Ringorm och regnskållor Distriktsveterinärerna tipsar
RINGORM OCH REGNSKÅLLOR Exempel på ringormsangrepp. Foto: Bengt Ekberg, SVA. 2
Ringorm och regnskållor Hästar får ibland förändringar i huden. Något som då är bra att fundera på är om det kan var något som smittar eller inte. Vid smittsamma tillstånd bör insjuknade individer isoleras och åtgärder för att minska smittspridningen bör sättas in. I trav- och hästsportens tävlingsregemente finns reglerat om tävling vid smittsamma sjukdomar. För att avgöra om förändringarna är smittsamma eller inte så krävs ofta undersökning och provtagning av veterinär. Två relativt vanliga hudåkommor hos hästar i Sverige som är smittsamma är ringorm och regnskållor. Andra smittsamma problem från päls och hårrem hos hästar i Sverige är löss (blodsugande och pälsätande) samt benskabb. Löss och benskabb är parasiter och behandlas med antiparasitära preparat som din veterinär skriver ut efter diagnos. Ringorm Ringorm är en svampinfektion som vanligtvis orsakas av en av arterna Trichophyton equinum och Microsporum equinum. I allmänhet anses 3
Trichophytum ge en fuktigare infektion, medan Microsporum ger en torrare variant med något större hårlösa partier. Ringorm förekommer överallt och under hela året. Ringorm smittar till andra hästar, men kan även smitta till människa och i undantagsfall andra djurarter. Smittspridningen sker via direkt kontakt, utrustning och omgivning. Unga hästar är mer mottagliga för infektion och på dessa ses ofta ett flertal välavgränsade, hårlösa områden med flagande, skorpig eller lite förtjockad hud. Unghästar får vanligtvis förändringarna i ansikte och på hals och bål. På äldre hästar kan förändringarna vara mer diskreta och sitter ofta där utrustning skavt (friktionsområden). Ett klassiskt ställe för ringorm är sadelgjords- 4
staden. Där kan hästen få ringorm när man lånat sadelgjord av en smittförande häst. Normalt sett kliar inte ringorm, men undantag förekommer. Diagnosen ställs efter undersökning och odlingsprov taget av veterinär. Ringorm spontanläker i regel inom tre månader. Eventuell behandling syftar i första hand till att minska smittspridningen och skynda på avläkningen. Miljön behöver saneras parallellt med behandlingen då sporerna överlever länge och kan orsaka nya sjukdomsutbrott. Regnskållor Regnskållor eller streptotrikos (dermatofilos) orsakas av en bakterie, Dermatophilus congolensis. För att orsaka en infektion krävs det 5
en skada i hudens skyddsbarriär. Vid långvarig blöta luckras skyddsbarriären upp och bakterien kan ta sig igenom. Typiska symtom för streptotrikos hos häst är lindriga till kraftiga krustabildningar, lokalt eller utbrett, ofta på överdelen av hästen men även benen kan drabbas. Hudförändringarna känns ofta tydligt när man stryker med handen över hårremmen. Dessa områden kan vara beröringsömma. Bakterien smittar vid direktkontakt eller via utrustning. Streptotrikosen är inte lika smittsam som ringorm men den kan även drabba andra djurslag. Då bakterien kräver en skada i hudens skyddsbarriär är det dock inte ovanligt att endast enstaka hästar i en grupp drabbas. Diagnosen ställs genom undersökning och provtagning av veterinär. Behandlingen baseras på att ta bort hästen från den blöta miljön och schamponera berörda områden med antibakteriellt schampo som innehåller klorhexidin 2-4%. Låt schampot verka i ca 15 minuter, skölj sedan noga och se till att hästen torkar ordentligt. Denna behandling kan prövas även om man inte har fastställt diagnosen 6
förutsatt att hästen mår bra. Om hästen är allmän påverkad eller om den har stora områden som är påverkade så rekommenderas en veterinär undersökning. Upprepa schamponeringen varannan dag tills infektionen läkt ut. Detta brukar ta 1-2 veckor. Krustorna innehåller mycket bakterier och dessa överlever i miljön, så tänk på att inte sprida dessa i stallet, t.ex. genom att dela täcken och ryktdon. Mer information om sanering av stallmiljö och hur man ska hantera en smitta i stallet finns på SVA:s webbplats, www.sva.se 7
Text: Monika Wartel Överveterinär Häst Distriktsveterinärerna Fjärdhundra Distriktsveterinärerna www.distriktsveterinarerna.se 2014 februari