Fråga PERSONCENTRERAD VÅRD OCH FÅ PATIENTEN TILL PARTNER Mahboubeh Goudarzi samtalar med Göte Nilsson. Relationsbyggandet är viktigt både för vårdpersonalens arbetsglädje och för patienternas tillfrisknande. 28
Skapa relation. Lägg 20-30 minuter på att ställa frågor och vården förändras. Mahboubeh Goudarzi tyckte att hon redan lyssnade på patienterna. Men nu har hon lärt sig vitsen med personcentrerad vård: att se en person och inte en patient. TEXT MARIA EJD FOTO PETER BLADSKOG 29
PERSONCENTRERAD VÅRD Att se patienten som en partner och fråga efter vad han eller hon vill med vården gör all skillnad, säger Lena Carin Nilsson och Mahboubeh Goudarzi. Olof har andningssvårigheter och misstänkt njursvikt när han kommer till referensavdelningen för personcentrerad vård, medicinavdelning 352 a. Han är 71 år och svårt medtagen. Jenny Granath blir hans patientansvariga sjuksköterska och hon rullar in honom i det lilla undersökningsrummet för att hålla ankomstsamtal. Olof får själv berätta vad som har hänt och varför han har kommit till sjukhuset. Han berättar om sin andnöd och om slemmet i halsen som han inte får upp. JENNY HAR sin manual till stöd och hon ställer många frågor. Var någon annan hemma hos dig när ambulansen tillkallades? Hur bor du? Har du hemsjukvård? Vad får du hjälp med? Vad äter du för mediciner? Hjälper din fru dig? Hur är det med hennes hälsa? Jag hör att du är andfådd brukar du vara det? Vad har du för önskemål med vården här? Vad vill du komma tillbaka till? Det är de viktigaste frågorna i ankomstsam- talet: Vill du berätta varför du sökte? Vill du berätta hur din sjukdom påverkar ditt dagliga liv? Vad vill du återfå för funktion? JENNY FRÅGAR mer om andfåddheten. Hur besvärlig upplever du att den är i ditt dagliga liv på en skala ett till fem? Sex, svarar Olof lite stramt. Hans högsta prioritet är att få en normal andning. Jenny inser att de inte bara kan koncentrera sig på njursvikten utan att Olof också måste känna att han får hjälp med sin svårighet att andas. Ankomstsamtalet, som sjuksköterskorna håller och som tar 20 eller kanske 30 minuter, gör all skillnad. Väl många frågor, tycker Olof som svarar med viss ansträngning men det här är grunden i relationen som de har börjat bygga. Och när Jenny frågar mer om det friska och det lustfyllda i hans liv då blir han mer än en patient med eventuell njursvikt och då får rösten kraft. Jodå, han har varit lärare ett roligt jobb. Och han har barn och barnbarn, fem stycken. Några bor nära honom och hustrun och det känns bra. Det är viktigt att också få tala om den friska delen av livet. Och det är viktigt att få känna att det är okej, till och med bra, att berätta. Jenny lyssnar intresserat. Utan att skynda på. Det är värt den tid det tar, säger hon. Tack vare det här samtalet lär hon sig något om hur Olof fungerar som person. Om det hade varit som förr hade Olof lagts in för sin njursvikt, men efter ankomstsamtalet vet jag att han anser att hans största problem är att det är jobbigt att andas. Då måste han känna att han får hjälp med det, säger Jenny. AVDELNINGARNA 352 a och 352 b på medicinkliniken vid Sahlgrenska universitetssjukhuset/ Östra sjukhuset i Göteborg har varit referensavdelningar för personcentrerad vård sedan november förra året. De ser ut som vilka avdel- 30
PETER BLADKSOG Gunnar Kristiansen har inget emot sjuksköterskan Jenny Granaths frågor. ningar som helst: långa korridorer, fyrbäddssalar för få enbäddsrum och brist på undersökningsrum. Mycket kunde vara annorlunda. Enbäddsrum skulle till exempel göra det möjligt för patienterna att vara mer delaktiga i rond och vårdplanering. Men det finns en poäng med att avdelningarna ser ut som alla andra. Goda behandlingsresultat ska inte tillskrivas fel orsaker. SJUKSKÖTERSKORNA Mahboubeh Goudarzi och Lena Carin Nilsson är sektionsledare på halvtid på varsin avdelning och de kallar omställningen till personcentrerad vård för en revolution. Det är första gången vårdpersonalen frågar efter mina förväntningar och verkligen lyssnar på mig, är kommentarer de ofta får höra. SPARAR TID OCH PENGAR Personcentrerad vård blir både billigare och frigör tid, visar forskning från GPCC, Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet. Det är ett nationellt tvärvetenskapligt forskningscentrum som bildades 2010 med stöd av regeringens satsning på vårdforskning. Läs mer: www.gpcc.gu.se Datajournalerna räcker inte till för allt som sjuksköterskorna tar upp med patienten. Det gör att de måste dokumentera både på papper och i datorn. Jag var själv en sådan sjuksköterska som sa: Så här arbetar vi redan när vi skulle införa personcentrerad vård. Sedan höll jag mitt första ankomstsamtal och då förstod jag att det gjorde vi inte alls. Det var frågan till patienten: Vad vill du själv uppnå med vården här? som gjorde skillnad. Den fick mig att verkligen lyssna till vad patienten själv ville. Inte som tidigare att vara inriktad på att hitta en diagnos och sätta in den behandling som vi ansåg bäst, berättar Mahboubeh Goudarzi. Hon har varit sjuksköterska i 20 år och har aldrig varit så övertygad om att hon gör ett bra jobb som nu. PERSONCENTRERAD VÅRD är att sätta personen i centrum och se patienten som en expert på sin egen kropp. Det är nästan märkligt, men 31
