Underlagsrapport Frisk luft Lunds Agenda 21 Rapport över miljötillståndet i Lunds kommun hösten 2002 1
Denna rapport är framtagen av Miljöstrategiska enheten vid Kommunkontoret, Lunds kommun. Rapporten ingår som en av underlagsrapporterna till Lunds nya Agenda 21. Rapporten kan beställas från Miljöstrategiska enheten Vårfrugatan 1B 223 50 Lunds kommun tel. 046-35 64 01 miljoutskottet@lund.se Författare: David Lindegren Layout och grafisk produktion: Kristina Fontell Tryck: Lunds tryckericentral november 2002 2
Innehållsförteckning SAMMANFATTANDE BEDÖMNING... 5 BAKGRUND OM MILJÖPROBLEMEt... 5 NATIONELLA MILJÖMÅL... 6 Miljökvalitetsmål... 6 Regeringens bedömning av innebörden i ett generationsperspektiv... 6 Delmål... 6 Klarar vi av målen inom en generation?... 6 Förändringar 1995-2000... 6 Till när kan vi uppnå miljökvalitetsmålen?... 7 Tillfrisknande... 7 Särskilt ansvar för kommunerna... 7 KOMMUNALA MILJÖMÅL... 7 Lunds Agenda 21... 7 Översiktsplanen... 7 LundaMaTs... 7 LOKALT MILJÖTILLSTÅND... 8 Nuläge & Trend... 8 Svaveldioxid, SO 2... 8 Kvävedioxid, NO 2... 8 Marknära ozon, O 3... 9 Flyktiga organiska ämnen, VOC... 10 Prognos... 11 Svaveldioxid, SO 2... 11 Kvävedioxid, NO 2... 11 Marknära ozon, O 3... 11 Flyktiga organiska ämnen, VOC... 11 Aktuella åtgärder... 11 Uppföljning av kommunala mål... 12 YTTERLIGARE KUNSKAPSBEHOV... 12 REFERENSER... 13 Skriftliga källor... 13 Muntliga källor... 13 3
4
Sammanfattande bedömning Av de fyra luftburna föroreningar som preciseras i miljökvalitetsmålet Frisk luft är det marknära ozon som kommer att kräva störst ansträngningar framöver. Transport- och energisektorerna är de viktigaste aktörerna att arbeta med för att utsläppen av luftburna föroreningar inom kommunen ska minska. Lunds kommun klarar i nuläget de nationella miljömål som gäller svaveldioxid och kvävedioxid. Halterna av dessa luftföroreningar har minskat stadigt sedan ett par decennier tillbaka. Förmodligen kommer halterna att kunna reduceras ytterligare. En stor del av svaveldioxid- och kvävedioxidföroreningar kommer från verksamheter inom Lunds kommun. Det finns således goda möjligheter att tackla problemen inom kommungränsen. Betydligt sämre ser situationen ut vad gäller marknära ozon. Halten ligger idag relativt stabilt men betydligt över det målvärde som riksdagen fastställt. Den mer långsiktiga trenden är också negativ ozonhalten har närapå fördubblats på 10 år. Det kan inte uteslutas att halterna inom Lunds kommun kommer att stiga något framöver. En mycket stor del av det marknära ozonet har sitt ursprung utanför kommunen. Utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) har minskat betydligt sedan 1990. Trots att de största enskilda utsläppskällorna redan har åtgärdats finns fortfarande goda möjligheter att ytterligare minska VOC-utsläppen inom kommunen. Lunds kommun kommer därför sannolikt att kunna uppnå det nationella målet. Bakgrund om miljöproblemet Miljökvalitetsmålet Frisk luft knyter på flera sätt an till andra målområden, främst Begränsad klimatpåverkan, Bara naturlig försurning, Giftfri miljö och Ingen övergödning. Arbetet med att minska luftföroreningarna påverkar möjligheterna att nå de övriga miljökvalitetsmålen och vice versa. Flera av de berörda ämnena bildas vid samma process, vid förbränning. De nämnda målområdena bör därför studeras i ett sammanhang. Exempelvis leder åtgärder som minskar koldioxidutsläppen ofta även till minskade utsläpp av kvävedioxid och svaveldioxid. Luftburna föroreningar såsom kväveoxider, partiklar och marknära ozon är ett betydande hälsoproblem. Dessa och andra luftföroreningar orsakar bl.a. cancer, hjärt- och lungsjukdomar samt direkta besvär i ögon och andningsvägar. Astmatiker och allergiker är särskilt utsatta grupper. Omkring 300 000 människor i Sverige exponeras för hälsovådliga halter (Prop 1997/98:145) och minst 100 fall av lungcancer orsakas varje år av luftföroreningar (SOU 2000:91). Även skog och grödor liksom kulturhistoriska föremål drabbas negativt av luftföroreningarna. Luftkvaliteten i Sveriges tätorter har generellt förbättrats under de senaste decennierna. Svaveldioxid- och kvävedioxidhalterna har minskat även om just kvävedioxidhalterna behöver reduceras ytterligare för att riksdagens mål ska kunna uppnås. Halterna av t.ex. ozon och partiklar är dock fortfarande höga (Prop 2000/01:130). 5
