Redovisning av uppdrag angående behovet av stärkt myndighetssamverkan på fjärranalysområdet

Försvarsmakten 21 837:56145 Lantmäteriet 505-2010/1272 MSB 2010-227-1 Naturvårdsverket 729-7832-09Mm SCB 2009/1688 SLU ua 12-3456/09 SMHI 2009/2187/180 Rymdstyrelsen 201/09 Skogsstyrelsen 2009/7233 2010-05-19 Redovisning av uppdrag angående behovet av stärkt myndighetssamverkan på fjärranalysområdet

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Sammanfattning med myndigheternas förslag... 4 2 Uppdraget... 5 3 Om fjärranalys och global jordobservation... 5 3.1 Data från jordobservationssatelliter... 5 3.2 Datainsamling in situ... 6 4 Svensk fjärranalysanvändning och myndigheternas informationsbehov... 7 4.1 Försvarsmakten... 7 4.2 Kustbevakningen... 9 4.3 Lantmäteriet... 9 4.4 MSB... 10 4.5 Naturvårdsverket... 11 4.6 Rymdstyrelsen... 12 4.7 SCB... 13 4.8 Skogsstyrelsen... 13 4.9 SLU... 14 4.10 SMHI... 15 4.11 Forskningen som användare... 17 5 Industrins roll... 18 6 Viktiga nationella program och initiativ... 18 6.1 Nationella fjärranalysprogrammet... 18 6.2 Nationella satellitbildsdatabasen, Saccess... 19 6.3 Geodatastrategin och geodata.se... 20 7 GMES och GEO... 20 7.1 GMES... 20 7.2 GEO/GEOSS... 28 8 Andra internationella initiativ av betydelse... 31 8.1 European Meteorological Infrastructure (EMI)... 31 8.2 Europasamarbetet för meteorologisatelliter (EUMETSAT)... 32 8.3 Europeiska vädercentret (ECMWF)... 32 8.4 EUMETNET... 33 8.5 FN:s globala jordobservationssystem och klimatarbetet... 33 8.6 Disasters Charter... 35 8.7 EU Satellite Center (EUSC)... 36 8.8 Multinational Space based Imaging System (MUSIS)... 37 8.9 Nordisk samordning... 38 8.10 European Space Agency (ESA)... 38 8.11 INSPIRE... 39 8.12 Shared Environmental Information System (SEIS)... 40 9 GMES, INSPIRE, SEIS, GEOSS likheter och skillnader... 41 10 Datapolitik... 42 11 Förslag till förstärkt myndighetssamverkan... 43 11.1 Behovsanalys... 43 11.2 Samordning på fjärranalysområdet i omvärlden... 45 11.3 En myndighetsgemensam samverkansgrupp för globala jordobservationssystem.. 46 12 Kostnadsberäkningar och finansiering... 47 13 Förslag till representation i internationella expertgrupper och kommittéer... 48 14 Övriga förslag... 48 2

14.1 Experter och tjänstemannautbyten... 48 15 Genomförda samråd... 49 16 Lista över använda förkortningar samt web-länkar... 50 17 Bilagor... 51 3

1 Sammanfattning med myndigheternas förslag Satellitbaserade observationssystem har stort värde för lösningen av gränsöverskridande problem, inom miljö-, klimat- och säkerhetsarbetet. Det är därför angeläget att det svenska arbetet med GMES (Global Monitoring for Environment and Security) och GEO (Group on Earth Observations) hanteras enligt en myndighetsövergripande strategi. Försvarsmaktens, Lantmäteriets, MSB:s, Naturvårdsverkets, SCB:s, SLU:s, SMHI:s, Rymdstyrelsens och Skogsstyrelsens gemensamma förslag bygger på slutsatsen att arbetet med operativ fjärranalys förutsätter en väl fungerande samordning. Sammantaget bedömer myndigheterna att det behövs en kompletterande samverkansmodell utöver geodatarådets mandat, som avser själva datafångsten och informationsinnehållet i geodata, för användarnas behov inom miljö-, klimat- och säkerhetsarbetet. Vi föreslår därför att en särskild myndighetsgemensam samverkansgrupp skapas för att samordna arbetet mellan berörda myndigheter, se till att myndigheternas resurser utnyttjas så effektivt som möjligt och att myndigheternas behov av data kanaliseras rätt. Vi föreslår att samverkansgruppen ska: samråda om frågor som rör berörda myndigheters informationsbehov, datainsamling, datapolicy och samutnyttjande av operationell fjärranalys från satellit för miljö, klimat och säkerhet, vara det forum på myndighetsnivå där samlade svenska ståndpunkter på GMES och GEO-relaterade frågor inom EU, ESA (European Space Agency), EEA (European Environment Agency), EUMETSAT (European Organisation for the Exploitation of Metereological Satellites) och andra berörda europeiska och internationella organisationer bereds och förankras, löpande följa utvecklingen av det europeiska jordobservationsprogrammet GMES och GEO/GEOSS (Global Earth Observation System of Systems) för att se till att de kommer till nytta i Sverige inom miljö- och klimatarbetet, naturresursutnyttjandet, samhällets riskhantering och krisberedskap, samt försvarsmaktens informationsbehov, samt forskningen. Regeringen bör utse de myndigheter som ska vara representerade i samverkansgruppen och vilken av myndigheterna som ska leda samordningsarbetet. Vi föreslår att alla de myndigheter som fått detta uppdrag, samt Kustbevakningen, i första hand bör vara representerade. Eftersom fjärranalysdata har stort värde också för forskningen bör även vetenskapssamhället få representation i samverkansgruppen, förslagsvis via Vetenskapsrådet. Beroende på hur dess uppgifter slutligt avgränsas kan även den nya myndigheten för havs- och vattenmiljö behöva ingå. Vi föreslår vidare att samverkansgruppens sekretariatsfunktion förläggs till SMHI:s anslagsfinansierade basverksamhet som redan producerar data och har lång erfarenhet av användning av fjärranalysdata och in situ-observationer och deras samutnyttjande i modeller. SMHI har en viktig expertroll i svenskt klimat- och miljöarbete och satellitinformation är en väsentlig komponent i den operationella verksamheten. 4

