INLEDNING. Föregångare: Vissa uppgifter om emigranter och immigranter finns i (men utgör en liten del av):

INLEDNING TILL Ut- och invandring / Statistiska centralbyrån = [Émigration et immigration] / [Le Bureau central de statistique]. Stockholm, 1912-1939. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911-1938. Föregångare: Vissa uppgifter om emigranter och immigranter finns i (men utgör en liten del av): Bidrag till Sveriges officiella statistik. A. Befolkningsstatistik / Statistiska centralbyrån. Stockholm : P.A. Norstedt & söner, 1857-1912. Täckningsår: 1851/55-1910 Efterföljare: Motsvarande uppgifter för år 1939 och senare finns i (och utgör en del av): Befolkningsrörelsen / Statistiska centalbyrån = [Mouvement de la population] / [Le Bureau central de statistique]. Stockholm, 1914-1962. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911-1960 Översiktspublikationer: Historisk statistik för Sverige. Del 1. Befolkning 1720-1967. 2. uppl. - Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1969. Befolkningsutvecklingen under 250 år. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1999. (Demografiska rapporter ; 1999:2). Emigrationsutredningen. 1907-1914, digitaliserad av Göteborgs universitet: http://www.ub.gu.se/sok/ebok/egna/textarkiv/emigrationsutredningen/ Ut- och invandring år 1912. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån 2012. urn:nbn:se:scb-utinva-1912

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR UT- OCH INVANDRING ÅR 1912 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 1913 [131882]

Innehållsförteckning. Sid. Text. Inledning 1. Hela antalet emigranter och immigranter 2. Folkbytet med europeiska länder och främmande världsdelar 7. Emigranternas fördelning efter familjeställning och kön 9. Emigranternas och immigranternas åldersfördelning 11. Emigranternas och immigranternas levnadsyrken 13. Immigranternas nationalitet 16. Utvandringen från europeiska länder 20. Tabeller. Tab. 1. Emigranter, fördelade efter län samt kön, civilstånd och de länder, vartill utflyttningen uppgivits skola ske, år 1912 24. Tab. 2. Immigranter, fördelade efter län samt kön, civilstånd och de länder, varifrån inflyttningen skett, år 1912 28. Tab. 3. Emigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i ettårsgrupper, år 1912. Hela riket 32. Tab. 4. Immigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i ettårsgrupper, år 1912. Hela riket 33. Tab. 5. Emigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i femårsgrupper, år 1912. Landsbygd och städer 34. Tab. 6. Immigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i femårsgrupper, år 1912. Landsbygd och städer 35. Tab. 7. Emigranter och immigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i femårsgrupper, år 1912. Hela riket 36. Tab. 8. Emigranter till och immigranter från särskilda länder, fördelade efter kön och civilstånd, år 1912. Hela riket 37. Tab. 9. Emigranternas levnadsyrken, år 1912 38. Tab. 10. Immigranternas levnadsyrken, år 1912 40. Tab. 11. Emigranternas levnadsyrken (i sammandrag), länsvis, år 1912 42. Tab. 12. Immigranternas levnadsyrken (i sammandrag), länsvis, år 1912 44. Tab. 13. Immigranternas nationalitet, länsvis, år 1912 46. Index. Pages Texte. Introduction 1. Émigration et immigration totales 2. L'échange du peuple avec des pays européens et avec des pays hors de l'europe 7.

IV Pages Émigration par état civil et par sexe 9. Émigration et immigration par âge 11. Émigrés et immigrés par profession 13. Immigrés par nationalité 16. Émigration transocéanique des pays européens 20. Tableaux. Tabl. 1. Émigrés par préfecture, par sexe, par état civil et par pays de destination, en 1912 24. Col. 1: Préfectures (Lb. = Campagne, St. = Villes). Col. 2 3: Enfants au-dessous de 15 ans. Col. 4 5: Célibataires au-dessus de 15 ans. Col. 6 7: Mariés. Col. 8 9: Veufs, veuves et divorcés. Col. 10 11: Nombre total. Col. 12 13: Pour les pays de l'europe. Col. 14 15: Pour les pays hors de l'europe. Col. 16: Pour la Norvège. Col. 17: Pour le Danemark. Col. 18: Pour la Finlande. Col. 19: Ponr la Russie. Col. 20: Pour l'empire d'allemagne. Col. 21: Pour l'angleterre et Galles. Col. 22: Pour la France. Col. 23: Pour l'italie. Col. 24: Pour l'autriche- Hongrie. Col. 25: Pour d'autres pays de l'europe. Col. 26: Nombre total pour les pays de l'europe. Col. 27: Pour les États-Unis d'amérique. Col. 28: Pour le Canada. Col. 29: Pour le Brésil. Col. 30: Pour le reste de l'amérique. Col. 31: Pour l'australie. Col. 32: Pour l'asie. Col. 33: Pour l'afrique. Col. 34: Nombre total pour les pays hors de l'europe. Col. 35: Nombre total. Tabl. 2. Immigrés par préfecture, par sexe, par état civil et par pays de départ, en 1912 28. Cfr ci-dessus, Tabl. 1. Tabl. 3. Émigrés par sexe, par âge et par état civil en groupes d'un an, en 1912. Royaume 32. Col. 1: Age. Col. 2 3: Célibataires. Col. 4 5: Mariés. Col. 6 7: Veufs, veuves et divorcés. Col. 8 9: Nombre total. Tabl. 4. Immigrés par sexe, par âge et par état civil en groupes d'un an, en 1912. Royaume 33. Cfr ci-dessus, Tabl. 3. Tabl. 5. Émigrés par sexe, par âge et par état civil en groupes de cinq ans, en 1912. Campagne et villes 34. Col. 1: Age. Col. 2 10: Nombre total. Col. 11 18: Dont partis pour les pays hors de l'europe. Tabl. 6. Immigrés par sexe, par âge et par état civil en groupes de cinq ans, en 1912. Campagne et villes 35. Cfr ci-dessus, Tabl. 5. Tabl. 7. Émigrés et immigrés par sexe, par âge et par état civil en groupes de cinq ans, en 1912. Royaume 36. Col. 1: Age. Col. 2 10: Nombre total. Col. 11 18: Dont partis pour les pays hors de l'europe. Tabl. 8. Émigrés pour et immigrés de pays divers, par sexe et par état civil, en 1912. Royaume 37. Col. 1: Pays de destination ou de départ. Col. 2 10: Émigrés; col. 2 3: mariés; col. 4 5: enfants au-dessons de 15 ans: col. 6 7: célibataires au-dessus de 15 ans; col. 8 9: veufs, veuves et divorcés; col. 10: nombre total. Col. 11 19: Immigrés. Tabl. 9. Émigrés par profession, en 1912 38. Col. 1: Profession. Col. 2 4: Personnes exerçant la profession. Col. 5: Mariées sans profession spécifiée. Col. 6 7: Autres membres adultes de la famille. Col. 8 9: Enfants. Col. 10: Nombre total. Col. 11 12: Émigrés de la campagne. Col. 13 14: Émigrés des villes.

