Mysteriet med de försvunna prickarna! Text och teckningar Hasse Ström
Denna bok är tillägnad min saliga hustru Eva och mitt barnbarn Miró. Stockholm i februari 2013 Hasse Ström
Det här är Jocke. Han är bra på att hitta borttappade saker. En dag fick han ett brev från Afrika. Det var en ledsen giraff som heter Griffe och som skrev: Hej! Jag har tappat bort alla mina prickar. Kan du Jocke hjälpa mig att hitta dom? Alla djuren retar mig. Snälla du hjälp mig.
Jocke reste till Afrika för att hjälpa Griffe. Alla djuren retade Griffe. En apa sa: Sätt på dig dom här löven så får du prickar. Ha-Ha. En fågel skrek: En giraff utan prickar är ingen riktig giraff. Jocke tyckte synd om Griffe. Griffe fick ta tempen och han hade hög feber. Jag ska försöka hjälpa dig, sa Jocke.
Mest retas Griffes kompisar. En sa: Du får inte vara med oss. En annan höll fram svart färg och sa: Här har du så kan du måla prickar på dig. Ha-Ha. Lotta giraff sa: Ingen tjej vill ha en så ful giraff. Jocke blev arg. I morgon går jag ut och letar efter prickar, tänkte Jocke.
Nästa morgon gick Jocke in i djungeln. Där var många vilda djur. Lite rädd var han. Han tänkte vända tillbaka. Men han hade lovat Griffe att leta. Och har man lovat något så ska man hålla det. Att djuren såg hotfulla ut var för att de trodde att Jocke var en jägare. I bland kom det sådana och dödade djuren.
Efter två dagar kom djuren fram när de förstod att Jocke var snäll. Gorillan Gunilla, elefanten Fante, gnuet Gunnar, Aporna Apan och Papan och noshörningen Nosse. Jocke frågade dom och alla andra djur om de hade sett några prickar? Det var något skumt för inget djur hade sett en enda liten prick.
Griffe drack upp allt. Det smakade gammal mössa. Kan man verkligen få tillbaka sina prickar av det här? Det trodde inte Griffe. Jag hoppas det, sa Jocke När Jocke inte hittat några prickar blev Griffe besviken. Du har inte tappat bort prickarna dom har försvunnit ändå, sa Jocke och tog fram en flaska. Drick upp det här, sa han till Griffe.
Griffe började känna sig konstig. Hans ögon gick i kors. Vad händer? Det rykte ur nosen på honom och han tyckte han hade strumpor på öronen. Han blev jätteyr och började se konstiga saker. Vad var det han hade drukit? Han hickade, pruttade och lyfte en bra bit ovanför marken. Hur ska det här sluta?
Det hade varit en ansträngande dag så Griffe och Jocke var trötta nu. Jocke läste en godnattsaga för Griffe innan de somnade. I morgon får vi se om Jockes medicin gjort någon nytta?
När Griffe vaknade fick han se en prick på sig själv. Han gav till ett glädjetjut - OOOOYY - som skrämde livet ur dom andra som fortfarande sov. Apan Papan for flera meter upp i luften. Och Zebran Zebbe kom upp i sin pyjamas. Jocke trodde det var brandlarmet som gick i gång. Griffe ville genast springa bort till de andra girafferna för att visa att han var en giraff igen.
Griffes kompisar som spelade kort och lyssnade på skivor från Amerika tittade förvånat upp när Griffe kom. Hej hallå! Nu är jag en giraff igen skrek Griffe! Jag har har börjat få prickar.
De andra girafferna tittade på Griffes prick. Kallar du det där för en giraffprick? sa en av dem. Det är ju smuts. De hånskrattade och Griffe gick ledsen därifrån.
Girafferna hade målat prickar på en söt elefantunge När Griffe såg elefanten tänkte han att det kan inte vara sant? Jag håller på att bli knasig. Jocke som hört allt blev orolig. Tänk om medicinen var för svag? Då blir Griffe aldrig bra igen. Man kan bara dricka medicinen en gång.
Jocke måste göra någonting. Om nu inte Griffe kunde få tillbaka sina prickar så skulle inga andra heller ha prickar. Han smög ut på natten när alla sov och hällde en vätska över de andra girafferna.
Någonting hade hänt under natten. Ingen giraff hade några prickar. Dom hade själva sagt att en giraff utan prickar inte är någon riktig giraff. Sture blev skogstokig och rusade i väg sjungandes be-bop-a-lula. Han sprang och sprang. Och han springer nog ännu för sedan dess har ingen sett honom.
När Griffe vaknade trodde han inte sina ögon. Han hade fått tillbaka sina prickar. Han utförde en lustig dans. Jocke var också glad för att hans medicin hade hjälpt Griffe. Men nu var de andra girafferna utan prickar. Det var inte riktigt så Jocke hade tänkt att den här historien skulle sluta.
Griffe var glad och lycklig Han kramade och tackade Jocke. Du är min bästa kompis, sa han. Jocke bara log och kände att dom hade blivit riktiga vänner.
Sedan gick Jocke bort till girafferna och frågade: Hur var det här då? Vi är så ledsna, sa de. Vi har inga prickar kvar! Snälla Jocke hjälp oss att få dom tillbaka.
Jasså, nu vill ni ha hjälp? sa Jocke. Kommer ni i håg när Griffe inte hade några prickar hur ni retade honom? Han var ju bara en utan prickar, sa en giraff. Nu är vi alla utan. Jocke hade väl aldrig hört något sådant dumt. Jocke blev arg. Spelar det någon roll om det är en eller flera som är utan prickar? sa Jocke. Man ska inte reta någon som är annorlunda. Ni sa att Griffe inte var någon riktig giraff då. Vad är ni nu då? Pissmyror kanske?
