Stormaktsdröm och vardagsrealitet.

Stormaktsdröm och vardagsrealitet. PM inför seminarium vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet 2014-05-07. Mitt seminarium kommer att ta sin utgångspunkt från projektet Arkeologi på Kvarnholmen det tidigmoderna Kalmar 2008-2014. Som utlovat och efterfrågat gör jag en presentation av projektet, dess förutsättningar och möjligheter, en aktuell lägesrapport. Jag kommer dock att tillåta mej att ta ut svängarna lite, och presentara tankar inför en fortsättning, där frågor kring den tidigmoderna stadsarkeologins möjligheter och begränsningar står i förgrunden. Därför låter jag mitt PM utmynna i ett projektprogram för detta vidare arbete, och hoppas ni önskar hålla till godo med detta. Stadsrum gårdsrum livsrum. Byggda rum och urbana miljöer under tidigmodern tid. Projektprogram. Göran Tagesson Utgångspunkt och problemformulering. Hösten 1621 blev situationen akut för Peter Struve. Han var en av fyra entreprenörer som fått Kronans uppdrag att starta vantmakeriet i Jönköping några år tidigare, som ett led i att försörja den alltmer krävande armén med kläde för uniformer. Allt måste ske snabbt; produktion av ull, kunniga hantverkare och arbetslokaler skulle säkras. Samtidigt pågick febril aktivitet med att bygga ut den tio år tidigare flyttade staden. Utbyggnaden skedde på ett moras, varför omfattande grundläggningsarbeten måste genomföras. Parallellt med detta inrättades även ett vapenfaktori, genom att verksamma vapensmeder i regionen övertygades att flytta in till stadens södra delar. Struve fick den 20 februari 1620 pass för att resa till Tyskland och kontraktera specialiserade vävare från Rostock och Lübeck. Till hösten anlände 10 mästare med hustrur och barn, tillsammans med mästarsvenner och lärlingar närmare 150 personer. I ett slag kom Jönköpings befolkning att öka med närmare 10%. Men när dessa anlände under hösten visade det sig att husen inte var färdigbyggda. De nyanlända fick inhysas i tillfälliga lokaler innan de nya husen stod klara. 1988 genomfördes en av de dittills största arkeologiska undersökningarna i Jönköping. Hela kvarteret Dolken, beläget i södra delen av den tidigmoderna staden, kunde dokumenteras. Tillsammans med en äldre undersökning 1983 och en ny stor undersökning i kv Diplomaten 2007 har hela den s k Tyska maden, dvs området för vantmakeriet, och därmed bostäder och verkstäder för de tyska hantverkarna. Undersökningarna omfattar de 15 tomter som inrättades 1620. Bebyggelsebilden visar tre rader med likstora tomter, en hårt reglerad bebyggelse, men med många intressanta detaljer. Mer än hälften av gårdarna har varit försedda med kakelugnar, och byggnadsmönstret med bland annat stora 9x9 m stora byggnader med flera rum är än så länge unika genom sin stereotypa form och planlösning. Om vi jämför byggnadstradition och tomtstruktur med andra delar av Jönköping framstår dels skillnaderna mellan stadsdelarna som omfattande, men även variationen i byggnadsskick är påfallande. En generation senare planerar generalkvartermästare Johan Wärnschiöldh för det nya Kalmar på Kvarnholmen. Flera kartor uppvisar planer på en strikt genomförd rutnätsplan, med rätlinjiga gator och rektangulära kvarter inom en gördel av stadsmur och bastioner. Det nya Kalmar är en idealstad på pappret, en vision som präglas av ordning och reda, var sak på sin plats. Under åren 2008-2012 har en serie stora arkeologiska undersökningar genomförts, som

väsentligen fördjupat denna bild. Den strikta planen med lika stora tomter enligt kartmaterialet, visar sig innehålla en differentiering, med smalare tomter i de norra kvarteren, avsedda för lägre hantverksklass och tomter avsedda för rikare köpmän och borgare i södra delen, orienterade ut mot hamnen. I kv Gesällen har dokumenterats omkring 70 välbevarade, hela byggnadslämningar från perioden 1660-1800-talets början. Framför allt har studien visat förekomsten av en byggnadstyp, ett långsmalt hus med gaveln mot gatan, bestående av två rum och kök. Denna byggnadstyp finns fortfarande bevarad i vissa delar av Kvarnholmen, Kalmars nya stad under 1600-talet. Konstruktionen