlemmar använt sig av instrumentet. 12 Siffrorna avser både antidumpningsåtgärder och utjämningsåtgärder. Kommissionen räknar en åtgärd mot en produkt och ett land som en åtgärd. En åtgärd mot en produkt från två länder räknas som två åtgärder. 16
EU är den WTO-medlem som är utsatt för flest utjämningsåtgärder. Sedan år 1995 har ungefär en fjärdedel av alla inledda antisubventionsundersökningar varit riktade mot EU eller någon av dess medlemsstater. För EU:s del gäller antisubventionsåtgärderna främst livsmedel. Det är alltså EU:s jordbrukssubventioner som ifrågasätts av andra länder. Indien är också ett vanligt mål för utjämningsåtgärder. Kina var tidigare inte utsatt för antisubventionsundersökningar, men var under år 24 det land mot vilket det inleddes flest undersökningar (samtliga tre undersökningar inleddes av Kanada). Att Kina inte är utsatt för utjämningsåtgärder i någon större omfattning har att göra med att det är lätt att införa antidumpningsåtgärder mot Kina. Utjämningsåtgärder riktade sig år 25 främst mot metallprodukter. Det var fallet även under år 24. Skyddsåtgärder Skyddsåtgärder är relativt ovanliga i det internationella handelssystemet. De senaste två åren har antalet undersökningar begränsats till 15 per år. Under år 24 var det Turkiet som inledde flest skyddsåtgärdsundersökningar (fem stycken) följt av Argentina med två nya undersökningar. Dessa länder är även de Skyddsåtgärder får bara införas om ett land först har visat att en kraftig oförutsedd importökning allvarligt skadar inhemska producenter. Skyddsåtgärder kan vidtas i form av höjda tullar (skyddstullar) eller kvoter. En skyddsåtgärd gäller i princip mot alla länder. Skyddsåtgärder får inte vara i kraft längre än åtta år. som inlett nya åtgärder under den första perioden 25. Under år 24 dominerade plast och cement, följt av livsmedel och jordbruksprodukter, bland de varor mot vilka man vidtagit skyddsåtgärder. USA, EU och Chile är de länder som sedan 1995 använt skyddsåtgärdsinstrumentet i större omfattning. EU inledde, på begäran av Polen, en ny skyddsåtgärdsundersökning under år 24 mot frysta jordgubbar. Denna undersökning pågår fortfarande utan att några åtgärder har införts. Om skyddsåtgärder vidtas bedöms de främst drabba Kina och Marocko, som är stora exportörer av jordgubbar. Under år 24 har EU avslutat skyddsåtgärderna mot lax och ersatt dessa åtgärder med antidumpningsåtgärder mot lax från enbart Norge. Förutom dessa skyddsåtgärder har EU även infört särskilda skyddsåtgärder mot textil från Kina (se avsnittet om textil och konfektion sid 1). 17
Tvister i WTO Det är ytterst ovanligt att tvisterna i WTO går så långt att motåtgärder genomförs. Men det skedde under 25 då EU införde motåtgärder i form av tilläggstullar på 15 procent på vissa amerikanska produkter (Byrd-Amendment-tvisten, se nedan). För första gången i tvistlösningssystemets historia hölls en öppen hearing. Detta skedde i den pågående hormontvisten. Under 25 blev den tio år gamla tvisten om bananer aktuell igen. Totalt anmäldes sju tvister till WTO under 25. EU och Mexiko anmälde två vardera. Chile, Costa Rica och USA anmälde en tvist var. Sedan WTO startades 1995 har sammanlagt 33 tvister initierats inom WTO. Av dessa har drygt en tredjedel gått vidare till panelstadiet. I de allra flesta fall lyckas länderna lösa tvisterna på diplomatisk väg genom konsultationer. Femton tvister har lett till att länderna har fått tillåtelse att införa motåtgärder och det har endast skett i fyra fall. Tvistlösningsstatistik 1 januari 1995 till 1 juni 25 Anmälda tvister till WTO 33 Aktiva paneler 27 Antagna rapporter 89 Ömsesidigt överenskomna lösningar 46 Andra lösta eller inaktiva tvister 28 Aktiva implementeringspaneler 6 Källa: WTO (WT/DS/OV/24). Tvistlösning När tvister uppstår mellan ett eller flera länder inom WTO kan, efter att konsultationer genomförts, en panel tillsättas på någon av parternas begäran. Om panelen fastslår att ett land brutit mot ett avtal i WTO ska landet efterleva panelens rekommendationer. Om den felande parten inte rättar sig efter utslaget kan den drabbade parten begära kompensation (tullsänkningar) eller vidta motåtgärder. Panelens utslag kan överklagas till WTO:s överprövningsorgan. Från 1 januari 1995 till och med 1 juni 25 har 22 klagomål initierats av i-länder och 122 klagomål