Rymdstyrelsen har en viktig uppgift att under en övergångsperiod stödja uppbyggnaden av sekretariatets funktion och kompetens, för att möjliggöra en smidig infasning av ansvarsområdet till SMHI i takt med att GMES operationaliseras. Det finns fortfarande viktiga industripolitiska motiv som Rymdstyrelsen måste bevaka för att utveckla den kunskapsintensiva näringslivssektorn. Etableringen av ett sekretariat till samverkansgruppen förutsätter att regeringen skjuter till nödvändiga resurser. Vi bedömer att det för arbetet med att sköta sekretariatet sammantaget behöver tillföras extra medel till respektive myndighetsanslag motsvarande totalt tre heltidstjänster plus kostnader för resor, administration och annat kanslistöd. Resurserna bör fördelas så att SMHI tillförs två (2) extra tjänster och Rymdstyrelsen en tjänst (1) plus overhead, för arbetet under de närmaste åren. 2 Uppdraget I Klimatpropositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik (Prop. 2008/09:162, rskr 2008/09:300) uppmärksammas värdet av fjärranalys i klimatarbetet och belyser möjligheterna till synergier mellan de satsningar som Rymdstyrelsen gör och de behov av data som finns inom klimatområdet. Regeringen gör i propositionen bedömningen att fjärranalysdata har, tillsammans med data från andra källor, stor potential för att öka våra kunskaper om miljö och klimatförändringar och därmed för anpassning av samhället till dessa. En bättre fungerande samverkan mellan de myndigheter som företräder olika samhällsintressen och användarbehov inom fjärranalysområdet skapar bättre förutsättningar för att dra nytta av fjärranalysdata, operativa fjärranalysmetoder och tillämpningar av dem, särskilt i miljö- och klimatarbetet. Den 19 november 2009 gav regeringen i uppdrag (bilaga 1) åt Försvarsmakten, Lantmäteriet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Naturvårdsverket, Statistiska Centralbyrån (SCB), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Rymdstyrelsen och Skogsstyrelsen att utreda metoder och former för en stärkt myndighetssamverkan inom fjärranalysområdet, särskilt med avseende på det europeiska jordobservationsprogrammet GMES. Arbetet inom INSPIRE (Infrastructure for Spatial Information in the European Community) och den nationella geodatastrategin ska beaktas. Rymdstyrelsen har utsetts till samordningsansvarig och samråd ska ske med andra berörda myndigheter och organisationer. Jordobservationssystem består ofta av flera olika sensorer för datainsamling. Vi har valt att begränsa uppdraget till fjärranalys från satellit för operativa ändamål. Det betyder att redovisningen inte lägger några förslag på hanteringen av andra dataset, så kallade in situdata, annat i den mån de används för sambearbetning med fjärranalys. 3 Om fjärranalys och global jordobservation 3.1 Data från jordobservationssatelliter Ingen hållbar utveckling kan uppnås utan adekvat och aktuell information om tillståndet för miljön. Många allvarliga miljöhot, såsom klimatförändringar, får en allt mer gränsöverskridande karaktär mot storskaliga, globala fenomen och sammanflätade problem som kräver samverkan för att analysera, förstå och åtgärda dem. 5

Med satellitburen fjärranalys kan heltäckande data regelbundet samlas in om miljötillståndet till lands, i haven och i atmosfären. Eftersom satellitsystemen kan registrera data för hela jorden, men är kostsamma och dessutom behöver vara redundanta eftersom enstaka satelliter kan upphöra att fungera, så bör kapacitet för jordobservation från satellit samordnads internationellt. GMES är ett europeiskt initiativ för att åstadkomma en sådan samordnad satellitövervakningskapacitet. Fjärranalys omfattar den teknik som används för att samla information om ett föremål, t.ex. jordytan, utan att vara i direkt kontakt med det. Följande metoder kan anses höra till fjärranalysområdet: satellitbaserad insamling, fotogrammetri och laserscanning från luften (omfattar även sjömätning) Fjärranalys från satellit har en stor fördel genom att regelbundet samla in heltäckande, kvalitetsmässigt enhetliga data över stora områden om miljötillståndet på land, i haven och i atmosfären. Överutnyttjande av naturresurser, klimatförändringar och naturkatastrofer kan utöver de mer direkta effekterna också medföra minskad säkerhet, instabilitet och även väpnande konflikter. Satellitdata kan ge information om naturresurser, klimatförändringar och katastrofer, vilka utöver de mer direkta effekterna också kan medföra minskad säkerhet, instabilitet och även väpnande konflikter. Såväl myndigheter som hanterar frågor om naturresurser och katastrofer, och försvarsmakten bör därför ges möjlighet att påverka Sveriges ställningstaganden inom fjärranalysområdet. En av de viktigaste egenskaperna med satellitspaning är att den är icke-kränkande och kan genomföras globalt, dygnet runt. Med satellitspaning kan säkerhets- eller miljöhotande verksamhet upptäckas i områden som är omöjliga att få tillträde till på annat sätt. Kvaliteten på observationerna stiger med av varandra oberoende källor, t.ex. olika satellitsystem eller med tillgång till observationer på marken eller från flyg, dock ger en enstaka satellitbild i många fall tillräcklig tillförlitlighet. Ny teknik och utvecklingen av olika fjärranalysbaserade metoder för operativa ändamål har medfört att satellitdata kan användas av många fler för olika ändamål än vad som var möjligt bara för några år sedan. Inom den närmaste tidsperioden fram till 2018 förväntas upp till 65 nya jordobservationssatelliter att sändas upp världen över med Europa i spetsen, en fyrfaldig ökning jämfört med den senaste tioårsperioden. En sådan omfattande flotta av satelliter i drift som kartlägger jordytan och dess miljö kommer att öka mängden tillgängliga data drastiskt. 3.2 Datainsamling in situ Satellitdata är i flertalet fjärranalystillämpningar av begränsat värde utan komplettering med data insamlade i fält, så kallade in situ-data. Vid traditionella visuella tolkningsmetoder tar tolkarna därtill ofta hjälp av fältobservationer under arbetets gång för kalibrering. Vid modernare automatiska metoder kopplas information från satellitbilder ihop med fältdata med hjälp av statistiska eller mekanistiska modeller till heltäckande skattningar av miljötillstånd, eller för att skapa prognoser. 6

Eftersom in situ betyder på plats och i många sammanhang tolkas som i fält (t.ex. i motsats till på lab ) är det möjligt att läsa in situ-data som en beteckning för alla typer av fältdata inom miljöövervakning. Policydokument inom bland annat EU öppnar för en sådan tolkning. Det är dock tämligen klart, att i flertalet fjärranalysrelaterade policysammanhang så avses med in situ-data inte vilka fältdata som helst, utan specifikt sådana fältdata som krävs för att tillfullo utnyttja fjärranalysens potential för att producera nyttig information. Även om en sådan definition på in situ-data accepteras är gränsen till andra fältövervakningsdata ofta vag, och kan också förväntas förflytta sig över tiden. I takt med att mera komplexa och integrerade modeller utvecklas (över klimat, ekosystem, biogeokemiska kretslopp m.m.), vilka förmår sambearbeta en allt större mångfald av datakällor, kommer mängden data av in situ-karaktär att öka. En allt viktigare kategori av in situ-data är andra globala observationssystem, t.ex. bojar i havet, nätverk av instrument för mätning av atmosfären, flygburna system och sonder som ger information om jordens tillstånd och funktioner. Samordning mellan svenska myndigheter behövs även för att tillgodose Sveriges behov av data från och bidrag till sådana globala observationssystem. Flera viktiga internationella processer pågår för närvarande med GEOSS (se nedan) som ramverk för dessa aktiviteter, där Sverige tjänar på att ståndpunkterna koordineras. 4 Svensk fjärranalysanvändning och myndigheternas informationsbehov Sverige är känt för att gärna ta till sig ny teknik och har i jämförelse med Europa i övrigt en rad ganska mogna fjärranalysanvändare, främst offentliga institutioner. 4.1 Försvarsmakten Försvarsmakten använder idag satellitbilder inför insatsplaneringar, vid det operativa genomförandet av internationella insatser, samt för underrättelseinformation. Ofta används satellitbilder i kombination med annan geografisk information och befintligt kartmaterial. Under de senaste åren har användningen av satellitbilder successivt ökat, även om verksamheten fortfarande drivs i begränsad skala. I de fall satellitdata har varit tillgängligt vid internationella insatser, eller andra operationer, har resultatet överlag varit mycket gott och bidragit till att ge insatsförbanden aktuell och många gånger unik information. Försvarsmaktens informationsbehov och säkerhetslösningar är intimt förknippade med insatsstyrkornas underrättelsebehov av bilddata. Eftersom insatserna är gemensamma för flera europeiska länder delas satellitdata mellan parterna, ofta genom EU:s satellitcenters (EUSC, European Union Satellite Centre) försorg. Försvarsmaktens behov av satellitbilder tillgodoses också genom flera olika kommersiella och publika tjänster. Sverige har ingen egen oberoende tillgång till fjärranalyssatelliter. De kommersiella tjänster som det svenska försvaret använder skiljer sig inte från de tjänster som civila och kommersiella aktörer nyttjar. Såväl civila myndigheter som internationella organisationer som är i behov av högupplöst optisk bildinformation anlitar företrädesvis någon av de två amerikanska leverantörerna DigitalGlobe, GeoEye, franska SpotImage eller israeliska ImageSat. De satellitsystem som producerar beställda bilder har samtliga statlig 7