av denna byggnadstyp kan möjligen vara en direkt följd av den genomreglerade stadsplanen i Kalmar under 1600-talet och dess mycket strikt genomförda stadsplan. Svensk tidigmodern stadsarkeologi är en tämligen ny disciplin. Från en trevande start under 1960- och 70-talen, såsom den medeltida stadsarkeologin några generationer tidigare, med privata initiativ och lokala praktiker såsom i Göteborg och Jönköping, fick den ett större genomslag under 1980- och 1990-talen. Plötsligt började stora delar av Arkeologisverige bli medvetna om potentialen, och vi fick se en räcka mycket stora och viktiga undersökningar, där de ovan nämnda undersökningarna i Jönköping, Kalmar och Göteborg särskilt ska framhållas. Flera arkeologiinstitutioner har på allvar börjat intressera sig för tidigmodern historisk arkeologi. Sedan 2010 genomförs ett stort projekt Tidigmoderna städer i Sverige, vid Göteborgs universitet med finansiering från Riksbankens jubileumsfond. Trots en väl etablerad praktik och ett mycket stort källmaterial dras disciplinen med flera besvärande problem. Analys av det tidigmoderna stadsrummet i dessa olika skalnivåer försvåras starkt av att man inte riktigt vet vad man letar efter. Ofta påtalas bristen på översikter i dessa sammanhang. Vi saknar i stort analyser som tar ett samlat grepp på rum och materiell kultur i bredare kontext. Den mesta stadsarkeologiska verksamhet som hittills genomförts, från 1970-talet och fram tills idag, begränsas i många fall till isolerade öar av kunskap, oavsett om det rör sig om enskilda städer eller enskilda undersökningar. Till detta kommer att vi samtidigt saknar tydliga grundkunskaper på en lång rad områden, som i dagsläget gör det svårt att riktigt kunna orientera och kontextualisera nya undersökningar. Vi vet inte om de olika fenomenen såsom hus, avfallsbingar, odlingsytor, fajanstallrikar eller kakelugnar är vanliga eller ovanliga, uttryck för lokala eller regionala varianter eller tvärtom globala. För det tredje saknar vi ofta analyser av det som skulle kunna kallas vardagsliv. Trots projekt som t ex Nya stadsarkeologiska horisonter (Larsson 2006), där det fanns en tydlig strävan efter att fånga vardagslivets arkeologi, hänfaller vi ofta åt att entusiasmeras av en arkeologi som handlar om elitära miljöer, manifesta lämningar eller spektakulära platser. När det gäller studiet av hus och byggnader finns för det fjärde en även påtaglig brist på integrering mellan traditionell arkeologi under marken och byggnadsarkeologi och/eller byggnadsantikvarisk forskning. Byggnadsantikvarisk forskning saknar ofta möjligheten till detaljerade diakrona studier, medan under marken-arkeologi saknar djupare förståelse för

byggnadstekniska frågor och kunskap om hur husen egentligen varit konstruerade. Ett utvecklat samarbete mellan dessa discipliner vore naturligt, men saknas till största delen idag. Sammanfattningsvis kan vi konstatera: Utgångspunkten för studier av byggd urban miljö är god, genom ett stort arkeologiskt källmaterial. Den arkeologiska situationen hämmas av låg bearbetningsgrad och outvecklade teoretiska fördjupningar, liksom avsaknad av översikter och regionala studier. Byggnadsforskningen präglas av en byggnadshistorisk/antikvarisk praktik med rötter i en etnologisk forskningstradition, samt en traditionell arkeologisk praktik, men med hittills liten koppling till varandra. Båda delarna borde samverka mot en syntetiserande byggnadsarkeologi. Teoretiska utgångspunkter och målsättning Den nu aktuella studien tar sin utgångspunkt i ovan skissade situation och formulerar några viktiga utgångspunkter. Rummet är meningsbärande. I det konkreta rummet koncentreras olika fenomen, som i den arkeologiska kontexten kan göras tydliga och möjliga att problematisera (Hillier & Hanson 1984). Särskilt i stadsrummet konkretiseras sociala, ekonomiska och mentala förhållanden i ett koncentrerat sammanhang, som gör det väl lämpat att studera arkeologiskt (Leone 2005). I den urbana arkeologin finns utmaningen att kunna urskilja olika skalnivåer; stadslandskapet i regionalt, nationellt och internationellt perspektiv, eller stadens