Här har jag något som hjälpte Griffe. Det kanske kan hjälpa er också, sa Jocke. Så tog han fram en flaska. Men först ska ni be Griffe om ursäkt!
Griffe undrade över om det började regna skulle hans prickar försvinna då? Jag måste gå till sjön och se vad som händer om jag blir blöt.
Han hoppade i vattnet. De andra girafferna kom springandes och skrek förlåt oss Griffe. En fisk tittade upp ur vattnet och undrade vad det var för liv? Kan man inte få titta på TV i lugn och ro? Det är klart jag förlåter er. Han skulle ha kunnat reta dom. I stället hoppade han upp ur vattnet och alla prickarna satt kvar. Samtidigt hällde Jocke ut någon i sjön.
Jocke sa åt girafferna att hoppa i sjön och stanna där i fem timmar. Girafferna tyckte det var äckligt vatten som luktade apa. Dom måste ha någonting för nosen. Dom hittade en klädnypa, ett plåster, en gasmask och en halsduk. Vad menar ni med att det luktar apa? Ta tillbaka det, va? Nu går jag och äter middag, sa Jocke. Sen kommer jag tillbaka så får vi se hur det har gått? När Jocke kom tillbaka var det för mörkt för att se några prickar. Vi får vänta tills imorgon.
Alla djuren väntade på att girafferna skulle komma med eller utan prickar? Dom började fråga varandra om vad de trodde? Lejonet Leo, elefanten Ella, en liten fågel, antilopen Anita och Gorillan Pillan var alla säkra på att de hade prickar? Däremot trodde inte Kalle Kamel och noshörningen Nosse det. Råttorna Orsak och Verkan kom i luven på varandra. Den ene sa ja den andre sa nej. En Björn som ingen visste vem det var fattade ingenting.
Men hallå! Vänta... en björn? EN BJÖRN??? Vad gör han här? Här finns inga björnar. Girafferna kommer snart och här står vi med en knäpp björn. Jocke förstod att björnen gått fel och att den tillhörde en annan saga. Den sagan letade Jocke rätt på och motade in björnen där.
Lejonet Leo kom springandes och ropade: Nu kommer dom. Men dom var ännu för långt borta för att man skulle kunna se om dom hade prickar? Jocke var ner-vös. Tänk om dom inte har prickar. Då är det mitt fel.
Så kom då girafferna. Dom hade fått tillbaka sina prickar. Dom sprang i takt efter en marchmusik som de spelade på en grammofon.
Djuren ställde till med en jättefest. Kalle Kamel hade klätt upp sig i fluga, vit skorta och svarta byxor. De dansades och det hurrades. Jocke hissades upp i luften flera gånger.
Jocke hade klättrat upp på en ranglig stapel av trälådor och skrek STOPP! Alla stannade upp förutom en hackspett som fann trälådorna hackvänliga. Ju mer han hackade ju mer vinglade lådorna. Om stapeln rasade skulle Jocke kunna göra sig mycket illa. Efer en stund slutade hackspetten hacka och Jocke kunde hålla sitt tal. Nu hoppas jag att Ni lärt er läxan att man inte ska reta någon som är annorlunda, sa han.
Och girafferna dom lovade att alltid hålla i hop. Aldrig retas mera och att hjälpa gamla tanter över gatan.
Så var det dags för Jocke att åka åka hem. Jocke och Griffe sa adjö till varandra. Jag önskar du kunde stanna här för alltid, sa Griffe. Men de lovade att skriva brev ofta. Samtidigt kom Sture springandes. Han var tillbaka. Var han varit och hur han fått tillbaka sina prickar får vi aldrig veta. Vi kan bara gissa?
En dag fick Griffe ett brev från Jocke. Där Jocke bjöd in Griffe att komma till Stockholm. Tack, det gör jag gärna, sa Griffe för sig själv. Hur det gick för Griffe i den stora staden berättar jag kanske en annan gång. Vi får se?
Hur kom den här sagan till? Barnbarn är livets krydda. Man vill helst ha kontakt med dem varje dag. När mitt äldsta barnbarn var 4 år började jag på den här berättelsen. Jag skickade den över datorn. En sida varje kväll som en godnatthälsning från farfar och farmor. Jag såg alltid till att det slutade med en spänande fortsätting. Året var 2006 på vintern då det hela började. Jag gjorde de första sidorna i datorn och de var mycket ruffa men charmiga. Och i början kom sidorna regelbundet i några dagar. Sedan blev det inte lika tätt mellan varven. I bland glömde jag bort och i bland hann jag inte med. Det kunde gå dagar eller till och med veckor innan något hände. Och mellan december 06 och febr 07 hände inget. Så i början av mars fick jag ett ryck och gjorde två sidor och sedan en sida i slutet av den månaden. Jag hade nu övergått till att göra ruffa skisser. Sedan dog det ut igen. I juni reste vi med Miró till Menorca och där gjorde jag en sida varje dag. Det var ett utmärkt sätt att läsa en godnattsaga. Så på Menorca den 10 juni 2007 avslutades den här sagan. Sedan tänkte jag att jag kanske skulle teckna upp den i bokform. Men det blev aldrig av. I stället försvann skisserna någonstans djupt ner i en låda. Fem år senare bestämde jag mig för att slutföra arbetet och här föreligger nu resultatet. Ovan till vänster de första skisserna gjorda i datorn. Till höger de ruffa skisserna utförda med pennor. Storyn har också blivit lite bearbetad under åren. Men grundtanken om vänskap har legat fast. Hasse Ström f 1942 Konstnär och AD. www. hassestrom.dinstudio.se