uppbackning i någon form, även om satelliterna i vissa fall ägs av kommersiella företag. Försäljningsorganisationerna för att distribuera bildinformationen är samtliga kommersiella företag. Det bör poängteras att Försvarsmakten inte har någon särställning i förhållande till andra kunder vid inköp av bilddata från dessa leverantörer. Inte ens vid en uppkommen kris då brådskande data kan vara livsavgörande har svenska myndigheter några speciella avtal som ger företräde framför andra kunder. Det kan också vara värt att notera att i kommersiella sammanhang är tiden från bildbeställning till leverans snarare veckor än timmar. De kommersiella försäljningskanalerna garanterar ofta bara en bild inom 24 timmar under förutsättning att man köper en arkivbild. För nytagna bilder är i regel leveranstiderna betydligt längre. Genom att Försvarsmakten enbart förlitar sig på att vara en vanlig kund i satellitbildssammanhang löper man följande kommersiella risker som starkt kan påverka snabbheten och tillgången till satellitbilder: speciella kunder (andra försvarsmakter) köper tillfälligt exklusiv rätt till data och blockerar därigenom Försvarsmaktens behov av data över känsliga områden, storvolymskunder har prioriterad service vid produktionstoppar och kan på så sätt fördröja leveranser till Försvarsmakten, Försvarsmakten omfattas av de särskilda restriktioner som gäller alla kommersiella kunder i form av reducerad upplösning över vissa områden (t.ex. Israel med närområde), behovet av att få service dygnet runt, och speciellt aktiv service, vid kriser kan vara mycket svårt att tillgodose (leverantören Telespazio hade t.ex. sommarstängt under Georgien-krisen). Samtliga dessa risker har redan påverkat Försvarsmaktens verksamhet och förmågan att ge svensk säkerhetspolitik stöd genom fjärranalys. Försvarsmaktens nuvarande ståndpunkt vad gäller behovet av satellitbaserad spaning finns tydligast formulerat i skrivelsen Särskild redovisning rörande rymdområdet som begärdes i Regleringsbrevet år 2005 till myndigheten (ofta benämnd SR78). I skrivelsens sammanfattning görs följande slutsatser: bildalstrande rymdtjänster är en nationell angelägenhet som bör hanteras enligt en myndighetsövergripande strategi, tillgången på integritetskritiska förmågor (IMINT, IMagery INTelligence), bör säkras med ett eget svenskt bildalstrande system, Sverige bör utvärdera och eventuellt delta i några av de multinationella samarbeten som initieras i Europa. Det egna systemet kan då utgöra Sveriges bidrag i dessa samarbeten, Försvarsmakten bör fortsatt använda kommersiella bildalstrande tjänster som komplement till eventuella samarbeten och egna system. Försvarsmakten har alltså försökt lyfta upp frågan om dual-use (civilt/militärt) i Sverige. Då Försvarsmaktens fortsätter att utvecklas mot att uppträda expeditionärt, (dvs. att relativt omgående kunna omgruppera/ombasera för att lösa uppgifter inom ett nationellt eller ett internationellt insatsområde), både för nationella och internationella insatser, ökar behovet av 8

att få tillgång till globala och icke kränkande underrättelsesystem som har uthållighet i insatsområdet. 4.2 Kustbevakningen Sedan omkring tio år tillbaka använder Kustbevakningen satellitbaserad fjärranalys för miljöövervakande ändamål inom ramen för sina uppgifter. Dessa består i att bedriva sjöövervakning, att ansvara för miljöräddningstjänsten till sjöss, att utföra och ha beredskap för räddningsinsatser till sjöss samt att ha förmåga att förebygga, motstå och hantera krissituationer. För att på kort tid övervaka stora ytor kombinerar Kustbevakningen satellitburen fjärranalys med flygburen fjärranalys. Kustbevakningsflyget genomför omkring 3 000 flygtimmar årligen. En indikation på ett utsläpp av olja eller annat förorenande ämne följs regelmässigt upp genom att Kustbevakningsflyget eller, i de fall det är lämpligt, skickas ett fartyg för att verifiera indikationen. Kustbevakningen beställer bilder från satellitburen fjärranalys genom Europeiska sjösäkerhetsbyråns (EMSA, European Maritime Safety Agency) Pan-European Clean Sea Net. Analyserade bilder finns tillgängliga för tolkning och hämtning på hemsidan för Clean Sea Net redan inom 30 min efter satellitpassage. De satelliter som för närvarande är aktuella för bildleverans till Kustbevakningen är ENVISAT och RADARSAT II. Antalet bilder från satellitburen fjärranalys som Kustbevakningen använder varierar från månad till månad. Kustbevakningen bokar årligen omkring 450 bilder. Medräknat andra bilder som geografiskt närbelägna stater beställer och som delvis berör svenskt intresseområde, har Kustbevakningen tillgång till mer än 500 bilder årligen. Kustbevakningen följer noggrant utvecklingen inom fjärranalysområdet och anpassar sin egen användning efter förutsättningarna för fjärranalys utvecklas till att vara ett hjälpmedel i kustbevakningsverksamheten. 4.3 Lantmäteriet Lantmäteriets engagemang i den satellitburna fjärranalysverksamheten sker till allra största delen genom divisionen Metria. Lantmäteriet/Metria är leverantör av fjärranalysdata från ett tiotal satelliter varav SPOT och Landsat utgör den största delen. Lantmäteriet har genom Rymdstyrelsen tillgång till den svenska kvoten SPOT-data, som del i ett bilateralt rymdsamarbete med Frankrike. Lantmäteriet/Metria har utvecklat en framstående och omfattande uppdragsverksamhet baserad på fjärranalysdata både till nationella och internationella kunder. Vid Metria i Kiruna finns en internationellt välrenommerad kapacitet för geografisk korrigering av satellitdata och vid Metria Geoanalys bedrivs en omfattande konsultverksamhet inom satellitbildsområdet. Dessa verksamheter har sitt ursprung i de omfattande satsningar på satellitbildsområdet som Sverige gjorde på 1980-talet. Bland de nationella kunderna kan nämnas Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Banverket, Försvarsmakten, SCB, Eniro och Hitta samt ett antal större skogsbolag. Internationella konsultuppdrag har utförts till t.ex. Europeiska miljöbyrån, (EEA), Internationella atomenergiorganet (IAEA) och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). Konsultuppdragen har visat på möjligheterna att utnyttja informationsinnehållet i satellitdata och genom kombinationer av satellitdata och data ur andra informationskällor. 9