topografi med olika sociala zoner, eller det enskilda gårdsrummet. Syftet med studien är således att undersöka förändringar under tidigmodern tid såsom de tar sig uttryck i ett urbant sammanhang i olika skalnivåer. Den byggda miljön ska ses som resultat av socialt agerande. Aktörer är både möjliga och nödvändiga att identifiera och analysera (Dobres & Robb 2000). Den byggda miljön förändras under tidigmodern tid. Förändringarna finns på olika skalnivåer. På ett övergripande plan bär stadsrummet mycket av samhällets hierarkisering under tidigmodern tid. Under Axel Oxenstierna utvecklades ett stadssystem där de gamla och nya städerna inordnades i en hierarki, där varje stad hade sin plats i den unga stormaktens samhällsbygge. Även i den enskilda staden finns hierarkiska strukturer, vilket kanske avtecknar sig tydligast i de helt nya och planerade städerna, där Kalmar är ett utmärkt exempel (Tagesson 2013). För den urbana arkeologin finns fortfarande mycket att göra med att förstå hur denna mentala hierarkisering omsattes i praktiken i stadsrummet. Gårdsrummet är livsrum och uttryck för samhällets minsta enhet, familjen. Även familjen var inskriven i tidens hierarkiska struktur, som får sitt uttryck i den lutherska hustavlan. Husfaderns oinskränkta auktoritet, kombinerad med husfaderlig omsorg och ansvar, kan jämföras med Guds omsorg och ansvar för människorna, eller kungens för sina undersåtar. Gårdsrummet är den plats där de sociala relationerna äger rum, men dessa relationer är i ständig utveckling och behöver problematiseras. Familjens och hushållets storlek förändrades

som exempel under 1600- och 1700-talet, även antalet hushåll ökade under periodens slutskede (not ). Även den enskilda byggnaden kan studeras som uttryck för socialt agerande. Matthew Johnson har tydligt visat hur förändringar av de enskilda byggnaderna kan studeras i relation till övergripande samhällsförändringar, såsom i hans engelska exempel enclosurerörelsen (Johnson 1993). Förhållandena i Sverige skiljer sig delvis från England, men trots ett tillgängligt svenskt källmaterial har Johnsons perspektiv inte prövats för svenska förhållanden. Den byggda miljön behöver dels grundläggande och inträngande studier av tillgängligt källmaterial. Resultaten från dessa måste sättas i en bred kulturhistorisk kontext, dvs det som brukar kallas contextual archaeology (Hodder 1984). Denna riktning inom de senaste decenniernas arkeologi har globalt fått ett brett genomslag, men hittills inte tillämpats i svensk forskning vad det gäller urban bebyggelse. En mångdisciplinär studie såsom Gunnar Almeviks avhandling kring byggnaden som kunskapskälla med en enskild gård i nordöstra Skåne som case-study pekar i rätt riktning (Almevik 2012), ett teoretiskt och metodiskt arbetssätt som med fördel borde kunna prövas för arkeologiskt dokumenterade hus. Syfte och frågeställningar. Projektet tar sin utgångspunkt i frågeställningar kring hur den urbana rumsliga strukturen och byggnadsskicket förändras under tidigmodern tid. Det arkeologiska utgångsläget är utmärkt, men de teoretiska ansatserna mindre utvecklade. Generella slutsatser används ofta som förenklade förklaringsmodell. Bebyggelsemönstret i städerna sägs ha gått från en inåtvänd medeltida tomtstruktur till en utåtvänd dito, med bostadshuset mot gatan. På samma sätt skedde en förändring från en medeltida husbyggnadstradition med mångfunktionella enrumshus över till en tidigmodern dito med flerrumsbyggnader med inre funktionell specialisering. Dessa övergångar kan spåras i flera stora källmaterial. Den senmedeltida bebyggelsen i Sanden, Vadstena, från perioden 1400-1546 har denna inåtvända struktur (Hedvall 2002). De nyanlagda städerna Jönköping 1610-talet och Kalmar 1650-talet har däremot denna nya och moderna utåtvända struktur. En gradvis övergång kan vidare spåras i material från Linköping, Norrköping och Stockholm (Tagesson 2013). Detta brukar vidare sättas i relation till förändrad heminredning, ökad betoning på privatlivet, nya kontaktvägar, nya moden spridda genom krigen i Europa etc. Många gånger får dessa förklaringar en närmast diffusionistisk