av u-länder. Sex klagomål har initierats gemensamt av både i- och u-länder. U- länder har på senare år börjat använda systemet flitigare. Byrd-Amendment Den 1 maj 25 införde EU tilläggstullar på 15 procent på import av vissa amerikanska produkter. Bland produkterna märks glasögonbågar, album för prover och samlingar, kontorsböcker, block och pärmar. Även Kanada, Japan och Mexiko har infört åtgärder mot USA. Upphovet till tvisten är den amerikanska s.k. Byrd-Amendment-lagstiftningen. Lagstiftningen går ut på att intäkter från amerikanska antidumpningsåtgärder och andra utjämningstullar riktade mot bland annat europeiska exportörer tillfaller de amerikanska företag som ligger bakom att fallen tagits upp. Både en panel och överprövningsorganet i WTO har ansett att Byrd-Amendment-lagstiftningen strider mot WTO:s regelverk. Då USA inte har efterlevt utslagen har EU och övriga parter i tvisten fått rätt att införa motåtgärder. Nivån på EU:s tilläggstullar, som fastställts i en skiljedom, kommer att ligga kvar under ett år. 18
Bananer En cirka tio år gammal handelstvist mellan USA och vissa latinamerikanska länder å ena sidan och EU å den andra, om EU:s importregim för bananer, har åter blivit aktuell. WTO:s överprövningsorgan dömde 1997 ut EU:s bananreglering eftersom den ansågs otillbörligt favorisera vissa producenter och exportörer på andra exportörers bekostnad. Eftersom EU inte anpassade sin reglering till utslaget i WTO inom föreskriven tid utsattes EU under några år för motåtgärder i form av strafftullar från USA:s sida. År 21 träffade EU en uppgörelse med USA och Ecuador enligt vilken EU åtog sig att avskaffa nuvarande importreglering och ersätta den med en enhetlig tullösning som skulle införas senast den 1 januari 26. Samma år förlängdes undantaget för EU från skyldigheten att uppfylla frihandelsvillkoren enligt GATT vad avsåg handelspreferenserna för AVS-länderna 13 (s.k. waiver) till dess att den nya tullregimen hade införts, vilket förutsattes ske senast den 1 januari 26. Förhandlingar om en enhetlig tullnivå har därefter förts mellan de berörda parterna, dock utan att något resultat uppnåtts. EU har vid två tillfällen under sommaren och hösten 25 lämnat förslag på en ny tullsats. Ingetdera av förslagen har dock godkänts av WTO:s förlikningsinstitut, beroende på att den föreslagna tullnivån inte ansetts ge tillräckligt stort marknadstillträde. EU har därför på eget ansvar beslutat att införa en enhetlig tullnivå på 176 euro per ton från och med 1 januari 26, en nivå som de latinamerikanska bananexporterande länderna redan förklarat sig missnöjda med. Nya skiljedomsförfaranden kan därför väntas under år 26. Socker Enligt skiljedomsförfarande i WTO måste EU anpassa sin sockerreglering senast den 22 maj 26. Det kommer att få stora konsekvenser för EU. Den subventionerade exporten måste skäras ner med ca 7-8 procent från nuläget för att EU ska kunna hålla sig inom de föreskrivna ramarna. Det var på begäran av Australien, Brasilien och Thailand som en panel tillsattes 23 för att granska EU:s sockerreglering. Panelen fann att EU överskridit sina åtaganden om begränsningar av exportstöden genom att upprätthålla en differentierad prissättning mellan produktionskvoter för inhemsk förbrukning respektive för export. Det har inneburit att betydande kvantiteter kunnat exporteras utan direkt exportstöd men indirekt subventionerade genom höga priser för det som sålts på den inhemska marknaden (korssubventionering). Dessutom har subventionerat socker felaktigt exporterats utan att avräknas mot exportstödsbegränsningarna för en kvantitet som motsvarar importen från AVS-länderna. Panelutslaget överklagades till WTO:s överprövningsorgan vars slutrapport redovisades i april 25. Bomull En annan betydelsefull tvist har rört klagomål från Brasilien mot USA:s stöd till bomullsodling. Tvisten är av principiellt intresse eftersom det är första gången som ett lands jordbrukssubventioner prövas, förutom enligt jordbruksavtalet, även enligt WTO:s subventionsavtal. Tidigare har prövning av jordbrukssubventioner enligt WTO:s allmänna subventionsregler inte varit möjligt på grund av den s.k. fredsklausulen i jordbruksavtalet. 13 I AVS ingår 77 länder i Afrika, Västindien och Stilla havet. Flertalet är tidigare brittiska, franska, belgiska eller nederländska kolonier. 19