Lantmäteriet/Metria bedriver också en omfattande utvecklingsverksamhet inom fjärranalysområdet och samarbetar med olika svenska användare. Finansieringen kommer såväl från Rymdstyrelsens fjärranalysprogram som från EU:s sjunde ramprogram och ESA. Lantmäteriet deltar även i utvecklingen av GMES inom Eurogeographics, de europeiska kartverkens samarbetsorganisation. Fjärranalysdata används endast i begränsad omfattning inom den allmänna kartläggningen och uppbyggnaden av de grundläggande geografiska databaserna. Lantmäteriet har genomfört uppbyggnad och ajourhållning av Corine Land Cover i samverkan med Naturvårdsverket och SLU. Lantmäteriet deltar även i arbetsgrupper och forskningsprogram inom GMES. Lantmäteriets framtida engagemang i den satellitburna fjärranalysen kan komma att öka genom en ökad samverkan genom databaserna i den Nationella Satellitdatabasen, Saccess, och med dessa databasers tillgängliggörande i Geodata.se. Under året kommer troligen Riksdagen att besluta om ett avskiljande av Metria från Lantmäteriet, vilket kommer att påverka det framtida institutionella samarbetet rörande Lantmäteriets och Metrias fjärranalysverksamhet. Den framtida användningen av satellitdata kommer att gynnas av att de tillgängliga satelliterna ökar i antal. Detta kommer att göra det möjligt att använda satellitdata för nationella täckningar i olika tillämpningar såsom vegetation, markanvändning, och infrastrukturförändringar. Översiktliga och heltäckande satellitregistreringar kommer även att ge goda anvisningar till områden och teman som bör studeras ytterligare med flygbilder eller fältstudier. 4.4 MSB MSB:s uppgift är att utveckla och stödja samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser. Myndigheten bidrar till att samhället förebygger händelser och är beredda när de inträffar. I myndighetens roll ligger att ge stöd när en allvarlig olycka eller kris inträffar. I uppgiften ligger också att se till att samhället lär sig av det inträffade. Arbetet bedrivs i nära samverkan med andra samhällsaktörer och omfattar allt från små olyckor i vardagen till stora katastrofer. Myndigheten arbetar med andra ord i hela hot- och riskskalan och har uppgifter före, under och efter olyckor och kriser. De globala övervakningssystemen, terrestra och satellitburna, är strategiska instrument för lägesbeskrivningar före, under och efter en händelse. Det gäller lokal, regional, nationell, europeisk och global nivå. Tillgång till information i realtid är av central betydelse för insatser och beslut. Inom EU /MIC (Monitoring and Information Centre) blir GMES allt viktigare för global övervakning i krisberedskapsverksamheten. Det är en resurskrävande verksamhet men som blir ett användbart operativt redskap för planering av insatser och beslut om åtgärder inom t.ex. internationella insatser i samband med fredsbevarande verksamhet eller i samband med insatser vid naturolyckor på global nivå. Gränsövervakning är ett område av intresse för säkerhetsarbetet inom EU och nationellt (se Frontex). Naturolyckor och förebyggande av dessa genom planering för en hållbar utveckling är av särskilt intresse men också övervakning av händelseförlopp av situationer som t.ex. naturbränder, föroreningsspridning, översvämningar, skred, jordbävningar etc. Andra miljöer av intresse för MSB är infrastruktur inkl. transporter och försörjningsleder. I MSB:s arbete 10

med krisberedskap och logistisk hantering av krissituationer är fjärranalys ett komplement till annan kompetens. Samordning med andra myndigheter i Sverige och inom EU är viktig inte minst inom forskningsområdet med olika inriktningar som t.ex. informationssäkerhet. GMES har även kopplingar till EU:s säkerhetsforskningsprogram. MSB:s koppling till JRC (Joint Research Centre), EEA, FRONTEX (European Agency for the Management of Operational Cooperation at the External Borders), EDA (European Defence Agency) och EUSC kan stärkas i framtiden för utveckling av myndighetens förmåga inom säkerhetsrelaterad och krisberedskapsverksamhet och för internationella insatser inom miljöområdet med fokus på naturolyckor - katastrofer. I Sverige arbetar MSB med att förebygga och mildra effekterna av skred, ras, skogsbrand, storm och översvämning samt att anpassa samhället till ett förändrat klimat. MSB ansvarar för genomförandet av Europaparlamentets och Rådets direktiv om bedömning och hantering av översvämningsrisker, det så kallade översvämningsdirektivet (SFS 2009:956). Syftet med förordningen är att minska ogynnsamma följder av översvämningar för människors hälsa, miljön, kulturarvet och ekonomisk verksamhet. Information från fjärranalys kan vara till nytta i bedömningen av översvämningsrisker för landet och för att göra kartor över översvämningshotade områden. MSB har regeringens uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter och organisationer driva en nationell plattform för arbete med naturolyckor. Plattformen ska verka för att förebygga och mildra effekterna av naturolyckor i linje med Sveriges åtaganden enligt Hyogodeklarationen och Hyogo Framework for Action. Effektiv dataförsörjning är en viktig del i arbetet där fjärranalys kan ha betydelse. MSB är också den myndighet i Sverige som har rätt att via The International Charter on Space and Major Disasters (se nedan), har rätt att begära prioriterad datanedtagning från deltagande länders satellitsystem. MSB ska kunna medverka med insatser i Sveriges internationella humanitära verksamhet och deltar i räddnings- och katastrofinsatser vid katastrofer i andra länder som fordrar omedelbara åtgärder. MSB:s uppdrag att genomföra humanitära insatser består bland annat i att mobilisera akuta räddningsinsatser och stödinsatser till FN, EU och andra internationella organisationer. Satellitbaserad information är av värde som planeringsunderlag vid genomförandet av sådana insatser. Ett exempel på aktuell myndighetssamverkan är arbetet med att bedöma om Lantmäteriets stöd till Försvarsmakten kan användas även av MSB t.ex. för tillgång till geodata, utveckling av system för datalagring och vidareförädling av data. Fokus ligger på data utanför Sverige och EU. 4.5 Naturvårdsverket Naturvårdsverket använder inte satellitbilder direkt i den dagliga verksamheten, men för arbetet med att beskriva vegetation i skyddade områden beställs av Metria regelbundet en kartprodukt baserad på satellitdata, KNAS (Kontinuerlig naturtypskartering av skyddade områden). Inom Naturvårdsverket miljöövervakningsprogram används satellitdata som huvudkälla i det nystartade delprogrammet om våtmarkernas funktion och tillstånd. Liksom för övrig miljöövervakning är arbetet utlagt på utförare utanför Naturvårdsverket, i detta fall Vattenfall Power Consultants. Naturvårdsverkets har (huvudsakligen genom 11