V Pages Tabl. 10. Immigrés par profession, en 1912 40. Cfr ci-dessus, Tabl. 9. Tabl. 11. Émigrés par profession, en 1912. Répartition par préfecture 42. Col. 1: Profession etc. Col. 2 26: Préfectures. Col. 27: Campagne. Col. 28: Villes. Col. 29 30: Royaume. Tabl. 12. Immigrés par profession, en 1912. Répartition par préfecture 44. Cfr ci-dessus, Tabl. 11. Tabl. 13. Immigrés par nationalité, en 1912. Répartition par préfecture 46. Col. 1: Préfectures (Lb. = Campagne, St. = Villes). Col. 2 12: Nationalité; col. 2: suédoise, col. 3: norvégienne, col. 4: danoise, col. 5: finnoise, col. 6: russe, col. 7: allemande, col. 8: britannique, col. 9: française, col. 10: italienne, col. 11: autrichienne et hongroise, col. 12: américaine (U. S. A.). Col. 13: Autres de nationalité étrangère. Col. 14: Total de ceux de nationalité étrangère. Col. 15: Nombre total des immigrés.

VI Résumé. Comme toute la statistique démographique suédoise celle de l'émigration et de l'immigration se base sur les registres nominatifs des pasteurs. On sait que le mouvement moderne de l'émigration date en général de la période décennale de 1840/1850. Il ne se produisit cependant qu'un peu plus tard en Suède. Les périodes essentielles d'émigration tombent chez nous sur les années 1868 73 et 1879 93. A présent, l'émigration de la Suède est moins considérable qu'auparavant voir le diagramme, page 4. Pendant l'année 1912 le nombre des émigrés montait à 18117 et celui des immigrés à 8 296> c'est à dire l'émigration nette revenait à 9 821. La diminution de l'émigration qui après l'augmentation pendant les années 1909 et 1910 commença en 1911 a donc continué pendant l'année 1912. En effet, depuis l'année 1880, il n'y a qne les années 1894, 1897, 1898 et 1908 qui relativement aient à exhiber une émigration inférieure. De même l'immigration a été moins considérable que d'habitude mais plus grande qu'en 1911. Comme il ressort du tableau ci-dessous, c'est comme toujours vers les États-Unis d'amérique qne la plupart des émigrés se sont dirigés. Des émigrés 9 548 (52'70 %) étaient hommes et 8 569 (47 30 %) femmes; la plus grande partie ou 11559 (63'80 %) était à l'âge de 15 à 30 ans, 2649 (1462 %) étaient enfants au-dessous de l'âge de 15 ans, 12 248 (67'61 %) célibataires au-dessus de 15 ans, 2 823 (1558 %) mariés, 397 (2'19 %) veufs, veuves ou divorcés; 12 920 (71'31 %) étaient originaires de la campagne et 5197 (28'69 %) des villes. Concernant la répartition par profession des émigrés on observe que le groupe de l'agriculture, qui en 1910 et 1911 été surpassé par le groupe de l'industrie et de l'exploitation des mines, est maintenant de nouveau le plus grand. De la somme totale des émigrés 3394 % appartiennent à l'agriculture et 3123 % à l'industrie et à l'exploitation des mines, 1086 % au groupe des ouvriers de profession non-spécifiée, 9'58 % sont domestiques, 6'69 % appartiennent au commerce et à la navigation, et 770 % enfin an groupe de >autres et sans profession indiquées Des immigrés non moins que 6 266 étaient de nationalité suédoise, 487 étaient allemands, 360 de nationalité finlandaise, 283 danois, 283 citoyens des États-Unis, et 253 étaient de nationalité norvégienne.

TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed avgiva sin underdåniga berättelse rörande ut- och. invandringen år 1912. Den utgör en fortsättning av tidigare utgivna redogörelser och ingår som särskild publikation i serien Sveriges

2 HELA ANTALET EMIGRANTER OCH IMMIGRANTER. officiella statistik, liksom fallet varit med närmast föregående berättelse, med vilken den till uppställning i huvudsak överensstämmer. Emellertid har tabellen angående immigranternas nationalitet länsvis gjorts utförligare och flyttats från text- till tabellavdelningen, varjämte i texten en tabell (L) inryckts rörande yrkesfördelningen bland immigranter av olika nationalitet. Vidare har å sid. 4 införts ett diagram utvisande den svenska ut- och invandringen alltsedan år 1875, och slutligen har tillagts ett kapitel om utvandringen från övriga europeiska länder. Hela antalet emigranter och immigranter år 1912, såväl i absoluta som relativa tal och under jämförelse med närmast föregående år, framgår av nedanstående tal: Den minskning i emigrationen, som efter stegringen under åren 1909 och 1910 begynte år 1911, har sålunda fortgått under år 1912. I själva verket har, relativa taget, sedan år 1880 endast åren 1894, 1897, 1898 och 1908 att uppvisa lägre emigration än det sistförflutna året. Även invandringen har varit tämligen låg men dock, även relativt taget, högre än under de närmast föregående tre åren. Vid en jämförelse mellan 1912 års relativa tal här ovan och de i tab. A angivna medeltalen för föregående tio år, finner man, att utvandringen uppgått till endast 68-7 % av den vanliga och invandringen till 94-3 %. Under åren 1902 1911 uppgick nämligen emigranternas årliga antal till 4-73 %, av medelfolkmängden mot 3-25 %. år 1912 och immigranternas antal till 1.58 %, mot 1.49 % år 1912 samt nettoutvandringen således till 3-15 % mot 1-76 %, år 1912. Vill man följa emigrationens och immigrationens växlingar från längre tid tillbaka, gives tillfälle därtill i diagrammet å sid. 4, som angiver det absoluta antalet utvandrare och invandrare under olika år alltsedan år 1875. Efter den stora emigrationen under åren 1867 73 hava vi sålunda inom Sverige haft tvenne epoker av större utvandring, nämligen åren 1879 83 och 1887 93. Efter denna tid har utvandringen varit något mindre om än med undantag för enstaka år såsom 1902 och 1903. Emigrationskurvans växlingar stå i nära samband med de ekonomiska konjunkturerna, i första rummet i Nordamerikas Förenta Stater, i andra rummet i Sverige. Härom skriver professor Steffen i Bilaga XVIII av Emigrationsutredningen:»Det

HELA ANTALET EMIGRANTER OCH IMMIGRANTER. Tab. A. Emigranter och immigranter, åren 1851 1912. 3 har sålunda visat sig, att den svenska utvandringen till Förenta Staterna ansenligt minskats under alla lågkonjunkturer i Förenta Staterna efter 18G9 samt städse nått sina maxima under högkonjunkturer i Förenta Staterna. A andra sidan har den svenska utvandringen några gånger uppvisat maxima i trots av goda tider i Sverige och detta alltid då det samtidigt 1 ) Antalet immigranter åren 1871 1874 efter uppskattning. 2) Ett v utmärker överskott av invandring.