prägel. Nya stilar införs genom kulturkontakter med kontinenten, samhället förändras och blir mer modernt, människors förhållande tillvarandra förändras genom ett mer individuellt förhållningssätt (jmf Rosén 2004). Genom en kontextuell metodik, där det numera stora tillgängliga källmaterialet i form av arkeologiskt dokumenterade byggnader får möta en framväxande bild av det tidigmoderna samhället, finns möjligheterna att förstå husen från insidan, som del av en materiell kultur i en samhällskontext. Inför ett framtida arbete med tidigmoderna urbana hus kan ett antal övergripande frågeställningar formuleras:

Husens form och funktion behöver identifieras, preciseras och analyseras och på basis av detta behöver lokala traditioner diskuteras. Gårdsrummets olika element behöver sammanföras till begripliga helheter. Hur används gårdsrummet, hur har människor förhållit sig till rummet? Hur kan vi förstå de enskilda elementen i ett kontextuellt sammanhang? Vi behöver diskutera den tidigmoderna stadsgården som ett socialt rum (a social space). Vi behöver diskutera möjligheter till integrering mellan traditionell arkeologi under mark, byggnadsarkeologi, byggnadshistoria och historia. Var går gränsen för den arkeologiska metoden? Vad ser vi inte, vad kan vi inte fånga? Hur förhåller sig detta till en komplex helhet? Hur kan vi diskutera urbana hus och gårdstomter som spelplats för de förändrade sociala relationerna liksom de ekonomiska och politiska förändringarna under tidigmodern tid? Vilka samtida föreställningar om det goda samhället har varit vägledande och fått genomslag i planeringen? Hur ska den lokala praktiken förstås i relation till idealen, hur kan skillnaderna mellan ideal och praktik förstås? Metod och material. Den nu aktuella studien omfattar bebyggelse från de fyra Götalandsstäderna Jönköping, Norrköping, Linköping och Kalmar. Samtliga dessa fyra städer har ett relativt gott källäge med ett antal större arkeologiska undersökningar som gör det möjligt att belysa frågor kring spridning och acceptans av nya uttryck för materiell kultur. Här finns även en uttalad vilja till successiv kunskapsuppbyggnad kring det arkeologiska källmaterialet samt en gott utgångsläge genom stadshistoriker för att kunna fånga stadens allmänhistoriska utveckling (Björkman 1918; Helmfrid 1965; Lindberg 1976; Collmo & Hammarström 1982). I alla städerna finns olika grad av social differentiering. Tydligast är detta i Kalmar, men även i Jönköping har det sannolikt funnits ambitioner att skapa ett hierarkiskt differentierat stadsrum (Tagesson 2013). De fyra städerna har mottagit nya impulser med betydelse för den materiella kulturen, men med olika förutsättningar. Ett första steg är att välja ut lämpliga undersökningsmaterial och att göra en översiktlig basinventering för att få överblick över materialet. Detta arbete är redan påbörjat och kommer fortsätta under projektets första tid. Det kommer i ett andra steg att bli nödvändigt att djupstudera källmaterialet, ett arbete som omfattar olika moment. Syftet här är att söka utveckla en alternativ grammatik för byggnaderna, som går bortom en traditionell typologi (ex Erixon 1948, jmf Johnson 1993). Det timrade huset kan ses som bestående av grundenheter (boxar, eller på engelska bays ), konstruerade genom knuttimring, skiftesverk eller stolpkonstruktion. Dessa kan kombineras i olika antal rum. Husen kan ha en eller flera våningar, och övervåningen kan nås via invändiga eller utvändiga trappor (loftkonstruktion). Genom en pilotstudie av tre välbevarade äldre stadsgårdar i Linköping, Hunnebergsgatan 5-7-9, har denna förenklade analysmetod prövats (Lindström & Tagesson in print). Som en fortsättning på denna pilotstudie framstår möjligheten att analysera bevarade byggnader i de olika städerna. Möjligheterna i Linköping, med bevarade byggnader i Gamla Linköping, liksom i Kalmar framstår som särskilt goda. För Jönköpings del finns Bo E Karlsson avhandling om den tidigmoderna bebyggelsen i Jönköping (Karlson 2010). En följdfråga är hur detta kan kombineras med det arkeologiska källmaterialet i form av dokumenterade husgrunder.