Miljöövervakningsanslaget) bidragit till produktionen av den väsentligen satellitdatabaserade EU-produkten Corine Landcover 2000 (CLC2000) och den parallellt producerade mera högupplösande Svenska Marktäckedata (SMD), uppföljaren CLC2006, SLU:s knn-sverige, och ett flertal metodutvecklingsprojekt med inriktning på fjärranalys. Naturvårdsverket ingår i det konsortium som finansierar gratis tillgång till satellitdata genom satellitbildsdatabasen Saccess. Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram innefattar en stor mängd fält- och flygbildsmätningar av potentiellt intresse som in situ-data. Naturvårdsverket representerar för närvarande Sverige genom sin generaldirektör i EEA:s styrelse och är också huvudnod (Focal Point) för Sverige i EEA:s nätverk för information och observation, Eionet. Detta har betydelse inte minst med tanke på EEA:s utpekade roll som ansvarig för land- och in situ-övervakning inom GMES. Enligt propositionen Svenska miljömål - för ett effektivare miljöarbete (prop. 2009/10:155) ska Naturvårdsverket få ett utökat samordningsansvar för miljöinformationsförsörjning. Trots en relativt måttlig egen användning av fjärranalysdata pekar detta en fortsatt viktig roll för verket såväl beträffande fjärranalysdata som in situ-data. 4.6 Rymdstyrelsen Rymdstyrelsen ansvarar för frågor som gäller den svenska satellitbaserade fjärranalysverksamheten och ska verka för att olika intressenters verksamhet på fjärranalysområdet samordnas i nationella, bilaterala och internationella samarbeten. Rymdstyrelsen representerar för närvarande Sverige i de flesta europeiska sammanhang där GMES behandlas, utom in situ-delen. Rymdstyrelsen skiljer sig från övriga myndigheter i detta uppdrag genom att inte själv använda eller förvalta några data. Rymdstyrelsen är dock beroende av en väl fungerande nationell samordning för sitt agerande och tillvaratagande av svenska intressen och ståndpunkter inom rymdverksamheten. Det finns därför starka skäl att Rymdstyrelsen arbetar nära potentiella användare för operationella program. Rymdstyrelsens fjärranalysverksamhet bidrar med både budgetmedel och personella resurser i en rad bilaterala, europeiska och internationella processer för att i samverkan med andra länder använda fjärranalys för att öka kunskapen om jordens miljö, både för forskning och mer operativa tillämpningar. En av Rymdstyrelsens huvudsakliga uppgifter är att representera Sverige som medlem i den europeiska rymdorganisationen ESA. Rymdstyrelsen har varit både initiativtagare till och pådrivande för GMES sedan allra första början. Rymdstyrelsen stöder också utvecklingsarbetet inom GMES genom bidrag till flera ESA-projekt, både för utvecklingen av rymdinfrastrukturen (GMES Space Component, GSC) och tjänsterna (GMES Service Elements, GSE). Inom GMES betonas vikten av att fånga upp och tillgodose användarbehoven. Rymdstyrelsen har därför lagt särskild vikt vid arbetet med att undersöka de nationella behoven så att de kan föras fram i GMES-arbetet. En rad svenska myndigheter såsom Naturvårdsverket, MSB (tidigare Räddningsverket), Lantmäteriet, Skogsstyrelsen, Sveriges Lantbruksuniversitet, SMHI, Försvarsmakten och SGU samarbetar för närvarande runt GMES i ett löst sammanhållet nationellt nätverk med Rymdstyrelsen som sammankallande. Nätverket fungerar informellt på ad hoc-basis i den utsträckning de enskilda myndigheterna har intresse och resurser att engagera sig. 12

Sverige är ett föregångsland då det gäller att bearbeta och förädla satellitdata om mark och miljö till användbar information. Rymdstyrelsen vill sprida fjärranalystekniken och dess fördelar till allt fler samhällssektorer, så att fjärranalysen blir ett uppskattat och naturligt hjälpmedel inte minst i miljöarbetet. Användarperspektivet ska prägla fjärranalysverksamheten. I de satellitprojekt för fjärranalys som Rymdstyrelsen medverkar i, t.ex. SPOT-programmet, är det därför angeläget att de data som systemet genererar kommer till praktisk användning i så stor utsträckning som möjligt. 4.7 SCB Statistiska Centralbyrån har sedan 1970 publicerat statistik som beskriver markanvändningsutvecklingen inom tätorter. En av de mest efterfrågade variablerna vad gäller markanvändning har varit grönytornas förändringar. Ursprungligen gjordes studierna utifrån flygbildtolkning vilket varit en arbetskrävande metod och behovet av modernare teknik har länge funnits. Under 2007-2008 utarbetade SCB i samarbete med Metria Miljöanalys (numera Metria Geoanalys) en metod för att fånga markanvändningen i tätorter och följa förändringar av markslagen via satellitdata från Saccess-arkivet i kombination med GIS-skikt över olika registerdata. Metoden som utmynnade från projektet nyttjas nu för att beskriva markanvändningen i tätorterna på en detaljerad skala och används i produktionen av statistik avseende bland annat grönområden och hårdgjorda ytor i och omkring tätorter över 10 000 invånare. Riksdagen har antagit mål för miljökvaliteten inom 16 områden. Ett av dessa är God bebyggd miljö. I anslutning till detta sägs bland annat att senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortnära områden ska bevaras, vårdas och utvecklas för såväl natur- och kulturmiljö, som friluftsändamål, samt hur andelen hårdgjord yta i dessa miljöer fortsatt kan begränsas. Utifrån grundkarteringen av markanvändningen har SCB räknat på flera olika indikatorer utifrån grön-, hårdgjorda ytor och grönområden som grönyta/grönområde per invånare och andel invånare med gångavståndet 300 m till grönområde från sin bostad. Flera andra indikatorer som potentiellt tryck per grönområde, tillgång till grönområde fördelat på åldersgrupper samt förskolors avstånd till grönområden kan beräknas utifrån underlaget. SCB har även tittat på möjligheterna att använda satellitbildsinformation i samband med avgränsningsarbetet och då i första hand för tätorter. Utifrån sattelitbilder studerades främst möjligheterna till förbättringar av de digitala gränserna. SCB har också utifrån Svenska Marktäckedata (SMD) kombinerat med registerdata beskrivit marktäcket kommunvis för år 2000. Genom SMD har markytans utseende och användning kunnat beskrivas utförligare än vad som tidigare var möjligt. Dessa exempel på projekt inom SCB där satellitinformation nyttjats har blivit möjliga tack vare bland annat den tekniska datorinfrastrukturens prestandahöjningar i kombination med kostnadsminskningar på datasidan. 4.8 Skogsstyrelsen Fjärranalys är en viktig kunskapskälla för basverksamheten inom Skogsstyrelsen, närmare bestämt det som berör återväxten. Årliga data från satellit har sedan mer än tio år tillbaka utgjort grunden för kartering och uppföljning av de ca 250 000 ha skog som årligen avverkas i 13