PERSONCENTRERAD VÅRD ankomstsamtalet som sjuksköterskorna håller, och som med den här arbetsmetoden tar 20 eller kanske 30 minuter, gör all skillnad. Det är ett samtal där de lyssnar till vad patienten själv vill uppnå med vården. VI TRÄFFAR Marie som är en av de nöjda patienterna på avdelning 352 b. Det är första gången hon vårdas på sjukhus och hon tycker att personalen är fantastisk. De springer omkring som små blåbär hela tiden ändå tar de sig tid att prata och lyssna. Efter alla larmrapporter om utarbetad personal och överbeläggningar trodde hon inte att det kunde vara så här bra inom akutsjukvården. Det är relationerna som gör att det är så roligt att arbeta med personcentrerad vård, tycker Mahboubeh Goudarzi och Lena Carin Nilsson. Att göra patienterna till partners i vården är grunden för att skapa relationer till dem. Men inte mindre viktig är teamkänslan som har utvecklats bland personalen. HELHETSSYNEN på patienten gör att vården inte delas in i det medicinska och i omvårdnad. Det för läkare, sjuksköterskor och undersköterskor närmare varandra. Här befinner sig inte läkarna i någon slags sidoorganisation. Vårdplanen som sätts upp från dag ett revideras av teamet varannan dag, liksom planerat utskrivningsdatum. Den nödvändiga, och gemensamma, reflektionsstunden bidrar också. Innan alla lämnar arbetet samlas de en kvart varje dag för att prata om vad de har upplevt. Hur har dagen varit? Vad hade vi kunnat göra bättre? Har någon patient upplevt något dåligt? Hur har det gått med kommunikationen? Till och med läkarna deltar. I alla fall oftast. Personalen måste vara med på det nya arbetssättet, säger Catharina Myers. Vården har inget val. Dagens patienter kräver delaktighet. SEKTIONSLEDARNA är en förutsättning för att tänkesättet ska genomsyra hela organisationen, framhåller Axel Wolf, sjuksköterska och forskare vid Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet, GPCC. Samma sak gäller cheferna. Catharina Myers, vårdenhetschef på referensavdelning 352 b sedan ett år, sökte sig hit från en kirurgisk avdelning för att den personcentrerade vården skulle införas. Det skulle vara omöjligt att införa arbetssättet utan att ha all personal med sig. Att utse två sektionsledare var ett lyckokast. Om jag är länken till ledningen är de länken till undersköterskor och sjuksköterskor. Det är svårt att komma som chef och säga att något nytt ska införas. Det ger mer tyngd när någon ur det egna ledet driver förändringsarbetet, säger hon. SOM CATHARINA MYERS ser det har vården dessutom inget val. Dagens patienter kräver delaktighet och dagens sjukvård har inte råd att låta metoder som ger arbetsglädje, nöjda patienter och kortare vårdtider vara oprövade. De båda sektionsledarna är också en länk mellan forskningen och personalen. Tack vare dem får Axel Wolf veta vilka förbättringsförslag som finns, och det finns ständigt sådant som kan bli bättre. Det kan gälla hur patienten kan göras mer delaktig i ankomstsamtalet eller hur it-system och andra stödsystem bör utvecklas. För mig är det avgörande att få veta vilka effekter den personcentrerade vården har och hur nyttig metoden är i verksamheten, säger han. Forskarna på GPCC samarbetar med forskare från Chalmers, Astra Zeneca och IBM för att förbättra stödsystemen. Dokumentationen är till exempel ett hinder i dag. Journalsystemet klarar av resultat av undersökningar och labbsvar, men inte patienternas upplevelser av symtomen och hur de påverkar deras vardag. Som det är nu räcker inte datajournalerna till för allt vi tar upp med patienten och det gör att vi måste dokumentera både på papper och i datorn. Då uppstår frågor om hur det ska skrivas och vad som ska skrivas var, säger Mahboubeh Goudarzi. EN DEL kan göras bättre, annat har redan inneburit en revolution. Olof fick visa mer av sig själv än sin hjälplöshet och har fått vara med och formulera målet med sin vårdtid. Innan han och sjuksköterskan Jenny skiljs åt har hon lovat honom att de ska göra sitt bästa för att hjälpa honom med andningen. Han verkar redan kunna andas lite lättare. 32