Remissyttrande över betänkandet En översyn av tryck- och yttrandefriheten (SOU 2012:55)

1 (11) Avdelningen för domstolsutveckling Justitiedepartementet Grundlagsenheten 103 33 STOCKHOLM Remissyttrande över betänkandet En översyn av tryck- och yttrandefriheten (SOU 2012:55) Ert Dnr Ju2012/5629/L6 Sammanfattning av Domstolsverkets synpunkter Domstolsverket ansluter sig till kommitténs bedömning i fråga om valet mellan att övergå till en gemensam teknikoberoende grundlag (NYGL) eller att behålla och utveckla tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Domstolsverket tillstyrker således att TF och YGL behålls tillsvidare. Även i övrigt kan Domstolsverket i allt väsentligt ansluta sig till kommitténs förslag och överväganden. När det gäller några förslag och överväganden har dock Domstolsverket en annan uppfattning än kommittén. Domstolsverket anser således att frågan om att införa en regel om borttagandeskyldighet för material i arkivdatabaser bör övervägas ytterligare. Domstolsverket delar vidare inte kommitténs bedömning i fråga om behovet av ett stärkt skydd mot integritetskränkningar inom det grundlagsskyddade området, utan anser att en straffbestämmelse om privatlivskränkning i TF och YGL bör övervägas ytterligare. I övrigt anser Domstolsverket att det på en del håll finns behov av fortsatta överväganden och justeringar i författningstexterna. Inledning Domstolsverket har granskat betänkandet med utgångspunkt i den betydelse förslagen kan ha för den verksamhet som domstolarna bedriver och en rättssäker rättstillämpning. Verket konstaterar att en reform på grundlagsområdet R2B 551 81 Jönköping Besöksadress: Kyrkogatan 34 Telefon: 036-15 53 00 Fax: 036-16 57 21 domstolsverket@dom.se www.domstol.se Expeditionstid: Måndag-fredag 08.00-16.30

2 (11) kräver långtgående analyser och noggranna överväganden. Yttrandefrihetskommittén har kommit en god bit på väg i detta arbete. Det betänkande kommittén presenterar innehåller utförliga problembeskrivningar, vilket ger en tydlig bild av svårigheterna med den nuvarande grundlagsregleringen. Kommittén har emellertid haft ett flertal omfattande uppgifter att lösa, och det framgår att utredningstiden inte har varit tillräcklig. Betänkandet bör emellertid kunna ligga till grund för fortsatta överväganden av reformer på tryck- och yttrandefrihetsområdet. Vägvalet och EU-rätten Kommittén har inledningsvis haft att ta ställning till om TF och YGL bör slås samman till en gemensam teknikoberoende yttrandefrihetsgrundlag (NYGL), eller om de båda grundlagarna ska behållas men göras mer tydliga och lättilllämpade. Grundkravet vid ett förslag till en övergång till en gemensam grundlag har varit att skyddet för de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga grundprinciperna ska kunna bibehållas. Som kommittén redogör för finns det ett antal omständigheter som talar för att övergå till en samlad grundlagsreglering. Ett av de starkaste skälen för en sådan reform är just den omständigheten att det nuvarande grundlagsskyddet är beroende av vilken teknik som används vid spridningen. Att grundlagsskyddet endast gäller för yttranden som sprids med specifikt angivna tekniker medför svårigheter att inkludera nya massmedietekniker och leder till att grundlagarna ständigt måste anpassas till teknikutvecklingen. Detta är enligt Domstolsverket ingen lämplig ordning. Även om en grundlag, som kommittén påpekar, utgör ett levande dokument som behöver anpassas till samhällsutvecklingen, bör ändå utgångspunkten vara att en grundlag ska kunna stå någorlunda fast över tiden. Att en grundlag måste ses över med jämna mellanrum ger intrycket av att den inte är riktigt solid. Dessutom leder teknikberoendet till att bestämmelserna byggs på och justeras efter hand, vilket inte sällan i sin tur leder till komplicerad och svårtillgänglig lagtext (se till exempel databasregeln i 1 kap. 9 YGL). Ett annat problem med den nuvarande grundlagsregleringen som kommittén lyfter fram, och som Domstolsverket anser vara av betydelse, är TFs och YGLs potentiella konflikt med EU-rätten. Som kommittén konstaterar visar universitetslektorn Lotta Lerwalls rapport att konfliktområdena mellan TF/YGL och EU-rätten är svåra att definiera och att det i nuläget inte går att bedöma hur långtgående reformer av TF och YGL som kan krävas. Så länge det inte finns något avgörande från EU-domstolen som klargör vilka möjligheter Sverige har att göra undantag från EU-rätten med hänvisning till TF och YGL kommer rättsläget att vara oklart. Kommittén kommer fram till att den