Nationella miljömål Miljökvalitetsmål Luften skall vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas (Prop. 1997/98:145) Regeringens bedömning av innebörden i ett generationsperspektiv Halterna av luftföroreningar överskrider inte fastställda lågrisknivåer för cancer, överkänslighet och allergi eller för sjukdomar i luftvägarna. Halterna av marknära ozon överskrider inte de gränsvärden som satts för att hindra skador på människors hälsa, djur, växter, kulturvärden och material. (Prop. 1997/98:145) Delmål I arbetet med att nå generationsmålet Frisk luft föreslås inledningsvis följande delmål (Prop 2000/ 01:130): Halten 5 µg/m 3 för svaveldioxid som årsmedelvärde skall vara uppnådd i samtliga kommuner år 2005. Halterna 20 µg/m 3 som årsmedelvärde och 100 µg/m 3 som timmedelvärde för kvävedioxid skall i huvudsak vara uppnådda år 2010. Halten marknära ozon skall inte överskrida 120 µg/m 3 som åtta timmars medelvärde år 2010. År 2010 skall utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) i Sverige, exklusive metan, ha minskat till 241 000 ton. Ur hälsosynpunkt finns betydligt fler allvarliga luftföroreningar, t.ex. partiklar och polycykliska aromatiska kolväten. Regeringen har emellertid gjort bedömningen att det fortfarande finns alltför stora kunskapsluckor vad gäller dessa ämnen för att konkreta delmål i nuläget ska kunna formuleras. Utöver dessa fyra miljödelmål finns sedan tidigare även s.k. miljökvalitetsnormer, bl.a. för svaveldioxid och kvävedioxid. Normerna regleras i miljöbalken och anger lägsta godtagbara miljökvalitet för luft. Enligt regeringens förmenande ska miljökvalitetsnormerna ses som komplement till miljökvalitetsmålet. Klarar vi av målen inom en generation? Det nationella miljömålsarbetet följs upp och rapporteras av Miljömålsrådet. Varje år presenterar rådet en bedömning av hur utvecklingen går i förhållande till miljökvalitetsmålen (Miljömålsrådet, 2002). Målet Frisk luft bedöms på följande vis: Förändringar 1995-2000 Har bidraget till problemen ökat eller minskat? Har tillståndet i miljön blivit bättre eller sämre? Ja, vi är på rätt väg Ja, vi är på rätt väg 6
Till när kan vi uppnå miljökvalitetsmålen? Har vi klarat målet till 2010? Har vi klarat målet till 2020? Svårt, trots att fler åtgärder vidtas Realistiskt, men det kräver fler åtgärder Tillfrisknande Hur snabbt återställs miljön när orsakerna åtgärdats? 0 5 år Halterna av svaveldioxid understiger redan nu miljökvalitetsnormen för effekter på hälsa. Troligen kan miljökvalitetsnormen för kvävedioxid uppnås till 2010. Till år 2020 bedöms Sverige ha nått målet för marknära ozon vad gäller korrosion av material. Däremot är det troligt att de halter som ger effekter på grödor då fortfarande överskrids (Naturvårdsverket & Statistiska centralbyrån, 2000). Särskilt ansvar för kommunerna Regeringen nämner ett antal samhällsaktörer med särskilt ansvar för att miljömålen ska nås. Kommunerna, såväl som länsstyrelserna, anses fylla en viktig funktion genom att informera, rådge, utöva tillsyn och följa upp. Bland de åtgärder som kan genomföras på regional och lokal nivå för att minska utsläppen av luftföroreningar nämns trafikens omfattning, lokalisering och bedrivande. Exempelvis bör andelen miljöanpassade transporter, inte minst gång- och cykeltrafik, öka. Vidare sägs att den kommunala energiplaneringen bör knytas närmare miljömålen och att energirådgivarnas