4 HELA ANTALET EMIGRANTER OCH IMMIGRANTER. varit mycket goda tider i Förenta Staterna. Den svenska utvandringen har varit minimal under svenska lågkonjunkturer, blott då det samtidigt varit dåliga tider i Förenta Staterna. Extrema maxima och minima i den svenska utvandringen ha infallit i tider, då de svenska och amerikanska konjunkturerna verkat i samma riktning under någon tid d. v. s. då svensk lågkonjunktur sammanfallit med amerikansk högkonjunktur och tvärtom.» Beträffande utvandringen till främmande världsdelar äro, i likhet med föregående år, till jämförelse med prästerskapets (för Stockholms stad rotemännens) uppgifter här i tab. B (sid. 5) sammanställda de uppgifter, som meddelats av Kungl. Maj:ts befallningshavande i de län, där de viktigaste svenska utvandringshamnarna äro belägna samt av norska statistiska centralbyrån,

HELA ANTALET EMIGRANTER OCH IMMIGRANTER. Tab. B. Den svenska utvandringen till främmande världsdelar år 1912, länsvis, enligt uppgifter från Kungl. Maj:ts befallningshavande och från Norge samt enligt prästerskapets uppgifter. 5 vad beträffar de svenska emigranter, som tagit vägen över Kristiania eller Trondhjem. De sistnämnda båda uppgiftsserierna hava jämväl varit offentliggjorda i Post- och inrikes tidningars n:r 11 för år 1913. Av tabellen framgår, att antalet av dem, som utflyttat till land utom Europa, som vanligt är högre enligt prästerskapets uppgifter än sammanlagda antalet svenska utvandrare, som redovisats i uppgifterna från Kungl. Maj:ts befallningshavande och från norska statistiska centralbyrån. Till detta överskott, som år 1912 uppgick till 9'06 procent, hava större eller mindre bidrag lämnats av alla län utom Värmlands, Kopparbergs och de norrländska. För dessa län, särskilt Jämtlands, äro prästerskapets uppgifter de lägre, och detta har nog sin förklaring i en rätt avsevärd olaglig utvandring över Trondhjem. Största överskottet enligt prästerskapets uppgifter finnes i de sydligare länen, varifrån åtskilliga utvandrare till transoceaniska länder pläga taga vägen över danska eller tyska hamnar och således ej komma att upptagas i länsstyrelsernas rapporter, medan alla, som uttaga vederbörligt flyttningsbetyg (men heller inga andra) upptagas i prästerskapets listor över de utvandrade. 1) För Stockholms stad rotemännens.

6 HELA ANTALET EMIGRANTER OCH IMMIGRANTER. Tab. C. Emigration och immigration länsvis, år 1912, jämfört med årtiondet 1902 1911. Utvandringen över norska hamnar berör förnämligast de norrländska länen och i synnerhet Jämtlands, vars emigranter i allmänhet taga vägen över Trondhjem, samt vidare Värmlands län, av vars emigration en stor del går över Kristiania. I allt omfattar den svenska utvandringen över Kristiania och Trondhjem 12.62 procent av hela utflyttningen till främmande världsdelar (enligt prästerskapets uppgifter), medan den av länsstyrelserna redovisade utvandringen uppgår till 79-07 procent av samma utflyttning. Ut- och invandringens relativa storlek under år 1912 inom de särskilda länen framgår av tab. C. Inom samtliga har utvandringen varit mindre än under närmast föregående årtionde i medeltal, och i ej färre än 12 län har den ej uppgått till 2 / 3 mot vanligt; detsamma är förhällandet med landsbygden i dess helhet. Särskilt glädjande är minskningen i emigration från de norrländska länen, där, såsom framgår av tab. D, alltsedan missväxtåret 1902 en stark utvandring pågått. Värmlands län har liksom under närmast föregående årtionde att uppvisa det högsta utvandringstalet för året (6-18 %),

FOLKBYTET MED EUROPEISKA LÄNDER OCH FRÄMM. VÄRLDSDELAR. Tab. D. Den norrländska utvandringen i procent av hela rikets, åren 1891 1912. 7 närmast i ordningen komma Hallands (med 5-81 %), Kronobergs (med 5-19 %) och Kalmar län (med 5 - ll %). Invandringen under året har för de särskilda länen varit ganska växlande; i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och Kopparbergs län samt alla de norrländska länen med undantag av Jämtlands har den varit högre än tioårsmedeltalet, i de övriga liksom i sin helhet lägre. Nettoförlusten är, såsom redan visats, ovanligt ringa och är i samtliga län mindre än tioårsmedeltalen; störst är den i Värmlands län (4-03 %) och i Kronobergs län (3-93 %). Immigrationsöverskott förekommer i Norrbottens län. Särskiljer man, som övligt är, folkbytet med europeiska länder från den folkrörelse, som avser länder i främmande världsdelar, och i främsta rummet länderna på andra sidan världshavet, visar tab. A, att växlingarna i utvandringens belopp från år till annat egentligen åstadkommas av den transoceaniska utvandringen. Inom denna spelar utvandringen till Förenta Staterna i vanliga år den ojämförligt största rollen. Sveriges folkbyte med den stora nordamerikanska förbundsstaten har under de senaste åren gestaltat sig på följande sätt: Den ofantliga växling, som dessa tal förete, är bestämmande för utvandringsförhållandena i allmänhet. Vad som ovan yttrats om utvandringens

8 FOLKBYTET MED EUROPEISKA LÄNDER OCH FRÄMM. VÄRLDSDELAR. omfattning i det hela, under det ena året mot under det andra, gäller därför väsentligen även i fråga om utvandringen särskilt till Förenta Staterna. Av andra utomeuropeiska länder är det framför allt Canada. som drager till sig ett nämnvärt antal svenska emigranter. Under år 1912 uppgivas 611 personer hava från Sverige utflyttat dit, mot 669 år 1911. Däremot har den svenska utvandringen till Brasilien, som under åren 1910 och 1911 erhållit en stor omfattning, nu dess bättre nedsjunkit till de blygsamma proportioner den innehade före sagda år. Sålunda uppgick utvandringen till detta land år 1912 till endast 15 personer, mot 275 år 1910 och 350 år 1911. Mea icke nog härmed, utan den invandringsström från Brasilien, som redan år 1911 var skönjbar, bar under år 1912 nått ansenliga proportioner, i det att antalet dylika immigranter, så gott som samtliga återvändande svenskar, år 1912 utgjorde ej mindre än 318 personer, mot 12 år 1910 och 40 år 1911. Som bekant har svenska staten befrämjat denna invandring genom att helt eller delvis bekosta återresan för de nödlidande svenska emigranterna i Brasilien, som önskat återvända till hemlandet. Då föregående två års brasilianska utvandring rekryterats i främsta rummet från Norrbottens län, kommer naturligt nog, det stora flertalet av omnämnda immigranter, eller 299 av 318, på detta län. Det är sagda förhållande, som åstadkommit immigrationsöverskottet i detta län. Icke en enda människa från Norrbottens län har under år 1912 utflyttat till den stora sydamerikanska republiken, som visat sig så föga lämplig för svenska emigranter. I fråga om folkbytet med europeiska länder har under senare år det fordom ovanliga förhållandet oftast inträffat, att detsamma lämnat ett överskott för Sverige. Året 1912 liksom åren 1909 och 1911 bildar i detta hänseende en återgång till äldre förhållanden, i det att utflyttningen överskjutit inflyttningen och denna gång rätt betydligt. Utvandringen till dessa länder har nämligen omfattat 3,428 personer, men invandringen från dem endast 3,115 personer, eller 313 färre. På de för oss i detta hänseende viktigaste länderna fördelar sig folkrörelsen under året på följande sätt: Den för åren 1903 1907 utmärkande starka inflyttningen från Finland och Ryssland har under senare tider något avtagit, men fortfarande får dock Sverige från dessa länder, synnerligast från Finland, mottaga ett rätt av-