3 (11) pågående utvecklingen inom EU inte motiverar att Sverige ger upp ståndpunkten att vår nationella reglering på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området innehåller konstitutionella kärnvärden som inte har överlåtits. Kommitténs slutsats är således att det inte finns skäl att med hänsyn till EU-rätten genomföra genomgripande förändringar av det svenska grundlagsskyddet för tryck- och yttrandefrihet. Domstolsverket kan i huvudsak ansluta sig till kommitténs resonemang i denna del. Av Lotta Lerwalls rapport framgår emellertid att det på särskilt ett område finns vissa mer påtagliga problem i förhållandet mellan EU-rätten och TF/YGL. Som framkommer i rapporten är det till exempel mycket som tyder på att det generella undantaget för TF och YGL i 7 första stycket personuppgiftslagen (1998:204) är mer långtgående än EU-rätten tillåter och att Sverige vid en prövning i EU-domstolen skulle tvingas att ändra sin lagstiftning. Domstolsverket menar att det finns fog för denna slutsats. Det kan således ifrågasättas om kommitténs hållning i frågan om relationen till EU-rätten är hållbar i längden. Ytterligare ett skäl för en övergång till ny grundlagsreglering som Domstolsverket instämmer i är att de nuvarande grundlagarna brister i tydlighet och överskådlighet. Att regleringen av tryck- och yttrandefriheten är uppdelad i två grundlagar samt att YGL inte kan läsas självständigt gör lagstiftningen svårtillgänglig. Därtill tillkommer ett ålderdomligt språk och svår systematik, samt att vissa bestämmelser, till exempel databasregeln i 1 kap. 9 YGL, är komplicerade att läsa samt svåra att förstå och tillämpa. Kommittén har således pekat på en rad skäl som talar för en övergång till en samlad grundlag inom tryck- och yttrandefrihetsområdet, varav de ovan nämnda är de som enligt Domstolsverket väger tyngst. Som kommittén framför finns det dock vissa problem med en gemensam teknikoberoende grundlagsreglering så som den har utformats i NYGL. Ett av dem är att de nya begreppen massmedier och massmedieföretag leder till oklarheter och gränsdragningsproblem vid bedömning av vilka yttranden som är grundlagsskyddade och vilka som faller utanför grundlagsskyddet. I sammanhanget kan visserligen framföras att det, som kommittén visar på, även i nuvarande grundlagar finns begrepp som ger upphov till tillämpningsproblem, till exempel begreppet redaktion i databasregeln i 1 kap. 9 YGL. Domstolsverket instämmer emellertid i kommitténs slutsats att gränsdragningsfrågorna blir fler och tillämpningsområdet för grundlagsskyddet mer svårförutsebart med den reglering som föreslås i NYGL. De gränsdragningsproblem som uppstår med NYGL medför också svårigheter för meddelare att veta vem de straffritt kan lämna uppgifter till. För att kompensera för den osäkerhet för meddelaren som följer av NYGL har en så kallad godtrosregel för meddelare föreslagits. I likhet med kommittén anser