landet. Skogsstyrelsen har därmed haft en banbrytande roll för operationell fjärranalys av Sveriges landareal. Satelliternas styrka, att kunna täcka stora områden varje år med färska bilddata, används för att fastställa var och när de nya avverkningarna gjorts, vilken areal de har samt vilket område de berör. Informationen utgör grunden för den fortsatta uppföljningen. Genom fjärranalysen kan Skogsstyrelsen koncentrera fältresurserna till rätt område och därmed också utföra fältarbetet mer effektivt. De årliga satellitbilderna är också nödvändiga för att ha en god beredskap när t.ex. större stormar drar fram. Stormen Gudrun i januari 2005 är ett gott exempel. Utan de bilder som togs under 2004 hade det varit omöjligt att göra en lika effektiv uppföljning av stormens härjningar under 2005. Förändringsanalys mellan bilderna från 2005 och 2004 kunde kartera stormskadorna på ett sätt som hade varit i det närmaste omöjligt att åstadkomma på annat sätt. Analyserna gjordes dessutom fritt tillgängliga för alla och kom att användas av många. Förutom den interna användningen på Skogsstyrelsen återfinns användare bland en rad offentliga och kommersiella organisationer och forskningsinstitutioner. Fjärranalys från satellit bidrar också till att ge Skogsstyrelsen ett nödvändigt stöd i arbetet med den skogliga rådgivningen. Exempelvis karteras områden med förmodat behov av ungskogsröjning. Tillsammans med lokal kunskap och annat material resulterar karteringen i personlig rådgivning till skogsägare med förmodat röjningsbehov. En signifikant ökning har registrerats även i Riksskogstaxeringens material över de områden där denna typ av kartering utförts. I samverkan med Sametinget och med stöd av SLU har Skogsstyrelsen upprättat renbruksplaner för 14 samebyar inom renskötselområdet. Satellitbilder och tolkningen av dessa har varit en av hörnpelarna i upprättandet av planerna. Speciellt har möjligheten att detektera marklav i satellitbilderna visat sig vara mycket användbar för renskötarna. Detta arbete fortsätter med ytterligare samebyar. Med årliga data över hela Sverige är det möjligt att också följa enskilda objekt eller företeelser över en längre tid. Sådana tidsserier har potential att kunna bidra med ytterligare information om landskapets eller skogsbeståndets gradvisa förändring. Området beforskas för närvarande och ännu finns inga färdiga metoder som lätt kan omsättas i operationell drift. Exempel på skogliga områden som skulle kunna dra nytta av färdiga metoder är röjning, gallring, energiskog och studier av ungskogsutvecklingen. Skogsstyrelsens erfarenhet från mer än 10 års användning av rikstäckande satellitdata är att den kontinuerliga tillgången på satellitdata är en svag punkt. Lämpliga sensorer med ändamålsenliga egenskaper måste hela tiden från användarhåll kommuniceras med rymdindustrin. Risken är annars stor att man trots en mängd satelliter att välja bland, ändå saknar de som är bäst lämpade för en nationell årlig täckning. En samordning av användarkraven är viktig för att med betydligt större tyngd kunna driva frågan om tillgång till lämpliga satellitdata över lång tid. 4.9 SLU SLU är ett universitet som förutom forskning och undervisning även har till uppgift att bedriva så kallad fortlöpande miljöanalys (Foma). En viktig del av Foma-verksamheten är att årligen genomföra Riksskogstaxeringen. Detta är en stickprovsundersökning där 10 500 provytor årligen mäts i fält med avseende på främst skogliga data. Riksskogstaxering är en del av Sveriges offentliga statistik. Data från Riksskogstaxeringen används även tillsammans med 14

satellitbilder för att regelbundet framställa rikstäckande geografiska databaser över Sveriges skogsresurser. Bearbetningen sker endast för de områden som är skog, skogklädd sankmark och fjällskog enligt vägkartan. Resultatet är en databas med 25x25 m 2 rasterceller där virkesförråd per trädslag, höjd och ålder för skogen i respektive rastercell anges. Från rasterdatabasen kan data aggregeras över valfritt geografiskt område. Noggrannheten är i dagens produkter begränsad då enskilda bestånd studeras, men förbättras när större områden aggregeras. Databaserna, knn-sverige, är fritt tillgängliga över Internet. Eftersom detta är den enda geografiskt explicita informationen om Sveriges skogar som finns allmänt tillgänglig (skogsbruksplaner är markägarens egendom), så har databaserna blivit mycket använda. Bland användarna märks förutom SLU (inklusive Riksskogstaxeringen) Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, länsstyrelser, skogsföretag och inte minst forskare som använder dessa data för olika typer av ekologiska modeller. Även Skatteverket använder dessa data för att kunna redovisa uppgifter från Riksskogstaxeringen med bättre geografisk upplösning än län. Tillkomsten av en ny nationell höjdmodell gör det möjligt att i framtiden ytterligare förbättra noggrannheten för denna typ av produkter genom att jämföra markhöjdmodellen med olika tekniker som mäter krontakets höjd. Riksskogstaxeringens provytedata, liksom även andra in situ-data som tas fram inom ramen för SLU:s fortlöpande miljöanalys kan även komma att få en roll som in situ i kommande GMES sammanhang. SLU bedriver även en omfattande forskningsverksamhet där nya fjärranalysmetoder utvecklas, ofta i samarbete med olika myndigheter. 4.10 SMHI Den nationella vädertjänstens verksamhetsområden inkluderar prognosproduktion, observationsverksamhet, statistik och bearbetningar inom meteorologin och klimatologin. Även andra ämnesområden såsom hydrologi, oceanografi och miljö omfattas av verksamheten. Som expertorgan inom områdena meteorologi, hydrologi, oceanografi och klimatologi bedriver SMHI även tillämpad forskning inom dessa verksamhetsområden. Utöver framtagning och förvaltning av informationen och produkterna, dvs. själva produktionen, förvaltas och vidareutvecklas även den nationella infrastrukturen som behövs för att kunna leverera tjänsterna. Genom den internationella samverkan inom EMI:s (European Metereological Infrastructure) organisationer EUMETSAT, ECMWF (European Centre for Medium-Range Weather Forecasts) och EUMETNET (The Network of European Metereological Services) uppnås både hög kvalitet och kostnadseffektivitet i samhällets och beslutsfattarnas försörjning med meteorologiska tjänster och information. SMHI ansvarar för den mest operativa delen av rymdverksamheten, nämligen att företräda Sverige i det europeiska meteorologisatellitsamarbetet i EUMETSAT. Det är viktigt att SMHI i relationerna med EUMETSAT eftersträvar att omsätta EUMETSAT:s data i tillämpningar som kommer olika svenska sektorer till maximal nytta. EUMETSAT och de andra delarna av EMI:n beskrivs utförligt i ett senare kapitel. Medan användningen av satellitdata och samordningen av satellitdatabehov är väletablerade inom meteorologin sedan många decennier, så ligger dessa aspekter efter inom områdena oceanografi och speciellt hydrologi. Den hydrologiska verksamheten har prövat olika aspekter av fjärranalys under många år. Det finns uppenbar nytta med både areell täckning och mer lokal information från fjärranalyssystem för såväl hydrologisk lägesbeskrivning och som underlag i hydrologisk prognosverksamhet. 15