EMIGRANTERNAS FAMILJESTÄLLNING OCH KÖN. 9 sevärt immigrantöverskott. Även Tyska riket har under år 1912 liksom i allmänhet under sista årtiondet lämnat dylikt överskott. I fråga om Norge och Danmark, med vilka vårt största folkbyte äger rum inom vår egen världsdel, har folkströmmen under senare år haft den omfattning, som efterföljande tabell utvisar: Från Norge ägde, som synes, under åren 1903 1907 en ganska avsevärd invandring rum, till stor del sannolikt återinvandring av tidigare utflyttade svenskar. Denna rörelse har nu tydligen upphört; år 1912 liksom åren 1908, 1909 och 1911 är folkförlusten på Sveriges sida. I förhållande till Danmark får Sverige städse vidkännas utvandringsöverskott, och under år 1912 är detta större än under något av de föregående tio åren. Emigranternas fördelning efter familjeställningr och kön framgår av tab. E. Jämfört med föregående år har gruppen av gifta personer och barn minskats från 31"45 till 30-20 procent, medan gruppen vuxna ogifta kvinnor ökats från 29-52 till 32-13 procent; den tredje gruppen, vuxna ogifte män en grupp, som plägar ganska noga följa emigrationens växlingar har gått ned från 39-03 till 37-67 procent. Emigrationen av vuxna ogifta kvinnor är i och för sig mera konstant än den övriga utvandringen. Under vart och ett av nedanstående år har den nått följande omfattning med fördelning även efter ålder: Även här konstateras i allmänhet en stark ökning, då emigrationen är i avgjort stigande, såsom år 1910, och tvärtom, när den är i sjunkande, såsom under åren 1911 och 1912, men i bägge fallen plägar dock variationen vara

10 EMIGRANTERNAS FAMILJESTÄLLNING OCH KÖN. Tab. E. Relativa tal för emigranternas fördelning efter familjeställning och kön, åren 1851 1912. mycket mindre än för männen. En naturlig följd av denna större konstans är, att de ogifta kvinnornas andel inom hela utvandringen stiger under år av ringa emigration men sjunker under stora utvandringstider. Tab. E ådagalägger detta förhållande tydligt nog. I det hela har emellertid, såsom även framgår av samma tabell, procenten av ogifta kvinnor bland utvandrarne vuxit ganska starkt. Under 1860-talet utgjorde desamma (om nu även det lilla antalet änkor inbegripes) 20 % av samtliga emigranter, under 1870-talet 26 % under 1880-talet 28 %, under 1890-talet mellan 34 och 35 %; för åren 1902 1911 var procenten i medeltal 30 och år 1912 såsom nyss är nämnt, 32-13 %. Proportionen i det hela mellan könen från år till annat tager naturligtvis intryck av nyss ådagalagda förhållande, att kvinnornas utvandring är konstantare än männens. Under år med stark utvandring är därför kvinnornas antal jämförelsevis lågt, under år med ringa utvandring åter jämförelsevis högt. Men i det hela har kvinnornas proportion befunnit sig i tillväxt, såsom nyss uppvisats särskilt i fråga om de ogifta. Bland samtliga utvandrare svarade under 1860-talet endast 736 kvinnor mot varje tusental män; under 1870-talet steg denna siffra till 800, under 1880-talet till 818 och under 1890-talet ända till 970, d. v. s. nära nog lika många kvinnor som män; 1) Inräknat änklingar. 2 ) Inräknat änkor. 3 ) För aren 1861 1890 avses här utvandringen till andra länder än Amerika. 4) För åren 1861 1890: utvandringen till Amerika. 5 ) För åren 1856 1868 äro gifta män och kvinnor, som rest ensamma, inräknade bland ogifta. 6 ) Inräknat änklingar och änkor.

EMIGRANTERNAS OCH IMMIGRANTERNAS ÅLDERSFÖRDELNING. 11 åren 1902 1911 utgjorde den i genomsnitt 768. Under aren 1894 1899 ävensom åren 1904 och 1908 i allmänhet relativt emigrationsfria år var kvinnornas antal till och med högre än männens. Sedan männens övervikt under åren 1909 och 1910 varit ovanligt starkt utpräglad, intager under år 1912 kvinnorna åter en rätt stor proportion, 897 kvinnor mot 1 000 män. En egendomlig omständighet, som tab. E giver upplysning om, är förändringen under senare tider av antalet barn, som av de emigrerande medföras. Bortsett från växlingar under enstaka år, har detta antal i senare tider undergått en märkbar minskning. Medan t. ex. under 1880-talet mot varje hundratal gifta kvinnor svarade 211 barn, har motsvarande siffra för åren 1902 1911 i medeltal gått ned till 191, och för år 1912 till 185; under åren 1908 och 1909 var denna siffra ännu något lägre. Immigranternas fördelning efter familjeställning och kön åskådliggöres i tabellbilagorna. Här må endast anmärkas, att bland immigranterna männens antal alltid är större än kvinnornas. Emigranternas och immigranternas åldersfördelning framgår av tab. 3 7 (absoluta tal) samt tab. F och G (relativa tal). Avses först de tal, som utvisa de procentiska andelarna för varje åldersgrupp, finner man, att under år 1912 tillhörde 50.47 procent av utvandrarne åldern 15 25 år, mot 51-26 procent i medeltal för årtiondet. Särskilt för åldern 20 25 år är andelen 25-48 procent mot 26 - oo procent i medeltal. Denna minskning, som dock är mindre än under de senaste nio åren varit vanligt, motsvaras nog delvis av en något ökad olaglig utvandring av värnpliktiga. En grupp, som helt naturligt tilldrager sig särskild uppmärksamhet, är det åldersår, som närmast föregår det, under vilket värnplikten inträder. För Tab. F. Emigration och immigration efter ålder och kön, år 1912 samt åren 1902 1911. 2 131882. Ut- och invandring 1912.