4 (11) Domstolsverket att NYGL, trots införandet av en godtrosregel för meddelare, har påtagliga brister när det gäller meddelarskyddet jämfört med TF och YGL. Med hänsyn till meddelarskyddets centrala betydelse för tryck- och yttrandefriheten anser Domstolsverket att den denna omständighet utgör en av NYGLs största svagheter. Trots de problem som uppstår på grund av de nuvarande grundlagarnas teknikberoende och TF och YGLs potentiella konflikter med EU-rätten ansluter sig Domstolsverket till kommitténs bedömning i fråga om vägvalet. Denna bedömning görs främst med hänsyn till problemen att tolka de begrepp som NYGL bygger på och svårigheten att upprätthålla samma meddelarskydd m.m. som med de nuvarande grundlagarna. TF och YGL bör således behållas tills vidare. Domstolsverket anser dock att det är angeläget att arbetet för en samlad teknikoberoende grundlagsreglering på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området fortsätter. En revidering av TF och YGL Domstolsverket välkomnar förslaget att hänvisningarna till TF i YGL tas bort så att YGL till stor del kan läsas självständigt. Förslaget leder till att YGL blir mer överskådlig och mindre omständlig att läsa. Det är också positivt att språket i lagarna moderniseras och ges en könsneutral utformning. Domstolsverket har inget att invända mot att bestämmelser flyttas från TF och YGL till vanlig lag, i de fall det bedöms möjligt med bibehållen skyddsnivå. För att få en bättre uppfattning om vilka följder en sådan omstrukturering skulle kunna få hade det dock varit önskvärt att det i betänkandet fanns ett förslag på de överförda bestämmelsernas utformning på lagnivå. Framför allt hade det varit värdefullt med ett förslag på hur ändringarna är tänkta att implementeras i den så kallade tillämpningslagen. Domstolsverket ställer sig generellt positiv till att det införs paragrafrubriker i de båda grundlagarna. Domstolsverket vill dock mana till noggrannhet vid valet av rubrik. En rubrik är avsedd att underlätta för läsaren och leda denne rätt vid sökning i lagtexten. Det är därför viktigt att rubriken motsvarar innehållet i bestämmelsen. Enligt Domstolsverket innehåller förslagen vissa rubriker som kan uppfattas som missvisande eller i vart fall inte helt adekvata. Detta gäller till exempel förslagen till rubriker till 2 kap. 4, 2 kap. 8 och 2 kap. 11 TF. Rubriksättningen bör således bli föremål för ytterligare översyn i det fortsatta lagstiftningsarbetet. När det gäller förslaget till 1 kap. 1 YGL instämmer Domstolsverket i att det vore lämpligt med en omformulering av de medieformer som omfattas av grundlagen. Enligt kommittén syftar förslaget till att göra en tydligare upp-

5 (11) delning mellan begreppen och att den lagtekniska innebörden ska stämma överens med den vardagsspråkliga. Förslaget innebär att den nuvarande uppräkningen av medieformer i 1 kap. 1 YGL ersätts med tre samlingsbegrepp och att dessa samlingsbegrepp definieras närmare i 2. Det kan dock ifrågasättas om radioprogram är det mest lämpliga samlingsbegreppet för sändningar av ljus, bild eller text. De flesta associerar nog begreppet radioprogram med sändningar av ljud, inte sändningar av bild och text. Om målet är att byta till begrepp som överensstämmer med vardagligt språk, anser Domstolsverket att ett annat samlingsbegrepp bör övervägas. Förutsättningar för begränsning av yttrandefriheten Liksom kommittén anser Domstolsverket att det är lämpligt att förtydliga under vilka förutsättningar tryck- och yttrandefriheten i TF och YGL får begränsas genom lag och att detta bör ske genom att särskilda bestämmelser med begränsningsreglerna i RF som förebild införs i TF och YGL. Domstolsverket har dock följande synpunkter på förslaget. Verket uppfattar kommitténs sammanfattning av förarbetsuttalandena avseende begränsningsreglerna i RF på så sätt att reglerna för närvarande inte anses vara generellt tillämpliga vid inskränkningar av offentlighetsprincipen genom lag. Rätten till allmänna handlingar anses således falla utanför den generella yttrande- och informationsfrihet som regleras i RF. På s. 337 i betänkandet anförs emellertid att förslaget innebär att begränsningsreglerna i RF blir tillämpliga även vid inskränkningar av offentlighetsprincipen genom lag. Förslaget skulle således innebära en betydande utvidgning av begränsningsreglernas tillämpningsområde jämfört med i dag. Om begränsningsregeln är avsedd att gälla även vid begränsning av 2 kap. TF, bör det noteras att den föreslagna lagtexten, som hänvisar till lagstiftning som begränsar tryckfriheten, inte ger uttryck för att omfatta även lagstiftning som begränsar allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. TF. Vidare anser Domstolsverket att det saknas en analys av vilka följder förslaget kan få för möjligheten att begränsa offentlighetsprincipen genom lag, till exempel att genomföra ändringar i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Domstolsverket anser att förslaget behöver bearbetas ytterligare vad gäller följderna av en generell begränsningsregel som gäller även vid inskränkningar i offentlighetsprincipen. Utökad distributionsplikt Som kommittén konstaterar är rätten att sprida yttranden och ta emot information grundläggande för den fria åsiktsbildningen. Även om innehållet i de yttranden som sprids inte alltid är lovvärt, lämpligt eller ens lagligt, är det i ett