Speciellt under vintertid finns behov av aktuell information om snö och isförhållanden. SMHI har vid flera tillfällen haft forskningsprojekt inom dessa fält. Nya sensorer som kan beskriva vatteninnehållet i snötäcket skulle vara av stort intresse. Vidare finns stort intresse att kunna bestämma tidpunkt för isläggning och islossning för cirka 10 000 sjöar i landet. Hydrologin använder fjärranalys för klassning av markanvändning och speciellt inom GMES projektet Geoland 2 har detta varit framgångsrikt. Fjärranalysen ger ett konsistent paneuropeiskt dataset som undanröjer osäkerheter i jämförelser med en sammanslagen databas baserad på nationella databaser av varierande kvalitet. SMHI kommer att nyttja denna typ av information i ett nyligen beviljat projekt finansierat inom sjunde ramprogrammet, FP7, som ska beräkna den totala tillförseln av sötvatten och näringsämnen till de hav som omger Europa. Indata till monitorering och modeller är en mycket kostsam process. En framtida satsning på ytterligare utvecklat satellitprogram med verkligt hög upplösning av hydrologiska, kustzonsoch oceanografiska modeller, skulle naturligtvis markant medverka till en potentiell kostnadsbesparing för in situ mätningar och samtidigt ge underlag för en högkvalitativ paneuropeisk monitorering och modellering med huvudsakligen fjärranalys data som input. Hydrologin vid SMHI finner det därför viktigt att delta i den moderna fjärranalysutvecklingen och aktivt försöka skapa de kombinationsprodukter som kan förbättra kundnyttan av produkterna. När det gäller SMHI:s oceanografiska verksamhet, så har man idag stor nytta av det internationella satellitsamarbetet som pågår inom meteorologin och då speciellt data från polära operationella satelliter som används inom flera områden, för havsiskartläggning, för assimilation i oceanografiska prognosberäkningar och för algövervakning. Den meteorologiskt drivna satellitverksamheten kan dock bara tillgodose delar av behoven inom oceanografin. Sedan många år används data från satelliter som ligger utanför EUMETSAT:s och EUMETNET:s verksamheter. Dessa satellitdata används och utvecklas i andra grupperingar och oftast utanför de meteorologiska instituten. För havsiskartläggning och för vintersjöfart är tillgång till satellitdata från Syntetisk Aperturradar (SAR) helt unikt för att ge information oberoende av moln and solljus. Dessa data har SMHI i samverkan med andra internationella intressenter fått köpa från Kanada och ESA. Dessa data används också för identifiering av oljespill till havs. I det senare fallet har kommissionen finansierat upphandlingen av data genom European Maritime Safety Agency (EMSA). Denna EU-myndighet förser de nationella instituten som är ansvariga för oljebekämpning med data utan kostnad. En liknande infrastruktur bör skapas för samma data när det gäller iskartläggning i unionens nordliga områden. För närvarande har detta lösts med hjälp av FP7-projekt, men bara som tillfälliga lösningar. GMES bör få ansvar för att få till stånd en varaktig infrastruktur för dataförsörjningen för iskartläggning. Optiska data för exempelvis vattenkvalité vilar inte heller på någon stabil infrastruktur. Data fås genom projekt eller andra kortsiktiga lösningar som ESA tillhandahåller. Grunden för att fullt ut integrera satellitdata i operationell marin verksamhet är alltså svag och bygger oftast på aktiviteter genomförda i projektform på grund av brister i infrastrukturen för satellitdata. 16

Behovet av att integrera satellitdata i oceanografiska produkter och tjänster kommer att öka över tiden med förbättrad teknik, metodik och dataförsörjning. Samtidigt bör med fördel existerande europeiska institutioner ta med oceanografiska databehov i sin verksamhet eftersom det inte är kostnadseffektivt att bygga upp en parallell infrastruktur för havet. EUMETSAT:s ökande intresse att ta sig an de oceanografiska satellitdatabehoven bör uppmuntras och aktivt stödjas av medlemsländerna. GMES anknyter till många av de uppgifter som SMHI har inom sin verksamhet. Ett aktivt engagemang i GMES är därför av stor betydelse för den nytta Sverige kan dra av GMES, på samma gång som det är viktigt för SMHI:s framtida förmåga att hävda sig i ett starkare integrerat europeiskt samarbete på området. 4.11 Forskningen som användare Denna redovisning har fokus på operationellt tillgängliga satellitbilder som är av mycket stort intresse för forskningen. Där utöver bör det nämnas att forskningen använder mycket data från jordobservationssatelliter som inte tas upp här. En mycket stor andel av de jordobservationssatelliter som sänds upp är experimentella till sin natur och har ofta nya instrument ombord för att göra nya mätningar av egenskaper på jorden och som är avsedda att fungera några få år. Många satellitburna instrument (såväl experimentella som operationella) är dessutom inte bildalstrande och berörs därför inte i detta sammanhang. Exempel på experimentella satelliter är NASA:s ICESAT som har mätt polarisarnas höjd, eller den svenska satelliten Odin som mäter bland annat ozon i atmosfären. ESA har dessutom en särskild serie med så kallade Earth Explorer satelliter, som är avsedda att föreverkliga de nya innovativa satellitmissioner som får mest stöd av forskarsamhället. Svenska grupper är med i konsortier med Europeiska forskare som arbetar för att förverkliga nya sådana Earth Explorer satelliter som mäter bland annat atmosfärsegenskaper och biomassa. Ett exempel på ett icke bildalstrande instrument som håller på att bli mer operationell är den radar-altimeter för mätning av havsytans höjd som finns på JASON satelliterna, där bland andra EUMETSAT är intressent. Information om havsytans höjd från JASON kan kombineras med t.ex. information om strömmar i havet från bojar, samt information om havsytans färg och temperatur från andra satelliter. Detta är exempel på hur data från flera datakällor ofta kombineras i stora modeller med hjälp av så kallad dataassimilation. När det gäller operationella satellitdata så används de inom en mängd olika vetenskaper och vid de flesta forskningsorganisationer i Sverige som arbetar med vår planet. Exempel är studier av polarisarnas utbredning, framtagning av regionala modeller för koldioxidutbyte mellan vegetation och atmosfär, studier av geologi; studier av vattenkvalitet i sjöar och hav; samt kartering av vegetation och vegetationsförändringar, t.ex. ändring av trädgränsen, avskogning, eller ökenspridning. Till satellitbildernas fördelar hör att de täcker stora området och att data från många tidpunkter kan jämföras. Användbarheten ökar dock starkt om det från samma tidpunkt som satellitbilderna tagits, dessutom finns enkelt tillgängliga in situ-data, och GIS data. Detta gör det möjligt att i efterhand bearbeta data till olika informationsprodukter. Färdiga informationsprodukter av den typ som diskuteras inom GMES är i regel av mindre intresse för forskningen än tillgång till rådata från de olika ursprungliga datakällorna. 17

Från svensk forsknings synpunkt är det motiverat att Sverige stödjer internationella initiativ för att planmässigt och långsiktigt införskaffa och bevara såväl satellitdata som in situ-data, t.ex. GEO och datafångsten inom GMES. Inom Sveriges gränser har vi dessutom ett större ansvar och större behov av att för bland annat forskningens behov bygga upp egna databaser med data över landet. Saccess, den nationella satellitbildsdatabasen med årliga medelupplösande satellitbilder, liksom Lantmäteriets flygbildsarkiv, är utmärkta startpunkter för detta arbete. Dessa bör dock kompletteras med in situ-data och årliga GIS-skikt, samt eventuellt även fler bilddatakällor. Behovet av att regelbundet göra valideringsmätningar på nationell basis behöver också diskuteras. Ytterligare en gren av fjärranalysforskningen syftar till att från olika typer av fjärranalysdata ta fram ny information och framtida operationellt användbara fjärranalysprodukter. Denna tillämpade forskning är ett stöd till fjärranalysverksamheten och de slutliga användarna av denna. 5 Industrins roll Forskning och utveckling kommer för överskådlig framtid att vara en del av GMES. Det kommer alltid att behövas ett utvecklingsarbete för att göra systemen robustare, mer ändamålsenliga och billigare från den ena satellitgenerationen till den andra. ESA och EU:s ramprogram kommer sannolikt att samverka på detta område. Värdet av GMES är därför flerfaldigt eftersom GMES ger, förutom värdefulla data som kan komma till bred operationell användning, också kontinuerliga beställningar till svensk industri och nya vidareutvecklingsuppdrag. Det finns också en aktiv sektor i Sverige av tjänsteleverantörer, och mjukvaru-utvecklare som tar fram informationsprodukter för operationell fjärranalys för miljö, klimat och säkerhet. Denna industri har mycket god insikt och erfarenhet av de behov som finns hos slutanvändarna samt idéer om vidareutveckling. Flertalet myndigheter hanterar nämligen inte själva satellitdata och har därför inga närmare tekniska kunskaper om t.ex. olika typer av korrigering, datahantering, sensorinnehåll, molnhantering etc. De data och tjänster som i framtiden kommer svenska användare till del via GMES kan också skapa grund för en bredare användning av fjärranalys. Detta gäller både anpassning av GMES-tjänsterna till svenska behov men kan också ge svenska utvecklare, tjänsteleverantörer och systemförvaltare tillgång till en europeisk och även en global marknad. Om en öppen och fri datapolicy för GMES blir verklighet kommer alla att få tillgång till data på samma villkor. Europeiska utvecklare och förädlingsföretag måste därför ges ett försprång i förmågan att använda satellitdata på ett effektivt sätt och sätta en ny global standard för efterfrågade informationsprodukter. Rymdstyrelsen strävar därför efter att skapa synergier mellan det nationella programmet och svenska satsningar på GMES inom EU och ESA så att utvecklingen av svenska kärnkompetenser med bra potential för tjänsteexport kan stödjas. 6 Viktiga nationella program och initiativ 6.1 Nationella fjärranalysprogrammet Rymdstyrelsen verkar för att främja användandet av satellitbaserade fjärranalysmetoder så att satellitbaserad fjärranalys blir en naturlig del i myndigheters, företags och övriga organisationers vardagliga arbete. Från Rymdstyrelsens nationella fjärranalysprogram 18