12 EMIGRANTERNAS OCH IMMIGRANTERNAS ÅLDERSFÖRDELNING. Tab. G. Emigranter och immigranter på 1000 inv. i olika åldersgrupper, åren 1901 1910 och 1911 samt 1912 (preliminära uppgifter). ett närmare belysande av dessa viktiga frågor hava i tab. H samlats de huvudsakligaste data härutinnan från och med år 1885. Högsta absoluta antalet manliga utvandrare inom den ifrågavarande gruppen nåddes, enligt vad tabellen visar, år 1887, då i det närmaste 4 000 män av denna klass övergåvo fäderneslandet, vilket motsvarar nära nog en tiondel av alla män, som under året tillhörde denna ålder. Från en dylik utomordentlig folkförlust har vårt land sedan dess varit befriat. Under 1902 uppgick antalet hithörande utvandrare till 3126, alltså det högsta antalet näst 1887 års, men har under de följande åren varit lägre; år 1912 utgjorde det 1 716. Naturligtvis tillkomma här ytterligare de utvandrare, som undandragit sig anteckning; med avseende härå bör emellertid ihågkommas, att, då Kungl. Maj.ts tillstånd ej erfordras för emigration under året före värnpliktens inträdande, finnes ej anledning att antaga, det någon större oredovisad utflyttning då äger rum. Jämföres antalet av män, som utvandrat under året närmast före inträdandet av deras värnplikt, med hela antalet manliga utvandrare, uppkomma de tal, som meddelas i sista kolumnen av tab. H. Detta procenttal är för året 17-97, eller det högsta som förekommit; det förutvarande maximum, 16-61 % nåddes år 1909. Det lägsta talet som förekommit är 8-28 %, för år 1888, då emellertid hela årsklassen var alldeles ovanligt fåtalig. l ) För de särskilda åldersklasserna preliminära uppgifter. 2 ) Ett v utmärker överskott av invandring.

EMIGRANTERNAS OCH IMMIGRANTERNAS LEVNADSYRKEN. 13 Tab. H. Utvandrade män under året närmast före värnpliktens inträdande. För de emigrerades och immigrerades levnadsyrken redovisa tab. 9 12 (med absoluta tal) och tab. I (med relativa tal). Därvid har liksom för år 1911 tillämpats den yrkesnomenklatur, som kommit till användning vid 1910 års folkräkning. För principerna vid denna yrkesfördelning skall närmare redogöras i en kommande publikation angående sagda folkräkning, och hänvisas i övrigt till de upplysningar, som lämnas i berättelsen angående utoch invandringen år 1911. Här nedan avtryckes emellertid den fullständiga yrkesförteckningen. I. Jordbruk med binäringar. (a = huvudpersoner, b = hemmavarande barn över 15 år och magar.) A. Jordbruk och, boskapsskötsel: godsägare; hemmansägare, a, b; arrendatorer av större egendomar; brukare, landbönder, a, b; nybyggare, a, b; jordtorpare, torpare, a, b; lägenhetsinnehavare a, b; backstugnsittare, a, b; statare, stattorpare, statdrängar, gifta drängar, a, b; övriga jordbruksarbetare, a, b; lantbruksingenjörer o. dyl.; lantbrukainspektorer och -bokhållare; rättare, befallningsmän; lantbrukselever och -lärlingar; trädgårdsmästare; trädgårdsdräugar; mejerister, mejerskor; ladugårdsbiträden, vallhjon: nomadlappar, a, b; övriga personer levande av jordbruk eller boskapsskötsel. 1) Approximativ beräkning.

14 EMIGRANTERNAS OCH IMMIGRANTERNAS LEVNADSYRKEN. B. Fiske: nskcriuppsyningsmän; fiskare, a, b. C. Skogsbruk: jägmästare, skogsförvaltare; skogvaktare, kronojägare o. dyl.; skogsarbetare flottn ingsarbetare. II. Industri och bergsbruk. (För samtliga yrken med nnderavdelningar: företagare [fabrikörer, disponenter, större hantverkare o. s. v.]; kontorspersonal; ingenjörer och verkmästare: självständiga smärre yrkesutövare; arbetare, anställda hos annan). A. Närings- och njutningsmedelstillverkning: kvarnrörelse: bageri och sockerbageri; chokladooh karamelltillverkning o. dyl.: slakteri och charknterivarutillverkning; konservtillverkning; margarintillverkning; maltdrycks- och läskedryckstillverkning; brännvins-, punsch- och jästtillverkning; sockerindustri; tobaksindustri; övrig hithörande industri. B. Bearbetning av spånadsämnen, hudar, oljor, gummi m. m.: repslageri; spånadsindustri; väveri; trikåfabrikation, stickeri: färgning; snörmakeri; skrädderi och sömnad; modister; hattmakeri; garveri: buntmakeri; handskmaken: skomakeri; paraplytillverkning; borstbinderi; kammakeri; sadel makeri och tapetsering; oljefabrikation: gummivarufabrikation; övrig hithörande industri. C. Trävarv,- och pappersindustri: sågverks- och hyvlerirörelse: brädgårdsarbetare; kolare; snickeri; svarveri: träskomakeri: tnnnbinderi: korgmakeri; trämassetillverkning; papperstillverkning; bokbinderi, kontorsboktillverkning m. ni.; övrig hithörande industri. D. Byggnadsverksamhet, belysning, vattenledning m. m.: byggmästare: sten- och grundläggare; murare och hantlangare; cementgjutare: timmermän; målare; kakelugnsmakare; glasmästareskorstensfejare: järnvägsarbetare: övriga inom väg- och vattenbyggnad: gas-, vatten- och belysningsverk; övrig hithörande industri. E. Gruvbrytning. F. Mineral- och kemisk-teknisk industri: bruksrörelse; stenhuggeri: cement- och kalktillverkning; tegeltillverkning; kakeltillverkning: porslinstillverkning: glastillverkning; torvtillverkning: tändstickstillverkning; övrig hithörande industri. G. Metall- och maskinindustri o. dyl.: järn- och stålvarufabrikation; mekanisk verkstadsoch gjuteriindustri: guldsmeder och juvclerare; kopparslagare, bleck- och plåtslagare; smeder (ej vid bruk) och hovslagare; övrig metallindustri; vagnmakeri; skeppsbyggeri; tillverkning av elektriska maskiner och instrument, elektriska montörer; urmakeri: tillverkning av musikinstrument; tillverkning av andra instrument; övrig hithörande industri. H. Grajisk och dylik industri: boktryckeri: litografi; gravörer; fotografer; övrig hithörande industri. I. Ej specificerad industri: fabrikörer: ingenjörer: verkmästare; kontorspersonal; fabriksarbetare; gesäller och lärlingar; maskinister och eldare. III. Handel och samfärdsel. Handlande och handelsagenter: handelsbokhållare, handelsresande, bodbiträden; handelsarbetare; bok- och musikhandlande; bok- och musikhandclsbiträden: bank-, kredit-och försäkringsanstalters tjänstemän; betjäning vid dylika anstalter; posttjänstemän, högre; posttjänstemän, lägre: telegrafoch telefon tjänstemän, högre; telegraf- och telefontjänstemän, lägre: järnvägstjänstemän, högre; järnvägstjänstemän, lägre; spårvägspersonal, högre; spårvägspersonal, lägre; hyrverks- och åkeriägare; ku3kar, inr. hyrkusk- och åkardrängar; chaufförer; stadsbud och bärare; stuveriarbetare; tjänstemän vid lots- och fyrstaten samt vid kanaler och hamnar: betjäning vid d:o; sjökaptener och styrmän: sjömän, inr. skeppare; ångfartygsmaskinister och -eldare. IV. Allmän tjänst och fria yrken. A. Förvaltning och försvar: hovämbetsmän: hovbetjäning; statens civila ämbets- och tjänstemän: kommuners ämbets- och tjänstemän; extraordinarie tjänstemän: biträden i stats- och kommunalförvaltning; polis- och brandmanskap: övrig betjäning i civil stats- och kommunalförvaltning'; officerare; underofficerare; manskap tillhörande militären; kronohantverkare.