6 (11) demokratiskt samhälle viktigt att slå vakt om möjligheten för var och en att sprida information. Domstolsverket tillstyrker därför kommitténs förslag om att distributionsplikten ska utvidgas så att den som bedriver postverksamhet inte ska kunna vägra distribuera oadresserade skrifter och tekniska upptagningar på grund av dess innehåll. Rättegångsbestämmelserna en översyn Kommittén föreslår att ett antal detaljbestämmelser avseende jurysystemet i 12 kap. TF och 9 kap. YGL utmönstras eller överlämnas till reglering i vanlig lag eller förordning. Domstolsverket har i och för sig inget att erinra mot förslaget. Som ovan anförts hade det dock underlättat om det funnits ett förslag på hur lagtexten är tänkt att se ut efter överföringen från grundlag till vanlig lag. Som förslaget ser ut är det svårt för läsaren att få en överblick över förändringarna. Förslaget innebär också en modernisering av språket och omstrukturering av bestämmelserna i 12 kap. TF. Domstolsverket är förstås för språkliga moderniseringar men har dock den detaljsynpunkten att förslaget till 12 kap. 4 TF bör ses över (vad har hänt med den första gruppen?). Förändringar i databasregeln Domstolsverket tillstyrker förslaget att databasregeln förtydligas så att det framgår av lagtexten att grundlagen inte gäller de delar av databasen som kan påverkas av någon annan än den som driver verksamheten eller någon som handlar på uppdrag av denne. Databasregeln i 1 kap. 9 YGL är dock ett tydligt exempel på vilka konsekvenser det blir av en teknikberoende grundlag. Bestämmelsen är, som kommittén påpekar, komplicerad och omfattande och den medför flera tillämpningsproblem. Det är positivt att regeln förtydligas, men det är dock troligt att bestämmelsen trots de föreslagna ändringarna ganska snart kommer att behöva ses över igen och anpassas till nya medietekniker. Arkivdatabaser Domstolsverket tillstyrker förslaget att en ny bestämmelse införs som innebär att bestämmelserna i TF ska tillämpas då ägaren till en periodisk skrift tillhandahåller databaser uteslutande i syfte att arkivera innehållet i periodiska skrifter (arkivdatabaser).

7 (11) Enligt förslaget ska preskriptionstiden räknas från tidpunkten för utgivningen av den periodiska skriften. För allmänt åtal gäller en preskriptionstid på sex månader efter den ursprungliga publiceringen. Förslaget innebär således en tidsmässig begränsning av det ansvar som annars gäller för databaser som omfattas av YGL. Som kommittén påpekar skulle den föreslagna bestämmelsen kunna medföra att det inte är möjligt att ingripa straffrättsligt mot ett tillhandahållande i en arkivdatabas av en tidningsartikel som har fällts för ett tryckfrihetsbrott. I betänkandet ges som exempel att material som är grovt kränkande för en utpekad person eller kan anses utgöra hets mot folkgrupp ska kunna ligga kvar i en arkivdatabas utan att det finns en möjlighet att ingripa. Kommittén har därför övervägt att införa en möjlighet för domstol att besluta om att material som bedömts vara brottsligt ska tas bort från arkivdatabasen. Kommittén lämnar emellertid inte något förslag på en sådan borttagandeskyldighet, med motiveringen att behovet av en sådan bestämmelse för närvarande bedöms vara litet och att ett system för väckande av talan om borttagande skulle bli relativt komplicerat. Domstolsverket gör inte samma bedömning som kommittén i denna fråga. Det är inte lämpligt att införa en ordning där det saknas möjlighet att ingripa mot till exempel kränkande eller rasistiskt material i en arkivdatabas. Det kan nämligen nog inte uteslutas att bestämmelsen kommer att utnyttjas genom att brottsligt material först ges ut i en liten tidningsupplaga och efter preskriptionstidens utgång läggs ut på en arkivdatabas. Domstolsverket anser att det vore stötande om det i en sådan och liknande situationer inte gick att förmå den ansvarige att ta bort materialet. Att det för närvarande inte bedöms finnas något behov av en sådan bestämmelse eller att en eventuell prövning skulle bli komplicerad är inte tillräckliga argument mot införandet av en sådan reglering. Domstolsverket anser att frågan om en borttagandeskyldighet bör övervägas ytterligare. Lagreglering av tvångsmedelsanvändning på TF-och YGL-området Kommittén redovisar i 18 kap. betänkandet ett antal frågor som kommittén inte haft tid och möjlighet att överväga närmare. Ett av de områden som Domstolsverket anser mycket angeläget är det som tas upp i bilaga 7 i betänkandet; lagreglering av tvångsmedelsanvändning på TF- och YGL-området. Tvångsmedelsanvändning inom det grundlagsskyddade området innebär särskilda svårigheter för de rättsvårdande myndigheterna. Meddelarfriheten och anonymitetsskyddet är centrala principer inom det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. För att undvika kränkningar av dessa principer är det därför viktigt med tydliga regler i de situationer där straffprocessuella tvångsmedel