uppgift bör bli mer långsiktig (Prop 2000/01:130). Kommunala miljömål Lunds Agenda 21 Behovet av medicinering mot luftvägsbesvär ska minska. (Lunds kommun, 1997) Översiktsplanen All förändrad markanvändning skall bedömas med hänsyn till eventuell påverkan på vattenresurser och luft. Skyddszoner med vegetation som dämpar förorenad luft bör tillskapas runt industriområden. (Stadsarkitektkontoret i Lund, 1997) LundaMaTs För vägtrafiken inom Lunds kommun gäller följande utsläppsreducerande mål. Observera att dessa målsättningar handlar om utsläpp, inte om uppmätta föroreningshalter vilket ju regeringen avser i sina föreslagna delmål. Utsläppen av kväveoxid skall minska med 50 procent till år 2005 och 85 procent till år 2020 (basår 1980) som också är slutmål. Utsläppen av svaveldioxid skall minska med 50 procent till år 2005 och 80 procent till år 2020 (basår 1980). På lång sikt skall utsläppen minska med 85 procent. Utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) skall minska med 75 procent till år 2005 och 90 procent till år 2020 (basår 1980) som också är slutmålet (Trivector, 1997). 7
Lokalt miljötillstånd Flera av de luftföroreningar som målen berör bildas vid förbränning eller genom kemiska reaktioner i atmosfären. I Sverige kommer de i huvudsak från tre typer av mänskliga aktiviteter: transporter, arbetsmaskiner samt förbränning av biobränslen, främst småskalig vedeldning (Prop 2000/ 01:130). Det är dock väsentligt att skilja på lokala utsläpp och lokalt uppmätta föroreningshalter. Halterna varierar nämligen beroende på en mängd faktorer. Vindriktning, vindhastighet, temperatur och stabiliteten i den nedre atmosfären är exempel på faktorer som har betydelse för hur höga halterna av luftföroreningar blir. Klimatvariationerna kan t.ex. medföra att kvävedioxider som släpps ut i Lund transporteras ut ur tätorten. Samtidigt kan väderförhållandena göra att stora mängder förorenad luft importeras från kontinenten. Nuläge & Trend Inom Lunds kommun har luftföroreningar mätts under ett drygt decennium. Mätningarna genomförs i Lunds centrum på en höjd av ca 20 meter ovan mark (Miljöförvaltningen, 2000a). De uppmätta halterna kan således vara högre i markplanet där trafiken är som mest intensiv. Övriga tätorter inom kommunen antas generellt ha lägre föroreningshalter. Svaveldioxid, SO 2 Under år 2000 låg årsmedelvärdet för svaveldioxid i luften i Lund på 4 µg/m 3 (Selmer, 2001). Halten låg således under riksdagens miljödelmål. Sedan 1990 har svaveldioxidhalten sjunkit svagt. Under 1998 uppgick de lokala utsläppen inom Lunds kommun till ca 50 ton (Åkesson, 2001a). Energisektorn stod för den dominerande delen, 70 procent, av utsläppen, följt av vägtrafiken med 20 procent. Den senaste 20-årsperioden har de lokala utsläppen minskat mycket kraftigt. Det beror bl.a. på att naturgas har ersatt olja samt att kraven på de tillståndspliktiga verksamheterna har skärpts. I Malmö stad uppskattas ungefär hälften av svaveldioxidhalten ha ett lokalt ursprung (Gustafsson, 2001). Det kan förmodas att förhållandet är ungefär detsamma inom Lunds kommun. Diagram 1. Diagrammet visar årsmedelvärden för svaveldioxidhalten (SO 2 ) i centrala Lund. Över en tioårsperiod har föroreningshalten i luften minskat kraftigt. Källa: Selmer, 2001. Kvävedioxid, NO 2 Under år 2000 uppgick årsmedelvärdet för kvävedioxidhalten i Lunds luft till 15 µg/m 3 och timmedelvärdet till 89 µg/m 3 (Selmer, 2001). I båda fallen låg halten under regeringens föreslagna miljödelmål. Sedan 1990 har kvävedioxidhalten, räknat som årsmedelvärde, sjunkit betydligt (se diagram 2). Reduktionen är inte lika påtaglig när halten beräknas som timmedelvärde (se diagram 3). 8