EMIGRANTERNAS OCH IMMIGRANTERNAS LEVNADSYRKEN. 15 B. Religionsvård, undervisning, litterära och konstnärliga yrken: svenska kyrkans prästerskap; svenska kyrkans kyrkobetjäning: andra religiösa samfunds prästerskap och kyrkobetjäning; lärare vid läroanstalter utom folkskolor: folk- och småskolelärare, slöjdlärare; privatlärare; tjänstemän vid inrättningar för vetenskap och konst; advokater: litteratörer och publicister; artister (inräknat musiklärare); akrobater, gatumusikanter o. dyl. C. Sjukvård, fattigvård och socialt arbete: läkare; tandläkare; veterinärer; barnmorskor; apotekare; tjänstemän vid sjnk- och fattigvårdsinrättningar; sjukskötare och -sköterskor; annan personal vid sjnk- och fattigvårdsinrättningar: funktionärer hos arbetarorganisationer o. dyl. V. Husligt arbete o. dyl. samt arbete av ej specificerat slag. Tjänare (inr. hushållerskor m. fl.); portvakter, vedhuggare, månadskarlar; hjälphustrur, städerskor; tvätterskor och strykerskor; värdshusidkare: uppassare och uppasserskor (även sådana å fartyg); badare och baderskor (ej i sjukvård); barberare, frisörer och perukmakare: arbetare av obestämt slag. VI. Utan närmare angivet yrke. (a = förmodas hava tillhört ståndspersonernas klass, b = förmodas hava tillhört allmogen eller arbetsklassen.) Utan yrke, a, b; inhyseshjon (utan uppgiven sysselsättning); födorådstagare; andra f. d. yrkesutövare inom Avd. I, a, b; f. d. yrkesutövare inom Avd. II, a, b; f. d. yrkesutövare inom handel och sjöfart, a, b; övriga f. d. yrkesutövare inom Avd. III, a, b; f. d. yrkesutövare inom Avd. IV, a, b; f. d. tjänare; övriga f. d. ytkesntövare inom Avd. V, a, b; kapitalister (rentierer); husägare; personer levande av milda stiftelser o. dyl.; lärjungar vid läroanstalter; änkor inom Avd. I, a, b; änkor inom Avd. II, a, b; änkor efter yrkesutövare inom handel och sjöfart, a, b; övriga änkor inom Avd. III, a, b; änkor inom Avd. IV, a, b; änkor efter arbetare av obestämt slag; övriga änkor inom Avd. V, a, b: änkor utan närmare uppgift, a, b; understödstagare; lösdrivare; fångar (livstidsfångar och fångar ntan uppgivet yrke). För att i tab. I få siffrorna för de två sista årtiondena jämförbara med årets hava vissa omräkningar måst företagas. För årtiondet 1891 1900 har detta kunnat ske endast genom approximering, och ej heller för årtiondet 1901 1910 äro talen att anse som fullt exakta, i det att antalet skogsarbetare, vilka enligt tidigare yrkesnomenklaturer räknats till gruppen industri och bergsbruk men nu överflyttats till jordbrnksgruppen, för de sydligare länen delvis grundar sig på analogiberäkningar. Vidare bör framhållas, att i sagda tabell liksom i tab. L varje yrkesgrupp omfattar ej blott yrkesutövare, deras hustrur och övriga familjemedlemmar utan, i olikhet med tab. 9 12, även änkor och f. d. yrkesutövare. För övrigt hänvisas till noterna under tabellen. Att uppgifterna om yrke, trots allt arbete som från Statistiska centralbyråns sida nedlagts på att erhålla dem så fullständiga som möjligt, fortfarande lämna en del övrigt att önska, framgår tydligt vid ett noggrannare aktgivande på tabellerna, och särskilt av den omständigheten, att rätt många utvandrare måst rubriceras såsom arbetare av obestämt slag. Emellertid har det under senare år lyckats att nedbringa denna grupp rätt väsentligt, och, som framgår av tab. I, utgör den år 1912 allenast 10'86 % eller ungefär hälften mot det vanliga procenttalet, men dock något högre än år 1911. För övrigt torde observeras, hurusom bland utvandrarne yrkesgruppen jordbruk m. m., vilken under närmast föregående två år överflyglats av gruppen in-

16 IMMIGRANTERNAS NATIONALITET. Tab. I. Relativa tal för emigranternas och immigranternas fördelning efter yrke, åren 1851 1912. 1 ) dustri och bergsbruk, nu åter är den talrikaste, i det att 33-94 %. av emigranterna tillhöra denna grupp, närmast i ordningen kommer industrigruppen med 31-23 %. Antalet utvandrade kvinnliga tjänare är relativt taget något högre än de närmast föregående tre åren men lägre än förr var vanligt. Liksom för år 1911 har även för år 1912 infordrats uppgifter angående immigranternas nationalitet (statsborgarskap) och resultaten meddelas i tab. 13. Vad som i densamma framför allt tilldrager sig uppmärksamhet är den väldiga anpart den svenska nationaliteten där intager, medan särskilt antalet invandrande amerikanska medborgare är förvånansvärt ringa. Av samtliga 8 29fi invandrare år 1912 voro sålunda ej mindre än 6 26(5 eller 75-53 % svenskar, medan de amerikanska medborgarnes antal uppgick till allenast 283; endast 5-96 % av invandrarne från Förenta Staterna ägde medborgarskap därstädes, resten voro, så när som på 21, svenska medborgare. I 1911 års berättelse, enligt vilken bland immigranterna svenskarnas relativa antal var något lägre än år 1912 och antalet amerikanska medborgare utgjorde 7-30 i av invandrarne från Förenta Staterna, anmärktes att, ehuru åtskilliga faktorer voro ägnade att bestyrka siffrornas riktighet, den möjligheten ej vore fullt utesluten, att prästerskapet, när det då för första gången meddelade uppgifter angående immigranternas nationalitet, understundom 1) Jfr texten å sid. 15. 2 ) För grupperna»jordbruk m. m.> samt >Arbetare av obestämt slag» avviker klassificeringen åren 1861 1890 från den sedermera följda. ') Inräknat inhysesoch backstugnhjon.