8 (11) aktualiseras som kan komma i konflikt med dessa principer. Närmare regler för avvägning mellan skyddet för meddelarfrihet och anonymitetsskydd och användningen av tvångsmedel är i förlängningen en fråga som kan komma att påverka allmänhetens förtroende för rättsystemet. Domstolsverket anser det således angeläget att arbetet med att fastställa respektive tydliggöra regler för tvångsmedelsanvändning på TF- och YGL-området fortsätter. En straffbestämmelse om integritetsskydd i TF och YGL Kommittén anser att det inte bör införas någon straffbestämmelse om integritetsskydd i TF och YGL. Efter genomgång av ett antal databaser med frivilligt grundlagsskydd, PON:s fällande beslut och Granskningsnämndens praxis drar kommittén slutsatsen att det förekommer få grova integritetsintrång på databaser och i press, radio och TV. Med utgångspunkt i dessa undersökningar slår kommittén fast att det inte finns något egentligt behov av att stärka det generella skyddet för enskildas integritet och privatliv i TF och YGL. Kommittén bedömer också att en lagstiftning på området skulle innebär en risk för att de grundlagsskyddade medierna skulle bli mer försiktiga och få en återhållande effekt även i de fall en publicering hade varit motiverad. Domstolsverket kan inte instämma i kommitténs bedömning att det inte finns något behov av ett stärkt skydd mot integritetskränkningar inom det grundlagsskyddade området. Tvärtom menar verket att det finns ett betydande behov av en förstärkning av skyddet för privatlivet. Att integritetskränkningar inom det grundlagsskyddade området vid kommitténs undersökning inte framstår som så vanligt anser Domstolsverket inte vara ett hållbart argument mot en sådan reglering. Det förekommer ju sådana kränkningar. Med hänsyn till utvecklingen utanför det grundlagsskyddade området kan det också befaras att problemet med grova integritetskränkningar inom det grundlagsskyddade området kommer att växa. Det självsanerande systemet har visat sig inte vara tillräckligt. Domstolsverket kan i och för sig hålla med om att det finns en risk för att en straffbestämmelse om privatlivskränkning kan få en återhållande effekt på vad som publiceras och inte. En straffbestämmelse bör emellertid kunna formuleras så att det görs rimligt tydliga undantag för de situationer då en publicering bedöms vara försvarlig. Kommittén bedömer vidare att de förpliktelser som följer av Europakonventionen inte är tillräckligt tydliga för att ensamma motivera förändringar i TF och YGL. Domstolsverket ifrågasätter även denna bedömning. Verket menar att det är mycket som tyder på att artikel 8.1 (skyddet för privat- och familje-