Diagram 2. Diagrammet visar årsmedelvärden för kvävedioxidhalten (NO 2 ) i centrala Lund. Trenden är tydlig föroreningshalten har minskat med närmare 50 procent. Källa: Selmer, 2001. Diagram 3. Diagrammet visar maximala timmedelvärde för kvävedioxid (NO 2 ) i centrala Lund. Föroreningshalten har minskat något över tioårsperioden. Källa: Selmer, 2001 Under 1998 uppgick utsläppen av kvävedioxid inom Lunds kommun till ca 1700 ton (Åkesson, 2001a). Vägtrafiken och arbetsmaskiner stod för den helt dominerande delen av dessa utsläpp (87 procent). Sedan slutet på 1980-talet har kvävedioxidutsläppen inom Lunds kommun reducerats kraftigt. Det beror bl.a. på övergång till naturgas samt katalytisk avgasrening på bilar. Avgasreningen har minskat kvävedioxidutsläppen från bilparken något trots att trafikarbetet under samma period har ökat. Kvävedioxiden i Lunds centrum kommer i första hand från trafiken inom staden. (Miljöförvaltningen, 2000b) Marknära ozon, O 3 Under år 2000 uppgick högsta värdet (8-timmarsmedelvärde) för marknära ozon till 140 µg/m 3 (Selmer, 2001). Halten låg således högre än regeringens föreslagna miljödelmål. Under sommarhalvåret samma år överskreds gränsvärdet i EUs direktiv för skydd av vegetation mer än var tredje dag (Miljöförvaltningen, 2000b). Gränsvärdet i EUs direktiv för skydd av hälsa överskreds drygt var tionde dag. Sedan 1990 har halten marknära ozon ökat inom Lunds kommun (se diagram 4). Diagram 4. Diagrammet visar högsta 8-timmarsmedelvärde under året för marknära ozon (O 3 ). Föroreningshalten har ökat markant sedan 1990-talets början och har de senaste åren legat stabilt men högt. Källa: Selmer, 2001. 9
Räknat som medelvärde över sommarhalvåren har ozonhalten närapå fördubblats på 10 år (Miljöförvaltningen, 2000b). För hela Skåne är situationen något bättre. Mätningarna vid den avlägsna mätstationen Vavihill på Söderåsen, visar dock att den kritiska halten för skador på människors hälsa har överskridits ett oräkneligt antal gånger sedan 1985 (Länsstyrelsen i Skåne län, 2001). Heloch halvårsmedelvärdena ligger dock relativt stabilt. Dessa mätningar visar att marknära ozon är ett problem även på landsbygden, inte bara i regionens större tätorter. Marknära ozon bildas när kväveoxider och vissa flyktiga organiska ämnen reagerar under inverkan av solljus. Trots att utsläppen av båda dessa ämnesgrupper har minskat, både inom Lunds kommun och i hela Skåne län, har alltså halterna av marknära ozon ökat. Det finns flera förklaringar till detta förhållande. Hur mycket marknära ozon som bildas beror till stor del på det rådande klimatet (Länsstyrelsen i Skåne län, 2000). Ökad solinstrålning gynnar de fotokemiska processer som bildar marknära ozon. Motsatsen gäller förstås också. Under den regniga sommaren 1991 uppmättes exempelvis de hittills lägsta ozonhalterna i Lunds stad. Trots att ozon alltså bildas lokalt, och därmed kan bidra till höga halter i tätortsluften, kommer dock den absoluta merparten av det marknära ozonet i Lund från annat håll (Selmer, 2001; Åkesson, 2001b). Förmodligen kommer en mycket stor del från Malmö, Köpenhamn och i synnerhet från kontinenten. För Sverige som helhet uppskattas så mycket som 90 procent av de marknära ozonet härstamma från andra länder (Prop 2000/01:130). Flyktiga organiska ämnen, VOC Som flyktiga organiska ämnen räknas en stor grupp av gasformiga ämnen vilka bl.a. är cancerframkallande eller irriterande på andningsvägar och ögon. Till denna grupp hör bl.a. bensin, vissa lösningsmedel och rengöringsmedel. I dagsläget finns inte någon lämplig teknisk utrustning till hands för att mäta halten av alla dessa ämnen. Inom Lunds kommun mäts bara ett par parametrar, bl.a. bensen och toluen. År 1998 uppgick de totala utsläppen av flyktiga organiska ämnen inom Lunds kommun till ca 2200 ton. Den huvudsakliga källan till dessa utsläpp är vägtrafiken som står för ca 50 procent. Energi- och hushållssektorn bidrar med ca 20 procent och den småskaliga vedeldningen med ca 12 procent. Sedan 1990 har VOC-utsläppen inom kommunen minskat betydligt (se diagram 5). Denna reduktion kan, ur ett skånskt perspektiv, bl a förklaras av att den grafiska industrin övergått till vattenbaserade lösningsmedel, att kraven på tillståndspliktiga verksamheter skärpts och att katalytisk avgasrening införts. (Åkesson, 2001a) Diagram 5. Diagrammet visar utsläppen av flyktiga organiska ämnen (antal ton VOC) inom Lunds kommun. Under det senaste decenniet har utsläppen minskat betydligt och denna minskning har i stort sett varit kontinuerlig från år till år. Källa: Åkesson, 2001a. 10