fördelas årligen medel till dels ett forskningsprogram, dels ett mer praktiskt inriktat användarprogram. Programmet erbjuder stöd till forskare, användare och utvecklare av fjärranalysmetoder och tillämpningar. Målet med Rymdstyrelsens forskningssatsning på fjärranalysområdet är i första hand att uppnå resultat av hög vetenskaplig kvalité och med goda tillämpningsmöjligheter, men även att långsiktigt stödja uppbyggandet av forskargrupper med internationellt efterfrågad forskningskompetens inom området. När det gäller användare och utvecklare av satellitbaserad fjärranalys verkar Rymdstyrelsen som en katalysator och bistår med ekonomiskt stöd där så behövs. Detta för att initiera samarbeten så att potentiella användare vågar ta steget att utforska möjligheter för satellitbaserad fjärranalys och utreda om satellitbaserad fjärranalys ska ingå som ett verktyg i organisationens vardag. För att uppnå ökad användning av satellitbaserad fjärranalys är det av stor vikt att svenska användare och utvecklare inom fjärranalys har enkel och helst gratis tillgång till satellitdata. På sikt bör en marknad för satellitbaserade fjärranalystjänster kunna uppstå där användare och utvecklare av fjärranalysmetoder kan mötas för hållbara samarbeten utan Rymdstyrelsens inblandning. Det nationella fjärranalysprogrammet har en viktig uppgift att identifiera vilka tillämpningsideér som har bra framtida förutsättningar att växlas över i det europeiska tjänsteutvecklingsarbetet inom ramprogrammen eller som självbärande GMES produkter på marknadsmässiga villkor. 6.2 Nationella satellitbildsdatabasen, Saccess Saccess är en databas som innehåller satellitbilder över hela Sverige från olika tillfällen under de senaste 40 åren. Satellitbilderna är lätta att hämta via Internet och de kan användas kostnadsfritt av alla, såväl privatpersoner, myndigheter och företag som skolor och forskningsinstitutioner. Saccess har sin grund i ett initiativ av regeringen och målet är att göra det enkelt och billigt att använda satellitdata. Till dags dato har 1 600 unika användare laddat hem över 16 000 enskilda produkter ur Saccess. Satellitdata från Saccess används bland annat för kartläggning, analysarbete, långsiktig dokumentation av miljöförändringar samt som beslutsunderlag. Satellitbilderna är till för egen intern användning. Vidareförädling eller kommersialisering av Saccess-data är inte tillåten enligt avtalen med satellitägarna. Sådana vidareförädlingsavtal måste upprättas särskilt. Saccess innehåller historiska sverigetäckande data från 1970-talet, 1980-talet, millennieskiftet och 2005. Sedan 2008 tillförs en nationell täckning årligen. Data kommer främst från de svensk-franska SPOT-satelliterna. Uppbyggnaden av Saccess samt nedtagning, korrigering och kvalitetssäkring av data finansieras genom ett anslag till Lantmäteriet. Drift av systemet och tillhandahållande av data finansieras av en grupp användare, varav flera är myndigheter. För närvarande samverkar följande intressenter för att finansiera driften: Holmen Skog, Vattenfall, Sveaskog, Rymdstyrelsen, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och SLU. Saccess är därmed det kanske bästa exemplet på samordning på fjärranalysområdet för användarnas bästa. 19

6.3 Geodatastrategin och geodata.se Lantmäteriet har tilldelats ansvar för samordning av geodataförsörjningen i landet och har fått som uppdrag att ta fram en nationell geodatastrategi. Regeringen har inrättat Geodatarådet, som ska stödja Lantmäteriet i arbetet med Geodatastrategin. Strategin omfattar åtta olika insatsområden varav ett av områdena är framtagandet av portalen Geodata.se för att underlätta sökning, spridning och användning av nationella geodata. Geodatastrategin ska årligen uppdateras och redovisas till Miljödepartementet. De åtta insatsområdena inom geodatastrategin är: samverkan i nätverk, som grund för infrastrukturen, informationsstruktur, med användning av standarder, teknisk infrastruktur, med geodata.se som portal, metadata för att beskriva tillgängliga data, geodetiska referenssystem, för enhetlig lägesbestämning, forskning och utveckling, som stöd till vidareutveckling av geodata, regelverk, för tydlighet och konsekvens i användningen, finansiering och prissättning, som grund för finansiering av uppbyggnad och ajourhållning, av data samt för låga kostnader och enkelhet vid användningen. Portalen geodata.se ska göra det enkelt för användaren att söka data, att få informationen beskriven (metadata) och att erbjuda användaren ett enkelt sätt att få tillgång till önskad information. Portalen innehåller inga egna geodata, utan tillhandahåller en smidig infrastruktur som ger användaren möjlighet att beställa aktuella data från den organisation/myndighet som är dataansvarig. Tillhandahållande av fjärranalysdata omnämns inte särskilt i geodatastrategin, men kan mycket väl etableras inom flertalet av strategins insatsområden. Fjärranalysdata bör kunna beskrivas tydligare som en del av den nationella infrastrukturen för geodata genom att tydligare länkas till geodatastrategin och geodata.se. Genom en tydlig placering av fjärranalysdata som en del i den nationella infrastrukturen bör användningen kunna öka och det bör bli lättare att sprida nyttjandet av satellitdata till nya användargrupper. 7 GMES och GEO 7.1 GMES Vad är GMES? GMES syftar till att samla in, bearbeta och tillhandahålla aktuell information för beslutsfattare så att relevanta data av hög kvalitet i rätt tid kan presenteras som användaranpassade informationstjänster. GMES är ett EU-lett initiativ för att stödja målen om hållbar utveckling och arbetet med miljö och säkerhet. Initiativet till GMES togs 1998 vid ett möte mellan rymdorganisationer i Baveno, Italien och antogs senare av ESA samt EU:s ministerråd 2001 på toppmötet i Göteborg 1. Datainsamling ska göras med hjälp av fjärranalys från satellit i kombination med in situ-data. En viktig del av GMES är också att skapa en europeisk oberoende kapacitet för produktion av miljö- och säkerhetsrelaterad information baserad på satellitdata. Europa vill helt enkelt ha sitt 1 Rådsslutsats 2001/C 350/02 (13.11.2001) 20