9 (11) liv) och artikel 13 (rätten till ett effektivt rättsmedel) medför att Sverige har en förpliktelse att se till att grova kränkningar av den personliga integriteten inom det grundlagsskyddade området kan bestraffas. Sammanfattningsvis anser Domstolsverket alltså att en straffbestämmelse om privatlivskränkning i TF och YGL bör övervägas ytterligare. Domstolsverket ansluter sig till kommitténs förslag att en sådan straffbestämmelse bör införas också utanför det grundlagsskyddade området. Enskildas processuella skydd vid brott i medierna Domstolsverket tillstyrker förslaget att kravet på särskilda skäl tas bort i den särskilda åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 första stycket brottsbalken. Verket instämmer i kommitténs bedömning att enskilda personers processuella skydd vid brott i medierna bör stärkas. Den föreslagna ändringen utgör ett lämpligt sätt att stärka enskildas ställning i rättsprocessen utan att göra för stora inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten. Domstolsverket instämmer i kommitténs bedömning att den föreslagna lagändringen endast kommer att resultera i en marginell ökning av antalet allmänna åtal för ärekränkningsbrott. För domstolarna torde det dock vara bättre om åtal för ärekränkningsbrott väcks genom allmänt åtal i stället för genom enskilt åtal. En eventuell ökning av allmänna åtal föranleder därför inga särskilda synpunkter från Domstolsverkets sida. När det gäller förslaget avseende ökade möjligheter till kvittning anser Domstolsverket liksom kommittén att bestämmelsen om kvittning av rättegångskostnader i ärekränkningsmål bör ändras så att dess tillämpning inte riskerar att komma i konflikt med den s.k. oskuldspresumtionen i Europakonventionen. Enligt förslaget ska den grundläggande förutsättningen för kvittning vara att målsäganden har haft särskild anledning att få saken prövad. Av författningskommentaren framgår att kravet på särskild anledning är avsett att markera att bestämmelsen ska tillämpas endast undantagsvis. Den valda formuleringen, särskild anledning, brukar vanligtvis indikera att kravet på när bestämmelsen ska bli tillämplig ställs väldigt högt. I författningskommentaren anges exempel på situationer när den föreslagna kvittningsregeln kan komma att bli tillämplig. De angivna exemplen tyder dock på en betydligt generösare tillämpning av kvittningsregeln är den föreslagna lagtexten ger uttryck för. Detta leder till osäkerhet om hur begreppet särskild anledning ska tolkas i

10 (11) detta sammanhang. För bättre överensstämmelse mellan lagtext och avsett tillämpningsområde bör den föreslagna författningstexten justeras, om nu syftet är att åstadkomma vad som beskrivs i författningskommentaren. Internationellt rättsligt bistånd Domstolsverket ställer sig bakom förslaget att det i grundlagarna anges att en här framställd skrift eller teknisk upptagning inte anses utgiven i Sverige enbart på den grunden att den har skickats till enskilda adressater i utlandet. Verket tillstyrker också förslaget att det tydliggörs att det så kallade korrespondentskyddet gäller om meddelandet lämnades i Sverige. Vidare instämmer Domstolsverket i kommitténs bedömning att det bör skapas en viss öppning för att lämna rättsligt bistånd till andra länder även när TF och YGL är tillämpliga och att en ny bestämmelse om internationellt bistånd bör införas i grundlagarna. Som anförs i betänkandet bör bestämmelserna utformas så att det finns en möjlighet att avslå begäran om det ansökande landet inte uppfylller Sveriges krav på rättssäkerhet och demokrati. Enligt förslaget bör detta komma till uttryck genom att det i bestämmelsen anges att internationellt rättsligt bistånd får lämnas. Kommittén har bedömt att det inte är nödvändigt att i bestämmelsen ge uttryck för principen om att en ansökan om bistånd ska avslås om den står i strid med svenska allmänna principer på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Domstolsverket instämmer inte i kommitténs bedömning av hur lagtexten bör utformas. Verket ifrågasätter det lämpliga i att välja den fakultativa formuleringen att bistånd får lämnas utan att närmare precisera i vilka fall så får ske. Den föreslagna bestämmelsen lämnar utrymme för osäkerhet i rättstillämpningen, vilket är särskilt olämpligt när det rör sig om en reglering på grundlagsnivå. Domstolsverket anser att det är lämpligare om det av lagtexten framgår när rättsligt bistånd ska lämnas och under vilka närmare förutsättningar ett undantag kan göras från skyldigheten att lämna sådant bistånd. Domstolsverket ansluter sig till kommitténs bedömning att det finns skäl att anta att antalet framställningar om rättsligt bistånd kan komma att öka något när det blir tydligt att det finns en möjlighet till sådant bistånd. Det skulle kunna leda till en viss ökad arbetsbelastning hos domstolarna, men det är svårt att i nuläget avgöra hur stor denna ökning skulle kunna bli. Domstolsverket bedömer emellertid att den föreslagna ändringen inte kommer att påverka arbetsbelastningen i domstolarna mer än marginellt.

11 (11) Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Barbro Thorblad. I beredningen har även deltagit f.d. lagmannen Sigurd Heuman och hovrättsassessorn Magdalena Petersson (föredragande). Barbro Thorblad Magdalena Petersson