Prognos Svaveldioxid, SO 2 Svaveldioxidhalterna kan förväntas sjunka även framöver (Selmer, 2001). Det som talar för detta är bl a en fortsatt fjärrvärmeutbyggnad samt allt renare fordonsbränslen på marknaden. I Skåne finns också möjligheter att ytterligare sänka SO 2 -utsläppen från enskilda industrier och inom sjöfarten (Åkesson, 2001b). Kvävedioxid, NO 2 Halterna av kvävedioxid i tätortsluften kommer förmodligen att fortsätta att minska (Selmer, 2001; Åkesson, 2001b). En radikal förändring är dock inte att vänta. En betydande osäkerhetsfaktor i prognosen är emellertid hur mycket trafiken kommer att öka. Samtidigt innebär en successiv teknisk utveckling på fordonssidan, jämte en successiv utskrotning av bilar utan katalysator, att utsläppen minskar. Marknära ozon, O 3 Halterna av marknära ozon inom Lunds kommun kan komma att stiga något (Selmer, 2001). Även här beror dock den framtida luftkvaliteten bl.a. på hur trafiken utvecklas, inte bara i Skåne utan i hela norra och östra Europa. Samtidigt vidtas åtgärder på många håll i norra Europa. Det gör att halterna för hela skåneregionen troligen kommer att stabiliseras ytterligare, för att på sikt minska (Åkesson 2001b). Händelseutvecklingen i andra europeiska länder har särskilt stor betydelse för möjligheterna att uppnå delmålet om marknära ozon (Prop 2000/01:130). Flyktiga organiska ämnen, VOC Regeringens föreslagna miljödelmål om maximalt 241 000 ton VOC-utsläpp i Sverige år 2010, är i sin formulering inte tillämpbart på kommunal nivå. Länsstyrelsen i Skåne kommer dock inom ramen för sitt miljömålsarbete att formulera regionala mål vad gäller VOC. I väntan på dessa kan förhållandet mellan utsläppen inom Lunds kommun och utsläppen för Sverige som helhet användas. År 1999 stod Lunds kommun för omkring 0,5 procent av de svenska VOC-utsläppen. Används denna schablon på regeringens mål bör utsläppen i Lunds kommun inte överstiga 1250 ton år 2010. Även om trenden inte fortsätter (i genomsnitt en minskning på 5,5 procent per år) förväntas VOC-utsläppen inom kommunen vara lägre än 1250 ton år 2010. Bättre drivmedelshantering och effektivare småskalig vedeldning är faktorer som förväntas bidra till att sänka utsläppen (Selmer, 2001). Aktuella åtgärder Till de viktigaste åtgärderna för att reducera luftföroreningar inom Lunds kommun hör satsningen på ett miljöanpassat transportsystem, LundaMaTs. De olika reformer och projekt som ingår i LundaMaTs syftar bl.a. till att reducera transportsektorns utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider och flyktiga organiska ämnen (Trivector, 1997). Eftersom vägtrafiken står för en så betydande del av dessa utsläpp kan just LundaMaTs förväntas vara av stor vikt i kommunens arbete med att nå åtminstone tre av regeringens delmål. Halterna av marknära ozon inom Lunds stad med omnejd är svåra att sänka med enbart kommunala och regionala åtgärder. 11