IMMIGRANTERNAS NATIONALITET. 17 missuppfattat detta ords innebörd och rubricerat personer födda i Sverige eller med svenskt namn såsom svenskar, oavsett om de erhållit medborgarskap i annat land, framför allt då i Nordamerikas Förenta Stater. Emellertid hava nationalitetsuppgifterna för år 1912 i Statistiska centralbyrån varit föremål för en ingående granskning, och i varje fall, där missförstånd från prästerskapets sida kunnat förutsättas, har skriftlig förfrågan gjorts. Sedan 1911 års berättelse utkommit, hava vidare folkräkningens siffror angående utländska undersåtar i Sverige år 1910 blivit färdiga (jfr en uppsats av E. Arosenius i Statistisk Tidskrift för år 1912, häfte 4), och dessa äro i stort sett ägnade att bestyrka uppgifterna angående immigranternas nationalitetsfördelning. Enligt sagda folkräkning uppgick antalet i Sverige bosatta amerikanska medborgare till allenast 816 personer. Dessa utgjordes till större delen ((532 personer) av i Sverige födda individer, d. v. s. svenskar som någon tid vistats i den stora amerikanska republiken och där erhållit medborgarskap samt sedan återflyttat till Sverige; återstoden voro med få undantag födda i Förenta Staterna, svenskamerikanernas hustrur och omyndiga barn samt övriga ättlingar. Nu finnes angående dylika svenskfödda återinflyttades nationalitet en konvention avslutad med Förenta Staterna den 26 maj 1869 (ratificerad 1871). Enligt denna konvention med därtill fogade protokoll anses till Sverige återinvandrade personer (samt deras hustrur och omyndiga barn), vilka blivit naturaliserade såsom medborgare i Förenta Staterna, hava avstått från sitt amerikanska medborgarskap ensamt av den anledningen, att de ånyo bosätta sig i hemlandet i avsikt att icke återvända till»amerika», vilken avsikt anses förefinnas, när de uppehållit sig i Sverige mer än två år. De i Sverige år 1910 bosatta amerikanska medborgarne skulle sålunda till största delen utgöras av från den stora republiken under åren 1909 och 1910 återvändande svenskfödda personer (samt deras hustrur och omyndiga barn), som förvärvat amerikanskt medborgarskap, samt dessutom av en mindre kontingent i >;Amerika» födda övriga ättlingar av svenskamerikaner. Antalet immigranter frän Förenta Staterna till Sverige under åren 1909 och 1910 utgjorde sammanlagt 9 463 personer. Även om folkräkningens siffror angående utländska undersåtar äro något för låga, skulle efter ovanstående beräkningsgrunder antalet immigranter med amerikanskt medborgarskap under sagda två år knappast kunna sättas högre än till 7 9 % av de från Förenta Staterna till Sverige kommande immigranter. För övrigt torde uttryckligen böra påpekas, att bland invandrarne från >Nordamerika» till Sverige, med undantag möjligen för en och annan av dem som äro av annan nationalitet än svensk eller amerikansk (21 år 1912), nog samtliga äro av svensk stam. Huru återinvandrande svenskar fördela sig pä de land, varifrån inflyttningen skett, framgår af tab. K (sid. 18). Flertalet, eller 69-92 %, komma från Förenta Staterna; från Norge komma 729 %, från Danmark 5-39 %, från Finland 425 % samt från Tyskland 332 %. De trakter, som få mottaga de flesta svenska immigranterna äro, såsom synes av tab. 13, Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län samt utvandrings-

18 IMMIGRANTERNAS NATIONALITET. Tab. K. Immigranterna, fördelade efter nationalitet och det land, varifrån inflyttningen skett, år 1912. bygderna i Norrbottens, Älvsborgs och Värmlands län. Av återinvandrande svenskar begiva sig ej mindre än 72-33 % till landsbygden. Antalet immigranter av utländsk nationalitet utgjorde år 1912 2 030, d. v. s. 24-47 % av samtliga invandrare. Talrikast representerad är den tyska nationaliteten med 487 personer (23-99 %), finnar med 360 personer (17-73 %), amerikanska medborgare med 283 (13-94 %), danskar likaledes med 283 (13-94 %), norrmän med 253 (12-46 %), ryssar med 149 (7-34 %) samt österrikare och ungrare med 82 personer (4-04 ). Af tab. K framgår att med undantag för österrikare och ungrare samt italienare antalet immigranter av viss främmande nationalitet är mindre än antalet invandrare från motsvarande land, ehuru skillnaden i intet fall uppgår till sådana proportioner som beträffande invandrare av amerikansk nationalitet och från Förenta Staterna kommande immigranter. Til] största delen utgöres skillnaden i varje särskilt fall av återinvandrande svenskar; det vill med andra ord säga, att flertalet utländingar invandrat till Sverige från sina resp. hemland. Emellertid har ett ej ringa antal österrikare och ungrare, 35, invandrat från andra länder än Österrike-Ungern, framför allt från Tyskland och Danmark, samt likaledes tyskar, 51, från annat land än Tyskland, varav 17 från Danmark och 11 från Norge. Inalles uppgivas 197 immigranter av främmande nationalitet hava invandrat från annat land än sitt eget, d. v. s. 9-70 % av samtliga invandrade främlingar. I detta tal äro dock inräknade 10 från Canada eller Australien invandrade brittiska undersåtar

IMMIGRANTERNAS NATIONALITET. 19 Tab. L. Relativa tal för yrkesfördelningen bland immigranter av olika nationalitet, år 1912. 1 ) Beträffande de utländska invandrarnes fördelning på län är att märka, att Stockholms stad, som naturligt är, får mottaga de flesta eller vid pass en fjärdedel, därnäst komma Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Utom till Stockholm söka sig med förkärlek tyskar och danskar till Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, finnar till Västernorrlands och Norrbottens län samt norrmän till Göteborgs och Bohus samt Värmlands län. Från regeln att städerna i långt högre grad än landsbygden draga till sig utländingar utgöra endast norrmän och österrikare och ungrare samt naturligt nog amerikanska medborgare undantag. Sålunda komma av fransmän 91-07 %, av ryssar 87-92, av italienare 87-10, av tyskar 75-77, av danskar 61-48, av britter 59-32 och av finnar 56'H på städerna, medan motsvarande procenttal för österrikare och ungrare är 47-56, för norrmän 35-57, och för amerikanska medborgare 33-22. Av samtliga främlingar hava 58-97 %, invandrat till städerna, framför allt till Stockholm, Malmö, Göteborg, Gävle och Hälsingborg, till vilka ej mindre än 882 främlingar eller 43-45 % av samtliga begivit sig. I tab. L har för första gången försök gjorts till en yrkesfördelning bland immigranter av olika nationalitet. Såsom framgår redan av tab. I är bland immigranterna i deras helhet gruppen industri och bergsbruk talrikast representerad, 32-10 %, därnäst kommer jordbruksgruppen med 2782 % och gruppen arbetare av obestämt slag med 1330 %. Ser man blott till invandrarne av svensk nationalitet, så ansluter sig deras yrkesfördelning bra nära till den under tidigare år bland emigranterna vanliga, d. v. s. jordbruksgruppen kommer som n:r 1 med 33'34 % och därnäst grupperna industri och bergs- 1 Jfr noterna under tab. I.