Möjligheterna till detta har påtagligt förbättrats under senare år genom en mer konsekvent provtagning för makrofossil, där analyser visar spår av matlagning resp verkstadsspår (Heimdahl 2005). Till detta kommer även frågan om uppvärmning som central för förstående av husens funktion, genom analys av eldstäder, spisar och kakelugnar. Här kommer projektet att relatera till ett parallellt pågående arbete kring kakel i dessa fyra Götalandsstäder, där kaklens motivtyper och spridning inom och mellan städerna studeras, med syfte att förstå kakel som social konsumtion (Tagesson & Jeppsson in print). Var ligger det enskilda huset på tomten i gatuzon, mellanzon, bakgårdszon? Hur förhåller sig det enskilda huset till tomtstrukturen som helhet, avseende framsida och baksida, utveckling över tiden? Hur har t ex bakgårdszonens utvecklats från odling och avfallshantering till gårdsbebyggelse? Vad innebär olika gårdstyper, t ex långsmala tomter resp breda tomter, och variationen av byggnader? Vid arbetet med material från Kalmar framgår intressanta skillnader mellan de båda undersökta kvarteren Gesällen och Mästaren, trots nära läge i stadsrummet och i stort sett samma befolkningsstruktur. Samma intressanta distinktion finns i Jönköping mellan tomtstrukturen i vantmakeriets gårdar, mellan storköpmännens stenhusgårdar utmed Storgatan och hantverkarnas tomter utmed Smedjegatan (Tagesson in print). Det inventerade källmaterialet kommer att sättas i en historisk kontext. Ett historiskt källmaterial kan användas för att söka funktionella kopplingar mellan historiska uppgifter (ex bouppteckningar) och tomtens utnyttjande. Husens sociala dimensioner kan analyseras genom relationen till tomtägare och boende. En metodik för detta har utarbetats där professor Dag Lindström arbetat fram kompletta boende- och ägarlängder. Detta källmaterial har visat sig tillföra viktig ny kunskap, där gårdarnas sociala sammansättning har visat sig vara betydligt mer komplicerat än vad man tidigare antagit. Hushållens sammansättning förändras över tid, med viktiga metodiska implikationer för vår syn på husen och konstruktionen av hus. Preliminära resultat från kv Mästaren i Kalmar visar att en påvisad förtätning under 1770-talet inte kan spåras i det arkeologiska materialet i form av bebyggelsemässig förtätning. Samtidigt finns det påvisade bebyggelsemässiga förändringar som inte kan spåras i förändringar i hushållets sammansättning (Carelli & Tagesson in print). Centralt i denna diskussion står begreppet hushåll. Under senare år har det tidigmoderna hushållet stått i förgrunden i historisk forskning, något som visat sig vara mer komplext och svårfångat än vad som tidigare antagits (Lindström 2006). I kv Ansvaret i Jönköping finns detaljerade dateringar av bebyggelsens utveckling, som kan jämföras med hushållens sammansättning. Här framgår det att hantverksgårdarna ägts av samma familjer under flera generationer och här har långa kedjor av äktenskapsallianser kunnat beläggas. Resultaten visar en tydlig överensstämmelse mellan utbyggnad av tomterna med nya hus och en social förändring genom att änkan gifte om sig med en ny man, ofta en gesäll i hushållet eller en granne. Detta tydliga mönster kan ställas mot det faktum att kvinnorna agerat som sammanhållande länk i dessa kedjeliknande relationer, resultat som framhåller komplexiteten