Uppföljning av kommunala mål I inledningen till denna rapport framgick det att sex kommunala målsättningar berör luftföroreningar. De nämnder som ansvarar för respektive mål har inte i dagsläget låtit genomföra någon uppföljning av hur målen efterlevts. Med utgångspunkt i bl.a. det material som finns i denna rapport kan följande mål dock kommenteras: Översiktsplanen från 1998: Skyddszoner med vegetation som dämpar förorenad luft bör tillskapas runt industriområden. Sedan 1998 har Lunds kommun regelbundet uppmärksammat frågan om industriområdenas grönstrukturer. I de både kort och långsiktiga planeringsdokumenten föreslås nyanläggning av grönska. De föreslagna grönstrukturerna består mestadels av skyddsplanteringar, d.v.s. en trädrad eller allé. Det kan dock ifrågasättas om denna typ av åtgärd medför en dämpning av luftföroreningar från industriområdena. (Miljöstrategiska enheten, 2002) LundaMaTs: Utsläppen av kväveoxid skall minska med 50 procent till år 2005 och 85 procent till år 2020 (basår 1980) som också är slutmål. Målet avser vägtrafikens utsläpp av kväveoxider. Vägtrafiken står för drygt hälften av utsläppen av kväveoxider i Lunds kommun. Under perioden 1980 till 1998 minskade vägtrafikens kväveutsläpp med 35 procent för Skåne som helhet (Åkesson, 2001a). Det kan antas att förändringen ser ungefär likadan ut för Lunds kommun. Under de närmaste åren förväntas ytterligare sänkningar, bl.a. som en följd av att äldre fordon utan katalysator skrotas. Det kan dock bli svårt att uppnå en minskning med 50 procent till år 2005. LundaMaTs: Utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) skall minska med 75 procent till år 2005 och 90 procent till år 2020 (basår 1980) som också är slutmålet. Målet avser vägtrafikens utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC). Vägtrafiken står för omkring hälften av utsläppen av VOC i Lunds kommun. Under perioden 1990 till 1998 minskade vägtrafikens utsläpp med drygt 30 procent för Skåne som helhet (Åkesson, 2001a). Det huvudsakliga skälet till denna minskning var en ökad andel fordon med katalytisk rening. Liksom i fallet med kväveoxiderna kan det förväntas att VOC-utsläppen kommer att minska ytterligare från vägtrafiken. Det torde dock bli svårt att nå målet om 75 procent minskning till år 2005 jämfört med 1980. Ytterligare kunskapsbehov Kunskapen om utsläpp och föroreningshalter i luften inom Lunds kommun är god förutom när det gäller flyktiga organiska ämnen. För en bättre bild av den lokala situationen när det gäller VOC krävs både bättre mätmetoder och bättre statistik. Även regeringen gör denna bedömning (Prop 2000/01:130). 12
Referenser Skriftliga källor Lunds kommun. (1997). Lunds Agenda 21. Första versionen. Antagen av Lunds kommunfullmäktige 1997-09-25. Länsstyrelsen i Skåne Län. (2000). Skånes mångfald vårt gemensamma ansvar. Miljötillståndet i Skåne Årsrapport 1999. Skåne i utveckling 2000:5. Länsstyrelsen i Skåne Län. (2001). Miljötillståndet i Skåne. Årsrapport 2001 att bygga Skånes framtid. Skåne i utveckling 2001:48. Miljöförvaltningen. (2000a). Luftföroreningssituationen i Lund. Säsongsrapport Vinterhalvåret 1999-2000. Lunds kommun. Miljöförvaltningen. (2000b). Luftföroreningssituationen i Lund. Säsongsrapport Sommarhalvåret 2000. Lunds kommun. Miljömålsrådet. (2002). Miljömålen når vi fram? de Facto 2002. Naturvårdsverket. Miljöstrategiska enheten, Kommunkontoret. (2002). Underlag för utvärdering av ÖPL 98, Bilaga 2. Lunds kommun. Naturvårdsverket & Statistiska centralbyrån. (2000). Naturmiljön i siffror 2000. Regeringens proposition 1997/98:145. (1998). Svenska Miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige. Regeringens proposition 2000/01:130. (2001). Svenska miljömål delmål och åtgärdsstrategier. SOU 2000:91. (2000). Hälsa på lika villkor - Nationella mål för folkhälsan. Slutbetänkande av nationella folkhälsokommittén. Stadsarkitektkontoret i Lund. (1998). Översiktplan för Lunds kommun, ÖPL 98. Lunds kommun. Trivector. (1997). LundaMaTs Förslag till miljömål. Rapport 1997:22. Åkesson, Anders. (2001a). Luftföroreningar i Skåne. Länsstyrelsen i Skåne Län. 2001:26. Muntliga källor Gustafsson, Susanna. (2001). Miljöförvaltningen, Malmö stad. Nov 2001. Selmer, Bo. (2001). Lunds kommun. Aug 2001. Åkesson, Anders. (2001b). Länsstyrelse i Skåne Län. Nov 2001. 13
14
15
16