20 UTVANDRINGEN FRÅN EUROPEISKA LÄNDER bruk (28-44 %) samt arbetare av obestämt slag (14-57 %). Bland de utländska invandrarne däremot är industrigruppen den största, med ej mindre än 43.40 %, därnäst gruppen handel och sjöfart (1138 %), och jordbruksgruppen kommer först i tredje rummet (10-79 %). För enskilda nationaliteters avvikelser från denna utländingarnas yrkesfördelning hänvisas till tab. L. Här må endast framhållas att bland»amerikanarno, som ju till största delen utgöras av återvändande svenska emigranter, jordbruksgruppen är den största samt bland fransmän tjänargruppen. Utvandringen från europeiska länder. Beträffande den europeiska emigrationen alltifrån dess första uppträdande och i vilken omfattning de olika nationerna under olika tider bidragit till densamma lämnas i Bilaga IV av Emigrationsutredningen en utförlig framställning. Enligt densamma torde man kunna uppskatta denna utvandring intill år 1912 till mer än 42 millioner människor, varav vid pass 24 millioner under tiden 1851 1900 och över 14 millioner under de gångna åren av det nya århundradet. Huru denna emigration under senare tider gestaltat sig framgår av nedanstående tabell M: Tab. M. Utvandringen från Europa till främmande världsdelar. 1 ) Det är en väldig förändring i utvandringens rekrytering, som under de sista fyrtio åren försiggått. Det germanska elementet Storbritannien, Tyskland och Skandinavien, som under 1870-talet utgjorde drygt 6 /7 av utvandringen från Europa, går med 80-talet alltmer tillbaka, och emigrationen utsträcker sig i stället till en rad stora nationer, vilka dittills deltagit i jämförelsevis ringa omfång, först då italienare och under de sista årtiondena även österrikare och ungrare, ryssar, spaniorer och portu- 1) Talen avse i allmänhet endast utvandring sjövägen. 2 ) Fr. o. m. år 18% endast emigrationen över tyska hamnar.

UTVANDRINGEN FRÅN EUROPEISKA LÄNDER. 21 giser. Emigrationen från det brittiska Europa är ju fortfarande betydande och har under det sista årtiondet t. o. m. varit i stigande, men denna utvandring, om man undantar den som utgår från Irland, har till stor del karaktären av kolonisation och torde sålunda rätteligen böra betraktas såsom ett led i den inrikes omflyttningen inom det brittiska världsväldet. Det land, som under femårsperioden 1906 1910 starkast bidragit till den europeiska emigrationen, är Italien, varifrån årligen mer än 400 000 människor begivit sig över havet; Storbritannien kommer som n:r två och Österrike-Ungern i tredje rummet. I förhållande till folkmängden hava år 1911 om man undantager Storbritannien och Irland Portugal, Spanien och Italien att uppvisa de högsta utvandringstaien med resp. 11-02, 873 och 778 pro mille. Sveriges siffra är i förhållande till dessa länders rätt låg, men dock närmare tio gånger så hög som Tysklands (0-35 %,) och vid pass sju gånger så hög som Belgiens och Nederländernas. Den franska utvandringen över havet, för vilken inga exakta siffror föreligga, är ytterst obetydlig. Med undantag av spanska och portugisiska emigranter, vilka framför allt uppsöka sina stamförvanter i Sydamerika och Mexiko, går huvudmassan av den europeiska utvandringsströmmen till Amerikas Förenta Stater. Detta framgår tydligt av tab. N, hämtad från den amerikanska invandringsstatistiken. Tab. N. Invandringen till Amerikas Förenta Stater.1) 1) Uppgifterna avse finansår (1 juli 30 juni). 2) T. o. m. finansåret 1897 98 äro samtliga polacker även från Tyskland och Österrike inräknade under Ryssland.

22 DEN AMERIKANSKA INVANDRINGS- OCH DEN SVENSKA UTVANDRINGSSTATISTIKEN. Siffrorna avse finansår, d. v. s. tiden 1 juli 30 juni, och angiva antalet immigranter, som verkligen erhållit tillträde till landet, med uteslutande sålunda av dem, som de amerikanska myndigheterna av olika anledning vägrat bosättning i landet. De senares antal utgjorde under finansåret 1911 12 inalles 16 057 personer, varav 233 skandinaver. Av tabellen ser man, att den årliga invandringen till Amerikas Förenta Stater under femårsperioden 1905/06 1909/10 i medeltal uppgått till närmare en million människor, och av dessa hava vid pass 900 000 invandrat från Europa. Av européerna kommer största antalet, eller 26-74 %, från Österrike-Ungern, 24-18 % från Italien och 20-90 % från Ryssland. Invandringen från Sverige till Förenta Staterna utgjorde under samma period 2-11 % av hela den europeiska invandringen dit. Stockholm den 5 juli 1913. Underdånigst LUDVIG WIDELL HENRIK MALMGREN Sven Odén

TABELLER.

24 Tab. 1. Emigranter, fördelade efter län samt kön, civilstånd

och de länder, vartill utflyttningen uppgivits skola ske, år 1912. 25

26

3 131882. Ut- och invandring 1912. 27

28 Tab. 2. Immigranter, fördelade efter län samt kön, civilstånd

och de länder, varifrån inflyttningen skett, år 1912. 29

30

31

32 Tab. 3. Emigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i ettårsgrupper, år 1912. Hela riket.

Tab. 4. Immigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i ettårsgrupper, år 1912. Hela riket. 33

34 Tab. 5. Emigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i femårsgrupper, år 1912. Landsbygd och städer.

Tab. 6. Immigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i femårsgrupper, år 1912. Landsbygd och städer. 35

36 Tab. 7. Emigranter och immigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i femårsgrupper, år 1912. Hela riket.

Tab. 8. Emigranter till och immigranter från särskilda länder, fördelade efter kön och civilstånd, år 1912. Hela riket. 37

38 Tab. 9. Emigranternas yrkesfördelning, år 1912.

39

40 Tab. 10. Immigranternas yrkesfördelning, år 1912.

41

42 Tab. 11. Emigranternas yrkesfördel- 1 ) Inklusive f. å. yrkesutövare och änkor.

ning (i sammandrag), länsvis, år 1912. 43 4 131882. Ut- och invandring 1912.

44 Tab. 12. Immigranternas yrkesfördel- ') Inklusive f d. yrkesutövare och änkor