ur ett genusperspektiv och vår bedömning av aktörsrelationer även inom familjerna (Tagesson 2014). Hur ska vi uppfatta stadsgårdarna som ett socialt och mentalt rum, utifrån närvaron av gränser och sociala zoner? Hur fångar vi gårdsrummet som ett livsrum? Är gårdsrummet funktionellt eller mentalt, planerat uppifrån eller nedifrån? Förändras uppfattningen av gårdsrummet över tiden? Hur påverkas gårdsrummet av årstidscykel, verksamheter, livscykler? Eller är det tvärtom? Och vad är det vi inte ser arkeologiskt? Sammanfattningsvis planeras projektet omfatta följande konkreta moment: 1. Inventering av arkeologiskt och byggnadsarkeologiskt dokumenterade hus i Kalmar, Linköping, Norrköping och Jönköping. 2. Inventeringen syftar till att bygga upp en formal grammatik och omfattar: a. Husformer och byggnadsteknik. b. Funktionsbestämning av enskilda rum och byggnader. c. Husens relation till tomtstrukturen 3. Historisk kontext och sociala relationer a. Tomtägare och boende studeras i relation till de undersökta gårdarna och husen. Sociala relationer, genus, äktenskapsstrategier analysera. b. Hus och gård analyseras i relation till hushåll. Hur kan begreppet hushåll problematiseras i relation till det arkeologiska källmaterialet? 4. Hus och gård i det tidigmoderna stadsrummet. a. Hus och gård i de fyra städerna analyseras i relation till uppbyggnaden och förändringen av det totala stadsrummet, inklusive förändringar över tid och relationer mellan de fyra städerna. Referenser Björkman, R. 1918. Jönköpings historia. Bd 2. Det nya Jönköping. Jönköping. Carelli, Peter & Tagesson, Göran. In print. Stormaktsdröm och vardagsrealitet. Arkeologi på Kvarnholmen, Kalmar. Collmo, A. & Hammarström, I. (red.) (1982). Kalmar stads historia. 2, Från Kalmarunionens stad till den nya stadsgrundningen på Kvarnholmen. Dobres, M.-A. & Robb, J. (ed.) 2000a. Agency in Archaeology. London. Helmfrid, B. 1965. Norrköpings historia 5. Tiden 1568 1655. Heimdahl, Jens. 2005. Urbanised Nature in the Past. Site formation and Environmental Delvelopment in Two Swedish Towns, AD 1200-1800. Thesis in Quaternary Geology No. 5. Hillier, B. & Hanson, J. 1984. The social logic of space. Cambridge. Johnson, Matthew. 1993. Housing culture: traditional architecture in an English landscape. London. Karlson, B E. 2010. Jönköping den nya staden. Bebyggelse och stadsplanering 1612--1870. Småländska kulturbilder. Jönköping.

Lindberg, F. 1976. Linköpings stads historia 2. 1567-1862 Näringsliv och förvaltning. (2:a uppl.). Lindström, Dag. 2006. Människor och vardagsliv. Larsson (red.) Nya stadsarkeologiska horisonter. S. 89 133. Lindström, Dag & Tagesson, Göran. In print. Hunnebergsgatan 5-7-9. En byggnadsarkeologisk och historisk studie. Rosén, C. 2004. Stadsbor och bönder. Materiell kultur och social status i Halland från medeltid till 1700-tal. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar. Skrifter 53. Lund studies in Medieval Archaeology 35. Tagesson, Göran. 2013. Vore bäst alle huus vore lijka makt, ideologi och modernitet i den tidigmoderna staden. In: Ersgård (red.) Visioner och verklighet arkeologiska texter om den tidigmoderna staden. Gotarc Series C. Arkeologiska skrifter no. 76. Tagesson, Göran. 2014. Tidigmoderna rum. Gård, hus och rum i 1600- och 1700-talets Jönköping. In: Stibéus (red.) Fällberedarens gård, apotekarens trädgård och slaktarens kaj. Arkeologi i kv Ansvaret, Jönköping. Tagesson, Göran & Jeppsson, Annika. In print. Varmt och skönt och iögonfallande modernt. Kakelugnar som social konsumtion i det tidigmoderna Sverige.